Dålig vård – nöjda patienter ett större problem än missnöjda

Man kan lätt frestas att tro att sjukdomar som inte är covid 19 har tagit en paus, men så är det förstås inte.

-Jag hoppas att det här hjälper, säger en person och jag förstår att det är fjärde läkarkontakten på kort tid. En nätläkare som förhoppningsvis har gissat rätt på orsaken till de tilltagande besvär patienten lider av. Första kontakten var per per telefon eller möjligen ett videosamtal, jag uppfattar inte riktigt vilket, med en läkare på vårdcentralen. Doktorn trodde att patientens åkomma var lindrig och att hen kunde avvakta. Några dagar senare blev symtomen värre och patienten fick en tid på VC, ny gissning och en antibiotikakur. Först verkade den hjälpa, men när medicinen var slut förvärrades besvären igen. Ny tid hos doktorn på VC som tycker att det ser bättre ut och bokar in ett återbesök ett par veckor senare. Efter ytterligare några dagar är besvären sämre än någonsin och har dessutom spridit sig och det är nu nätläkaren kommer in i bilden.

Hur det hela slutade vet jag inte, förhoppningsvis blev det fjärde gången gillt och patienten tillfrisknade. Kanske blev det både ett besök 5 och 6 på vårdcentralen. I värsta fall hamnade den här patienten bland andra svårt sjuka utan historia som det vittnas om på Stockholms sjukvårdsupprop.

Det jag är helt säker på är att en specialist på området hade haft kunskap och instrument nog för att göra en noggrann undersökning och ställa en korrekt diagnos redan vid det första besöket.

Så läste jag Maria Gunthers krönika i Dagens Nyheter i morse, där hon bl.a. beskriver sex veckor med halsont och hosta och att hon ringer 1177 och vårdcentralen flera gånger under den perioden. Hon driver lite med sig själv och undrar vad som skulle förändras om hon kunnat testa sig för covid 19? Inte mycket, hon skulle fortsätta jobba hemifrån. Inte en tanke på att det faktiskt inte är riktigt bra att gå med halsont och hosta så länge (här betraktar jag mig som expert från patienthåll), än mindre på att försöka komma till en öron-näs och halsläkare, som ju är de enda som kan undersöka en hals ordentligt.

Det slår mig att den största faran för folkhälsan (och samhällsekonomin) idag inte är de patienter som missnöjda med den offentliga vården. De som använder sin sjukvårdsförsäkring eller betalar privat. Nej, hotet är i stället den tilltagande okunskapen om hur bra vård ser ut och att många patienter ställer så låga krav. Det är faktiskt inte ok med 5-10 läkarbesök, som vart och ett totalt kostar ca 2000 kr, för en åkomma som kunde klaras av med ett besök hos en specialist.

Det är allt för många patienter som i stället för att bli arga över att de varit dåliga så länge, fått gå så många gånger till läkare, blir tacksamma när någon till sist lyckats träffa rätt. Det är inte hållbart i längden. Allt färre kommer att få vård och allt sämre sådan för skatten vi betalar, om den här utvecklingen fortsätter.

Lämna en kommentar

Under Vård och omsorg

Ormens skiftande roll i religionerna

Kopparormen på Moses stav som det berättas om i 4 Mosebokens 21 kapitel, botade dem i Moses följe som blivit bitna av giftormar. Dessa hade i sin tur blivit sända av Herren för att straffa människorna som klagade över vandringen som Mose lett dem ut på. Jag har förstås läst historien förut, men nu kom den mig att associera till Asklepios, läkekonstens gud i den grekiska mytologin och dennes attribut Asklepiosstaven med en orm som slingrar sig uppåt. Den är än idag en symbol för läkekonsten och medicinsk vetenskap.

Det verkar som om ormen i kulturerna runt Medelhavet har rymt motsatta betydelser, dödligt gift och läkande i beskrivningarna ovan. I Egypten representerade Uraeus, en kobra med lyft huvud en tidig gudinna,Wadjet, och var en symbol för kunglighet. Men ormen kunde också ha en negativ innebörd och då som Apep, ormen som varje dag försökte stoppa solguden Ra från att segla solskeppet över himlen.

De flesta av oss som lever idag har nog en mer eller mindre negativ syn på ormar och de antika berättelserna om dessa som redskap för helande blir ganska obegripliga.

Sensmoralen i detta, förutom att det är roligt att utforska historien är att det också är nödvändigt för att förstå den. I vår tid tenderar t.ex. även sansade kristna att tro att presentera kristendomen som unik. Vilket blir lite tokigt eftersom den har sina rötter i en tid då man i stället lånade det man gillade hos andra och vävde in det i sina egna berättelser.

Lämna en kommentar

Under Religion-allmänt

Nya Karolinskas akut har trots Coronaepidemi inget direktintag

Sjukvårdspersonalen i Stockholms fortsätter att göra heroiska insatser trots otillräckliga resurser, men i en artikel i Dagens Nyheter framgår att de oroar sig för att inte orka, inte räcka till, eftersom epidemin bara börjat.

Coronaepidemin har i alla fall en god sak med sig, den visar obarmhärtigt hur fel politiker och andra makthavare tänkt. För egentligen är det ju inte så begåvat att sjuka eller skadade personer måste börja längst ner i vårdkedjan (primärvården) och sedan fara vidare, ju sjukare patient, desto fler turer blir det, om man har otur. Att Nya Karolinskas intensivakut inte har direktintag är naturligtvis inte bra i vanliga fall heller, men i och med att det nu är så många patienter det gäller får det uppmärksamhet. Så här skriver DN:

”På Nya Karolinska utreds inga patienter, utan endast patienter som behöver intensivvård förs över dit efter mottagning och utredning på andra sjukhus.

– Det är otroligt resurskrävande, säger en läkare på ett av Stockholmssjukhusen och fortsätter:

– Vi åker dessutom med transporten till Karolinska och lämnar över. Sedan börjar deras jobb men allt dessförinnan gör vi på akutsjukhusen. Det är lika för S:t Göran, Sös och Danderyd. Läget är absolut inte desperat, men ansträngt.”

Gör om gör rätt. Ambulanser med svårt sjuka patienter måste förstås kunna lämna dessa direkt på NKS.av flera olika skäl. För att inte riskera liv i onödan, inte orsaka lidande i onödan och för att inte slösa resurser.

Man kan tänka sig ordentliga lättakuter vid sjukhusen med olika typer av specialister om man vill sortera patienter rätt. De som behöver mer undersökningar och vård kan då lätt slussas vidare in på den stora akuten, till en vårdavdelning, eller en specialistmottagning.

Men det måste bli ett slut på att patienter måste söka vård på flera platser innan det blir rätt.

Lämna en kommentar

Under Vård och omsorg

Coronaviruset -sans och balans

Jag tror att det är bra att personer med olika kompetenser är med i diskussionen om hur corona-epidemin ska hanteras på bästa sätt. Det gäller bara att hålla sig till fakta, inte minst då till verkligheten. Som vanligt pågår en hel del ryktesspridning ofta med ursprung i Ryssland och Kina. Då är det bra att stämma av med t.ex. informationen på WHO:s hemsida om man stöter på något påstående utan källor eller sådana som är tveksamma.

Situationen kunde vara värre, framförallt om nedrustningen av vården hunnit längre. Den ”goda och nära vården” är jag kritisk till även i vanliga fall, nu visar den sig i all sin otillräcklighet. Men så är det också befriande fritt från debattinlägg, krönikor m.m. som sjunger primärvårdens lov. Nu får äntligen bristen på vårdplatser, intensivvårdsplatser, Sverige har 5 per 100 000 innevånare genomsnittet i Europa är 11,5, uppmärksamhet. Det saknas också material och personal på sjukhusen. Allt det borde ha lyfts fram i debatten för länge sedan. Sjukhusläkaren intervjuar Sven Britton som bl.a. påpekar:

”En naturligt följd, när dagen är slut, blir att läkare tvingas att prioritera ännu hårdare än vad som redan är fallet. Vilka ska få vård? Vilka ska inte få vård? Risken att personer i Sven Brittons ålder – han har hunnit fylla 81 år – hamnar i kläm är uppenbar.”

Redan tidigare var man tvungen att göra hårda prioriteringar, det blir inte bättre nu eftersom andra sjukdomar och skador inte tar paus p.g.a. att det kommer många patienter som drabbats av covid-19.

Man kan överväga att förstatliga sjukvården, men oavsett vem som ansvarar för vården är det viktigt att inte falla in i gamla dåliga banor när epidemin väl är över, utan att dra lärdomar.

Att det var dumt av Sverige att, till skillnad från Finland, avveckla beredskapslagren är nog de flesta ense om. Vi får hoppas att regeringen kommer ihåg det även efter den akuta situationen. Det kan komma fler virus och fler kriser av olika slag i framtiden, det är t.o.m. sannolikt att så sker.

Jag tycker att regeringen ändå har klarat konsekvensanalyserna bättre än många andra länder. Vad blir följdverkningarna om skolor och förskolor stängs t.ex. Jo, att många föräldrar med samhällsviktiga yrken inte kommer iväg till jobbet. Polisen vädjar t.ex. i DN om att skolor och förskolor inte ska stängas eftersom konsekvenserna blir så stora för dem. Och det kan bli svårt att dra en gräns för vilka som ska omfattas, i händelse man håller viss barnomsorg och skola öppen för nyckelgrupper. Så kanske är det bästa ändå att hålla igång barnomsorg och skolor.

Sedan behöver regering och ansvariga myndigheter bli bättre på att förklara sådant som varför det inte är rätt läge att sätta in en åtgärd, eller varför man inte längre testar alla med symtom. För det skulle vara en vinst om de som varit lindrigt sjuka vet om det och kan återgå till sitt normala liv. Det skulle minska följderna av rädslan för viruset.

Men har man inte tillräckligt med tester, så är det inget att göra något åt. Just nu. Men var ärlig, hitta inte på skäl till att inte testa brett.

Lämna en kommentar

Under Samhälle, Vård och omsorg

Covid 19 – ett stresstest sjukvården inte behöver

Det nya coronaviruset sätter stålkastaren på en av de allvarliga konsekvenserna av den riktning sjukvården har nu. Även under normala förhållanden är antalet vårdplatser och intensivvårdplatser på sjukhusen otillräckligt. Nu med covid-19 epidemin blir det sannolikt ohållbart, vi vet ju ännu inte hur allvarligt läget är och hur många som kommer att bli svårt sjuka.

En oroande nyhet är att skyddsutrustningen håller på att ta slut. Regionerna har använt sig av ”just-in-time”-levereranser och inte haft egna lager. Eller nyhet, det var ju kris redan i höstas, men nu är det akut på flera håll. Ansvariga borde förstås från början ha insett att det som fungerar i ett företag inte nödvändigtvis är en god idé i sjukvården som måste ha en krisberedskap.

Vårdpersonalen är som alltid hjältarna. Johan Styrud, ordförande i Stockholms läkarförening, berättar i Läkartidningen, kanske med risk för repressalier, om hur läget är i Stockholm. Här är det osäkert hur länge skyddsutrustningen räcker och att intensivvårdsplatser.

I dagens DN beskrivs bristerna mer i detalj och också riskerna för vårdpersonalen, i det här fallet på Karolinska sjukhuset:

”Under torsdagen kom ett internt besked på sjukhuset om direktiv från regionen att läkare inte längre behöver de högst säkerhetsklassade FFP3-andningsskydden, utan ska använda vanliga munskydd.

– Jag antar att det är för att andningsskydden är slut. Men munskydd hjälper inte friska mot smittan, det har ju Folkhälsomyndigheten gått ut med. Vi kommer nu att exponeras fullt ut, med stor risk för att vi själva blir sjuka och att vi smittar andra patienter, säger läkaren.”

Här kommer ytterligare en lägesbeskrivning, där det framgår att viktig antibiotika var restnoterad redan innan covid-19-utbrottet.

”En ansvarig för intensivvården i en av regionerna vill vara anonym och inte heller beskriva allt.

– Jag måste fundera vilka konsekvenserna blir om jag går ut med viss information.

Bristen gäller även förbrukningsmaterial som slangar till avancerade hjärt-lungmaskiner, Ecmo, och läkemedel – framför allt ett par typer av antibiotika som används mot lunginflammation, en vanlig bakteriell följd av virussmittan, beskriver hen.”

– Det är läkemedel som restnoterats redan innan coronautbrottet.”

I nuläget är det bara att försöka lösa den akuta situationen och stötta sjukhusens personal som sliter hårt och t.o.m. försöker tillverka skyddsutrustning själva. De är som jag skriver i början hjältarna, värda all vår uppskattning. Men långsiktigt hoppas jag att detta ska leda till att politiker och andra ansvariga inser att sjukhusen måste vara centrum för vården även i den vanliga vardagen, för att vården ska kunna skala upp till att hantera kriser som denna.

Lämna en kommentar

Under Vård och omsorg

Nej till abort är inte ja till livet!

Nej till abort är inte ja till livet slår Lisa Magnusson fast i sin utmärkta ledare i DN. Detta med anledning av att barnmorskorna Ellinor Grimmark och Åsa Steen fått nej i Europadomstolen för sina samvetsbetänkligheter när det gäller att medverka vid abort och preventivmedelsrådgivning.

Nej till legala aborter innebär inte att inga aborter utförs, utan är indirekt ett ja till illegala aborter. Ofta med risk för kvinnans liv. SVT rapporterade i maj 2019 att enligt WHO dör 47 000 flickor och kvinnor per år i världen p.g.a. illegala aborter. Om Ellinor Grimmark och Åsa Steen hade fått bifall i Europadomstolen hade risken varit att en del av dessa kvinnor inom en inte alltför avlägsen framtid varit svenska. För ingen ska tro att Ellinor Grimmark, Åsa Steen och deras meningsfränder skulle ha nöjt sig med att bara de fick samvetsfrihet. Och trots det negativa domslutet är jag övertygad om att konservativa kristna kommer att försöka utbilda sig till barnmorskor och gynekologer för att, som Lisa Magnusson helt korrekt skriver, sabotera sjukvården. Den viktigaste preventiva åtgärden blir därför att försäkra sig om att det är lämpligare kandidater som får börja specialiseringarna till dessa yrken

Ellinor Grimmark har sagt att hon kan göra andra arbetsuppgifter som att arbeta på MVC. Men vad skulle då hända om det visar sig att en av hennes patienter bär på ett skadat foster? Ska någon annan barnmorska rycka in och stötta föräldrarna om de bestämmer sig för abort? Om en kvinna på efterkontrollen ber råd om lämpliga preventivmedel, får hon professionella råd av Ellinor Grimmark, eller är det åter en kollega som måste rycka in? Nej, det argumentet håller inte, utbildar man sig i ett yrke måste man vara beredd att utföra allt som ingår i arbetsuppgifterna.

Slutligen, det är viktigt att alla vi kristna som inte delar den här extrema uppfattningen säger ifrån att det inte är något vi stöder. Annars förstärks bilden av kristna som värdekonservativa kufar.

Lämna en kommentar

Under Religion-allmänt, Vård och omsorg

”Satsning på äldreomsorgen avlastar en pressad sjukvård”

Här är ett debattinlägg som stöder ett av mina antaganden angående kaoset på sjukhusens akutmottagningar och vårdavdelningar. Nämligen att det fattas platser på äldreboenden och kompetent personal.

Det som saknas är betonandet av kompetens i geriatrik hos allt från undersköterskerskor till läkare som ansvarar för de äldre. I inlägget informeras om hur mycket dyrare sjukhusvård är än primärvård.

Tyvärr framgår inte hur många patienter som går i en loop mellan just primärvård och sjukhus, vilket förstås är dyrast av allt.

Jag avslutar med ett citat från en fb-kommentarstråd. Om detta är ambitionsnivån i primärvården när det gäller äldre patienter har vi problem vad det gäller inställning.

”Var kom katten in! Kanske som social kompetens och relation, som vi vet är bra för mående? Och mående och hälsa är väl ur patientperspektiv i stort sett samma sak. Hur mäter man resultat i primärvård? Det är lätt att säga, men svårt att göra. Frågar vi patienten – hemska tanke – så är det personlig omsorg, kontinuitet, tillit som värderas högst. För alla våra primärvårdspatientet gäller Karin Bojes text: ”Det är inte målet utan resan som är mödan värd.” Det medicinska resultatet är pessima. Alla dör. Och hälsan allt sämre sista året.”

https://www.dn.se/debatt/satsning-pa-aldreomsorgen-avlastar-en-pressad-sjukvard/

Lämna en kommentar

Under Vård och omsorg

Fakta i fallet – sjukvården

Jag vill inleda med ett varmt tack till Emilie Sundkvist på Stockholms sjukvårdsupprop som riktade min uppmärksamhet på skillnaderna mellan fakta, antaganden, påståenden och halvsanningar. Dessa begrepp är tillsammans med konstaterandet att djävulen bor i detaljerna utgångspunkten för den här bloggen.

PRIMÄRVÅRDENS KVALITET

På senaste tiden har tidningen Mitti publicerat listor som påstås visa de bästa och sämsta vårdcentralerna i olika Stockholmsområden baserat på den Nationella patientenkäten för 2019. Men vad säger den egentligen?

Antaganden

De flesta kan förmodas tro att det är den medicinska kvalitén på de olika vårdcentralerna som mäts, alltså hur patienternas hälsa utvecklas. I mitt Facebook-flöde ser jag också åtminstone en person som tolkat listorna i Mitti på det viset.

Fakta

Just den medicinska kvalitén mäts inte i enkäten. Patienterna tillfrågas om vad de anser om tillgänglighet, emotionellt stöd, delaktighet och involvering, respekt och bemötande, kontinuitet och ordinering, samt helhetsintryck. En underfråga till rubriken helhetsintryck är om patienten anser att hens behov av vård/behandling har blivit tillgodosett. I det kan förstås både rymmas patienter som fått helt korrekt diagnos och behandling och de som fått höra att lite krämpor får man räkna med och inte är ett dugg bättre, men tror att doktorn har rätt.

MÄNNISKOR FÖREDRAR PRIMÄRVÅRDEN

Påstående

Den nationella patientenkäten och liknande undersökningar används som argument för att primärvården är populär. Det gäller bara att den får mer pengar.

Halvsanning

En Novusundersökning beställd av Läkarförbundet fick stor uppmärksamhet nyligen. Det är lätt att uppfatta den som att människor föredrar att gå till vårdcentralen och att ha en fast läkare där, framför annan vård.

Fakta

I själva verket är denna undersökning ett exempel på att djävulen bor i detaljerna. I det här fallet vilka alternativ de tillfrågade fick välja mellan. Så vitt jag förstått fanns inga andra alternativ än vårdcentralen med eller utan fast läkarkontakt. Alternativ som att kunna söka specialist direkt eller söka vård på nätet saknades.

Hur det då ser ut i verkligheten?

Det räckte inte med differentierade avgifter för att få Stockholmarna att gå till vårdcentralerna. Faktum är att det inte ens var tillräckligt med remisstvång, kreativiteten när det gäller att hitta alternativ har varit stor.

2019 nådde nätläkarbesöken för första gången över 1 miljon rapporterar SVT-Nyheter. Det ser alltså ut som om många människor föredrar att snabbt och lätt få vård.

Antalet svenskar som har en sjukvårdsförsäkring är nu över 600 000 personer, människor som alltså prioriterar att snabbt komma genom vårdkedjan och bli återställda.

Antaganden

Man kan på goda grunder anta att ännu fler skulle skaffa en sjukvårdsförsäkring om de kunde. Många betalar också vården helt privat, men här hittar jag inte statistik så det kan inte riktigt gå in under fakta.

POLITIKERNAS AMBITIONER FÖR VÅRDEN

Fakta

Det är ekonomiskt fördelaktigt för regionen att människor betalar skatt till en vård de senare inte utnyttjar, utan betalar för själva.

När den offentligt drivna vården inte fungerar bl.a. på grund av brist på pengar, riktas missnöjet mot ansvariga politiker. När det är privata vårdgivare som har brister eller stänger verksamheter p.g.a. för låg ersättning, får de i stället för politikerna skulden.

Antagande

Ingen politiker går naturligtvis ut och säger att målsättningen är att den offentliga vården ska bli så dålig att alla som kan söker sig till egenfinansierade alternativ. Men utvecklingen går åt det hållet.

Ingen politiker påstår heller att de välkomnar privata vårdgivare för att kunna pressa kostnaderna utan att få skulden för konsekvenserna. Det är dock det som händer.

VÅRDPERSONALENS AGENDA

Fakta

Situationen på många sjukhus är kaotisk med överbeläggningar och långa väntetider på akuten. Patientsäkerheten är hotad, allt enligt vittnesmål från personalen.

Vad sjukhuspersonalen inte kommunicerar, offentligt, är också intressant, nämligen patienternas sjukvårdshistoria. Frånvaron av fakta blir här i sig fakta. Likaså att detta, vilket jag har skrivit om tidigare, är väsentligt för hur vården ska organiseras på ett effektivt sätt.

Påstående

Som jag ser det är ett stort problem att bara en åsikt får plats i debatten nämligen att primärvården är jättebra om man bara får mer pengar att anställa fler (dyra) allmänläkare. Detta ska pressas in i allt, även Stockholms sjukvårdsupprops namninsamling där primärvården åker snålskjuts på engagemanget för sjukhusen. För det kommer, är jag övertygad om, att heta att så många undertecknare vill satsa på primärvården, fast många säkert bara skrev på för att rädda sjukhusen.

Den som uttrycker en annan åsikt eller bara ”glömmer” att ta med primärvården blir illa åtgången i debatten och det drar sig många för, av lätt begripliga skäl.

Därför får vi inte veta hur många patienter som gjort 5-10-15 besök på vårdcentralen innan de blivit så sjuka att de hamnat på sjukhus, hur många äldre som inte fått tillräcklig omvårdnad, eller hur stor andel som hastigt blivit sjuka eller skadade. Hur ska man då veta var resurserna ska satsas?

I debatten framträder heller inte de läkare som får ta hand om patienter som remitterats för sent för att kunna räddas, eller där det ”bara” tar onödigt lång tid innan de är återställda. De skulle också behöva höras för att vi ska vet hur stort problemet är.

Det är bråttom att få fram de här perspektiven på vården, om vi inte ska få ett A och B-lag med patienter.

Lämna en kommentar

Under Vård och omsorg

Cancer-hur lång tid tar det från första vårdkontakt till diagnos?

Lite varstans kan man läsa att sju av tio patienter som får en cancerdiagnos har haft en första kontakt med primärvården. Jag brukar då fråga om mammografi och cellprover från livmoderhalsen räknas som primärvård. Något svar har jag inte fått, men jag misstänker att åtminstone det sistnämnda som görs på barnmorskemottagningar räknas in. I båda fallen slussas ju kvinnor med förändringar snabbt vidare till en specialistmottagning och det är förstås en bra och snabb vård som den delen av de 70% får. Men kanske inte vad vi tänker på när vi hör primärvård.

Men resten, hur lång tid tar det för övriga från första kontakt till diagnos? Den frågan har jag också ställt, men utan att få svar.

Frånvaron av svar betyder ju något och gjorde att jag bestämde mig för att leta vidare, men det var inte så lätt. Det närmaste jag kommit är en studie som heter Kan tumörer upptäckas redan på Vårdcentralen? gjord av onkologen och allmänläkaren Marcela Ewing.

Här kan man faktiskt indirekt få en en aning om hur lång tid det tar från första besök till diagnos. Ewing hänvisar till Europeiska undersökningar som visar att 6 månader innan cancerdiagnosen ställs, ökar antalet besök i primärvården. Marcela Ewing själv har gått igenom besöksdata för de drygt 4 500 vuxna patienter inom Västra Götalandsregionen som under 2011 fick en av de vanligaste cancerdiagnoserna. ”Då syntes ett tydligt mönster av fler besök. Mer än hälften av patienterna besökte vårdcentralen fyra eller fler gånger året innan de fick en cancerdiagnos.” Så redan 6-12 månader innan patienterna får en diagnos och behandling, mår de av någon anledning så pass dåligt att de söker vård. Och många besök är inte ovanligt, vilket förstås inte är bra på något sätt

Intervjun inleds med återberättande av en, misstänker jag, inte ovanlig episod:

“Hur var det möjligt att missa att patienten hade cancer? Han hade ju tydliga symtom, men allmänläkaren sjukskrev honom för ryggont. Undersökte inte läkaren patienten?” När kollegan som arbetade som onkolog på sjukhuset ställde frågan, hajade Marcela Ewing till.”

Onkologens kommentar är den enda jag sett från de läkare som får ta hand om patienterna som kommer sent, eller försent. Det är inte svårt att förstå hur frustrerade de måste vara.

Marcela Ewing förklarar missen med att onkologen bara ser sorterade patienter medan allmänläkaren tar emot många och s.a.s. osorterade. De standardiserade vårdförloppen och särskilda matriser med symtom allmänläkaren ska vara uppmärksam på är Ewings förslag på lösning till situationen i nuläget som både är förödande för patienten och väldigt kostsam för samhället.

Tja, det kräver till att börja med att läkaren alls tänker på att titta i matrisen, många chansar på något annat först. Man ska dessutom komma ihåg att alla andra patientförbund också kräver en minsta acceptabel kompetensnivå av allmänläkaren. Det blir alltså mycket att hålla i huvudet och kontrollera.

Jag tror att en mer framgångsrik väg på alla sätt är att det helt enkelt är specialister som sorterar och ofta botar patienterna. Låt t.ex. patienten som har en besvärlig hosta gå till lungläkaren som utan större problem snabbt kan avgöra vad som är orsaken till hostan. Hen ägnar ju, till skillnad från andra läkare, väldigt mycket tid åt just det. Det går fortare och är mer skonsamt mot patienten. De här specialisterna i öppenvård och förstås på sjukhus utför i all stillhet hjälteinsatser. Men mer om det en annan gång.

Lämna en kommentar

Under Vård och omsorg

Hellre bra artificiell intelligens än en dålig läkare i primärvården

Dagens Medicin rapporterar om en studie på akutmottagningen på Danderyds sjukhus. Där har man testat verktyget Cleos, en kombination av AI (artificiell intelligens) och en algoritm med 17 000 beslutsnoder. Den har provats på patienter som sökt för bröstsmärtor och som efter EKG och provtagning får lämna sin sjukdomshistoria på en surfplatta.

”– Man får frågor som efterliknar en fullständig, standardiserad och strukturerad läkarintervju. Nästa fråga baseras på dina tidigare svar. Eftersom alla patienter är olika är ingen intervju den andra lik, utan alla frågor skräddarsys för varje patient, säger Helge Brandberg.” som arbetar med studien.

Det är i första hand risken för hjärtinfarkt man vill bedöma och verktyget klarar att förutse 85% mot läkarnas 56%. Bristen är väl att verktyget inte kan bidra till att reda ut vad som är felet om det inte är hjärtinfarkt patienten drabbats av.

Men det här är säkert bara början på AI i vården och jag måste säga att jag skulle känna mig tryggare av att få vård av ett bra AI-verktyg än att gå till en allmänläkare i primärvården. Specialister är förstås en annan sak, där finns ju den fingertoppskänsla som kommer av att ha fördjupat sig i ett område och ha träffat många patienter med sjukdomar inom detta fält. Även om appar m.m. kan vara bra där också.

En annan nyhet är nätbaserad KBT mot ångest hos astmapatienter, skriver DN. I Sverige beräknar man att 800 000 personer lider av astma, som är en av de största kroniska sjukdomarna i världen. Och har man svårt att andas får man lätt ångest och oro, som gör det ännu svårare att andas osv. Karolinska institutet har alltså gjort en studie om nätbaserad KBT som fungerat bra enligt Marianne Bonnert, forskare och legitimerad psykolog. ”Under våren 2018 genomförde KI-forskarna en pilotstudie med trettio astmapatienter för att ta fram en fungerande internetbehandling. De preliminära resultaten visade bland annat att deltagarna kände mindre astmaoro, fick förbättrad astmakontroll och ökad livskvalitet efter behandlingen.”

Det här är också ett framsteg, men det bästa är förstås om astmatiker kan få så bra vård att de är i stort sett besvärsfria. Det handlar om att ha en riktigt bra doktor och att vara noggrann med att ta medicin och rent allmänt anpassa sitt liv efter sjukdomen. Utan att för den skull begränsa sig i onödan.

Lämna en kommentar

Under Vård och omsorg