Detta har vi kämpat för…

När det gäller frågor som t.ex. jämställdhet och preventivmedel finns det en del konservativa personer, i allmänhet män, som talar om vad kvinnor vill, s.k. mansplaining. Kvinnor vill, enligt dem, egentligen vara hemma med sina barn och nåja, det går väl inte riktigt att säga att kvinnor inte vill använda preventivmedel, ens för den mest övertygade värdekonservative kristne.

Vad de här personerna glömmer är att inget av det som uppnåtts t.ex. förskolor eller tillgång till preventivmedel bara har råkat ske, utan allt är resultatet av en kamp, från i första hand kvinnor. Det har funnits modiga förgrundsgestalter som fått betala ett högt pris för sitt engagemang och i vars fotspår alla mindre modiga har kunnat gå. De första barnstugorna fanns redan i mitten på 1800-talet och gjorde det möjligt för fattiga kvinnor att arbeta, utan att behöva lämna barnen vind för våg. Men vanligt blev det först på 70-talet, då det genomfördes demonstrationer under parollen ”Ropen skalla, daghem åt alla”.

RFSU har samlat en del viktiga årtal för reformer som på olika sätt rör jämställdheten och som kan vara bra att dra sig till minnes.

Som framgår att sammanställningen ovan har även de homosexuellas rättighet kommit successivt och för att människor kämpat för dem. Så sent som 1979 slutar man räkna homosexualitet som en sjukdom och först 2009 blir äktenskapslagstiftningen könsneutral. Jag mötte några av pionjärerna i kampen för homosexuellas rättigheter för ett par år sedan och skrev om det i bloggen ”Mycket har förändrats sedan slaget i Storkyrkan”.

Det gemensamma för de här framstegen som gjorts är just att de tillför något. Även kvinnor har fått möjlighet att arbeta, barnen har fått en organiserad barnomsorg och i synnerhet de barn som har torftiga eller dåliga hemförhållanden får en fristad på förskolan. Människor kan välja när de vill bilda familj och det förekommer inga illegala aborter i Sverige. Även homosexuella kan gifta sig om de önskar. Det tillför värden, men tar inte bort några, vilket är viktigt att komma ihåg.

De senaste dagarna har det förekommit en debatt om månggifte, detta p.g.a. att det kommit familjer hit till Sverige där en man har haft flera fruar. Lisa Magnusson tar upp det i en signerad ledare, där hon argumenterar för att de som älskar varandra ska kunna välja formen för sitt äktenskap och hänvisar just till homosexuellas rättigheter. Även om hon är väl medveten om att de inblandade kvinnorna kanske mer eller mindre tvingats in i äktenskapet

Jag tycker inte att det är riktigt jämförbart, för det första har jag svårt att tro att det finns så många som skulle föredra den här typen av äktenskap så mycket att de är beredda att kämpa för den. Sedan är det frågan om att tillföra eller dra ifrån och här tror jag att risken att människor,  i synnerhet kvinnor, tvingas in i ett månggifte väger över det positiva i att leva som man vill. Fast helt säker är jag inte.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Samhälle, historia

Mer om vårdens förbättringspotential

Jag fortsätter det som verkar bli en serie med möjliga förbättringar i vården, ändringar som kan spara både pengar och lidande om man genomför dem.

Häromdagen talade jag med en patient som suckade över att hen först ska gå till doktorn på vårdcentralen, sedan gå och ta blodprov för att ta reda på kolesterolvärdet, först därefter kan doktorn vid ett andra läkarbesök justera medicineringen. Ett exempel på hur ett onödigt läkarbesök skulle ha kunna undvikits om någon bara tänkt till. Hos den privata specialist jag går hos tas förstås blodprovet först och på det följer läkarbesök eller telefonsamtal.

Ett betydligt värre exempel beskrivs i en krönika i Läkartidningen där underläkaren Andreas Lundgren berättar om en patient som han mött på vårdcentralen och som verkar ha råkat illa ut. Patienten var ny för Andreas Lundgren, men gjorde sitt tredje besök på vårdcentralen på några veckors tid. Hen hade öronvärk och tryck över bihålorna och hade behandlats med Kåvepenin som inte hjälpt och sedan med bredspektrumantibiotika. Patienten blev symtomfri under behandlingen, men sedan kom besvären tillbaka. Andreas Lundgren föreslog att man skulle röntga bihålorna och sedan diskutera en remiss till en öron-näs och halsläkare. Patienten å sin sida ville ha mer av samma antibiotika hen fick förra gången och sade, enligt Lundgren, att det finns andra läkare att gå till. Hen avbeställer senare röntgenundersökningen.

Jag hoppas att patienten gick till en öron-näs och halsläkare i stället. Om hen gjort det redan vid första besöket hade diagnosen och behandlingen sannolikt blivit rätt på en gång. Om det behövts penicillin hade det blivit rätt sort, men problemet behöver överhuvudtaget inte primärt ha varit en infektion. Jag har genom åren haft stora problem med luftvägsinfektioner och ibland just bihåleinflammation, även om det ligger långt tillbaka i tiden. Att röntga bihålorna är inget jag kan påminna mig att jag gjorde. Det normala var att min öron-näs och halsläkare vid behov gjorde en ultraljudsundersökning. Genom att göra så undviker man ett par läkarbesök och får behandling snabbare.

Andreas Lundgren däremot verkar inte förstå att patienten har fått undermålig och dessutom onödigt kostsam vård. Istället förfasar han sig över att patienten inte litar på hans kunskaper, utan ser honom som en säljare av mediciner. Inte heller någon av de läkare som kommenterar krönikan verkar tycka att något är fel, mer än patienten då. Ansvariga politiker och chefer har ett stort jobb framför sig när det gäller att förändra attityderna och strukturerna i vården. Klarar de inte det kommer kostnaderna för vården att skjuta i höjden och kvaliteten sjunka som en sten.

Uppdatering:

Jag behöver uppenbarligen förtydliga hur patienten i Andreas Lundgrens krönika borde ha behandlats från början. För det första borde hen alltså ha kommit till en öron-näs och halsläkare. Dessa är noga med att förutom, i bästa fall, lyssna på vad patienten berättar, verkligen undersöka vederbörande. Vilket är väldigt viktigt för en korrekt diagnos och behandling.

En öron-näs och halsläkare har också erfarenheten att bedöma om det är bakterie och även vilken/vilka det kan vara, eller om det är ett virus som är orsaken till att patienten är sjuk. På vårdcentralen måste den förste doktorn ha chansat med Kåvepenin. En noggrann doktor tar en bakterieodling om hen är osäker för att inte skriva ut penicillin i onödan.

En bra doktor frågar också om det här är återkommande besvär, i så fall kan det t.ex. vara allergi eller polyper som är orsaken till att patienten får återkommande bihåle- och öroninflammationer. När det gäller öronen kan det ju t.ex. vara hörselgångsinflammation också, vilket förstås en öron-näs och halsläkare ser. Däremot har det hänt att en doktor på en vårdcentral uppmanat sin patient att gå hem och tvätta öronen…

Sammanfattningsvis hade patienten fått bättre vård hos en öron-näs och halsläkare, troligen hade det räckt med ett besök, om det hade behövts ett återbesök ska hen givetvis träffa samma doktor. Både lidande och pengar hade kunnat sparas på det.

Lämna en kommentar

Filed under Vård och omsorg

Jag säger bara Råger Mååår

De senaste veckorna har jag befunnit mig mitt i en kulturkrock och allt som oftast känt mig som Hasse Alfredsson (vi saknar dig!) i sketchen På jobbet. Jag har nämligen diskuterat det stundande kyrkovalet med svenskkyrkliga, märk väl även präster, som ifrågasatt om det alls ska vara några kyrkoval, i så fall ska det vara indirekt, de har ifrågasatt om politiska partier ska få vara med osv. Som svensk kan jag förstå den här diskussionen, som f.d. katolik säger jag i stället till dem att de ska vara glada att de, dvs vi, alls får rösta, mängder av katoliker kämpar hårt för inflytande i sitt samfund. Präster och anställda borde vara glada över att de arbetar i en kyrka där de faktiskt får diskutera fritt, utan att riskera arbete, hem och umgänge.

På irländska Association of Catholic Priests hemsida uppmärksammas reformationen. De deltar i organisationen We Are Churchs manifestation den 29 oktober under parollen Church Reform Now! Det man vill ha är: demokratiska strukturer, kvinnliga präster, rättvisa inte kanonisk lag, gifta präster och att alla ska vara välkomna. Det här min översättning från engelskan ska tilläggas. Det ska bli intressant att se om Vi är kyrka Sverige vågar delta. Så grundläggande saker kämpar katolikerna alltså för.

Svenska präster protesterar mot vad de anser är slavliknande arbetsvillkor och hotar med strejk läser jag i DN. Som svensk tycker att det är bra att prästerna är fackligt organiserade och att de givetvis ska rimliga arbetsvillkor, något som i ännu högre grad gäller kyrkomusikerna.

Som tidigare katolik känner jag, men snälla ni era katolska kollegor ÄR livegna, de förväntas vara tillgängliga jämt, de får inte gifta sig, inte äga något, deras utbildning är inte gångbar utanför Katolska kyrkan. Många har det på sätt och vis bra med hushållerska, städerska, tvätten lämnas bort och de har all teknisk utrustning, bil osv. Men de har inget sådan som yttrandefrihet och ingenstans att ta vägen om de vill lämna sitt jobb. Man kan säga att de är lyxslavar.

Den här kluvenheten är rätt påfrestande att leva med nu. Men kanske blir till sist det mest positiva med mina år som katolik en större uppskattning av det som många svenskar, inte minst Svenska kyrkans medlemmar tar för givet, men som jag tror att vi behöver värna.

 

Lämna en kommentar

Filed under Svenska kyrkan

Men blev det här riktigt bra SLL???

Stockholms Läns Landsting har inte förlängt Cityakutens uppdrag att ha akutmottagning i kirurgi och medicin rapporterar bl.a. SVT Nyheter Stockholm. Mottagningen tar emot ca 18 000 besök om året och ligger bra till mitt i Stockholm. Antalet besök har sjunkit något, eftersom fler patienter söker sig till Närakut Haga vid Karolinska sjukhuset. Fördelen är förstås att den ligger nära sjukhuset om det visar sig att patienten behöver vård på den vanliga akutmottagningen. Men Cityakuten ligger å andra sidan, som jag redan skrivit, mitt i stan och är lätt att nå.

Det positiva är att ansvariga politiker har förstått att det behövs fler nivåer i vården och att Cityakuten har en bra modell som man inspirerats av. Men som så många gånger tidigare lägger man, i praktiken, ner en väl fungerande verksamhet innan ersättningen är på plats. Enligt SVT Nyheter Stockholm saknas fortfarande tio enheter…

Söker man på Närakut på 1177 visar träffarna vård av väldigt växlande kvalitet. Allt från en kvällsöppen vårdcentral till riktigt bra mottagningar som just Närakut Haga. Med tanke på krisen i slutenvården och på akutmottagningarna, jag talade nyligen med en ung sjuksköterska som sade ”bli inte sjuk eller skadad”!, så måste öppenvården hålla hög kvalitet och vara tillgänglig. Allt för att undvika att patienterna blir så sjuka att de måste söka sig till sjukhusen.

I det läget är det inte så begåvat att lägga ner en fungerande mottagning, i synnerhet inte när ersättarna som sagt inte finns på plats.

Lämna en kommentar

Filed under Vård och omsorg

100 frågor om Gud och 200 svar

Att förmedla något vettigt när man har många sidor eller gott om tid till sitt förfogande kan vara svårt nog. Har man bara en rad, respektive 10-12 rader på sig är det en verklig utmaning. Västerås biskop, Mikael Mogren, gör precis detta i boken 100 frågor om Gud och 200 svar, där han ger ett kort och ett lite längre svar på frågor om Gud som ställts av olika personer som bor i Västerås stift.

Boken är till att börja med vackert formgiven, jag kommer på mig med att stryka med handen över pappret i inlagan. Den har också ett behändigt format som inbjuder till att ta den med sig.

Uppställningen är enkel; fråga, kort svar, längre svar. De får mig som läsare att tänka till (det korta svaret), ofta lär jag mig något nytt (det längre) och framför allt jag blir nyfiken på att ta reda på mer.

Som ett exempel kan jag ta fråga 56:  Vad står det i Bibeln?  Det korta svaret är: Många olika saker. I det längre svaret ges exempel på olika typer av texter och där stöter jag på en jag inte läst tidigare. Berättelsen om Debora i Domarboken, Mikael Mogren nämner Deborasången i femte kapitlet kanske främst för att den anses vara Bibelns äldsta text. Han beskriver Debora som en hårdför militär ledare. Jag kan förstås inte låta bli att slå upp texten och ser då i kapitlet innan att Debora också var profet och domare, ” Hon brukade sitta under Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och israeliterna gick till henne med sina rättstvister.”

Är det inte märkligt att de texter om starka kvinnor som faktiskt finns i Bibeln, som av en händelse aldrig nämns. Hur väljs för övrigt kyrkoårets bibeltexter ut? Sorteras de om kvinnliga ledare bort där också? Det återstår att ta reda på.

Det enda jag egentligen saknar i 100 frågor om Gud och 200 svar är ett lite vidare historiskt perspektiv, att ta in fler influenser än den judiska för kristendomen. I Katolska kyrkan fanns och finns förstås en intellektuell elit som är helt på det klara med de historiska sammanhangen, men markerade att det var VÄLDIGT OINTRESSANT med t.ex. sumerernas tro och likheter med kristendomen. Vilket jag förstås inte höll med om, utan undersökte vidare. Hur det ser ut med den saken i Svenska kyrkan har jag inte riktigt fått grepp om ännu. Hur som helst visar det att präst aldrig varit ett alternativ för mig, men väl religionsvetare.

Jag tror att jag nämnt Biskopspodden tidigare, där ges möjlighet att höra lite längre intervjuer med Svenska kyrkans biskopar. För det här inlägget är det förstås lämpligt att länka till den med Mikael Mogren.

 

Lämna en kommentar

Filed under Religionshistoria, Svenska kyrkan

Påven och pedofilerna, ska det aldrig bli ändring?!!

Jag har ännu inte sett dokumentären Påven och pedofilerna som ligger på SVT/Play men jag vet ungefär vad som väntar. Det rör en mycket mörk del av Katolska kyrkans historia och få tror väl att övergreppen har upphört. Som det mycket korrekt uppges i presentationen av programmet, så har de åtgärder som gjorts har inte gett resultat. Jag skulle säga att de är ett spel för gallerierna.

Johan Croneman har skrivit en krönika i DN där det han främst upprörs över är att det aldrig verkar bli något slut på övergreppen och att Katolska kyrkan fortsätter att ducka, ljuga och skuldbelägga de drabbade. De utredningar påven tillsatt har varit väldigt ineffektiva och Johan Croneman skriver:

”Av de över 3 000 katolska präster som under de senaste 10–15 åren anklagats för omfattande sexuella övergrepp har bara 800 tvingats lämna jobbet, resten är kvar i sina församlingar. Tystnadskulturen är lika institutionaliserad som bikten och nattvarden. Man måste ju förlåta också, eller hur? Och blandar man in polis och åklagare kan man ju förstöra prästernas liv helt och hållet!”

Jag vill också lyfta fram några av de personer som länge har kämpat för att hjälpa offren och som för detta har ”straffats” av Katolska kyrkan. De finns uppräknade på organisationen SNAPNETWORKS webbplats, organisationen som sådan har för övrigt blivit svartmålad av Katolska kyrkans ledning.

Johan Croneman frågar slutligen om man kan vara med i en kyrka där präster begår sådana övergrepp mot barn? Mitt svar är nej, det kunde jag till slut  inte. Dessa skandaler och hur de hanterades var en del av den människosyn som jag till sist inte längre kunde stå ut med. För det är ju alla de övriga katolikernas tystnad och bortvända blickar som gör att en minoritet kan fortsätta begå övergrepp och mörka dem.

Lämna en kommentar

Filed under Katolska kyrkan

Onödiga missar i vården

Vi är alla ofullkomliga, men det är tråkigt att gång på gång prata med eller läsa om patienter som drabbats av onödiga misstag som gjort att det kunnat gå riktigt illa. Lika trist är de ansvariga läkarnas bortförklaringar, jag hittar två exempel på Läkartidningens webbplats.

Den första artikeln gäller en patient som sökt sig till en familjeläkarmottagning. Patienten hade problem att svälja, feber, var allmänpåverkad och hade förhöjd hjärtfrekvens. Till saken hör också att patienten saknade halsmandlar. IVO kritiserar allmänläkaren och skriver att han borde ha konsulterat en öron-näs- och halsläkare innan han skickade hem patienten med ett recept på penicillin. Detta för att försäkra sig om att patienten inte hade en infektion i struplockshuvudet, något som snabbt kan bli livshotande. Vilket också visade sig vara vad patienten led av och vederbörande hade då blivit så dålig att det krävdes tre dagars sjukhusvård med dropp.

Allmänläkaren försvarade sig med att han inte hade sett någon svullnad på struplockshuvudet. Nej, det kan jag tänka mig att han inte gjorde, det är nämligen inte så lätt att se så långt ner i halsen. Min erfarenhet är att det kräver sin öron-näs och halsläkare om det ska göras något mer än bara titta rakt in i svalget. Vad ska man som patient göra i ett sådant läge? Om möjligt söka en öron-näs och halsläkare direkt, men tyvärr är det många som kräver remiss och då får man eller en anhörig kräva att få en sådan direkt.

Nästa exempel från Läkartidningen gäller en patient som drabbats av ett svårt skov av ulcerös kolit och skickades hem från vårdcentralen med hostmedicin. Patienten sökte för att han hade haft blodiga, vattniga diarréer en vecka. Han var också förkyld, hostade kraftigt och hade blåsor i hela munnen. Läkaren bedömde att blåsorna och förmodar jag de övriga problemen berodde på ett virus och ordinerade alltså hostmedicin.

Dagen efter fördes patienten till sjukhus efter att ha fallit två gånger. ”Vid undersökning konstaterade man att patienten hade en blodpropp i ett av hjärnans kärl. Förloppet tolkades som ett svårt skov av ulcerös kolit och sekundärt till detta ischemisk stroke. Patienten behandlades med god effekt med kortison och antiinflammatoriskt läkemedel.”

Läkaren på vårdcentralen försvarade sig med att patienten sagt att magproblemen berodde på blåsorna i munnen. Vilket som tur är inte ändrade IVO:s beslut. Konsekvensen skulle om så hade varit fallet blivit att patienter som gissar fel, får skylla sig själva om de får fel diagnos och behandling.

 

Lämna en kommentar

Filed under Vård och omsorg

Förslag på kvalitetsmätningar värda namnet i vården

Elva chefer inom den privata vården har skrivit en ovanligt vettig debattartikel i Dagens Medicin om vårdkvalitet och hur den ska mätas. Detta med anledning av att man befarar att regeringen kommer att lägga ett förslag om tak för vinsterna i vården.

De elva framhåller att de privata vårdgivarna är noga med att följa upp kvaliteten på den vård de utför och tycker att den offentliga vården bör ta intryck av det. Jag har ju tidigare skrivit om det mindre begåvade i att bedöma vård huvudsakligen efter bemötande och tillgänglighet som så ofta görs i den offentliga vården. Det viktiga är ju trots allt att patientens hälsa blir bättre och det är också vad som lyfts fram i artikeln.

Här föreslås att alla vårdgivare både privata och offentliga ska använda samma system för att mäta kvalitet enligt följande:

”CROM, som till exempel andelen komplikationer efter ingrepp, dels om patientens upplevda resultat av behandlingen, PROM, och slutligen om patientens upplevelse i samband med behandlingen, PREM. De ger, tillsammans med vårdgivarens tillgänglighet, en samlad bild av den kvalitet som patienten får i vården.”

Man vill att patienterna ska få bättre möjligheter att jämföra vårdgivares kvalitet och föreslår att dessa uppgifter läggs på 1177:s webbplats. Min kommentar till det är att ett första steg bör vara att det blir lättare att hitta vårdgivare på 1177…

Slutligen konstaterar man att kvalitetskontroller bör ses som en effektivisering av vården. Att göra rätt från början innebär inte bara mindre lidande för patienten, utan också besparingar. Ja, visst det här borde vara självklart, men är det inte.

Författarna till debattartikeln verkar i första hand tänka på operationer när det gäller kvalitetsmätningar, men för att det verkligen ska komma patienterna till godo behövs det genomföras generellt. Det är mindre glamoröst med kroniska sjukdomar som t.ex.astma och allergi, men många människor är drabbade och kvaliteten på den vård som ges är i nuläget ofta låg. Vilket gör att en stor grupp mår sämre än de skulle behöva med rätt behandling och konsekvensen blir bl.a. långa sjukskrivningsperioder.

Jag kan förstå att man vill göra något åt lycksökare inom utbildning och omsorg, men jag kan inte förstå varför den privata vården som ofta är väldigt bra ska dras med i detta. Kvalitetsmätning kan kanske dessutom vara ett effektivare att sätt få en bättre skola och äldreomsorg än att införa vinsttak.

 

Lämna en kommentar

Filed under Vård och omsorg

Politisk men kanske inte partipolitisk

DN:s ledarskribent Erik Helmerson har återigen synpunkter på Svenska kyrkan, dock med reservationen att han kan tyckas vara förmäten som har synpunkter på ett samfund han inte tillhör. På sätt och vis har han rätt i det, men Erik Helmerson är ledarskribent och Svenska kyrkan är betydelsefull i Sverige och ska givetvis få uppmärksamhet från Sveriges största dagstidningen utifrån det. Sedan är det lite trist att katoliken Erik Helmerson just aldrig hittar något positivt att skriva om Svenska kyrkan.

I ledaren framför Erik Helmerson invändningar mot hur demokratin i Svenska kyrkan är organiserad, d.v.s. utifrån politiska partier och självklart kan man diskutera om det systemet bör bytas ut. Han kunde dock göra en jämförelse med Katolska kyrkan som är helt odemokratisk och klerikal. En kyrka där lekfolket i allmänhet och kvinnor i synnerhet kämpar för att få inflytande och för att räknas. Inspiration finns t.ex. i Washington Post där Alexandra Petri skriver  en satir om hur skrämmande kvinnor är i många katolska klerkers ögon. Alexandra Petri refererar till den en av de mest konservativa katolska ledarna, kardinal Raymond Burke, som trasslat in sig i följande formulering:

“The Church becomes very feminized. Women are wonderful, of course. They respond very naturally to the invitation to be active in the Church. Apart from the priest, the sanctuary has become full of women. The activities in the parish and even the liturgy have been influenced by women and have become so feminine in many places that men do not want to get involved.”

Alexandra Petri kommenterar:

Well, sure. Women are wonderful. Only, if they’re involved, everything is RUINED. Other than that, they are great and it is wonderful that they are participating.

Kardinal Burke, som själv lätt kan tas för en välklädd tant, är oroad för att flickors och kvinnors närvaro ska göra männen feminina och därmed av någon anledning till sämre präster. För att inte tala om att männen skräms bort om det är för många kvinnor i ett sammanhang.  Alexandra Petri gör, den i mitt tycke korrekta, reflektionen att de som så mycket energi på att hålla kvinnor utanför alla former av inflytande inte är så säkra på sin gudomliga utvaldhet. Snarare tvärtom.

Men om jag ska gå tillbaka till frågan om Svenska kyrkan ska vara politisk, så blir nog svaret faktiskt ja och det är också Erik Helmerson inne på. Om vi går till evangelierna så verkar den historiske Jesus ha månat mycket om de fattiga och utstötta. Han hade dessutom uppenbarligen inga problem med att involvera kvinnor i verksamheten. Inget av det nyss nämnda passade för övrigt den tidens motsvarigheter till kardinal Burke, utan var då som nu brännbara ämnen. Vilket inte minst Svenska kyrkan fått känna av, det gnälls på det Internationella arbetet, det gnälls på arbetet för att hjälpa flyktingar som kommit till Sverige. Kritikerna låtsas inte om all hjälp som ensamma och fattiga i Sverige får genom kyrkan, utan efterlyser i högt tonläge något som redan finns….

Så nog är en kristen kyrka värd namnet politisk, men däremot kanske den inte ska vara partipolitisk. Framtidsperspektivet att SD får mer inflytande över Svenska kyrkan är skrämmande och i sig ett skäl att överväga ett annat system. Men oavsett vad som sker är framtiden beroende av att engagera tillräckligt många av alla medlemmar som trivs med livet och har det bra. Nu närmast för att rösta, men viktigast är förstås som aktiva och involverade i församlingarnas verksamhet.

Lämna en kommentar

Filed under Katolska kyrkan, Samhälle, Svenska kyrkan

Skämt åsido från en återvändare

Jag har nyligen hittat till fb-sidan Pastor Holger, präst i grannförsamlingen. Pastor Holger betonar att vare sig han eller grannförsamlingen finns, vilket är särskilt viktigt för katolska läsare att komma ihåg. Grannförsamlingen och dess präst påminner nämligen inte så lite om den bild av Svenska kyrkan som nu och då förmedlas i katolska predikningar.

Förra hösten meddelade Pastor Holger att han skulle få träffa Påven under dennes besök i Lund. Direkt när jag såg frågorna pastor Holger tänkte ta upp förstod jag att audiensen inte blivit av. För att förklara varför har jag tagit hjälp av pater Svanse, som skulle ha befunnit sig i påveföljets utkant om han existerat, vilket han förstås inte gör.

 

Pater Svanse, direkt när jag såg att pastor Holger bl.a. ville diskutera teodicéproblemets lösning förstod jag att mötet med Påven skulle ställas in. Kan du berätta för läsaren hur det kommer sig?

– Det var en korrekt iakttagelse och förklaringen är att katolska ledare sedan flera år har ändrat inriktning. Vi tänker inte så mycket på Gud längre. I ärlighetens namn är han mer en bakgrund till våra mässor där vi t.ex. få visa våra vackra outfits. Även Jesus är en tveksam gestalt i mångas ögon. Frågan är om han verkligen var en riktig katolik? Inte minst med tanke på hans märkliga idéer om att inte göra  skillnad på folk och folk…

 

Fast Kristus har jag absolut för mig nämndes ofta i katolska mässor, så länge jag var kvar i kyrkan.

-Ja, ja men Kristus är uppstånden och talar inte så mycket, om man inte lyssnar noga förstås. Men det jag ville komma fram till är att Katolska kyrkan nuförtiden fokuserar på de vardagsnära frågorna, de som berör många människor. Framförallt är våra ledare väldigt intresserade av vem-som-gör-vad- och-med-vem-i-sovrummen, eller någon annanstans. Och det är kanske inte så konstigt eftersom de flesta av oss präster inte-gör-något-med-någon-någonstans (eller borde inte göra det). Vi försöker helt enkelt göra sexlivet så besvärligt som möjligt för dem som får ägna sig åt det. Någon rättvisa måste det vara här i världen.

 

Men, med all respekt, är inte det något ni faktiskt borde strunta i, med tanke på att ni talar om något som ni egentligen inte vet så mycket om?

– Det tycker jag inte alls, vi präster går på bio så jag anser nog att vi har tillräckliga kunskaper om hur människors (utsvävande) samliv ser ut.

 

Fast film är ju fiction, men vi lämnar det. Pastor Holger skriver också att han gärna lärde sig en del av Katolska kyrkan, han nämner celibatets välsignelser.

-Ja det var verkligen synd att vi inte fick möjlighet att berätta mer om det för Pastor Holger och de svenskkyrkliga representanterna under mötet i Lund. Som jag ser det är en stor fördel med celibatet att alla som vill bli präster är välkomna, under förutsättning att man är man och kan tänka sig att leva i celibat. Kyrkan betalar utbildningen som specialanpassas efter studentens förutsättningar (föreläsare som klagar över bristande förkunskaper och läshuvud hos de blivande prästerna blir för övrigt åthutade). Jag rekommenderar alltid de blivande prästerna att satsa på att bo i kollektiv, eftersom man då kan betala någon (kvinna) för att göra allt hushållsarbete, trots att lönen är dålig.

 

För ovana läsare bör jag förtydliga att pater Svanse med kollektiv nog menar att bli ordenspräst i stället för stiftspräst. Jag tackade för att denne, i katolska sammanhang, ovanligt frispråkige präst tog sig tid för en intervju. Men kom ihåg att p. Svanses raka svar kan bero på att han inte existerar.

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Katolska kyrkan, Svenska kyrkan