Etikettarkiv: jämställdhet

Vilka kristna lyssnar till en hatpredikant?!

Det är inte helt lätt att var kristen i dessa dagar, knappt har man bemött kommentarerna runt KD:s öppning för samarbete med SD. Nej, de flesta kristna tänker faktiskt inte så här utan är vanliga människor och vill inte diskriminera kvinnor, homosexuella, invandrare, de som tillhör andra religioner (islam och judendom). Vi är som folk är mest, fast troende.

Direkt efter Ebba Bush Thors utspel kommer nyheten om att den amerikanske kristne hatpredikanten Steven Anderson planerar att komma till Sverige. Min fråga blir förstås men vilka kristna vill lyssna till en pastor som predikar hat? Jag tar några citat ur DN:s artikel:

”När 49 människor sköts ihjäl på en gayklubb i Orlando sommaren 2016 gladdes pastorn.

– De goda nyheterna är att det finns 50 färre pedofiler i världen, sa han bland annat i en video som väckte anstöt och uppmärksamhet långt utanför hans vanliga publik.”

”På frågan om hur han kommenterar att han pekas ut som ledare för en hatgrupp riktad mot htbq-personer svarar han bara kort:

”Jag tar det som en komplimang!”

”Han har tidigare spelat in videoklipp som ”Svenska protestanter är så ondskefulla att folk tror att de är ateister!” och gått till angrepp mot svenska abortlagar.

– Jag skulle inte vilja bo i det feministiska helvetet oavsett hur mycket du betalar mig, säger han i en video.”

Steven Anderson har blivit nekad att komma till flera länder och när han blev utslängd ur Botswana rapporterade BBC om detta och intervjuade bl.a. president Ian Kama som sade ”We don’t want hate speech in this country. Let him do it in his own country,” he said. ” Då hade Anderson i en lokal radiostation sagt att homosexuella skulle stenas till döds.

Styrkan och svagheten med kristendomen och skulle jag tro de flesta religioner är att den är full av oklarheter och motstridiga budskap. Det gäller både om man betonar Bibelns betydelse (lutheraner) eller fördrar att lägga tyngden på kyrkans historia (katoliker). Det krävs kunskaper i exegetik, kyrkohistoria, religionshistoria litteraturhistoria, historia m.m. för att kunna tolka någorlunda rätt. Samtidigt talar ju också Bibelns texter och annan kristen litteratur direkt till var och en av oss utifrån vem vi är och vår situation.

Tyvärr gör det att människor tolkar Bibeln utifrån sina egna åsikter, vilket har inspirerat till den humoristiska Holy Bible Cherry Picked Edition. Förvånansvärt många uttalar sig även å Guds vägnar och denne råkar då alltid ha samma åsikter som den som talar. En del av dessa som anpassar religionen efter sina syften har definitivt inga goda avsikter. Och jag misstänker att Steven Anderson hör till dessa, det borde inte vara svårt att utifrån de befintliga lagarna mot hat och hets kunna neka honom att komma till Sverige.

Som ett exempel på en text som är öppen för tolkning tar jag söndagens episteltext i Svenska kyrkan, den är hämtad från Petrusbrevets 2 kapitel, verserna 1-3:

”Lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och förställning, avund och förtal. Som nyfödda barn skall ni längta efter den rena, andliga mjölken, för att växa genom den och bli räddade. ‘Ni har ju fått smaka Herrens godhet.`”

Var och en kan fundera på hur man själv förstår texten och hur andra kan tänkas tolka den.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Religion-allmänt

Kvinnliga biskopar – ingen nyhet

Glädjande nog låter fler och fler kristna samfund människor som har en kallelse till ett ämbete får den prövad oavsett den sökandes kön eller civilstånd.

Idag vigdes docenten i religionsfilosofi, Karin Johannesson, till biskop för Uppsala stift, man kan se den live på Svenska kyrkan webbplats. Och i år är det 30 år sedan den första kvinnliga biskopen vigdes i Anglikanska kyrkan, hon hette Barbara Harris, Episcopal Diocese of Massachusetts, som var biskop mellan (1989-2003).

I Katolska kyrkan handlar mycket nu om att fler sexuella övergrepp uppdagats på barn, men man har lyft fram att även nunnor är offer. Även barnen till präster uppmärksammas också på allvar. Detta gäller även för sajten Women’s Ordination Conference. Så jag fick gå tillbaka ett par veckor till en blogg som handlar om frustrationen i att vara så nära, men inte framme vid att att katolska kvinnor ska få möjlighet att bli vigda till diakon, präst och förstås biskop.

På många håll går alltså utvecklingen mot lika villkor för män och kvinnor i kristna samfund framåt. Man får dock aldrig glömma att kvinnor inte fått tillträde till verklig delaktighet och inflytande, utan att det är något många kämpat sig till. Ett arv att förvalta och inte ta för givet.

Lämna en kommentar

Under Religion-allmänt

#overcoming silence

Här i Sverige är det huvudsakligen förtrycket av kvinnor inom islam som uppmärksammas. Den globala rörelse av  kvinnor som kämpar mot patriarkala strukturer inom Katolska kyrkan får väldigt lite plats i media. Voices of Faith, som vill öka kvinnors inflytande i kyrkan, verka för att katolska kvinnor ska kunna bli diakoner och präster  och förstås se krafttag mot övergrepp mot kvinnor och barn har startat en kampanj. #Overcoming silence vill skapa en opinion för en förändring. Ett skakande exempel är Barbara Dorris berättelse om hur hon från 6 års ålder blev våldtagen av en katolsk präst. Hon frågar sig varför ingen vuxen i omgivningen reagerade på att prästen ville vara ensam med en liten flicka. Historien fortsätter med en ung präst med ett liknande beteende, där Barbara Dorris försökte slå larm till en ointresserad kyrkoledning.

Utsträck arbetet mot förtryck av kvinnor till andra religioner än Islam!

Lämna en kommentar

Under Katolska kyrkan

Grattis allmänna rösträtten som fyller 100 år!

I morgon, den 17 december, firas att den allmänna rösträtten och alltså demokratin i Sverige fyller 100 år! Det är inte längre än så alla människors röst, oavsett kön och socialgrupp, har räknats. Värt att tänka på i tider då en del tar den  rättigheten för given och andra inte ens värdesätter den.

För min egen del var åren i Katolska kyrkan en ögonöppnare för hur ett samhälle kunde se ut utan demokrati, som för mig var något självklart. Erfarenheten att inte tas på allvar, inte ha något inflytande bara på grund av att jag är kvinna var omskakande och obehaglig.

Men man behöver bara gå hundra år tillbaka i tiden för att finna samma märkliga kvinnosyn här i landet som i Katolska kyrkan. Riksarkivet har gjort en pedagogisk genomgång av vägen fram till att kvinnorna i Sverige fick rösträtt. Man kan bl.a. läsa följande:

”I proposition nr 110 om rösträtt och valbarhet för kvinnor i riksdagsval från 18 maj 1912 argumenterades för en rad skäl till varför man måste låta kvinnan få rätten att rösta. Men argumenten präglas även av oro om den gifta kvinnan, som vid denna tid var omyndig, bör få rösträtt och inte som tidigare låta maken rösta.

Bland annat hävdar man att hon inte egentligen bör lämna hemmet för att rösta för då lämnar hon ju plikter och barn att åt sitt öde! Men i och med denna nya proposition nr.110, börjar man ifrågasätta kvinnans situation som gift och hennes möjligheter att påverka. Ska man kanske till och med ge gifta kvinnor utan barn rösträtt? Det är tydligt att man så smått börjar diskutera en ny könsmaktsfördelning.

Texten i propositionen belyser den svenska demokratiseringsprocessen och genusperspektivet som utvecklas nu. Propositionen skulle tjäna kvinnornas sak och en eventuell lagändring men samtidigt är det klart att det är en man som hållit i pennan.”

Den som vill kan jämföra med hur katolska påvar långt senare uttalat sig om kvinnor i en översikt som Vatikanradion gjort. Det är lätt att få intrycket av att mycken möda läggs på att få det att se ut som om kvinnor får inflytande, utan att någonting ändras på djupet:

”2015, 7 februari sa Franciskus vid möte med Påvliga kulturrådet att det handlar om att ta fram kriterier och nya tillvägagångssätt så att kvinnor inte känner sig som gäster i det sociala och kyrkliga livet utan helt och fullt som deltagare. Kyrkan är på det italienska språket ett feminint ord. Denna utmaning kan inte skjutas upp.”

Precis som i Sverige för 100 år sedan så är det inte frågan om att kvinnor får inflytande eller rösträtt, utan det är resultatet av en hård kamp. Egentligen är det alla de som kämpade, och för Katolska kyrkans del kämpar, vi firar i år. Utan deras kamp, ingen rösträtt och inget inflytande för kvinnor.

Det är inte bara Riksarkivet som lagt ut intressant material om processen fram till den allmänna rösträtten,  på Stockholmskällan finns en historik och med bilder samt länkar till källor.

 

Kommentarer inaktiverade för Grattis allmänna rösträtten som fyller 100 år!

Under Samhälle

Folkkyrkan en utopi?

Jag har haft den öppna kyrkan som ideal, en folkkyrka där kanske inte alla tolkningar av kristendomen, men många ryms. En kyrka där den som för första gången på många år besöker en kyrka och blir glatt överraskad över att prästen är så avspänd kan känna sig välkommen. En kyrka för den som är intresserad av att reflektera över tro och sin relation till Gud. Men också en kyrka för den som inte klarar av osäkerhet utan behöver enkla regler att leva efter och tydliga svar även på svåra frågor. Kort sagt en kyrka som rymmer människor som tolkar tro på olika sätt, har olika åsikter, olika temperament och olika behov.

Men jag börjar tvivla på att det är möjligt. En grupp svenskkyrkliga, inte särskilt stor så vitt jag förstår, tar väldigt mycket plats. De kräver svar från ledningen på just sina frågor, de kräver att få slippa samarbeta med kvinnliga präster eller viga samkönade par osv. De kräver full yttrandefrihet för egen del och tror att det är synonymt med att slippa bli motsagda. För andra åsikter råder inte samma tolerans.

Kanske är det bäst att dela upp troende så att Katolska kyrkan m.fl. tar emot dem som vill ha en enkel, tydlig och konservativ tro? Medan Svenska kyrkan tar alla som har en öppnare hållning?

Alternativet är att sätta tydligare gränser för personliga påhopp, diskriminering m.m. från präster och andra som representerar Svenska kyrkan. Självklart ska diskussionen vara levande, jag har en gång för alla fått nog av en tyst kyrka. Men samtalet ska vara sakligt, utan lögner och påhopp.

Kommentarer inaktiverade för Folkkyrkan en utopi?

Under Religion-allmänt, Svenska kyrkan

Religiösa friskolor-nej tack!

Debatten kring religiösa friskolor är livlig efter Socialdemokraternas utspel om att religiösa friskolor ska förbjudas. Anledningen är att inget barn ska behöva utsättas för religiös påverkan i skolan.

Det här förslaget delar upp kristna efter delvis nya linjer. Vi som inte tycker att religiösa friskolor ska finnas gör det förstås också av olika skäl. Många håller säkert, för ovanlighets skull, med förbundet Humanisterna och Ulf Gustafsson och Patrik Lindenfors som skrivit ett debattinlägg i SvD. De lyfter fram att skolan bör vara en mötesplats för barn med olika bakgrund, där förstås religiös dito hör hemma. Religion är något man får ägna sig åt hemma och på fritiden. Vilket jag anser är det viktigaste argumentet. Vill vi inte ha fundamentalister i framtiden är det i skolan vi ska börja arbetet. Jag håller också med dem om att många av de barn som går i religiösa skolor är de som allra mest skulle behöva en mer blandad och tolerant omgivning.

Bland förespråkarna för de religiösa friskolorna, finns sju kristna ledare, bl.a. ärkebiskop Antjé Jackelén och de  har skrivit ett svar på Förbundet Humanisternas inlägg.  Skribenternas främsta argument är att få religiösa friskolor missköter sig och dessa borde inte göra att de välartade straffas:

”Undervisningen ska vara konfessionsfri. Aktiviteter med religiös prägel är frivilliga och sker utanför schemalagd tid. Läroplanens grundläggande värden som jämställdhet och individens frihet gäller. Skolinspektionen kontrollerar att skolorna följer statliga styrdokument.”

Men om nu undervisningen är konfessionsfri och religiösa aktiviteter läggs på fritiden så borde inte de religiösa friskolorna behövas.

Ett annat argument jag stött på i debatten är att troende elever blir mobbade i sina skolor och att det därför behövs religiösa friskolor. Tänker man sig särskilda skolor för andra grupper av mobbade elever också? Nej, svaret på det blir givetvis att om några ska flyttas från skolan är det mobbarna, inte de drabbade.

Inget av de argument som hittills framförts för religiösa friskolor håller så vitt jag kan se. Återstår att se om det blir en valfråga.

Kommentarer inaktiverade för Religiösa friskolor-nej tack!

Under Religion-allmänt

Hur är det med jämställdheten i frikyrkorna?

Så här på internationella kvinnodagens kväll kan det t.ex. vara på sin plats att dela en blogg av Katarina Hedman om jämställdheten i frikyrkorna. Personligen har jag förknippat framförallt Pingst med en konservativ kvinnosyn. Men som i det flesta kristna samfund är det dessa som syns och hörs, medan många eller majoriteten är för jämställdhet.

I den här bloggen från Hela Pingsten, diskuteras bl.a. kan låta bli att styra in barn i de traditionella könsrollerna genom att förväntningar på hur flickor respektive pojkar ska vara. En annan fråga är hur kvinnor får samma möjligheter som män i en församling?

Frikyrkan och patriarkatet

Kommentarer inaktiverade för Hur är det med jämställdheten i frikyrkorna?

Under Religion-allmänt

Nunnor behandlas som tjänstefolk

” Tjänstekvinnan ska sättas i hårt, slitsamt och smutsigt arbete” Hon ska endast få ”grovt kött”  att äta och ”skall hållas nere under träldomens och tjänandets ok”. Så skrev den engelske munken Bartholomaeus Anglicus som levde på 1200-talet och undervisade i Paris skolor. Jag stötte på honom i Jeremy Mussons Up& Down Stairs Livet på engelska slott och herresäten i verkligheten, som finns på bokrean nu.

Tyvärr verkar mycket av den medeltida kvinnosynen leva kvar i Katolska kyrkan idag. Det jesuitdrivna magasinet America har publicerat en artikel som beskriver hur nunnor behandlas som tjänstefolk av biskopar och kardinaler. America refererar i sin tur till en artikel av Lucetta Scaraffia i Women Church World,” som ingår i Vatikanens tidning L’Osservatore Romano.

Redan i inledningen beskrivs i ett citat en situation som man inte trodde förekom i västvärlden:

”Some of them serve in the homes of bishops or cardinals, others work in the kitchens of church institutions or teach. Some of them, serving the men of the church, get up in the morning to make breakfast, and go to sleep after dinner is served, the house cleaned and the laundry washed and ironed,”

En nunna som kallas sr Marie berättar att de (nunnorna) sällan inbjuds att sitta med vid bordet under måltiderna. Nicole Winfield som skrivit artikeln i America konstaterar att det här förhållandet varit allmänt känt länge, men att det är anmärkningsvärt att en tidning som står så nära Vatikanen nu vågar skriva om saken. Redaktören för Women Church World Lucetta Scaraffia säger att de försöker ge en röst till dem som inte vågar säga något själva.

Jag misstänker att en och annan läsare tycker att om inte de här nunnorna är nöjda så får de väl säga ifrån eller helt enkelt säga upp sig. Men så enkelt är det förstås inte, många nunnor kommer från fattiga familjer i Afrika, Asien eller Latinamerika. De är beroende av försörjningen från sin orden och känner inte att de kan klaga på arbetsvillkoren.

I artikeln tas även våld mot kvinnor upp, Latinamerika är t.ex. den del av världen där kvinnor löper störst risk att drabbas av våld.  En anledning till att det nu faktiskt verkar gå att diskutera kvinnors situation i Katolska kyrkan är att påven Franciskus förefaller vara medveten om problemet. Han har sagt: ”that he was concerned that in many cases, women’s work in the church ”sometimes is more servitude than true service.” Men för att en förändring ska ske behöver han få mycket stöd underifrån.

 

 

 

Kommentarer inaktiverade för Nunnor behandlas som tjänstefolk

Under Katolska kyrkan

Årets svensk 2017 – hur tänkte juryn här??!

Tidskriften Fokus utsåg i år för tolfte året i rad Årets svensk och kriterierna juryn har att följa vid valet är:

”Utmärkelsen Årets svensk ska tilldelas en person som under året stuckit ut på ett sätt som förändrat Sverige till det bättre. Det kan, men måste inte innebära att personen gjort sig känd i offentligheten. Det centrala är att vinnaren visat prov på självständighet och originalitet i ett land som på gott och ont gillar det samstämmiga och välanpassade. Det är naturligt om Årets svensk har gjort sig fiender, inte bara vänner, för det är svårt att åstadkomma något värt att belöna, utan att det har ett pris.”

Valet i år föll på kardinal Anders Arborelius och jag undrar hur juryn tänkte där? Hur kan en person som inte är det minsta självständig, utan strikt följer sitt samfund dvs Katolska kyrkan, utan att någonsin uttrycka en egen åsikt, få priset? Juryns val gör att den som t.ex. tycker att det helt rätt att kvinnor diskrimineras, att homosexuella ska leva i celibat och inte får gifta sig, anses förändra landet till det bättre!

Anders Arborelius har inte protesterat mot hur de sexuella övergreppen inom Katolska kyrkan hanterats, han har inte sagt i från om de omänskliga abortlagstiftningarna i många katolska länder, nu aktuellt genom ett extremt fall, en kvinna i El Salvador som dömts 20 års fängelse efter ett missfall. Han har, mig veterligt, inte upplyst Vatikanen om att Sverige är ett bra land för familjer, många par väljer att skaffa 3-4 barn, eftersom vi har en väl utbyggd barnomsorg, föräldraledighet m.m. Hade han gjort något av detta hade det varit ett prov på självständighet och han hade fått betala ett högt pris, tro mig.

Kommentarer inaktiverade för Årets svensk 2017 – hur tänkte juryn här??!

Under Katolska kyrkan

Kardinal Anders om pedofila övergrepp och meetoo

När ”gammelmedia” är som bäst ställs en fråga i en artikel och får ett svar i en helt annan och så var det i dagens DN. Där intervjuas kardinal Anders Arborelius av Peter Loewe när han är på besök i sin titelkyrka i Rom, Santa Maria degli Angeli e Martiri. Kardinal Anders tar upp de pedofila övergreppen i Katolska kyrkan och refererar till sitt sommarprogram där han tackade media för att de uppmärksammat skandalen.

”Men pedofilövergreppen fortsätter inom den katolska kyrkan. Huvudproblemet är att kyrkans kardinaler och biskopar inte har en juridisk anmälningsplikt för dessa brott, utan endast moralisk. Många övergrepp anmäls inte.

- Kyrkan har ett stort problem när man inte inser att man måste göra en polisanmälan. Samtidigt vet vi att många av de här ärendena avskrivs nästan automatiskt i Sverige.”

Här kan vän av ordning påpeka att det inte är i Sverige den stora majoriteten av de pedofila övergreppen ska tas upp.

Kardinal Anders drar sedan en parallell till #metoorörelsen som fått extra stort genomslag i Sverige och funderar:

– Sverige har skakats om av detta. Något som fått genklang i många andra länder. Varför? Finns det mer av dessa missförhållanden just i Sverige? Eller beror det på att vi trodde att vi hade respekt och jämställdhet för kvinnor och att det nu har visat sig att den faktiskt inte fanns?

Svaret på hans fråga, ges åtminstone delvis, några sidor senare i artikeln För farligt att tala om metoo i Mellanösterns länder. I Terese Cristiansons reportage blir det tydligt att sexuella trakasserier och övergrepp förekommer även i dessa länder. Men det är för farligt att protestera mot dem och förstås annan diskriminering som drabbar kvinnor:

”Afghanistan är extremt men även i Mellanöstern är kvinnliga journalister hårt ansatta. Om någon anser att deras artikel eller tv-inslag är dåligt anklagas de ofta för att vara prostituerade. Något som är livsfarligt i en region där du som kvinna inte ska dra skam över din familj.”

Det sannolika svaret på frågan varför #metoo blivit så stort i Sverige är därför, att fler än de allra modigaste kan delta utan alltför stora risker för egen del.

Var på skalan finns då Katolska kyrkans hantering av pedofila övergrepp och diskriminering och trakasserier av kvinnor? Det är helt klart att både de drabbade och de som försökt hjälpa dem har fått betala ett högt pris. Något jag bl.a. skrivit om i bloggen Påven och Pedofilerna, ska det aldrig bli ändring?!!

En av dem som straffats hårdast för sina försök att hjälpa offren för de pedofila prästerna är dominikanen Thomas P. Doyle. På organisationen SNAP:s webbplats, presenteras han bl.a. så här:

”Rev. Thomas Patrick Doyle sacrificed a rising career at the Vatican Embassy to become an outspoken advocate for church abuse victims. Since 1984, when he became involved with the issue of sexual abuse of children by Catholic clergy while serving at the Embassy, he has become an expert in the canonical and pastoral dimensions of this problem—working directly with victims, their families, accused priests, bishops, and other high-ranking Church officials.”

Som framgår ovan, krävs det paradoxalt nog en riktigt bra situation i ett land eller ett samfund för att det ska bli några stora proteströrelser. Vilket är värt att tänka på.

Kommentarer inaktiverade för Kardinal Anders om pedofila övergrepp och meetoo

Under Katolska kyrkan, Samhälle