Varför tas det så ofta hänsyn till de mest konservativa kristna?

Dominik Terstriep kyrkoherde i Sankta Eugenia katolska församling svarade Irène Nordgren och hon publicerade med hans tillåtelse svaret på Katolsk Visions blogg.

Skälet till att församlingsbon som deltagit i och skrivit positivt om Prideparaden inte längre får dela ut kommunionen är att undvika osämja vid kommunionbänken. Frågan är varför man i kristna sammanhang så ofta tar hänsyn till de mest konservativa personerna? De som är mest exkluderande. Man kan undra vem/vilka som råkar illa ut härnäst? För det stannar ju sällan vid en grupp eller person utan det blir fler. Ungefär som mobbare agerar om ingen sätter stopp för dem.

Dominik Terstriep skriver också att han vill undvika splittring. Men som Irène Nordgren påpekar så finns den redan där. Och återigen varför är det den som förespråkar öppenhet och en inkluderande hållning som straffas? För visst är det en form av straff att inte få dela ut kommunionen längre. Det är bara att hoppas att många som hittills ”suttit still i båten” eller ”sett till det positiva” nu faktiskt får nog och säger ifrån.

Och förstås att media och myndigheter får upp ögonen för Katolska kyrkan. Jag tycker inte att det är självklart att katolska verksamheter ska få bidrag från stat och kommun. Det är tveksamt om man lever upp till landets lagar.

Hur klarar gemene katolik av dubbellivet?

Att vara med i ett samfund som ständigt talar om hur kallt, ensamt och torftigt det omgivande samhället är, samtidigt som man ser att de flesta i ens sekulariserade omgivning har det bra. Hur klarar man det med förståndet i behåll? Det gäller säkerligen inte bara för Katolska kyrkan fler samfund, men det är där jag stött på företeelsen.

Hur står en kompetent kvinna som ute i samhället respekteras i sin yrkesroll ut med att i kyrkan (outtalat) bara värderas som maka och mor? Och lika outtalat, som mindre värd än en man?

Frågorna kom tillbaka efter att jag skrev bloggen om serien Gud som haver barnen kär. Det här dubbla identiteterna är ju trots allt verklighet för många människor. Sökmotorerna har blivit sämre, vilket kan vara skälet till att jag inte hittar någon forskning, eller diskussion om detta. Det är hög tid att lyfta de här frågorna. De flesta klarar trots allt att hålla isär prästers m.fl. åsikter från sin vardag. Men de som inte gör det riskerar att bli allt mer negativa till samhället, myndigheter osv och i värsta fall farliga.

Nej till abort är inte ja till livet!

Nej till abort är inte ja till livet slår Lisa Magnusson fast i sin utmärkta ledare i DN. Detta med anledning av att barnmorskorna Ellinor Grimmark och Åsa Steen fått nej i Europadomstolen för sina samvetsbetänkligheter när det gäller att medverka vid abort och preventivmedelsrådgivning.

Nej till legala aborter innebär inte att inga aborter utförs, utan är indirekt ett ja till illegala aborter. Ofta med risk för kvinnans liv. SVT rapporterade i maj 2019 att enligt WHO dör 47 000 flickor och kvinnor per år i världen p.g.a. illegala aborter. Om Ellinor Grimmark och Åsa Steen hade fått bifall i Europadomstolen hade risken varit att en del av dessa kvinnor inom en inte alltför avlägsen framtid varit svenska. För ingen ska tro att Ellinor Grimmark, Åsa Steen och deras meningsfränder skulle ha nöjt sig med att bara de fick samvetsfrihet. Och trots det negativa domslutet är jag övertygad om att konservativa kristna kommer att försöka utbilda sig till barnmorskor och gynekologer för att, som Lisa Magnusson helt korrekt skriver, sabotera sjukvården. Den viktigaste preventiva åtgärden blir därför att försäkra sig om att det är lämpligare kandidater som får börja specialiseringarna till dessa yrken

Ellinor Grimmark har sagt att hon kan göra andra arbetsuppgifter som att arbeta på MVC. Men vad skulle då hända om det visar sig att en av hennes patienter bär på ett skadat foster? Ska någon annan barnmorska rycka in och stötta föräldrarna om de bestämmer sig för abort? Om en kvinna på efterkontrollen ber råd om lämpliga preventivmedel, får hon professionella råd av Ellinor Grimmark, eller är det åter en kollega som måste rycka in? Nej, det argumentet håller inte, utbildar man sig i ett yrke måste man vara beredd att utföra allt som ingår i arbetsuppgifterna.

Slutligen, det är viktigt att alla vi kristna som inte delar den här extrema uppfattningen säger ifrån att det inte är något vi stöder. Annars förstärks bilden av kristna som värdekonservativa kufar.

Jesu kvinnliga lärjungar – ny bild av kristendomens tidiga historia

Jesu kvinnliga lärjungar är en sevärd dokumentär som går att se på SVT-Play till den 13 juni 2020. Tittaren får följa forskarna Helen Bond och Joan Taylor som, mestadels i Israel, letar efter mer uppgifter om de kvinnor som nämns i Evangelierna.

De börjar med den kanske mest välkända, Maria från Magdala. Maria var det vanligaste namnet på Jesu tid och det gällde därför att skilja de olika Mariorna åt, vilket oftast skedde med hjälp av makens namn. Så inte med Maria från Magdala som Joan Taylor tror var en självständig och troligen välbärgad kvinna som tillsammans med Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusa och många andra kvinnor helt enkelt bidrog till att försörja gruppen. De beskrivs kort i Lukas 8 kapitel.

Taylor och Bond resonerar också, utifrån den grekiska versionen av Markusevangeliets 6 kapitel, om vad formuleringen att lärjungarna skickades ut två och två betyder. De kommer fram till att Jesus troligen skickades en man och en kvinna, vilket är rimligt om han ville nå så många som möjligt. Det här förklaras förstås mer utförligt i programmet.

Helen Bond och Joan Taylor beger sig slutligen ner i Neapels katakomber och ser tillsammans med konstvetaren Ally Kateusz en mycket intressant målning som föreställer Cerula som av komposition och attribut att döma kan ha varit biskop under sent 400 eller tidigt 500-tal. Som så ofta kan man se att något förekom och rent av var vanligt genom klagomål och förbud mot vad det nu är.

Ally Kateusz berättar att målningen är samtida med en viss händelse inom kyrkan.

– År 495 e.kr. skrev påven Gelasius I till biskoparna i södra Italien och ondgjorde sig över att kvinnor där förrättade gudstjänster vid altaren och utförde andra manliga sysslor.

När började då kvinnorna tryckas tillbaka i kyrkan? Bond och Taylor säger att det har att göra med Konstantin I som valde en militär maskulin variant av kristendomen när han tillät den år 313.

Det argument som kvinnoprästmotståndarna fört fram mest, att Jesus bara valde män till lärjungar, blir allt mer ifrågasatt. Och vi får hoppas att kristendomens utveckling, eller ska man säga återgång till att vara mer jämställd fortsätter.

Reformisten-den kvinnliga imamen

Den som inte redan har sett dokumentären Reformisten-den kvinnliga imamen rekommenderas den varmt! Den handlar om danska Sherin Khankan som startat en av de första moskèerna i Europa som är ledd av kvinnor. Här finns mycket av det som många, däribland jag har efterlyst i media, nämligen muslimer som är helt vanliga troende människor. Eftersom vi är i Danmark talar Sherin och andra danska och framstår som normala, sansade människor. Långt ifrån den bild av muslimer som våldsamma extremister vi är vana att se.

Ytterligare en sak jag noterar är att de aktiva i moskén stöter på samma motstånd som t.ex. reformkatoliker, samma tunna argument om varför kvinnor inte ska leda en församling. Så religionerna må vara olika men konservativa respektive mer reformsinnade medlemmar är sig lika oavsett tro.

Lär känna ”vanliga” kristna

I sociala medier läser jag allt om oftast kommentarer som går ut på att det inte är så konstigt att kristna (KD) kan tänka sig att regera med stöd av Sverigedemokraterna. Tänker man på den ändå begränsade gruppen (värde)konservativa kristna, så ja visst.

Men det är så tråkigt att alla kristna buntas i hop med de konservativa, de flesta av oss är ju inte det. Utan människor med olika bakgrund och åsikter, som är troende, men inte för den sakens skull vill begränsa och exkludera andra människor.

För den som vill veta mer om helt vanliga kristna rekommenderas Svenska kyrkans vandringskonto på Instagram där man kan följa vardagen i Svenskkyrkliga församlingar runt om i Sverige.

Viktigt att visa solidaritet med HBTQ-personer i omvärlden

Stockholm Pride 2019 har inletts och temat är ”Vi behövs”, vilket tyvärr är sant inte minst med tanke på omvärlden. Diskrimineringen och hoten mot HBTQ-personer finns dessutom nära oss. DN publicerar i dag ett inlägg från tidningen ”Gazeta Wyborczas” redaktion. De har skrivit den med anledning av attacken mot Prideparaden i Bialystok förra veckan. 1000 deltagare attackerades av motdemonstranter, där många skanderade religiösa slagord. En utförligare skildring skriven av Jazek Dehnel kan läsas i ”The Guardian”.

Det framgår också att Katolska kyrkans ledare spelar en aktiv roll i den försämrade situationen för HBTQ-personer i Polen. Gazeta Wyborczas redaktion skriver:

”Vi såg nationalister marschera, där huliganer med keltiska kors sparkade unga tjejer i huvudet. Vi såg katoliker ropa ”fuck off” och kyrkans representanter tacka dem för deras ”patriotism och försvar för katolska värden”.

Här skulle Katolska kyrkan i Sverige kunna göra en insats. Påpekanden från icke-katoliker struntar förmodligen katolska ledare i Polen i, men låt säga att de nordiska katolska biskoparna påpekar att polackernas behandling av HBTQ-personer faktiskt ger bad will för Katolska kyrkan i andra länder. Det borde ta skruv.

10 tidigkristna kvinnor som alla borde känna till

Inom många områden återupptäcks kvinnor som på sin tid var framstående, men sedan har ”glömts bort” läs rensats bort ur historieskrivningen. Detta gäller förstås även kristendomen vilket Ancient History Encyclopedia uppmärksammar i artikeln Ten Should-Be Famous Women of Early Christianity.

I en informativ inledning uppmärksammar skribenten Joshua J.Mark bl.a. att många har hört talas om ökenfäderna men betydligt färre är bekanta med ökenmödrarna och att de Bibelställen som är negativa till kvinnors inflytande citeras oftare av kristna företrädare än de som talar om jämlikhet.

Längre ner i artikeln räknar så Joshua J. Mark upp de tio kvinnor som borde få mer uppmärksamhet:

Aposteln Tekla som tidigare antogs vara en fiktiv gestalt, men där forskare nu lutar åt att berättelserna bygger på en verklig kvinna. Hon nämns som medhjälpare till Paulus i, vad jag tolkar som apokryfiska berättelser om apostlarna, alltså texter som inte kom med i Bibeln. Tekla verkade som helare, predikant och inspiratör för religiösa ledare. Paulus nämner för övrigt flera kvinnliga medhjälpare i sina brev,så att Tekla verkligen funnits är inte alls osannolikt.

Perpetua (181-202) var en martyr som tillsammans med sin slavinna Felicitas avrättades för att de vägrade ta avstånd från sin kristna tro. De flesta tidigkristna martyrer har förmodligen aldrig existerat i verkligheten men Perpetua ser ut att vara undantaget från regeln  Anledningen till att forskare tror att Perpetua existerat är detaljerna i berättelsen, att hon var 22 år och precis hade fått barn.

Amma Syncletica av Alexandria (ca 270-ca 350) är en av de mer kända ökenmödrarna. Hon föddes i Egypten och kom från en välbärgad familj. Detta och hennes skönhet gjorde att många friare anmälde sig, men hon avvisade dem alla av kärlek till Kristus. Efter föräldrarnas död gav hon bort sitt arv till de fattiga och lämnade, tillsammans med sin syster, staden för ett enkelt liv i kyskhet, fattigdom och avskildhet. Utifrån sina erfarenheter skapade hon sedan regler för kvinnokloster.

S:ta Marcella ( 325-410) hörde till en rik familj i Rom och kom efter makens död att leva ett enkelt liv och öppna sitt hem för andra troende. S:ta Marcella var god vän med S:ta Paula och förde korrespondens med S:t Hieronymus.

Macrina d.y. ( ca. 330-379 ) var en kristen asket och som sådan inspirationskälla för sina yngre och betydligt mer berömda bröder Basilius den store och Gregorius av Nyssa. Även Macrina kom från en välbärgad familj men i Anatolien. När hennes fästman dog deklarerade hon att Kristus var hennes brudgum och hon behövde ingen annan. Macrina tillämpade en sträng asketism och ägnade sig åt att undervisa andra, i synnerhet sina bröder. Efter faderns död flyttade Macrina och modern till en egendom och startade en kristen gemenskap med syftet att utveckla sin kontakt med Gud.

Proba (ca. 322-370) är den första kvinnliga kristna författaren där något verk finns bevarat. Precis som föreågende kom hon från en rik familj och skrev en typ av poesi som kallas cento, där författaren väver samman rader från kända dikter med sina egna. Proba kombinerade rader från Virgilius med kristna teman. Hennes dikter kom att användas i romerska skolor eftersom de jämförde hedendom och kristendom.

S:ta Paula (347-404 ) arbetade, som redan nämnts, nära S:t Hieronymus och uppmuntrade honom att översätta Bibeln från hebreiska och grekiska till latin. Paula var ytterligare en välbärgad romersk kvinna som efter makens död satsade på kristendomen. Hon kom till Marcellas hem på Aventinen och deltog i klostergemenskapen där. Paula lärde känna Hieronymus genom Marcella och kom att resa vida omkring med honom. De grundade bl.a. ett kloster i Betlehem. Hon hjälpte honom även med översättningarna, korrekturläste dem och såg till att de spreds.

Melania d.ä. (ca. 350-410) hörde till ökenmödrarna och äras för sin hängivenhet till Gud och stöd till de kristna ordnarna. Melania kom från en av de rikaste familjerna i romerska Spanien där hennes make var proconsul. När familjen återvände till Rom ville det sig inte bättre än att alla, utom Melania och en son, dog i pesten. Hon konverterade till kristendomen och gick i kloster. Till skillnad från flera andra förmögna konvertiter gav hon inte bort sina ägodelar, men skänkte frikostigt till kristna ändamål och församlingar. Melania grundade och administrerade två klosterordnar i Jerusalem och är känd för asketism och hängivenhet för enskild bön.

Eudocia (ca. 400-460 ) var född i Aten och enligt Wikipedia gift med den bysantinske kejsaren Theodosius II, vilket Mark inte nämner i sin artikel. Hon är författare till verk med kristna teman, men precis som Proba inspirerade av antikens litteratur. Även Eudocia skrev centos men grundat på Homeros och hennes mest kända verk är Sankt Cyprianus Martyrium (min översättning).

Egeria levde på 380-talet och henne har jag skrivit om tidigare. Jag citerar därför signaturen Inez tillägg till min första blogg om Egeria:

”Egeria var en aristokratisk dam, troligen från Spanien, som på 380-talet företog en enastående resa i Orienten. På åsneryggen och utan någon större eskort tog hon sig genom Egypten och Palestina till Syrien. Resan avslutades med en färd genom Mindre Asien till Konstantinopel. Flera gånger stannade Egeria till i Jerusalem, och hennes beskrivning av gudstjänstlivet där är en av liturgihistoriens viktigaste källor. Överallt längs vägen besökte hon orter med bibliska minnen som förevisades av entusiastiska munkar – klostren blomstrade redan och tog gärna emot pilgrimer.

Sina upplevelser beskrev Egeria i brev till en grupp väninnor, och resan skildras livfullt i dagboksform. Brevsamlingen är helt unik: den enda skrift från den tidiga kyrkan som är författad av en kvinna. För första gången föreligger den nu i en komplett översättning från latin till svenska och är försedd med en utförlig kommentar.”

http://www.artos.se/tidiga-kyrkan/resebrev-%e2%80%93-fran-det-heliga-landet

Det finns faktiskt ett målat porträtt av Egeria som är lika detaljrikt som hennes brev, det tyder på att hon betraktades som en ansedd person av sin samtid. På målningen framträder en vacker kvinna med uppsatt hår, mörka ögon och ljusbrun hy. Klädedräkten är kantad med grönt mönster, hon bär halsband av grön sten och örhängen av klar sten. Egeria har ett allvarsamt ansiktsuttryck och möter vår blick. Plötsligt känns hon så levande.”

https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Fayum-18.jpg

Grattis den allmänna rösträtten-100 år idag!

Idag, den 24 maj 2019, fyller den allmänna rösträtten 100 år. Längre än så har faktiskt inte kvinnor räknats som fullvärdiga medborgare här i landet. Denna milstolpe i historien har inte uppmärksammats så mycket som den borde, även om media t.ex. Expressen skriver om jubileet. Men det stora festligheterna lyser med sin frånvaro.

Annat var det då för hundra år sedan förstår man av en notis i Dagens Nyheter från den 25 maj 1919.  Man började firandet på onsdagen veckan efter beslutet med en kvällsandakt i Storkyrkan. Dagen efter fortsatte festligheterna bl.a. med de Socialdemokratiska kvinnornas högtidsfest i Folkets hus där Hjalmar Branting och Agda Östlund höll tal. I notisen omnämns Agda Östlund bara som fru, men hon var en av pionjärerna i kvinnorättsrörelsen och en av de första fem kvinnor som valdes in i riksdagen vid valet 1921.

Senare på torsdagen var det dags för nästa högtidsfest denna gång för ”Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt” där Selma Lagerlöf, Anna Whitlock och Lydia Mattsson-Sager talade. Sigrid Leijonhufvuds kantat tonsatt av domkyrkoorganist Elfrida André framfördes av kör och orkester under ledning av Alice Tegnér. Ledamöter från riksdag och regering deltog.

Torsdagen avslutades på Skansen med ”Kvinnornas medborgarfest och ännu fler tal.

Man känner onekligen historiens vingslag genom den här korta notisen. Tänk vilken kamp dessa framstående kvinnor förde för oss som lever idag. Det är ett arv att vårda och kämpa för!

Vilka kristna lyssnar till en hatpredikant?!

Det är inte helt lätt att var kristen i dessa dagar, knappt har man bemött kommentarerna runt KD:s öppning för samarbete med SD. Nej, de flesta kristna tänker faktiskt inte så här utan är vanliga människor och vill inte diskriminera kvinnor, homosexuella, invandrare, de som tillhör andra religioner (islam och judendom). Vi är som folk är mest, fast troende.

Direkt efter Ebba Bush Thors utspel kommer nyheten om att den amerikanske kristne hatpredikanten Steven Anderson planerar att komma till Sverige. Min fråga blir förstås men vilka kristna vill lyssna till en pastor som predikar hat? Jag tar några citat ur DN:s artikel:

”När 49 människor sköts ihjäl på en gayklubb i Orlando sommaren 2016 gladdes pastorn.

– De goda nyheterna är att det finns 50 färre pedofiler i världen, sa han bland annat i en video som väckte anstöt och uppmärksamhet långt utanför hans vanliga publik.”

”På frågan om hur han kommenterar att han pekas ut som ledare för en hatgrupp riktad mot htbq-personer svarar han bara kort:

”Jag tar det som en komplimang!”

”Han har tidigare spelat in videoklipp som ”Svenska protestanter är så ondskefulla att folk tror att de är ateister!” och gått till angrepp mot svenska abortlagar.

– Jag skulle inte vilja bo i det feministiska helvetet oavsett hur mycket du betalar mig, säger han i en video.”

Steven Anderson har blivit nekad att komma till flera länder och när han blev utslängd ur Botswana rapporterade BBC om detta och intervjuade bl.a. president Ian Kama som sade ”We don’t want hate speech in this country. Let him do it in his own country,” he said. ” Då hade Anderson i en lokal radiostation sagt att homosexuella skulle stenas till döds.

Styrkan och svagheten med kristendomen och skulle jag tro de flesta religioner är att den är full av oklarheter och motstridiga budskap. Det gäller både om man betonar Bibelns betydelse (lutheraner) eller fördrar att lägga tyngden på kyrkans historia (katoliker). Det krävs kunskaper i exegetik, kyrkohistoria, religionshistoria litteraturhistoria, historia m.m. för att kunna tolka någorlunda rätt. Samtidigt talar ju också Bibelns texter och annan kristen litteratur direkt till var och en av oss utifrån vem vi är och vår situation.

Tyvärr gör det att människor tolkar Bibeln utifrån sina egna åsikter, vilket har inspirerat till den humoristiska Holy Bible Cherry Picked Edition. Förvånansvärt många uttalar sig även å Guds vägnar och denne råkar då alltid ha samma åsikter som den som talar. En del av dessa som anpassar religionen efter sina syften har definitivt inga goda avsikter. Och jag misstänker att Steven Anderson hör till dessa, det borde inte vara svårt att utifrån de befintliga lagarna mot hat och hets kunna neka honom att komma till Sverige.

Som ett exempel på en text som är öppen för tolkning tar jag söndagens episteltext i Svenska kyrkan, den är hämtad från Petrusbrevets 2 kapitel, verserna 1-3:

”Lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och förställning, avund och förtal. Som nyfödda barn skall ni längta efter den rena, andliga mjölken, för att växa genom den och bli räddade. ‘Ni har ju fått smaka Herrens godhet.`”

Var och en kan fundera på hur man själv förstår texten och hur andra kan tänkas tolka den.