Etikettarkiv: yttrandefrihet

Folkkyrkan en utopi?

Jag har haft den öppna kyrkan som ideal, en folkkyrka där kanske inte alla tolkningar av kristendomen, men många ryms. En kyrka där den som för första gången på många år besöker en kyrka och blir glatt överraskad över att prästen är så avspänd kan känna sig välkommen. En kyrka för den som är intresserad av att reflektera över tro och sin relation till Gud. Men också en kyrka för den som inte klarar av osäkerhet utan behöver enkla regler att leva efter och tydliga svar även på svåra frågor. Kort sagt en kyrka som rymmer människor som tolkar tro på olika sätt, har olika åsikter, olika temperament och olika behov.

Men jag börjar tvivla på att det är möjligt. En grupp svenskkyrkliga, inte särskilt stor så vitt jag förstår, tar väldigt mycket plats. De kräver svar från ledningen på just sina frågor, de kräver att få slippa samarbeta med kvinnliga präster eller viga samkönade par osv. De kräver full yttrandefrihet för egen del och tror att det är synonymt med att slippa bli motsagda. För andra åsikter råder inte samma tolerans.

Kanske är det bäst att dela upp troende så att Katolska kyrkan m.fl. tar emot dem som vill ha en enkel, tydlig och konservativ tro? Medan Svenska kyrkan tar alla som har en öppnare hållning?

Alternativet är att sätta tydligare gränser för personliga påhopp, diskriminering m.m. från präster och andra som representerar Svenska kyrkan. Självklart ska diskussionen vara levande, jag har en gång för alla fått nog av en tyst kyrka. Men samtalet ska vara sakligt, utan lögner och påhopp.

Annonser

Kommentarer inaktiverade för Folkkyrkan en utopi?

Under Religion-allmänt, Svenska kyrkan

Kvinnor i Svenska kyrkan och Katolska kyrkan

Jag fortsätter min jämförelse mellan att vara kvinna i Svenska kyrkan och att vara kvinna i Katolska kyrkan. Den som är Göteborg och på bokmässan, vilket jag tyvärr inte är kan ta del av seminarier och samtal där Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén medverkar. I programmet finns givetvis inslag om Martin Luther, bl.a. seminariet Den besvärlige hjälten där Mark Levengood samtalar med författaren Per Svensson, teologen Werner Jeanrond och ärkebiskop Antje Jackelén. De tar sig an frågor som vem Luther var, hur arvet lever vidare och om reformationen fortfarande pågår? Det sistnämnda skulle jag säga ingår i betydelsen av reformation. Eftersom världen förändras måste även kyrkan göra det, men frågan är förstås hur? I morgon samtalar ärkebiskopen också med den syriska journalisten och författaren Samar Yazbek som skrivit en bok om inbördeskriget i Syrien och dess fasor.

Som kvinna i Svenska kyrkan är det alltså möjligt att bli högste ledare, hur ser det då ut i Katolska kyrkan?

Katolska kvinnor över hela världen har bildat ett nätverk som heter Catholic Women Speak som började som en sluten facebook-grupp. Denna har utövat en närmast oemotståndlig lockelse på konservativa katoliker med destruktiva syften. Någon av dem har lyckats komma in i gruppen och orsakat stort elände genom att hänga ut kvinnor. Några, som Rebecca Bratten Weiss, har blivit avskedade från sina arbeten på katolska universitet och liknande. Någon yttrandefrihet råder nämligen inte i Katolska kyrkan. CWS gör ett uttalande på sin webbplats till stöd för bl.a. Rebecca Bratten Weiss och jag citerar ett stycke där det även beskrivs vad som drabbat jesuiten James Martin och CWS grundare Tina Beattie:

”We are dismayed to note how many Catholic organisations and institutions are being swayed by the threat of attack from these groups. This includes the withdrawal or rescheduling of several speaking invitations for Fr James Martin SJ following attacks relating to his book, Building a Bridge: How the Catholic Church and the LGBT Community Can Enter into a Relationship of Respect, Compassion and Sensitivity. Organisations affected include Cafod, the official development agency of the Bishops of England and Wales, which decided to reschedule a lecture by Fr Martin because, to quote from a statement, ‘we saw the strength of feeling it generated in some quarters. … We have recent experience of social media attacks. Responding to these takes a significant amount of staff resource’. (See the Tablet editorial, 20 September 2017).

Another member of CWS, Professor Tina Beattie, was the target of the attacks referred to in that statement, again instigated by a screenshot from CWS’s private Facebook group. Tina is a member of Cafod’s theological reference group (an advisory group of theologians who volunteer their time but who do not represent Cafod or seek to influence policy). She faced sustained questioning from trustees and senior management because in April 2016 she signed a letter (along with 98 other Catholics, including well-known bona fide theologians), urging the Polish bishops not to support their government’s proposal to criminalise abortion. In May 2016, Tina gave a full account of her position on her blog. Eventually in July 2017, Cafod’s trustees arrived at a decision not to ask for her resignation.”

Jag tog en titt på jesuitdrivna tidskriften Signums webbplats men hittade ingen kommentar till vad deras välkände medbroder drabbats av… Jag har tidigare skrivit om faran med att vända bort blicken och inte visa civilkurage. Det kan kännas tryggt för stunden, men vill vi verkligen ha en värld där alla hukar av rädsla?! Om inte måste vi helt enkelt lämna vår komfortzon, var och en efter sin förmåga och sitt mod.

Kommentarer inaktiverade för Kvinnor i Svenska kyrkan och Katolska kyrkan

Under Katolska kyrkan, Svenska kyrkan

Pride – delta eller inte, valet är fritt

Pride 2017 närmar sig slutet och eftersom vi har turen att leva i en demokrati har var och en kunnat välja att delta eller låta bli. Det bästa vore förstås om det inte behövdes något särskilt särskilt arrangemang för HBTQ-personer, attacken på Prideparaden igår visar att det tyvärr inte är fallet.

För min egen del valde jag, som stolt vän, ut två arrangemang som passade mig. I fredags var jag på en fin och tänkvärd gudstjänst i Stora Synagogan som Iréne Nordegren skrivit om på Katolsk Visions blogg. Jag blev glatt överraskad när rabbinen Ute Steyer påpekade att människan i Talmud beskrivs som ett spektrum mellan man och kvinna. Alltså att könsidentiteten kan variera. Jonas Gardells tal, där han bl.a. sade att det omöjliga är det vi inte vi inte kommit på hur vi ska göra, var hoppingivande.

Nu återstår det jag allra mest ser fram emot, Kärlekens mässa kl. 18 i Storkyrkan, kanske ses vi där i mängden. Det blir säkert fullt till sista plats och kommer att vara en på flera sätt varm tillställning!  Så klä dig i svala kläder, ta med en vattenflaska och kom till denna glädjens och kärlekens sändning ut i vardagen.

Kommentarer inaktiverade för Pride – delta eller inte, valet är fritt

Under Religion-allmänt, Samhälle

Katolska kyrkan fortsätter att svika de svagaste

De som svek, ljög, vände bort blicken, de fega har framträdande roller i påskens berättelse om när människor försökte döda Jesus d.v.s. Gud. Men som tur var inte lyckades. I Palmsöndagens predikan påminde prästen om att påsken inte bara sker en gång om året ut, utan att Jesus kommer ridande på sin åsna in i våra liv gång på gång. Vad svarar vi?

SVT:s Uppdrag granskning har i två program, här och här, granskat hur SSPX systematiskt hjälpt präster som anklagats för sexuella övergrepp. I först avsnittet berättas om fader P. som begått flera övergrepp mot barn, flyttats runt och sedan lämnat SSPX för utbrytargruppen SSPX Resistance och nu har kontakt med barn igen:

”SSPX Resistance samlar över 100 präster runt om i världen. I Frankrike har de snabbt fått många anhängare. På ett 20-tal ställen håller samfundets präster mässor regelbundet. Uppdrag granskning hittar fader P i en ort på landsbygden utanför Bordeaux efter en fullsatt mässa. Församlingen består av ett fyrtiotal vuxna, 20 barn och sex korgossar. Fyra av korgossarna är uppskattningsvis sex-sju år gamla. Och prästen visar tydligt att han inte vill svara på några frågor.

– Försvinn, försvinn ni har inget här att göra. Försvinn från huset. Försvinn dit bort. Det här är privat mark! Stick!, säger fader P. ”

I avsnitt två intervjuas bl.a. Mary Dispenza som är aktiv i Snap (Survivors of those abused by Priests). Hon är själv ett offer för övergrepp av en katolsk präst. För även om UG fokuserar på SSPX ska vi komma ihåg att sexuella övergrepp förekommit i skrämmande stor utsträckning och tyvärr troligen förekommer i Katolska kyrkan. Hon berättar att många katoliker av vana vänder sig till en präst, om de alls berättar om övergrepp, och att denne bagatelliserat det inträffade eller sagt att han ska ta hand om det. Men inget händer.

När det gäller de sexuella övergreppen är det alltför många som ljuger, är tysta eller vänder bort blicken. Skärtorsdagens svek upprepas gång på gång.

Stockholms katolske biskop, Anders Arborelius, som intervjuas efter den andra programmet uppger där att han inget visste, han har heller inga direkt åsikter om något reportern frågar.

Uppdrag gransknings reportage har även uppmärksammats i utländska media som The Guardian, vilket är ett gott betyg till den grävande journalistiken, som är så viktig för att missförhållanden ska avslöjas.

Men påsken handlar till sist inte om dem som svek, utan om att godheten trots allt vinner över ondskan. Vi såg det förra fredagen då människor efter terrorattentatet på Drottninggatan osjälviskt hjälpte till och visade den kärlek till nästan som Jesus faktiskt befaller oss att göra.

Jag tror att det goda segrar över ondskan även när det gäller de sexuella övergreppen i Katolska kyrkan. Det har länge funnits goda krafter som, till ett i vissa fall högt personligt pris, försökt hjälpa offren. Nu har fler anslutit, det har hållits rättegångar, skyldiga präster sitter i fängelse. Men det är viktigt att komma ihåg att det finns ingen slutgiltig ”seger” mot ondskan, vi måste vara uppmärksamma och beredda att möta den med godhet varje dag året om.

 

Kommentarer inaktiverade för Katolska kyrkan fortsätter att svika de svagaste

Under Katolska kyrkan

Många kom till Tony Flannerys mässa

Den irländske prästen Tony Flannery som förbjudits att uttala sig offentligt firade mässa i går rapporterar The Irish Times. Flannery bestraffning beror på att han kritiserat Katolska kyrkans kvinnosyn m m.

Hundratals människor hade kommit till mässan som var Tony Flannerys sätt att fira sin födelsedag. Han konstaterade bl.a. att Katolska kyrkan är i stort behov av förnyelse. Vidare att ledningens hot och skrämseltaktik inte fungerar längre. Katolikerna är inte lika rädda längre.

Kommentarer inaktiverade för Många kom till Tony Flannerys mässa

Under Katolska kyrkan

Frispråkiga katoliker på Irland och i USA

Det finns en del Svenskkyrkliga som klagar, även på demokratin som de kallar politiken, i kyrkan. Jag påpekar när jag ser den typen av kommentarer att de ska vara glada att de kan klaga, ja till och med vara oförskämda, utan att straffas, trakasseras, smutskastas eller rent av dödas. Med tanke på diskussionerna om t.ex. falska nyheter, kan jag upplysa om att smutskastning och ryktesspridning för att skada en person inte är något nytt. Det kan vilken reformkatolik som helst vittna om.

En av de som råkat illa ut är den irländske prästen Tony Flannery som man kan läsa om i The Irish Times. Flannery straffades av Troskongregationen (inkvisitionens efterföljare) år 2012 för att inte följa kyrkans lära. Han har t.ex. uttryckt sig positivt om kvinnor möjlighet att bli präster. Flannery tänker trotsa förbudet att uppträda offentligt genom att fira en mässa den 22 januari.

Så här kommenterar Tony Flannery sitt beslut:

“Having spent 40 years of my life ministering as a priest, I am now into my fifth year when I am forbidden by church authorities to minister publicly. I have decided to honour my age, and my lifetime, by ignoring the church censures, and celebrating a public Mass.

 

En kvinna i Katolska kyrkan värdesätts bara som maka, mor eller ordenssyster, lätt generaliserat. Något allt fler katolska kvinnor inte ställer upp på. Dominikansystern Barbara Reid intervjuas om sitt liv som forskare i exegetik, i synnerhet då att tolka Bibeln ur ett kvinnligt perspektiv. Hon är nu redaktör för serien Wisdom commentary som kommenterar varje bok i Bibeln ur ett feministiskt perspektiv. Vilket behövs,  Bibel 2000 här i landet, har väldigt magert med kommentarer till verser som berör kvinnor.

Reid påpekar att feministiska bibeltolkare är medvetna om att Bibeln skrevs av män, för män, om män och för att gynna män.

Forskarna ställer sedan frågor som:

” Where were the women? What was their experience? How would they have received what was being said about them or addressed to them? What do we know historically about what women were doing? What do we know about the cultural mores of the day?”

Som exempel nämns Paulus uppmaning till kvinnorna att tiga i församlingen. Uppenbarligen fanns det kvinnor som talade, annars skulle han inte sagt något om saken.

När forskarna tittat på historiska, sociala och kulturella strukturer är nästa fråga hur det de kommer fram till kan användas av dagens kvinnor och män?

Sedan ges flera intressanta exempel på tolkningar att fundera över. För det är ju så att Bibelförståelse inte är en statisk exakt vetenskap utan handlar om att tolka. Givetvis med hänsyn taget till den historiska kontexten de olika delarna tillkom i, olika översättningar etc.

 

Kommentarer inaktiverade för Frispråkiga katoliker på Irland och i USA

Under Katolska kyrkan, Religionshistoria

Förhoppningar för 2017

Både talet jag lyssnade till på Nyårsafton och gårdagens predikan betonade att varje människa kan göra skillnad. De flesta av oss inte på egen hand, men däremot många tillsammans. Vid båda tillfällena var säkerligen avsikten att ge hopp i en orolig och på många sätt mörk tid.

Även jag vill ta fasta på ljusen i mörkret, som kan ge oss förtröstan inför framtiden. Ett sådant är fb-gruppen # Jag är här, som gör att näthatare inte längre kan dominera kommentarsfält. Förhoppningsvis kan det leda till ett annat debattklimat där det inte längre går att skrämma skribenter, politiker m.fl. till tystnad.

Konservativa kristna har i flera år arbetat ekumeniskt, jag hoppas att vi andra blir lika duktiga på att mötas över samfundsgränserna. Det behövs för att kunna möta de diskriminerade och ofta hatiska rösterna från en del konservativa grupper. Att kärleken till sin nästa ska vara något kristna måste påminnas om blir tydligt när man läser kommentarerna på facebook till det ekumeniska Juluppropet, som i första hand värnar flyktingbarnen.

Lutherska världsförbundets generalsekreterare Martin Junge talar i sitt nyårsbrev om att verka för medkänsla, solidaritet och rättvisa. Junge tar även upp ekumeniken och att reformationen är en pågående process, att se vad världen av idag behöver. Insikten om att det krävs en ständigt pågående förnyelse tror jag är en förutsättning för att ett samfund ska överleva.

Påven Franciskus talar i sin nyårsbön om att ett nytt år ger oss möjlighet att göra oss av med själviskhet och exkluderande för att i stället fokusera på att ta efter Guds närhet till varje person genom inkarnationen. ”the arrival of a new year should serve as an opportunity to toss out attitudes of selfishness and exclusion, focusing instead on how to imitate God’s closeness to each person through his incarnation.”

Jag får då och då frågan hur jag orkar hålla på att skriva bloggar. Vad skulle alternativet vara? Att hålla tyst, vända bort blicken från hat, hot, diskriminering etc. ? Nej det är inte ett alternativ för mig. Kanske kan jag göra mer nytta på något annat sätt, men till jag hittar det alternativet fortsätter jag att göra det jag kan. Även om det inte är mycket.

 

Kommentarer inaktiverade för Förhoppningar för 2017

Under Religion-allmänt, Samhälle

Fler sätt att möta hot och trakasserier på nätet

Äntligen verkar det som om ”vanliga människor” insett att det inte går att bara ignorera den, trots allt, lilla högljudda grupp som på olika sätt försöker tysta dem som inte delar deras åsikter och värderingar och går ut med detta.

I Sverige har Facebookgruppen # Jag är här, glädjande nog lockat många medlemmar, som också agerar och tar diskussionen med nättrollen. Min egen princip när det gäller de sistnämnda är sedan flera år att antingen radera deras kommentarer eller påpeka att de bör raderas. Går det att utifrån kommentaren göra något konstruktivt,väljer jag i stället det. Bakom trollet finns en människa och det är inte roligt att få en kommentar raderad, även om trollen sällan lägger någon omsorg på sina, personligt tyckande utan motiveringar eller källor är det vanliga.

Jag vill lyfta fram ett kreativt exempel från USA på hur man kan stötta personer som väckt trollen misshag. Washington Post rapporterar om en ny konservativ webbplats som heter Professor Watchlist som listar 200 akademiker som de som står bakom den tycker sprider vänsterpropaganda. Vilket enligt deras definition är att t.ex. ifrågasätta vapenlagarna och att diskutera rasism med studenterna.  Det hela har tagit en oväntad vändning när över 100 akademiker på Notre Dame University har bett att få läggas till på Professor Warchlist i sitt brev skriver de:

Dear Professor Watchlist,

We, the undersigned faculty at the University of Notre Dame, write to request that you place our names, all of them, on Professor Watchlist.

We make this request because we note that you currently list on your site several of our colleagues, such as Professor Gary Gutting, whose work is distinguished by its commitment to reasoned, fact-based civil discourse examining questions of tolerance, equality, and justice. We further note that nearly all faculty colleagues at other institutions listed on your site, the philosophers, historians, theologians, ethicists, feminists, rhetoricians, and others, have similarly devoted their professional lives to the unyielding pursuit of truth, to the critical examination of assumptions that underlie social and political policy, and to honoring this country’s commitments to the premise that all people are created equal and deserving of respect.

This is the sort of company we wish to keep.

We surmise that the purpose of your list is to shame and silence faculty who espouse ideas you reject. But your list has had a different effect upon us. We are coming forward to stand with the professors you have called “dangerous,” reaffirming our values and recommitting ourselves to the work of teaching students to think clearly, independently, and fearlessly.

So please add our names, the undersigned faculty at the University of Notre Dame, to the Professor Watchlist. We wish to be counted among those you are watching.

Det här är ett väldigt bra initiativ, för ju fler människor trollen måste försöka skrämma och tysta ju svårare blir det förstås.

Kommentarer inaktiverade för Fler sätt att möta hot och trakasserier på nätet

Under Samhälle

Tack och adjö till Katolska kyrkan!

När jag för många år sedan kom till Katolska kyrkan sade en präst – det är skillnad på Katolska kyrkan och katolikerna, till den förstnämndas fördel. Jag säger samma sak, men till de sistnämndas fördel. Hade det inte varit för att det finns så pass många sunda och trevliga katoliker hade jag lämnat kyrkan långt tidigare.

Men till sist blev samvetets protester mot att jag faktiskt med mitt medlemskap stöttade en patriarkal organisation som inte värdesätter demokrati för höga. Dessutom kände jag mig andligt utarmad, min relation till Gud stärktes inte av att i predikan efter predikan, kyrkkaffe efter kyrkkaffe få höra klagandet på muslimer, Svenska kyrkan och det sekulära samhället. I synnerhet inte som jag de senaste åren i stort sett dagligen när jag hört och läst nyheterna känt tacksamhet för att just jag haft turen att födas i Sverige.

Alla skandalerna kring Katolska kyrkan, pedofila övergrepp, barn som mer eller mindre sålts, korruptionen och de ekonomiska oegentligheterna, finns förstås också med som grund för mitt beslut. Jag fick mig en rejäl tankeställare när Svenskkyrkliga ledare nyligen anklagades för att ha försnillat pengar. Min första tanke var, men snälla nån det där är väl inget att hetsa upp sig över, det är mycket, mycket värre i Katolska kyrkan. Hade jag som katolik blivit så avtrubbad för vad som är rätt och fel? Det var klart oroande.

Vissa konservativa kristna må tvivla på det, men faktum är att det är ett antal personer som är ledsna över att jag lämnar Katolska kyrkan. Jag borde stanna kvar och kämpa för t.ex. kvinnors rättigheter säger en del. Ja, hade det inte varit för den andliga torftigheten hade jag nog kunnat göra det. Andra påpekar att Franciskus ju är en fantastisk påve som reformerar kyrkan. Ja, han har gjort mycket när det gäller att rensa upp i korruption och ekonomi, han har också skapat ett öppnare samtalsklimat. Men inte på långa vägar så öppet som det var när jag blev katolik, även om människor inte verkar vara lika rädda för att framföra sina åsikter nu. Franciskus värdesätter ekumenik och interreligiös dialog. Jättebra, men även där är det långt till det goda samarbete som fanns.

Sist men inte minst, jag går inte bara från Katolska kyrkan utan till Svenska kyrkan. Förra året lämnade enligt verksamhetsberättelsen 734 personer Katolska kyrkan i Sverige. Många lämnar, om jag förstått saken rätt, kyrkan utan söka sig till ett annat samfund. Jag däremot går ju till Svenska kyrkan, som jag uppfattar som mångfacetterad och det är högre till tak (för högt kan jag i bland känna). Ett sammanhang där det förmedlas en kärleksfull gudsbild under mässorna och där gnällandet på omvärlden lyser med sin frånvaro.

Ytterligare en viktig anledning till att jag går tillbaka till Svenska kyrkan är ärkebiskop Antje Jackelén som är bildad, medkännande, klok och modig. Precis en sådan ledare en kyrka behöver och förstås en strålande förebild. Inte minst för kvinnor.

6 kommentarer

Under Katolska kyrkan

Dags att krossa glastaket!

Den katolske gästkrönikören Philip DeCroy har skrivit ett utmärkt inlägg i Sändaren, där han tar upp den ojämlika behandlingen av män och kvinnor. På pappret är Sverige jämställt, men i praktiken slår många kvinnor huvudet i glastaket. Philip DeCroy skriver: ”Berättelserna är ofta desamma; beslut  fattats i slutna rum, befordringar uteblir och framgångsrika kvinnor osynliggörs och/eller förminskas.”

Han tar bl.a. upp krisen i Miljöpartiet där det manliga språkröret fick vara kvar medan det kvinnliga fick avgå, trots att ansvaret för problemen rimligen borde vara delat.

Hur ser det då ut i kyrkornas värld frågar sig Philip DeCroy? Tyvärr är det nog nästan värre där än i övriga samhället. En del samfund däribland Katolska kyrkan, har få om några kvinnor på ledande poster. De kvinnor som leder samfund får stå ut med helt orimliga påhopp, närmast trakasserier. DeCroy tar bl.a. upp Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén och Equmeniakyrkans biträdande kyrkoledare Sofia Camnerin som exempel på kvinnliga kyrkoledare drabbats av anklagelser som är en blandning av halvsanningar och rena lögner. Ärkebiskopen har t.ex.helt felaktigt anklagats för att inte stötta kristna, inte bära kors etc. vilket jag skrivit om i den här bloggen.

Det som behövs nu är fler som stöttar kvinnor i ledande positioner, som påpekar när det sker särbehandling och som säger ifrån när nättrollen härjar. Alltså fler som Philip DeCroy.

 

Kommentarer inaktiverade för Dags att krossa glastaket!

Under Religion-allmänt, Samhälle