Anders Tegnell och de 26 forskarna

Anders Tegnell verkar märkligt nog väcka starka känslor för eller emot, vilket syns i debatten. En grupp kritiserar allt han säger högljutt och en annan försvarar honom lika hett. Det är inte särskilt bra, eftersom de som försöker säga något nyanserat inte hörs i kakafonin.

Anders Tegnells fanclub retar sig särskilt på de forskare, första gången 22 stycken, den här gången 26, som kritiserat Folkhälsomyndighetens strategier. Igår de skrev 26 forskarna en debattartikel om försiktighet inför skolstarten. Att det krävs att man är prenumerant för att läsa den, gör det förstås svårare att diskutera innehållet. Jag ska på en gång säga att jag är glad att det äntligen finns med specialister på lungsjukdomar i diskussionen. Jag hoppas att de framöver finns med i expertpaneler som svara på frågor om covid-19 också!

Undertecknarna hänvisar till tre studier, en sydkoreansk där man undersökte 59073 kontakter som 5706 covidpatienter hade och spridningen såg ut så här:

”We monitored 59,073 contacts of 5,706 COVID-19 index patients for an average of 9.9 (range 8.2–12.5) days after severe acute respiratory syndrome coronavirus 2 (SARS-CoV-2) infection was detected (Table 1). Of 10,592 household contacts, index patients of 3,417 (32.3%) were 20–29 years of age, followed by those 50–59 (19.3%) and 40–49 (16.5%) years of age (Table 2). A total of 11.8% (95% CI 11.2%–12.4%) household contacts of index patients had COVID-19; in households with an index patient 10–19 years of age, 18.6% (95% CI 14.0%–24.0%) of contacts had COVID-19. For 48,481 nonhousehold contacts, the detection rate was 1.9% (95% CI 1.8%–2.0%) (Table 2). With index patients 30–39 years of age as reference, detection of COVID-19 contacts was significantly higher for index patients >40 years of age in nonhousehold settings. For most age groups, COVID-19 was detected in significantly more household than nonhousehold contacts (Table 2).”

Även om man räknar med osäkerheten i studien så verkar barn och ungdomar vara större smittspridare än vad som sagts här i Sverige, även om de själva som tur är oftast inte blir så svårt sjuka.

Den andra studien debattörerna hänvisar till är gjord av barnläkare (pediatriker) och metoden här har varit att testa patienter som kommer till barnsjukhus och drive-through teststationer vid dessa sjukhus:

”Between March 23 and April 27, 2020, we performed SARS-CoV-2 reverse transcriptase–polymerase chain reaction (PCR) on nasopharyngeal swabs collected at various inpatient, outpatient, emergency department, and drive-through testing sites at a pediatric tertiary medical center in Chicago, Illinois. The Ann & Robert H. Lurie Children’s Hospital of Chicago Institutional Review Board provided an exemption and full waiver of HIPAA authorization and informed consent.”

Det var en liten studie, men forskarna drar slutsatsen att barn under 5 år kan ha höga halter sars-cov 2-virus i näsan.

Undertecknarna till debattinlägget hänvisar även till en studie från Georgia om ungdomar och ledare som varit på läger, där det krävdes negativa corona-test för att få delta. Trots det så spreds smittan bland deltagarna:

”A total of 597 Georgia residents attended camp A. Median camper age was 12 years (range = 6–19 years), and 53% (182 of 346) were female. The median age of staff members and trainees was 17 years (range = 14–59 years), and 59% (148 of 251) were female. Test results were available for 344 (58%) attendees; among these, 260 (76%) were positive.”

Det är av många skäl viktigt för barn och ungdomar att få gå i skolan, men att det sker på ett så säkert sätt som möjligt. De åtgärder som undertecknarna föreslår som att man har gymnastik utomhus, äter lunch klassvis, undviker gruppundervisning utanför den egna klassen osv är bra. Och en del skolor tänker säkert redan i dessa banor, men det skulle behövas allmänna riktlinjer, så att alla skolor arbetar lika säkert. Tyvärr är nog regeringens och Folkhälsomyndighetens möjligheter att styra begränsade. Regioner och kommuner har redan visat att de gör lite som de vill.

Varför Anders Tegnell väljer att vifta bort förslagen som SVT rapporterar är rätt svårt att begripa. Han tar bara upp det som inte låter sig göras, att alla i skolan ska bära munskydd. Synd när alla borde hjälpas åt för att hitta bra strategier.

Jag kan bli imponerad av Anders Tegnells förmåga att få det nödvändiga att låta som en genomtänkt strategi, t.ex. när regionerna inte klarade att göra så många tester. Vem kan då bättre än Anders Tegnell tala om att det är fel läge att testa nu och låta övertygande? Men nog fördrar jag Karin Tegmark-Wisells tydlighet och Anders Wallenstens empati.

Fanatiker finns i många grupper

När jag en gång i tiden började delta i den offentliga debatten var det som katolik och helt enkelt för yttrandefrihet i Katolska kyrkan. De jag och andra diskuterade mot var, för det mesta anonyma, konservativa katoliker och kristna. Det som var lite speciellt för dessa var hur mycket tid de, av kommentarerna att döma, lade på att fantisera kring andras sexliv, i synnerhet då homosexuellas. Deras strategi var annars personangrepp och smutskastning i stället för att diskutera sakfrågan, ställa frågor som de krävde svar på dock utan att själva svara på några, försök att byta fokus när ämnet var obekvämt, tillskriva andra åsikter som de aldrig hade framfört och argumentera mot dessa, att sätta ihop något något alla tycker är bra med något tvivelaktigt. Hat och hot, de sistnämnda i bland förtäckt, var inte heller det ovanligt. Kort sagt en högljudd, inte så stor, grupp krävde att alla andra skulle tycka och leva som de.

Det är nu några år sedan jag lämnade Katolska kyrkan, men av Gert Gelottes inlägg Katolsk jihadism på Katolsk Vision (reformkatolsk plattform) förstår jag att det inte har blivit bättre. Han skriver där om den slutna Facebookgruppen Katolskt samtalsforum, ”En värld av hat och hot, motiverad av en primitiv teologi som även förekommer i andra sammanhang.”

Ja visst, jag har stött på det i diskussioner på olika högerextrema och nynazistiska webbplatser och fb-grupper. Där tas dessutom kritiska kommentarer bort för att de uttrycker fel åsikt, kränkande kommentarer med rätt åsikt får däremot stå kvar. Kritiker blockas från att reagera eller kommentera.

Tyvärr finns samma tendenser i den vårddebatt jag nu deltar i, alla fula knep jag beskriver ovan finns där och förstås kravet på konformism. En sluten Facebookgrupp för allmänläkare där patienter hånas har lyfts fram i ljuset. Jag har skrivit om den i en tidigare blogg. Även i alternativmedicinkretsar har jag stött på kravet på renlärighet. Den slutna fb-gruppen ”Valfri vård” definierar valfrihet som friheten att välja alternativ vård. Även där togs kritiska kommentarer bort. Genomströmningen av medlemmar i gruppen är så vitt jag förstår hög.

Hat, hot och försöken att tysta av oliktänkande är obehagliga var de än förekommer. Men på något sätt blir det extra skrämmande när det är kristna eller vårdpersonal som ligger bakom det. De borde veta bättre.

Kyndelsmässodagen – att se det väsentliga

Idag är det Kyndelsmässodagen då vi kristna firar att Jesus bars fram i templet (och att det blir ljusare). När jag läser dagens Bibeltexter blir det tydligt hur mycket det handlar om människor som ser och gör det väsentliga. Från Symeon och Hanna i templet, som förstår vem det är som bärs fram till apostlarna och kretsen kring dem:

Apostlagärningarna kapitel 2, vers 42-46

Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna. Alla människor bävade: många under och tecken gjordes genom apostlarna. De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje.

Behovet av att fokusera på det väsentliga i att vara kristen är lika aktuellt nu som det var då. Och det väsentliga kan inte vara att tvinga på andra just sin tolkning av tron, ofta på ett sätt som inskränker snarare än uppmuntrar till växande.

Vilka kristna lyssnar till en hatpredikant?!

Det är inte helt lätt att var kristen i dessa dagar, knappt har man bemött kommentarerna runt KD:s öppning för samarbete med SD. Nej, de flesta kristna tänker faktiskt inte så här utan är vanliga människor och vill inte diskriminera kvinnor, homosexuella, invandrare, de som tillhör andra religioner (islam och judendom). Vi är som folk är mest, fast troende.

Direkt efter Ebba Bush Thors utspel kommer nyheten om att den amerikanske kristne hatpredikanten Steven Anderson planerar att komma till Sverige. Min fråga blir förstås men vilka kristna vill lyssna till en pastor som predikar hat? Jag tar några citat ur DN:s artikel:

”När 49 människor sköts ihjäl på en gayklubb i Orlando sommaren 2016 gladdes pastorn.

– De goda nyheterna är att det finns 50 färre pedofiler i världen, sa han bland annat i en video som väckte anstöt och uppmärksamhet långt utanför hans vanliga publik.”

”På frågan om hur han kommenterar att han pekas ut som ledare för en hatgrupp riktad mot htbq-personer svarar han bara kort:

”Jag tar det som en komplimang!”

”Han har tidigare spelat in videoklipp som ”Svenska protestanter är så ondskefulla att folk tror att de är ateister!” och gått till angrepp mot svenska abortlagar.

– Jag skulle inte vilja bo i det feministiska helvetet oavsett hur mycket du betalar mig, säger han i en video.”

Steven Anderson har blivit nekad att komma till flera länder och när han blev utslängd ur Botswana rapporterade BBC om detta och intervjuade bl.a. president Ian Kama som sade ”We don’t want hate speech in this country. Let him do it in his own country,” he said. ” Då hade Anderson i en lokal radiostation sagt att homosexuella skulle stenas till döds.

Styrkan och svagheten med kristendomen och skulle jag tro de flesta religioner är att den är full av oklarheter och motstridiga budskap. Det gäller både om man betonar Bibelns betydelse (lutheraner) eller fördrar att lägga tyngden på kyrkans historia (katoliker). Det krävs kunskaper i exegetik, kyrkohistoria, religionshistoria litteraturhistoria, historia m.m. för att kunna tolka någorlunda rätt. Samtidigt talar ju också Bibelns texter och annan kristen litteratur direkt till var och en av oss utifrån vem vi är och vår situation.

Tyvärr gör det att människor tolkar Bibeln utifrån sina egna åsikter, vilket har inspirerat till den humoristiska Holy Bible Cherry Picked Edition. Förvånansvärt många uttalar sig även å Guds vägnar och denne råkar då alltid ha samma åsikter som den som talar. En del av dessa som anpassar religionen efter sina syften har definitivt inga goda avsikter. Och jag misstänker att Steven Anderson hör till dessa, det borde inte vara svårt att utifrån de befintliga lagarna mot hat och hets kunna neka honom att komma till Sverige.

Som ett exempel på en text som är öppen för tolkning tar jag söndagens episteltext i Svenska kyrkan, den är hämtad från Petrusbrevets 2 kapitel, verserna 1-3:

”Lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och förställning, avund och förtal. Som nyfödda barn skall ni längta efter den rena, andliga mjölken, för att växa genom den och bli räddade. ‘Ni har ju fått smaka Herrens godhet.`”

Var och en kan fundera på hur man själv förstår texten och hur andra kan tänkas tolka den.

Folkkyrkan en utopi?

Jag har haft den öppna kyrkan som ideal, en folkkyrka där kanske inte alla tolkningar av kristendomen, men många ryms. En kyrka där den som för första gången på många år besöker en kyrka och blir glatt överraskad över att prästen är så avspänd kan känna sig välkommen. En kyrka för den som är intresserad av att reflektera över tro och sin relation till Gud. Men också en kyrka för den som inte klarar av osäkerhet utan behöver enkla regler att leva efter och tydliga svar även på svåra frågor. Kort sagt en kyrka som rymmer människor som tolkar tro på olika sätt, har olika åsikter, olika temperament och olika behov.

Men jag börjar tvivla på att det är möjligt. En grupp svenskkyrkliga, inte särskilt stor så vitt jag förstår, tar väldigt mycket plats. De kräver svar från ledningen på just sina frågor, de kräver att få slippa samarbeta med kvinnliga präster eller viga samkönade par osv. De kräver full yttrandefrihet för egen del och tror att det är synonymt med att slippa bli motsagda. För andra åsikter råder inte samma tolerans.

Kanske är det bäst att dela upp troende så att Katolska kyrkan m.fl. tar emot dem som vill ha en enkel, tydlig och konservativ tro? Medan Svenska kyrkan tar alla som har en öppnare hållning?

Alternativet är att sätta tydligare gränser för personliga påhopp, diskriminering m.m. från präster och andra som representerar Svenska kyrkan. Självklart ska diskussionen vara levande, jag har en gång för alla fått nog av en tyst kyrka. Men samtalet ska vara sakligt, utan lögner och påhopp.

Kvinnor i Svenska kyrkan och Katolska kyrkan

Jag fortsätter min jämförelse mellan att vara kvinna i Svenska kyrkan och att vara kvinna i Katolska kyrkan. Den som är Göteborg och på bokmässan, vilket jag tyvärr inte är kan ta del av seminarier och samtal där Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén medverkar. I programmet finns givetvis inslag om Martin Luther, bl.a. seminariet Den besvärlige hjälten där Mark Levengood samtalar med författaren Per Svensson, teologen Werner Jeanrond och ärkebiskop Antje Jackelén. De tar sig an frågor som vem Luther var, hur arvet lever vidare och om reformationen fortfarande pågår? Det sistnämnda skulle jag säga ingår i betydelsen av reformation. Eftersom världen förändras måste även kyrkan göra det, men frågan är förstås hur? I morgon samtalar ärkebiskopen också med den syriska journalisten och författaren Samar Yazbek som skrivit en bok om inbördeskriget i Syrien och dess fasor.

Som kvinna i Svenska kyrkan är det alltså möjligt att bli högste ledare, hur ser det då ut i Katolska kyrkan?

Katolska kvinnor över hela världen har bildat ett nätverk som heter Catholic Women Speak som började som en sluten facebook-grupp. Denna har utövat en närmast oemotståndlig lockelse på konservativa katoliker med destruktiva syften. Någon av dem har lyckats komma in i gruppen och orsakat stort elände genom att hänga ut kvinnor. Några, som Rebecca Bratten Weiss, har blivit avskedade från sina arbeten på katolska universitet och liknande. Någon yttrandefrihet råder nämligen inte i Katolska kyrkan. CWS gör ett uttalande på sin webbplats till stöd för bl.a. Rebecca Bratten Weiss och jag citerar ett stycke där det även beskrivs vad som drabbat jesuiten James Martin och CWS grundare Tina Beattie:

”We are dismayed to note how many Catholic organisations and institutions are being swayed by the threat of attack from these groups. This includes the withdrawal or rescheduling of several speaking invitations for Fr James Martin SJ following attacks relating to his book, Building a Bridge: How the Catholic Church and the LGBT Community Can Enter into a Relationship of Respect, Compassion and Sensitivity. Organisations affected include Cafod, the official development agency of the Bishops of England and Wales, which decided to reschedule a lecture by Fr Martin because, to quote from a statement, ‘we saw the strength of feeling it generated in some quarters. … We have recent experience of social media attacks. Responding to these takes a significant amount of staff resource’. (See the Tablet editorial, 20 September 2017).

Another member of CWS, Professor Tina Beattie, was the target of the attacks referred to in that statement, again instigated by a screenshot from CWS’s private Facebook group. Tina is a member of Cafod’s theological reference group (an advisory group of theologians who volunteer their time but who do not represent Cafod or seek to influence policy). She faced sustained questioning from trustees and senior management because in April 2016 she signed a letter (along with 98 other Catholics, including well-known bona fide theologians), urging the Polish bishops not to support their government’s proposal to criminalise abortion. In May 2016, Tina gave a full account of her position on her blog. Eventually in July 2017, Cafod’s trustees arrived at a decision not to ask for her resignation.”

Jag tog en titt på jesuitdrivna tidskriften Signums webbplats men hittade ingen kommentar till vad deras välkände medbroder drabbats av… Jag har tidigare skrivit om faran med att vända bort blicken och inte visa civilkurage. Det kan kännas tryggt för stunden, men vill vi verkligen ha en värld där alla hukar av rädsla?! Om inte måste vi helt enkelt lämna vår komfortzon, var och en efter sin förmåga och sitt mod.

Pride – delta eller inte, valet är fritt

Pride 2017 närmar sig slutet och eftersom vi har turen att leva i en demokrati har var och en kunnat välja att delta eller låta bli. Det bästa vore förstås om det inte behövdes något särskilt särskilt arrangemang för HBTQ-personer, attacken på Prideparaden igår visar att det tyvärr inte är fallet.

För min egen del valde jag, som stolt vän, ut två arrangemang som passade mig. I fredags var jag på en fin och tänkvärd gudstjänst i Stora Synagogan som Iréne Nordegren skrivit om på Katolsk Visions blogg. Jag blev glatt överraskad när rabbinen Ute Steyer påpekade att människan i Talmud beskrivs som ett spektrum mellan man och kvinna. Alltså att könsidentiteten kan variera. Jonas Gardells tal, där han bl.a. sade att det omöjliga är det vi inte vi inte kommit på hur vi ska göra, var hoppingivande.

Nu återstår det jag allra mest ser fram emot, Kärlekens mässa kl. 18 i Storkyrkan, kanske ses vi där i mängden. Det blir säkert fullt till sista plats och kommer att vara en på flera sätt varm tillställning!  Så klä dig i svala kläder, ta med en vattenflaska och kom till denna glädjens och kärlekens sändning ut i vardagen.

Katolska kyrkan fortsätter att svika de svagaste

De som svek, ljög, vände bort blicken, de fega har framträdande roller i påskens berättelse om när människor försökte döda Jesus d.v.s. Gud. Men som tur var inte lyckades. I Palmsöndagens predikan påminde prästen om att påsken inte bara sker en gång om året ut, utan att Jesus kommer ridande på sin åsna in i våra liv gång på gång. Vad svarar vi?

SVT:s Uppdrag granskning har i två program, här och här, granskat hur SSPX systematiskt hjälpt präster som anklagats för sexuella övergrepp. I först avsnittet berättas om fader P. som begått flera övergrepp mot barn, flyttats runt och sedan lämnat SSPX för utbrytargruppen SSPX Resistance och nu har kontakt med barn igen:

”SSPX Resistance samlar över 100 präster runt om i världen. I Frankrike har de snabbt fått många anhängare. På ett 20-tal ställen håller samfundets präster mässor regelbundet. Uppdrag granskning hittar fader P i en ort på landsbygden utanför Bordeaux efter en fullsatt mässa. Församlingen består av ett fyrtiotal vuxna, 20 barn och sex korgossar. Fyra av korgossarna är uppskattningsvis sex-sju år gamla. Och prästen visar tydligt att han inte vill svara på några frågor.

– Försvinn, försvinn ni har inget här att göra. Försvinn från huset. Försvinn dit bort. Det här är privat mark! Stick!, säger fader P. ”

I avsnitt två intervjuas bl.a. Mary Dispenza som är aktiv i Snap (Survivors of those abused by Priests). Hon är själv ett offer för övergrepp av en katolsk präst. För även om UG fokuserar på SSPX ska vi komma ihåg att sexuella övergrepp förekommit i skrämmande stor utsträckning och tyvärr troligen förekommer i Katolska kyrkan. Hon berättar att många katoliker av vana vänder sig till en präst, om de alls berättar om övergrepp, och att denne bagatelliserat det inträffade eller sagt att han ska ta hand om det. Men inget händer.

När det gäller de sexuella övergreppen är det alltför många som ljuger, är tysta eller vänder bort blicken. Skärtorsdagens svek upprepas gång på gång.

Stockholms katolske biskop, Anders Arborelius, som intervjuas efter den andra programmet uppger där att han inget visste, han har heller inga direkt åsikter om något reportern frågar.

Uppdrag gransknings reportage har även uppmärksammats i utländska media som The Guardian, vilket är ett gott betyg till den grävande journalistiken, som är så viktig för att missförhållanden ska avslöjas.

Men påsken handlar till sist inte om dem som svek, utan om att godheten trots allt vinner över ondskan. Vi såg det förra fredagen då människor efter terrorattentatet på Drottninggatan osjälviskt hjälpte till och visade den kärlek till nästan som Jesus faktiskt befaller oss att göra.

Jag tror att det goda segrar över ondskan även när det gäller de sexuella övergreppen i Katolska kyrkan. Det har länge funnits goda krafter som, till ett i vissa fall högt personligt pris, försökt hjälpa offren. Nu har fler anslutit, det har hållits rättegångar, skyldiga präster sitter i fängelse. Men det är viktigt att komma ihåg att det finns ingen slutgiltig ”seger” mot ondskan, vi måste vara uppmärksamma och beredda att möta den med godhet varje dag året om.

 

Många kom till Tony Flannerys mässa

Den irländske prästen Tony Flannery som förbjudits att uttala sig offentligt firade mässa i går rapporterar The Irish Times. Flannery bestraffning beror på att han kritiserat Katolska kyrkans kvinnosyn m m.

Hundratals människor hade kommit till mässan som var Tony Flannerys sätt att fira sin födelsedag. Han konstaterade bl.a. att Katolska kyrkan är i stort behov av förnyelse. Vidare att ledningens hot och skrämseltaktik inte fungerar längre. Katolikerna är inte lika rädda längre.

Frispråkiga katoliker på Irland och i USA

Det finns en del Svenskkyrkliga som klagar, även på demokratin som de kallar politiken, i kyrkan. Jag påpekar när jag ser den typen av kommentarer att de ska vara glada att de kan klaga, ja till och med vara oförskämda, utan att straffas, trakasseras, smutskastas eller rent av dödas. Med tanke på diskussionerna om t.ex. falska nyheter, kan jag upplysa om att smutskastning och ryktesspridning för att skada en person inte är något nytt. Det kan vilken reformkatolik som helst vittna om.

En av de som råkat illa ut är den irländske prästen Tony Flannery som man kan läsa om i The Irish Times. Flannery straffades av Troskongregationen (inkvisitionens efterföljare) år 2012 för att inte följa kyrkans lära. Han har t.ex. uttryckt sig positivt om kvinnor möjlighet att bli präster. Flannery tänker trotsa förbudet att uppträda offentligt genom att fira en mässa den 22 januari.

Så här kommenterar Tony Flannery sitt beslut:

“Having spent 40 years of my life ministering as a priest, I am now into my fifth year when I am forbidden by church authorities to minister publicly. I have decided to honour my age, and my lifetime, by ignoring the church censures, and celebrating a public Mass.

 

En kvinna i Katolska kyrkan värdesätts bara som maka, mor eller ordenssyster, lätt generaliserat. Något allt fler katolska kvinnor inte ställer upp på. Dominikansystern Barbara Reid intervjuas om sitt liv som forskare i exegetik, i synnerhet då att tolka Bibeln ur ett kvinnligt perspektiv. Hon är nu redaktör för serien Wisdom commentary som kommenterar varje bok i Bibeln ur ett feministiskt perspektiv. Vilket behövs,  Bibel 2000 här i landet, har väldigt magert med kommentarer till verser som berör kvinnor.

Reid påpekar att feministiska bibeltolkare är medvetna om att Bibeln skrevs av män, för män, om män och för att gynna män.

Forskarna ställer sedan frågor som:

” Where were the women? What was their experience? How would they have received what was being said about them or addressed to them? What do we know historically about what women were doing? What do we know about the cultural mores of the day?”

Som exempel nämns Paulus uppmaning till kvinnorna att tiga i församlingen. Uppenbarligen fanns det kvinnor som talade, annars skulle han inte sagt något om saken.

När forskarna tittat på historiska, sociala och kulturella strukturer är nästa fråga hur det de kommer fram till kan användas av dagens kvinnor och män?

Sedan ges flera intressanta exempel på tolkningar att fundera över. För det är ju så att Bibelförståelse inte är en statisk exakt vetenskap utan handlar om att tolka. Givetvis med hänsyn taget till den historiska kontexten de olika delarna tillkom i, olika översättningar etc.