Kategoriarkiv: Svenska kyrkan

Svenska kyrkan borde…

I mitt sökande efter bakgrunden till drevet mot Svenska kyrkan har jag bl.a. funnit att de som är mest kritiska till partipolitik i Svenska kyrkan argumenterar som vilken partiledare som helst. Vilket leder till att man kritiserar Svenska kyrkans ledning oavsett vad den säger eller gör. Jag roade mig med att söka på Svenska kyrkan borde och fick många träffar om vitt skilda ämnen.

Bland de som har åsikter om vad Svenska kyrkan borde göra återfinns Katolska kyrkan som gör försök att påverka diskussionen. Jag tidigare skrivit om hur trött jag till sist blev på detta ständiga klagande på Svenska kyrkan, det sekulariserade samhället och muslimerna från predikstolen, vid kyrkkaffet osv. Jag menar, Katolska kyrkan borde ju verkligen ha fullt upp med sina tillkortakommanden! I Sverige har vi en katolsk biskop som är en omvittnat god reträttledare och själasörjare men lika omvittnat en dålig administratör och chef. Medlemmarna kommer från alla jordens hörn, vilket ställer krav på en god organisation för att verksamheten ska fungera. Vidare har Katolska kyrkan i Sverige varit beroende av bidrag från katolska organisationer utomlands men pga alla skandaler främst då de sexuella övergreppen har bidragen sinat. Bristen på präster är mer än akut, kvinnor bankar på porten till inflytande, HBTQ-personer vill att deras kärlek ska var likställd med andras kärlek osv.

Det borde pågå en livlig debatt bland katoliker i landet, men just det, kritiker inte minst i Sverige straffas hårt. Men blir de tillräckligt många så kommer fler att våga, ifrågasättandena att eskalera. Bäst då att på klassiskt härskarmaner försöka vända medlemmarnas missnöje utåt, mot det omgivande samhället, Svenska kyrkan och mot muslimer. På sitt sätt är det komiskt när personer som verkar i en tystnadens kultur talar sig varma för yttrandefrihet, hos andra.

I länder där katolikerna är fler och har drabbats hårdare än de svenska, som när som helst kan kliva ut från kyrkan och in i  det normala livet, är det också mer öppen kritik. Global Network of Rainbow Catholics har protesterat mot att en HBTQ-grupp som ansökt om att få vara med på World Meeting of Families på Irland som startar den 21 augusti inte fått något svar på om de får delta.

I The Guardian rapporterar Catherine Peppister att turerna runt de sexuella övergreppen blir allt mer besvärande och går högre upp i hierakin. Hon avslutar med anspelning på Påvens besök på Irland:

”In a few weeks’ time, Pope Francis has a golden opportunity to speak about abuse when he is due to visit Ireland, a country so stricken by abuse scandals that once-loyal Catholics are turning their back on the church. It took time for Francis to realise he had to do it, but in May he wrote a letter to the people of Chile decrying a culture of abuse and cover-up there. Now he needs to do the same for Ireland, and then return to Rome to get a grip on the scandal at last. We Catholics deserve this. Especially the children the church failed to protect.”

Det finns alltså stora problem internt som även svenska katoliker kunde ägna tid och energi åt, men man kan förstå att det är lättare att vända blicken utåt.

Annonser

Kommentarer inaktiverade för Svenska kyrkan borde…

Under Svenska kyrkan

Kritikern som aldrig blir nöjd – om drevet mot Svenska kyrkan

I det här inlägget tänkte jag utveckla temat från bloggen ”När inleddes drevet mot Svenska kyrkan?” genom att ta upp tre olika kategorier destruktiv ”kritik”. Gränserna mellan dem är flytande och de kommer därför att gå in i varandra. Vad som är tydligt är att ärkebiskop Antje Jackelén och även Stockholms biskop Eva Brunne varit extra utsatta. Förklaringen bör vara den vanliga ack så trista, att kvinnor granskas och döms hårdare än män.

Kritikerna som aldrig blir nöjda

En del personer blir liksom aldrig nöjda hur många svar och länkar de än får. Svenska kyrkan har fått sin beskärda del av den här gruppen debattörer. I kommentarsfältet till den inledande bloggen finns en början till en sådant replikskifte, som förmodligen hade kunnat pågå länge utan att signaturen Rebella varit nöjd. Vilket var skälet till att jag nöjde mig med att servera en länk.

Ofta är kritikerna i den här gruppen väldigt upprörda och kräver svar och agerande och snabbt ska det gå. Men hur än Svenska kyrkans ledning agerar eller uttalar sig, så blir inte de här kritikerna nöjda. Teologen och författaren Joel Halldorf skrev om detta i Expressen 2016:

”Någon skrev om ”gråterskor” och i Dagens Samhälle suckade Jenny Sonesson över att regeringens åtstramade flyktingpolitik ”förutsägbart mötts av ramaskrin från Svenska kyrkan” (17/6).

Men efter mordet på den franske katolske prästen Jacques Hamel verkar i stället bristen på ramaskri vara problemet för Sonesson. Det räcker inte att Svenska kyrkan fördömt dådet, eftersom det skett genom ”en okänd tjänsteman” och inte av ärkebiskopen själv (DN 3/8). ”(länkarna till artiklarna är inlagda av mig)

Ett annat exempel på kritiker som aldrig blir nöjda är de som ställer samma frågor om och om igen och är lika upprörda varje gång. Ett exempel på detta hade jag med i min förra blogg, där ärkebiskopen svarar på Annika Borgs frågor. Frågor som det framgår att det inte är första gången Antje Jackelén besvarar. Jag tar gärna fler exempel om någon läsare har sådana.

Själva upprördheten kan man fundera över och min teori är att debattörerna som kritiserar Svenska kyrkan ”lånar” både de starka känslorna och upprepningarna av frågor från de politiker de inte vill ska ha inflytande över Svenska kyrkan. Vilket på sitt sätt är lite komiskt.

Ytterligare en fråga som uppkommer i samband med kritiken av Svenska kyrkan är kritikernas prioriteringar. Nyligen har de ägnat stor uppmärksamhet åt att domprosten i Visby, Mats Hermansson, störde debattören Tomas Gürs pop-upföredrag med att ringa i kyrkklockorna. Bland dessa kan nämnas den katolske bloggaren Bengt Malmgren som har skrivit om det och länkat till flera artiklar. Domprosten borde nog ha struntat i Gür men med det sagt, var inte nynazisternas framfart i Visby under Almedalsveckan viktigare och borde ägnats störst uppmärksamhet?!

Rykten och falska nyheter

Den andra kategorin jag ska ta upp är mer uppmärksammad. Det handlar om rykten och halvsanningar om Svenska kyrkan. Var de uppstår verkar vara oklart, men tyvärr sprids de ofta okritiskt. Svenska kyrkan har med anledning av detta startat sidan Gå till källan.

Ett exempel på falska nyheter tas upp av Metros Viralgranskare. Det handlar om påståendet att Stockholms biskop Eva Brunne ville ta bort kristna symboler från Sjömanskyrkan i Stockholm och markera riktningen till Mecka för att muslimska migranter skulle känna sig välkomna. Det här är också ett bra exempel på en ”halmdocka” dvs man hittar på något en person ska ha sagt eller gjort och börjar sedan argumentera mot det.

Hat och hot

Mycket av hatet och hoten finns på Twitter, där jag inte är med. Jag har fått bra tips som jag är tacksam för, men där jag inte kan se kommentarerna. Hur det kan se ut på Twitter får man en uppfattning om i prästen Helena Myrsteners artikel i Dagen. Hon jämför där vilken respons biskoparna Eva Brunne och Fredrik Modéus fått på uppskattande tweetar om politiker. Eva Brunne är positiv till Stefan Löfvens agerande i samband med turerna kring Transportstyrelsen och möts av hat och hot. När biskop Fredrik Modéus berömmer Annie Lööfs ställningstagande mot främlingsfientlighet, rasism och intolerans kommer inga nedsättande kommentarer om hans sexuella läggning mm. Värt att notera är Dagens val av bilder på Helena Myrstener, som troligen precis är på väg att blinka och därför ser lite sömnig ut. Sådana detaljer påverkar intrycket av det som skrivs och bildvalet är knappast en slump.

Radio P4 Kristiansstad uppmärksammade den våg av hat och hot som drabbade ärkebiskop Antje Jackelén när hon var ganska ny på sin post:

”Omfattningen av näthatet, som har ökat kraftigt efter ärkebiskopsvalet i oktober, var Antje Jackelén inte beredd på.

– Nej, det var jag inte. Jag var inte beredd på denna illvilja och detta hat. Det är klart att jag är personligt berörd, det är svårt att värja sig när det är så mycket aggression.

”Vilken monsteriös ynkedom, man mår illa.”

”Kärringen lider av vanföreställningar.”

Antje Jackelén läser inte allt som skrivs om henne, men håller sig informerad och en del påhopp riktas direkt till henne på Twitter.

– Så jag vet ju ungefär och jag vet ju att det förekommit dödshot som man sen plockat bort, säger hon.”

Något som behöver diskuteras mer är hur vi ska komma tillrätta med det här drevet och få till ett mer konstruktivt samtal om tro och kyrka.

3 kommentarer

Under Svenska kyrkan

När inleddes drevet mot Svenska kyrkan?

Att det pågår ett drev mot Svenska kyrkan och i synnerhet ärkebiskopen blir allt tydligare. Det framförs ständiga krav på agerande, men samma personer som kräver det blir också upprörda när Svenska kyrkan agerar och uttalar sig. De ställer frågor om allt möjligt och kräver svar, genast och tydligt ska det vara, även när frågorna rör existentiella ting. Inte blir de nöjda med svaren heller, utan ställer frågorna igen och så fortsätter det.

Hur det kan se ut ges ett exempel på i Annika Borgs debattinlägg i Dagen där hon ställer en hel rad frågor och kommer med påståenden av varierande sanningsgrad om Svenska kyrkans agerande i Israel. Jag tar ett exempel på hur det kan se ut. Antje Jackelén gör sig mödan att svara Annika Borg i en artikel

1. Varför valde du att inte positivt uppmärksamma 70-årsdagen av staten Israels bildande?

Som kyrka har vi inte för vana att gratulera länder på deras självständighetsdagar. Däremot gjorde biskopsmötet ett gemensamt uttalande med anledning av 70-årsdagen av befrielsen av förintelselägret Auschwitz den 27 januari 2015. Vi biskopar betonade vikten av fortsatt arbete mot antisemitism och mot förakt för det judiska folket samt hänvisade till den judiska traditionens tikkun olam, mänsklighetens gemensamma ansvar att hela, laga och förbättra världen.

Man kan tycka att Annika Borg som faktiskt är präst och teolog, borde känna till ovanstående. Kanske gör hon det, men räknar med att många andra är okunniga.

Jag insåg nyligen fullt ut att det inte är någon idé att ta alla ”frågor” och ”uppmaningar” som avsändarnas önskan om att få svar. Utan att i stället se det hela som ett kyrkopolitiskt spel, där inte alla spelare är synliga. Frågan är t.ex. vilken roll de svenska katolska ledarna spelar? De präster som söndag efter söndag bokstavligen snackade skit om Svenska kyrkan från predikstolen? Vad har de och deras närmaste krets mer gjort?

Hur kommer det sig t.ex. att DN:s skribent Maria Schottenius, som så vitt jag vet inte är troende, börjar kräva besked av Svenska kyrkan i olika frågor, i nästan samma höga tonläge som Annika Borg? Varför kräver Israels ambassadör Ilan Ben Dov att just Svenska kyrkan ska uttala sig? Har de verkligen kommit att tänka på Svenska kyrkan själva, eller kommer uppslagen från annat håll?

För att undvika missförstånd, jag har inget emot diskussioner, tvärtom. Men de ska vara schyssta och med ett ärligt uppsåt.

När började då drevet? Jag skulle gissa på runt 2010 och att det sedan eskalerat efter att Antjé Jackelén blev vald till ärkebiskop. Det stack givetvis i ögonen på kvinnoprästmotståndare, som gör allt de kan för att hon ska misslyckas. Hur ska de annars ha ett uns trovärdighet kvar?! Likadant var det med tajmningen när kommuniteten på Berget konverterade precis när Mikael Mogren var nytillträdd biskop i Västerås. Den öppet homosexuelle biskopen skulle tillfogas ett bakslag direkt.

Det finns fler aspekter att ta med i svaret på frågan om när och varför drevet startat. Prästen Kent Wisti sätter in kampanjen i ett större sammanhang i en blogg. Han skriver att debatten startade redan runt år 2000 och tar upp konkreta exempel på missnöjet.

Han beskriver också lögnerna och mytbildningen som jag skrivit om tidigare, t.ex. att biskopen i Stockholm skulle ha tagit ner ett kors i en kyrka och markerat riktningen mot Mecka. Något sådant har aldrig inträffat. Här skulle det vara värdefullt att få kartlagt om någon och i så fall vem spridit lögnen eller om det är frågan om ”viskleken”.

Även avslutningen på bloggen där Kent Wisti, då 2016, sätter in drevet i en större kontext är viktig, inte minst detta valår:

”En nyfascistisk kraftig våg slår över Europa. Tiden är orolig.

Människor frågar efter starka, tydliga ledare som kan samla den egna gruppen. Ett sätt att skapa ett vi är genom att skapa ett dom. Det ser vi hända över hela världen progressivt.

Det som nu händer är att identitetsdebatten i Svenska kyrkan kontamineras av de nyfascistiska rörelserna i Europa. Den svans som nu ger livsnäring åt debatten runt svenska kyrkan får själv sin näring från nyfascismen i Europa.

I pipeline ligger en kyrkopolitisk kampanj från Sverigedemokraterna om att ”göra Svenska kyrkan svensk igen”. Retoriken är direkt hämtad från Donald Trump, men också en parafras på Bevara Sverige Svenskt.

Ärkebiskop Antje Jackelén har modet och styrkan att inte spela den roll som försöker regisseras åt henne.

Hon vill inte bära svärdet utan väljer att dela brödet.

Det kostar tid. Det kostar ork.

Det krävs mod. Det krävs hopp.”

9 kommentarer

Under Religion-allmänt, Svenska kyrkan

Folkkyrkan en utopi?

Jag har haft den öppna kyrkan som ideal, en folkkyrka där kanske inte alla tolkningar av kristendomen, men många ryms. En kyrka där den som för första gången på många år besöker en kyrka och blir glatt överraskad över att prästen är så avspänd kan känna sig välkommen. En kyrka för den som är intresserad av att reflektera över tro och sin relation till Gud. Men också en kyrka för den som inte klarar av osäkerhet utan behöver enkla regler att leva efter och tydliga svar även på svåra frågor. Kort sagt en kyrka som rymmer människor som tolkar tro på olika sätt, har olika åsikter, olika temperament och olika behov.

Men jag börjar tvivla på att det är möjligt. En grupp svenskkyrkliga, inte särskilt stor så vitt jag förstår, tar väldigt mycket plats. De kräver svar från ledningen på just sina frågor, de kräver att få slippa samarbeta med kvinnliga präster eller viga samkönade par osv. De kräver full yttrandefrihet för egen del och tror att det är synonymt med att slippa bli motsagda. För andra åsikter råder inte samma tolerans.

Kanske är det bäst att dela upp troende så att Katolska kyrkan m.fl. tar emot dem som vill ha en enkel, tydlig och konservativ tro? Medan Svenska kyrkan tar alla som har en öppnare hållning?

Alternativet är att sätta tydligare gränser för personliga påhopp, diskriminering m.m. från präster och andra som representerar Svenska kyrkan. Självklart ska diskussionen vara levande, jag har en gång för alla fått nog av en tyst kyrka. Men samtalet ska vara sakligt, utan lögner och påhopp.

Kommentarer inaktiverade för Folkkyrkan en utopi?

Under Religion-allmänt, Svenska kyrkan

Värna människors frihet, begränsa den inte

Det pågår en debatt i landet om vad de kristna samfunden ska göra och inte göra. Tyvärr är det som så ofta  konservativa troende som tar sig friheten att tala för alla kristna, vilket gör att den bild omvärlden får av kristna förstås blir missvisande. De flesta av oss är som folk är mest, men kristna.

När det gäller Svenska kyrkan gnäller vissa personer,  oavsett vad ledningen gör. I en diskussion jag deltog i nyligen klagade någon på att Svenska kyrkan inte tar ställning politiskt. Jag påpekade då att Svenska kyrkan var en av de organisationer som skulle delta i demonstrationer mot NMR i Ludvika och Boden, vilket jag såg som ett utmärkt politiskt ställningstagande. Nej, det var fel sorts engagemang invände den ena personen, nej det är arbetarnas dag protesterade den andra. Jag tror helt enkelt att de ville klaga och diskussionen kändes ganska meningslös.

Ärkebiskop Antje Jackelén tar upp ämnet kristnas politiska engagemang i en krönika i Kyrkans tidning. Själva kärnan i i den politik som kristna kan ägna sig åt sammanfattas väl i nedanstående citat:

”Vad menas egentligen med politisering av kyrkan? Om politisering är att göra kyrkans uppdrag känt i det offentliga rummet, då är jag stolt och tacksam över att vara ärkebiskop i en sådan kyrka. Om politisering innebär att gå ett visst partis ärenden, då säger jag att politisering är synd.”

Ärkebiskopen tar bl.a. upp samarbeten som Svenska kyrkan har med kyrkor i Indien, Egypten, Irak och Myanmar handlar om fredsbyggande, demokrati, kvinnors rättigheter och arbete mot genusbaserat våld.

Något som jag inte tycker lyfts fram tillräckligt i debatten är att Svenska kyrkan är en del i ett internationellt nätverk av Lutherska samfund, The Lutheran World Federation. På organisationens hemsida kan man läsa att de första kvinnliga lutherska prästerna i Thailand, Rev. Jongkolnee Sampachanyanon Sim och Rev. Somporn Kulachote, nyligen har vigts till sitt ämbete.

Katolska kvinnor kämpar fortfarande för möjligheten att få sin prästkallelse prövad, en stödaktion av modiga irländska katoliker nämns på We are Church Ireland´s webbplats.  Att verka för att alla människor ska kunna få en prästkallelse prövad är ett angeläget samarbetsprojekt mellan olika kristna samfund. Något som ger människor mer frihet, mer möjligheter och ett bättre liv. Den typ av politik jag anser är förenligt med kristen tro.

Kommentarer inaktiverade för Värna människors frihet, begränsa den inte

Under Samhälle, Svenska kyrkan

Vägen till livet

Temat för fjärde söndagen i påsktiden är i Svenska kyrkan ”vägen till livet”, något som väcker olika associationer.

Så här på våren, när naturen vaknar och livet återvänder efter vintern är ljus och värme det första jag kommer att tänka på. Och då förstås min älskade Johannesprolog och dess försäkran om att ljuset har kommit in i världen och att det aldrig kan övervinnas av mörkret. Ja, för en nordbo är solens återkomst verkligen en väg till livet.

Men Johannesprologen går vidare med att tala om att Jesus är världens ljus, så vägen till livet för en kristen är att gå i Jesu fotspår. Min erfarenhet är att det innebär rörelse och utveckling.

En annan aspekt av vägen till livet är att efter en svår period, det kan t.ex. vara sjukdom, en närståendes död, en dag känna att man åter lever, inte bara överlever.

Men livet är också här och nu och på det sättet ingen väg alls. Då har redan varit och sedan kan jag bara ana. Nu är däremot livet och det kan vara det lilla och vardagliga. Werner Aspenström visar på dess storslagenhet i dikten ”Mätarlarven”

Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad
och spanar mot evigheten:
evigheten är alldeles för stor idag,
alldeles för blå och tusenmila.
Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad
och mäter upp mitt gröna körsbärsblad.

Kommentarer inaktiverade för Vägen till livet

Under Svenska kyrkan

Vad man ser i Galadriels spegel

Den mäktiga och visa alvdrottningen Galdriel erbjuder i slutet av boken ”Sagan om ringen” Frodo och Sam att titta i hennes spegel. Spegeln kan visa det man önskar men också annat, vilket ofta är till mer nytta. För Sam visar den hur träden hemma i Fylke huggs ner och ersätts med rökbolmande fabriker. Han blir förstås upprörd och första impulsen är att rusa hem. Galadriel påpekar att spegeln visar många ting, allt har inte inträffat ännu. En del kommer aldrig att ske om personen som sett visionen inte avviker från sin plikts väg. Spegeln kan ge värdefull information, men är en farlig rådgivare.

I dessa tider med alarmism och överdrivna beskrivningar är det viktigare än någonsin att stanna upp och tänka efter. Är t.ex. läget i Sverige en fullständig katastrof som drar till sig uppmärksamhet utomlands? Knappast, mer än i högerkretsar, med tanke på hur världen ser ut. Ett annat exempel är smutskastningen av Svenska kyrkan, från inte minst Katolskt håll. Jag har tidigare skrivit om oskicket bl.a. i den här bloggen.

De som sprider vinklade eller rent felaktiga uppgifter är förstås ofta medvetna om vad de gör. Jag är övertygad om att katolska präster och deras närmaste vet att Svenska kyrkan t.ex. talar om Jesus. Men för gemene församlingsmedlem väljer man ändå att säga något annat. En förhoppning för det kommande året är att det blir fler möten på gräsrotsnivå mellan medlemmar från olika samfund. Det finns redan en hel del samverkan mellan de konservativa kristna grupperna, som också hörs mycket. Som motvikt behövs mer kontakt mellan alla ”vanliga” kristna. Förhoppningsvis kan det leda till att fler har kunskap nog för att säga ifrån när vinklade historier eller lögner sprids från predikstolar eller vid kyrkkaffet och mod att göra det. Då tänker jag främst på mina erfarenheter från Katolska kyrkan, i Svenska kyrkan har jag inte stött på fenomenet och andra samfund känner jag inte tillräckligt väl för att yttra mig.

Ärkebiskop Antje Jackelén tog i sin predikan vid julbönen upp att Gud vänder sig till alla människor:

”Ja, det är mycket som händer därute, när Gud handlar: herdarna därute i mörkret någonstans och krubban därute där Guds son ligger lindad. Gud har en förkärlek för det och dem därute. Ofta tar det en stund innan innegänget hinner i kapp. Gud kommer till sin värld från marginalerna, ända in i människors hjärtan, ända in i våra tankar och känslor. Gud omsluter allt, ute och inne, hemma och fjärran, högt och lågt, främmande och förtroget.”

Jag tolkar ängelns budskap som att alla kristna är inbjudna att vara delaktiga i hur kristendomen och i en vidare bemärkelse världen ser ut och att vi har också ett ansvar för hur den ser ut och utvecklas. Vi kan inte bara vänta på att någon annan ska ta initiativ.

Ärkebiskopen tog även upp reformationsjubileet i sin predikan, inte minst reformationens betydelse för folkbildningen. Jag tror att just utbildning för är oerhört viktig för att värna demokratin mot angrepp från grupper, med olika religiösa och politiska förtecken, som hotar den. Med kunskap i bagaget är det lättare att stanna upp och fundera över om det man just sett eller hört verkligen stämmer. Även om man inte har en Galadriel vid sin sida.

Kommentarer inaktiverade för Vad man ser i Galadriels spegel

Under Samhälle, Svenska kyrkan

Var inte rädd!

Jag var säkert inte ensam om att se Prins Gabriels dop i från Drottningholms slottskyrka igår och många fler än jag uppskattade också ärkebiskop emeritus Anders Wejryds doptal. Han talar där bl.a. om hur ofta Guds sagt till oss människor att inte vara rädda:

”Många tror att Gud oftast hälsar: Skärp dig, akta dig! Den som lever med i ett kristet sammanhang kan i stället upptäcka att uppmuntran, omsorg, vilja till gemenskap och nåd karaktäriserar Gud.
”Var inte rädd!”

Anders Wejryd säger, många tror att Guds främsta uppmaning är skärp dig, akta dig. Tyvärr gäller det här i allra högsta grad oss kristna. Alltför många vaktar på sig själva för att inte misshaga Gud. Många kritiserar också andra, kristna som icke-kristna, för att leva fel, tycka fel, helt enkelt vara fel och inte ”riktiga kristna”. Åsikts-och yttrandefrihet har vi alla, så länge vi inte bryter mot någon lag. Men nog är det trist med människor som kräver att andra ska anpassa sig efter just deras tolkning av tron.

Nyligen läst jag en rimlig förklaring till det här beteendet, som jag har haft så svårt att förstå. Jag kan tyvärr inte hitta bloggen eller artikeln nu, men det gick kort ut på att en del kristna fruktar att andra människor ska ”dra ner dem själva” i Guds ögon. Och att de ska straffas för vad andra gör, eller snarare vad andra är, som homosexuella, eller ateister. Jag tror att det kan vara en rimlig psykologisk förklaring, som jag för min egen del hoppas ska leda till mer konstruktiva diskussioner i framtiden. Det är lättare att bemöta människor när man har en möjlig förklaring till deras agerande.

Nu när det nya kyrkoåret inleds hoppas och ber jag om att fler ska känna tillit till Gud snarare än fruktan och önskar alla en glad adventstid, med tid för reflexion och inte bara julstök.

Kommentarer inaktiverade för Var inte rädd!

Under Svenska kyrkan

Gud,tro och religion

Relationen mellan Gud, enskilda människor och grupper samt den beskrivning av relationen/relationerna som religionerna utgör fascinerar mig mer och mer.

Den här veckan är det final för Reformationsåret, som uppmärksammar att det den 31 oktober är 500 år sedan Martin Luther, i alla fall enligt traditionen, spikade upp sina 95 teser på kyrkporten i Wittenberg. Han ville knappast skapa ett nytt samfund, men hans tro gick inte längre att förena med Katolska kyrkans dåvarande tolkning av kristendomen, alltså religionen. Här ska inflikas att tro och samvete givetvis hänger intimt samman. Martin Luther kunde t.ex. inte tro att det gick att köpa sig kortare tid i Skärselden och riskerade sitt liv för att reformera Katolska kyrkan. Han var förstås inte först med kritisera Katolska kyrkan, tidigare fanns t.ex. Katarerna, men han var kritikern som överlevde.

Men var Martin Luther den ende som tvivlade? Knappast, men då som nu fanns det säkert människor som tvivlade och teg och de som ansåg att intäkterna från avlatsbreven var viktigare än att hålla sig till sanningen.

Kristendomens historia är fylld av partsinlagor, i mångt och mycket är det segrarnas historia och nu ska jag komma in på Bibelöversättarnas makt. Där kan man med för övrigt jämföra svenska översättningar med engelska, tyska, franska eller vilka språk man nu behärskar. Där går att se vilka olika val av ord som gjorts i olika länder.

I torsdags hade jag för ovanlighetens skull möjlighet att gå på ett föredrag i sr. Madeleine Fredells OP serie, Födda att representera Gud, på spaning efter en teologisk människosyn i vår tid. Den här gången var temat Guds döttrar och söner födda av Guds vilja (scrolla ner för att hitta föredraget). Som alltid med sr, Madeleines föredrag är det faktafyllt och ger åhöraren/läsaren mycket att tänka på. För egen del har jag alltså funderat på Bibelöversättarnas roll och makt. De har valmöjligheter och påverkar genom det hur vi som läsare uppfattar en text. Sr Madeleine diskuterar bl.a. hur man i Bibel 2000 översätter det grekiska ordet exousia vars betydelse enligt sr. Madeleine är auktoritet, fullmakt, myndighet.

Exemplet är hämtar ut Johannes 1:12-13.

”I meningen från Johannesprologen står det i den svenska översättningen att ” … han har givit rätten att bli Guds barn ….” Jag har valt att översätta det med ”makten att bli Guds barn”. Om jag var konsekvent med hur jag behandlar det grekiska ordet exousia borde jag översätta det med ”auktoritet”, ”fullmakt” eller ”myndighet”. Eftersom begreppet handlar om en förmåga som ska påverka omgivning är auktoritet i betydelsen ”få att växa” den bästa översättningen. Ordet ”myndighet” handlar om att vi är ”myndiga” och därmed åtnjuter ett självbestämmande, att vi själva har rätt att tolka tillvaron och ge uttryck för det. ”Fullmakt” visar på att begreppet är något vi får oss givet av en högre instans, vilket också ligger i exousia. I vår mening från Johannesprologen har jag ändå valt att översätta det med ”makt” av rent stilistiska skäl. ”Rätten att bli Guds barn” låter dels alltför svagt, dels kan det leda tanken till att vi får ”rätten” om vi på något sätt visar oss värdiga till det och det är alltid farligt att lämna sådana beslut i människors händer! Det är nämligen väldigt lätt att negera meningen och säga ”du har inte rätt att vara Guds barn”!”

Genom att sina val har översättarna, som jag förstår det , förminskat människans roll jämfört med originaltextens innebörd. Ett val som påverkar läsarens tolkning av den.

Religion är precis som historia, ofta hänger de i hop, viktigt att sätta sig in i för att det förflutna och vår samtid. Men vi måste hela tiden komma ihåg att det inte är objektiva presentationer vi får, vilket exemplet ovan belyser. Gud kan vi ha en relation till, vi ber till hen och uppfattar i bästa fall ett svar, många har behov av att gemensamt uttrycka sin tro. Detta är till stor del det som, vinklat på olika sätt, beskrivs i religionerna. Rleigionen kan vara till hjälp för den enskildes relation till Gud, men kan också vara motsatsen. Den stora faran är när Gud och religionen blandas samman och människor börjar dyrka religionen/samfundet och dess ledare, snarare än Gud. Jag tror att det har varit och är en orsak till konflikter och krig. Men jag har inte glömt en annan stor anledning till krig, längtan efter makt och rikedom. Vilket var en av anledningen till att Martin Luther överlevde och reformationen kunde spridas. Samtidigt visar det att Gud kan förvandla det mindre fullkomliga till något gott, så vi får aldrig tappa hoppet.

Kommentarer inaktiverade för Gud,tro och religion

Under Katolska kyrkan, Religion-allmänt, Svenska kyrkan

Hoppet har två vackra döttrar – de heter Vrede och Mod

Rubriken är inspirerad av kyrkofadern Augustinus (354-430) och är, på engelska, också rubriken till en artikel av Therese Koturbashs, en av ledarna i  Women’s Ordination Worldwide (WOW). Jag återkommer till den strax.

Men jag ska börja med en debattartikel  i Kyrkans tidning som har rubriken Varför samtalar vi inte? Prästen Gösta Tingström frågar sig där varför man inte talar om andliga ting i Svenska kyrkan. Min första reaktion blir, vad talar han om?! I de Svenskkyrkliga sammanhang jag befinner mig i talas det i allra högsta grad om andliga ting. Nyligen läste jag Mikael Mogrens 100 frågor om Gud och 200 svar, vad var det om inte ett samtal om tro och andliga ting.

Nästa tanke är att Gösta Tingström skapar en s.k. halmdocka, i det här fallet presenterar han ett problem som är litet om det alls finns och angriper det sedan. Så vitt jag kan se skulle den rimliga förklaringen då vara att han vill sälja in ett eget projekt, Pilgrim 500.  Av nyfikenhet och för att se om det är jag som av en slump befinner mig i sammanhang där det finns rika tillfällen till andliga samtal så surfade jag runt  och tittade på några andra församlingars program. Det såg bra ut där också.

Det kan förstås vara så att det är min bakgrund i Katolska kyrkan som spelar in igen, men jag tror inte det. Även om jag kom tillbaka till Svenska kyrkan andligt utarmad, vill jag ha djup i diskussionerna om tro och andlighet. Samtidigt är jag förstås påverkad av att ha varit tvungen att lägga energi och tid på att kämpar för grundläggande frågor som allas möjlighet att få sin prästkallelse prövad. Det är också genom den kampen jag lärt känna och tagit hjälp av Hoppet, Vreden och Modet, vilket alltså även Therese Koturbash gjort.

Koturbash skriver i sin artikel om hur hon blev smärtsamt medveten om hur Katolska kyrkans ledning resonerade:

  • because I am a woman, I do not bear an iconic resemblance to Christ (Inter Insignores)
  • because my spirit has been delivered in the biological packaging of a woman, in our sacraments a simple piece of bread or a machine cut wafer has greater capacity to be recognised as Christ
  • while a man can stand in for the bride or groom, my ‘woman’ being imposes limitations on what ‘my package’ can represent

Ännu märkligare är att ljusstakar och tyg genom historien varit mer välkomna vid altaret än kvinnor. För så är det ju, kyrkan ledning har nästan slagit knut på sig själva för att hålla kvinnor borta från prästämbetet och, vilket jag tror är det väsentliga, makten.

Therese Koturbash har precis som jag och många andra kvinnor brottats med tvivel om hon skulle stanna kvar i Katolska kyrkan. Hon valde att stanna kvar och fann styrka i kampen för att alla Gud kallar ska kunna bli präster.

Då är frågan hur jag ska knyta ihop de här trådarna? En reflexion är att andlighet och tro, även om Gösta Tingström inte upplever det så, är viktigt i Svenska kyrkan, medan Katolska kyrkan är upptagen med kampen om inflytande och makt. Det sistnämnda rör mer basala frågor, medan Svenska kyrkan har tid och kraft över för det som borde var det centrala dvs Gud och tro.

Kommentarer inaktiverade för Hoppet har två vackra döttrar – de heter Vrede och Mod

Under Katolska kyrkan, Svenska kyrkan