Etikettarkiv: privata sjukvårdsförsäkringar

Allt fler patienter skickas hem för tidigt

Allt fler patienter skickas hem för tidigt från sjukhusen, om det är både patienter, anhöriga och personal eniga. I Svenska Dagbladet beskrevs situationen i Stockholm i januari, efter storhelgerna, som mycket ansträngd. Så här berättade kirurgen Johan Styrud:

”Vi lägger in allt vad vi orkar och när platserna är slut försöker vi hanka oss fram med dagmottagningar och kontrakt med externa vårdgivare. Men i många fall skickar vi hem patienter som borde läggas in. Så fort vi ser att de fixar något själva körs de hem. Ibland med liggande transport, något som aldrig hände förr.”

Vad händer med dessa patienter som egentligen inte klarar sig själva? I bästa fall är de hänvisade till hemtjänst, distriktssköterskor och vårdcentralernas läkare. Men yngre patienter som inte har hemtjänst kan skickas hem utan någon plan och får klara sig bäst de kan.

Efter att ha hört och läst lite för många historier av det slaget började jag undra om det inte finns några konvalescens-och rehabhem längre? Ska vårdtiden på sjukhus kortas behövs en annan plats att landa innan man är redo att klara sig själv. En plats med anställda som är specialister på just rehabilitering. De finns, men hur man som patient ska göra för att komma dit är vagare formulerat. Remiss från behandlande läkare, men hur dålig ska man vara för att få en sådan? Som så ofta kan man förstås betala själv eller så har man en försäkring som står för kostnaden.

På bloggen Handikapptips finns en lista över rehabanläggningar i Sverige, den är från 2014, så en del kan ha ändrats. Där finns också råd om vad man ska vara uppmärksam på när man letar efter lämplig rehabanläggning. Sedan framgår det också att det kan behövas tjat för att få komma till en sådan. Som alltid gäller det att läsa på om vilka rättigheter man som patient har, vilket man som sjuk eller skadad förstås ofta inte orkar.

Slutsatsen blir att vård och omsorg borde ligga under samma tak, förslagsvis staten och att man antingen ser till att det finns resurser så att patienter kan stanna kvar på sjukhusen tills de kan klara sig med sitt vanliga stöd (om de har något), eller så måste man satsa på att skapa fler platser på en mellannivå. Med vård och dygnetrunttillsyn av personal med tillräcklig och rätt kompetens.

 

Annonser

Lämna en kommentar

Under Vård och omsorg

Patienten får betala allt mer vård ur egen ficka

Lena Anderssons ledare När jag försökte få bli behandlad som en hund ger flera exempel på den negativa utvecklingen i vården. Framförallt när det gäller icke livshotande, men besvärande problem. För Lena Andersson är det en diffus skada i höften som hon lidit av länge. Även om hon är säker på att skadan kräver en specialist så började Lena Andersson på vårdcentralen, en vän har peppat henne att stå på sig och kräva att bli behandlad som en hund. Våra husdjur får som bekant snabb och bra vård.

Föga förvånande ansåg inte läkaren på vårdcentralen att det behövdes någon remiss, men skrev ändå en. Vilket tyder på en imponerande beslutsamhet hos patienten! Fast Lena Andersson fick även antiinflammatoriska tabletter och förmanades att avboka specialisttiden om hon blev bra.

Det blev hon inte. Specialisten hon träffade en månad senare, konstaterade vad det var hon inte drabbats av, vilket Lena Andersson konstaterar att hon inte direkt var hjälpt av. Operation var inte att tänka på i stället fick hon uppmaningen att söka en sjukgymnast. Vilket var ett halvår till ingen nytta. Ingen av läkarna hade heller erbjudit någon uppföljning.

Lena Anderssons naprapat är den som slutligen säger till henne att höften måste röntgas, annars kunde han inte komma vidare i behandlingen. Hon bokar tid direkt hos en ortoped som säger att landstinget numera är väldigt restriktiva med magnetröntgen och det slutar med att Lena Andersson betalar undersökningen själv. Bilderna behövde sedan tolkas av en höftkirurg, Lena Andersson skulle få en återkoppling, som hon när krönikan skrivs ännu inte fått.

Lena Andersson ser orsaken till det hon beskriver i att alla försöker hålla nere kostnaderna, åt landstingen eller åt försäkringsbolagen. Hon anser att det vore bättre om läkaren tjänade pengar på att bota patienterna, att patienten ska vara en nöjd kund.

Jag håller med om att en anledning till att det ser ut som det gör är en missriktad sparsamhet. Mycket tyder även på att politikerna smygvägen försöker lägga över allt mer av vårdkostnaderna på patienten, företagen och försäkringsbolagen. Hur ska man annars förklara denna enighet om att mer eller mindre tvinga patienten till vårdcentralen, där många blir fast?  Eller att de flesta patienter måste betala undersökningar som magnetröntgen eller sådant som operation av åderbråck själva?

Men jag ser också andra problem hos läkarna Lena Andersson beskriver. Allmänläkaren på vårdcentralen har uppenbart inte tillräckliga kunskaper och som sagt, för många patienter hade det blivit en lång fördröjning redan där.

Den första specialisten är däremot ett exempel den dåliga attityd som är utbredd i vården numera, man tar reda på vad patienten inte lider av och stannar där. Vilket patienten, som Lena Andersson konstaterar, inte är hjälpt av.

Hos de senare specialisterna visar sig ett annat vanligt fel i vården, den dåliga organisationen. Provsvar försvinner, remisser tappas bort, patienter blir inte kontaktade osv. Saken är den att det inte måste vara så, det finns vårdgivare som har en väldigt bra organisation också.

Så vitt jag kan se är det inget politiskt parti som verkligen vill försöka göra den offentliga vården bättre, vilket gör mig väldigt bekymrad. Tyvärr är de eniga om att satsa på primärvården där allmänläkare med grunda kunskaper ges makten att skicka patienter vidare eller strunta i det. Om det nu inte blir sjuksköterskor som ska ställa diagnoser, det blir ju billigare så för landstingen…

I övrigt är det frågan om punktinsatser för det som media uppmärksammat, lite till cancervården, lite till ungdomspsykiatrin. Jag såg faktiskt någonstans att S och KD  efter pollenchocken i våras vill skjuta till mer pengar till allergivården. I Stockholm finns det t.ex. bara 20 vuxenallergologer rapporterar Mitt i Stockholm. Allergologerna är för övrigt värda sin vikt i guld! Jag, som har turen att gå hos en av dem, klarade denna pollenchock betydligt bättre än mindre allergiska personer som fick klara sig med vårdcentralens hjälp.

1 kommentar

Under Vård och omsorg

Vem går till doktorn för skojs skull?

Jag övar mig för tillfället på att inte bli upprörd över att människor faktiskt understår sig att vara ohederliga, obegåvade, oförskämda, förslagna etc. Det tar för mycket energi att hetsa upp sig.  Bättre då att lugnt konstatera sakernas tillstånd och sedan försöka agera på ett konstruktivt sätt. Som kristen tror jag att det är en av de fasteövningar som brukar dyka upp, lagom till Askonsdagen.

Igår var jag dock på väg att sätta morgonkaffet i halsen, innan jag kom ihåg mig. Anledningen var en ledare i DN med rubriken Fastna inte i nätläkarnas garn. Det är ett antal frågor som skribenterna till den borde ha ställt sig och förslagsvis till ett antal patienter innan man skrev texten.

Varför väljer så många människor att anlita en nätläkare? Är det för att den fysiska vårdcentralen erbjuder bra vård som gör patienten frisk? Knappast. Är det för att den vanlige doktorn, som skribenterna påstår, undersöker patienten? Självklart inte, alltför många doktorer sitter bara och stirrar på datorn under besöket.

Det man kan tänka sig att byta ut mot en nätdoktor är vård som är dålig. Jag skulle t.ex. aldrig drömma om att ha nätdoktorn som alternativ till ”mina” doktorer.

Ett exempel som ges i ledaren är en nätdoktor som erbjöd en gissning när en patient hade en ömmande fot och patienten fick sedan själv leta fram en ortoped och skicka in en undermålig remiss. Exakt det är vanligt på vårdcentralen också, vilket jag skrivit om i den här bloggen. Varför gör inte DN reportage om detta? Om att för många är den enda skillnaden mellan en VC och en nätdoktor att man sparar tid.

Slutligen skriver ledarredaktionen att vården ska gå till den som mest behöver den, alltså den som är svårast sjuk. Vilket kan låta vettigt, men det bästa är förstås att patienten aldrig blir den mest behövande, utan får hjälp innan sjukdomen, skadan har hunnit bli så allvarlig.

Jag menar vem skulle acceptera att bilverkstaden inte tog emot ens bil när det bara lät konstigt om motorn, utan propsade på att man skulle vänta tills den skar ihop?! Ingen, men så resonerar en del när det gäller sjukvård.

Så DN, tala med patienter, besök en akutmottagning och se hur många patienter som inte borde vara där. Och då menar jag inte kroniskt sjuka, som i brist på specialister i öppenvården, blir akut sjuka. Eller barnen som kom till akuten för att det saknas barnläkare och öron-näs och halsläkare på BVC och  i öppenvården. Inte heller tänker jag på alla äldre som kommer in till akuten undernärda och uttorkade pga dålig omvårdnad. De behöver alla hjälpen där och då, men borde inte ha behövt bli så sjuka om vården hade varit organiserad på ett bättre sätt och efter mer konstruktiva principer.

Kommentarer inaktiverade för Vem går till doktorn för skojs skull?

Under Vård och omsorg

Toppen på ett isberg – om följderna av dålig vård

En vårdcentral i Krokom missade att ta urinprov på en elvaåring. Därför upptäcktes inte den diabetes som fem dagar senare ledde till att flickan drabbades av syraförgiftning och fick föras till sjukhus för intensivvård. Flickan hade efter en infektion känt sig ovanligt trött och det var därför hon kom till vårdcentralen. Där doktorn, enligt SVT Nyheter förmodade att tröttheten berodde på infektionen, eftersom de prov som faktiskt togs inte visade på något fel.

Det viktiga här är förstås att flickan överlevde trots missen, men den har också en prislapp, ett dygn på intensiven kostar 40 000 kr enligt Norran. Pengar som hade kunnat användas till annat, om den första vårdkontakten flickan mötte varit mer kompetent. Barn bör som jag skrivit tidigare givetvis behandlas av barnläkare till att börja med.

Bland årets anmälningar mot vården kommer det här exemplet troligen att på ett sätt vara ett av de vanligaste i och med att det gäller primärvården, samtidigt, förhoppningsvis, ovanligt i och med att patienten drabbats av en livshotande skada p.g.a. misstaget.

Av IVO:s sammanställning över 2016 framgår att så här allvarliga exempel är toppen på ett isberg. Under förra året tog patientnämnderna emot 36 259 klagomål från patienter och anhöriga, varav de flesta rör primärvården. Man konstaterar att:

”Antalet klagomål som rör det kommunikativa samspelet fortsätter att öka. När patienter blir nonchalerade, tillrättavisade, ifrågasatta mm. skapar det oro och missnöje. Detta kan i sin tur leda till att patienten söker vårdkontakt upprepade gånger, även akutsjukvård.”

Tyvärr gör IVO ingen analys av vad som är grunden till att patienterna behöver söka vård och även akutsjukvård flera gånger. Det tyder ju på att patienterna inte bara får ett felaktigt bemötande, utan också en felaktig behandling. Även mindre allvarliga felbedömningar kostar, förutom lidande och oro för patienten, pengar. Akutsjukvård och slutenvård kostar mer än öppenvård.

Många patienter försöker på olika sätt ta sig bort från vårdcentralerna. För de 649 000 som, enligt Svensk Försäkring har en sjukvårdsförsäkring och en sjukdom eller skada som går att bota är det lätt. Men för t.ex. kroniskt sjuka är det svårare, det blir tyvärr ofta en hård kamp med husläkaren om att få en remiss. Patienten kan vara tvungen att gå igenom journalen, söka information som visar vilka behandlingar som finns. Doktorn har då ofta sagt ett det inte går att göra mer.

Mot den bakgrunden är det nedslående att läsa Annika Weiderlings krönika i Dagens Medicin. Hon älskar primärvården och vill ha mer resurser för att kunna göra mer…:

”Studier visar att en väl utbyggd primärvård är ekonomiskt lönsam och bra för patienterna, kontinuitet ger trygghet och motverkar onödiga utredningar. En doktor som känner sin patient kan värdera hens symtom i ljuset av en personlighet och en livssituation.”

Jag blir närmast mörkrädd när jag tänker på vad de här ”onödiga utredningarna” kan vara.  Det kan vara en ung person vars knäproblem husläkaren tycker att det är onödigt undersöka närmare. Det går ju ändå inte att göra något åt det även om man skulle hitta ett fel. Eller doktorn som lägger huvudet på sned och säger till sin patient att 50% av all astma har psykosomatiska orsaker. Får den patienten ordentliga undersökningar och lämplig behandling? Tveksamt.

Jag gick in på DM:s fb-sida och svarade att min dröm är att det ska bli lättare att komma till en specialist och beskrev lättnaden när man kommer till en doktor som verkligen kan ens åkomma. Givetvis förbigicks den med tystnad 😉 Även om DM är en tidning för läkare skulle det i detta fall vara bra med fler kommentarer från patienter, eftersom Annika Weiderling och övriga talar om vad patienterna behöver och vill ha.

Kommentarer inaktiverade för Toppen på ett isberg – om följderna av dålig vård

Under Vård och omsorg

Guldskalpellen – innovationer i vården prisas

Dagens Medicin presenterar de nominerade till Guldskalpellen som belönar innovationer i vården. En jättebra idé tycker jag och när jag läser igenom de nominerade visar det sig vara bra spridning. Flera handlar om bättre planering, som Ortopedkliniken i region Västmanland, annat rör givetvis hur vården kan jobba webbaserat exempelvis med webbaserat stöd till ungdomar som har cancer. Men även enklare förbättringar som en hygienisk engångsförpackning vid sårbehandling är nominerade. Alla är vinnare på att goda idéer sprids i vården och att de som anstränger sig för att förbättra vården uppmärksammas.

Kontraproduktivt är det däremot att införa skatt på privata sjukvårdsförsäkringar som bl.a. SVT tar upp. 650 000 svenskar har idag en sjukvårdsförsäkring, ca 7 av 10 får den betald av arbetsgivaren. Det är Vänsterpartiet som drivit på den förmånsbeskattningen på försäkringarna som de kallar en gräddfil till vården för dem som är rika. SVT Nyheter frågar helt riktigt om verkligen 450 000 svenskar kan betraktas som rika?

Jag ser det som korkat att bestraffa företags och enskildas ambition att bli friska så fort som möjligt.Visserligen får staten in pengar i skatt, men vad blir kostnaden om de här patienterna blir tvungna att söka hjälp den offentliga vården? För den lär man ha inte hunnit få fason på till 2018. Vad kostar en patient som ”fastnar” på vårdcentralen och blir helt eller delvis sjukskriven en lång period?

 

Kommentarer inaktiverade för Guldskalpellen – innovationer i vården prisas

Under Vård och omsorg

Rätt vård i tid ger färre sjukskrivningar

SKL, Sveriges kommuner och landsting, och regeringen har kommit överens om att satsa på att koordinera hälso-och sjukvårdens insatser för sjukskrivning och rehabilitering. Man vill även öka den försäkringsmedicinska kompetensen inom hälso- och sjukvården. Det verkar också som om man förstått vikten av tidiga insatser för att minska antalet sjukskrivna.

Allt detta är bra, frågan är bara varför åtgärderna inte kommit tidigare? Att tidiga insatser när en person blir sjuk sparar pengar, visar inte minst de stigande antalet personer som har privata sjukvårdsförsäkringar. Hur skulle sjukskrivningstalen se ut om inte den möjligheten inte fanns? Eller om inte patienter som har råd betalade behandlingar ur egen ficka? Det är utmärkt om politikerna nu försöker effektivisera vården, så att företag och enskilda på sikt inte tycker att det är värt att betala dyra försäkringspremier.

Ett exempel på att en tidig behandling är bra ges i en rapport från SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. Där framgår att det är bättre för patienter som har en inflammation i gallblåsan att opereras i ett akut skede än att vänta. I nuläget opereras 60% akut och ökas den siffran till 90% räknar man med att ”vården frigör tre vårddagar per patient, totalt cirka 3 300 vårddagar per år (motsvarande knappt 26 miljoner svenska kronor per år).” Och då räknar man inte in obehag och sjukfrånvaro för patienten. SBU skriver dock att fler välgjorda studier behövs, eftersom det vetenskapliga underlaget nu är för litet.

Generellt sätt skulle jag säga att det avvaktas för mycket i vården idag, jag grundar det på egna och andras erfarenheter och på vad som redovisas på olika håll.

Ett annat (kostsamt) problem är att läkare gör fel insatser. Nu senast talade jag med en patient som lider av en i högsta grad somatisk och i nuläget under-eller felbehandlad sjukdom. Precis som så många andra har hen fastnat på vårdcentralen där doktorn i stället för att skriva den remiss till en specialist som patienten begär, börjar utreda trötthet (ja patienten är p.g.a. sin sjukdom väldigt trött), depression (nej faktiskt inte, även om det kunde bli en följd att vara sjuk).

Kommer koordinatorerna att ha befogenhet att hjälpa patienter som, liksom hen i exemplet ovan, sitter fast på fel plats i vårdkedjan vidare, så kan de säkert göra en hel del nytta. Och spara en hel del pengar.

Kommentarer inaktiverade för Rätt vård i tid ger färre sjukskrivningar

Under Vård och omsorg

Den större och mindre klåparens utbredning-ett hot mot patienterna

En alternativ rubrik hade varit – Det är lika fel att aldrig skriva ut antibiotika som att alltid göra det.

Hela hösten har jag hört eller läst människors berättelser om den långa period de varit ”förkylda”, hur många gånger de varit på vårdcentralen, hur de varvat sjukfrånvaro med sjuknärvaro. De har (förstås) fått höra att de haft ett virus, trots att det är uppenbart av deras beskrivning av symtom och sjukdomsutveckling att de drabbats av en eller flera bakterier. De som till sist fått antibiotika har allt för ofta fått fel sort, eller för kort behandlingstid. Vilket naturligtvis lett till ytterligare antibiotikakurer.

Klåpare, var det någon som kallade den doktor hen mött och det är väl en relevant benämning. Det finns dock arter och grader av klantigheten. De här husläkarna får väl kallas mindre klåpare, deras misstag blir kostsamma, i första hand för den enskilda patienten och arbetsgivaren. Men de flesta blir inte livshotande sjuka.

Allt fler enskilda och arbetsgivare inte ser något annat sätt att få bra vård än att teckna privata sjukvårdsförsäkringar. Regeringen vill göra det svårare att bedriva denna försäkringsbaserade vård rapporterar Läkartidningen. Läkarförbundet håller med om att det är viktigt att säkra den offentliga vården, men vill lägga fokus på att komma till rätta med orsakerna till att anställda och arbetsgivare anser att försäkringarna behövs. De tycker att det i grunden är positivt att arbetsgivare anstränger sig för att de anställda inte ska fastna i långa vårdköer och sjukskrivningar. Men den offentliga vården borde kunna stå för detta.

Det borde vara uppenbart för alla att vård av hög kvalitet är det mest ekonomiska i det långa perspektivet. Tyvärr verkar allt för många politiker inte har förstått det. Kanske skulle en väg vidare vara att arbetsgivare, anställda och vårdpersonal går ihop för att påverka politikerna?

Den mindre klåparens framfart är som sagt oftast inte livshotande och ger inga rubriker i tidningarna. Värre är det med den större klåparen. Nu senast på KS Huddinge där tre sjuka barn fick livshotande skador som troligen berodde på felblandad vätskeersättning rapporterar DN. I artikeln berättar en pappa om hur hans 3 månader gamle son svävade mellan liv och död. Dessutom framgår det att mamman inte blev trodd när hon påpekade att något var fel.

Heder åt den/de anställd/a som tipsade DN. Det framgår att sjukhusets ledning sagt till personalen att hålla tyst om vad som skett. De som talat med DN har säkerligen tagit en risk att bestraffas. KS Huddinge ledning försöker uppenbarligen få fram om personalen talat med journalisterna och på olika sätt slingra sig i sakfrågan, vilket inte ger ett seriöst intryck.

Kommentarer inaktiverade för Den större och mindre klåparens utbredning-ett hot mot patienterna

Under Vård och omsorg

Privata sjukvårdsförsäkringar – så borde all vård vara organiserad

I ett inslag på SVT-nyheter framgår att de privata sjukvårdsförsäkringarna fortsätter att öka. Ofta står arbetsgivaren för kostnaden eftersom investeringen betalar sig i form av kortare sjukskrivningstider och allmänt bättre hälsa hos de anställda. Vilket ges exempel på i intervjun på ett företag. Svensk försäkring ser de privata sjukvårdsförsäkringarna som ett komplement till den offentliga vården och hävdar att de frigör platser där.

Regeringen däremot ser det som att mindre sjuka patienter får en gräddfil till vård och sjukvårdsminister Gabriel Wikström säger på regeringens hemsida att behoven, inte plånboken ska styra vem som får vård.

Men är det inte bättre att satsa på tidiga insatser så att patienterna inte hinner bli så sjuka?! I stället för att en person blir sjukskriven kanske ett år i väntan på att byta en knäled är det förstås bättre att byta den snabbt. Väntetiden kan t.ex. leda till att patienten belastar andra delar av kroppen fel och får ytterligare problem. Smärta påverkar även psyket negativt. För att inte tala om att det inte är hälsosamt att äta värktabletter under lång tid.

Jag tycker därför att regeringen och förstås landstingen ska titta närmare på hur den privata vården bedrivs. Vad är det som gör att den arbetar så effektivt? Hur kan den offentliga vården bli bättre på att fånga upp patienter tidigt, snabbt ställa rätt diagnos och ge rätt behandling. Det handlar heller inte bara om patienter med lättidentifierade problem. Jag känner till åtminstone en person med mer diffusa symtom som efter att ha blivit feldiagnosticerad på vårdcentralen snabbt fått rätt diagnos och behandling via sin sjukvårdsförsäkring.

En patient på Värmdö fick vad som visade sig vara en blodpropp i armen diagnosticerad som allergisk reaktion på vårdcentralen. Det blev en liten notis i media, men förutom riskerna för patienten, vad kostar misstaget? Varje läkarbesök kostar pengar, ett förvärrat tillstånd och därmed fler insatser kostar pengar. Den här händelsen var så pass allvarlig att den uppmärksammades. Men hur många missar av mindre spektakulärt slag görs hela tiden? Det borde någon forskare undersöka.

Låt i stället patienterna snabbt träffa en specialist, ha korta väntetider till utredningar och behandling. Visst det kommer att kosta i början, men sedan betalar det sig för samhället precis som det gör för företagen.

Kommentarer inaktiverade för Privata sjukvårdsförsäkringar – så borde all vård vara organiserad

Under Vård och omsorg

Bra vård för de yngsta och de äldsta

De patienter som behöver de kunnigaste läkarna och sköterskorna är de yngsta och de äldsta. De som ofta har svårt att tala om vad som är fel. Vi som befinner oss däremellan, ledsnar troligen efter att den trevlige husläkaren för andra eller tredje gången gissat fel på åkomma eller skada. Många av oss har sjukvårdsförsäkringar via arbetsgivare eller facket, andra slår helt enkelt näven i bordet och kräver en remiss.

Barnen och de riktigt gamla har inte samma möjligheter att tala om vad som är fel. Någon gång i mitten av 80-talet försvann barnläkarna och barnsjuksköterskorna från Barnavårdscentralerna, i alla fall här i Stockholm. Dessa flyttade i stället till Husläkarmottagningarna. Sedan några år tillbaka verkar det ändå ha skett en förbättring, googlar jag på bvc med barnläkare får jag några träffar. En är BVC Nya Kungsholmen, en annan Familjeläkarna i Saltsjöbaden, en tredje Mama Mia Söder Bvc. Det är alltså resursstarka områden med föräldrar som kan och orkar ställa krav. Men på 1177:s webbplats hittar jag i alla fall ett exempel från förorterna Capios Barnavårdscentral Vårberg.

För de äldre är det skralare med alternativ. Jag har hört att Sophiahemmet har eller ska öppna en vårdcentral med geriatriker för äldre. Men när jag går in på hemsidan hittar jag inte det alternativet. Det närmaste jag kommer är en äldrevårdsmottagning i Hässelby. Kanske känner någon läsare till fler alternativ?

Ett problem som är vanligt bland äldre är att de får fel mediciner och för mycket medicin. De,och förstås alla vi andra, kan förhoppnings så småningom få glädje av att apotekare blir mer involverade i vården. I Uppsala pågår ett försök där apotekare får skicka remisser till primärvården för patienter som vårdats på sjukhus och har kvarstående läkemedelsrelaterade problem. Primärvårdens läkare ska sedan åtgärda detta och där ligger väl haken. Är dessa läkare vanliga allmänläkare är risken stor att ont blir värre. Något även specialister kan ställa till med i ärlighetens namn.

Men grundtanken är god, den behöver bara förädlas.

Kommentarer inaktiverade för Bra vård för de yngsta och de äldsta

Under Vård och omsorg

Kvinna med hjärtproblem skickades till psykolog

Jag har ju åtskilliga gånger tagit upp problemet med patienter som blir felbehandlade i synnerhet på vårdcentraler. Orsaken verkar vara en blandning av bristande kunskaper och olämpliga attityder.  Malin Lindström skriver på DN.Åsikt särskilt om en kategori, kvinnor med hjärtproblem som hon kommit i kontakt med via facebook-sidan ”Arytmier – När hjärtat inte är ens bästa vän”.

Hjärtproblem var något jag faktiskt trodde att vården tog på allvar, men så verkar det alltför ofta inte vara. I alla fall inte för kvinnor. Malin Lindström och de andra patienter hon beskriver har sökt vård för att deras hjärtan slår i otakt, rusar okontrollerat, slår extra slag och dubbla slag. Malin Lindströms husläkare valde att skicka henne till en psykolog. Vare sig psykologen eller Malin förstod egentligen vad hon gjorde där.

När besvären blev värre fick Malin Lindström efter en del tjatande en tid hos en AT-läkare på vårdcentralen och då utspelade sig följande:

Denna läkare talade lite fint om för mig att det läggs så mycket press på oss kvinnor och att det verkligen är dags för männen att de börjar ta lite ansvar i hemmet. Jag förklarade lite syrligt att vi faktiskt delar på allt hemma hos oss. Mina hjärtproblem förstod hon inte men hon såg att det fanns en remiss skickad till kardiologen ett halvår tidigare. En remiss jag inte visste att den fanns! AT-läkaren skulle se till att jag fick en ny remiss till en kardiolog. När jag var på väg ut genom dörren kom hon på att hon kanske skulle lyssna på mitt hjärta också eftersom det ”är bra om det står med i remissen att jag gjort det”.

Vid det laget hade Malin Lindström av förklarliga skäl ledsnat och fick via en sjukvårdsförsäkring arbetsgivaren hade komma till en läkare som snabbt kom fram till att Malin troligen hade extra ledningsbanor i hjärtat vilket var orsaken till arytmierna. Något som visade sig stämma.

Precis som tidigare gånger jag skrivit om, i synnerhet, primärvårdens förkärlek för att psykologisera är det patienten som måste driva på, leta fram bättre vård. Ofta med hjälp av en sjukvårdsförsäkring. Det är ju inte klokt, inte minst för att ingen vinner på att det är så.

Patienten riskerar att bli långtidssjukskriven med allt vad det innebär. De totala kostnaderna för samhället blir högre än vid snabb och korrekt behandling.

Att det dessutom görs skillnad på män och kvinnor när det gäller vilken bemötande och behandling som erbjuds är ju minst sagt irriterande. Det är ju ändå år 2016 inte 1816.

 

1 kommentar

Under Vård och omsorg