Bygg ihop äldreboenden med en geriatrisk vårdenhet

God sjukvård behöver alla, men det är främst sköra äldre och multisjuka som behöver ha ett kort fysiskt avstånd till sjukvården. Hur löser man det?

Varför inte lägga äldreboenden och omsorgsboenden i anslutning till en geriatrisk klinik? Jag tänker mig en lösning där vården är placerad i mitten och nås genom korridorer från respektive boende. De boende kan bo hemma men har också nära till specialister på just äldres sjukdomar och skador. Att ha både mottagning och vårdavdelningar där är förstås det bästa.

Den här lösningen verkar inte finnas, i alla fall inte i Sverige. Stockholms sjukhem är det närmaste jag kommer. Men deras äldreboenden är lite utspridda, så det är team som kommer hem till patienterna. Till själva Stockholms sjukhem krävs remiss från akutmottagning eller vårdcentral. De satsar dock på geriatrik och bedriver även forskning och tillför på det sättet ytterligare kvalitéer.

Jag får inte så många träffar när jag söker utomlands heller. Ett försök, som har ett antal år på nacken, i USA visar att kompetens hos vårdpersonalen ger vinster. Geriatriska team åkte hem till sjuka äldre och resultatet blev att de äldres behov av primärvård och sjukhusvård minskade. Nyckeln här är förstås specialistkompetensen i geriatrik hos vårdteamen.

Så det finns alternativ för vård som är god och nära, för den grupp som behöver det sistnämnda. Frågan är vem som blir först med att prova?

Kvalitet i sjukvård, äldreomsorg och skola-hur ser den ut konkret?

Kvalitet måste vara ledordet för sjukvård, omsorg och skola. Mycket riktigt blir det en hel del träffar när jag söker på olika kombinationer med ordet kvalitet. Men vad som menas med kvalitet är svårare att få fram, på webbplatsen seniorval.se läser jag att det är ” komplext att mäta kvalitet”.

Men hur svårt är det egentligen? Är det en slump att verksamheter med rykte om sig att hålla god kvalitet ofta drivs i privat regim? I stället för att kräva nedläggning eller att ersättningen sänks, anser jag att beslutsfattare och andra borde titta på vad det är som gett det goda ryktet och inspireras. Jag tittar närmare på skola, sjukvård och äldreomsorg med tre uppskattade exempel. Det finns lyckligtvis fler, så du kan fylla på med dem du känner till.

Skolan

För närvarande talas det mycket om segregationen i skolan och förhoppningen, som jag förstår det, är att lugna och studiebegåvade elever ska lyfta dem som av olika skäl inte har det lika lätt. Ingen verkar tänka på att det är svårt att undervisa en klass elever med olika förutsättningar. Jag vet det, eftersom jag gick i en sådan klass hela grundskolan. En grupp elever i klassen hade höga betyg och en grupp låga och bara en eller ett par befann sig i mitten. På högstadiet klagade vår klassföreståndare över detta med jämna mellanrum. Då tyckte jag bara att det var dumt, vi kunde ju inte göra något åt det. Som vuxen förstår jag bättre vad hon menade, det kan inte ha varit lätt att ge alla den undervisning de behövde. Och på den tiden var ändå matematik och språk uppdelat i allmän och särskild kurs.

Det är heller inte så att en klass med ”välartade” elever alltid beter sig väl. Jag tror att de flesta är medvetna om att en klass uppför sig olika för olika lärare. Så det går inte, som en del verkar hoppas, att komma undan bra lärare och bra organisation.

Hur arbetar då en skola mer gott rykte som t.ex. Tyska skolan? Ja, på hemsidan står bl.a.:

”Skolan är uppbyggd så att eleverna känner sig trygga och lär sig ta ansvar för sig själva och andra. Alla umgås med varandra på ett öppet, hövligt och respektfullt sätt. Tydliga gränser sätts för barnen och ungdomarna i en skola som omfattar allt från Kindergarten till studentexamen.”

En beskrivning som talar för en bra arbetsmiljö både för personal och elever. I stället för att dra ner på skolpengen till friskolor, kanske man ska ge dem som är bra, men går med mer vinst än vad som krävs för en buffert, i uppgift att öka kvaliteten ytterligare?

Sjukvård

Att medicinsk kvalitet betalar sig har jag skrivit om massor av gånger. Väldigt konkret i den här bloggen om hur mycket två företag faktiskt vann på att betala sjukvårdsförsäkringar för personalen.

Ett exempel på sjukvård som jag personligen har erfarenhet är bra är Sophiahemmet. Hög medicinsk kompetens, nåja vårdcentralen är som vårdcentraler är mest, det är specialistmottagningarna jag tänker på. Dessutom är verksamheten som jag uppfattar det effektivt organiserad. Vad är då ledorden här?

”Vi strävar efter absolut högsta kvalitet på vår vård och vårt omhändertagande genom ett tydligt fokus på patientsäkerhet. Samma synsätt har genomsyrat verksamheten alltsedan Sophiahemmets tillblivelse 1889. Vägledande för oss är också vår värdegrund.”

Kräv inte att sjukhus och mottagningar som fungerar ska förbjudas, eller att man ska dra ner ersättningen så att god kvalitet blir omöjligt. Beställ mer av den sjukvård som fungerar, givetvis med koll på vad man får för pengarna, och lär av de goda exemplen. Medicinsk kvalitet dvs att patientens hälsa förbättras är a och o, sedan är det i och för sig trevligt med vänlig personal.

Äldreomsorg

Coronapandemin har skoningslöst avslöjat bristerna i äldreomsorgen och dessutom att det var något ansvariga politiker var väl medvetna om. Precis som med skola och sjukvård hoppas i alla fall jag att konsekvensen blir att staten tar över ansvaret. Då kan jämlikheten och kvaliteten förhoppningsvis öka.

Här behövs det mer resurser, men också bättre strukturer på många håll. Som så ofta är det dyrt och dumt att snåla. Är det då så svårt att bedöma kvaliteten som seniorval.se antyder? Nej, jag tror inte det och jag tror också att alla kan vinna på att de äldre som vill får flytta in till ett seniorboende/servicehus när de fortfarande är pigga. Jag tror att de med gemensamma måltider och aktiviteter, om de önskar, också håller sig friskare och piggare längre.

Mer komplicerat än Stockholms borgerskaps boenden behöver det inte vara. Där ordnas gemensamma aktiviteter och så finns det en värdinna på plats några dagar i veckan. På Borgargården serveras också lunch lagad i det egna köket. Med tanke på hur många undernärda äldre det trots allt finns, så borde god och vällagad mat vara något fler kan ta del av.

Så återigen klaga inte på de goda alternativ som finns, ta dem som förebilder.

Akuten – men vad händer sedan?!

Många hävdar att man ska ignorera människor som framför åsikter man inte håller med om, läs som man anser har fel. Det tycker jag är lite dumt, jag brukar i stället ta tillfället i akt att argumentera emot. Har man bara bra på fötterna finns ju inget att förlora på det. Tyvärr går utvecklingen mot filterbubblor, alltså att bara en åsikt tillåts i kommentarsfälten. Antingen genom att den/de som inte håller med översköljs med negativa kommentarer och personliga påhopp, eller helt enkelt blockas. Det senare gäller förstås mest högerextrema och nynazistiska sidor.

Därför tar jag nu upp Hanne Kjöllers krönika Tänk om kommunen kunde svara i telefon när patienten är klar på akuten i Dagens Nyheter och faktum är att hon har poänger i en del av vad hon tar upp där.

I krönikan framgår, vilket inte är någon överraskning, att det är tidsbrist på akutmottagningarna. Med tanke på det är det osannolikt att Hanne Kjöller då skulle hinna prata så mycket med patienterna att hon vet att:

”till akuten kan man komma för allt möjligt ickemedicinskt. För att man är orolig, ensam, missnöjd med vårdcentralen, har en ohållbar boendesituation eller för att man vill ha ett intyg om ditten eller datten. Svårigheterna kan i varierande grad vara klädda i symtom: som hjärtklappning, bröstsmärtor eller andnöd.”

Vad jag vet hinner man på akuten bara göra några undersökningar för att utesluta vissa livshotande tillstånd, inte ta reda på vad som är fel. Så det handlar här om den form av tyckande som kan vara så ödesdigert för patienten.

Men många av patienterna som kommer till akuten gör det för att äldreomsorgen brister, de är undernärda och uttorkade. Hanne Kjöller berättar om hur mycket tid, som hon som sköterska borde använda till annat, hon måste ägna åt att få tag på någon på kommunen som kan ta över när sjukhuset är klara. Vilket om inte annat visar att sjukvård och omsorg borde ha samma huvudman, lämpligtvis staten.

Det är dock inte bara bristande omsorg som gör att patienter måste åka till sjukhus och kommer tillbaka till akuten gång på gång. Vi har elefanten i rummet, som inte heller Hanne Kjöller vågar ta upp, primärvården. De flesta äldre får hålla till godo med en vårdcentral och kompetensen där lämnar en hel del i övrigt att önska. Vilket givetvis också är en förklaring till att äldre helt i onödan måste åka till akuten. Tyvärr har läkaren på akuten då i princip bara har två alternativ till sitt förfogande, att lägga in patienten eller skicka hem hen och hänvisa till vårdcentralen. Bevisligen räcker inte det, man borde ha tillgång till dagavdelningar och öppenvårdsmottagningar också. Alternativen öppenvård och dagvård för ytterligare utredning är förstås extra viktigt för de 85% av patienterna på akuten som är kroniskt sjuka. De återkommer dessutom ofta, vilket jag har skrivit om i den här bloggen.

Yngve Gustafsons sommarprogram

En av mina idoler, geriatrikern Yngve Gustafson, var dagens sommarvärd, missa inte det programmet! Bara hans sätt att respektfullt och med kärlek berätta om de äldre han har mött ger i alla fall mig något att tänka på. Vi lever, som han påpekar, i en kultur där äldre nedvärderas och nedprioriteras.

Yngve Gustafson berättar om arbetet med TV-serien ”Sveriges bästa äldreboende” där han och hans team med små medel förbättrade de äldres hälsa och liv. Vad jag inte visste var att det också var ett forskningsprojekt.Tyvärr gjorde kommunpolitikerna senare besparingar som ledde till att förbättringarna delvis försvann.

Undernäring och felmedicinering är ett stort problem bland äldre och leder till onödiga fallolyckor och sjukdomar med påföljande inläggningar på sjukhus. Yngve Gustafson återkommer till detta flera gånger i programmet. Med Ädelreformen som infördes 1992, minskade sjukvårdskompetensen drastiskt på äldreboendena, man har t.ex. inte längre anställda läkare där. Inte heller finns längre kunskapen om att ta hand om nyopererade patienter, vilket blir extra allvarligt eftersom antalet vårdplatser skurits ner något som drabbar de äldre hårdast.

Även bristerna i vården av covid-19 sjuka äldre tar Yngve Gustafson upp. De som har fått komma till geriatriska avdelningar och behandlats med syrgas, dropp mm har i stor utsträckning repat sig. De patienter där en läkare per telefon beslutat om palliativ vård däremot har alltför ofta avlidit. Det finns en utmärkt artikel i Läkartidningen som tar upp detta.

Att de som vårdar äldre ska ha djup kunskap om äldres sjukdomar och om vilka läkemedel som är lämpliga och inte borde vara en självklarhet. Men hur många äldre har idag en geriatriker som läkare? Hur många läkare som ansvarar för vården av äldre med bara grunda kunskaper, är ödmjuka nog att åtminstone kolla allt väldigt noga?

Vi behöver fler äldre läkare som vågar säga ifrån, det som bara sägs i privata sällskap borde också spridas till allmänheten. De yngre läkarna vågar knappast riskera karriären, men de äldre har mindre att förlora. Jag känner allt större oro för att många människor idag inte vet hur en bra läkare är, inte vet vilka krav man ska kunna ställa på deras kunskaper. Vi är på väg att få allt kunnigare patienter, som ofta bara möter läkare med grunda kunskaper och som tror att det är i sin ordning.

 

Äldre – fångar på sitt boende?

-Gå in på äldreboendet och hämta din covidsjuka släkting och kör hen till sjukhuset själv! Ungefär så löd ett par av kommentarerna i en tråd om vanmakten hos anhöriga till äldre som bara fått palliativ vård när de drabbats av covid 19. Men kan man göra det, eller är det så att de äldre nu i praktiken är fångar i sitt äldreboende? Helt beroende av personalens kompetens, engagemang och lust att lyssna på de äldre själva och de anhöriga. Anhöriga som genom sina besök inte bara muntrar upp den boende, utan kan hålla ett öga på verksamheten och larma om något inte är bra.

Jag har inte hittat några svar på frågan, men kan konstatera att Folkhälsomyndigheten den 14 juli gick ut med nya råd, att den som har antikroppar mot coronaviruset kan göra besök inomhus på äldreboenden. Vilket omedelbart verkar ha fått kommuner, t.ex. Vara kommun att skriva att de inte tänkte följa råden.  På vissa boenden får man besöka sina anhöriga utomhus, medan andra inte tar emot några besök alls. Det är en väldigt ojämlik sjukvård och omsorg som erbjuds i landet.

Yngve Gustafsson, den modige geriatriker jag ofta refererar till, intervjuades i Aftonbladet i slutet av maj. Han ger där ytterligare en förklaring till att boende på äldreboenden har så svårt att klara infektioner. De lider av näringsbrist:

”– Anledningen till att så många dör på äldreboenden är att ungefär 30 000 av de som bor där har så allvarlig näringsbrist och undernäring att de inte kan bilda antikroppar. Får de ett virus så dör de. Jag bearbetar en databas med 47 000 personer på äldreboenden i Sverige. Jag har svart på vitt att hälften lever efter två år, många lever efter fem år, säger han.”

Thomas Lidén avdelningschef på Socialstyrelsen tillbakavisar den kritiken, med att Socialstyrelsen gör löpande analyser av äldreomsorgen och att de äldre som bor på särskilda boenden är gamla och sköra. En reflektion är att om de fick flytta in i t.ex. ett servicehus tidigare och få gemenskap och god och näringsriktig mat kanske de inte skulle vara så sköra…

 

”Satsning på äldreomsorgen avlastar en pressad sjukvård”

Här är ett debattinlägg som stöder ett av mina antaganden angående kaoset på sjukhusens akutmottagningar och vårdavdelningar. Nämligen att det fattas platser på äldreboenden och kompetent personal.

Det som saknas är betonandet av kompetens i geriatrik hos allt från undersköterskerskor till läkare som ansvarar för de äldre. I inlägget informeras om hur mycket dyrare sjukhusvård är än primärvård.

Tyvärr framgår inte hur många patienter som går i en loop mellan just primärvård och sjukhus, vilket förstås är dyrast av allt.

Jag avslutar med ett citat från en fb-kommentarstråd. Om detta är ambitionsnivån i primärvården när det gäller äldre patienter har vi problem vad det gäller inställning.

”Var kom katten in! Kanske som social kompetens och relation, som vi vet är bra för mående? Och mående och hälsa är väl ur patientperspektiv i stort sett samma sak. Hur mäter man resultat i primärvård? Det är lätt att säga, men svårt att göra. Frågar vi patienten – hemska tanke – så är det personlig omsorg, kontinuitet, tillit som värderas högst. För alla våra primärvårdspatientet gäller Karin Bojes text: ”Det är inte målet utan resan som är mödan värd.” Det medicinska resultatet är pessima. Alla dör. Och hälsan allt sämre sista året.”

https://www.dn.se/debatt/satsning-pa-aldreomsorgen-avlastar-en-pressad-sjukvard/

Barn och gamla under samma tak?

Sven Britton, professor i infektionssjukdomar, ledamot av Äldrenämnden i Stockholms kommun och socialdemokrat, har skrivit en debattartikel i DN som i alla fall fick mig att höja på ögonbrynen när jag läste den. Inte så att jag har något emot att olika generationer träffas i vardagen, vilket Britton hävdar att de inte gör nuförtiden. Jag rekommenderar honom till att börja med ett besök på valfri förskola när det är dags för hämtning, för att nyansera sin bild. Det brukar vara gott om far-och morföräldrar där då.

Sven Britton skriver vidare att ”I Sverige har behovet av platser i vård och omsorgboenden för gamla minskat de sista 20 åren och många platser har till ganska betydande kostnad stått tomma långa tider då man inte vågat avveckla om nya tider skulle komma”.

Detta påstående är det mest oroande i hela artikeln, eftersom Britton är ledamot i äldrenämnden och i det fallet borde veta bättre. Det är inte behoven som har minskat, utan möjligheterna att få en plats. I äldreomsorgen finns den ”grindvaktsfunktion” som en del allmänläkare längtar efter i primärvården och som övriga borde protestera mot. Det finns många belägg för det, jag hittade ett inslag på SVT som handlar om situationen i just Stockholm. 32 000 platser försvann i äldreboenden i Sverige under 2000-talet.

– ”I dag tvingas många äldre slåss i domstol för att komma in på äldreboende. Och det kan bli utdragna processer för de gamla och deras anhöriga”, säger Mats Thorslund som är professor i socialgerontologi.

Hur många har inte fått höra ”vi provar hemma först” när deras äldre släktingar ska skrivas ut från sjukhus?

De som får plats på ett boende idag är alltså väldigt dåliga och frågan är hur roligt det blir för förskolebarnen att träffa dem som Sven Britton påstår och vice versa? För att det ska vara en god idé krävs att man återskapar servicehusen där hyfsat pigga pensionärer kan flytta in.

Brittons förslag om att kombinera äldreboenden med studentboenden är ännu mer verklighetsfrämmande, förstår var och en som bott under samma tak som tonåringar och unga vuxna. Dygnsrytm, musiksmak åsikt om vad som är lämplig volym skiljer sig helt mellan äldre och ungdomar.

 

Gamla tvingas bo kvar hemma – priset blir högt

SVT har den senaste veckan uppmärksammat den bristande äldreomsorgen i landet. Tyvärr riskerar den diskussion som inslagen borde ge upphov till att drunkna i nyhetsfloden. I går sändes programmet Hem till varje pris där tittaren fick följa två äldre kvinnor i stort behov av omvårdnad som tvingades bo kvar hemma fast de skulle ha haft det mycket bättre på ett äldreboende. Enligt programmet har var fjärde plats på äldreboenden försvunnit under 2000-talet, trots att de äldre blir fler och fler. I programmet ges också en förklaring till att kommunerna t.ex. alltid vill att de som skrivs ut från sjukhus först ska prova att bo hemma nästan oavsett hur dåliga de är. Det är för att politikerna kan göra det, äldre har inte alls samma lagstadgade rättigheter som funktionshindrade t.ex.

Det finns mycket att anmärka på när det gäller hur äldreomsorgen är organiserad. Till att börja med, hur begåvat för att inte tala om ekonomiskt är det att ha personal som åker mellan de äldre? Om den som behöver hjälp varje dag, bodde i ett servicehus kunde personalen ägna den tid de nu använder till att resa till att ta hand om de äldre. Man behöver heller inte vara vård och omsorgsutbildad för att förstå att äldre som får äta tillsammans och erbjuds olika aktiviteter håller sig piggare längre än de som sitter isolerade i sin lägenhet.

Att, som vi får se i programmet, skicka ut personal för att sätta in en särskild säng hemma hos en äldre kvinna, som sedan måste flyttas till ett boende är givetvis också felanvända resurser. Visst ska den som verkligen vill bo hemma och har en chans att klara det kunna få de hjälpmedel som behövs. Men den som inte vill och kan ska naturligtvis åka från sjukhus till boende utan att passera hemmet.

Fler och inte färre platser i boenden med olika nivåer av service och omvårdnad tror jag faktiskt skulle löna sig i längden, förutom att vi då på ett värdigt sätt tar hand om våra äldre. Vilket ofta inte är fallet idag.

När det gäller ekonomin, så undrar jag hur kommunpolitikerna prioriterar egentligen?! En hel del pengar hade frigjorts till bl.a. äldreomsorg om politikerna här i Stockholmsområdet nöjt sig med antingen Friends Arena eller Tele2 Arena. Det behövs nog tyvärr lite inskränkningar i det kommunala självstyret och mer regler för vad kommunerna ska prioritera.