Tag Archives: Bibeln

Att utveckla en religion

I begynnelsen satsade de kristna på att vara aktuella och någorlunda flexibla. Jag tidigare tagit upp hur evangeliernas författare vänder sig till olika grupper och anpassar, inte minst början av berättelsen, efter dessa. Personligen älskar jag Johannesevangeliets försäkran om att ljuset kommit in i världen och inte kan övervinnas av mörkret. Kanske är det den version som är lättast för dagens människor att förstå. Matteusevangeliet vände sig till judarna och hade därför en detaljerad stamtavla för Jesus från Abraham till Josef. Något som inte hade gjort intryck på det grekisk-romerska sammanhang Lukasevangeliet vände sig till. Släktskap var viktigt för en ledare även där, men denne skulle ha anor från en Gud, Julius Caesar ansåg sig t.ex. vara släkt med gudinnan Venus.

Många präster, såväl katolska som svenskkyrkliga, ser berättelserna om Jesu födelse som till stor del myt. I alla fall har jag det intrycket. I stället fokuserar man på påsken och Jesu död och uppståndelse. Vilket jag å andra sidan inte riktigt kan engagera mig i på samma sätt. Helt enkelt för att jag är övertygad om att en Gud inte kan dödas.

Sedan är Jesu död, nedstigande i dödsriket och uppståndelse inte så unik som kristna gärna framsttäller den som. Däremot är detaljerna få i jämförelse med t.ex. historien om hur gudinnan Inana frivilligt gick ner i dödsriket, eller något som ligger närmare oss i norden berättelsen om hur Oden frivilligt dör, hänger upp sig i världsträdet och sedan återuppstår.

Julen och påsken är stora högtider i kyrkorna, men det Nya testamentet berättar mest om är faktiskt vad Jesus gjorde och sade. Där är det förstås viktigt att komma ihåg att det är män med olika agendor som gjort urvalet. Trots detta är det en fascinerande gud och människa (halvgud skulle samtiden greker och romare m.fl. sannolikt säga, om de accepterade honom som Guds son) som möter oss. Omgivningen framstår som chockade över att han umgås med kvinnor, tullindrivare, prostituerade, spetälska, fariséer. Givetvis beroende på vilka det gäller. Jesus lär att vi ska älska varandra även våra fiender, han gör under för att hela och mätta hungrande. Han berättar liknelser som nog är lika svåra att förstå idag, fast på ett annat sätt, som för hans lärjungar.  Läsaren får en hel del konkreta uppmaningar till hur vi ska bete oss mot varandra, annat är väldigt abstrakt.

En annan faktor att ta hänsyn till är att den kristna kyrkan byggs upp med romarrikets maktstrukturer och faktiskt religion som förebild. Den blir på det sättet en effektiv organisation som erövrar stora delar av världen. En av de negativa sidorna som märks, främst i den Katolska kyrkan, är att det lätt blir påven och kyrkan, människor i praktiken tror på. Gud och Jesus Kristus blir bifigurer eller ett alibi för det man gör och lär.

En annan fara är att religionen blir för teoretisk och abstrakt, det är baksidan av att präster och teologer leder kyrkan. Gud riskerar att försvinna i alltför intellektuella predikningar om sådant som Treenigheten.

Jag tror också att det kan finnas risker med att koncentrera sig på att göra som Jesus, alla kristna samfund har t.ex. en mer eller mindre omfattande diakonal verksamhet. Svenska kyrkan brukar av konservativa kristna beskyllas för att bara vara en välgörenhetsinrättning.

Men allt ovanstående ger också möjlighet för de kristna samfunden att vara relevanta idag. Vi får aldrig, som jag ser det, glömma att det i grunden handlar om en kult av den treenige Guden. Vi påminns om Bibelns berättelser, frambär och tar emot offer. På något sätt tror jag att detta finns kvar i människors medvetande i uppslutningen vid de stora helgerna. Där är också söndagens mässor och gudstjänster viktiga. Vilket behöver lyftas fram, sedan kan man givetvis diskutera sådant som tid. Vi lever inte i ett bondesamhälle längre där kl. 11 var närmast idealiskt.

Om vi har denna medvetenhet i grunden, ska kyrkorna givetvis sedan göra allt det andra, studera, hjälpa de utsatta, utveckla kyrkomusiken, vara en mötesplats för människor i alla skeden av livet. Alla kyrkor måste inte heller arbeta helt lika, om vi tar Svenska kyrkan tror jag dock att det är bra om det finns en kyrka med ”medelverksamhet” i varje församling.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Religionshistoria

Julens budskap – kärlek och kreativitet

Det verkar i alla tider, kulturer och religioner ha funnits människor som vill hjälpa andra som behöver det och de som av olika skäl inte vill göra det. I Lukasevangeliet berättas att Guds son, som tur är, möter de förstnämnda när han föds. Kortfattat får läsarenveta att det inte fanns plats på något härbärge för Josef och Maria trots att förlossningen hade börjat. Det hade kunnat leda till att de blivit avvisade, fanns det inte plats så fanns det inte och att Maria blivit tvungen att föda i det fria.

Men någon tänker till, kan vi lösa situationen? Egentligen står det bara att Maria lindar Jesus och lade honom i en krubba, något stall nämns inte. Men vi får förutsätta att de fått komma in under tak.

Bibelns texter talar till oss på olika sätt och här handlar det mycket om att se möjligheter, inte hinder att hjälpa, att vara lite kreativ.

Idag är många kyrkor på olika sätt öppna för de allra fattigaste, det gäller förstås både svenskkyrkliga, frikyrkliga och katolska. I DN berättas om kyrkan Santi XII Apostoli i Rom där prästen Agnello Stoia låter hemlösa övernatta på en gård utanför, under väldigt enkla förhållanden, men ändå bättre än att vara på gatan. Det blir en påminnelse om de hemlösa för alla som besöker kyrkan. En bit bort erbjuder en annan kyrka, Sant’Eustachio, lunchservering som bekostas av gåvor från församlingen. Lunchen serveras inne i själva kyrkan. Något som enligt prästen Pietro Sigurani inte varit möjligt med en annan påven än Franciskus.

Med denna reflektion över kreativiteten som en den del av kärleken till nästan vill jag önska er alla en riktigt God Jul!

Lämna en kommentar

Filed under Religion-allmänt

Du ska inte vittna falskt mot din nästa

Lögner och ryktesspridning verkar ha varit ett problem genom hela människosläktets historia, hur ska man annars förklara att de stora världsreligionerna har regler mot just detta. I 5 Mosebok  lyder det 8 budet av 10 ” Du ska inte vittna falskt mot din nästa”. I Luthers Lilla katekes förklaras, enligt Wiki, innebörden som följer: ”Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke beljuga, förråda, baktala eller illa berykta vår nästa, utan urskulda honom, tänka och tala väl om honom och tyda allt till det bästa.”

I tider av fake news och trollfabriker är de här etiska reglerna kring lögner och ryktesspridning kanske mer aktuella än någonsin. Extra otrevligt blir det när de som vittnar falskt är just kristna och följdaktligen borde veta bättre än att göra det.

Ett exempel på spridandet av falska uppgifter ges i tidningen Världen idag och ledaren Det är dags att granska RFSU och RFSL .Skribenten Ruth Nordström kommer där med påståenden om RFSU som är felaktiga, ett exempel är en blandning av egna påhitt och citat ur RFSU:s material om barns utveckling när det gäller kropp och sexualitet:

”Barns sexualitet” skall sex-nioåringar få leka lekar för att ”se och röra andra barns könsorgan” och ”jämföra sina könsorgan med jämnåriga kompisars”. En kontroll RFSU:s text visar att meningen är missvisande, det här med att leka lekar måste Ruth Nordström ha hittat på och satt ihop med beskrivningen av vad som är ett normalt beteende för barn mellan 6-9 år. Alltså inget som ska introduceras av vuxna, som man kan få intryck av i Nordströms formulering.

Ruth Nordström måste ha läst materialet och bestämt sig för att sprida en falsk bild av budskapet, på Världen idags facebooksida är det sedan ett antal personer som okritiskt förfasar sig och delar vidare ledaren, utan närmare kontroll av sanningshalten.

Det är ju inte första gången jag stöter på fromma kristna som helt enkelt far med osanning och sprider falska uppgifter. Det får mig alltid att fundera på om det finns något mer jag kan göra än att visa fram lögnen? Finns det något sätt att nå fram till de här människorna, att förstå vad som driver dem? För att nu tillämpa Luthers uppmaning på de här exemplen. För längre än till att förstå drivkrafterna tror jag inte att det är lämpligt att utsträcka sina försök att tolka allt till det bästa.

 

Lämna en kommentar

Filed under Religion-allmänt, Samhälle

Därefter hade ängeln inget mer att säga…

På The Modist Bloggist hittar jag en tankeväckande blogg med rubriken The Virgin Mary is Pro-Choice. Där jämförs till att börja med de två möten med Ärkeängeln Gabriel som Lukasevangeliet berättar om. Det första tillfället är när prästen Sakarias får veta att hans hustru Elisabet ska föda en son som ska få namnet Johannes.  Sakarias kommer med invändningar inför detta, vilket inte tas emot väl av Gabriel:

”8 Sakarias sade till ängeln: ”Hur skall jag få visshet om detta? Jag är ju gammal, och min hustru är till åren.” 19 Ängeln svarade honom: ”Jag är Gabriel som står vid Guds tron, och jag är utsänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud. 20 Men du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag då detta sker, eftersom du inte trodde på mina ord, som skall gå i uppfyllelse när tiden är inne.”

En tid därefter blir Gabriel sänd till jorden igen. Den här gången till en ung kvinna vid namn Maria, som också hon får ett meddelande som gör henne förvånad. Hon ska bli havande och formulerar sina tvivel, men på ett lite annat sätt och Gabriel reagerar också annorlunda.

34 Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.” 35 Men ängeln svarade henne: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. 36 Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. 37 Ty ingenting är omöjligt för Gud.” 38 Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.”

Både Sakarias och Maria uttrycker alltså tvivel och kring det resonerar ShieldingC i sin text. Prästen Sakarias förväntas tjäna Gud och när han vill ha bevis för att hustrun ska kunna bli gravid, straffas han med nio månaders stumhet. Maria däremot har ett val, att hon säger ja förutsätter att hon hade kunnat svara nej. Ytterligare en skillnad är att det är Maria, inte ängeln som får sista ordet, vilket ShieldingC påpekar. Ytterligare en skillnad jag ser i attityden hos Sakarias respektive Maria. Sakarias kräver bevis, han mopsar helt enkelt upp sig mot Gabriel, medan Maria ställer en fullt rimlig fråga.

Elisabet och Maria representerar också två grupper av kvinnor som man genom historien sett ner på och betraktat som misslyckade, dvs den ofruktsamma kvinnan och den ogifta tonårsmamma. Trots det väljer Gud ut dem som mödrar till Johannes och Jesus, något som vare sig kyrkliga eller världsliga ledare genom historien verkar ha reflekterat över.

Marias möjlighet att välja mellan att bli gravid eller avstå är inte ett alternativ för katolska kvinnor enligt kyrkans lära. ShieldingC påpekar också att graviditeter inte alltid beskrivs i positiva ordalag i Bibeln:

”We have it on biblical authority that pregnancy is not always a blessing. Cursed be the breasts that suck and the wombs that bear in days of tribulation. Luke said so a few times, and Matthew said so once.”

Sedan följer ett ganska långt och komplicerat resonemang om människovärdet, graviditet och abort, där tyvärr preventivmedel som en möjlighet att undvika oönskade graviditeter saknas. Som så ofta i katolska sammanhang. Men det är alltså de lite ovanliga perspektiven i inledningen av bloggen jag koncentrerat mig på.

 

Kommentarer inaktiverade för Därefter hade ängeln inget mer att säga…

Filed under Religion-allmänt, Religionshistoria

Hur undviker vi att skapa nya fariséer?

För en tid sedan insåg jag under en diskussion att en del katoliker ser Katolska kyrkan som en (av)gud. Detta ständiga hänvisande till, valda delar, av kyrkans tradition, kommentarer som; -Gud nog känner till kyrkans regler när det gäller prästkallelser- blev med ens begripliga. Men absolut inte mer kompatibla med mitt samvete där Gud står över alla mänskliga påfund. Och en religion bara har existensberättigande i den mån den hjälper de troende att komma närmare Gud.

På Patheos förs en besläktad diskussion i bloggen 5 Simple Steps to Creating Pharisees in Your Church. De fem knepen för att skapa nya fariséer är, med mina kommentarer:

1. Håll på traditioner för traditionernas skull. Här är principen att ha traditioner som syns, så att det också är tydligt vilka som får vara med och vilka som är uteslutna ur gemenskapen.

2. Sätt teoretiska kunskaper om Bibeln högre, än att i sitt dagliga liv följa den. Ta valfri teoretisk, gärna mycket akademisk, diskussion om vad t.ex. kärleken till nästan innebär. Jämför med dem som försöker visa kärlek till nästan och inkludera alla i församlingen.

3. Döm efter ytan, ju finare kläder under söndagsmässan desto bättre. Det gäller att visa att man inte bara är kristen, utan framgångsrik. Känd slår allt i vissa kyrkliga sammanhang.

4. Fördöm alla som inte tycker som du. Här är Josh Daffern så träffsäker att jag citerar honom rakt av:

Pharisees need to be culture warriors, ready to defend their rigid view of tradition/scripture and willing to mete out healthy doses of judgement to those who don’t share their values and lifestyle (see Matthew 9:11). Good Pharisees will be careful to avoid anything written by the apostle John (too much ‘love’ nonsense in there). Pharisees are much better suited to the prophetic passages of condemnation in the Old Testament. Who cares if that was primarily meant to the nation of Israel? There’s good hellfire and brimstone in there!

5. Var avvisande mot dem som inte är som du. Dyker det trots allt upp några syndare  ( synonymt med oliktänkande) i församlingen, se till att de vet sin plats. Man kan åstadkomma mycket med en kylig blick, inte ta en utsträckt hand osv.

Nu är det väl få av oss som är helt fria från farisée-drag. Själv läste jag tidigare idag en artikel med efterföljande kommentarer och tänkte att vad alla samfund verkligen behöver är fler normala, sunda människor. Det vill sådana som är som jag…

 

Kommentarer inaktiverade för Hur undviker vi att skapa nya fariséer?

Filed under Religion-allmänt

Vatten, sol och en regnbåge

Denna söndag är dopet ämnet för predikningarna i Svenska kyrkan. Prästen Josefine Gräsberg Franzéns blogg med rubriken Vatten under Tankar inför helgen är tänkvärd och poetisk. Josefine Gräsberg Franzén berättar om hur hon döpte ett barn i en lummig trädgård, där solen sken under själva dopet. När sällskapet sedan skulle sätta sig ner för att dricka kaffe började det regna och man fick snabbt retirera in. Mitt i förflyttningen bröt plötsligt solen igenom molnen och en vacker regnbåge sträckte sig över himlen. Regnbågen som i 1:a Mosebok står för Guds förbund med människorna, han lovar då att aldrig mer skada en levande varelse. Bloggen sammanfattas med en vacker avslutning:

”Den där eftermiddagen i trädgården bildade solens ljus och regnet som föll en regnbåge, ett löfte om liv. Då påmindes jag om de viktiga komponenterna som möts i dopet: ljuset, vattnet och livet. De möts i en stor kärleksmanifestation där Gud är närvarande. Precis som det står i den svenska psalmen 386 ”Livets vatten i en dopfunt, vittnar om att Gud är här”

Gud kallar oss att vara lärjungar, precis som vi är, med löfte om ljus och livgivande vatten.”

Min egen reflektion över läsningarna är att dagens människor har svårt att förstå hur de som levde när Bibeln skrev ner tänkte.  Motsägelserna stör oss, men uppenbarligen inte dem. Jesus som Guds son var tydligen ett argument, både för kristna och hedningarna, inget som behövde förklaras närmare, som vi tycker. Ja, även om vi rör oss framåt i tiden till medeltiden, har vi svårt att förstå den tidens människor och deras ofta sinnliga religiositet. De föreställde sig t.ex. att Jesus var närvarande i ett krucifix och svarade på deras böner.

Men beroende av vatten av solen är något som är gemensamt för oss idag och de som levde för 2000 år sedan eller mer. Likaså förundran över regnbågen.

Kommentarer inaktiverade för Vatten, sol och en regnbåge

Filed under Svenska kyrkan

Kent Wisti håller morgonandakt

Prästen Kent Wisti håller den här veckans morgonandakter på radio och de är väl värda att lyssna på.

I avsnittet jag länkar ger han med några meningar en bra bild av den historiska kontexten för Gamla testamentet. Det handlar om kampen mellan en patriarkal religion och fruktbarhetskulter där kvinnor var mer framträdande.

Kent Wisti talar om Höga Visan och beskriver den bl.a som en återgång till Edens lustgård där ingen är över eller underordnad och där fred råder.

Det kan ge hopp i vår oroliga tid där inte minst kvinnors rättigheter och möjligheter ifrågasätts.

Kommentarer inaktiverade för Kent Wisti håller morgonandakt

Filed under Religionshistoria, Svenska kyrkan

Frispråkiga katoliker på Irland och i USA

Det finns en del Svenskkyrkliga som klagar, även på demokratin som de kallar politiken, i kyrkan. Jag påpekar när jag ser den typen av kommentarer att de ska vara glada att de kan klaga, ja till och med vara oförskämda, utan att straffas, trakasseras, smutskastas eller rent av dödas. Med tanke på diskussionerna om t.ex. falska nyheter, kan jag upplysa om att smutskastning och ryktesspridning för att skada en person inte är något nytt. Det kan vilken reformkatolik som helst vittna om.

En av de som råkat illa ut är den irländske prästen Tony Flannery som man kan läsa om i The Irish Times. Flannery straffades av Troskongregationen (inkvisitionens efterföljare) år 2012 för att inte följa kyrkans lära. Han har t.ex. uttryckt sig positivt om kvinnor möjlighet att bli präster. Flannery tänker trotsa förbudet att uppträda offentligt genom att fira en mässa den 22 januari.

Så här kommenterar Tony Flannery sitt beslut:

“Having spent 40 years of my life ministering as a priest, I am now into my fifth year when I am forbidden by church authorities to minister publicly. I have decided to honour my age, and my lifetime, by ignoring the church censures, and celebrating a public Mass.

 

En kvinna i Katolska kyrkan värdesätts bara som maka, mor eller ordenssyster, lätt generaliserat. Något allt fler katolska kvinnor inte ställer upp på. Dominikansystern Barbara Reid intervjuas om sitt liv som forskare i exegetik, i synnerhet då att tolka Bibeln ur ett kvinnligt perspektiv. Hon är nu redaktör för serien Wisdom commentary som kommenterar varje bok i Bibeln ur ett feministiskt perspektiv. Vilket behövs,  Bibel 2000 här i landet, har väldigt magert med kommentarer till verser som berör kvinnor.

Reid påpekar att feministiska bibeltolkare är medvetna om att Bibeln skrevs av män, för män, om män och för att gynna män.

Forskarna ställer sedan frågor som:

” Where were the women? What was their experience? How would they have received what was being said about them or addressed to them? What do we know historically about what women were doing? What do we know about the cultural mores of the day?”

Som exempel nämns Paulus uppmaning till kvinnorna att tiga i församlingen. Uppenbarligen fanns det kvinnor som talade, annars skulle han inte sagt något om saken.

När forskarna tittat på historiska, sociala och kulturella strukturer är nästa fråga hur det de kommer fram till kan användas av dagens kvinnor och män?

Sedan ges flera intressanta exempel på tolkningar att fundera över. För det är ju så att Bibelförståelse inte är en statisk exakt vetenskap utan handlar om att tolka. Givetvis med hänsyn taget till den historiska kontexten de olika delarna tillkom i, olika översättningar etc.

 

Kommentarer inaktiverade för Frispråkiga katoliker på Irland och i USA

Filed under Katolska kyrkan, Religionshistoria

Julens budskap i två predikningar

Den kristna julen, det stora mysteriet om ljuset som kommer in och lyser upp mörkret, gud som går in i tiden och blir människa. Men julen är också en berättelse om två fattiga människor i Palestina. En ung kvinna som säger ja till att bära Guds son, trots risken att bli utfryst eller rent av straffad och en man som väljer att stötta henne fastän barnet hon bär inte är hans.  De lyckas inte få plats på något härbärge, utan Maria måste föda sitt barn i ett stall eller möjligen en grotta ( det sistnämnda skulle kunna vara någons hem, se en tidigare blogg).

Josef, Maria och spädbarnet Jesus måste sedan gå i landsflykt och var beroende av egyptiernas välvilja för att klara sig innan de så småningom kunde återvända hem.

Det är inte svårt att se parallellerna till dagens flyktingkatastrof vilken också de två predikningar jag tänkte ta upp gör. Den första är hämtad från Catholic Women Preach och hålls av sr Christine Schenk CSJ som har barnmorskans perspektiv på händelserna.

Christine Schenk ger i sin predikan en saklig skildring av hur det rent konkret kan ha gått till när Maria födde sitt barn i boskapsskjulet, som alltså var den enda tillgängliga platsen. När vi bygger upp våra julkrubbor, finns där herdar, tre vise män, diverse djur, men ingen barnmorska! Christine Schenk konstaterar att knappast är troligt att Josef förlöste barnet. Det bör ha varit kunniga kvinnor i grannskapet som bistod Maria. Förlossningar var högriskprojekt i Palestina i början av 100-talet. Forskare har räknat med att mödradödligheten var runt 35%, men kanske kände Maria och Josef mindre oro än de flesta, eftersom det väntade barnet var så speciellt.

Marias och Josefs situation känns obehagligt aktuell och det är också något som Christien Schenk påpekar, hur många människor befinner sig inte idag i samma situation som de gjorde då och hon formulerar några frågor till oss:

My midwife’s question for each of us tonight, is to ask in what way are we laboring, like Mary to birth God’s abiding love into a world so much in need of it?

In what way are we, like Joseph, supporting the efforts of all who labor on behalf of the marginalized — refugees, immigrants, the homeless poor or victims of sex-trafficking?

In what way are we, like the midwives, supporting our powerful birthing God, who longs for right relationship and protection of a Mother Earth that in fact, gave birth to us all?

Christine Schenks predikan har mycket gemensamt med ärkebiskop Antje Jackeléns predikan i  julbönen i Uppsala domkyrka. Ärkebiskopen inleder med att säga att det är dags att lägga allt åt sidan för att ta emot det goda, att känna hopp. Hon poängterar också att det är en ständigt aktuell händelse som borde höra hemma i tidningarnas A-del, som en god nyhet.

Var inte rädda, säger änglarna, men i år har många som ärkebiskopen talat med varit oroliga. Även hon själv känner oro och definierar den som ”fyra farliga P: polarisering, populism, protektionism och det nyligen till årets ord 2016 utsedda ”post-truth”.”  Antje Jackelén tar också upp situationen för Egyptens kopter som hon nyligen besökt, för dem är martyriet ständigt närvarande. Jag kan dock tänka mig att de flesta människor oavsett om det är i Egypten eller här i Sverige inte har någon längtan efter att bli martyrer. De/vi önskar mest av allt är att få se våra barn växa upp i trygghet och fred.

Ärkebiskopen skriver också om den uppmaning Jesu födelse ger oss:

Ett nyfött barn kan inte lämna oss likgiltiga. Det engagerar våra bästa känslor och all vår välvilja. Det är så vi lever med Jesus Kristus: våra bästa känslor och all vår välvilja mobiliseras. Och det behövs. För än är inte Jesajas underbara profetia (om ljuset som strålar fram över dem som vandrar i mörkret och om slutet för stridsstövlar och blodfläckade mantlar) verklighet överallt. Än finns det stövlar som bärs i strid och nog hörs det stöveltramp. Än finns det mantlar som fläckats av blod. Vi ser dem på bilder från Aleppo, Mosul, och många andra platser där krig, konflikter, våld och terror har skördat offer också i år. Varje dag skadas barn i sina kroppar och själar. Än vandrar folk i mörkret utan att ljus syns.

Den fråga jag själv ställer mig om och om igen är, varför inte de länder där de kristna kyrkorna är som starkast visar mest engagemang för flyktingar och andra utsatta? Bland de allra bästa, om inte bäst i klassen, är i stället det sekulariserade Sverige? Här finns inte mycket till religiositet, men uppenbarligen godhet. På något sätt är Gud som mest närvarande i ett land där flertalet inte är troende. Se där, ytterligare ett mysterium.

Kommentarer inaktiverade för Julens budskap i två predikningar

Filed under Religion-allmänt, Samhälle

Berättelser om godhet i en orolig värld

gandalf

Memen ovan har jag lånat från fb-gruppen ”Unfundamentalist Christians”. Jag är inte säker på att Gandalf är rätt citerad, men oavsett det tror jag att budskapet är sant. Det är alla helt vanliga människors vänlighet och kärlek som kan stoppa ondskan, snarare än stora härskare. Jag tror att vi måste fortsätta göra vårt bästa, även om det i nuläget kan kännas som hatet, förtrycket och våldet kryper allt närmare inpå oss.

Och just detta att fortsätta försöka trots att uppgiften känns övermäktig är ett budskap som berättats om och om i mänsklighetens historia, inte minst i Nya testamentet, där enkla fattiga människor får ett till synes övermäktigt uppdrag av Gud. Men Maria säger ja och det gör också hennes son Jesus när han blivit vuxen.

På NCR skriver Sarah Mac Donald om den irländske missionären Shay Cullen har ägnat sitt liv åt att försöka hjälpa kvinnor och barn i Filippinerna som fallit offer för sexhandeln. Nu hör han till dem som protesterar mot president Duertes urskiljningslösa dödande av drogmissbrukare. Tyvärr är han ganska ensam i sin kamp. Det bara sex biskopar som protesterat mot situationen, vilket får ses som anmärkningsvärt för en kyrka som säger sig värna människolivet. Ärkebiskopen Socrates Villegas av Lingayen-Dagupan har dock visat prov på mod och medkänsla. Han har bl.a. påpekat att det går att bekämpa kriminalitet utan att döda brottslingarna.

Lutherska världsförbundets president, biskop Dr Munib A. Younan, tar upp hoppet i sitt julbrev. Han skriver om det hoppfulla i det ekumeniska mötet i Lund tidigare i höst. Han skriver också om sina intryck från en konferens i Beirut om de kristnas situation i Mellanöstern. Även där fanns hoppet, de närvarande var överlevare och symboler för livet trots allt. Han tar upp en palestinsk version av berättelsen av Jesu födelse. Vi kan se det som en uppmaning till oss alla att hjälpa dem som behöver skydd:

”But there is another,Palestinian, way to understand the story. Mary gave birth not in a little
wooden building but in a cave. Even today, some people in Palestine live in caves. The story
of the innkeeper, then, is not one of exclusion and neglect, but one of Palestinian radical
hospitality and generosity.
You see, the innkeeper, not having any space, offered Mary and Joseph a place in his own
home, safe in the back of the cave. This is the grotto over which the Church of the Nativity is
built.”

 Jag avslutar med en bild på en flicka som tänder ett ljus i Lunds domkyrka. Ljuset i mörkret, hoppet när vi inte orkar hoppas mer. Det symboliserar också mitt eget hopp att flickor och kvinnor äntligen ska få ta plats, inte minst i religionerna.

ljustandning-i-lundKnappt hade jag hunnit publicera bloggen förrän jag hittade ett inlägg som borde vara med. Elizbeth Sextro skriver om det mod som krävdes av Maria för att säga ja till Guds fråga. Följden kunde bli att hon blev utstött kanske dödad. Elizabeth Sextro tycker att det talas för lite om Marias mod. Hon ser också Marias mod som en inspirationskälla för hbtq-personer och andra i USA som känner sig hotade och utstötta.

1 kommentar

Filed under Religion-allmänt, Samhälle