Inom många områden återupptäcks kvinnor som på sin tid var framstående, men sedan har ”glömts bort” läs rensats bort ur historieskrivningen. Detta gäller förstås även kristendomen vilket Ancient History Encyclopedia uppmärksammar i artikeln Ten Should-Be Famous Women of Early Christianity.
I en informativ inledning uppmärksammar skribenten Joshua J.Mark bl.a. att många har hört talas om ökenfäderna men betydligt färre är bekanta med ökenmödrarna och att de Bibelställen som är negativa till kvinnors inflytande citeras oftare av kristna företrädare än de som talar om jämlikhet.
Längre ner i artikeln räknar så Joshua J. Mark upp de tio kvinnor som borde få mer uppmärksamhet:
Aposteln Tekla som tidigare antogs vara en fiktiv gestalt, men där forskare nu lutar åt att berättelserna bygger på en verklig kvinna. Hon nämns som medhjälpare till Paulus i, vad jag tolkar som apokryfiska berättelser om apostlarna, alltså texter som inte kom med i Bibeln. Tekla verkade som helare, predikant och inspiratör för religiösa ledare. Paulus nämner för övrigt flera kvinnliga medhjälpare i sina brev,så att Tekla verkligen funnits är inte alls osannolikt.
Perpetua (181-202) var en martyr som tillsammans med sin slavinna Felicitas avrättades för att de vägrade ta avstånd från sin kristna tro. De flesta tidigkristna martyrer har förmodligen aldrig existerat i verkligheten men Perpetua ser ut att vara undantaget från regeln Anledningen till att forskare tror att Perpetua existerat är detaljerna i berättelsen, att hon var 22 år och precis hade fått barn.
Amma Syncletica av Alexandria (ca 270-ca 350) är en av de mer kända ökenmödrarna. Hon föddes i Egypten och kom från en välbärgad familj. Detta och hennes skönhet gjorde att många friare anmälde sig, men hon avvisade dem alla av kärlek till Kristus. Efter föräldrarnas död gav hon bort sitt arv till de fattiga och lämnade, tillsammans med sin syster, staden för ett enkelt liv i kyskhet, fattigdom och avskildhet. Utifrån sina erfarenheter skapade hon sedan regler för kvinnokloster.
S:ta Marcella ( 325-410) hörde till en rik familj i Rom och kom efter makens död att leva ett enkelt liv och öppna sitt hem för andra troende. S:ta Marcella var god vän med S:ta Paula och förde korrespondens med S:t Hieronymus.
Macrina d.y. ( ca. 330-379 ) var en kristen asket och som sådan inspirationskälla för sina yngre och betydligt mer berömda bröder Basilius den store och Gregorius av Nyssa. Även Macrina kom från en välbärgad familj men i Anatolien. När hennes fästman dog deklarerade hon att Kristus var hennes brudgum och hon behövde ingen annan. Macrina tillämpade en sträng asketism och ägnade sig åt att undervisa andra, i synnerhet sina bröder. Efter faderns död flyttade Macrina och modern till en egendom och startade en kristen gemenskap med syftet att utveckla sin kontakt med Gud.
Proba (ca. 322-370) är den första kvinnliga kristna författaren där något verk finns bevarat. Precis som föreågende kom hon från en rik familj och skrev en typ av poesi som kallas cento, där författaren väver samman rader från kända dikter med sina egna. Proba kombinerade rader från Virgilius med kristna teman. Hennes dikter kom att användas i romerska skolor eftersom de jämförde hedendom och kristendom.
S:ta Paula (347-404 ) arbetade, som redan nämnts, nära S:t Hieronymus och uppmuntrade honom att översätta Bibeln från hebreiska och grekiska till latin. Paula var ytterligare en välbärgad romersk kvinna som efter makens död satsade på kristendomen. Hon kom till Marcellas hem på Aventinen och deltog i klostergemenskapen där. Paula lärde känna Hieronymus genom Marcella och kom att resa vida omkring med honom. De grundade bl.a. ett kloster i Betlehem. Hon hjälpte honom även med översättningarna, korrekturläste dem och såg till att de spreds.
Melania d.ä. (ca. 350-410) hörde till ökenmödrarna och äras för sin hängivenhet till Gud och stöd till de kristna ordnarna. Melania kom från en av de rikaste familjerna i romerska Spanien där hennes make var proconsul. När familjen återvände till Rom ville det sig inte bättre än att alla, utom Melania och en son, dog i pesten. Hon konverterade till kristendomen och gick i kloster. Till skillnad från flera andra förmögna konvertiter gav hon inte bort sina ägodelar, men skänkte frikostigt till kristna ändamål och församlingar. Melania grundade och administrerade två klosterordnar i Jerusalem och är känd för asketism och hängivenhet för enskild bön.
Eudocia (ca. 400-460 ) var född i Aten och enligt Wikipedia gift med den bysantinske kejsaren Theodosius II, vilket Mark inte nämner i sin artikel. Hon är författare till verk med kristna teman, men precis som Proba inspirerade av antikens litteratur. Även Eudocia skrev centos men grundat på Homeros och hennes mest kända verk är Sankt Cyprianus Martyrium (min översättning).
Egeria levde på 380-talet och henne har jag skrivit om tidigare. Jag citerar därför signaturen Inez tillägg till min första blogg om Egeria:
”Egeria var en aristokratisk dam, troligen från Spanien, som på 380-talet företog en enastående resa i Orienten. På åsneryggen och utan någon större eskort tog hon sig genom Egypten och Palestina till Syrien. Resan avslutades med en färd genom Mindre Asien till Konstantinopel. Flera gånger stannade Egeria till i Jerusalem, och hennes beskrivning av gudstjänstlivet där är en av liturgihistoriens viktigaste källor. Överallt längs vägen besökte hon orter med bibliska minnen som förevisades av entusiastiska munkar – klostren blomstrade redan och tog gärna emot pilgrimer.
Sina upplevelser beskrev Egeria i brev till en grupp väninnor, och resan skildras livfullt i dagboksform. Brevsamlingen är helt unik: den enda skrift från den tidiga kyrkan som är författad av en kvinna. För första gången föreligger den nu i en komplett översättning från latin till svenska och är försedd med en utförlig kommentar.”
http://www.artos.se/tidiga-kyrkan/resebrev-%e2%80%93-fran-det-heliga-landet
Det finns faktiskt ett målat porträtt av Egeria som är lika detaljrikt som hennes brev, det tyder på att hon betraktades som en ansedd person av sin samtid. På målningen framträder en vacker kvinna med uppsatt hår, mörka ögon och ljusbrun hy. Klädedräkten är kantad med grönt mönster, hon bär halsband av grön sten och örhängen av klar sten. Egeria har ett allvarsamt ansiktsuttryck och möter vår blick. Plötsligt känns hon så levande.”
https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Fayum-18.jpg