Etikettarkiv: Katolska kyrkan

Svenska kyrkan borde…

I mitt sökande efter bakgrunden till drevet mot Svenska kyrkan har jag bl.a. funnit att de som är mest kritiska till partipolitik i Svenska kyrkan argumenterar som vilken partiledare som helst. Vilket leder till att man kritiserar Svenska kyrkans ledning oavsett vad den säger eller gör. Jag roade mig med att söka på Svenska kyrkan borde och fick många träffar om vitt skilda ämnen.

Bland de som har åsikter om vad Svenska kyrkan borde göra återfinns Katolska kyrkan som gör försök att påverka diskussionen. Jag tidigare skrivit om hur trött jag till sist blev på detta ständiga klagande på Svenska kyrkan, det sekulariserade samhället och muslimerna från predikstolen, vid kyrkkaffet osv. Jag menar, Katolska kyrkan borde ju verkligen ha fullt upp med sina tillkortakommanden! I Sverige har vi en katolsk biskop som är en omvittnat god reträttledare och själasörjare men lika omvittnat en dålig administratör och chef. Medlemmarna kommer från alla jordens hörn, vilket ställer krav på en god organisation för att verksamheten ska fungera. Vidare har Katolska kyrkan i Sverige varit beroende av bidrag från katolska organisationer utomlands men pga alla skandaler främst då de sexuella övergreppen har bidragen sinat. Bristen på präster är mer än akut, kvinnor bankar på porten till inflytande, HBTQ-personer vill att deras kärlek ska var likställd med andras kärlek osv.

Det borde pågå en livlig debatt bland katoliker i landet, men just det, kritiker inte minst i Sverige straffas hårt. Men blir de tillräckligt många så kommer fler att våga, ifrågasättandena att eskalera. Bäst då att på klassiskt härskarmaner försöka vända medlemmarnas missnöje utåt, mot det omgivande samhället, Svenska kyrkan och mot muslimer. På sitt sätt är det komiskt när personer som verkar i en tystnadens kultur talar sig varma för yttrandefrihet, hos andra.

I länder där katolikerna är fler och har drabbats hårdare än de svenska, som när som helst kan kliva ut från kyrkan och in i  det normala livet, är det också mer öppen kritik. Global Network of Rainbow Catholics har protesterat mot att en HBTQ-grupp som ansökt om att få vara med på World Meeting of Families på Irland som startar den 21 augusti inte fått något svar på om de får delta.

I The Guardian rapporterar Catherine Peppister att turerna runt de sexuella övergreppen blir allt mer besvärande och går högre upp i hierakin. Hon avslutar med anspelning på Påvens besök på Irland:

”In a few weeks’ time, Pope Francis has a golden opportunity to speak about abuse when he is due to visit Ireland, a country so stricken by abuse scandals that once-loyal Catholics are turning their back on the church. It took time for Francis to realise he had to do it, but in May he wrote a letter to the people of Chile decrying a culture of abuse and cover-up there. Now he needs to do the same for Ireland, and then return to Rome to get a grip on the scandal at last. We Catholics deserve this. Especially the children the church failed to protect.”

Det finns alltså stora problem internt som även svenska katoliker kunde ägna tid och energi åt, men man kan förstå att det är lättare att vända blicken utåt.

Annonser

Kommentarer inaktiverade för Svenska kyrkan borde…

Under Svenska kyrkan

Nunnor behandlas som tjänstefolk

” Tjänstekvinnan ska sättas i hårt, slitsamt och smutsigt arbete” Hon ska endast få ”grovt kött”  att äta och ”skall hållas nere under träldomens och tjänandets ok”. Så skrev den engelske munken Bartholomaeus Anglicus som levde på 1200-talet och undervisade i Paris skolor. Jag stötte på honom i Jeremy Mussons Up& Down Stairs Livet på engelska slott och herresäten i verkligheten, som finns på bokrean nu.

Tyvärr verkar mycket av den medeltida kvinnosynen leva kvar i Katolska kyrkan idag. Det jesuitdrivna magasinet America har publicerat en artikel som beskriver hur nunnor behandlas som tjänstefolk av biskopar och kardinaler. America refererar i sin tur till en artikel av Lucetta Scaraffia i Women Church World,” som ingår i Vatikanens tidning L’Osservatore Romano.

Redan i inledningen beskrivs i ett citat en situation som man inte trodde förekom i västvärlden:

”Some of them serve in the homes of bishops or cardinals, others work in the kitchens of church institutions or teach. Some of them, serving the men of the church, get up in the morning to make breakfast, and go to sleep after dinner is served, the house cleaned and the laundry washed and ironed,”

En nunna som kallas sr Marie berättar att de (nunnorna) sällan inbjuds att sitta med vid bordet under måltiderna. Nicole Winfield som skrivit artikeln i America konstaterar att det här förhållandet varit allmänt känt länge, men att det är anmärkningsvärt att en tidning som står så nära Vatikanen nu vågar skriva om saken. Redaktören för Women Church World Lucetta Scaraffia säger att de försöker ge en röst till dem som inte vågar säga något själva.

Jag misstänker att en och annan läsare tycker att om inte de här nunnorna är nöjda så får de väl säga ifrån eller helt enkelt säga upp sig. Men så enkelt är det förstås inte, många nunnor kommer från fattiga familjer i Afrika, Asien eller Latinamerika. De är beroende av försörjningen från sin orden och känner inte att de kan klaga på arbetsvillkoren.

I artikeln tas även våld mot kvinnor upp, Latinamerika är t.ex. den del av världen där kvinnor löper störst risk att drabbas av våld.  En anledning till att det nu faktiskt verkar gå att diskutera kvinnors situation i Katolska kyrkan är att påven Franciskus förefaller vara medveten om problemet. Han har sagt: ”that he was concerned that in many cases, women’s work in the church ”sometimes is more servitude than true service.” Men för att en förändring ska ske behöver han få mycket stöd underifrån.

 

 

 

Kommentarer inaktiverade för Nunnor behandlas som tjänstefolk

Under Katolska kyrkan

Årets svensk 2017 – hur tänkte juryn här??!

Tidskriften Fokus utsåg i år för tolfte året i rad Årets svensk och kriterierna juryn har att följa vid valet är:

”Utmärkelsen Årets svensk ska tilldelas en person som under året stuckit ut på ett sätt som förändrat Sverige till det bättre. Det kan, men måste inte innebära att personen gjort sig känd i offentligheten. Det centrala är att vinnaren visat prov på självständighet och originalitet i ett land som på gott och ont gillar det samstämmiga och välanpassade. Det är naturligt om Årets svensk har gjort sig fiender, inte bara vänner, för det är svårt att åstadkomma något värt att belöna, utan att det har ett pris.”

Valet i år föll på kardinal Anders Arborelius och jag undrar hur juryn tänkte där? Hur kan en person som inte är det minsta självständig, utan strikt följer sitt samfund dvs Katolska kyrkan, utan att någonsin uttrycka en egen åsikt, få priset? Juryns val gör att den som t.ex. tycker att det helt rätt att kvinnor diskrimineras, att homosexuella ska leva i celibat och inte får gifta sig, anses förändra landet till det bättre!

Anders Arborelius har inte protesterat mot hur de sexuella övergreppen inom Katolska kyrkan hanterats, han har inte sagt i från om de omänskliga abortlagstiftningarna i många katolska länder, nu aktuellt genom ett extremt fall, en kvinna i El Salvador som dömts 20 års fängelse efter ett missfall. Han har, mig veterligt, inte upplyst Vatikanen om att Sverige är ett bra land för familjer, många par väljer att skaffa 3-4 barn, eftersom vi har en väl utbyggd barnomsorg, föräldraledighet m.m. Hade han gjort något av detta hade det varit ett prov på självständighet och han hade fått betala ett högt pris, tro mig.

Kommentarer inaktiverade för Årets svensk 2017 – hur tänkte juryn här??!

Under Katolska kyrkan

Kommer jag att sluta kritisera Katolska kyrkan nu?

Frågan i rubriken ställdes av en katolsk vän som var lite sur över att jag ifrågasatte hens kritik av en platsannons för Svenska kyrkan. Jag tyckte nämligen att hen skulle göra mer nytta genom att påpeka missförhållanden i sin egen kyrka. I Svenska kyrkan diskuteras det mesta, så vitt jag märkt, fritt och öppet, så behovet av ”hjälp” utifrån är i princip obefintligt.

Annat är det i Katolska kyrkan och därför blir mitt svar på den, i och för sig rimliga, frågan om jag kommer att sluta kritisera Katolska kyrkan nu när jag tillhör Svenska kyrkan, nja inte helt. Inte när Katolska kyrkans agerande gör att människor far illa, för jag vet ju att alltför många katoliker blundar eller vänder bort blicken.

De irländska katolikerna hör till dem som drabbats hårdast av Katolska kyrkans mer omänskliga sidor och det märks att många struntar i riskerna med att protestera. We Are Church Ireland är ett exempel och nyligen länkade de till en artikel i The Telegraph. Den handlar om barn till katolska präster och hur illa de och deras mödrar blivit behandlade.

Vi får först möta Sarah Thomas, som när hon var 12 år fick veta att hennes far var präst. Sarah är nu 39 år gammal och berättar att när hennes mor blev gravid, efter två års relation, bröt prästen som var far till Sarah med henne direkt. Mamman fick ett tillfälligt bidrag från kyrkan mot att hon höll tyst om hur det låg till. När Sarah Thomas var tonåring fick hon möjlighet att träffa sin far. Ett möte som blev en besvikelse eftersom han inte visade något större intresse för henne.

Som vuxen och själv mor till tre barn, har Sarah Thomas förstått att hennes situation inte alls är unik, även om katolska ledare gärna förnekar att det finns så många övergivna prästbarn:

”It was recently suggested to me by a high-up church official that I was the only priest’s child he knew about in south-east England,” she says. ”Through my research I know nearly 100 priests’ children personally from various parts of the world, and have good evidence of the existence of hundreds more, but he said they weren’t in his jurisdiction so he didn’t want to be told about them.”

Det finns modiga personer som psykoterapeuten, Vincent Doyle, som grundande organisationen Coping International för att stödja barn till katolska präster och deras föräldrar. Vincent Doyle är själv ett av de här övergivna barnen och det är förstås en förklaring till hans engagemang.

Ytterligare en person som träder fram i artikeln är 25-åriga Gloria från Filippinerna, som också hon blev övergiven av en präst när hon blev gravid. Hennes son är nu fem år och Gloria tänker berätta sanningen för honom när han frågar efter sin far.

De finns dock positiva tecken, påven Franciskus, har gett en katolsk kommission uppdrag att se över situationen för barn till katolska präster. Så förhoppningsvis blir det en förändring. Men det behövs också modiga människor som driver på för att något ska hända. Kanske något för min vän att ägna sig åt, och betydligt viktigare än att gnälla på svenskkyrkliga platsannonser.

 

Kommentarer inaktiverade för Kommer jag att sluta kritisera Katolska kyrkan nu?

Under Katolska kyrkan

Hoppet har två vackra döttrar – de heter Vrede och Mod

Rubriken är inspirerad av kyrkofadern Augustinus (354-430) och är, på engelska, också rubriken till en artikel av Therese Koturbashs, en av ledarna i  Women’s Ordination Worldwide (WOW). Jag återkommer till den strax.

Men jag ska börja med en debattartikel  i Kyrkans tidning som har rubriken Varför samtalar vi inte? Prästen Gösta Tingström frågar sig där varför man inte talar om andliga ting i Svenska kyrkan. Min första reaktion blir, vad talar han om?! I de Svenskkyrkliga sammanhang jag befinner mig i talas det i allra högsta grad om andliga ting. Nyligen läste jag Mikael Mogrens 100 frågor om Gud och 200 svar, vad var det om inte ett samtal om tro och andliga ting.

Nästa tanke är att Gösta Tingström skapar en s.k. halmdocka, i det här fallet presenterar han ett problem som är litet om det alls finns och angriper det sedan. Så vitt jag kan se skulle den rimliga förklaringen då vara att han vill sälja in ett eget projekt, Pilgrim 500.  Av nyfikenhet och för att se om det är jag som av en slump befinner mig i sammanhang där det finns rika tillfällen till andliga samtal så surfade jag runt  och tittade på några andra församlingars program. Det såg bra ut där också.

Det kan förstås vara så att det är min bakgrund i Katolska kyrkan som spelar in igen, men jag tror inte det. Även om jag kom tillbaka till Svenska kyrkan andligt utarmad, vill jag ha djup i diskussionerna om tro och andlighet. Samtidigt är jag förstås påverkad av att ha varit tvungen att lägga energi och tid på att kämpar för grundläggande frågor som allas möjlighet att få sin prästkallelse prövad. Det är också genom den kampen jag lärt känna och tagit hjälp av Hoppet, Vreden och Modet, vilket alltså även Therese Koturbash gjort.

Koturbash skriver i sin artikel om hur hon blev smärtsamt medveten om hur Katolska kyrkans ledning resonerade:

  • because I am a woman, I do not bear an iconic resemblance to Christ (Inter Insignores)
  • because my spirit has been delivered in the biological packaging of a woman, in our sacraments a simple piece of bread or a machine cut wafer has greater capacity to be recognised as Christ
  • while a man can stand in for the bride or groom, my ‘woman’ being imposes limitations on what ‘my package’ can represent

Ännu märkligare är att ljusstakar och tyg genom historien varit mer välkomna vid altaret än kvinnor. För så är det ju, kyrkan ledning har nästan slagit knut på sig själva för att hålla kvinnor borta från prästämbetet och, vilket jag tror är det väsentliga, makten.

Therese Koturbash har precis som jag och många andra kvinnor brottats med tvivel om hon skulle stanna kvar i Katolska kyrkan. Hon valde att stanna kvar och fann styrka i kampen för att alla Gud kallar ska kunna bli präster.

Då är frågan hur jag ska knyta ihop de här trådarna? En reflexion är att andlighet och tro, även om Gösta Tingström inte upplever det så, är viktigt i Svenska kyrkan, medan Katolska kyrkan är upptagen med kampen om inflytande och makt. Det sistnämnda rör mer basala frågor, medan Svenska kyrkan har tid och kraft över för det som borde var det centrala dvs Gud och tro.

Kommentarer inaktiverade för Hoppet har två vackra döttrar – de heter Vrede och Mod

Under Katolska kyrkan, Svenska kyrkan

Protester mot förtryck en väg till förbättringar

De dyker upp lite här och var i mitt hem, spåren efter mitt år som katekumen i Svenska kyrkan. Senast var det ett bokmärke som talade om att vem jag än är, var jag än är, hur jag än har det, är jag sedd, känd och älskad. Just budskapet om Guds ständigt närvarande kärlek till människorna är väldigt centralt i förkunnelsen, den jag hört och läst i alla fall. Och denna ständigt upprepade försäkran gör något med den som lyssnar, man blir mindre upptagen med sina egna och andras tillkortakommanden och börjar i stället se sina medmänniskor och vad de behöver. Det känns för övrigt som om engagemanget för medmänniskan, trots SD:s framfart, också är väldigt typiskt svenskt. Frågan är om det är Svenska kyrkan som påverkat befolkningen i landet eller vise versa?

Jag tänker på det när jag läser Erik Helmersons ledare i DN där han med all rätt uppmanar till protester mot Egyptens förföljelser mot hbtq-personer. Polisen lägger fällor, som falska dejtingappar för homosexuella som sedan grips och förnedras. Homosexualitet betraktas som en sjukdom sedan i september osv. Det är verkligen viktigt att omvärlden stöttar Egyptens HBTQ-personer, som verkar ha få i landet som hjälper dem.

Men för att hålla hoppet uppe så kan situationen förändras till det bättre och det kan gå ganska fort. Många länder tillåter nu homosexuella att gifta sig, Tyskland hör till de senaste exemplen. Erik Helmerson är en svensk katolik och betonar följdaktligen homosexuellas rättigheter, men det finns många tyska katoliker som också gör det.  New Ways Ministry rapporterar om Biskop Felix Genn i Münster förbjöd prästen Fr. Stefan Sühling att välsigna ett homosexuellt par, vilket fick de drabbade att påpeka att djur kan få välsignelser av en katolsk präst men inte ett homosexuellt nygift par.

Det intressanta är att det finns katolska präster som vill behandla alla nygifta par jämlikt och andra biskopar också uttryckt sig positivt om samkönade par. Dessutom uttalar sig talesperson i biskop Genns stift försiktigt: Diocesan spokesperson Bishop Stephan Kronenburg told a German news outlet that the prohibition was “not about degrading a same-sex partnership,” but necessary to make clear that same-gender civil marriages are not equivalent to sacramental marriages. Man vill alltså inte nedvärdera ett samkönat förhållande, men inte ge det samma status som ett heterosexuellt. Om det sades av övertygelse eller för att det inte går att formulera sig på annats sätt ska jag låta vara osagt. Det spelar också mindre roll, proppen har lossnat och förändringen satts i gång.

 

Kommentarer inaktiverade för Protester mot förtryck en väg till förbättringar

Under Katolska kyrkan, Svenska kyrkan

Kvinnor i Svenska kyrkan och Katolska kyrkan

Jag fortsätter min jämförelse mellan att vara kvinna i Svenska kyrkan och att vara kvinna i Katolska kyrkan. Den som är Göteborg och på bokmässan, vilket jag tyvärr inte är kan ta del av seminarier och samtal där Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén medverkar. I programmet finns givetvis inslag om Martin Luther, bl.a. seminariet Den besvärlige hjälten där Mark Levengood samtalar med författaren Per Svensson, teologen Werner Jeanrond och ärkebiskop Antje Jackelén. De tar sig an frågor som vem Luther var, hur arvet lever vidare och om reformationen fortfarande pågår? Det sistnämnda skulle jag säga ingår i betydelsen av reformation. Eftersom världen förändras måste även kyrkan göra det, men frågan är förstås hur? I morgon samtalar ärkebiskopen också med den syriska journalisten och författaren Samar Yazbek som skrivit en bok om inbördeskriget i Syrien och dess fasor.

Som kvinna i Svenska kyrkan är det alltså möjligt att bli högste ledare, hur ser det då ut i Katolska kyrkan?

Katolska kvinnor över hela världen har bildat ett nätverk som heter Catholic Women Speak som började som en sluten facebook-grupp. Denna har utövat en närmast oemotståndlig lockelse på konservativa katoliker med destruktiva syften. Någon av dem har lyckats komma in i gruppen och orsakat stort elände genom att hänga ut kvinnor. Några, som Rebecca Bratten Weiss, har blivit avskedade från sina arbeten på katolska universitet och liknande. Någon yttrandefrihet råder nämligen inte i Katolska kyrkan. CWS gör ett uttalande på sin webbplats till stöd för bl.a. Rebecca Bratten Weiss och jag citerar ett stycke där det även beskrivs vad som drabbat jesuiten James Martin och CWS grundare Tina Beattie:

”We are dismayed to note how many Catholic organisations and institutions are being swayed by the threat of attack from these groups. This includes the withdrawal or rescheduling of several speaking invitations for Fr James Martin SJ following attacks relating to his book, Building a Bridge: How the Catholic Church and the LGBT Community Can Enter into a Relationship of Respect, Compassion and Sensitivity. Organisations affected include Cafod, the official development agency of the Bishops of England and Wales, which decided to reschedule a lecture by Fr Martin because, to quote from a statement, ‘we saw the strength of feeling it generated in some quarters. … We have recent experience of social media attacks. Responding to these takes a significant amount of staff resource’. (See the Tablet editorial, 20 September 2017).

Another member of CWS, Professor Tina Beattie, was the target of the attacks referred to in that statement, again instigated by a screenshot from CWS’s private Facebook group. Tina is a member of Cafod’s theological reference group (an advisory group of theologians who volunteer their time but who do not represent Cafod or seek to influence policy). She faced sustained questioning from trustees and senior management because in April 2016 she signed a letter (along with 98 other Catholics, including well-known bona fide theologians), urging the Polish bishops not to support their government’s proposal to criminalise abortion. In May 2016, Tina gave a full account of her position on her blog. Eventually in July 2017, Cafod’s trustees arrived at a decision not to ask for her resignation.”

Jag tog en titt på jesuitdrivna tidskriften Signums webbplats men hittade ingen kommentar till vad deras välkände medbroder drabbats av… Jag har tidigare skrivit om faran med att vända bort blicken och inte visa civilkurage. Det kan kännas tryggt för stunden, men vill vi verkligen ha en värld där alla hukar av rädsla?! Om inte måste vi helt enkelt lämna vår komfortzon, var och en efter sin förmåga och sitt mod.

Kommentarer inaktiverade för Kvinnor i Svenska kyrkan och Katolska kyrkan

Under Katolska kyrkan, Svenska kyrkan

Påven och pedofilerna, ska det aldrig bli ändring?!!

Jag har ännu inte sett dokumentären Påven och pedofilerna som ligger på SVT/Play men jag vet ungefär vad som väntar. Det rör en mycket mörk del av Katolska kyrkans historia och få tror väl att övergreppen har upphört. Som det mycket korrekt uppges i presentationen av programmet, så har de åtgärder som gjorts har inte gett resultat. Jag skulle säga att de är ett spel för gallerierna.

Johan Croneman har skrivit en krönika i DN där det han främst upprörs över är att det aldrig verkar bli något slut på övergreppen och att Katolska kyrkan fortsätter att ducka, ljuga och skuldbelägga de drabbade. De utredningar påven tillsatt har varit väldigt ineffektiva och Johan Croneman skriver:

”Av de över 3 000 katolska präster som under de senaste 10–15 åren anklagats för omfattande sexuella övergrepp har bara 800 tvingats lämna jobbet, resten är kvar i sina församlingar. Tystnadskulturen är lika institutionaliserad som bikten och nattvarden. Man måste ju förlåta också, eller hur? Och blandar man in polis och åklagare kan man ju förstöra prästernas liv helt och hållet!”

Jag vill också lyfta fram några av de personer som länge har kämpat för att hjälpa offren och som för detta har ”straffats” av Katolska kyrkan. De finns uppräknade på organisationen SNAPNETWORKS webbplats, organisationen som sådan har för övrigt blivit svartmålad av Katolska kyrkans ledning.

Johan Croneman frågar slutligen om man kan vara med i en kyrka där präster begår sådana övergrepp mot barn? Mitt svar är nej, det kunde jag till slut  inte. Dessa skandaler och hur de hanterades var en del av den människosyn som jag till sist inte längre kunde stå ut med. För det är ju alla de övriga katolikernas tystnad och bortvända blickar som gör att en minoritet kan fortsätta begå övergrepp och mörka dem.

Kommentarer inaktiverade för Påven och pedofilerna, ska det aldrig bli ändring?!!

Under Katolska kyrkan

Politisk men kanske inte partipolitisk

DN:s ledarskribent Erik Helmerson har återigen synpunkter på Svenska kyrkan, dock med reservationen att han kan tyckas vara förmäten som har synpunkter på ett samfund han inte tillhör. På sätt och vis har han rätt i det, men Erik Helmerson är ledarskribent och Svenska kyrkan är betydelsefull i Sverige och ska givetvis få uppmärksamhet från Sveriges största dagstidningen utifrån det. Sedan är det lite trist att katoliken Erik Helmerson just aldrig hittar något positivt att skriva om Svenska kyrkan.

I ledaren framför Erik Helmerson invändningar mot hur demokratin i Svenska kyrkan är organiserad, d.v.s. utifrån politiska partier och självklart kan man diskutera om det systemet bör bytas ut. Han kunde dock göra en jämförelse med Katolska kyrkan som är helt odemokratisk och klerikal. En kyrka där lekfolket i allmänhet och kvinnor i synnerhet kämpar för att få inflytande och för att räknas. Inspiration finns t.ex. i Washington Post där Alexandra Petri skriver  en satir om hur skrämmande kvinnor är i många katolska klerkers ögon. Alexandra Petri refererar till den en av de mest konservativa katolska ledarna, kardinal Raymond Burke, som trasslat in sig i följande formulering:

“The Church becomes very feminized. Women are wonderful, of course. They respond very naturally to the invitation to be active in the Church. Apart from the priest, the sanctuary has become full of women. The activities in the parish and even the liturgy have been influenced by women and have become so feminine in many places that men do not want to get involved.”

Alexandra Petri kommenterar:

Well, sure. Women are wonderful. Only, if they’re involved, everything is RUINED. Other than that, they are great and it is wonderful that they are participating.

Kardinal Burke, som själv lätt kan tas för en välklädd tant, är oroad för att flickors och kvinnors närvaro ska göra männen feminina och därmed av någon anledning till sämre präster. För att inte tala om att männen skräms bort om det är för många kvinnor i ett sammanhang.  Alexandra Petri gör, den i mitt tycke korrekta, reflektionen att de som så mycket energi på att hålla kvinnor utanför alla former av inflytande inte är så säkra på sin gudomliga utvaldhet. Snarare tvärtom.

Men om jag ska gå tillbaka till frågan om Svenska kyrkan ska vara politisk, så blir nog svaret faktiskt ja och det är också Erik Helmerson inne på. Om vi går till evangelierna så verkar den historiske Jesus ha månat mycket om de fattiga och utstötta. Han hade dessutom uppenbarligen inga problem med att involvera kvinnor i verksamheten. Inget av det nyss nämnda passade för övrigt den tidens motsvarigheter till kardinal Burke, utan var då som nu brännbara ämnen. Vilket inte minst Svenska kyrkan fått känna av, det gnälls på det Internationella arbetet, det gnälls på arbetet för att hjälpa flyktingar som kommit till Sverige. Kritikerna låtsas inte om all hjälp som ensamma och fattiga i Sverige får genom kyrkan, utan efterlyser i högt tonläge något som redan finns….

Så nog är en kristen kyrka värd namnet politisk, men däremot kanske den inte ska vara partipolitisk. Framtidsperspektivet att SD får mer inflytande över Svenska kyrkan är skrämmande och i sig ett skäl att överväga ett annat system. Men oavsett vad som sker är framtiden beroende av att engagera tillräckligt många av alla medlemmar som trivs med livet och har det bra. Nu närmast för att rösta, men viktigast är förstås som aktiva och involverade i församlingarnas verksamhet.

Kommentarer inaktiverade för Politisk men kanske inte partipolitisk

Under Katolska kyrkan, Samhälle, Svenska kyrkan

Gnällande gubbar… favorit i repris

Så här i semestertider kan det vara lämpligt att reprisera bloggar som fortfarande är aktuella. Som den här om hur de patriarkala strukturerna genom kristendomens historia förtryckt och förtrycker kvinnor. Jag skrev den för tre år sedan och visst har det gnällts mycket på Svenska kyrkan och som av en händelse framförallt på de kvinnliga företrädarna, precis som jag förutspådde. Men vi ska inte ge upp hoppet, utan tro att Gud till slut lyckas nå fram och upplysa alla om vad som verkligen är väsentligt.

 

Genom de sekler kristenheten existerat ekar ett klagande och gnällande från otaliga upprörda gubbar, inte minst när kvinnor fått inflytande över kyrkan. Nu senast har högljudda röster bland värdekonservativa kristna protesterat mot att Svenska kyrkan låtit kyrkklockor varna när nazister haft möten.

Jag tror inte att det i första hand är för att de sympatiserar med nazisternas åsikter, utan för att man tar varje tillfälle i akt att kritisera Svenska kyrkan. Faktum är att jag, trots att jag inte är någon profet, vågar mig på att förutspå att kritiken mot Svenska kyrkan från konservativt håll kommer att nå nya höjder nu när den fått en kvinna som ärkebiskop.

Personligen tycker jag att klockringningen var ett värdigt sätt att markera mot nazisterna, utan att kränka yttrandefriheten.

Just när det gäller kvinnors inflytande i kristendomen finns det tidiga exempel på gnäll från gubbar. Paradoxalt nog är dessa verbala utbrott bland de bästa spåren som finns på kvinnligt ledarskap i den tidiga kyrkan. Sr Christine Schenk ger ett exempel i sin blogg på NCR, hon skriver så här:

”Often, the only way we know that a woman was leading at all is because churchmen are complaining about it. For example, in the third century, Hippolytus wrote the Apostolic Tradition, telling his community not to ordain the widows. Well, someone must have been ordaining them, or he wouldn’t have needed a rule.”

I ärlighetens namn ska sägas att Christine Schenk också lyfter fram män som samarbetat med kvinnor t.ex. apostlarna Paulus och Petrus. Den sistnämnde nämner Tabitha den enda kvinna som omnämns som lärjunge. Paulus i sin tur kallar Phoebe, Prisca och Junia sina medarbetare och apostlar bland hedningarna.

I boken ”Her share of the Blessings” av Ross Shepard Kraemer hittar jag ytterligare gnällande gubbar, varav en är påven Gelasius, som för övrigt är den senaste påven av afrikanskt ursprung. I ett brev till tre sicilianska församlingar daterat år 494 uttrycker han sin irritation över att kvinnor uppmuntras att officiera vid de heliga altaren och delta i angelägenheter som borde vara förbehållna män.

Som vi vet vann de klagande gubbarna framåt 1100-1200-talen och när det gäller Katolska kyrkan har kvinnor sedan dess i praktiken inget inflytande. Vi får hoppas att de åsikter som allt oftare framförs, senast av ledarskribenten och katoliken Erik Helmerson på DN:s ledarsida får gehör. Han skriver i en ledare om rasism och riktat till vänstern: ”Tycker ni att det är alldeles okej att människor delas in och döms efter egenskaper de inte kan påverka? Är inte detta vad ni annars ägnar er vakna tid åt att bekämpa?”

Jag tycker att den frågan likaväl kan ställas till Katolska kyrkans ledare, ska vi kvinnor stängas ute från prästämbetet och därigenom från makten bara för att vi råkat födas till just kvinnor ?!

 

Kommentarer inaktiverade för Gnällande gubbar… favorit i repris

Under Religionshistoria, Svenska kyrkan