Fanatiker – samma typ av resonemang oavsett grupptillhörighet

Jag minns aha-upplevelsen när jag första gången, för nu rätt många år sedan, avslöjade haken i en fanatisk persons argument.

Den jag diskuterade mot skrev under signatur, men utifrån hens åsikter drog och drar jag slutsatsen att det rörde sig om en konservativ katolik. Hen skrev ungefär att homosexualitet inte förekom innan 1800-talet. Här lyckades personen i fråga finurligt undvika att bryta mot det 8 budet om att inte vittna falskt mot sin nästa, men ändå få det att se ut som att homosexualitet var ett modernt påfund. Jag råkade veta att själva begreppet homosexualitet började användas i slutet av 1800-talet, men att den sexuella läggningen naturligtvis alltid har funnits. När jag påpekade det möttes jag av tystnad.

Det här mönstret har sedan upprepats i diskussioner med personer och grupper med helt andra men, låt oss säga starka och enkelspåriga, åsikter. Läkarförbundet spred 2018 nyheten att en undersökning visat att 8 av 10 personer vill ha en fast läkare. Dock utan att tala om att alternativen var fast respektive inte fast läkare på vårdcentralen. Att snabbt få tid, i första hand videobesök, eller att direkt kunna söka en specialist på ens åkomma fanns inte med. Givetvis blev det tyst när jag frågade om alternativen. Läkaren som illustrerar artikeln lär för övrigt inte kunna ge råd om kost och motion på ett övertygande sätt…

På senaste tiden har jag diskuterat med vaccinationsmotståndare som bl.a. hävdar att det pågår ett experiment med nödgodkända coronavacciner. Efter att ha försett dem med länkar till information från EU, som sågades men fortfarande utan någon förklaring eller någon länk som stödde deras invändningar, började jag söka på nödgodkända vacciner. Det visade sig att den listan görs av WHO som en hjälp för länder som inte själva har resurser att utreda vacciner. Därav frånvaron av benämningen i informationen i Sverige och oviljan att förklara från vaccinationsmotståndarna. De svarade förstås med tystnad när jag länkade till förklaringen.

Det är hemskt att enskilda och grupper medvetet sprider halvsanningar och rena lögner, men för att stå ut tar jag mig an dem med samma inställning som till en pusseldeckare. Det är alltså med en viss förväntan jag t.ex. läser en krönika av Hanne Kjöller som är en mästare på området.

Att viga kvinnor till präster är inte jämförbart med sexuella övergrepp mot barn

” När mitt liv belyses av det gudomliga ljuset blir sanningen om mig själv uppenbar, inte bara för andra utan också för mig. Jag görs ansvarig, blir tagen på allvar, jag får veta vem jag är och vem jag har blivit.”

Så skriver Joel Halldorf under rubriken Dom i boken Tålamod och längtan 30 texter om vuxen tro.

Frågan vad det gudomliga ljuset kommer att visa de katolska ledare som fortfarande envisas med att betrakta prästvigning av kvinnor som ett brott och dessutom jämställt med präster som begår sexuella övergrepp mot barn? Man kan läsa om detta bl.a. i Svenska Dagbladet.

Nog måste dessa präster, biskopar, kardinaler m.fl. innerst inne vara medvetna om att detta handlar om makt och att behålla den, oavsett hur man lindar in budskapet?

John Henry Newman- bortglömda uppgifter

Jag fick en länk till denna artikel i Dagen skriven av Iréne Nordgren. Den handlar om en av Katolska kyrkans mer kända gestalter, Sankt John Henry Newman (1801-1890) och dennes nära relation med prästen Ambrose St. John.

I artikeln framgår att de begravdes i samma grav och när Ambrose St John avled sade Newman:

”Jag har alltid trott att ingen förlust skulle kunna vara jämförbar med en makes eller makas, men jag har svårt att tro att en förlust eller sorg kan vara större än min.”

När John Henry Newman skulle helgonförklaras flyttades hans, men inte St Johns, kvarlevor till en sarkofag placerad i kyrkan tillhörande oratorianernas kongregation i Birmingham. Skälet uppgavs vara att den skulle vara mer tillgänglig för pilgrimer.

Man ska vara försiktig med att lägga vår tids värderingar på 1800-talet. Homosexuella relationer var förbjudna och straffades, tänk på hur Oscar Wilde behandlades. Både homosexuella män och kvinnor var därför i allmänhet mycket försiktiga och det är oftast svårt att hitta direkta belägg för homosexuella relationer. Ytterligare något som lätt lurar nutidsmänniskan är att starka känslouttryck, inte minst vänner emellan var vanligt, det hörde till tidsandan.

Men visst är det intressant att som New Ways Ministry lyfta fram Newmans och St Johns nära relation, i synnerhet som den annars, vilket Iréne Nordgren påpekar, inte nämns. Något som också ger upphov till frågor om varför.

Vad jag kan se väckte inte Iréne Nordgrens artikel några reaktioner. Tolkar man detta positivt är homosexualitet numera accepterat och okontroversiellt i Katolska kyrkan i Sverige.

Oroande utveckling i Katolska kyrkan i Sverige

I Sverige har den mesta uppmärksamheten vad det gäller hat, hot och i värsta fall våld i religiösa grupper riktats mot islamistiska grupper. Andra samfund flyger under radarn. Trots att det även där finns grupperingar som är direkt avståndstagande mot det omgivande samhället, andra religiösa grupper och faktiskt dem inom det egna samfundet som gör andra tolkningar av tron. Jag skrev om det i en blogg i somras.

Nu uppmärksammar Iréne Nordgren och sr Madeleine Fredell OP ämnet i en debattartikel i Dagen. Det som hänt är att Sankta Elisabets folkhögskola i samarbete med Kristus Konungens katolska församling i Göteborg med biskop Anders Arborelius goda minne bjöd in hjälpbiskopen Athanasius Schneider till ett arrangemang som hette Kulturdagarna 2020. Schneider har uttalat sig främlingsfientligt och framgår det i artikeln uttryckt sig negativa om andra religioner:

”Schneider är bland annat känd anhängare av ersättningsteologi – “Det finns bara ett Förbund med Gud, inte två: det Gamla förbundet övergick i det Nya Förbundet” – en farlig grogrund för antisemitism. Schneider har också motsatt sig att muslimer kan kallas för “Guds barn” utifrån Franciskus uttalande att “alla människor är Guds barn.” “Dessa påvens ord går emot Gud själv och Guds ord”, menar Schneider.”

Hade det rör sig om en muslimsk hatpredikant hade det blivit starka reaktioner både i media och hos politiker. Men här hände i stort sett inget alls. Frågan är också om arrangemanget helt eller delvis finansierades med skattemedel?

Ett annat exempel tar Gert Gelotte upp på Katolsk Visions blogg. Det rör facebookgruppen ”Katoliker i Sverige” som så vitt jag förstått mer eller mindre har kapats av konservativa katoliker. En av dessa”Gunnar Eriksson berättar om sig själv att han ”leder vuxenkatekesstudierna i S:t Andreas församling (där vi i dagarna tagit upp en konvertit, med 2 till i antågande), sitter i församlingens pastoral- och ekonomiråd samt i stiftets pastoralråd.”

Med den bakgrunden är det förvånande att han skriver följande:

” jag har inte, Gud vare tack, stött på någon heretiker i stiftets pastoralråd. Gert Gelotte satt väl där en gång men hans heretiska hippiegeneration har nog ingen så utrerat heretisk representant i rådet numera. Tvärt om så verkar ortodoxa katoliker dominera rådet, det finns t.o.m. några traditionalister där vilket sammanlagt bådar gott för de råd som vår gode och fromme biskop Anders kardinal Arborelius får av det allmänna prästadömet!”

Eller jag är snarare förvånad att han skriver det öppet. På den tiden jag var katolik framfördes den här typen av åsikter och betydligt värre också, men under signatur. Att både hat och kränkande påståenden om andra katoliker och andra religioner framförs så här öppet visar antingen att den som skrivit dem är lite dum, eller så vet man med sig att de är sanktionerade av ledningen. Vilket är väldigt oroande.

UPPDATERING 20201229

Jag kommer inte att släppa igenom kommentarer som inte handlar om sakfrågan, utan om hur fel det är att jag tar upp den. //Anneli

Förslag till abortlag i Polen visar Katolska kyrkans dubbelmoral

Protesterna mot den skärpta abortlagstiftningen i Polen har varit massiva och tydligen en överraskning för Polens regering. De skjuter upp den nya lagen där ett skadat foster inte längre är ett skäl för en abort rapporterar SVT. Även om många tror att det bara är för att vinna tid, nu när det inte fungerade att utnyttja coronapanemin för att smyga igenom den.

National Catholic Reporter skriver mer om den starka kopplingen mellan regeringen och Katolska kyrkan, som institution, illustrerat med en obehaglig bild av maskerade konservativa motdemonstranter som håller upp rosenkransar mot kameran för att stoppa kvinnliga demonstranter. Läser man i stället svenska Signum framställs de kvinnor som demonstrerar som att de bryter sig in i kyrkor, förolämpar präster osv. Samtidigt ser man i inlägget skribenten Magdalena Slyks och förstås Signums-Katolska kyrkan i Sveriges försök att vara lite opartisk. Man skriver t.ex. att katolska präster i Polen har lite olika syn på saken.

Samtidigt visar man prov på den selektiva empati som är så typisk för Katolska kyrkan och en del katoliker:

”Prästernas åsikt i frågan har inte ändrats och alla påminner enigt om att kyrkans ståndpunkt är oförändrad och värnar om att skydda varje människoliv, samtidigt uttrycker vissa präster förståelse för demonstranternas reaktion och frustration.”

Man duckar för den besvärliga frågan om en kvinna ska tvingas föda ett skadat barn familjen inte har resurser att ha hand om? Ska ett barn födas in i fattigdom, kanske till ett liv på en institution, bara för att varje liv ska räddas? Ska överhuvudtaget en kvinna tvingas föda ett barn hon inte önskar? Konsekvensen av att restriktiva abortlagar ofta går hand i hand med att det är svårt att få preventivmedel? För att inte tala om att lagar mot legal abort alltid leder till ett högt antal illegala aborter, är det ok för Katolska kyrka?

Hederskulturen i kristna samfund

Erik Lundström, teologie master i kyrkovetenskap, socionom och diakon i Svenska kyrkan har skrivit en debattartikel i Dagen om kristen hederskultur utifrån sin mastersuppsats Kristen hederskultur: En studie om hedersrelaterad ecklesiologi i pentekostal-karismatisk kontext. Det är ju inte en dag för tidigt att det här ämnet genomlyses vetenskapligt. Underlaget till uppsatsen är hämtat ur pentekostal-karismatisk miljö och består av predikningar, undervisningslitteratur, pastorers sociala mediekonton och djupintervjuer. Pingströrelsen är för övrigt den miljö Erik Lundström är uppvuxen i och därmed bekant med.

Precis som i det Lundström kallar traditionell hederskultur anses individens beteende kunna påverka hela familjens anseende de församlingar han studerat. Likaså är individens sexualitet något som många har synpunkter på och vill styra. Församlingsmedlemmar förväntas infoga sig i traditionella könsroller och normer. ”Den som trotsar normen riskerar att bli öppet ifrågasatt och korrigerad. Personen riskerar också att uppfattas som “oren”, och därmed inte andligt tillräknelig.”

Den som bryter mot ”reglerna” riskerar att bli utesluten, inte bara från församlingen utan också från familjen. I en hederskultur ingår att i synnerhet ungdomar blir bevakade och kontrollerade, vilket förekommer även i de frikyrkoförsamlingar Erik Lundström studerat.

”Flera predikanter uttrycker hur de tar sig rätten att vaka över släktingars eller vänners livsstil, särskilt i fråga om hur personen väljer att hantera sin sexualitet. En sådan kontroll uttrycktes i positiva termer från estraden under pingströrelsens sommarkonferens Nyhemsveckan. Denna typ av kontroll återspeglas också i pastorernas sociala medier.”

Jag känner igen mycket av vad Erik Lundström beskriver från Katolska kyrkan och tyvärr finns den här hederskulturen säkert i fler konservativa kristna sammanhang. Något som förekommer i katolska församlingar och som påverkar detta är skitsnackandet om det sekulariserade samhället och andra samfund och religioner. De flesta katoliker ser nog att en predikan om hur känslokallt det omgivande samhället är inte stämmer med deras bild av sin omgivning. Men risken finns förstås att det allt eftersom smyger sig in i deras medvetande. Hur som helst är detta verkligen något vi behöver tala om

Jesus var inte katolik

Det verkar tyvärr som om katolska präster här i landet fortfarande ägnar sig åt ett obehagligt ”vi och de” tänkande. Irène Nordgren skriver på Katolsk Vision om en predikan där prästen enligt henne framställer det som att Jesus grundade Katolska kyrkan.

Nu vet säkert prästen ifråga att Jesus var jude och inte grundade någon kyrka. Det gjorde hans efterföljare i olika omgångar.

Men det handlar så vitt jag förstår om att framställa sig som bättre kristna än protestanterna och det sekulariserade samhället ska vi inte tala om. Det kan tyckas oförargligt men leder i små steg in på en väg som i värsta fall leder till en avhumanisering och förakt för ”de andra”, de som hör till en annan grupp.

Fanatiker finns i många grupper

När jag en gång i tiden började delta i den offentliga debatten var det som katolik och helt enkelt för yttrandefrihet i Katolska kyrkan. De jag och andra diskuterade mot var, för det mesta anonyma, konservativa katoliker och kristna. Det som var lite speciellt för dessa var hur mycket tid de, av kommentarerna att döma, lade på att fantisera kring andras sexliv, i synnerhet då homosexuellas. Deras strategi var annars personangrepp och smutskastning i stället för att diskutera sakfrågan, ställa frågor som de krävde svar på dock utan att själva svara på några, försök att byta fokus när ämnet var obekvämt, tillskriva andra åsikter som de aldrig hade framfört och argumentera mot dessa, att sätta ihop något något alla tycker är bra med något tvivelaktigt. Hat och hot, de sistnämnda i bland förtäckt, var inte heller det ovanligt. Kort sagt en högljudd, inte så stor, grupp krävde att alla andra skulle tycka och leva som de.

Det är nu några år sedan jag lämnade Katolska kyrkan, men av Gert Gelottes inlägg Katolsk jihadism på Katolsk Vision (reformkatolsk plattform) förstår jag att det inte har blivit bättre. Han skriver där om den slutna Facebookgruppen Katolskt samtalsforum, ”En värld av hat och hot, motiverad av en primitiv teologi som även förekommer i andra sammanhang.”

Ja visst, jag har stött på det i diskussioner på olika högerextrema och nynazistiska webbplatser och fb-grupper. Där tas dessutom kritiska kommentarer bort för att de uttrycker fel åsikt, kränkande kommentarer med rätt åsikt får däremot stå kvar. Kritiker blockas från att reagera eller kommentera.

Tyvärr finns samma tendenser i den vårddebatt jag nu deltar i, alla fula knep jag beskriver ovan finns där och förstås kravet på konformism. En sluten Facebookgrupp för allmänläkare där patienter hånas har lyfts fram i ljuset. Jag har skrivit om den i en tidigare blogg. Även i alternativmedicinkretsar har jag stött på kravet på renlärighet. Den slutna fb-gruppen ”Valfri vård” definierar valfrihet som friheten att välja alternativ vård. Även där togs kritiska kommentarer bort. Genomströmningen av medlemmar i gruppen är så vitt jag förstår hög.

Hat, hot och försöken att tysta av oliktänkande är obehagliga var de än förekommer. Men på något sätt blir det extra skrämmande när det är kristna eller vårdpersonal som ligger bakom det. De borde veta bättre.

Tänkvärd rolig video

Den som har ett Facebook-konto kan se videon om ett par präster som hamnar bland damunderkläderna på ett varuhus. Först skrattade jag bara, men sedan tänkte jag till lite. Det finns mer än bara humor i episoden.

 

https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=10156597742992330&id=273250047329

Polen – sexuella övergrepp av katolska präster

Michael Winiarski rapporterar i DN om det miljonbelopp som det katolska Kristussällskapet i Polen har dömts att betala i skadestånd till den kvinna som en präst knuten till sällskapet förgrep sig på och höll fången i 549 dagar när hon var 12 år.

”Det var första gången i Polen som ett offer för pedofiler lyckades kämpa till sig ersättning för skada från den katolska kyrkan.Det betyder att det är församlingen, en juridisk person, som får svara för övergreppet. Inte den enskilde prästen. Men snart kommer frågan upp i HD. Den katolska kyrkan vill till varje pris undvika att den blir skadeståndsskyldig när präster förgriper sig på barn och har överklagat.”

Eftersom Katolska kyrkan har nära band till staten är det osäkert hur det går i Högsta domstolen och om Katarzyna, som kvinnan heter, får någon ersättning. Vilket hon verkligen skulle behöva, inte minst med tanke på att hon fortfarande som vuxen är märkt av övergreppen och inte kan arbeta.

Något som inte framkommer i artikeln är att en katolsk präst inte äger något och därför inte kommer att kunna betala något skadestånd. Så för brottsoffren gör den här domen enorm skillnad.

Man kan väl konstatera att det här visar hur farligt det är när religiösa samfund och regeringar har nära band. Jag tror också att höga skadestånd är det enda sättet att få Katolska kyrkan att på allvar ta itu med den kultur som i värsta fall tar sig uttryck i pedofila övergrepp.