Tag Archives: mod

Påsken-att våga gå mot strömmen

När det gäller Påsken är vi här och nu på en lång historisk utvecklingslinje och det gäller förstås samma sak för andra högtider. Inga traditioner,eller för den delen religioner, är statiska utan ständigt stadda i förändring. Även om en del människor närmast förtvivlat förnekar detta. Jag har skrivit om en del av de olika delar som smält samman i vår påsk i en tidigare blogg. För den som vill läsa mer om just Skärtorsdagen finns intressant läsning på Nordiska museets webbplats. Man ska då komma ihåg att Nordiska museet täcker tiden från 1600-talet och framåt, grovt räknat.

Men i det här inlägger tänkte jag skriva om Stilla veckan. I Palmsöndagens predikan fick vi (som vanligt) höra om hur Jesus rider in i Jerusalem, väl medveten om att många av dem som nu ropar Hosianna om några dagar ska ropa korsfäst. Sedan fortsatte predikan med frågan om hur det är med oss själva?  Hur långt vågar var och en av oss gå emot strömmen? Var går min gräns för vad jag vågar? Många journalister, politiker och andra måste tyvärr ställa sig den frågan idag, när lögner, ryktesspridning, hat och rena hot är en del av debatten.

De som var drivande när Jesus, på lösa grunder, anklagades och sedan dömdes till döden var de judiska översteprästerna. Romaren Pontius Pilatus hade kunnat ändra världshistorien om han stått på sig och fortsatt hävda att på så här lösa grunder dömer jag ingen. ”Folket” hade också kunnat ändra historien om var och en tagit ansvar, tänkt till och bett Pontius Pilatus frige Jesus.

Bibelns berättelser utmanar oss hela tiden till utveckling, att växa som människor och kristna. I år har min förståelse för betydelsen av att våga gå mot strömmen blivit fördjupad. Men också förståelsen för att det kan ha ett väldigt högt pris och att var och en får göra så gott den kan och vågar. Bättre att man lajkar en kommentar man tycker är bra, än att vara helt tyst.

Jag tänker ofta på de modiga människor som försöker förändra Katolska kyrkan. Den irländske prästen Tony Flannery som bl.a. stått upp för kvinnors rättigheter. På sin blogg publicerar han en artikel han skrivit om hur illa kvinnor behandlats i Katolska kyrkan genom historien. Flannery utmanar ärkebiskopen Diarmaid Martin att under de två sista åren av sin ämbetstid försöka åstadkomma en förändring, vågar Martin det?  Tony Flannery själv har trakasserats på många sätt. För tillfället får man upp en sidan som erbjuder Viagra som första förslag när man googlar på Tony Flannery. En kvalificerad gissning är att det är ”goda” kristna som ligger bakom det försöket till smutskastning.

En annan katolik som drabbats hårt för sitt mod är teologen Tina Beattie. Hon skriver i en artikel i The Guardian om hur hon censurerats för att hon tagit upp frågor som kyrkans syn på preventivmedel och kvinnliga präster. I en diskussion ingår givetvis att man kan bli motsagd, men det är något annat än att trakasseras, hotas och råka ut för ryktesspridning.

Och då står vi där igen, med frågan var står jag? Sprider jag lögner och rykten vidare, i värsta fall medveten om att de är just det? Eller försöker jag gå emot drevet? Om jag ser att någon blir hårt ansatt, håller jag tyst eller stöttar? Blir någon utfryst, står jag vid den personens sida eller vill jag inte lägga mig i?

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under historia, Religion-allmänt

Nunnor behandlas som tjänstefolk

” Tjänstekvinnan ska sättas i hårt, slitsamt och smutsigt arbete” Hon ska endast få ”grovt kött”  att äta och ”skall hållas nere under träldomens och tjänandets ok”. Så skrev den engelske munken Bartholomaeus Anglicus som levde på 1200-talet och undervisade i Paris skolor. Jag stötte på honom i Jeremy Mussons Up& Down Stairs Livet på engelska slott och herresäten i verkligheten, som finns på bokrean nu.

Tyvärr verkar mycket av den medeltida kvinnosynen leva kvar i Katolska kyrkan idag. Det jesuitdrivna magasinet America har publicerat en artikel som beskriver hur nunnor behandlas som tjänstefolk av biskopar och kardinaler. America refererar i sin tur till en artikel av Lucetta Scaraffia i Women Church World,” som ingår i Vatikanens tidning L’Osservatore Romano.

Redan i inledningen beskrivs i ett citat en situation som man inte trodde förekom i västvärlden:

”Some of them serve in the homes of bishops or cardinals, others work in the kitchens of church institutions or teach. Some of them, serving the men of the church, get up in the morning to make breakfast, and go to sleep after dinner is served, the house cleaned and the laundry washed and ironed,”

En nunna som kallas sr Marie berättar att de (nunnorna) sällan inbjuds att sitta med vid bordet under måltiderna. Nicole Winfield som skrivit artikeln i America konstaterar att det här förhållandet varit allmänt känt länge, men att det är anmärkningsvärt att en tidning som står så nära Vatikanen nu vågar skriva om saken. Redaktören för Women Church World Lucetta Scaraffia säger att de försöker ge en röst till dem som inte vågar säga något själva.

Jag misstänker att en och annan läsare tycker att om inte de här nunnorna är nöjda så får de väl säga ifrån eller helt enkelt säga upp sig. Men så enkelt är det förstås inte, många nunnor kommer från fattiga familjer i Afrika, Asien eller Latinamerika. De är beroende av försörjningen från sin orden och känner inte att de kan klaga på arbetsvillkoren.

I artikeln tas även våld mot kvinnor upp, Latinamerika är t.ex. den del av världen där kvinnor löper störst risk att drabbas av våld.  En anledning till att det nu faktiskt verkar gå att diskutera kvinnors situation i Katolska kyrkan är att påven Franciskus förefaller vara medveten om problemet. Han har sagt: ”that he was concerned that in many cases, women’s work in the church ”sometimes is more servitude than true service.” Men för att en förändring ska ske behöver han få mycket stöd underifrån.

 

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Katolska kyrkan

Tänk först-dela sedan

Det är allt för många människor som okritiskt tror på och sprider lösa rykten eller rena lögner. Vad är det som gör att välutbildade personer inte ställer frågan, kan det här verkligen stämma, innan man delar vidare? Jag har skrivit om det tidigare bl.a. i bloggen ” Vad gör lögnen med människorna”  där jag tar upp exemplet med påståendet att Stockholms biskop Eva Brunne tagit ner ett kors i en kyrka och markerat riktningen mot Mecka. En lögn, som man kan undra var den kommer ifrån. Någon som inte tar så hårt på budordet om att inte vittna falskt mot sin nästa helt klart. Den personen var givetvis medveten om vad hen gjorde, hur var det då med dem som spred den falska uppgiften vidare? Var de medvetna om att det här knappast kunde stämma, men valde att strunta i det? Eller kopplade de helt enkelt bort analysförmåga och kritiskt tänkande?

Mina Dennert tar också upp mytbildning och lögner i  bloggen Viskleken-Jag är här om facebookgruppen #jagärhär. Gruppen startades som en motvikt till alla aggressiva, hatiska och ibland hotfulla kommentarer som helt dominerade nätet för ett par år sedan. Gruppen har nu över 75000 medlemmar som försöker skapa ett bättre debattklimat och mer mångfald i kommentarsfälten. Det har gått bra och det är kanske inte så konstigt att de som tidigare hade kommentarsfälten för sig själva, som en arena för sexism, främlingsfientlighet o.s.v. är rejält irriterade. Så vad gör de? Faktum är att jag känner igen mycket från hur Katolska kyrkan behandlar kritiker, alltså först att ignorera den misshagliga personen, om inte det hjälper fortsätta med smutskastning och om man kan hot om straff.

#jagärhär har drabbats av lögner som att vi försöker tysta människor. Där kan en anledning vara att vissa felaktigt tror att yttrandefrihet innebär att ingen får säga emot en. Andra är helt enkelt inkonsekventa, de anser att de själva får formulera sig hur aggressivt som helst, men ve den som argumenterar emot med minsta skärpa.

I ryktesspridningen ingår också t.ex. att #jagärhär massanmäler fb-sidor och får dem nedstängda. Där är det ju så att antalet anmälningar inte spelar någon roll för facebook och att de stänger en sida eller tar bort en kommentar som bryter mot deras regler. Sedan kan vem som helst anmäla något man inte anser ska vara på facebook, det behöver man inte vara med i en grupp för. Men kanske har fler blivit uppmärksamma på möjligheten de senaste åren. Det märkliga är att inte fler stannar upp och funderar på hur grovt det som tagits bort egentligen är? Snarare än att klaga i högan sky över begränsningar. Det mesta får ändå framföras.

Så tänk först, dela sedan.

 

Kommentarer inaktiverade för Tänk först-dela sedan

Filed under Religion-allmänt, Samhälle

Vad man ser i Galadriels spegel

Den mäktiga och visa alvdrottningen Galdriel erbjuder i slutet av boken ”Sagan om ringen” Frodo och Sam att titta i hennes spegel. Spegeln kan visa det man önskar men också annat, vilket ofta är till mer nytta. För Sam visar den hur träden hemma i Fylke huggs ner och ersätts med rökbolmande fabriker. Han blir förstås upprörd och första impulsen är att rusa hem. Galadriel påpekar att spegeln visar många ting, allt har inte inträffat ännu. En del kommer aldrig att ske om personen som sett visionen inte avviker från sin plikts väg. Spegeln kan ge värdefull information, men är en farlig rådgivare.

I dessa tider med alarmism och överdrivna beskrivningar är det viktigare än någonsin att stanna upp och tänka efter. Är t.ex. läget i Sverige en fullständig katastrof som drar till sig uppmärksamhet utomlands? Knappast, mer än i högerkretsar, med tanke på hur världen ser ut. Ett annat exempel är smutskastningen av Svenska kyrkan, från inte minst Katolskt håll. Jag har tidigare skrivit om oskicket bl.a. i den här bloggen.

De som sprider vinklade eller rent felaktiga uppgifter är förstås ofta medvetna om vad de gör. Jag är övertygad om att katolska präster och deras närmaste vet att Svenska kyrkan t.ex. talar om Jesus. Men för gemene församlingsmedlem väljer man ändå att säga något annat. En förhoppning för det kommande året är att det blir fler möten på gräsrotsnivå mellan medlemmar från olika samfund. Det finns redan en hel del samverkan mellan de konservativa kristna grupperna, som också hörs mycket. Som motvikt behövs mer kontakt mellan alla ”vanliga” kristna. Förhoppningsvis kan det leda till att fler har kunskap nog för att säga ifrån när vinklade historier eller lögner sprids från predikstolar eller vid kyrkkaffet och mod att göra det. Då tänker jag främst på mina erfarenheter från Katolska kyrkan, i Svenska kyrkan har jag inte stött på fenomenet och andra samfund känner jag inte tillräckligt väl för att yttra mig.

Ärkebiskop Antje Jackelén tog i sin predikan vid julbönen upp att Gud vänder sig till alla människor:

”Ja, det är mycket som händer därute, när Gud handlar: herdarna därute i mörkret någonstans och krubban därute där Guds son ligger lindad. Gud har en förkärlek för det och dem därute. Ofta tar det en stund innan innegänget hinner i kapp. Gud kommer till sin värld från marginalerna, ända in i människors hjärtan, ända in i våra tankar och känslor. Gud omsluter allt, ute och inne, hemma och fjärran, högt och lågt, främmande och förtroget.”

Jag tolkar ängelns budskap som att alla kristna är inbjudna att vara delaktiga i hur kristendomen och i en vidare bemärkelse världen ser ut och att vi har också ett ansvar för hur den ser ut och utvecklas. Vi kan inte bara vänta på att någon annan ska ta initiativ.

Ärkebiskopen tog även upp reformationsjubileet i sin predikan, inte minst reformationens betydelse för folkbildningen. Jag tror att just utbildning för är oerhört viktig för att värna demokratin mot angrepp från grupper, med olika religiösa och politiska förtecken, som hotar den. Med kunskap i bagaget är det lättare att stanna upp och fundera över om det man just sett eller hört verkligen stämmer. Även om man inte har en Galadriel vid sin sida.

Kommentarer inaktiverade för Vad man ser i Galadriels spegel

Filed under Samhälle, Svenska kyrkan

Var inte rädd!

Jag var säkert inte ensam om att se Prins Gabriels dop i från Drottningholms slottskyrka igår och många fler än jag uppskattade också ärkebiskop emeritus Anders Wejryds doptal. Han talar där bl.a. om hur ofta Guds sagt till oss människor att inte vara rädda:

”Många tror att Gud oftast hälsar: Skärp dig, akta dig! Den som lever med i ett kristet sammanhang kan i stället upptäcka att uppmuntran, omsorg, vilja till gemenskap och nåd karaktäriserar Gud.
”Var inte rädd!”

Anders Wejryd säger, många tror att Guds främsta uppmaning är skärp dig, akta dig. Tyvärr gäller det här i allra högsta grad oss kristna. Alltför många vaktar på sig själva för att inte misshaga Gud. Många kritiserar också andra, kristna som icke-kristna, för att leva fel, tycka fel, helt enkelt vara fel och inte ”riktiga kristna”. Åsikts-och yttrandefrihet har vi alla, så länge vi inte bryter mot någon lag. Men nog är det trist med människor som kräver att andra ska anpassa sig efter just deras tolkning av tron.

Nyligen läst jag en rimlig förklaring till det här beteendet, som jag har haft så svårt att förstå. Jag kan tyvärr inte hitta bloggen eller artikeln nu, men det gick kort ut på att en del kristna fruktar att andra människor ska ”dra ner dem själva” i Guds ögon. Och att de ska straffas för vad andra gör, eller snarare vad andra är, som homosexuella, eller ateister. Jag tror att det kan vara en rimlig psykologisk förklaring, som jag för min egen del hoppas ska leda till mer konstruktiva diskussioner i framtiden. Det är lättare att bemöta människor när man har en möjlig förklaring till deras agerande.

Nu när det nya kyrkoåret inleds hoppas och ber jag om att fler ska känna tillit till Gud snarare än fruktan och önskar alla en glad adventstid, med tid för reflexion och inte bara julstök.

Kommentarer inaktiverade för Var inte rädd!

Filed under Svenska kyrkan

Gud,tro och religion

Relationen mellan Gud, enskilda människor och grupper samt den beskrivning av relationen/relationerna som religionerna utgör fascinerar mig mer och mer.

Den här veckan är det final för Reformationsåret, som uppmärksammar att det den 31 oktober är 500 år sedan Martin Luther, i alla fall enligt traditionen, spikade upp sina 95 teser på kyrkporten i Wittenberg. Han ville knappast skapa ett nytt samfund, men hans tro gick inte längre att förena med Katolska kyrkans dåvarande tolkning av kristendomen, alltså religionen. Här ska inflikas att tro och samvete givetvis hänger intimt samman. Martin Luther kunde t.ex. inte tro att det gick att köpa sig kortare tid i Skärselden och riskerade sitt liv för att reformera Katolska kyrkan. Han var förstås inte först med kritisera Katolska kyrkan, tidigare fanns t.ex. Katarerna, men han var kritikern som överlevde.

Men var Martin Luther den ende som tvivlade? Knappast, men då som nu fanns det säkert människor som tvivlade och teg och de som ansåg att intäkterna från avlatsbreven var viktigare än att hålla sig till sanningen.

Kristendomens historia är fylld av partsinlagor, i mångt och mycket är det segrarnas historia och nu ska jag komma in på Bibelöversättarnas makt. Där kan man med för övrigt jämföra svenska översättningar med engelska, tyska, franska eller vilka språk man nu behärskar. Där går att se vilka olika val av ord som gjorts i olika länder.

I torsdags hade jag för ovanlighetens skull möjlighet att gå på ett föredrag i sr. Madeleine Fredells OP serie, Födda att representera Gud, på spaning efter en teologisk människosyn i vår tid. Den här gången var temat Guds döttrar och söner födda av Guds vilja (scrolla ner för att hitta föredraget). Som alltid med sr, Madeleines föredrag är det faktafyllt och ger åhöraren/läsaren mycket att tänka på. För egen del har jag alltså funderat på Bibelöversättarnas roll och makt. De har valmöjligheter och påverkar genom det hur vi som läsare uppfattar en text. Sr Madeleine diskuterar bl.a. hur man i Bibel 2000 översätter det grekiska ordet exousia vars betydelse enligt sr. Madeleine är auktoritet, fullmakt, myndighet.

Exemplet är hämtar ut Johannes 1:12-13.

”I meningen från Johannesprologen står det i den svenska översättningen att ” … han har givit rätten att bli Guds barn ….” Jag har valt att översätta det med ”makten att bli Guds barn”. Om jag var konsekvent med hur jag behandlar det grekiska ordet exousia borde jag översätta det med ”auktoritet”, ”fullmakt” eller ”myndighet”. Eftersom begreppet handlar om en förmåga som ska påverka omgivning är auktoritet i betydelsen ”få att växa” den bästa översättningen. Ordet ”myndighet” handlar om att vi är ”myndiga” och därmed åtnjuter ett självbestämmande, att vi själva har rätt att tolka tillvaron och ge uttryck för det. ”Fullmakt” visar på att begreppet är något vi får oss givet av en högre instans, vilket också ligger i exousia. I vår mening från Johannesprologen har jag ändå valt att översätta det med ”makt” av rent stilistiska skäl. ”Rätten att bli Guds barn” låter dels alltför svagt, dels kan det leda tanken till att vi får ”rätten” om vi på något sätt visar oss värdiga till det och det är alltid farligt att lämna sådana beslut i människors händer! Det är nämligen väldigt lätt att negera meningen och säga ”du har inte rätt att vara Guds barn”!”

Genom att sina val har översättarna, som jag förstår det , förminskat människans roll jämfört med originaltextens innebörd. Ett val som påverkar läsarens tolkning av den.

Religion är precis som historia, ofta hänger de i hop, viktigt att sätta sig in i för att det förflutna och vår samtid. Men vi måste hela tiden komma ihåg att det inte är objektiva presentationer vi får, vilket exemplet ovan belyser. Gud kan vi ha en relation till, vi ber till hen och uppfattar i bästa fall ett svar, många har behov av att gemensamt uttrycka sin tro. Detta är till stor del det som, vinklat på olika sätt, beskrivs i religionerna. Rleigionen kan vara till hjälp för den enskildes relation till Gud, men kan också vara motsatsen. Den stora faran är när Gud och religionen blandas samman och människor börjar dyrka religionen/samfundet och dess ledare, snarare än Gud. Jag tror att det har varit och är en orsak till konflikter och krig. Men jag har inte glömt en annan stor anledning till krig, längtan efter makt och rikedom. Vilket var en av anledningen till att Martin Luther överlevde och reformationen kunde spridas. Samtidigt visar det att Gud kan förvandla det mindre fullkomliga till något gott, så vi får aldrig tappa hoppet.

Kommentarer inaktiverade för Gud,tro och religion

Filed under Katolska kyrkan, Religion-allmänt, Svenska kyrkan

Därefter hade ängeln inget mer att säga…

På The Modist Bloggist hittar jag en tankeväckande blogg med rubriken The Virgin Mary is Pro-Choice. Där jämförs till att börja med de två möten med Ärkeängeln Gabriel som Lukasevangeliet berättar om. Det första tillfället är när prästen Sakarias får veta att hans hustru Elisabet ska föda en son som ska få namnet Johannes.  Sakarias kommer med invändningar inför detta, vilket inte tas emot väl av Gabriel:

”8 Sakarias sade till ängeln: ”Hur skall jag få visshet om detta? Jag är ju gammal, och min hustru är till åren.” 19 Ängeln svarade honom: ”Jag är Gabriel som står vid Guds tron, och jag är utsänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud. 20 Men du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag då detta sker, eftersom du inte trodde på mina ord, som skall gå i uppfyllelse när tiden är inne.”

En tid därefter blir Gabriel sänd till jorden igen. Den här gången till en ung kvinna vid namn Maria, som också hon får ett meddelande som gör henne förvånad. Hon ska bli havande och formulerar sina tvivel, men på ett lite annat sätt och Gabriel reagerar också annorlunda.

34 Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.” 35 Men ängeln svarade henne: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. 36 Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. 37 Ty ingenting är omöjligt för Gud.” 38 Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.”

Både Sakarias och Maria uttrycker alltså tvivel och kring det resonerar ShieldingC i sin text. Prästen Sakarias förväntas tjäna Gud och när han vill ha bevis för att hustrun ska kunna bli gravid, straffas han med nio månaders stumhet. Maria däremot har ett val, att hon säger ja förutsätter att hon hade kunnat svara nej. Ytterligare en skillnad är att det är Maria, inte ängeln som får sista ordet, vilket ShieldingC påpekar. Ytterligare en skillnad jag ser i attityden hos Sakarias respektive Maria. Sakarias kräver bevis, han mopsar helt enkelt upp sig mot Gabriel, medan Maria ställer en fullt rimlig fråga.

Elisabet och Maria representerar också två grupper av kvinnor som man genom historien sett ner på och betraktat som misslyckade, dvs den ofruktsamma kvinnan och den ogifta tonårsmamma. Trots det väljer Gud ut dem som mödrar till Johannes och Jesus, något som vare sig kyrkliga eller världsliga ledare genom historien verkar ha reflekterat över.

Marias möjlighet att välja mellan att bli gravid eller avstå är inte ett alternativ för katolska kvinnor enligt kyrkans lära. ShieldingC påpekar också att graviditeter inte alltid beskrivs i positiva ordalag i Bibeln:

”We have it on biblical authority that pregnancy is not always a blessing. Cursed be the breasts that suck and the wombs that bear in days of tribulation. Luke said so a few times, and Matthew said so once.”

Sedan följer ett ganska långt och komplicerat resonemang om människovärdet, graviditet och abort, där tyvärr preventivmedel som en möjlighet att undvika oönskade graviditeter saknas. Som så ofta i katolska sammanhang. Men det är alltså de lite ovanliga perspektiven i inledningen av bloggen jag koncentrerat mig på.

 

Kommentarer inaktiverade för Därefter hade ängeln inget mer att säga…

Filed under Religion-allmänt, Religionshistoria

Hoppet har två vackra döttrar – de heter Vrede och Mod

Rubriken är inspirerad av kyrkofadern Augustinus (354-430) och är, på engelska, också rubriken till en artikel av Therese Koturbashs, en av ledarna i  Women’s Ordination Worldwide (WOW). Jag strax återkommer till den strax.

Men jag ska börja med en debattartikel  i Kyrkans tidning som har rubriken Varför samtalar vi inte? Prästen Gösta Tingström frågar sig där varför man inte talar om andliga ting i Svenska kyrkan. Min första reaktion blir, vad talar han om?! I de Svenskkyrkliga sammanhang jag befinner mig i talas det i allra högsta grad om andliga ting. Nyligen läste jag Mikael Mogrens 100 frågor om Gud och 200 svar, vad var det om inte ett samtal om tro och andliga ting.

Nästa tanke är att Gösta Tingström skapar en s.k. halmdocka, i det här fallet presenterar han ett problem som är litet om det alls finns och angriper det sedan. Så vitt jag kan se skulle den rimliga förklaringen då vara att han vill sälja in ett eget projekt, Pilgrim 500.  Av nyfikenhet och för att se om det är jag som av en slump befinner mig i sammanhang där det finns rika tillfällen till andliga samtal så surfade jag runt  och tittade på några andra församlingars program. Det såg bra ut där också.

Det kan förstås vara så att det är min bakgrund i Katolska kyrkan som spelar in igen, men jag tror inte det. Även om jag kom tillbaka till Svenska kyrkan andligt utarmad, vill jag ha djup i diskussionerna om tro och andlighet. Samtidigt är jag förstås påverkad av att ha varit tvungen att lägga energi och tid på att kämpar för grundläggande frågor som allas möjlighet att få sin prästkallelse prövad. Det är också genom den kampen jag lärt känna och tagit hjälp av Hoppet, Vreden och Modet, vilket alltså även Therese Koturbash gjort.

Koturbash skriver i sin artikel om hur hon blev smärtsamt medveten om hur Katolska kyrkans ledning resonerade:

  • because I am a woman, I do not bear an iconic resemblance to Christ (Inter Insignores)
  • because my spirit has been delivered in the biological packaging of a woman, in our sacraments a simple piece of bread or a machine cut wafer has greater capacity to be recognised as Christ
  • while a man can stand in for the bride or groom, my ‘woman’ being imposes limitations on what ‘my package’ can represent

Ännu märkligare är att ljusstakar och tyg genom historien varit mer välkomna vid altaret än kvinnor. För så är det ju, kyrkan ledning har nästan slagit knut på sig själva för att hålla kvinnor borta från prästämbetet och vilket jag tror är det väsentliga, makten.

Therese Koturbash har precis som jag och många andra kvinnor brottats med tvivel om hon skulle stanna kvar i Katolska kyrkan. Hon valde att stanna kvar och fann styrka i kampen för att alla Gud kallar ska kunna bli präster.

Då är frågan hur jag ska knyta ihop de här trådarna? En reflexion är att andlighet och tro, även om Gösta Tingström inte upplever det så, är viktigt i Svenska kyrkan, medan Katolska kyrkan är upptagen med kampen om inflytande och makt. Det sistnämnda rör mer basala frågor, medan Svenska kyrkan har tid och kraft över för det som borde var det centrala dvs Gud och tro.

 

Kommentarer inaktiverade för Hoppet har två vackra döttrar – de heter Vrede och Mod

Filed under Katolska kyrkan, Svenska kyrkan

100 frågor om Gud och 200 svar

Att förmedla något vettigt när man har många sidor eller gott om tid till sitt förfogande kan vara svårt nog. Har man bara en rad, respektive 10-12 rader på sig är det en verklig utmaning. Västerås biskop, Mikael Mogren, gör precis detta i boken 100 frågor om Gud och 200 svar, där han ger ett kort och ett lite längre svar på frågor om Gud som ställts av olika personer som bor i Västerås stift.

Boken är till att börja med vackert formgiven, jag kommer på mig med att stryka med handen över pappret i inlagan. Den har också ett behändigt format som inbjuder till att ta den med sig.

Uppställningen är enkel; fråga, kort svar, längre svar. De får mig som läsare att tänka till (det korta svaret), ofta lär jag mig något nytt (det längre) och framför allt jag blir nyfiken på att ta reda på mer.

Som ett exempel kan jag ta fråga 56:  Vad står det i Bibeln?  Det korta svaret är: Många olika saker. I det längre svaret ges exempel på olika typer av texter och där stöter jag på en jag inte läst tidigare. Berättelsen om Debora i Domarboken, Mikael Mogren nämner Deborasången i femte kapitlet kanske främst för att den anses vara Bibelns äldsta text. Han beskriver Debora som en hårdför militär ledare. Jag kan förstås inte låta bli att slå upp texten och ser då i kapitlet innan att Debora också var profet och domare, ” Hon brukade sitta under Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och israeliterna gick till henne med sina rättstvister.”

Är det inte märkligt att de texter om starka kvinnor som faktiskt finns i Bibeln, som av en händelse aldrig nämns. Hur väljs för övrigt kyrkoårets bibeltexter ut? Sorteras de om kvinnliga ledare bort där också? Det återstår att ta reda på.

Det enda jag egentligen saknar i 100 frågor om Gud och 200 svar är ett lite vidare historiskt perspektiv, att ta in fler influenser än den judiska för kristendomen. I Katolska kyrkan fanns och finns förstås en intellektuell elit som är helt på det klara med de historiska sammanhangen, men markerade att det var VÄLDIGT OINTRESSANT med t.ex. sumerernas tro och likheter med kristendomen. Vilket jag förstås inte höll med om, utan undersökte vidare. Hur det ser ut med den saken i Svenska kyrkan har jag inte riktigt fått grepp om ännu. Hur som helst visar det att präst aldrig varit ett alternativ för mig, men väl religionsvetare.

Jag tror att jag nämnt Biskopspodden tidigare, där ges möjlighet att höra lite längre intervjuer med Svenska kyrkans biskopar. För det här inlägget är det förstås lämpligt att länka till den med Mikael Mogren.

 

1 kommentar

Filed under Religionshistoria, Svenska kyrkan

Pride – delta eller inte, valet är fritt

Pride 2017 närmar sig slutet och eftersom vi har turen att leva i en demokrati har var och en kunnat välja att delta eller låta bli. Det bästa vore förstås om det inte behövdes något särskilt särskilt arrangemang för HBTQ-personer, attacken på Prideparaden igår visar att det tyvärr inte är fallet.

För min egen del valde jag, som stolt vän, ut två arrangemang som passade mig. I fredags var jag på en fin och tänkvärd gudstjänst i Stora Synagogan som Iréne Nordegren skrivit om på Katolsk Visions blogg. Jag blev glatt överraskad när rabbinen Ute Steyer påpekade att människan i Talmud beskrivs som ett spektrum mellan man och kvinna. Alltså att könsidentiteten kan variera. Jonas Gardells tal, där han bl.a. sade att det omöjliga är det vi inte vi inte kommit på hur vi ska göra, var hoppingivande.

Nu återstår det jag allra mest ser fram emot, Kärlekens mässa kl. 18 i Storkyrkan, kanske ses vi där i mängden. Det blir säkert fullt till sista plats och kommer att vara en på flera sätt varm tillställning!  Så klä dig i svala kläder, ta med en vattenflaska och kom till denna glädjens och kärlekens sändning ut i vardagen.

Kommentarer inaktiverade för Pride – delta eller inte, valet är fritt

Filed under Religion-allmänt, Samhälle