Tag Archives: forskning

Könshormoners inverkan på allergi och astma

World Allergy Organization Journals webbplats finns en intressant artikel av Erika Jensen-Jarolim om skillnaderna mellan könen när det gäller att utveckla allergier och astma.

Den är i stort sett begriplig även för den som inte har en vårdutbildning och nyttig läsning för alla som lider av allergier och astma, eftersom den ger en överblick över forskningsläget för det här området. För alla patienter som inte kommer längre än till en vårdcentral är det förstås extra viktigt att vara påläst.

Erika Jensen-Jarolim inleder med att män och kvinnor har olika livsstilar, väljer ofta olika yrken, sporter och har olika matvanor. Vilket påverkar vilka sjukdomar vi får, men för allergier och astma har också könshormonerna stor betydelse. När det gäller barn är t.ex. fler pojkar än flickor astmatiker, efter puberteten är situationen den omvända. Kvinnor är sedan mer drabbade av astma och allergi under resten av livet. Kvinnor är även känsligare för giftiga ämnen som tobaksrök. Det verkar alltså som om testosteronet har en skyddande effekt.

Även födoämnesallergier drabbar betydligt fler kvinnor än män. Fler kvinnor får också anfylaktiska reaktioner på en del födoämnen, som bär och frukt, efter fysisk träning.

Ytterligare ett exempel som Erika Jensen-Jarolim tar upp är kopplingarna mellan allergier och missfall samt svårigheter att bli gravid. Hon beklagar här att det inte finns så stort samarbete mellan gynekologer och allergologer.

Moreover, the immunologically mediated reaction is a cause for repeated miscarriages and pregnancy loss. These connections are seldom considered today, as there is no functional interaction and exchange established between allergists and gynecologists. This is a pity, as very specific diagnosis is possible and even specific desensitization protocols have been elaborated [5].

Det här var några exempel ur en artikel om ett forskningsområde som man bara kan hoppas även kommer ”vanliga” patienter till nytta snart.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Vård och omsorg

Allt om Bibeln- en informativ webbplats

Allt om Bibeln är en alldeles utmärkt webbplats för den som vill veta mer om Bibelns texter och deras kontext. Vi har många utmaningar, vid förståelsen av texterna. Hur olika översättningar gjorts, där kan det vara bra att titta på andra länders tolkningar. Vi lever i en helt annan tid och ifrågasätter andra saker än vad Jesu samtida gjorde. Olika författare vänder sig till olika grupper, vilket gör att texterna ibland ger helt olika versioner av hur det förhöll sig. Och så vidare.

Det går även bra att ställa frågor, t.ex. om hur judarna såg på Jesus? Där är svaret att de flesta nog inte kände till honom alls och de som mötte honom såg honom troligen som en kringvandrande skriftlärd och undergörare. ”Några, kanske främst de som bara hört ryktena om honom, menade att han kanske var den Messias som profeterna lovat skulle komma. Och ett fåtal var helt säkra på att han var denne Messias – och de anslöt sig till honom och blev hans lärjungar. ”

 

Kommentarer inaktiverade för Allt om Bibeln- en informativ webbplats

Filed under Religion-allmänt, Religionshistoria

Nya Karolinska försök till försvar

På DN-Debatt gör Stefan Larsson och Johan Öberg från The Boston consulting group (BCG) ett försök att försvara Nya Karolinska sjukhuset (NKS) och BCG:s insats. Men i debattinlägget ges, så vitt jag kan se, inget konkret exempel på något som faktiskt fungerar på själva sjukhuset. Jag gick i stället vidare och tittade på de sjukhus som Larsson och Öberg tar upp som inspirationskällor för arbetet med NKS, Cleveland Clinic och Martini-Klinik i Hamburg.

På Cleveland Clinics hemsida framgår egentligen mest att de vill ge vård av hög kvalitet, men de arbetar uppenbarligen i team runt patienten. Något jag tror kan vara alldeles utmärkt, många patienter behöver hjälp av olika specialister och det är förstås väsentligt att dessa samarbetar. När jag läser om sjukhuset på Wikipedia, framgår dock att mellan 2010-2014 gjordes ett antal inspektioner och uppföljningar av ”The Centers for Medicare & Medicaid Services (CMS)” efter klagomål från patienter.

”Between 2010 and 2013, the CMS undertook an extensive series of investigations into the Cleveland Clinic Foundation, with at least a dozen inspections and follow-up visits triggered by patient complaints.[47][48] An analysis of Medicare inspection data between 2011 and 2014 found that the Cleveland Clinic Foundation was one of at least 230 instances where validated serious incidents—dubbed ”immediate jeopardy” complaints— led CMS to threaten loss of ability to serve Medicare patients unless the problems were fixed immediately. Due to numerous serious ongoing safety violations, the Cleveland Clinic Foundation was on payment termination track for 19 months, placing at stake $1B in annual Medicare/Medicaid reimbursement.[47] The citations were reported and analyzed in detail by Modern Healthcare, which posted some of the safety documents.[47][48]”

Det verkar alltså finnas en hel del likheter med NKS i form av risker för patienterna. Men det är knappast dessa Larsson och Öberg menar.

Martini-Kliniken i Hamburg är specialiserad på vård av patienter med prostatacancer och den verkar ha goda resultat. Här är det väl snarast kvalitetsmätningen de gör som man tänker sig ska vara en förebild för NKS. Och att mäta kvaliteten på vården, alltså hur pass återställd patienten blir, tror jag är en god idé och då inte bara på sjukhusen, utan över huvud taget. Men för NKS är det nog långt kvar dit, det gäller att åtgärda felplanerade och i vissa fall felbyggda lokaler och få tekniken att fungera till att börja med. Helst utan patienter som riskerar att drabbas av missar. Sedan kan man börja fundera på kvaliteten i övrigt.

Men faktum är att det nog inte var ett extrasuperspecialiserat sjukhus för det fåtal svårast sjuka och skadade patienterna Stockholm behövde, utan mer kapacitet för alla mer normalt drabbade. För att inte tala om en väl fungerade öppenvård med specialister som tar emot utan remiss. Då blir de flesta patienter inte så dåliga att de behöver sjukhusens resurser. Det är förstås det bästa för både patienterna och samhället.

Kommentarer inaktiverade för Nya Karolinska försök till försvar

Filed under Vård och omsorg

Lipödem-den som har tur får rätt diagnos och behandling

Lipödem, en uppenbarligen ganska vanlig, men bland många läkare okänd störning i fettvävnaderna har uppmärksammats en del den senaste tiden. På Svenska Ödemförbundets hemsida finns en tydlig beskrivning av vad lipödem är, hur det yttrar sig, vilka andra tillstånd det kan blandas ihop med och vilka behandlingar som är lämpliga.

Som alltid är tidig upptäckt och behandling väldigt viktigt för hur bra patienter med lipödem kan må:

”Vid lipödem är lymfsystemets kapacitet i fettvävnaden nedsatt och därför ska aktivering av lymfsystemet påbörjas så tidigt som möjligt. En person med lipödem mår bra av att dagligen utföra djupandningsövningar, manuellt självlymfdränage eller använda andra metoder som aktiverar lymfsystemet (se under Lymfterapi).”

Vårdcentralen är tyvärr ofta den första och enda kontakten med vården en patient har. Många ”fastnar” också där i tron att det antingen inte går att behandla deras sjukdom/skada eller att allt som kan göras är gjort. De patienter jag känner till som lyckas ta sig vidare till en eller flera specialist/er har i samtliga fall blivit bra eller friskare. Men eftersom de hunnit bli riktigt dåliga innan de kommit till rätt doktor, har det tagit lite tid.

I ett inlägg i Läkartidningen blir det tydligt hur okunniga allmänläkare är om lipödem och hur skrämmande obekymrad, i alla fall, allmänläkaren och skribenten Mikko Hallgren är över detta. Han skriver inledningen att lipödem var en för honom okänd diagnos och frågan som genast infinner sig är vad eventuella patienter med lipödem fått för diagnos och behandling? Men eventuella missar är inget Mikko Hallgren tar upp som ett problem, kanske tar han inte så allvarligt det. Han redogör istället för alla vetenskapliga artiklar i ämnet han nu läst, men uppenbarligen inte förstått. Därför blir också hans slutsats lite tokig:

”Efter genomgång av ämnet är min slutsats att lipödem är en ovanlig sjukdom som ska misstänkas endast när vanliga differentialdiagnoser verkar osannolika. Diagnosen bör också stödjas på radiologiska undersökningar (i första hand ultraljud, lymfscintigrafi och/eller magnetröntgen) [7, 12-16].”

På Svenska Ödemförbundets hemsida står att man beräknar att 11 % den kvinnliga befolkningen får lipödem efter puberteten samt:

”Lymfscintigrafin är normal vid diagnosen lipödem och behöver därför inte göras. Vid långt utvecklat lipödem kan sekundär störning av lymfsystemet märkas vid lymfscintigrafin, (p.g.a. förträngning av lymfkärl som därmed läcker).”

Det är också vad de två specialister på området, Leif Perbeck och Sue Mellgrim som skrivit det inlägg som Mikko Hallgren har invändningar mot och sedan i ett svar på hans kritik bl.a. också konstaterar, mer diplomatiskt än vad jag gör:

”Mikko Hellgren har gjort en omfattande litteraturgenomgång om lipödem. Diagnosen ställs genom anamnes, status i form av okulära kliniska fynd och noggrann palpation av hela fettvävnaden. De flesta av de afficierade områdena är tryckömma, men vävnaden har också en mycket karaktäristisk förändring med lipom som saknas vid fetma. Fetma är för den ovane en vanlig differentialdiagnos. Även Dercums sjukdom är en vanlig differentialdiagnos. För att kunna ställa diagnosen lipödem krävs varken ultraljud, MRT eller lymfskintigrafi som Mikko Hellgren skriver, eftersom det djupa lymfsystemet i kroppen är intakt.”

Mikko Hellgren påpekar att Leif Perbeck och Sue Mellgrim arbetar privat med den fettsugning som båda förespråkar som bästa behandlingsmetod. Han anser att Läkartidningen bör avstå från att publicera texter från jäviga personer. Det är i och för sig en rimlig invändning, men här rör det två specialister på området och jag håller nog med Läkartidningens redaktion att publiceringen går bra om det tydligt framgår vilka möjliga jävsförhållanden som finns.

Däremot är jag tveksam till om Läkartidningen ska publicera inlägg där skribenten inte har kunskaper i ämnet, inte minst för att det sänker tidningens trovärdighet. Å andra sidan är det bra att som patient se vad den läkare man möter på VC sannolikt kan, eller snarare inte kan…

Kommentarer inaktiverade för Lipödem-den som har tur får rätt diagnos och behandling

Filed under Vård och omsorg

Behandling av hjärntumörer i Storbritannien

Den svenska sjukvården har många brister, så vitt jag kan se till stort del beroende på en dålig organisation och en mindre lyckad inställning till prioriteringar osv. Jag har därför börjar titta på hur det ser ut i andra länder, där det verkar fungera bättre.

I ett inslag på SVT nyheter finns ett inslag om 15-åriga Niki som drabbats av en allvarlig hjärntumör. Vården fungerade uppenbarligen bra i det första skedet och sedan fick Niki möjlighet att vara med i en studie om en ny behandling på Rigshospitalet i Köpenhamn. Först såg allt ut att gå åt rätt håll och tumören krympte. Nikis föräldrar hade dock hört talas om ett barn med samma typ av cancer där tumören spridit sig ner i ryggraden. De bad därför om att Niki skulle få göra en ryggröntgen, vilket läkarna tyckte var onödigt. När Niki blev sämre gjordes till slut en ryggröntgen som mycket riktigt visade att tumören spridit sig till ryggen.

De ansvariga läkarna sade att inget mer går att göra för att hjälpa Niki, men föräldrarna vill försöka med vård utomlands och nämner Storbritannien som ett exempel på land som ligger långt fram med nya behandlingar. Jag googlade för att se hur vården kan se ut där och hittade Cancer Research UK som har en saklig och informativ hemsida där olika former av cancer tas upp däribland hjärntumörer, med allt från behandlingar till hur patienten ska förbereda sig inför ett läkarbesök och hur man lever med cancer. Där finns också olika forskningsprojekt upptagna.

Så vitt jag kunnat se är den svenska motsvarigheten Cancerfondens hemsida, men den är inte alls lika koncis, utan lite svamlig. Faktum är att det även smyger sig in nocebo-tänkandet när det gäller cellgifterna. Jag trodde annars att biverkningarna är så påtagliga för cellgifter, att området är fritt från funderingar om hur patientens förväntningar spelar in. Men jag tänkte inte på illamående, som det förstås går att pyskologisera kring…

Slutsatsen blir att även inom cancervården är utfallet beroende av anhörigas och patienters förmåga att söka kunskaper och att kämpa för så bra vård som möjligt. Det ser också ut som om ansvariga i Sverige kan få tips om förbättringar av vården bara genom att se hur andra länder arbetar.

 

Kommentarer inaktiverade för Behandling av hjärntumörer i Storbritannien

Filed under Vård och omsorg

Att behaga sin doktor – om placeboeffekten

Placebo betyder egentligen att behaga på latin och på placeboeffekten liksom dess motsats nocebo har det forskats och skrivits det en hel del de senaste åren. Jag förnekar inte att tro kan påverka hälsan, men är tveksam till hur mycket den kan påverka och framför allt hur långvarig effekten är. Dessutom rör de forskningsstudier jag har sett tillstånd där förbättringen handlar om patientens upplevelser. Det vill säga majoriteten av artiklarna och studierna rör olika typer av smärta. Däremot hittar jag ingen studie av placeboeffekten när det gäller t.ex. blodfettssänkande läkemedel, där det konkret går att mäta om de har effekt. Likaså görs fejkoperationer av knän, där det återigen patienten som själv ska tala om hur hen känner sig efter operationen. Men jag har inte sett några försök där läkaren låtsas gipsa ett benbrott och resultatet kan ses på en röntgenbild.

Om placeboeffekten finns borde det inte slumpa sig så att den aldrig fungerar på sjukdomar och skador som går att mäta objektivt och alltid på de som är upp till patienten att skatta. I så fall är risken att utfallet beror på en helt annan form av att behaga, nämligen att patienten så gärna vill vara sin doktor till lags. Har man fått en medicin som doktorn säger kommer att hjälpa, så krävs det en patient med integritet för att säga, att nej tyvärr. Därmed inte sagt att bemötandet inte är en värdefull del i behandlingen. Jag är säkert inte ensam om att ha känt mig bättre precis när jag kommit ut från doktorn och fått veta vad som är fel, vilken medicin som förhoppningsvis ska bota åkomman och vad jag ska göra om jag inte blir bättre. Problemet är att den ”förbättringen” inte varar så länge.

En av de artiklar jag läst är skriven av Göran Nilsson och publicerad i Läkartidningen. Han tar där upp en studie på migränpatienter, där en del fått placebo och andra del ett läkemedel. Poängen där är så vitt jag förstår att det faktiskt är 10% av dem som får placebo som känner sig bättre, mot 35%  av dem som fått medicin. Nilsson ser placeboeffekten som en extra hjälp till en fungerande medicinering. Han skriver om nocebo också och att det då främst rör biverkningar. Vilket är lite märkligt, kan förväntningar påverka effekten av en behandling positivt, borde de rimligen även kunna ha en negativ inverkan…  Som jag skrivit tidigare finns det också ett stort problem där i och med att vårdpersonal redan som det är slår knut på sig själva för att hitta andra förklaringar till biverkningar än just biverkningar.

Harvarduniversitetet har haft flera forskningsprojekt om placebo och nocebo och jag tar med en artikel av Kathleen Koman som till stor del handlar om smärtpatienter, vad smärtan beror på och hur den ska behandlas . En viktig upptäckt på senare år är hur noga det är med att förebygga smärta, t.ex. genom att ge smärtlindring inte bara narkos till patienter som opereras. Även Kathleen Koman tar upp migränpatienter som exempel på hur attityden hos patienterna kan påverka smärtupplevelsen. I artikeln ägnas en del också de gener som påverkar smärta. Det verkar som om man även här kommer att kunna ta fram specialdesignade läkemedel beroende på vilken/vilka gen/er som styr smärtan. Artikeln tar alltså upp många aspekter på hur smärta ska behandlas, men Koman konstaterar också att det är oerhört viktigt att patientens situation tas på allvar och att hen får en behandling utformad efter vederbörandes behov.

Det jag skulle vilja se är uppföljningar av placebo och nocebostudierna. Hur mår patienterna, låt säga en månad, efter att studien avslutats? Just för att se hur stor del av förbättringar respektive biverkningar som beror på att patienterna vill behaga doktorn eller sköterskan beroende på vem de träffar. Man skulle där kunna titta på hur Katolska kyrkan behandlar olika typer av mirakulösa tillfrisknanden som sker i t.ex. Lourdes. Där undersöks de som anmäler att det blivit friska noga och enligt ett inslag i Vetenskapsradion anser Lourdes Medicinska kommitté att de flesta tillfrisknanden har en medicinsk förklaring:

”Men enligt Lourdes Medicinska Kommitte, har i princip alla tillfrisknaden rent medicinska förklaringar. Av de totalt 7 000 ärenden, som genom åren granskats av Kommittéen, har enbart 68 fall ansetts vara icke medicinskt förklarbara. Den överväldigande majoriteten av dessa – hela 63 stycken – inträffade före 1975. Sedan dess har modern diagnostik och behandling genomgått en revolutionär utveckling.”

Vill man spetsa till det verkar det alltså som om kyrkan blir allt mer vetenskaplig och vetenskapen allt mer inriktad på att tron kan hela.

Kommentarer inaktiverade för Att behaga sin doktor – om placeboeffekten

Filed under Vård och omsorg

Arbetsmedicin – en ny specialitet

DN rapporterar att så få som 60 % av de manliga och 50% av de kvinnliga arbetstagarna i nuläget har tillgång till företagshälsovård. Skälet är att det är dyrt, enligt DN i synnerhet det förebyggande arbetet, medan fler företag satsar på att låta anställda gå till företagshälsan när de blir sjuka.

Jag skulle säga att både ock behövs, om de anställda går till företagshälsan när de blir sjuka, är det förstås lättare att upptäcka problem i arbetsmiljön. En patient med ont i axlarna är kanske en slump, men kommer fler från samma företag med liknande symtom behövs förstås en undersökning av vad det beror på. Samtidigt är det förstås bra om företagshälsovården kan gå igenom arbetsplatsen och förebygga t.ex. belastningsskador.

I DN:s artikel framgår att det råder brist på företagsläkare, något som man försöker råda bot på med ett ST-inriktning mot arbetsmedicin som är på 2,5 år. Det skulle behöva utbildas 50 specialister de närmaste fem åren men det blir bara 10-12 stycken. En av dem, Lisa Reda intervjuas i artikeln. Det hela blir ju inte lättare av att den som börjar den här specialiseringen, redan ska ha specialistkompetens i något lämpligt område. Jag kan tänka mig att bl.a. ortoped, psykiatri, allergolog och kanske socialmedicin kan vara lämpliga. Men flera av dessa är det ju också ont om.

Företagshälsovård borde rimligen vara något som landstingen skulle stötta, eftersom det minskar trycket på den övriga vården. Som jag har förstått det är inte besöken hos företagsläkare ens med i högkostnadsskyddet, i alla fall inte i Stockholm. Jag uppfattar det som att det varit det förut, men har inte hittat några uppgifter som bekräftar detta eller för den delen motsäger det. Vad som också behövs är att göra det mindre kostsamt för mindre företag att ansluta sina anställda till företagshälsovård. Jag misstänker att många av de anställda som saknar tillgång till företagshälsovård återfinns där. Kanske kunde några företag gå ihop och dela på kostnaderna?

Entusiasmen hos de blivande arbetsmedicinarna verkar hur som helst vara stor, vilket den intresserade kan ta del av på Arbets- och miljömedicinbloggen. Den senaste bloggen handlar om fukt och mögel och då i synnerhet i krypgrunder. Kanske mer aktuellt för villaägare än för företag.

 

Kommentarer inaktiverade för Arbetsmedicin – en ny specialitet

Filed under Vård och omsorg

Smärtforskning och ny läkemedelschatt

Om jag har blivit bönhörd eller om vi helt enkelt är flera som tänker i samma banor låter jag vara osagt. Det viktiga är två goda nyheter för många patienter.

DN skriver att tre forskare vid Karolinska institutet; Karin Jensen, Eva Kosek och Camilla Svensson fått 30 mkr av uppfinnaren Leif Lundblad för att forska om smärta. Mer än en miljon svenskar beräknas lida av långvarig smärta, så behovet är stort. De tre forskarna ger sig på ett underbeforskat område, där man hittills fokuserat på atthitta olika sätt för patienterna att hantera smärtan. De tre forskarna vid KI vill istället försöka komma åt orsakerna till smärtan och hitta bättre sätt att behandla den.

Så här säger Karin Jensen:

”Att leta i den kroppsdel som gör ont kan vara lönlöst, för vid många kroniska tillstånd är det inte där man hittar felet. Det har blivit en felreglering av smärtsignaler i centrala nervsystemet som vidmakthåller den här sjukdomen. Vid till exempel ländryggssmärta är det vanligt att man inte ser något särskilt vid en magnetkameraundersökning av ryggen, men vi kan se att hjärnans signaler avviker. Jag vill förstå vad som går rätt när smärtan vänder, säger hon.”

Det låter väldigt bra att försöka hitta anledningen till att en patient har ont, men varför i hela friden har ingen gjort det tidigare?!

Nästa goda nyhet hittade jag på Svenska Farmacis webbplats. Apoteket AB har lanserat en app där människor kan chatta med en farmaceut dygnet runt.

”Många av dem som söker information på egen hand uppger också att de blir förvirrade av alla olika tips och råd kring hälsa i allmänhet. För att hjälpa dem som behöver råd om läkemedel och sin läkemedelsbehandling på nätet lanserar Apoteket nu en dygnet-runt chatt”, skriver apotekskedjan i ett pressmeddelande idag.”

Den som försöker få råd om sina läkemedel och då inte bara på nätet, riskerar idag att bli hänvisad runt, runt utan att få några vettiga svar. Det kan jag säga utifrån mina egna erfarenheter. Jag har inte provat den här appen ännu, men den kan absolut vara ett steg i rätt riktning.

Kommentarer inaktiverade för Smärtforskning och ny läkemedelschatt

Filed under Vård och omsorg

Hopp om bot för autoimmuna sjukdomar

Människor som lider av autoimmuna sjukdomar som reumatiska ledsjukdomar (polyartrit), typ 1 diabetes och MS kan börja hoppas på läkemedel som botar och inte bara lindrar symtomen. Givetvis kommer dessa läkemedel  när de blir verklighet att innebära mindre kostnader och mindre tryck på den hårt ansträngda sjukvården. De enda förlorarna är läkemedelsindustrin som tjänar mer på läkemedel som mildrar symtom men måste tas hela livet, än på kortare kurer som botar.

De forskare som belönas med årets Crafoordpris i polyartrit som delas ut av Kungl. Vetenskapsakademien heter Shimon Sakaguchi, Osaka University, Osaka, Japan, Fred Ramsdell, Parker Institute for Cancer Immunotherapy, San Francisco, CA, USA och Alexander Rudensky, Memorial Sloan Kettering Cancer Center, New York, NY, USA och motiveringen lyder:

”för deras upptäckter rörande regulatoriska T-celler som motverkar skadliga immunreaktioner vid artrit och andra autoimmuna sjukdomar.”

På Vetenskapsakademiens webbplats finns en beskrivning av vad de tre forskarna upptäckt och vilken användningar det kan få. Läs den gärna, inte minst för de pedagogiska och humoristiska illustrationerna som tyvärr inte finns som pressbilder.

Autoimmuna sjukdomar orsakas av ett övernitiskt immunförsvar som angriper kroppens normala vävnader i tron att de är en angripare (som virus eller bakterier). Sakaguchis, Ramsdells och Rudenskys upptäckter rör de regulatoriska T-cellerna som även kallas Treg. Dessa kan beskrivas som immunförsvarets ordningsvakter. De kan upptäcka och dämpa andra celler som blivit överhettade och angriper åt alla håll. De regulatoriska T-cellerna kan spreja celler som agerar fel med ett hämmande immunhormon. De kan även sätta sig på andra cellers yta och signalera hur det borde bete sig.

Det är otroligt vilka resurser våra kroppar har och givetvis smart att använda det som redan finns i stället för att tillföra ett främmande ämne.

Många, men inte alla, personer som har autoimmuna sjukdomar har för få eller störda regulatoriska T-celler. Hur störningarna ser ut varierar mellan de olika sjukdomarna men också mellan individer. Så vitt jag förstår är det främst den delen som det behövs forskas mer om innan det går att ta fram läkemedel som botar  autoimmuna sjukdomar

Vetenskapsakademien tipsar i sitt pressmeddelande om vetenskapliga artiklar som rör de tre pristagarnas forskning.

I Nature finns den här artikeln och denna.

Den som vill hittar också en intervju med Alexander Rudensky

Kommentarer inaktiverade för Hopp om bot för autoimmuna sjukdomar

Filed under Vård och omsorg

Frispråkiga katoliker på Irland och i USA

Det finns en del Svenskkyrkliga som klagar, även på demokratin som de kallar politiken, i kyrkan. Jag påpekar när jag ser den typen av kommentarer att de ska vara glada att de kan klaga, ja till och med vara oförskämda, utan att straffas, trakasseras, smutskastas eller rent av dödas. Med tanke på diskussionerna om t.ex. falska nyheter, kan jag upplysa om att smutskastning och ryktesspridning för att skada en person inte är något nytt. Det kan vilken reformkatolik som helst vittna om.

En av de som råkat illa ut är den irländske prästen Tony Flannery som man kan läsa om i The Irish Times. Flannery straffades av Troskongregationen (inkvisitionens efterföljare) år 2012 för att inte följa kyrkans lära. Han har t.ex. uttryckt sig positivt om kvinnor möjlighet att bli präster. Flannery tänker trotsa förbudet att uppträda offentligt genom att fira en mässa den 22 januari.

Så här kommenterar Tony Flannery sitt beslut:

“Having spent 40 years of my life ministering as a priest, I am now into my fifth year when I am forbidden by church authorities to minister publicly. I have decided to honour my age, and my lifetime, by ignoring the church censures, and celebrating a public Mass.

 

En kvinna i Katolska kyrkan värdesätts bara som maka, mor eller ordenssyster, lätt generaliserat. Något allt fler katolska kvinnor inte ställer upp på. Dominikansystern Barbara Reid intervjuas om sitt liv som forskare i exegetik, i synnerhet då att tolka Bibeln ur ett kvinnligt perspektiv. Hon är nu redaktör för serien Wisdom commentary som kommenterar varje bok i Bibeln ur ett feministiskt perspektiv. Vilket behövs,  Bibel 2000 här i landet, har väldigt magert med kommentarer till verser som berör kvinnor.

Reid påpekar att feministiska bibeltolkare är medvetna om att Bibeln skrevs av män, för män, om män och för att gynna män.

Forskarna ställer sedan frågor som:

” Where were the women? What was their experience? How would they have received what was being said about them or addressed to them? What do we know historically about what women were doing? What do we know about the cultural mores of the day?”

Som exempel nämns Paulus uppmaning till kvinnorna att tiga i församlingen. Uppenbarligen fanns det kvinnor som talade, annars skulle han inte sagt något om saken.

När forskarna tittat på historiska, sociala och kulturella strukturer är nästa fråga hur det de kommer fram till kan användas av dagens kvinnor och män?

Sedan ges flera intressanta exempel på tolkningar att fundera över. För det är ju så att Bibelförståelse inte är en statisk exakt vetenskap utan handlar om att tolka. Givetvis med hänsyn taget till den historiska kontexten de olika delarna tillkom i, olika översättningar etc.

 

Kommentarer inaktiverade för Frispråkiga katoliker på Irland och i USA

Filed under Katolska kyrkan, Religionshistoria