Category Archives: Vård och omsorg

Självklart vill en sjuk patient veta vad hen lider av!

Det är bra märkligt att så många läkare här i landet numera verkar vara nöjda med att undersöka vilka sjukdomar patienten inte har. Får man inte napp efter de första provtagningar och undersökningar man gör, så avfärdas patienten med ett ” jag vet inte vad det är, men det är inte farligt”. Blir patienten friskare av det? Knappast.

Jag blir lite fascinerad när jag läser AT-läkaren Ulrika Nettelblads krönika i Läkartidningen. Hon funderar bl.a. över ett patientbesök där hon upplevde att hon förklarat för patienten varför värken denna hade inte var farlig. Trots detta var patienten inte nöjd och när Ulrika Nettelblad frågade blev svaret:  ”Nej«, säger hon, »bara samma sak som jag undrade när jag kom hit. Vad det är för fel på mig?” Nettelblad beskriver det som en avgrund mellan vad hon vet och vad patienten tycker att hon borde veta.

Jag har svårt att se något orimligt i patientens besvikelse, hennes värk hade ju inte lindrats ett dugg av att hon fått veta vad den inte berodde på. En ung AT-läkare måste förstås inte kunna allt själv, men däremot veta vem som har rätt kompetens och skriva en remiss.

Ordet upplever, som väl är rimligt så som jag använder det ovan, har börjat missbrukas i vården. Smärtläkaren Björn Bragée skriver om det i en kolumn på Bragéeklinikers webbplats. Försäkringskassan talar om att patienter upplever sig vara sjuka och drar in sjukersättningen. Bragée skriver vidare:

”Många läkare säger nämligen så också om svårt sjuka patienter – ”jag förstår mycket väl att du upplever dig sjuk – men du har inte en känd sjukdom”, en liten ofin antydan om psykisk villfarelser, eller helt enkelt som en sällsynt frank neurolog sade ”en kulturyttring”.

Vad de här doktorerna faktiskt menar att det inte är en sjukdom som de känner till och det är definitivt något annat. Tänk så mycket bättre det skulle vara om läkare, som Björn Bragée föreslår, helt enkelt konstaterade att du är sjuk och skippar alla upplevelser. Framför allt innebär det att man måste ta patienternas symtom på allvar och faktiskt bemöda sig att ta reda på vad de beror på.

Personligen är jag extra irriterad på det här oskicket just nu, eftersom jag väntar på en operation som sannolikt hade kunnat undvikas. Det vill säga om den doktor jag gick till för några år sedan inte bara hade sagt att ”jag vet inte vad det är, men det är inte farligt”, utan remitterat mig vidare. Då hade skadan gått att åtgärda på ett enklare och förstås mindre kostsamt sätt.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Vård och omsorg

15 dåliga exempel från primärvården

Läkarförbundet satsar, som jag skrivit tidigare, hårt på att lansera primärvården i allmänhet och allmänläkarna i synnerhet. I alla fall utåt, i sociala medier. Nu senast med ett inlägg om en äldre man som lovordar doktorn som känner alla hans krämpor. Och i en tid när allt fler i arbetsför ålder har sjukvårdsförsäkringar, så är det nog multisjuka äldre som är den främsta målgruppen för VC. En grupp som nog skulle må allra bäst av att ha en geriatriker som sin fasta doktor. För det är ju vad det handlar om, att doktorn kan bota eller lindra ens sjukdomar och skador. Inte bara känna till dem.

Ett annat försök att visa hur bra primärvården är är ett seminarium som Läkartidningen arrangerar där man ska lyfta fram fem goda exempel från den svenska primärvården.

Det fick mig att fundera på hur många dåliga exempel jag själv stött på och skrivit om? Sagt och gjort jag har gått igenom mina tidigare bloggar. Jag kan ha missat någon och dessutom har inte alla fall jag känner till blivit inlägg.

I det här exemplet visas hur absurt det blir när en husläkare ska förklara undersökningar han själv inte gjort för patienten. För att inte tala om alla turer fram och tillbaka mellan VC och specialistmottagning.

Nästa blogg låter oss möta en allmänläkare med bristande kunskaper om lipödem. Frågan är hur många patienter som drabbats?

Ett ödesdigert misstag gjordes på en vårdcentral, vilket ledde till att en patient med proppar i lungan avled.

Längre ner i listan hittar jag patienten med bihåleinflammation som uppenbarligen inte fått rätt behandling på Vårdcentralen och till slut bara struntade i alltihop. Jag utvecklar där vilken läkare patienten borde ha mött, lämpliga undersökningar osv.

I denna blogg tas två misstag som kunde ha blivit ödesdigra upp. En läkare på en VC upptäcker inte en infektion i patientens struplockshuvud. I det andra fallet skickas en patient med ett skov av Ulcerös kolit hem från VC.

Kroniskt sjuka är en grupp som riskerar att få sämre vård genom att hänvisas till VC. Här beskriver en astmatiker sin försämrade hälsa.

En patient på Värmdö fick en blodpropp i armen diagnosticerad som allergisk reaktion på VC.

Livshotande sjukdom diagnosticerad som virus på VC.

I det här exemplet är det ett barn med, vad som visar sig vara, Crohns sjukdom som skickas runt mellan vårdcentraler. I journalen skrivs också in läkares åsikter, som att mamman är orolig.

Kvinna med hjärtproblem skickas till psykolog av allmänläkaren, som avfärdar symtomen med att det ställs så höga kvar på kvinnor idag.

Bebis ordineras fänkålste mot blodförgiftning.

En vårdcentral missar att ta urinprov på en 11-åring som drabbats att syraförgiftning.

I det här fallet har en patient svårt att få hjälp med ett smärtande knä.

Jag avslutar med patienten C:s kamp för att få hjälp mot öronvärk, det börjar på vårdcentralen och slutar på akuten.

Lämna en kommentar

Filed under Vård och omsorg

Bra vård reder sig själv

Det talas om primärvårdens fördelar från myndigheter, i media och även Läkarförbundet marknadsför vårdcentralerna. Allmänläkarna är, som jag skrivit tidigare, närvarande överallt i debatten. Varför behövs denna enorma marknadsföring? Om Vårdcentralerna nu är så bra, varför är patienter som har möjlighet beredda att åka långt för att gå till specialistläkare och dessutom betala mer för vården?  Varför ökar antalet personer som har sjukvårdsförsäkringar hela tiden? Varför har den nätbaserade vården lockat så många?

Specialisterna syns knappt alls i media, det blir allt svårare att komma till dem utan remiss, för att inte tala om att det krävs flera klick på 1177 för att hitta specialistmottagningarna. Trots det hittar patienterna dit och får överlag god vård.

Men bristen på t.ex. barnläkare ställer till det. I en artikel om matallergi i SvD ( för att läsa hela krävs att man är prenumerant) framgår att okunnigheten bland föräldrar är stor och att det saknas specialistläkare. Tja, om det inte finns barnsjuksköterskor och barnläkare på BVC vad ska man som förälder göra? Råden på VC är i värsta fall lika tokiga som de man kan hitta på nätet.

Överhuvudtaget krävs det att patienten som söker sig till primärvården är påläst, annars riskerar man att fastna i avvaktande och gissningar på virus eller psykosomatiska besvär.

För den patient som vill förkovra sig finns t.ex. Medicinpodden, som just nu har paus, men där det finns många avsnitt att lyssna på om alla möjliga tillstånd och symtom. Ofta med specialistläkare inbjudna.

Lämna en kommentar

Filed under Vård och omsorg

Hur kompetent måste en patient vara?

Allmänläkarna översvämmar vårddebatten med krönikor, debattartiklar osv. Jag undrar ofta var specialisterna är, de vars kunskaper det verkligen vore intressant att ta del av. Jobbar de i stället för att skriva, är de oroliga för att få ännu fler patienter om de syns i media, eller får de helt enkelt inte in sina bidrag?

I en krönika i Dagens Medicin frågar sig distriktsläkaren Katarina Stolt Simfors hur hon ska bemöta en patient som har en farlig sjukdom men som inte vill ta medicinen hon ordinerat. Han säger att han inte mår bra av dem. Oklart om det är av mediciner i allmänhet, eller just den som behövs nu.

Till att börja med kan man fråga sig om en patient med en allvarlig sjukdom alls ska vara på vårdcentralen. Det är knappast där patienten känner sig trygg och därmed tillitsfull.

Men nu är patienten där och då  skulle man kunna tänka sig att doktorn frågar på vilket sätt det inte känns bra? Kanske finns det ett annat fabrikat att prova, (jodå känsliga patienter märker skillnaden), eller rent av ett annat läkemedel? Gör upp om att prova en medicin och fungerar det inte, så ska patienten höra av sig. Upplys patienten om att vi alla reagerar olika på mediciner och att det kan ta ett tag att hitta den rätta.

I stället frågar Katarina Stolt Simberg vad patienten själv har för tankar om hur hans hälsa ska förbättras? En fråga som kan ställas till en påläst och kompetent patient. Men generellt vill nog de flesta patienter känna att doktorn vet vad som är fel och har en plan. Den aktuella patienten reagerar precis så, med att svara att det ska väl du veta.

Det hela slutar med att Katarina Stolt Simberg säger att hon hör av sig om några dagar för att höra hur patienten mår. Tja, det är många patienter som får svaret, vi avvaktar. Det är sällan ett bra svar, troligen inte i det här fallet heller.

Det skulle var väldigt spännande att läsa hur, i synnerhet en av ”mina” doktorer hade hanterat situationen som beskrivs i krönikan. Om den alls uppstod. Men jag tvivlar på att han har tid att skriva krönikor.

Lämna en kommentar

Filed under Vård och omsorg

Vad kostar remisstvånget?

Patienten, vi kan kalla henne B, hade efter ett, för mig okänt, antal besök hos husläkaren fått en remiss till en specialistmottagning för undersökning och provtagning. Doktorn där hade efter undersökningen ett kort samtal med B där det framkom att han i sitt remissvar skulle rekommendera en remiss för fortsatt undersökning och troligen operation. I svaret fanns också en uppmaning till husläkaren att skriva ut den medicin specialisten ordinerat B.

B. lyckades få kontakt med husläkaren per telefon för att till att börja få medicinen. Hon bokade också en tid hos hos honom där de gemensamt försökte förstå svaret från specialisten. På vägen från samtalet med B, till remissvar hade specialisten dessutom ändrat sig, nu behövdes det inte göras något mer. Eller snarare mottagningen var fullbokad och kunde inte ta emot fler patienter.

B:s husläkare är en ung och seriös doktor som inser sina begränsningar, så när han fått nej på remissen om fortsatt undersökning hos den första specialisten, så skrev han en till, till en annan mottagning där han lyckades få in B för fortsatt utredning och behandling.

Låter det här snurrigt? Tänk då på att jag kan ha missat någon vända i denna skildring ur vårdens verklighet. Jag har ställt frågan tidigare, men den tål att upprepas, hur mycket tid går åt till att skriva och svara på remisser?! Tid som skulle kunna användas till att ta hand om patienterna. Låt därför patienter boka tid direkt hos en specialist och få gå kvar där tills sjukdomen/skadan är botad.

1 kommentar

Filed under Vård och omsorg

Vem går till doktorn för skojs skull?

Jag övar mig för tillfället i att inte bli upprörd över att människor faktiskt understår sig att vara ohederliga, obegåvade, oförskämda, förslagna etc. Det tar för mycket energi att hetsa upp sig.  Bättre då att lugnt konstatera sakernas tillstånd och sedan försöka agera på ett konstruktivt sätt. Som kristen tror jag att det är en av de fasteövningar som brukar dyka upp, lagom till Askonsdagen.

Igår var jag på väg att sätta morgonkaffet i halsen, innan jag kom ihåg mig. Anledningen var en ledare i DN med rubriken Fastna inte i nätläkarnas garn. Det är ett antal frågor som skribenterna till den borde ha ställt sig och förslagsvis till ett antal patienter innan man skrev texten. Varför väljer så många människor att anlita en nätläkare? Är det för att den fysiska vårdcentralen erbjuder bra vård som gör patienten frisk? Knappast. Är det för att den vanlige doktorn, som skribenterna påstår, undersöker patienten? Självklart inte, alltför många doktorer sitter bara och stirrar på datorn under besöket.

Det man kan tänka sig att byta ut mot en nätdoktor är vård som är dålig. Jag skulle t.ex. aldrig drömma om att ha nätdoktorn som alternativ till ”mina” doktorer.

Ett exempel som ges i ledaren är en nätdoktor som erbjöd en gissning när en patient hade en ömmande fot och patienten fick sedan själv leta fram en ortoped och skicka in en undermålig remiss. Exakt det är vanligt på vårdcentralen också, vilket jag skrivit om i den här bloggen. Varför gör inte DN reportage om detta? Om att för många är den enda skillnaden mellan en VC och en nätdoktor att man sparar tid.

Slutligen skriver ledarredaktionen att vården ska gå till den som mest behöver den, alltså den som är svårast sjuk. Vilket kan låta vettigt, men det bästa är förstås att patienten aldrig blir den mest behövande, utan får hjälp innan sjukdomen, skadan har hunnit bli så allvarlig. Jag menar vem skulle acceptera att bilverkstaden inte tog emot ens bil när det bara lät konstigt om motorn, utan propsade på att man skulle vänta tills den skar ihop?! Ingen, men så resonerar en del när det gäller sjukvård.

Så DN, tala med patienter, besök en akutmottagning och se hur många patienter som inte borde vara där. Och då menar jag inte kroniskt sjuka, som i brist på specialister i öppenvården, blir akut sjuka.  Eller barnen som kom till akuten för att det saknas barnläkare och öron-näs och halsläkare på BVC och  i öppenvården. Inte heller tänker jag på alla äldre som kommer in till akuten undernärda och uttorkade pga dålig omvårdnad. De behöver alla hjälpen där och då, men borde inte ha behövt bli så sjuka om vården hade varit organiserad på ett bättre sätt och efter mer konstruktiva principer.

Lämna en kommentar

Filed under Vård och omsorg

Könshormoners inverkan på allergi och astma

World Allergy Organization Journals webbplats finns en intressant artikel av Erika Jensen-Jarolim om skillnaderna mellan könen när det gäller att utveckla allergier och astma.

Den är i stort sett begriplig även för den som inte har en vårdutbildning och nyttig läsning för alla som lider av allergier och astma, eftersom den ger en överblick över forskningsläget för det här området. För alla patienter som inte kommer längre än till en vårdcentral är det förstås extra viktigt att vara påläst.

Erika Jensen-Jarolim inleder med att män och kvinnor har olika livsstilar, väljer ofta olika yrken, sporter och har olika matvanor. Vilket påverkar vilka sjukdomar vi får, men för allergier och astma har också könshormonerna stor betydelse. När det gäller barn är t.ex. fler pojkar än flickor astmatiker, efter puberteten är situationen den omvända. Kvinnor är sedan mer drabbade av astma och allergi under resten av livet. Kvinnor är även känsligare för giftiga ämnen som tobaksrök. Det verkar alltså som om testosteronet har en skyddande effekt.

Även födoämnesallergier drabbar betydligt fler kvinnor än män. Fler kvinnor får också anfylaktiska reaktioner på en del födoämnen, som bär och frukt, efter fysisk träning.

Ytterligare ett exempel som Erika Jensen-Jarolim tar upp är kopplingarna mellan allergier och missfall samt svårigheter att bli gravid. Hon beklagar här att det inte finns så stort samarbete mellan gynekologer och allergologer.

Moreover, the immunologically mediated reaction is a cause for repeated miscarriages and pregnancy loss. These connections are seldom considered today, as there is no functional interaction and exchange established between allergists and gynecologists. This is a pity, as very specific diagnosis is possible and even specific desensitization protocols have been elaborated [5].

Det här var några exempel ur en artikel om ett forskningsområde som man bara kan hoppas även kommer ”vanliga” patienter till nytta snart.

Lämna en kommentar

Filed under Vård och omsorg

En veckas väntetid på knäoperation i Belgien, varför inte i Sverige?

Jag hade nyligen kontakt med en person som bor i Belgien och som berättade att det är mycket som inte fungerar i landet, men att sjukvården är riktigt bra. Hen gav också ett exempel, en bekant som hade ont i ett knä. Patienten i fråga kunde boka tid direkt hos en specialist som kom fram till att knät behövde opereras. Problemet var bara att doktorn, en ortoped förmodar jag, låg lite efter i schemat och beklagade att det skulle dröja med operationen. Som svensk börjar man då tänka i banorna, ett år eller mer? Men här var det frågan om en veckas kö till operation och det ansågs alltså vara lång väntetid! Hur är det möjligt?

Jag har tittat på hur sjukvården är organiserad i Belgien, för jag tror att det är där förklaringen till skillnaderna mellan vården där och i Sverige ligger.

Belgarna väljer en sjukvårdsförsäkring, den personen jag pratade med sade att de är likvärdiga, vilket också framgår av sidan jag länkar till. Man kan välja en allmänläkare fritt, bara de är anslutna till det allmänna systemet, men det är också möjligt att vända sig direkt till en specialist även om det blir lite dyrare än med remiss.

Det är så vitt jag kan se inte fler läkare per invånare i Belgien i Sverige och man lägger något mindre pengar på vården än vad Sverige gör framgår av OECD:s översikt. Jag brukar också undersöka hur barnhälsovården ser ut i olika länder och Sverige verkar, lyckligtvis, vara ganska ensamma om att inte ha barnläkare och barnsjuksköterskor på barnavårdscentralerna. Även i Belgien har barnen tillgång till barnläkare och det är säkert en bidragande orsak till att vården fungerar bättre.

Men annars kan jag vid den här översiktliga genomgången hitta en orsak till att sjukvården i Belgien fungerar så mycket bättre än den svenska.

 

Kommentarer inaktiverade för En veckas väntetid på knäoperation i Belgien, varför inte i Sverige?

Filed under Vård och omsorg

Kvalitet nyckeln till att få ner vårdkostnaderna

Uppdatering

Nej så lätt gick det inte. Det räcker inte med att gå till en specialistmottagning, utan man måste som patient försäkra sig om att det är en bra specialist man kommer till. I det här fallet var två av läkarna jag mötte på mottagningen inte tillräckligt kunniga. Att täcka skadan jag hade på fingret gjorde den bara sämre. På tredje försöket när såret gått upp kom jag till en kompetent hudläkare, som också kände sina begränsningar. Hon sade direkt att det här är inget vi ska hålla på med, utan skrev en remiss till en handkirurg. Där har jag nu varit och väntar på tid för operation.Vilket tyvärr tar betydligt längre tid än i t.ex. Tyskland.

Så slutsatsen är att man bör vara avvaktande mot läkare man inte känner till och sedan har jag en gång för alla lärt mig att fingrar och händer är det handkirurger som ska behandla.

//Anneli

Jag har sparat pengar åt landstinget och tid och pengar åt mig själv igen. I stället för att gå omvägen via en vårdcentral bokade jag tid direkt på en hudläkarmottagning. Mer besparingar hade det blivit om doktorn jag mötte redan vid första besöket frågat sin erfarnare kollega om råd. Nu blev det ett lite onödigt återbesök då lämplig behandling bestämdes. Ingen större skada är skedd, bara en fördröjning och en kostnad som hade kunnat undvikas.

Men det är ingenting mot det en patient nyligen berättade om alla hens turer fram och tillbaka mellan husläkaren och sjukhuset. Patienten fick efter, ett för mig, okänt antal besök hos husläkaren, en remiss för en undersökning på en specialistmottagning och i samband med det bara ett kort samtal med doktorn som gjort den. I stället fick patienten boka en tid hos husläkaren som skulle förklara vad som framkommit och skriva ut den medicin specialisten ordinerat som ett första steg i behandlingen. Därefter ska husläkaren skriva ytterligare en remiss till specialistmottagningen där det framgår att hen vill att patienten utreds ytterligare, vilket var vad specialisten föreslog. Patienten väntar nu på att remissen ska skickas och utredningen ska fortsätta och att det så småningom leder till att hen blir frisk.

Här skulle det, med ett lämpligt dataprogram och siffror för vårdkostnader, gå att göra en video där summan för varje insats visas, gärna med ett kassaklirr. Det är inte helt lätt att googla fram totalpriset på insatser i vården men jag hittade i alla fall en aktuell sammanställning på ersättning för utomlänsvård som ger en uppfattning om vilka belopp det rör sig om. Ett besök hos läkare i primärvården ersätts med 1900 kr, priset på besök hos specialister på sjukhus varierar från 1700 kr till 4100 kr. Jag kan tyvärr inte se några priser på besök hos specialister utanför sjukhusen.

En vård som är  organiserad så att många patienter valsar fram och tillbaka mellan vårdcentral och specialistvård. Där mängder av remisser och remissvar ska skrivas, förutom då den vanliga journalföringen, kan inte vara annat än ineffektiv och med skenande kostnader.

Kaoset illustreras riktigt bra i distriktsläkaren Katarina Stolt Simfors krönika i Dagens Medicin. När läsaren väl kommit över den första förvirringen över vad det hela handlar om, man ska bara använda metaforer om man behärskar det, ges ett åskådligt exempel på hur situationen i vården är. Svårt sjuka patienter som inte doktorn på långa vägar har kompetens för ska tas om hand, den stora mängden patienter är de som Katarina Stolt Simfors inte borde vara där, men tar upp tid för de som skulle behöva vård. I vissa fall kan det säkert stämma, men i många fall är det säkert patienter som, sas hamnar under under doktorns radar, och skulle behöva kompetent hjälp men inte får det. Inte förrän de blivit riktigt dåliga och då är vi tillbaka till den patient jag beskriver ovan.

 

Kommentarer inaktiverade för Kvalitet nyckeln till att få ner vårdkostnaderna

Filed under Vård och omsorg

Nya Karolinska försök till försvar

På DN-Debatt gör Stefan Larsson och Johan Öberg från The Boston consulting group (BCG) ett försök att försvara Nya Karolinska sjukhuset (NKS) och BCG:s insats. Men i debattinlägget ges, så vitt jag kan se, inget konkret exempel på något som faktiskt fungerar på själva sjukhuset. Jag gick i stället vidare och tittade på de sjukhus som Larsson och Öberg tar upp som inspirationskällor för arbetet med NKS, Cleveland Clinic och Martini-Klinik i Hamburg.

På Cleveland Clinics hemsida framgår egentligen mest att de vill ge vård av hög kvalitet, men de arbetar uppenbarligen i team runt patienten. Något jag tror kan vara alldeles utmärkt, många patienter behöver hjälp av olika specialister och det är förstås väsentligt att dessa samarbetar. När jag läser om sjukhuset på Wikipedia, framgår dock att mellan 2010-2014 gjordes ett antal inspektioner och uppföljningar av ”The Centers for Medicare & Medicaid Services (CMS)” efter klagomål från patienter.

”Between 2010 and 2013, the CMS undertook an extensive series of investigations into the Cleveland Clinic Foundation, with at least a dozen inspections and follow-up visits triggered by patient complaints.[47][48] An analysis of Medicare inspection data between 2011 and 2014 found that the Cleveland Clinic Foundation was one of at least 230 instances where validated serious incidents—dubbed ”immediate jeopardy” complaints— led CMS to threaten loss of ability to serve Medicare patients unless the problems were fixed immediately. Due to numerous serious ongoing safety violations, the Cleveland Clinic Foundation was on payment termination track for 19 months, placing at stake $1B in annual Medicare/Medicaid reimbursement.[47] The citations were reported and analyzed in detail by Modern Healthcare, which posted some of the safety documents.[47][48]”

Det verkar alltså finnas en hel del likheter med NKS i form av risker för patienterna. Men det är knappast dessa Larsson och Öberg menar.

Martini-Kliniken i Hamburg är specialiserad på vård av patienter med prostatacancer och den verkar ha goda resultat. Här är det väl snarast kvalitetsmätningen de gör som man tänker sig ska vara en förebild för NKS. Och att mäta kvaliteten på vården, alltså hur pass återställd patienten blir, tror jag är en god idé och då inte bara på sjukhusen, utan över huvud taget. Men för NKS är det nog långt kvar dit, det gäller att åtgärda felplanerade och i vissa fall felbyggda lokaler och få tekniken att fungera till att börja med. Helst utan patienter som riskerar att drabbas av missar. Sedan kan man börja fundera på kvaliteten i övrigt.

Men faktum är att det nog inte var ett extrasuperspecialiserat sjukhus för det fåtal svårast sjuka och skadade patienterna Stockholm behövde, utan mer kapacitet för alla mer normalt drabbade. För att inte tala om en väl fungerade öppenvård med specialister som tar emot utan remiss. Då blir de flesta patienter inte så dåliga att de behöver sjukhusens resurser. Det är förstås det bästa för både patienterna och samhället.

Kommentarer inaktiverade för Nya Karolinska försök till försvar

Filed under Vård och omsorg