Etikettarkiv: antiken

Rick Riordan gör antikens gudavärld levande

Jag har tidigare skrivit om Rick Riordans serier om det antika Greklands och Roms gudavärld, böckerna om halvguden Percy Jackson. Riordan har sedan fortsatt med serien om Magnus Chase, son till den skandinaviska guden Frej som vävs ihop med den första serien genom Magnus kusin Annabeth som hör hemma bland de grekiska halvgudarna. Även i den tredje serien om faraoättlingarna Kane anar man att de också kommer att dras in i kampen mot kaos och förstörelse, det gäller att hindra jordgudinnan Gaia att vakna, syskonen Kane måste hindra kaosormen Apep att få makt.  i Skandinavien kämpar Magnus Chase och hans hjältar för att åtminstone skjuta fram Ragnarök. Även där är en gigantisk orm inblandad, Midgårdsormen.

Rick Riordan väver skickligt ihop dåtidens myter och berättelser med nutiden och de samtida tonåringar som är hjältarna. Läsaren lär sig, utan att tänka på det en hel del religionshistoria, får reflektera över olika etiska frågor. Ska man t.ex. hjälpa den som försökt skada en? Även mer filosofiska frågor som vad som händer med gudar och gudinnor som glömts bort tas upp. Finns de ändå, eller är gudavärlden beroende av att någon tror på dem? En fråga som den som författaren Neil Gaiman behandlat i boken American Gods.

Hur väl följer då Rick Riordan historien? Så vitt jag kan ser förvånansvärt nära, med tanke på att det verkligen är spännande episoder i nutiden han presenterar. De grekiska, romerska och nordiska halvgudarna skildras som sådana med vissa krafter som de fått från sin gudomlige förälder. Jason Grace, son till Jupiter, kan t.ex. flyga eller snarare bäras upp av vindarna. Karter och Sadie Kane hör däremot hemma i den egyptiska kontexten och beskrivs därför som ättlingar till faraoner och därför kan vara värdar för gudar och gudinnor. Sadie Kane samarbetar på det sättet med gudinnan Isis.

Sedan har jag gjort lite stickprov här och var, i synnerhet den egyptiska mytologin som jag inte kan så bra och när det är något som återfinns även i kristendomen. Guden Ra, beskrivs t.ex. ibland som treenig, han ska genom självbefruktning ska skapat gudaparet Shu och Tefnut,  som är aspekter av honom, Så vitt jag kan se liknar det också de gammaltestamentliga skapelseberättelserna. En annan, för kristendomen intressant egyptisk gud, är Ptah som kunde skapa genom ord och även var skulpturens gud.

Rick Riordans serier bör alltså kunna användas i religionsundervisningen i skolan, som ett sätt att väcka intresset för att lära sig mer om religion, historia och också nutiden. Och förstås att väcka intresset för läsning.

 

Annonser

Lämna en kommentar

Under Religion-allmänt, Religionshistoria, Samhälle

Redan de gamla egyptierna vägde den dödes själ på våg

Ett vanligt motiv i kyrkomålningar från främst Uppland och Gotland och de flesta från 1400-talet är ärkeängeln Mikael som själavägare. Den intresserade kan läsa om folktron kring Mikael och Mickelsmäss på Nordiska museets informativa webbplats.

Men hur många har funderat på hur de här berättelserna om hur de dödas själar vägs på en våg för att sedan sorteras i onda och goda uppkommit? Det hade i alla fall inte jag gjort, tills jag för några år sedan insåg att det mesta i kristendomen har sina rötter i de äldre religionerna runt Medelhavet.

Ancient History Encyclopedia kan man läsa om hur guden Osiris väger den dödes hjärta på en gyllene våg med sanningens fjäder i den andra vågskålen. Befinns den döde ha levet ett gott liv, förs denne vidare till föregångaren till himmelrike. Den som inte passerar provet slukades av guden Amenti, ibland Amut, utrustad med bl.a. ett krokodilhuvud. Han bör vara den ursprunget till de medeltida kyrkomålningarnas suggestiva skildringar av helvetesgapet.

Lämna en kommentar

Under historia, Religion-allmänt

Domenica Rosata i Pantheon – den romerska festen Rosalia i kristen tappning

 

Ibland finns det anledning att uppmärksamma en äldre blogg som den om symboliken kring rosen.

Där skriver jag bland annat om en tradition på Pingstdagen, som har sitt ursprung i antikens Rom:

”Romarna tog sedan över rosen i ovanstående betydelse i  sin dödskult och röda rosor ingick i festen Rosalia som sedan lånades av oss kristna. I Italien firas fortfarande Domenica rosata på Pingstdagen. Jag råkade läsa en notis i våras om hur rosenblad släpptes ned genom taköppningen i Pantheon. Det måste vara fantastiskt vackert”

Glad Pingst!

Kommentarer inaktiverade för Domenica Rosata i Pantheon – den romerska festen Rosalia i kristen tappning

Under Religionshistoria

Tvärsäkra svar passar dåligt för religioner

På påskdagen såg jag om Jesus Christ Superstar och fann att filmen hade klarat tidens tand. Den lyfter fram valen som inte är självklara, som om man ska köpa dyr olja för att smörja Jesu fötter, eller köpa mat till de fattiga? En typ av frågor kristenheten fått ta ställning till om och om igen under hela sin existens. Svaren har skiftat och det är kanske inte självklart vad som är rätt. Fantastiska kyrkobyggen som skapat arbeten och fått ett bestående kulturellt värde. Samtidigt kunde dessa pengar använts för att lindra människors nöd. Kanske blir det inte helt rätt hur man än väljer?

I filmen presenteras möjliga motiv för hur de olika personerna inklusive folket agerar och som tittare började i varje fall jag funderar över vad som hänt om de valt annorlunda? Hade Jesus fortsatt att vandra runt och undervisa, hade det blivit en annan slags religion, eller ingen alls?

Tvärsäkra svar hör egentligen inte hemma religioner i allmänhet och inte kristendomen. Tyvärr är det inte alltid de trygga, harmoniska personerna som kan leva med en viss osäkerhet som söker sig till kyrkorna. I många fall är det tvärtom, man vill ha enkla och lättbegripliga regler i en komplicerad tillvaro.

Mycket i kristendomen är svårsmält för dagens människor, mirakel t.ex. som Maria Schottenius krävde i DN att Svenska kyrkan ska ta ställning till i en krönika. Sådant som alltså inte går att bevisa och uttala sig säkert om… En version som är ”rätt”, var uppenbarligen ett främmande resonemang för människorna som skrev NT. Därför har vi fyra olika evangelier med lite, ibland mycket, olika versioner av vad som hänt.

När det t.ex. gäller Uppståndelsen beskriver Matteus ett kraftigt jordskalv när de två Mariorna kommer till graven. En ängel kliver ner från himlen, rullar undan stenen och sätter sig på den och pratar med kvinnorna.

Markus skriver i stället om tre kvinnor, de två Mariorna och Salome som ser att stenen är bortrullad och att en man klädd i vitt sitter inne i graven.

Evangelisten Lukas talar i sin tur om kvinnorna, utan att nämna vilka,  som också de finner stenen bortrullad, men när de går in är det två män i skinande kläder som möter dem.

Johannesevangeliet, berättar om en kvinna, Maria från Magdala, som kommer till graven och finner att stenen är bortrullad. Hon springer hem och hämtar Simon Petrus och den lärjunge som Jesus älskade. Här beskrivs linnebindlarna och duken som täckt huvudet. Ingen man eller ängel nämns.

Bara genom att titta på dessa exempel blir det tydligt hur svårt det är att uttala sig säkert om mirakel och en hel del annat. Jag tror heller inte att det är så det är menat.

Ärkebiskop Antje Jackelén ger Maria Schottenius ett svar som förhoppningsvis kan hjälpa människor att växa. Svaret är långt och jag tänkte citera hennes beskrivning av motsatsparen i hur man förhåller sig till tron:

”Men visst finns det dragkamper i trons och teologins värld. Det finns de vill se mer av mirakelförkunnelse i kyrkan. Och det finns de som vill få tron att harmoniera maximalt med en modern naturvetenskaplig världsbild. Den ena linjen följer stråket som kan kallas ”credo quia absurdum” – jag tror därför att det är absurt. Det betyder, ju mer jag behöver offra av mitt förnuft för att tro desto större och äktare är tron. Ju övernaturligare, ju mer mirakel desto bättre. När det överdrivs leder det till svärmeri och extremism.

Den andra linjen följer stråket ”credo ut intelligam” – jag tror för att förstå och ”fides quaerens intellectum” – tron som söker insikt. Den förutsätter att tro inte kräver ett ”sacrificium intellectus” – att offra intellektet – fastän tron överstiger förnuftet. Det handlar mer om att tro med förnuftet, inte mot det.”

Som jag ser det behöver vi framförallt mer av insikten att vi tror, vilket inte är detsamma som att veta, och därmed en mer öppen hållning för olika tolkningar.

 

Kommentarer inaktiverade för Tvärsäkra svar passar dåligt för religioner

Under Religion-allmänt

Att utveckla en religion

I begynnelsen satsade de kristna på att vara aktuella och någorlunda flexibla. Jag tidigare tagit upp hur evangeliernas författare vänder sig till olika grupper och anpassar, inte minst början av berättelsen, efter dessa. Personligen älskar jag Johannesevangeliets försäkran om att ljuset kommit in i världen och inte kan övervinnas av mörkret. Kanske är det den version som är lättast för dagens människor att förstå. Matteusevangeliet vände sig till judarna och hade därför en detaljerad stamtavla för Jesus från Abraham till Josef. Något som inte hade gjort intryck på det grekisk-romerska sammanhang Lukasevangeliet vände sig till. Släktskap var viktigt för en ledare även där, men denne skulle ha anor från en Gud, Julius Caesar ansåg sig t.ex. vara släkt med gudinnan Venus.

Många präster, såväl katolska som svenskkyrkliga, ser berättelserna om Jesu födelse som till stor del myt. I alla fall har jag det intrycket. I stället fokuserar man på påsken och Jesu död och uppståndelse. Vilket jag å andra sidan inte riktigt kan engagera mig i på samma sätt. Helt enkelt för att jag är övertygad om att en Gud inte kan dödas.

Sedan är Jesu död, nedstigande i dödsriket och uppståndelse inte så unik som kristna gärna framsttäller den som. Däremot är detaljerna få i jämförelse med t.ex. historien om hur gudinnan Inana frivilligt gick ner i dödsriket, eller något som ligger närmare oss i norden berättelsen om hur Oden frivilligt dör, hänger upp sig i världsträdet och sedan återuppstår.

Julen och påsken är stora högtider i kyrkorna, men det Nya testamentet berättar mest om är faktiskt vad Jesus gjorde och sade. Där är det förstås viktigt att komma ihåg att det är män med olika agendor som gjort urvalet. Trots detta är det en fascinerande gud och människa (halvgud skulle samtiden greker och romare m.fl. sannolikt säga, om de accepterade honom som Guds son) som möter oss. Omgivningen framstår som chockade över att han umgås med kvinnor, tullindrivare, prostituerade, spetälska, fariséer. Givetvis beroende på vilka det gäller. Jesus lär att vi ska älska varandra även våra fiender, han gör under för att hela och mätta hungrande. Han berättar liknelser som nog är lika svåra att förstå idag, fast på ett annat sätt, som för hans lärjungar.  Läsaren får en hel del konkreta uppmaningar till hur vi ska bete oss mot varandra, annat är väldigt abstrakt.

En annan faktor att ta hänsyn till är att den kristna kyrkan byggs upp med romarrikets maktstrukturer och faktiskt religion som förebild. Den blir på det sättet en effektiv organisation som erövrar stora delar av världen. En av de negativa sidorna som märks, främst i den Katolska kyrkan, är att det lätt blir påven och kyrkan, människor i praktiken tror på. Gud och Jesus Kristus blir bifigurer eller ett alibi för det man gör och lär.

En annan fara är att religionen blir för teoretisk och abstrakt, det är baksidan av att präster och teologer leder kyrkan. Gud riskerar att försvinna i alltför intellektuella predikningar om sådant som Treenigheten.

Jag tror också att det kan finnas risker med att koncentrera sig på att göra som Jesus, alla kristna samfund har t.ex. en mer eller mindre omfattande diakonal verksamhet. Svenska kyrkan brukar av konservativa kristna beskyllas för att bara vara en välgörenhetsinrättning.

Men allt ovanstående ger också möjlighet för de kristna samfunden att vara relevanta idag. Vi får aldrig, som jag ser det, glömma att det i grunden handlar om en kult av den treenige Guden. Vi påminns om Bibelns berättelser, frambär och tar emot offer. På något sätt tror jag att detta finns kvar i människors medvetande i uppslutningen vid de stora helgerna. Där är också söndagens mässor och gudstjänster viktiga. Vilket behöver lyftas fram, sedan kan man givetvis diskutera sådant som tid. Vi lever inte i ett bondesamhälle längre där kl. 11 var närmast idealiskt.

Om vi har denna medvetenhet i grunden, ska kyrkorna givetvis sedan göra allt det andra, studera, hjälpa de utsatta, utveckla kyrkomusiken, vara en mötesplats för människor i alla skeden av livet. Alla kyrkor måste inte heller arbeta helt lika, om vi tar Svenska kyrkan tror jag dock att det är bra om det finns en kyrka med ”medelverksamhet” i varje församling.

Kommentarer inaktiverade för Att utveckla en religion

Under Religionshistoria

Därefter hade ängeln inget mer att säga…

På The Modist Bloggist hittar jag en tankeväckande blogg med rubriken The Virgin Mary is Pro-Choice. Där jämförs till att börja med de två möten med Ärkeängeln Gabriel som Lukasevangeliet berättar om. Det första tillfället är när prästen Sakarias får veta att hans hustru Elisabet ska föda en son som ska få namnet Johannes.  Sakarias kommer med invändningar inför detta, vilket inte tas emot väl av Gabriel:

”8 Sakarias sade till ängeln: ”Hur skall jag få visshet om detta? Jag är ju gammal, och min hustru är till åren.” 19 Ängeln svarade honom: ”Jag är Gabriel som står vid Guds tron, och jag är utsänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud. 20 Men du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag då detta sker, eftersom du inte trodde på mina ord, som skall gå i uppfyllelse när tiden är inne.”

En tid därefter blir Gabriel sänd till jorden igen. Den här gången till en ung kvinna vid namn Maria, som också hon får ett meddelande som gör henne förvånad. Hon ska bli havande och formulerar sina tvivel, men på ett lite annat sätt och Gabriel reagerar också annorlunda.

34 Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.” 35 Men ängeln svarade henne: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. 36 Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. 37 Ty ingenting är omöjligt för Gud.” 38 Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.”

Både Sakarias och Maria uttrycker alltså tvivel och kring det resonerar ShieldingC i sin text. Prästen Sakarias förväntas tjäna Gud och när han vill ha bevis för att hustrun ska kunna bli gravid, straffas han med nio månaders stumhet. Maria däremot har ett val, att hon säger ja förutsätter att hon hade kunnat svara nej. Ytterligare en skillnad är att det är Maria, inte ängeln som får sista ordet, vilket ShieldingC påpekar. Ytterligare en skillnad jag ser i attityden hos Sakarias respektive Maria. Sakarias kräver bevis, han mopsar helt enkelt upp sig mot Gabriel, medan Maria ställer en fullt rimlig fråga.

Elisabet och Maria representerar också två grupper av kvinnor som man genom historien sett ner på och betraktat som misslyckade, dvs den ofruktsamma kvinnan och den ogifta tonårsmamma. Trots det väljer Gud ut dem som mödrar till Johannes och Jesus, något som vare sig kyrkliga eller världsliga ledare genom historien verkar ha reflekterat över.

Marias möjlighet att välja mellan att bli gravid eller avstå är inte ett alternativ för katolska kvinnor enligt kyrkans lära. ShieldingC påpekar också att graviditeter inte alltid beskrivs i positiva ordalag i Bibeln:

”We have it on biblical authority that pregnancy is not always a blessing. Cursed be the breasts that suck and the wombs that bear in days of tribulation. Luke said so a few times, and Matthew said so once.”

Sedan följer ett ganska långt och komplicerat resonemang om människovärdet, graviditet och abort, där tyvärr preventivmedel som en möjlighet att undvika oönskade graviditeter saknas. Som så ofta i katolska sammanhang. Men det är alltså de lite ovanliga perspektiven i inledningen av bloggen jag koncentrerat mig på.

 

Kommentarer inaktiverade för Därefter hade ängeln inget mer att säga…

Under Religion-allmänt, Religionshistoria

Specialister diskuterar allergier och använder Sokrates dialektik

Professor Alessandro Fiocchi har tagit initiativ till en debattserie i World Allergy Organization Journal där forskare och läkare med olika åsikter möts. Det kan t.ex. gälla om födoämnesöverkänslighet finns eller inte. Fiocchi berättar om bakgrunden till det hela i en blogg och där framgår bl.a. att han tänker sig att debattörerna ska tillämpa Sokrates dialektik, det vill säga att genom argument och motargument komma fram till ett svar, vilket bl.a. kan vara att en är rätt eller en syntes av båda de båda teserna.

Allesandro Fiocchi skriver att allergologi gränsar till flera andra områden och att den kunde vara givande för allergologerna att diskutera med andra specialister, men att den arenan saknas:

”For example, the discipline of allergy shares borders with other disciplines such as dermatology, ENT medicine, gastroenterology, respiratory medicine, and pharmacology. It occurred to me that in the current publications panorama a forum for confrontation between specialists of different areas on issues of common interest is missing.”

Först ut var alltså födoämnesintolerans där svenske Sten Dreborg argumenterar mot att något sådan finns och tar överkänslighet som mjölk som exempel. Det är en rätt svår text för den som inte är utbildad på området, men jag kan i alla fall säga så mycket att jag saknar en alternativ förklaring till de symtom som patienterna har. Det blir lite av födoämnesintolerans finns inte för att den inte finns över resonemanget.

Argumenten för att födoämnesintolernas finns framförs av Y Vandenplas från Bryssel. Här presenteras hens syn på ämnet inledningsvis:

”Food related symptom” should be used in each patient in which the pathophysiologic mechanism is not clear. Intolerance means a carbohydrate malabsorption that causes symptoms. Allergy should be used when the immune system is involved”

Den här artikeln är mer begriplig och för bla. ett intressant resonemang mycket utifrån patienternas problem och när de uppkommer och försvinner:

”The gold standard to diagnose food allergy and CMA more specific consists of the “elimination-challenge” principle: the symptom(s) disappear if the offending allergen is retrieved from the diet, and symptom(s) re-appear when the food is re-introduced in the diet [2]. The challenge test is by preference performed double blind: the patient or parents and the physician evaluating the result of the challenge should not know if placebo or CM was tested. However, a positive challenge does not prove that there is an immune mechanism involved: a reaction during a challenge test only shows that the ingestion of the food is initiating symptoms”

Så vitt jag kan förstå går det inte bara att säga att människor som känner sig bättre när de t.ex. utesluter laktos eller gluten i kosten bara inbillar sig det. Man behöver komma med en förklaring till det och då inte genast välja den bekvämaste, att det är psykologiskt betingat.

Hur som helst tycker jag att de här debatterna är en god idé av Alessandro Fiocchi.

 

 

 

Kommentarer inaktiverade för Specialister diskuterar allergier och använder Sokrates dialektik

Under Vård och omsorg

Jakten på Gud – skapelseberättelser

I tisdags började serien Morgan Freeman: Jakten på Gud som trots en del snabba klipp och annat som stör lovar gott av det första avsnittet att döma. Det behandlar olika religioners skapelseberättelser och hur de förhåller sig till vetenskapen. Det är intressant att se att dessa har stora likheter, allt börjar med att världen skapas ur kaos, där det går att se likheter med big bang.

Vatten är viktigt i de flesta skapelseberättelser, i programmet beskrivs suggestivt hur den heliga floden Ganges skapas och strömmar från Vishnus tå ner mot jorden och hur guden Shiva hindrar henne från att dränka allt. Det är förstås det gudomliga ursprunget som gör floden helig.

Människans skapelse beskrivs också, i den judiskt-kristna traditionen finns två skapelseberättelser, i den första står bara att Gud skapade man och kvinna till sin avbild. I den andra beskrivs hur Gud skapas av jord och hur sedan kvinnan skapas av mannens revben. Man kan jämföra med t.ex. Mayaindianernas skapelseberättelse där de första människorna skapades av majs.

För att ta ett par exempel på vad som togs upp i programmet. Det som var nytt för mig var framför allt hur pass bra de här skapelseberättelserna faktiskt stämmer med vad vetenskapen kommit fram till när det gäller universums historia. Jag ser fram emot de kommande avsnitten, mycket för det breda perspektivet. Vad vi idag behöver är att bli medvetna om hur mycket vi människor har gemensamt även om vi kommer från olika kulturer och religioner.

Kommentarer inaktiverade för Jakten på Gud – skapelseberättelser

Under Religion-allmänt, Religionshistoria

Rädda den religiösa mosaiken i Mellanöstern

Under långa perioder har människor med olika religiös bakgrund levt fredligt tillsammans, ja egentligen var det med kristendomens och islams krav på att alla andra måste underordna sig deras tro, som våldet i religionens namn tog fart. Under lång tid fortsatte samexistensen både i Europa och Mellanöstern vilket jag skrivit om i flera tidigare bloggar bl.a. denna.

Nu blir Europa alltmer religiöst mångfacetterat, medan Mellanöstern utarmas i och med att den allt mer hotfyllda situation för minoritetsgrupperna. The Guardian rapporterar gripande om en av de mest utsatta, yazidierna. Det handlar om de kvinnor och flickor som rövats bort av IS, sålts som slavar och våldtagits. Nour som intervjuas i artikeln såldes sju gånger innan hon blev befriad av en yazidisk man som förklädd till IS-anhängare köpte kvinnor och barn på slavmarknaden för att befria dem.  Allt var givetvis inte över med det, kvinnorna måste accepteras av gruppen igen och få möjlighet att komma över de förskräckliga de varit med om. Men hur skulle det gå till?

Yazidiernas högste andlige ledare Khurto Hajji Ismail kom på att man kunde utveckla ritualerna vid den heliga källan i Lalesh i norra Irak till att inte bara gälla vid födelse, vigsel och död utan också som för helande och rening av dem som rövats bort av IS. Han har lyckats få de flesta yazidier att acceptera det, vilket är viktigt för att inte kvinnorna ska förskjutas och värsta fall mördas av de egna.

Även ärkebiskop Antje Jackelén talade under Almedalsveckan om vikten av att hjälpa de utsatta i Mellanöstern och behålla den religiösa mosaiken. Det behövs ett akut stöd, men också långsiktig hjälp med t.ex. utbildning. Ärkebiskopen säger i filmen också att de kristna ledarna hon mötte på sin resa i bl.a. Egypten betonar vikten av fredlig samexistens mellan olika grupper.

Och visst är det så, vi behöver respektera varandra och inte se andra religioners medlemmar i första hand som mål för vårt eget missionerande. Egentligen finns ju kunskaperna om hur man gör för att få det att fungera hos människorna som flytt, det gäller bara att komma ihåg hur man gjorde. Kanske kan en början vara att sitta ner och försöka minnas hur det var och sedan omvandla det till något som kan fungera nu?

Kommentarer inaktiverade för Rädda den religiösa mosaiken i Mellanöstern

Under Religion-allmänt, Religionshistoria

Hur undviker vi att skapa nya fariséer?

För en tid sedan insåg jag under en diskussion att en del katoliker ser Katolska kyrkan som en (av)gud. Detta ständiga hänvisande till, valda delar, av kyrkans tradition, kommentarer som; -Gud nog känner till kyrkans regler när det gäller prästkallelser- blev med ens begripliga. Men absolut inte mer kompatibla med mitt samvete där Gud står över alla mänskliga påfund. Och en religion bara har existensberättigande i den mån den hjälper de troende att komma närmare Gud.

På Patheos förs en besläktad diskussion i bloggen 5 Simple Steps to Creating Pharisees in Your Church. De fem knepen för att skapa nya fariséer är, med mina kommentarer:

1. Håll på traditioner för traditionernas skull. Här är principen att ha traditioner som syns, så att det också är tydligt vilka som får vara med och vilka som är uteslutna ur gemenskapen.

2. Sätt teoretiska kunskaper om Bibeln högre, än att i sitt dagliga liv följa den. Ta valfri teoretisk, gärna mycket akademisk, diskussion om vad t.ex. kärleken till nästan innebär. Jämför med dem som försöker visa kärlek till nästan och inkludera alla i församlingen.

3. Döm efter ytan, ju finare kläder under söndagsmässan desto bättre. Det gäller att visa att man inte bara är kristen, utan framgångsrik. Känd slår allt i vissa kyrkliga sammanhang.

4. Fördöm alla som inte tycker som du. Här är Josh Daffern så träffsäker att jag citerar honom rakt av:

Pharisees need to be culture warriors, ready to defend their rigid view of tradition/scripture and willing to mete out healthy doses of judgement to those who don’t share their values and lifestyle (see Matthew 9:11). Good Pharisees will be careful to avoid anything written by the apostle John (too much ‘love’ nonsense in there). Pharisees are much better suited to the prophetic passages of condemnation in the Old Testament. Who cares if that was primarily meant to the nation of Israel? There’s good hellfire and brimstone in there!

5. Var avvisande mot dem som inte är som du. Dyker det trots allt upp några syndare  ( synonymt med oliktänkande) i församlingen, se till att de vet sin plats. Man kan åstadkomma mycket med en kylig blick, inte ta en utsträckt hand osv.

Nu är det väl få av oss som är helt fria från farisée-drag. Själv läste jag tidigare idag en artikel med efterföljande kommentarer och tänkte att vad alla samfund verkligen behöver är fler normala, sunda människor. Det vill sådana som är som jag…

 

Kommentarer inaktiverade för Hur undviker vi att skapa nya fariséer?

Under Religion-allmänt