Tag Archives: antiken

Att utveckla en religion

I begynnelsen satsade de kristna på att vara aktuella och någorlunda flexibla. Jag tidigare tagit upp hur evangeliernas författare vänder sig till olika grupper och anpassar, inte minst början av berättelsen, efter dessa. Personligen älskar jag Johannesevangeliets försäkran om att ljuset kommit in i världen och inte kan övervinnas av mörkret. Kanske är det den version som är lättast för dagens människor att förstå. Matteusevangeliet vände sig till judarna och hade därför en detaljerad stamtavla för Jesus från Abraham till Josef. Något som inte hade gjort intryck på det grekisk-romerska sammanhang Lukasevangeliet vände sig till. Släktskap var viktigt för en ledare även där, men denne skulle ha anor från en Gud, Julius Caesar ansåg sig t.ex. vara släkt med gudinnan Venus.

Många präster, såväl katolska som svenskkyrkliga, ser berättelserna om Jesu födelse som till stor del myt. I alla fall har jag det intrycket. I stället fokuserar man på påsken och Jesu död och uppståndelse. Vilket jag å andra sidan inte riktigt kan engagera mig i på samma sätt. Helt enkelt för att jag är övertygad om att en Gud inte kan dödas.

Sedan är Jesu död, nedstigande i dödsriket och uppståndelse inte så unik som kristna gärna framsttäller den som. Däremot är detaljerna få i jämförelse med t.ex. historien om hur gudinnan Inana frivilligt gick ner i dödsriket, eller något som ligger närmare oss i norden berättelsen om hur Oden frivilligt dör, hänger upp sig i världsträdet och sedan återuppstår.

Julen och påsken är stora högtider i kyrkorna, men det Nya testamentet berättar mest om är faktiskt vad Jesus gjorde och sade. Där är det förstås viktigt att komma ihåg att det är män med olika agendor som gjort urvalet. Trots detta är det en fascinerande gud och människa (halvgud skulle samtiden greker och romare m.fl. sannolikt säga, om de accepterade honom som Guds son) som möter oss. Omgivningen framstår som chockade över att han umgås med kvinnor, tullindrivare, prostituerade, spetälska, fariséer. Givetvis beroende på vilka det gäller. Jesus lär att vi ska älska varandra även våra fiender, han gör under för att hela och mätta hungrande. Han berättar liknelser som nog är lika svåra att förstå idag, fast på ett annat sätt, som för hans lärjungar.  Läsaren får en hel del konkreta uppmaningar till hur vi ska bete oss mot varandra, annat är väldigt abstrakt.

En annan faktor att ta hänsyn till är att den kristna kyrkan byggs upp med romarrikets maktstrukturer och faktiskt religion som förebild. Den blir på det sättet en effektiv organisation som erövrar stora delar av världen. En av de negativa sidorna som märks, främst i den Katolska kyrkan, är att det lätt blir påven och kyrkan, människor i praktiken tror på. Gud och Jesus Kristus blir bifigurer eller ett alibi för det man gör och lär.

En annan fara är att religionen blir för teoretisk och abstrakt, det är baksidan av att präster och teologer leder kyrkan. Gud riskerar att försvinna i alltför intellektuella predikningar om sådant som Treenigheten.

Jag tror också att det kan finnas risker med att koncentrera sig på att göra som Jesus, alla kristna samfund har t.ex. en mer eller mindre omfattande diakonal verksamhet. Svenska kyrkan brukar av konservativa kristna beskyllas för att bara vara en välgörenhetsinrättning.

Men allt ovanstående ger också möjlighet för de kristna samfunden att vara relevanta idag. Vi får aldrig, som jag ser det, glömma att det i grunden handlar om en kult av den treenige Guden. Vi påminns om Bibelns berättelser, frambär och tar emot offer. På något sätt tror jag att detta finns kvar i människors medvetande i uppslutningen vid de stora helgerna. Där är också söndagens mässor och gudstjänster viktiga. Vilket behöver lyftas fram, sedan kan man givetvis diskutera sådant som tid. Vi lever inte i ett bondesamhälle längre där kl. 11 var närmast idealiskt.

Om vi har denna medvetenhet i grunden, ska kyrkorna givetvis sedan göra allt det andra, studera, hjälpa de utsatta, utveckla kyrkomusiken, vara en mötesplats för människor i alla skeden av livet. Alla kyrkor måste inte heller arbeta helt lika, om vi tar Svenska kyrkan tror jag dock att det är bra om det finns en kyrka med ”medelverksamhet” i varje församling.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Religionshistoria

Därefter hade ängeln inget mer att säga…

På The Modist Bloggist hittar jag en tankeväckande blogg med rubriken The Virgin Mary is Pro-Choice. Där jämförs till att börja med de två möten med Ärkeängeln Gabriel som Lukasevangeliet berättar om. Det första tillfället är när prästen Sakarias får veta att hans hustru Elisabet ska föda en son som ska få namnet Johannes.  Sakarias kommer med invändningar inför detta, vilket inte tas emot väl av Gabriel:

”8 Sakarias sade till ängeln: ”Hur skall jag få visshet om detta? Jag är ju gammal, och min hustru är till åren.” 19 Ängeln svarade honom: ”Jag är Gabriel som står vid Guds tron, och jag är utsänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud. 20 Men du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag då detta sker, eftersom du inte trodde på mina ord, som skall gå i uppfyllelse när tiden är inne.”

En tid därefter blir Gabriel sänd till jorden igen. Den här gången till en ung kvinna vid namn Maria, som också hon får ett meddelande som gör henne förvånad. Hon ska bli havande och formulerar sina tvivel, men på ett lite annat sätt och Gabriel reagerar också annorlunda.

34 Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.” 35 Men ängeln svarade henne: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. 36 Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. 37 Ty ingenting är omöjligt för Gud.” 38 Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.”

Både Sakarias och Maria uttrycker alltså tvivel och kring det resonerar ShieldingC i sin text. Prästen Sakarias förväntas tjäna Gud och när han vill ha bevis för att hustrun ska kunna bli gravid, straffas han med nio månaders stumhet. Maria däremot har ett val, att hon säger ja förutsätter att hon hade kunnat svara nej. Ytterligare en skillnad är att det är Maria, inte ängeln som får sista ordet, vilket ShieldingC påpekar. Ytterligare en skillnad jag ser i attityden hos Sakarias respektive Maria. Sakarias kräver bevis, han mopsar helt enkelt upp sig mot Gabriel, medan Maria ställer en fullt rimlig fråga.

Elisabet och Maria representerar också två grupper av kvinnor som man genom historien sett ner på och betraktat som misslyckade, dvs den ofruktsamma kvinnan och den ogifta tonårsmamma. Trots det väljer Gud ut dem som mödrar till Johannes och Jesus, något som vare sig kyrkliga eller världsliga ledare genom historien verkar ha reflekterat över.

Marias möjlighet att välja mellan att bli gravid eller avstå är inte ett alternativ för katolska kvinnor enligt kyrkans lära. ShieldingC påpekar också att graviditeter inte alltid beskrivs i positiva ordalag i Bibeln:

”We have it on biblical authority that pregnancy is not always a blessing. Cursed be the breasts that suck and the wombs that bear in days of tribulation. Luke said so a few times, and Matthew said so once.”

Sedan följer ett ganska långt och komplicerat resonemang om människovärdet, graviditet och abort, där tyvärr preventivmedel som en möjlighet att undvika oönskade graviditeter saknas. Som så ofta i katolska sammanhang. Men det är alltså de lite ovanliga perspektiven i inledningen av bloggen jag koncentrerat mig på.

 

Kommentarer inaktiverade för Därefter hade ängeln inget mer att säga…

Filed under Religion-allmänt, Religionshistoria

Specialister diskuterar allergier och använder Sokrates dialektik

Professor Alessandro Fiocchi har tagit initiativ till en debattserie i World Allergy Organization Journal där forskare och läkare med olika åsikter möts. Det kan t.ex. gälla om födoämnesöverkänslighet finns eller inte. Fiocchi berättar om bakgrunden till det hela i en blogg och där framgår bl.a. att han tänker sig att debattörerna ska tillämpa Sokrates dialektik, det vill säga att genom argument och motargument komma fram till ett svar, vilket bl.a. kan vara att en är rätt eller en syntes av båda de båda teserna.

Allesandro Fiocchi skriver att allergologi gränsar till flera andra områden och att den kunde vara givande för allergologerna att diskutera med andra specialister, men att den arenan saknas:

”For example, the discipline of allergy shares borders with other disciplines such as dermatology, ENT medicine, gastroenterology, respiratory medicine, and pharmacology. It occurred to me that in the current publications panorama a forum for confrontation between specialists of different areas on issues of common interest is missing.”

Först ut var alltså födoämnesintolerans där svenske Sten Dreborg argumenterar mot att något sådan finns och tar överkänslighet som mjölk som exempel. Det är en rätt svår text för den som inte är utbildad på området, men jag kan i alla fall säga så mycket att jag saknar en alternativ förklaring till de symtom som patienterna har. Det blir lite av födoämnesintolerans finns inte för att den inte finns över resonemanget.

Argumenten för att födoämnesintolernas finns framförs av Y Vandenplas från Bryssel. Här presenteras hens syn på ämnet inledningsvis:

”Food related symptom” should be used in each patient in which the pathophysiologic mechanism is not clear. Intolerance means a carbohydrate malabsorption that causes symptoms. Allergy should be used when the immune system is involved”

Den här artikeln är mer begriplig och för bla. ett intressant resonemang mycket utifrån patienternas problem och när de uppkommer och försvinner:

”The gold standard to diagnose food allergy and CMA more specific consists of the “elimination-challenge” principle: the symptom(s) disappear if the offending allergen is retrieved from the diet, and symptom(s) re-appear when the food is re-introduced in the diet [2]. The challenge test is by preference performed double blind: the patient or parents and the physician evaluating the result of the challenge should not know if placebo or CM was tested. However, a positive challenge does not prove that there is an immune mechanism involved: a reaction during a challenge test only shows that the ingestion of the food is initiating symptoms”

Så vitt jag kan förstå går det inte bara att säga att människor som känner sig bättre när de t.ex. utesluter laktos eller gluten i kosten bara inbillar sig det. Man behöver komma med en förklaring till det och då inte genast välja den bekvämaste, att det är psykologiskt betingat.

Hur som helst tycker jag att de här debatterna är en god idé av Alessandro Fiocchi.

 

 

 

Kommentarer inaktiverade för Specialister diskuterar allergier och använder Sokrates dialektik

Filed under Vård och omsorg

Jakten på Gud – skapelseberättelser

I tisdags började serien Morgan Freeman: Jakten på Gud som trots en del snabba klipp och annat som stör lovar gott av det första avsnittet att döma. Det behandlar olika religioners skapelseberättelser och hur de förhåller sig till vetenskapen. Det är intressant att se att dessa har stora likheter, allt börjar med att världen skapas ur kaos, där det går att se likheter med big bang.

Vatten är viktigt i de flesta skapelseberättelser, i programmet beskrivs suggestivt hur den heliga floden Ganges skapas och strömmar från Vishnus tå ner mot jorden och hur guden Shiva hindrar henne från att dränka allt. Det är förstås det gudomliga ursprunget som gör floden helig.

Människans skapelse beskrivs också, i den judiskt-kristna traditionen finns två skapelseberättelser, i den första står bara att Gud skapade man och kvinna till sin avbild. I den andra beskrivs hur Gud skapas av jord och hur sedan kvinnan skapas av mannens revben. Man kan jämföra med t.ex. Mayaindianernas skapelseberättelse där de första människorna skapades av majs.

För att ta ett par exempel på vad som togs upp i programmet. Det som var nytt för mig var framför allt hur pass bra de här skapelseberättelserna faktiskt stämmer med vad vetenskapen kommit fram till när det gäller universums historia. Jag ser fram emot de kommande avsnitten, mycket för det breda perspektivet. Vad vi idag behöver är att bli medvetna om hur mycket vi människor har gemensamt även om vi kommer från olika kulturer och religioner.

Kommentarer inaktiverade för Jakten på Gud – skapelseberättelser

Filed under Religion-allmänt, Religionshistoria

Rädda den religiösa mosaiken i Mellanöstern

Under långa perioder har människor med olika religiös bakgrund levt fredligt tillsammans, ja egentligen var det med kristendomens och islams krav på att alla andra måste underordna sig deras tro, som våldet i religionens namn tog fart. Under lång tid fortsatte samexistensen både i Europa och Mellanöstern vilket jag skrivit om i flera tidigare bloggar bl.a. denna.

Nu blir Europa alltmer religiöst mångfacetterat, medan Mellanöstern utarmas i och med att den allt mer hotfyllda situation för minoritetsgrupperna. The Guardian rapporterar gripande om en av de mest utsatta, yazidierna. Det handlar om de kvinnor och flickor som rövats bort av IS, sålts som slavar och våldtagits. Nour som intervjuas i artikeln såldes sju gånger innan hon blev befriad av en yazidisk man som förklädd till IS-anhängare köpte kvinnor och barn på slavmarknaden för att befria dem.  Allt var givetvis inte över med det, kvinnorna måste accepteras av gruppen igen och få möjlighet att komma över de förskräckliga de varit med om. Men hur skulle det gå till?

Yazidiernas högste andlige ledare Khurto Hajji Ismail kom på att man kunde utveckla ritualerna vid den heliga källan i Lalesh i norra Irak till att inte bara gälla vid födelse, vigsel och död utan också som för helande och rening av dem som rövats bort av IS. Han har lyckats få de flesta yazidier att acceptera det, vilket är viktigt för att inte kvinnorna ska förskjutas och värsta fall mördas av de egna.

Även ärkebiskop Antje Jackelén talade under Almedalsveckan om vikten av att hjälpa de utsatta i Mellanöstern och behålla den religiösa mosaiken. Det behövs ett akut stöd, men också långsiktig hjälp med t.ex. utbildning. Ärkebiskopen säger i filmen också att de kristna ledarna hon mötte på sin resa i bl.a. Egypten betonar vikten av fredlig samexistens mellan olika grupper.

Och visst är det så, vi behöver respektera varandra och inte se andra religioners medlemmar i första hand som mål för vårt eget missionerande. Egentligen finns ju kunskaperna om hur man gör för att få det att fungera hos människorna som flytt, det gäller bara att komma ihåg hur man gjorde. Kanske kan en början vara att sitta ner och försöka minnas hur det var och sedan omvandla det till något som kan fungera nu?

Kommentarer inaktiverade för Rädda den religiösa mosaiken i Mellanöstern

Filed under Religion-allmänt, Religionshistoria

Hur undviker vi att skapa nya fariséer?

För en tid sedan insåg jag under en diskussion att en del katoliker ser Katolska kyrkan som en (av)gud. Detta ständiga hänvisande till, valda delar, av kyrkans tradition, kommentarer som; -Gud nog känner till kyrkans regler när det gäller prästkallelser- blev med ens begripliga. Men absolut inte mer kompatibla med mitt samvete där Gud står över alla mänskliga påfund. Och en religion bara har existensberättigande i den mån den hjälper de troende att komma närmare Gud.

På Patheos förs en besläktad diskussion i bloggen 5 Simple Steps to Creating Pharisees in Your Church. De fem knepen för att skapa nya fariséer är, med mina kommentarer:

1. Håll på traditioner för traditionernas skull. Här är principen att ha traditioner som syns, så att det också är tydligt vilka som får vara med och vilka som är uteslutna ur gemenskapen.

2. Sätt teoretiska kunskaper om Bibeln högre, än att i sitt dagliga liv följa den. Ta valfri teoretisk, gärna mycket akademisk, diskussion om vad t.ex. kärleken till nästan innebär. Jämför med dem som försöker visa kärlek till nästan och inkludera alla i församlingen.

3. Döm efter ytan, ju finare kläder under söndagsmässan desto bättre. Det gäller att visa att man inte bara är kristen, utan framgångsrik. Känd slår allt i vissa kyrkliga sammanhang.

4. Fördöm alla som inte tycker som du. Här är Josh Daffern så träffsäker att jag citerar honom rakt av:

Pharisees need to be culture warriors, ready to defend their rigid view of tradition/scripture and willing to mete out healthy doses of judgement to those who don’t share their values and lifestyle (see Matthew 9:11). Good Pharisees will be careful to avoid anything written by the apostle John (too much ‘love’ nonsense in there). Pharisees are much better suited to the prophetic passages of condemnation in the Old Testament. Who cares if that was primarily meant to the nation of Israel? There’s good hellfire and brimstone in there!

5. Var avvisande mot dem som inte är som du. Dyker det trots allt upp några syndare  ( synonymt med oliktänkande) i församlingen, se till att de vet sin plats. Man kan åstadkomma mycket med en kylig blick, inte ta en utsträckt hand osv.

Nu är det väl få av oss som är helt fria från farisée-drag. Själv läste jag tidigare idag en artikel med efterföljande kommentarer och tänkte att vad alla samfund verkligen behöver är fler normala, sunda människor. Det vill sådana som är som jag…

 

Kommentarer inaktiverade för Hur undviker vi att skapa nya fariséer?

Filed under Religion-allmänt

Mer om Egeria

Signaturen Inez fyller på med mer uppgifter om Egeria, den tidiga kristna resenären, som jag skrivit om i en tidigare blogg och som så ofta är Inez kommentar värd ett eget inlägg.

”Bra att du uppmärksammar en av den tidiga kyrkans kvinnor som hamnat i skuggan av männen. Det är märkligt att resebreven inte upptäcktes förrän i slutet av 1800-talet. Artos & Norma Bokförlag publicerade 2006 ”Egeria – Resebrev från det Heliga landet” i svensk översättning. Förlaget beskriver henne så här:

”Egeria var en aristokratisk dam, troligen från Spanien, som på 380-talet företog en enastående resa i Orienten. På åsneryggen och utan någon större eskort tog hon sig genom Egypten och Palestina till Syrien. Resan avslutades med en färd genom Mindre Asien till Konstantinopel. Flera gånger stannade Egeria till i Jerusalem, och hennes beskrivning av gudstjänstlivet där är en av liturgihistoriens viktigaste källor. Överallt längs vägen besökte hon orter med bibliska minnen som förevisades av entusiastiska munkar – klostren blomstrade redan och tog gärna emot pilgrimer.

Sina upplevelser beskrev Egeria i brev till en grupp väninnor, och resan skildras livfullt i dagboksform. Brevsamlingen är helt unik: den enda skrift från den tidiga kyrkan som är författad av en kvinna. För första gången föreligger den nu i en komplett översättning från latin till svenska och är försedd med en utförlig kommentar.”

http://www.artos.se/tidiga-kyrkan/resebrev-%e2%80%93-fran-det-heliga-landet

Det finns faktiskt ett målat porträtt av Egeria som är lika detaljrikt som hennes brev, det tyder på att hon betraktades som en ansedd person av sin samtid. På målningen framträder en vacker kvinna med uppsatt hår, mörka ögon och ljusbrun hy. Klädedräkten är kantad med grönt mönster, hon bär halsband av grön sten och örhängen av klar sten. Egeria har ett allvarsamt ansiktsuttryck och möter vår blick. Plötsligt känns hon så levande.”

https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Fayum-18.jpg

Kommentarer inaktiverade för Mer om Egeria

Filed under Religionshistoria

Kent Wisti håller morgonandakt

Prästen Kent Wisti håller den här veckans morgonandakter på radio och de är väl värda att lyssna på.

I avsnittet jag länkar ger han med några meningar en bra bild av den historiska kontexten för Gamla testamentet. Det handlar om kampen mellan en patriarkal religion och fruktbarhetskulter där kvinnor var mer framträdande.

Kent Wisti talar om Höga Visan och beskriver den bl.a som en återgång till Edens lustgård där ingen är över eller underordnad och där fred råder.

Det kan ge hopp i vår oroliga tid där inte minst kvinnors rättigheter och möjligheter ifrågasätts.

Kommentarer inaktiverade för Kent Wisti håller morgonandakt

Filed under Religionshistoria, Svenska kyrkan

Lucia – en salig blandning och därför typiskt svenskt

En liten pojke är Lucia i Åhlens reklam och möts av en hatstorm på nätet. Det är inte klokt hur kan någon ens kommer på tanken att agera så?! Det är ju ett barn som drabbas.

I en tidigare blogg har jag berättat att jag ser mig som stockkonservativ vad gäller luciafirande, men också att jag inte förväntar mig att alla ska tycka eller göra som jag.

När jag läser den nyutkomna boken Lucia i nytt ljus av Lena Kättström Höök inser jag dessutom att flera av de företeelser som jag inte tycker hör hemma i ett luciatåg, t.ex. tomtar, fanns med redan i början av 1900-talet. Vilket för övrigt även gäller mjölnare och sotare!

I boken står att luciafirandet uppkom i västsverige och det framgår att ursprunget finns i en salig blandning av helgonlegender, folktro m.m. I slutet av 1800-talet förekommer inte bara lussebrudar, utan också lussekärringar och lussegubbar. De förekom i en slags karnevalståg där det var vanligt att flickor klädde ut sig till pojkar och vice versa.

Benämningen lucia uppträder första gången i Värmland i början på 1800-talet och märk väl det fanns även manliga Lucior, inte minst i universitetens enkönade miljöer.

Det verkar ha varit Arthur Hazelius, som i sann nationalromantisk anda, skapade luciagestalten, så som vi känner den idag och 1892 firades Lucia på Skansen för första gången.

Detta och mycket mer kan man läsa om i Lucia i nytt ljus som är en lättläst och informativ liten bok. Mitt exemplar är dock lite dåligt limmad.

Som jag antyder i rubriken så får historien om Lucia mig att undra om inte något av det mest svenska är att blanda vitt skilda traditioner, figurer, berättelser m.m. till något helt nytt. Och förstås se till att det ger en anledning att fika.

7 kommentarer

Filed under Samhälle

Meningen med det hela – vet vi egentligen något om tillvarons mysterier?

Nu och då blossar diskussionen om vilken religion, vilket samfund eller rentav vilken gruppering inom dessa som har ”sanningen” upp. Ateisterna å sin sida hävdar också att de har sanningen, det finns ingen Gud eller något liv efter detta. Kruxet är att ingen sida hittills kunnat prestera några säkra bevis för att just de har rätt. Därför tar diskussionerna, påhoppen och anklagelserna heller aldrig slut. Peter Hallström, artist och låtskrivare skriver i debattartikeln Varför skriver kristna hatbrev? om hur han drabbats av hatet från kristna som säger sig ha sanningen. Varför är det så viktigt att känna att man själv tror rätt?

Jag brukar, nu senast i en diskussion på Bengts blogg, hävda att den dagen vi verkligen vet hur det ligger till med tillvarons mysterier och vad som skett i historien, den dagen tar diskussionen slut. Det kommer säkerligen nya trätoämnen för människor att vara oense om, där håller jag med Bengt Malmgren, men just om detta är det sluttjafsat.

Kanske finns det ändå något vi kan säga säkert? Jag blev för några år sedan varse att det finns stora likheter mellan de forntida religionerna och kulterna och har utforskat dem allteftersom. För jag tror att det skulle kunna vara så att Gud framträder i våra gemensamma erfarenheter och förhoppningar. Om inte annat kan vi genom det veta något om människan som religiös varelse.

Tidigare har jag ägnat mig åt föreställningarna främst hos sumerer, egyptier, greker och romare, vilket resulterade i ett antal inlägg på min förra blogg. På senare tid har jag också stött på gemensamma föreställningar även i de förkristna religionerna i norden som jag lite slarvigt  benämnt Asatron. Genom ett inlägg på bloggen Religionsvetenskapliga kommentarer hittade jag en länk till projektet Vägar till Midgård där det fanns flera spännande publikationer. Jag fastnade för Plats och praxis – studier av nordisk förkristen ritual, som består av olika artiklar. Ett gemensamt problem för forskarna som medverkar är att det precis som i Bibeln rör sig om muntliga traditioner som sent nedtecknats.  Med den stora skillnaden att de kristna författarna här beskriver förlorarnas historia i nedsättande ordalag. Men precis som i kulturerna runt Medelhavet och i Mellanöstern kan man få hjälp med tolkningarna av de arkeologiska fynden.

I samband med utfrågningen av de svenskkyrkliga ärkebiskopskandidaterna kom frågan om Jesu gudomliga och mänskliga natur åter upp. Som jag skrivit tidigare var det i de flesta antika kulturer, dock inte hos judarna, viktigt att kungar och andra ledare hade gudomligt påbrå. Det visar sig  i kapitlet Herskermaktens ritualer av Gro Steinsland att ledarens släktskap med den gudomliga världen var betydelsefullt även i den skandinaviska kontexten. Flera källor nämner ett heligt bröllop mellan en gud och en jättekvinna, mest utvecklad är berättelsen enligt Steinsland i eddadikten Skirnesmål. Där är det mytiska paret guden Frej och jättekvinnan Gerd. Sonen som blir resultatet av föreningen blir sonen Fjolne den förste kungen i Ynglingaätten. Jarleätten hävdade å sin sida att deras stamfader Säming var son till självaste Oden och jättekvinnan Skade. Syftet med de här berättelserna var att grunda sina maktanspråk på religiös grund, även om furstarna här vare sig blir gudar eller jättar utan något helt annat. Gro Steinsland skriver också att gudarna och gudinnorna själva är skapade ur kaos och blir något nytt.

I myterna och berättelserna från olika kulturer finns en röd tråd. Vi människor har långt fram i historien trott och hoppats på att våra ledare varit släkt med gudar eller gudinnor. När det gäller kristna är den tron fortfarande levande. Det är något vi kan belägga och som ligger så nära fakta vi kan komma.

Vad vi däremot inte kan säga säkert är om det är en gemensam  erfarenhet av den gudomliga närvaron mitt i bland oss vi försöker förmedla? Eller om det är vår gemensamma förhoppning om att Gud eller gudar/gudinnor ska vara  med oss? Eller om förklaringen är ytterligare något annat.

Kommentarer inaktiverade för Meningen med det hela – vet vi egentligen något om tillvarons mysterier?

Filed under Religionshistoria, Uncategorized