Etikettarkiv: inkompetens

Han ville egentligen bli infektionsläkare

-Vad tror du att jag kan göra för dig idag då?

Patienten tittar lite undrande på doktorn som sitter mittemot henne, hon har precis beskrivit sina problem, en värkande axel och sömnproblem för honom. Första impulsen är att lite irriterat svara att det där är doktorns jobb, men att magnetröntga axeln kunde ju vara en början. Sedan blir patienten nyfiken, vad är det som får en läkare att ställa en sådan fråga?

– Vad tror du själv att du kan göra? Frågar patienten i stället och är noga med att också visa sitt intresse för svaret.

Doktorn tittar på henne och säger eftertänksamt.

-Egentligen är ju det jag kan den sociala biten, att få patienten att känna sig lyssnad på och att jag bryr mig om. Allt det andra finns det ju andra som är mycket bättre på.

Patienten ser att det finns mer som trycker doktorn och ler uppmuntrande.

– När jag gick läkarutbildningen drömde jag om att bli infektionsläkare, men min fru var mer begåvad och driftig än jag. När vi fick barn insåg vi att det inte fungerade om båda två blev specialister med jourpass osv. Så jag blev allmänläkare eftersom arbetstiderna och lönen var bra och det gick lätt att flytta om min fru fick en attraktiv tjänst.

Doktorn har vid det här laget tårar i ögonen och berättar om hur svårt det blivit nu när läkarna på sjukhusen skickar svårt sjuka patienter till vårdcentralen och förväntar sig att de ska få rätt vård. Eller ännu värre, nu gråter doktorn och patienten ger honom en pappersnäsduk, när specialisterna inte skickar patienten till VC men poängterar att det här är enkelt, det borde de fixa på vårdcentralen.

Patienten och doktorn småpratar lite grand om olika patienters behov och patienten säger förstående att en läkare inte måste kunna allt, men däremot behöver veta vilken doktor som kan patientens åkomma. Efter en stund har de kommit fram till att patienten till att ska få en remiss till en ortoped för smärtorna i axeln. Om värken försvinner går det säkert bättre att sova också, så det behöver man inte göra något åt nu.

Patienten tänker att resultatet blev egentligen detsamma som om hon följt sin första impuls, men på det här sättet fick hon ju så mycket större förståelse för hur läkare har det.

( Den här texten är skriven fritt efter allmänläkaren Olle Hellströms krönika i Läkartidningen. Vare sig läkaren eller patienten existerar i verkligheten och historien har lånade detaljer från fler håll än Hellströms krönika).

 

 

 

Annonser

Lämna en kommentar

Under Vård och omsorg

Jo, det finns läkare som ”kan något”!

Variationer på temat ”doktorn säger att det inte går att göra något” och ”Läkare kan ingenting” hör jag allt oftare, det förstnämnda i synnerhet från kvinnor. Det gör mig beklämd och arg, i synnerhet de gånger där jag är säker på att en mer kompetent doktor skulle kunna göra en hel del för att förbättra patientens hälsa. Jag tror att den andra kommentaren om att läkare inte kan något är en konsekvens av den första. När jag frågar vilka läkare personerna i fråga träffat så visar det sig att alla läkare döms efter doktorn på vårdcentralens prestationer…

När så senaste numret 1177/vårdguiden kom häromdagen och jag för ovanlighetens skull läste den, bestämde jag mig för att skriva in blogg i ämnet. Där ges nämligen en utmärkt illustration till varför misstron till läkare verkar öka och som en följd marknaden för, ibland bra men oftare, tvivelaktiga behandlingar och preparat.

Jag tänkte skriva om 1177:s råd om hosta, ett ämne jag som astmatiker tyvärr blivit expert på. 1177:s expert är en allmänläkare som heter Tobias Öhman och råden blir därefter. Drick något varmt, tja de flesta vet ju redan att det lindrar för stunden, liksom att dricka vatten kan tilläggas. Jag har alltid en vattenflaska till hands när jag har hosta. GeloRevoice, som smörjer in halsen eller Strepsils, som bedövar är andra knep jag använder. Båda finns på apoteken.

Tobias Öhman påstår att hostmedicin ofta inte hjälper, vilket inte stämmer. Däremot måste man prova sig fram till vilken som fungerar för en själv. Jag har ingen glädje av den vanligaste hostdämpande medicinen Cocilana, en klok doktor (givetvis specialist) sade att då provar vi en annan, Lepheton, som fungerar utmärkt. Dagtid brukar jag om det behövs ta Molipect, som är slemlösande och luftrörsvidgande. Tobias Öhman ska dock ha en eloge för att han tar upp biverkningarna. Jag hoppas att han alltid tänker på det, inte minst när det gäller de starka värktabletter som ofta är den enda ”behandling” patienter med ledbesvär får.

Om jag märker att en infektion börjar ge en besvärlig hosta agerar jag snabbt och ökar till att börja med förstås dosen av astmamedicin. Det gäller nämligen att undvika att hostan ”sätter sig” i luftrör och lungor och blir självgenererande, något som är värt att tänka på inte bara för astmatiker.

Om vi återgår till artikeln i vårdguiden så tonas hosta som varningssignal ner, lunginflammation nämns, liksom att astmatiker och patienter med KOL ska kontakta vårdcentralen om hostan blir långvarig, det kan innebära en försämring av sjukdomen. Jo, det kan man lugnt säga.

Vad som inte nämns är att långvarig och återkommande hosta är vanliga, kanske de vanligaste, symtom på just astma och KOL. Hur många patienter har inte fått vänta onödigt länge på diagnos och behandling för att de avfärdats med ”det är nog ett virus” eller ”det kan ta lång tid innan hostan ger sig”?

Ännu värre är det för lungcancerpatienterna där tidig upptäckt är avgörande för prognosen. På senaste tiden har missarna både i primär- och akutvården uppmärksammats. När jag söker på missad lungcancer, får jag många träffar, här är ett exempel från 2018. En kvinna sökte hjälp sju gånger på Gnesta vårdcentral för andningssvårigheter men blev inte vidareremitterad till en lungläkare, utan behandlades för KOL. Efter tre månader fick hon föras akut till sjukhus och då hade cancern spridit sig och gick inte att bota.

Så 1177/vårdguiden, när ni ska ge råd eller skriva om en sjukdom be riktiga specialister på området att medverka. Då bidrar ni till att öka förtroendet för vården, inte motsatsen.

 

 

Lämna en kommentar

Under Vård och omsorg

Viktigare att få ner antalet sjukskrivna än antalet sjuka?!

Personalen på Cederkliniken (vårdcentral) var bekymrade över att så många av deras patienter var sjukskrivna, inte att så många patienter var sjuka! Jag bara skakade på huvudet när jag läste artikeln i Dagens Medicin. Där beskrivs en oorganiserad och kaotisk verksamhet som säkert finns på fler håll i landet. Jag har i alla fall talat med personer som bara lyckades få en tid på VC för att de behövde ett sjukintyg.

Artikeln andas misstro mot patienterna i formuleringar som:

”Läkaren ska kunna förklara kopplingen mellan diagnos, funktionsnedsättning och aktivitets­begränsning, den så kallade DFA-axeln. Men intygen saknade ofta en sådan tydlig beskrivning eftersom patienterna själva hade svårt att förklara varför de inte kunde arbeta.”

Jag som trodde att det är läkarens uppgift att förklara för Försäkringskassan varför patienten inte kan arbeta. Inte för att jag har varit sjukskriven särskilt ofta, men när det skett är det läkaren som talat om för mig i första hand och Försäkringskassan i andra hand varför det behövts.

Visst kan det i en stor grupp patienter finnas de som föredrar att vara sjukskrivna, men de flesta vill förstås bli friska. Med bara allmänläkare att tillgå kan man förstås undra hur det går med den saken, men antalet sjukskrivningar har gått ner med lite mer organiserat arbete, alltid något.

Man kan jämföra detta med Ida Åbro från Umeå som nekats sjukpenning för utmattningssyndrom, trots att läkare och psykolog bedömde att hon behövde vara sjukskriven. Ida sökte då arbete som handläggare på Försäkringskassan, vilket SVT Nyheter har ett inslag om. Brevet är tragikomiskt och inleds med:

”Hej

Ofokuserad, okoncentrerad och låg kognitiv förmåga är tre ord som beskriver mig väldigt bra i dagsläget. Vilket jag är övertygad om passar utmärkt för tjänsten hos Er som Personlig handläggare inom sjukpenning.”

Om jag ska återvända till den mindre lyckade vårdcentralen i inledningen så får den mig att se med nya ögon på all alternativmedicin som dyker upp som reklam i sociala medier. För att inte tala om kommentarsfälten där personer med allvarliga sjukdomar som KOL skriver att de inte fått någon hjälp på vårdcentralen. Jag skulle i det läget tänka att det är en lungläkare jag behöver komma till, men alltför många söker sig i stället till suspekta terapier, som kanske i bästa fall inte gör någon skada. Problemet är att många inte längre vet vad bra vård är och i längden kommer det att bli dyrt både för samhället och individen.

Lämna en kommentar

Under Vård och omsorg

Vem älskar primärvården???

Rubriken är inspirerad av alla debattinlägg och krönikor som förklarar hur bra primärvården är, fast paradoxalt nog skulle den behöva mer pengar för att fungera. Skribenterna förundrar sig över att läkare och sköterskor inte väljer den inriktningen på sin utbildning. För att inte tala om att patienterna på alla sätt försöker komma till specialistmottagningar eller anlitar nätläkare.

Det här är en fråga där man med fördel kan tillämpa Ockhams rakkniv. Franciskanen och filosofen William Ockham (ca 1285-1347) kom fram till att om det finns många förklaringar till ett fenomen bör man s.a.s ”raka bort” de onödiga för att komma fram till den enklaste.

När det gäller primärvården så är det ett faktum att blivande läkare väljer att bli specialister i stället för allmänläkare trots att de skulle tjäna 20 000 kr mer i månaden och få bra arbetstider om de valde det sistnämnda. Samma sak gäller sköterskorna, de tjänar bättre på att jobba på VC och får även de bättre arbetstider. Men de flesta väljer ändå något annat. Många patienter håller med läkarna och föredrar en doktor som kan just deras sjukdom eller skada. De föredrar t.o.m., om det går, att betala en högre avgift eller rent av hela summan ur egen ficka för att komma till en specialist.

Den enklaste och mest självklara förklaringen till detta är att primärvården, som den ser ut nu, inte är en bra idé. Så i stället för att försöka sälja in vård av låg kvalitet (som i Ulf Peder Olrogs Konserverad gröt) borde man göra om och göra rätt. Prova t.ex. ett upplägg med läkarhus där det finns olika specialister, labb och röntgen. De behöver kanske inte precis ligga ett i varje kvarter, men ändå någorlunda nära för patienterna.

Patienter på glesbygden kan ha kontakt med specialisterna via internet för det mesta och förhoppningsvis i alla fall ha sköterskor nära sig som kan ta prover och typ mäta blodtryck.

Kommentarer inaktiverade för Vem älskar primärvården???

Under Vård och omsorg

Allmänmedicin eller alternativmedicin? Nyttan är oklar

Jag har i olika diskussionstrådar försökt få klarhet i vad de som förespråkar allmänmedicin respektive alternativmedicin ser som nyttan med att patienten väljer det alternativet framför att gå till en specialist?

Svaret från båda håll är ofta att man ”ser hela människan”. Jag tar två exempel, alternativmedicinens Ytterjärna forum, som beskriver sin syn på vård och omsorg, inledningen lyder ”Vi vill påverka den svenska sjukvården till ett helhetsperspektiv med människan i fokus”. Man kan jämföra det med en helt vanlig vårdcentral,alltså allmänmedicin som utlyser en tjänst som familjeläkare och beskriver sin syn på vården ”En familjeläkare är specialist på hela människan och helhetssynen är en viktig bas för ditt långsiktiga välmående”.

För att återgå till diskussionstrådarna brukar jag fråga vilken nytta patienten konkret har av att doktorn ser ”hela människan”, svaret jag får är att det är viktigt att se hela människan. Ett cirkelresonemang alltså. I det läget försöker jag i stället vara konkret och ta någon vanlig åkomma, låt säga återkommande halsinfektioner, som exempel. Hittills har diskussionen då tagit slut och jag har inga problem att förstå varför.

En öron-näs och halsläkare tittar förstås inte bara i halsen, vilket allmänläkarna och alterantivläkarna nog egentligen vet, men inte vill låtsas om. Hen ställer relevanta frågor om helheten, träffar patienten barn i förskoleåldern ofta, anstränger rösten mycket,  är det någon tid på året som är värre osv. Däremot slipper patienten förhoppningsvis frågor som, om det inte är stressande att vara arkitekt, gift, närsynt eller vad nu allmänläkaren och alternativläkaren råkar tycka hör till ”hela människan”. Förutom att öron-näs och halsläkaren har stor vana vid att skilja infektioner orsakade av virus och bakterier, kan de också se bakomliggande orsaker som allergi, överkänslighet eller nedsatt immunförsvar. De vet också vilka yrkesgrupper som är mest drabbade av olika typer av halsproblem.

Vad patienten märker är främst att det går fortare och till synes lättare att få rätt diagnos och behandling. Bakom det som ser lätt ut ligger förstås gedigna grundkunskaper, vidareutbildning  och erfarenhet. Vill man välja en doktor som ser ”hela människan” men har grunda kunskaper om ens symtom ska man förstås kunna göra det. Men de flesta föredrar nog specialisten.

Kommentarer inaktiverade för Allmänmedicin eller alternativmedicin? Nyttan är oklar

Under Vård och omsorg

Okunniga läkare är farliga och kostsamma läkare

De är många, de är högljudda och de vill bli ännu fler, jag talar som så ofta om allmänläkarna. 727 allmänläkare har skrivit en debattartikel i DN, den tas även upp i Dagens Medicin för den som inte har tillgång till DN. I inlägget påpekar allmänläkarna, som så många gånger tidigare, hur bra de är. Enligt undertecknarna upptäcks 70 % av alla cancerfall av läkare i primärvården, men de uppger ingen källa för påståendet. Det låter lite märkligt med tanke på att t.ex. bröstcancer, som är en av de vanligaste cancerformerna, oftast upptäcks vid mammografiundersökningar. I det här sammanhanget är det också relevant att fråga sig hur tidigt läkarna på VC misstänker cancer och remitterar vidare? Hur många patienter har först fått höra t.ex. ”de e nog nåt virus” i några månader?

Allmänläkarna tycker alltså att de behöver bli fler. Mot det kan man invända att om primärvården fungerade som i Belgien och Tyskland, dvs att patienten kan välja att gå till en allmänläkare eller specialist är jag övertygad om att det befintliga antalet allmänläkare skulle räcka och bli över.

I nuläget vårdar dock allmänläkarna svårt och kroniskt sjuka patienter, som ofta bara får göra enstaka utredningar hos de läkare som är specialister på deras sjukdom/ar. Ingen borde egentligen vara förvånad över att kostnaderna för sjukvård och sjukersättning ökat kraftigt de senaste åren som en följd av att sjukskrivningarna ökat. Patienter som hinner bli svårt sjuka innan de får vård är kostsamma.

Undertecknarna vill att allmänläkarna ska få ägna 10-20% av sin arbetstid, alltså 4-8 timmar i veckan till fortbildning. Men hur långt räcker det för att hålla sig uppdaterad om de senaste rönen inom barnmedicin, geriatrik och invärtesmedicin som är breda specialistområden? För att inte tala om att läsa på om allergier, diabetes, reumatiska sjukdomar, ortopedi och olika psykiatriska diagnoser osv? Inte långt och därför kommer vårdcentralernas patienter även om detta går igenom att mötas av en doktor som är ganska okunnig. De kan som t.ex. Lena Andersson som jag skriver om i en tidigare blogg få fel diagnos och behandling, helt enkelt för att doktorn inte har kunskaper nog.

Jag håller med undertecknarna om att okunniga läkare är farliga läkare. Därför bör så många patienter som möjligt få komma till en specialist på just deras sjukdom. De flesta av oss vill också det och uppfinningsrikedomen när det gäller att undvika vårdcentralerna är stor. Det senaste tillskottet är app-läkarna, allt fler verkar resonera som, ska jag ändå bara få höra att ”de är nog nåt virus” kan jag lika gärna ta det över dator och slippa ta mig till vårdcentralen.

Uppdatering

DN:s Ulrika By ger ett utmärkt exempel på vad allmänläkarnas bristande kunskaper kan ställa till med. Hon har ont i ett knä och har när vi kommer in i handlingen uppenbarligen några besök på vårdcentralen bakom sig. Det har gjorts ett magnetröntgen på hennes knä och hon blir kallad till vårdcentralen dagen efter. Väl där är doktorn försenad, har inte läst på och han förstår uppenbarligen inte ett dugg av vad som står i svaret från, misstänker jag, röntgenläkaren, ”ojoj, vad mycket de kan se med magnetröntgenkameror nu för tiden”. Det hela slutar med en remiss till en knäspecialist.

Jag tycker att Ulrika Bys avslutning säger allt:

”Dagen efter ringer doktorn. Det låter lite som han har dåligt samvete. Han säger att om jag har ont, då kan jag alltid ta en ipren.

Då smälter mitt hjärta igen. Det är ju så urbota dumt att det i all sin omdömeslösa omtänksamhet blir, ja, vad ska vi kalla det? Gulligt?”

Läkarna i primärvården är ofta snälla och omtänksamma, men det uppväger inte deras ytliga kunskaper. Och vilket slöseri det är med patienternas tid!

Kommentarer inaktiverade för Okunniga läkare är farliga och kostsamma läkare

Under Vård och omsorg

Vem vinner på att nätläkarna kritiseras?

Frågan i rubriken ställdes på Facebook angående ett inlägg på DN Åsikt. Allmänläkaren Magnus Isacson kritiserar där nätläkarbolagen och anser att politikerna borde granska dem närmare.

Ja, vilka är det då som är förlorarna när allt fler patienter söker sig till nätläkare? Inte är det sjukhusens akutmottagningar, inte heller öppenvårdens specialistmottagningar. Det är i stället vårdcentralerna som känner sig hotade av nätläkarna och det stämmer säkert också.

Jag kan förstå deras besvikelse. Nu när det krävs remiss till de flesta specialistläkare, politikerna har försämrat villkoren för sjukvårdsförsäkringarna och alla riksdagspartierna har nappat på att styra över resurser till primärvården så borde väl alla patienter ”välja” att söka vård på vårdcentralen först. Lägg dessutom till en kampanj från Läkarförbundet och en del av dess medlemmar om att allt blir bra bara patienten får en fast läkare på VC. Det är i det sammanhanget lite intressant att en sak Magnus Isacson kritiserar är just nätläkarbolagens reklamkampanjer…

Trots allt detta hittar patienterna andra alternativ än vårdcentralen. Allmänläkarnas hopp om resurser och makt över patienterna verkar ännu en gång grusas.

En av de mer skrämmande åsikter Isacson framför är ”Videomöten borde snarare fylla en viktig funktion vid vård av kroniker och svårt sjuka patienter som har svårt att ta sig till vårdcentral.” Det är patientgrupper som ska gå hos specialister på just deras sjukdom/ar, inte hos en allmänläkare.

Isacson hävdar också att nätläkarbesöken ofta gäller enkla åkommor som han inte anser behöver läkarhjälp, t.ex. övre luftvägsinfektioner. Vad han inte tänker på är att en patient med hosta, kan undvika att irriterade luftrör och lungor drar till sig en bakterieinfektion om hen får en effektiv hostmedicin. Ett alternativ skulle kunna vara att göra fler mediciner receptfria.

Magnus Isacson efterlyser en noggrann granskning av nätläkarna och det är förstås bra. Men granska då den landstingsdrivna primärvården lika noga. Och självklart ska man då framförallt ta reda på hur patienternas hälsa utvecklats. En uppföljning låt säga två veckor efter läkarbesöket kan vara lämpligt.

En bra vård med goda resultat skulle göra att varken sjukvårdsförsäkringar, nätläkare eller patienter som betalar vård helt själva hade en marknad. Det är en bättre väg att gå en restriktioner och förbud.

Sjukvårdspartierna har haft stora framgångar regionalt, allra mest det i Sollefteå som fick 33% av rösterna. Man värnar sina sjukhus och med all rätt anser jag. De måste även i framtiden vara centrum för vården, i synnerhet ute i landet. Som det ser ut nu skulle det behövas ett sjukvårdsparti i rikspolitiken också, så att det finns ett alternativ till den politik som partierna från V till SD tyvärr är överens om.

Kommentarer inaktiverade för Vem vinner på att nätläkarna kritiseras?

Under Vård och omsorg

Vårdpolitikerna börjar i fel ände, om och om igen

Konsekvenserna av politikernas beslut när det gäller vården blir extra tydliga så här i semestertider. Ofta handlar det om att de börjar i fel ände:

I veckan rapporterade bl.a DN om att situationen på Danderyds sjukhus akutmottagning är ohållbar, i synnerhet sjuksköterskorna har en helt orimlig arbetssituation, med 15 timmars arbetspass utan rast och beordrad övertid. Detta beror framförallt på att landstingspolitikerna, i första hand alliansen, stängde den vanliga akuten på KS utan att ha byggt ut akutvården på andra sjukhus.

Inte blir det bättre av bristen på sjuksköterskor, vilket i sin tur orsakas av att landstingen valt att ha dåliga löner och arbetsvillkor för sköterskorna. I stället för att betala anständiga löner, har man lagt stora pengar på att hyra in personal. Nu handlar rubrikerna om att få ner kostnaderna för inhyrd personal. Om man i stället började med att förbättra situationen för den befintliga personalen, skulle problemet lösa sig av sig självt.

Sjukvårdkostnaderna ökade med 4,2%  under 2016 enligt SCB och det är den senaste statistiken som finns där. Att kostnaderna ökar har förstås flera orsaker men en av dem tror jag är tanken att resurserna går till ”de svårast sjuka” SvD skriver också att Sverige hör till de bästa i den kategorin. De skandinaviska länderna är generellt sätt bra på akutvård. I Sverige talar politikerna om behovsstyrd vård, Sjukhuläkaren skriver om ett delbetänkande som betonar att resurserna ska läggas där.

I stället borde man lägga krut på att patienterna inte ska bli de svårast sjuka, men på det området utarmas vården. Politikerna satsar på vårdcentraler och gör det allt svårare för patienterna att komma till specialister i öppenvården. Istället fastnar många i primärvården med många läkarbesök, akutvård och slutenvård som följd.

Politikerna började med att höja patientavgiften till specialister rejält, men många var beredda att beredda att betala för kvalitén. Nu brer remisstvånget ut sig och i samma takt ökar de privata sjukvårdsförsäkringarna och den rent privata vården. Vad gör de politiska partierna då? Ja i alla fall det rödgröna blocket vill försvåra eller förbjuda privata vårdgivare. Det lär inte påverka den helt privatbetalda vården och även här angriper man uppgiften från fel håll.

Allt fler har, föga förvånande, vänt sig till IVO med klagomål på vården. Istället för att undersöka orsaken till att fler är missnöjda och åtgärda det tar politikerna bort möjligheterna för patienter att klaga på allt som inte är livshotande eller ger men för livet. Det blir sannolikt dyrt i längden för det något mindre spektakulära slarvet, stressfelen eller oskickligheten är långt vanligare än de som leder till döden.

Låt i stället patienterna få olika valmöjligheter inom ramen för den offentligfinansierade vården, specialist för den som föredrar det och vårdcentral för den som vill det. Kostnaderna för vården kommer att minska eftersom färre blir de svårast sjuka och marknaden för de privata alternativen krymper då snabbt.

Sedan måste man också tänka på att människor blir allt mindre intresserade av att betala skatt när de sedan ändå måste betala vården ur egen ficka.

Kommentarer inaktiverade för Vårdpolitikerna börjar i fel ände, om och om igen

Under Vård och omsorg

Blind leder blind – om allmänläkarnas utbildning

De politiska partierna verkar så här långt vara eniga om att satsa på primärvården på sjukhusens bekostnad. Därför har jag försökt få fram vilken utbildning allmänläkarna egentligen har. Men det har visat sig vara väldigt svårt att t.ex. få veta hur mycket barnmedicin de läser, för att ta en patientgrupp de möter ofta. Ett svar jag fick var 12 veckor, men en annan allmänläkare skrev att det är vad alla blivande läkare läser under grundutbildningen. På detaljerade frågor om specialisttjänstgöringens (ST) längd och innehåll får jag undvikande svar.

Jag har lyckats hitta Socialstyrelsens målbeskrivningar för de olika ST-inriktningarna och när jag går igenom den för allmänläkare blir de vaga uppgifterna i olika diskussionstrådar begripliga. Upplägget är väldigt allmänt för att inte säga luddigt och om jag fortsätter att ta barnmedicin som exempel kan man på s. 191 i pdf:en läsa följande:

Delmål c6
Utbildnings-aktiviteter Uppföljning
Den specialistkompetenta läkaren ska
– behärska hälso- och sjukvårdsarbete för barn och ungdomar
– kunna identifiera och handlägga barn som misstänks fara illa
Klinisk tjänstgöring under handledning vid en eller flera enheter som bedriver sådan verksamhet eller
handlägger sådana ärenden.
Intyg om genomförda
utbildningsaktiviteter och uppfyllda kompetenskrav utfärdat av handledare
Klinisk tjänstgöring under handledning vid en eller flera vårdenheter med mottagningsverksamhet inom primärvården.
Intyg om genomförda utbildningsaktiviteter och uppfyllda kompetenskrav utfärdat av handledare
Deltagande i en eller flera kurser
Intyg om genomförda utbildningsaktiviteter och uppfyllda kompetenskrav utfärdat av kursledare eller handledare
Allmänna råd
Teoretiska studier
Innebär detta att den blivande allmänläkaren i alla fall tillbringar lite tid på ett barnsjukhus? I bästa fall, men av allmänläkaren Karin Träff Nordströms inlägg på Distriktsläkare.com att döma så kan hen lägga i stort sett all tjänstgöring på en vårdcentral. Därav rubriken, blind leder blind, eftersom det då innebär att handledaren är en läkare med grunda kunskaper i barnmedicin. Det här gäller givetvis andra specialistområden också.
Intressant är två av de saker som Träff Nordström anser att den blivande allmänläkaren ska lära sig är:
”den sköna konsten i att vara lat och vänta lite med utredningen eller behandlingen. Det kan ju gå över och patienten vet var du finns!” och ”De äldre multisjuka finns förvisso på akutklinikerna men du behöver lära dig vad du kan göra för att inte behöva remittera in dem.”
När jag läser det blir mina egna och andras erfarenheter av att inte bli friskare av att besöka VC begripliga. Likaså att det allt för ofta krävs tuff argumentation från patienten för att få den välbehövliga remissen till en specialist. Politiker och andra ansvariga borde i sin tur fundera på sambandet mellan att allt fler patienter hänvisas till primärvården och ökade kostnader för sjukvård och sjukskrivningar. Det är kostsamt med patienter som hinner bli ”de allra svårast sjuka” innan de får rätt vård.

Kommentarer inaktiverade för Blind leder blind – om allmänläkarnas utbildning

Under Vård och omsorg

Nytt fall av mässling- varför upptäcktes det inte tidigare?

Ytterligare ett barn med mässling har upptäckts i Stockholm och bl.a.  SVT nyheter Stockholm och Dagens Nyheter tar upp fallet. En viktig detalj som ingen ägnar någon särskild uppmärksamhet är att barnet redan innan hen kom till akuten varit på två vårdcentraler skriver DN medan SVT nöjer sig med att skriva öppenvårdsmottagningar. Läkarna på dessa vårdcentraler, jag utgår faktiskt från att det är där familjen varit, har alltså missat symtomen på mässling. Detta trots att det nu har förekommit flera fall på senare år och informationen om symtomen borde ha gått ut till all vårdpersonal.

Men vad kan man egentligen begära av en läkare som har 12 veckor barnmedicin i sin utbildning och därefter sannolikt mest haft äldre bland sina patienter?! Det slog mig att på den här nivån går det faktiskt tillämpa Måns Roséns rapport ”Träning ger färdighet” som fått mycket kritik bl.a. i Dagens Medicin. Har man, som allmänläkarna, duttat med olika ämnen i vidareutbildningen är till att börja med kunskaperna otillräckliga. Inte blir det bättre av att man sedan får för lite träning på i det här fallet barnmedicin. Konsekvensen ser vi här i att smittspridningen av en allvarlig sjukdom blir onödigt omfattande för att den första läkaren missade att ställa rätt diagnos och remittera vidare.

Att satsa på en återgång till barnläkare och barnsjuksköterskor på BVC och primärvårdsmottagningar är en investering som jag är övertygad om snabbt skulle betala sig både ekonomiskt och när det gäller hälsan.

Kommentarer inaktiverade för Nytt fall av mässling- varför upptäcktes det inte tidigare?

Under Vård och omsorg