Etikettarkiv: akutvård

Prova vilken vård som är effektiv

Alla verkar vara överens om att situationen på sjukhusen är ohållbar, det är köer på akutmottagningarna, det saknas vårdplatser, patienterna skickas hem för tidigt eller läggs inte in alls för att det saknas platser. Läkartidningen skriver om läget i Stockholm, som är alarmerande.

Vissa vårdanställda och politiker ser lösningen i att patienter väntar med att söka vård tills de är svårt sjuka. Möjligen att man får komma till vårdcentralen innan dess. Men så många som möjligt ska på olika sätt motas bort från vården med ”grindvakter”. Överför det här resonemanget till en bilverkstad; skramlar det i motorn? Vänta och se om det går över av sig själv, om vi ska ägna oss åt alla bilar som låter konstigt blir det ingen tid kvar till dem vars motorer som skurit ihop totalt.

Nej, det kan man förstås inte tänka sig, i vården är däremot resonemanget accepterat…

Man ska naturligtvis lägga resurser på de svårast sjuka patienterna, men ännu viktigare är att fånga upp sjukdomar och skador så tidigt som möjligt, innan de hunnit bli allvarliga.

Vi kan ju konstatera att det sistnämnda inte prioriteras för närvarande. Triagering dvs att patienten behov bedöms när hen söker vård är däremot på modet. Det är egentligen inget nytt, de gånger jag för 15-20 år sedan besökte City Akuten i Stockholm satt en sköterska och fördelade patienterna på de olika specialisterna utifrån vilka symtom man hade. Till öron-näs halsläkarna var det alltid lång kö, men annars fungerade det bra.

Men nu är det alltså rätt vårdnivå som gäller och problemen med det belyses i en artikel i Sjukhusläkaren. Den som ska göra bedömningen måste ta hänsyn inte bara till patientens symtom utan även känna till kompetensen hos personalen på de olika nivåerna. Ett exempel på hur tokigt det kan bli är kristallsjukan.Öron-näs och halsläkarna tycker att patienter med denna åkomma är lätta fall som ska kunna behandlas på närakuten, där dock många läkare inte har de kunskaper som behövs. Risken är förstås överhängande att något går fel. Det bästa är helt enkelt att patienterna inte sorteras mer än till rätt specialist. Dessa ställer diagnos och behandlar förstås bäst och resurssnålast också det de tycker är busenkelt.

Även när det gäller patienter som inte är så sjuka att de behöver akutvård, bör man arbeta utifrån principen att den mest kompetente möter patienten först. En specialist gör den första bedömningen av patienter och kan förstås skicka enkla fall till allmänläkaren på VC. Men varför göra det, när hen lika gärna själv kan ta hand om patienten på en gång?

Så för att så få patienter som möjligt ska bli svårt sjuka bör man uppmuntra dem att söka en specialist i öppenvården.

Prova det och andra upplägg på grupper med liknande hälsonivå och se hur utfallet blir. Redan nu borde det gå att jämföra t.ex. personer med tillgång till sjukvårdsförsäkring med dem utan. Kroniker som får gå på specialistmottagning med den som är hänvisade till VC osv.

 

 

 

Annonser

Lämna en kommentar

Under Vård och omsorg

Oro-ett symtom att ta på allvar

Vi är alla olika, det är viktigt att komma ihåg. Jag väntar ofta i det längsta med att söka vård, men när jag väl gör det har jag verkligen problem och behöver möta en kompetent doktor. Gärna trevlig, men det är inte nödvändigt. Det färgar givetvis mina synpunkter på krönikan i Dagens Medicin som är ämnet för det här inlägget. Jag insåg detta i en kommentarstråd där jag diskuterade med en, förmodar jag, läkare som i stället såg det som att livet är en berg- och -dalbana och man behöver inte söka vård för allt. Förmodligen utgick även hen, kanske omedvetet, från sig själv.

I krönikan skriver AT-läkaren Viktor Madsen om en ofrivillig karriär som ”orosspecialist” på akuten. För en läkare under utbildning måste just akuten vara en utmaning. Patienterna är ju ännu inte ”sorterade” på sjukdom/skada eller i alla fall symtom, utan det är på akuten det ska göras. I värsta fall av en AT-läkare med otillräckligt stöd från en erfaren kollega.

Personalen på akuten möter patienter som har ont eller kanske lider av yrsel, synrubbningar eller vad det nu kan vara som fått dem att söka sig dit. Oro och kanske t.o.m. ångest är i det läget en normal varningssignal från hjärnan. Så en akutläkare måste, om man tänker efter, även vara en orosspecialist.

Viktor Madsen beskriver hur han går igenom de olika möjliga diagnoser som finns på symtomen och försöker att inte låsa sig vid någon till att börja med. Ibland går det inte att hitta någon orsak, enligt Viktor Madsen och han drar då slutsatsen att det är oron som är grundproblemet. Madsen konstaterar att de flesta oroliga patienterna är äldre som strängt taget borde acceptera att kroppen fungerar sämre och att man får krämpor. Kanske husdjur på äldreboenden kan ge lindring för oron, resonerar han.

Som patient i Sverige har man tur om de symtom man har passar in i någon av de standardundersökningar som görs, i synnerhet om man söker sig till akuten. Om dessa inte visar något är risken stor att man skickas hem, lika sjuk och kanske ännu oroligare än när man kom till sjukhuset. Hur många är inte exemplen på patienter som åkt in och ut på akuten tills de i värsta fall blivit så dåliga att läkarna där måste skärpa till sig och hitta orsaken. Vissa av dessa patienter hinner inte få hjälp, utan avlider och nämns i små notiser i tidningen.

Krämpor och naturligt åldrande är begrepp som inom vården ofta betyder att man inte behöver göra något. De lätta att ta till för den okunnige och kanske lite late läkaren. En bra läkare känner sina begränsningar, man måste inte ta hand om allt och alla själv, men däremot veta vem som kan utreda patientens symtom vidare. För det går alltid att göra något. Ta hörselnedsättning t.ex. det drabbar många äldre men inte sjutton säger någon läkare att man får acceptera det osv. Nej, man rekommenderar patienten att prova ut hörapparat. Fortfarande lider många äldre av biverkningar av läkemedel, ett område läkare (enligt de läkare jag talat med) inte kan så mycket om. Är symtomen oklara, rådgör med en farmaceut, kanske beror de på någon olämplig och värsta fall onödig medicin. Ja, så här skulle jag kunna fortsätta med symtom efter symtom. Och jag är inte ens läkare.

En annan oro som verkligen ska tas på allvar och åtgärdas är bristen på allergi- och lungmedicinare som beskrivs i en debattartikel också det i Dagens Medicin. Redan i nuläget är alldeles för många patienter med allergier och astma hänvisade till vårdcentraler. Konsekvensen blir långa sjukskrivningar, nedsatt arbetsförmåga och förstås fler besök på akuten. Patienter med andningsproblem är för övrigt rejält oroliga kan jag meddela Viktor Madsen och andra blivande akutläkare. Som jag skrivit tidigare, duktiga och engagerade specialister, som allergi-och lungmedicinare, är vägen till en bra och kostnadseffektiv vård. Satsa på dem!

Lämna en kommentar

Under Vård och omsorg

Bättre strukturer ökade kvaliteten på Sankt Görans akutmottagning

Det är alltid roligt att berätta om goda exempel och ett sådant presenteras i Dagens Nyheter. Sankt Görans sjukhus, som redan tidigare var bra, har gjort förbättringar av rutinerna på akutmottagningen. När jag läser artikeln är slås jag dels av att utgångspunkten för reformerna är självklara och att mycket av det är sådant jag efterlyst i tidigare inlägg.

De som planerat förbättringarna är personalgrupperna som jobbar på akuten. Idén bakom kallas ”Lean” och togs ursprungligen fram av biltillverkaren Toyota för att effektivisera produktionen. Direkt överförd till vården skulle den förstås kunna leda till samma kaos som i NKS. Men ledningen för Sankt Göran valde att anpassa upplägget för vårdens mjuka värden och lade betoningen på att ta bort det som hindrade personalen i deras arbete.

Nu bedöms och prioriteras patienterna som kommer in först av ett team som leds av läkare som har högst kompetens. En självklarhet kan man tycka, men alltför ofta är det en AT-läkare som patienten först träffar på akuten.

En annan förbättring är också att man brutit ner hierarkierna så att alla yrkesgrupper kunskaper tas tillvara.

Genom förändringarna kan akutmottagningen ta emot fler patienter som också är mer nöjda och arbetssättet används nu på hela sjukhuset.

Något jag tidigare efterlyst är fler alternativ för läkarna på akutmottagningarna in att lägga in patienten eller hänvisa till vårdcentralen. Alltså besök på en specialistmottagning eller dagvårdsavdelning om det är fler undersökningar och provtagningar som behöver göras. Var och en som farit som en jojo mellan VC/hemmet och akuten skulle välkomna detta.

Sedan skulle det, vilket jag också skrivit tidigare, vara bra om det här arbetssättet fanns också i primärvården. T.ex. att en öron-näs och halsläkare är den första en patient med t.ex. täppthet och värkande bihålor möter för att få hjälp direkt eller remitteras vidare.

 

Kommentarer inaktiverade för Bättre strukturer ökade kvaliteten på Sankt Görans akutmottagning

Under Vård och omsorg

Ge ditt barn den bästa vård du förmår!

Narkosläkaren och tillika pappan Jakob Ratz Endler ondgör sig i en krönika i Läkartidningen över de, som han menar, ålderdomliga instrument som används i vården. Detta efter ett besök på vårdcentralen med den 7 månader gamle sonen som hade haft hög feber i några dagar. Av beskrivningen framgår att undersökningen av öronen var en jobbig upplevelse för alla inblandade och Jakob Ratz Endler efterlyser modernare instrument för ändamålet.

Just undersökningar av öron-näs och hals, som jag (tyvärr) har stor erfarenhet av som patient, kräver att doktorn har mycket bra finmotorik, stadig hand och framförallt har övat, övat och övat. Hur moderna instrument man än har går det inte komma ifrån att de måste föras in i det ömmande örat, halsen eller näsan.

Det kan egentligen bara öron-näs-och halsläkare och det är inte alla av dem som är lysande när det gäller mjukt handlag heller om jag ska vara ärlig…

Så Jakob Ratz Endler, med två läkarlöner har ni föräldrar råd att betala för betydligt bättre vård än den närmaste VC kan ge. Som förälder är det ens skyldighet att ge sina barn det bästa man förmår, så släpp principerna (dem kan ni tillämpa på er själva) och se till att sonen får gå hos barnläkare och öron-näs och halsläkare. Med bra upplevelser i bagaget kan desstom även öronbarn välja vårdyrken som vuxna.

Varför skriver jag nu inte detta på t.ex. Läkarförbundets fb-sida? Jag anstränger mig för att hålla mig till sak i diskussioner och föra dem i civiliserade ordalag. Därför är det bara ett par högerextrema sidor med höga krav på konformitet vad gäller åsikterna som blockat mig. Fram till häromdagen, då jag insåg att Läkarförbundet sällat sig till skaran. Det gav mig ett välbehövligt, gott skratt efter en lång arbetsdag.

Kommentarer inaktiverade för Ge ditt barn den bästa vård du förmår!

Under Vård och omsorg

Busenkelt! sade specialistläkaren

Nej, just ordet busenkelt har jag inte hört någon specialistläkare säga eller för den delen skriva. Men andemeningen har varit att det här är så lätt så det ska de klara på vårdcentralen. Eller ännu värre som en öron-näs och halsläkare jag diskuterat med på facebook bl.a. skrev:

”Alla patienter ska inte träffa områdesspecialister, det är vare sig effektivt eller patientsäkert. Allmänläkare är generellt duktigare på effektiv handläggning av vanliga fall, helhetsperspektiv och att inte behandla i onödan. Områdesspecialister (som ÖNH som jag tillhör) är å andra sidan givetvis generellt bättre på att behandla komplexa patienter inom sitt område.”

Som patient kan jag bara skaka på huvudet åt resonemanget. Det finns ingen som är bättre på att t.ex. se om det halsonda orsakas av ett virus eller en bakterie och ofta direkt kan säga vilken bakterie det är än en ÖNH-läkare. Ingen som är bättre på att kurera bihåleinflammationer, som den här vintern verkar ha varit extra vanliga. Och så vidare. Det är ju bara att jämföra gissningarna på VC, de misslyckade försöken att behandla, med hur fort det (ofta) går att bli frisk när man äntligen får den här eftertraktade remissen till en specialist.

Problemet är att det är patienterna som upplever skillnaderna, det gör inte specialistläkarna. En ÖNH-läkare går förstås aldrig till VC när hen får ont i halsen. I stället utgår de från sig själva, när de bedömer vad någon annan läkare kan göra.  De tänker inte på att övriga inte har en lång specialistutbildning och erfarenhet att luta sig mot. Slutsatserna blir, som i citatet ovan, därför så fel och konsekvensen att de som borde kämpa hårt för sina patienter, tvärtom gör ont värre.

De stora felen som missade cancerdiagnoser, blodproppar, hjärtinfarkt etc. blir tidningsrubriker, sök gärna på vårdcentralen missade…

Däremot blir normalt inte de mindre, men för patienten ack så besvärliga, felbedömningarna uppmärksammade. Men DN:s Fredrik Strage beskriver i en krönika hur han fick stora delar av sommaren blivit förstörd pga av den felaktiga diagnosen han fick av doktorn. Det står faktiskt inte på vårdcentralen, men det är mest sannolikt till en sådan Fredrik Strage gick. Läkaren sade att den blixtrande smärta som spred sig mellan låret och vaden varje gång Fredrik Strage böjde benet berodde på en slemsäcksinflammation. Märkligt nog hade sjukgymnasten han besökte heller inga invändningar. Det hade däremot naprapaten som Fredrik till sist gick till. Denne förmodade att det rörde sig om ”falsk ichias” som kan tränas bort.

Det finns många patienter som likt Fredrik Strage går runt och är sjuka eller skadade onödigt länge. Det kostar förutom lidandet, i sjukskrivningar, förlorade inkomst, onödiga läkarbesök, läkemedel som tas i onödan osv. Att organisera om vården är alltså ett bra sätt att minska vård och omsorgskostnaderna.

1 kommentar

Under Vård och omsorg

Vilken partiledare vågar börja vända vårdskutan åt rätt håll?

Inför valet i september är vården den viktigaste frågan för väljarna, men förtroendet för partiernas vårdpolitik är lågt rapporterar DN. Inget parti har särskilt starkt väljarstöd i sjukvårdsfrågan säger David Ahlin opinionschef på Ipsos. Med tanke på att partiernas vårdpolitik skiljer sig väldigt lite åt, hade det förstås varit konstigt om mätningarna visat något annat.

På partiernas att göra-lista efter valet är man någorlunda eniga om att utbilda specialistsjuksköterskor och Centern vill att de ska kunna studera med lön, man vill ha ett nationellt cancercentrum, patienterna ska kunna söka vård i hela landet, mer resurser till unga med psykisk ohälsa, mer ansvar på vårdcentralerna, satsa på digital utveckling. Alliansen vill återinföra kömiljarden och S MP och V vill begränsa vinsterna i välfärden.

Lägg till nedläggningar av väl fungerande sjukhus, kostnaderna för det icke-fungerande skrytbygget Nya Karolinska, köer för att träffa en specialist och sedan nya köer för operation osv och väljarnas låga förtroende för partiernas sjukvårdspolitik framstår som en sund reaktion.

Hur har det blivit så här tokigt? Ja, en faktor är det man får kalla allmänläkarlobbyn. Läkarförbundet verkar numera vara Allmänläkarförbundet och de propagerar för att patienten inte ska ha något alternativ till vårdcentralen och nu senast föreslår man en fast läkarkontakt. Vilket inte är något nytt. Åtminstone i de större städerna är det redan så att patienterna träffar samma läkare när de besöker VC, men det har inte minskat trängseln på akutmottagningarna, bristen på vårdplatser eller köerna till specialister.

En anledning till att politikerna nappat på idén med fastläkare och utvidgad primärvård kan säkert vara att man vill flytta över alltmer av vårdkostnaderna på den enskilde patienten eller på arbetsgivaren. Men man gör det smygvägen. Förlorarna är personer utan sjukvårdsförsäkring eller möjlighet att betala vården själva och som därför riskerar att fastna på vårdcentralen.

Vad borde då politiker som verkligen vill ge alla svenskar en bra och kostnadseffektiv vård göra?

Ser man till landet som helhet tror jag att sjukhusen måste vara själva navet i vården. Där finns akutvård, slutenvård och öppenvårdsmottagningar. Som jag har skrivit tidigare behöver man lägga till dagvård också, så att det finns flera vårdnivåer. Givetvis ska det finnas rehab på sjukhusen också med sjukgymnaster, dietister, arbetsterapeuter m.fl.

För att sjukhusen ska fungera måste sjuksköterskorna få bättre löner och arbetsvillkor, så att de vill arbeta där och dessutom stannar kvar. Centerns förslag om lön under specialistutbildningen är bra, men räcker inte.

Det behövs också fler specialistläkare, det råder brist på barnläkare, geriatriker, psykiatriker, allergiläkare, ja listan kan göras lång.

I de större städerna finns patientunderlag för typ läkarhus med specialister, lab, röntgen osv. och där kan öppenvården stå för basvården även för svårt och kroniskt sjuka patienter.

En annan viktig avlastning för sjukhusen är en bättre äldreomsorg där geriatriker är ansvariga för vården och har specialutbildade sjuksköterskor, samt farmaceuter till sin hjälp.

När det gäller barnhälsovården vill jag backa utvecklingen ca 30 år och återinföra barnläkare och barnsjuksköterskor på BVC. De yngsta har precis som de äldsta särskilt stort behov av specialutbildad vårdpersonal.

Genom att kompetenta läkare tidigt fångar upp patienterna kommer betydligt förre att bli de ”allra svårast sjuka”. Men runt dem som ändå finns bör olika specialister samarbeta och någon ha särskilt ansvar för kontakten med patienten och anhöriga.

Frågan är också om inte vården, som KD föreslagit, bör vara statlig. Det fungerar inte att landstingen står kostnaderna för vården, medan arbetsgivare och stat betalar sjukpeng och kommunerna för äldreomsorg. Dessa kostnader bör ligga på samma bord för att vården och omsorgen ska bli bra.

Ja, och så kan vi förstås ha vårdcentraler för de patienter som vill, men frågan är hur många som väljer det alternativet om det finns andra? Inte så många gissar jag eftersom det inte räckte med högre avgift för specialistbesök, utan man fick införa remisstvång för att patienterna skulle ”välja” vårdcentralen.

På det hela taget är det inte så konstigt att vi väljare inte är särskilt nöjda. Frågan är vilket parti vågar ta steget och föreslå en bättre vårdpolitik?

Kommentarer inaktiverade för Vilken partiledare vågar börja vända vårdskutan åt rätt håll?

Under Vård och omsorg

Nytt fall av mässling- varför upptäcktes det inte tidigare?

Ytterligare ett barn med mässling har upptäckts i Stockholm och bl.a.  SVT nyheter Stockholm och Dagens Nyheter tar upp fallet. En viktig detalj som ingen ägnar någon särskild uppmärksamhet är att barnet redan innan hen kom till akuten varit på två vårdcentraler skriver DN medan SVT nöjer sig med att skriva öppenvårdsmottagningar. Läkarna på dessa vårdcentraler, jag utgår faktiskt från att det är där familjen varit, har alltså missat symtomen på mässling. Detta trots att det nu har förekommit flera fall på senare år och informationen om symtomen borde ha gått ut till all vårdpersonal.

Men vad kan man egentligen begära av en läkare som har 12 veckor barnmedicin i sin utbildning och därefter sannolikt mest haft äldre bland sina patienter?! Det slog mig att på den här nivån går det faktiskt tillämpa Måns Roséns rapport ”Träning ger färdighet” som fått mycket kritik bl.a. i Dagens Medicin. Har man, som allmänläkarna, duttat med olika ämnen i vidareutbildningen är till att börja med kunskaperna otillräckliga. Inte blir det bättre av att man sedan får för lite träning på i det här fallet barnmedicin. Konsekvensen ser vi här i att smittspridningen av en allvarlig sjukdom blir onödigt omfattande för att den första läkaren missade att ställa rätt diagnos och remittera vidare.

Att satsa på en återgång till barnläkare och barnsjuksköterskor på BVC och primärvårdsmottagningar är en investering som jag är övertygad om snabbt skulle betala sig både ekonomiskt och när det gäller hälsan.

Kommentarer inaktiverade för Nytt fall av mässling- varför upptäcktes det inte tidigare?

Under Vård och omsorg

Läkare tvingas skicka hem sjuka patienter

Det är sorgligt att se en tom sal på en vårdavdelning, tom inte för att det saknas patienter, utan för att det saknas personal. Bristen på vårdplatser gör att läkare tvingas skicka hem patienter som egentligen hade behövt fortsatt sjukhusvård framgår i ett reportage i Svenska Dagbladet. Det här är givetvis stressande för både läkare och sjuksköterskor. 61% av läkarna som deltog i en undersökning som Läkarförbudet gjorde uppger att vårdplatsbristen har stor eller mycket stor negativ inverkan på arbetssituationen.

”– En katastrofal utveckling. Många vittnar om tuffa prioriteringar där den som är mest sjuk får den sista sängen medan resten inte ges den vård de borde få. Man tvingas chansa vilket riskerar att det uppstår komplikationer. Vi får också övertala anhöriga att ställa upp, säger Heidi Stensmyren, ordförande för Läkarförbundet.”

Heidi Stensmyren vill att Socialstyrelsen förtydligar ansvarsfördelningen när patienter far illa i vården. Där tycker jag att det vore bra om politikers, chefers och enskilda läkares ansvar rent generellt tydliggjordes. Det händer allt för ofta att man skyller på varandra.

Sedan kommer Heidi Stensmyren med den lite märkliga kommentaren att primärvården behöver stärkas för att kunna avlasta sjukhusen. Det faller på sin egen orimlighet att vårdcentralernas allmänläkare skulle kunna göra någon större skillnad för patienter som egentligen behöver slutenvård. Där behövs helt enkelt fler vårdplatser och för att åstadkomma det måste sjuksköterskorna få bättre löner och bättre villkor rent allmänt.

Sedan kan dagvård och mottagningar i öppenvården vara en avlastning, inte minst genom att förebygga så att patienter inte blir så svårt sjuka att de behöver akutvård och slutenvård. Jag tror också olika typer av hälsoundersökningar och screeningar i längden är ett bra sätt att spara lidande och pengar. En del anser att det är onödigt att undersöka friska personer, men det är inte riktigt så man ska se det. De man fångar upp på det sättet är personer med en sjukdom som ännu inte ger symtom och förhoppningsvis går lätt att bota.

Kommentarer inaktiverade för Läkare tvingas skicka hem sjuka patienter

Under Vård och omsorg

Podden ”På djupet” om vård och omsorg

I nuläget saknar tyvärr många patienter annan vård än den som erbjuds på vårdcentralerna. Mångas strategi är, har jag förstått, att så gott det går ta reda på vilken sjukdom/skada de har och helst lämpliga behandlingar innan läkarbesöket.

Socialstyrelsen verkar ha sett behovet och har en serie poddar under rubriken ”På djupet”  om skilda ämnen som hur man efter den 1 januari 2018 gör om man vill klaga på vården, hur man motverkar undernäring hos äldre samt ovanliga diagnoser.

Kommentarer inaktiverade för Podden ”På djupet” om vård och omsorg

Under Vård och omsorg

Den stora sjukhusstriden – angelägen dokumentär!

Missa inte Dokument inifråns miniserie Den stora sjukhusstriden där konsekvenserna av rikspolitikernas sjukvårdspolitik blir tydliga. Man beställer en utredning som ska komma med förslag på hur den högspecialiserade vården kan utvecklas och får den undermåliga rapporten Träning ger färdighet . Där det, baserat på ett felaktigt statistiskt underlag, påstås att 500 patienter per år dör därför att kirurgerna är för otränade. Det finns uppenbarligen inget i antalet rapporterade vårdskador som stödjer detta.

Västerviks sjukhus är exempel på ett mindre sjukhus som har förlorat en del ingrepp där de hade goda resultat. Seriens hjältar är de sympatiska kirurgerna Magnus och Mehmet som förklarar hur centraliseringen påverkar t.ex. akutvård och förlossningsvård. De planerade operationerna är nödvändiga just för att kunna klara akuta skador och sjukdomar. Man kan utgå från att dessa (olyckor och sjukdomar) inte inte tar hänsyn till vilka behandlingar som får göras på närmaste sjukhus…

I serien visas också hur patienterna konkret drabbas av längre väntetider och resvägar, något som för en cancerpatient kan vara ödesdigert.

Rikspolitikerna som intervjuas hävdar däremot, med hänvisning till den (missvisande) rapporten att centraliseringen är nödvändig för att rädda liv. Det vill säga fram till felen avslöjas, då verkar Annika Strandhäll, som är ansvarig minister, uppriktigt skakad. Vi kan bara hoppas att hon genast startar en kursändring.

Så å ena sidan är rikspolitikerna noga med träning och kunskap men i andra änden av vårdkedjan är det tvärtom. Man vill styra fler patienter till primärvården där allmänläkare ska dutta med allt mer som de faktiskt har väldigt lite utbildning för. Ska man göra allt möjligt får man heller ingen vidare träning på enskilda sjukdomar och skador. Vilket ju enligt politikerna är så viktigt…

Vi går alltså mot en vård med en väldigt låg och en väldigt hög nivå och allt mindre däremellan. Det slog mig att vårdcentralerna tyvärr kommer att förse den högteknologiska vården med ”de svårast sjuka patienterna” p.g.a. fel diagnoser och behandlingar. Ambitiösa allmänläkare får allt svårare att hitta öppenvårdsmottagningar att remittera patienter till.

Som jag skrivit tidigare är det ”mellannivån” man bör satsa på, och där ingår givetvis även de små och medelstora sjukhusen, för att spara pengar och lidande.

Sedan måste vissa ingrepp och behandlingar koncentreras för att det gäller så få patienter per år, men det har ingen i serien invändningar mot.

Kommentarer inaktiverade för Den stora sjukhusstriden – angelägen dokumentär!

Under Vård och omsorg