Etikettarkiv: akutvård

Allt fler patienter skickas hem för tidigt

Allt fler patienter skickas hem för tidigt från sjukhusen, om det är både patienter, anhöriga och personal eniga. I Svenska Dagbladet beskrevs situationen i Stockholm i januari, efter storhelgerna, som mycket ansträngd. Så här berättade kirurgen Johan Styrud:

”Vi lägger in allt vad vi orkar och när platserna är slut försöker vi hanka oss fram med dagmottagningar och kontrakt med externa vårdgivare. Men i många fall skickar vi hem patienter som borde läggas in. Så fort vi ser att de fixar något själva körs de hem. Ibland med liggande transport, något som aldrig hände förr.”

Vad händer med dessa patienter som egentligen inte klarar sig själva? I bästa fall är de hänvisade till hemtjänst, distriktssköterskor och vårdcentralernas läkare. Men yngre patienter som inte har hemtjänst kan skickas hem utan någon plan och får klara sig bäst de kan.

Efter att ha hört och läst lite för många historier av det slaget började jag undra om det inte finns några konvalescens-och rehabhem längre? Ska vårdtiden på sjukhus kortas behövs en annan plats att landa innan man är redo att klara sig själv. En plats med anställda som är specialister på just rehabilitering. De finns, men hur man som patient ska göra för att komma dit är vagare formulerat. Remiss från behandlande läkare, men hur dålig ska man vara för att få en sådan? Som så ofta kan man förstås betala själv eller så har man en försäkring som står för kostnaden.

På bloggen Handikapptips finns en lista över rehabanläggningar i Sverige, den är från 2014, så en del kan ha ändrats. Där finns också råd om vad man ska vara uppmärksam på när man letar efter lämplig rehabanläggning. Sedan framgår det också att det kan behövas tjat för att få komma till en sådan. Som alltid gäller det att läsa på om vilka rättigheter man som patient har, vilket man som sjuk eller skadad förstås ofta inte orkar.

Slutsatsen blir att vård och omsorg borde ligga under samma tak, förslagsvis staten och att man antingen ser till att det finns resurser så att patienter kan stanna kvar på sjukhusen tills de kan klara sig med sitt vanliga stöd (om de har något), eller så måste man satsa på att skapa fler platser på en mellannivå. Med vård och dygnetrunttillsyn av personal med tillräcklig och rätt kompetens.

 

Annonser

Lämna en kommentar

Under Vård och omsorg

Jo, det finns läkare som ”kan något”!

Variationer på temat ”doktorn säger att det inte går att göra något” och ”Läkare kan ingenting” hör jag allt oftare, det förstnämnda i synnerhet från kvinnor. Det gör mig beklämd och arg, i synnerhet de gånger där jag är säker på att en mer kompetent doktor skulle kunna göra en hel del för att förbättra patientens hälsa. Jag tror att den andra kommentaren om att läkare inte kan något är en konsekvens av den första. När jag frågar vilka läkare personerna i fråga träffat så visar det sig att alla läkare döms efter doktorn på vårdcentralens prestationer…

När så senaste numret 1177/vårdguiden kom häromdagen och jag för ovanlighetens skull läste den, bestämde jag mig för att skriva in blogg i ämnet. Där ges nämligen en utmärkt illustration till varför misstron till läkare verkar öka och som en följd marknaden för, ibland bra men oftare, tvivelaktiga behandlingar och preparat.

Jag tänkte skriva om 1177:s råd om hosta, ett ämne jag som astmatiker tyvärr blivit expert på. 1177:s expert är en allmänläkare som heter Tobias Öhman och råden blir därefter. Drick något varmt, tja de flesta vet ju redan att det lindrar för stunden, liksom att dricka vatten kan tilläggas. Jag har alltid en vattenflaska till hands när jag har hosta. GeloRevoice, som smörjer in halsen eller Strepsils, som bedövar är andra knep jag använder. Båda finns på apoteken.

Tobias Öhman påstår att hostmedicin ofta inte hjälper, vilket inte stämmer. Däremot måste man prova sig fram till vilken som fungerar för en själv. Jag har ingen glädje av den vanligaste hostdämpande medicinen Cocilana, en klok doktor (givetvis specialist) sade att då provar vi en annan, Lepheton, som fungerar utmärkt. Dagtid brukar jag om det behövs ta Molipect, som är slemlösande och luftrörsvidgande. Tobias Öhman ska dock ha en eloge för att han tar upp biverkningarna. Jag hoppas att han alltid tänker på det, inte minst när det gäller de starka värktabletter som ofta är den enda ”behandling” patienter med ledbesvär får.

Om jag märker att en infektion börjar ge en besvärlig hosta agerar jag snabbt och ökar till att börja med förstås dosen av astmamedicin. Det gäller nämligen att undvika att hostan ”sätter sig” i luftrör och lungor och blir självgenererande, något som är värt att tänka på inte bara för astmatiker.

Om vi återgår till artikeln i vårdguiden så tonas hosta som varningssignal ner, lunginflammation nämns, liksom att astmatiker och patienter med KOL ska kontakta vårdcentralen om hostan blir långvarig, det kan innebära en försämring av sjukdomen. Jo, det kan man lugnt säga.

Vad som inte nämns är att långvarig och återkommande hosta är vanliga, kanske de vanligaste, symtom på just astma och KOL. Hur många patienter har inte fått vänta onödigt länge på diagnos och behandling för att de avfärdats med ”det är nog ett virus” eller ”det kan ta lång tid innan hostan ger sig”?

Ännu värre är det för lungcancerpatienterna där tidig upptäckt är avgörande för prognosen. På senaste tiden har missarna både i primär- och akutvården uppmärksammats. När jag söker på missad lungcancer, får jag många träffar, här är ett exempel från 2018. En kvinna sökte hjälp sju gånger på Gnesta vårdcentral för andningssvårigheter men blev inte vidareremitterad till en lungläkare, utan behandlades för KOL. Efter tre månader fick hon föras akut till sjukhus och då hade cancern spridit sig och gick inte att bota.

Så 1177/vårdguiden, när ni ska ge råd eller skriva om en sjukdom be riktiga specialister på området att medverka. Då bidrar ni till att öka förtroendet för vården, inte motsatsen.

 

 

Lämna en kommentar

Under Vård och omsorg

Pollensäsongen är här, vilken hjälp finns att få?

Årets pollensäsong har inletts och blir extra besvärlig efter förra årets varma sommar skriver bl.a. Metro. Vad kan man då som allergiker göra? Det bästa är förstås att komma till en allergiläkare, men sådana är det skriande brist på, vilket Astma och Allergiförbundet uppmärksammat i ett pressmeddelande.

Jag har tittat lite på hur astma- och allergivården är organiserad i Tyskland och Storbritannien, jag återkommer till det men kan ge en del tips. Det finns andra specialister som har kunskaper om astma och allergi, men givetvis inte lika omfattande som allergiläkarna.  För barn kan man tänka sig alternativen, barnläkare och öron-näs och halsläkare, de sistnämnda kan man förstås vända sig till även som vuxen. För vuxna kan även invärtesmedicinare vara en möjlighet. Står man där med akuta besvär och det är omöjligt att komma till en specialist, skulle jag inte lägga tid på den fysiska vårdcentralen utan kontakta en nätläkare för att snabbt få hjälp.

Jag sökte alltså på nätet efter allergivård i Tyskland, eftersom jag har förstått att vården rent allmänt är bra där. Här länkar jag till Leading Medicine Guide som inte bara är verksam i Tyskland, utan i fler tyskspråkiga länder. Det är ett privat företag men deras information om astma och allergi är föredömligt tydlig och skriven på lättbegriplig engelska. Där hitta jag bl.a. förslag på alternativ om det är omöjligt att komma till en allergiläkare:

”An allergy specialist, or allergist, is a doctor who is medically trained to manage and treat allergies and allergic diseases. Practitioners in this medical field often combine their allergy role with immunology, a broader discipline that also treats allergies. In the medical world, both of these topics are usually considered sub-fields of paediatrics or internal medicine.”

Jag tittade också på Storbritannien som en jämförelse, även där är det en pedagogisk sida jag valt, från University of Rochester Medical Center. Det som är bra är att man där arbetar i team runt patienter med astma och allergi, även om den patienten oftast möter, inte är en allergiläkare, utan allmänläkare, invärtesmedicinare, sköterska eller assistent. Det som är bättre än i Sverige är förstås att det nära till hands finns allergiläkare och andra specialister samt farmaceuter. Toppen, många allergiker är ju allergiska och överkänsliga mot läkemedel.

I Sverige däremot går utvecklingen åt fel håll, det är stor brist på allergologer och värre kommer det att kunna bli, eftersom det utbildas på tok för få.

Läkarförbundet, Läkarsällskapet, Distriktsläkarföreningen m.fl. skriver idag ett debattinlägg i DN där de vill föra över mer resurser till primärvården. Ingenstans i inlägget nämns att ännu mer resurser till primärvården skulle  förbättra patienternas hälsa… Man skriver att ”Det finns belägg för att kontinuitet och personlig kännedom mellan läkare och patient minskar dödlighet och sjuklighet sparar resurser och ökar patientnöjdhet.” Undertecknarna hänvisar till en studie där det mycket riktigt står att patienter som skickas hem från sjukhusen har en högre mortalitet än de som skickas hem från primärvården. Men vad led patienterna av?! Den som varit inlagd på sjukhus är sannolikt sjukare än den som besökt vårdcentralen.

Missförstå mig inte, att träffa samma läkare varje gång är jätteviktigt, men bara om doktorn kan tillräckligt mycket om ens åkomma, annars riskerar man att bli #fasthosläkaren.

För egen del har jag en fast kontakt, en allergiläkare och har bokat in det årliga besöket lagom till pollensäsongen drar i gång på allvar. Jag räknar med att även i år klara mig igenom den betydligt bättre än många personer med lindrigare allergi i omgivningen. Det lönar sig att satsa på kompetens, i första hand för hälsan men också för ekonomin.

 

Lämna en kommentar

Under Vård och omsorg

Värktabletter mot trasig räls och byt bara de trasigaste lederna,eller hur det nu var???

Så var det dags igen, jag får höra om en patient som skickats hem från akuten med recept starka värktabletter, opioider, åtminstone två gånger. Åkomman, som ursprungligen hade gått att åtgärda med dagkirurgi, hade till slut förvärrats och krävde en akut större operation och inläggning på sjukhus. Jag suckade över den kontraproduktiva sjukvårdspolitiken, det är mycket dyrare med patienter som hinner bli ”de svårast sjuka” innan de får vård. Hur många besök, om några, patienten ovan gjort på vårdcentralen innan smärtan blev för akut framgick inte av berättelsen. Men dessa är förstås, liksom det övriga, felanvända pengar dvs skattemedel.

Men faktum är att den här dumsnålheten verkar finnas i många offentligt drivna verksamheter. Ingen har väl kunnat undgå att det är stora problem i tågtrafiken. I ett inslag på SVT-Nyheter framgår att Trafikverket bara beställer utbyten av de sämsta växlarna och i bästa fall lagar direkt trasig räls. Kostnaderna för en ordentlig genomgång av spårnätet blir högre för varje år. Det är ju faktiskt  samma kortsiktiga tänkande som inom sjukvården. På något sätt måste man få politiker att tänka längre än i mandatperioder. För jag misstänker att det är en stor del av problemet.

När jag läser informationen på 1177 börjar jag fundera på hur mycket starka, beroendeframkallande läkemedel det konsumeras egentligen? Vid akuta skador och operationer kan de behövas någon vecka, men vid långvariga smärtor som fibromyalgi, muskelvärk och artros?! Borde inte det första alternativet vara att hitta och bota/lindra orsaken till smärtan? Men tyvärr fastnar många hos husläkaren och ordineras värktabletter och kanske sjukgymnastik, men hur många får möjlighet att komma till en smärtmottagning?

Jag hittade statistik över förskrivningen av just opioider i hela Sverige 2017 på Socialstyrelsens hemsida. 734 293 patienter i åldern 0-85 år fick  3 593 043 recept utskrivna. Det är 73,46 per 1000 invånare respektive 359,48 recept per 1000 invånare. Hur många av dessa skulle kunna få bättre hjälp?

 

Kommentarer inaktiverade för Värktabletter mot trasig räls och byt bara de trasigaste lederna,eller hur det nu var???

Under Samhälle, Vård och omsorg

Vilka patienter behöver vad?

Det pågår en kampanj mot valfrihet för patienten, det ska inte finnas några alternativ till vårdcentralen. En annan kampanj, som från början hängde ihop med den förra, är rätten till en fast läkare. Jag har tidigare skrivit om risken att patienten i stället blir fast hos läkaren på vårdcentralen. På senare tid har den faktiskt vidgats till att inte bara gälla allmänläkare utan även specialister. En video om cancersjuka Charlotta som efter en påfrestande omväg via vårdcentralen till slut kommer till sjukhuset och en läkare där blir hennes fasta läkare, visar på att fler kan vara fasta läkare. Vilket förstås är positivt.

Videon får mig att reflektera över att, främst Läkarförbundet, drar väldigt olika patientgrupper över en kam. Fast deras behov är olika.

Akut och svårt sjuka och skadade patienter, som Charlotta, behöver komma direkt till specialister som kan just deras åkomma eller skada. Omvägen via vårdcentralen  är en påfrestning.

Men det finns fler patientgrupper. Många människor som har en ”akilleshäl” men i övrigt är friska bör kunna välja en lämplig specialist som fast läkare. För i grunden är kontinuitet bra.

En stor grupp människor är för det mesta friska, men kan förstås få influensa eller något annat som kräver läkarkontakt (typ sjukintyg, hostmedicin). De behöver ingen fast läkare, utan snabb och korrekt hjälp.

Den grupp som Läkarförbundet och för den delen politikerna egentligen talar om är kroniker, multisjuka och äldre. Men även vi är en grupp med olika behov. Några tycker säkert att det är skönt med en snäll doktor på VC, andra skulle i första hand behöva en farmaceut som höll koll på deras läkemedel, ytterligare andra vill gå till olika specialister, kanske behöver de en koordinator eller att läkarna arbetar i team.

Det är helt enkelt inte så att ”one size fits all” om man vill bedriva en bra och effektiv vård med så få patienter som möjligt i gruppen ”de svårast sjuka”.

 

Kommentarer inaktiverade för Vilka patienter behöver vad?

Under Vård och omsorg

Prova vilken vård som är effektiv

Alla verkar vara överens om att situationen på sjukhusen är ohållbar, det är köer på akutmottagningarna, det saknas vårdplatser, patienterna skickas hem för tidigt eller läggs inte in alls för att det saknas platser. Läkartidningen skriver om läget i Stockholm, som är alarmerande.

Vissa vårdanställda och politiker ser lösningen i att patienter väntar med att söka vård tills de är svårt sjuka. Möjligen att man får komma till vårdcentralen innan dess. Men så många som möjligt ska på olika sätt motas bort från vården med ”grindvakter”. Överför det här resonemanget till en bilverkstad; skramlar det i motorn? Vänta och se om det går över av sig själv, om vi ska ägna oss åt alla bilar som låter konstigt blir det ingen tid kvar till dem vars motorer som skurit ihop totalt.

Nej, det kan man förstås inte tänka sig, i vården är däremot resonemanget accepterat…

Man ska naturligtvis lägga resurser på de svårast sjuka patienterna, men ännu viktigare är att fånga upp sjukdomar och skador så tidigt som möjligt, innan de hunnit bli allvarliga.

Vi kan ju konstatera att det sistnämnda inte prioriteras för närvarande. Triagering dvs att patienten behov bedöms när hen söker vård är däremot på modet. Det är egentligen inget nytt, de gånger jag för 15-20 år sedan besökte City Akuten i Stockholm satt en sköterska och fördelade patienterna på de olika specialisterna utifrån vilka symtom man hade. Till öron-näs halsläkarna var det alltid lång kö, men annars fungerade det bra.

Men nu är det alltså rätt vårdnivå som gäller och problemen med det belyses i en artikel i Sjukhusläkaren. Den som ska göra bedömningen måste ta hänsyn inte bara till patientens symtom utan även känna till kompetensen hos personalen på de olika nivåerna. Ett exempel på hur tokigt det kan bli är kristallsjukan.Öron-näs och halsläkarna tycker att patienter med denna åkomma är lätta fall som ska kunna behandlas på närakuten, där dock många läkare inte har de kunskaper som behövs. Risken är förstås överhängande att något går fel. Det bästa är helt enkelt att patienterna inte sorteras mer än till rätt specialist. Dessa ställer diagnos och behandlar förstås bäst och resurssnålast också det de tycker är busenkelt.

Även när det gäller patienter som inte är så sjuka att de behöver akutvård, bör man arbeta utifrån principen att den mest kompetente möter patienten först. En specialist gör den första bedömningen av patienter och kan förstås skicka enkla fall till allmänläkaren på VC. Men varför göra det, när hen lika gärna själv kan ta hand om patienten på en gång?

Så för att så få patienter som möjligt ska bli svårt sjuka bör man uppmuntra dem att söka en specialist i öppenvården.

Prova det och andra upplägg på grupper med liknande hälsonivå och se hur utfallet blir. Redan nu borde det gå att jämföra t.ex. personer med tillgång till sjukvårdsförsäkring med dem utan. Kroniker som får gå på specialistmottagning med den som är hänvisade till VC osv.

 

 

 

Kommentarer inaktiverade för Prova vilken vård som är effektiv

Under Vård och omsorg

Oro-ett symtom att ta på allvar

Vi är alla olika, det är viktigt att komma ihåg. Jag väntar ofta i det längsta med att söka vård, men när jag väl gör det har jag verkligen problem och behöver möta en kompetent doktor. Gärna trevlig, men det är inte nödvändigt. Det färgar givetvis mina synpunkter på krönikan i Dagens Medicin som är ämnet för det här inlägget. Jag insåg detta i en kommentarstråd där jag diskuterade med en, förmodar jag, läkare som i stället såg det som att livet är en berg- och -dalbana och man behöver inte söka vård för allt. Förmodligen utgick även hen, kanske omedvetet, från sig själv.

I krönikan skriver AT-läkaren Viktor Madsen om en ofrivillig karriär som ”orosspecialist” på akuten. För en läkare under utbildning måste just akuten vara en utmaning. Patienterna är ju ännu inte ”sorterade” på sjukdom/skada eller i alla fall symtom, utan det är på akuten det ska göras. I värsta fall av en AT-läkare med otillräckligt stöd från en erfaren kollega.

Personalen på akuten möter patienter som har ont eller kanske lider av yrsel, synrubbningar eller vad det nu kan vara som fått dem att söka sig dit. Oro och kanske t.o.m. ångest är i det läget en normal varningssignal från hjärnan. Så en akutläkare måste, om man tänker efter, även vara en orosspecialist.

Viktor Madsen beskriver hur han går igenom de olika möjliga diagnoser som finns på symtomen och försöker att inte låsa sig vid någon till att börja med. Ibland går det inte att hitta någon orsak, enligt Viktor Madsen och han drar då slutsatsen att det är oron som är grundproblemet. Madsen konstaterar att de flesta oroliga patienterna är äldre som strängt taget borde acceptera att kroppen fungerar sämre och att man får krämpor. Kanske husdjur på äldreboenden kan ge lindring för oron, resonerar han.

Som patient i Sverige har man tur om de symtom man har passar in i någon av de standardundersökningar som görs, i synnerhet om man söker sig till akuten. Om dessa inte visar något är risken stor att man skickas hem, lika sjuk och kanske ännu oroligare än när man kom till sjukhuset. Hur många är inte exemplen på patienter som åkt in och ut på akuten tills de i värsta fall blivit så dåliga att läkarna där måste skärpa till sig och hitta orsaken. Vissa av dessa patienter hinner inte få hjälp, utan avlider och nämns i små notiser i tidningen.

Krämpor och naturligt åldrande är begrepp som inom vården ofta betyder att man inte behöver göra något. De lätta att ta till för den okunnige och kanske lite late läkaren. En bra läkare känner sina begränsningar, man måste inte ta hand om allt och alla själv, men däremot veta vem som kan utreda patientens symtom vidare. För det går alltid att göra något. Ta hörselnedsättning t.ex. det drabbar många äldre men inte sjutton säger någon läkare att man får acceptera det osv. Nej, man rekommenderar patienten att prova ut hörapparat. Fortfarande lider många äldre av biverkningar av läkemedel, ett område läkare (enligt de läkare jag talat med) inte kan så mycket om. Är symtomen oklara, rådgör med en farmaceut, kanske beror de på någon olämplig och värsta fall onödig medicin. Ja, så här skulle jag kunna fortsätta med symtom efter symtom. Och jag är inte ens läkare.

En annan oro som verkligen ska tas på allvar och åtgärdas är bristen på allergi- och lungmedicinare som beskrivs i en debattartikel också det i Dagens Medicin. Redan i nuläget är alldeles för många patienter med allergier och astma hänvisade till vårdcentraler. Konsekvensen blir långa sjukskrivningar, nedsatt arbetsförmåga och förstås fler besök på akuten. Patienter med andningsproblem är för övrigt rejält oroliga kan jag meddela Viktor Madsen och andra blivande akutläkare. Som jag skrivit tidigare, duktiga och engagerade specialister, som allergi-och lungmedicinare, är vägen till en bra och kostnadseffektiv vård. Satsa på dem!

Kommentarer inaktiverade för Oro-ett symtom att ta på allvar

Under Vård och omsorg

Bättre strukturer ökade kvaliteten på Sankt Görans akutmottagning

Det är alltid roligt att berätta om goda exempel och ett sådant presenteras i Dagens Nyheter. Sankt Görans sjukhus, som redan tidigare var bra, har gjort förbättringar av rutinerna på akutmottagningen. När jag läser artikeln är slås jag dels av att utgångspunkten för reformerna är självklara och att mycket av det är sådant jag efterlyst i tidigare inlägg.

De som planerat förbättringarna är personalgrupperna som jobbar på akuten. Idén bakom kallas ”Lean” och togs ursprungligen fram av biltillverkaren Toyota för att effektivisera produktionen. Direkt överförd till vården skulle den förstås kunna leda till samma kaos som i NKS. Men ledningen för Sankt Göran valde att anpassa upplägget för vårdens mjuka värden och lade betoningen på att ta bort det som hindrade personalen i deras arbete.

Nu bedöms och prioriteras patienterna som kommer in först av ett team som leds av läkare som har högst kompetens. En självklarhet kan man tycka, men alltför ofta är det en AT-läkare som patienten först träffar på akuten.

En annan förbättring är också att man brutit ner hierarkierna så att alla yrkesgrupper kunskaper tas tillvara.

Genom förändringarna kan akutmottagningen ta emot fler patienter som också är mer nöjda och arbetssättet används nu på hela sjukhuset.

Något jag tidigare efterlyst är fler alternativ för läkarna på akutmottagningarna in att lägga in patienten eller hänvisa till vårdcentralen. Alltså besök på en specialistmottagning eller dagvårdsavdelning om det är fler undersökningar och provtagningar som behöver göras. Var och en som farit som en jojo mellan VC/hemmet och akuten skulle välkomna detta.

Sedan skulle det, vilket jag också skrivit tidigare, vara bra om det här arbetssättet fanns också i primärvården. T.ex. att en öron-näs och halsläkare är den första en patient med t.ex. täppthet och värkande bihålor möter för att få hjälp direkt eller remitteras vidare.

 

Kommentarer inaktiverade för Bättre strukturer ökade kvaliteten på Sankt Görans akutmottagning

Under Vård och omsorg

Ge ditt barn den bästa vård du förmår!

Narkosläkaren och tillika pappan Jakob Ratz Endler ondgör sig i en krönika i Läkartidningen över de, som han menar, ålderdomliga instrument som används i vården. Detta efter ett besök på vårdcentralen med den 7 månader gamle sonen som hade haft hög feber i några dagar. Av beskrivningen framgår att undersökningen av öronen var en jobbig upplevelse för alla inblandade och Jakob Ratz Endler efterlyser modernare instrument för ändamålet.

Just undersökningar av öron-näs och hals, som jag (tyvärr) har stor erfarenhet av som patient, kräver att doktorn har mycket bra finmotorik, stadig hand och framförallt har övat, övat och övat. Hur moderna instrument man än har går det inte komma ifrån att de måste föras in i det ömmande örat, halsen eller näsan.

Det kan egentligen bara öron-näs-och halsläkare och det är inte alla av dem som är lysande när det gäller mjukt handlag heller om jag ska vara ärlig…

Så Jakob Ratz Endler, med två läkarlöner har ni föräldrar råd att betala för betydligt bättre vård än den närmaste VC kan ge. Som förälder är det ens skyldighet att ge sina barn det bästa man förmår, så släpp principerna (dem kan ni tillämpa på er själva) och se till att sonen får gå hos barnläkare och öron-näs och halsläkare. Med bra upplevelser i bagaget kan desstom även öronbarn välja vårdyrken som vuxna.

Varför skriver jag nu inte detta på t.ex. Läkarförbundets fb-sida? Jag anstränger mig för att hålla mig till sak i diskussioner och föra dem i civiliserade ordalag. Därför är det bara ett par högerextrema sidor med höga krav på konformitet vad gäller åsikterna som blockat mig. Fram till häromdagen, då jag insåg att Läkarförbundet sällat sig till skaran. Det gav mig ett välbehövligt, gott skratt efter en lång arbetsdag.

Uppdatering:

Läkarförbundet insåg uppenbarligen själva sitt misstag och upphävde snabbt blockningen. Det behövs dock fler patienter som deltar i diskussionerna där. Det är fortfarande mest, misstänker jag, utvalda patienter som håller med som yttrar sig.

Kommentarer inaktiverade för Ge ditt barn den bästa vård du förmår!

Under Vård och omsorg

Busenkelt! sade specialistläkaren

Nej, just ordet busenkelt har jag inte hört någon specialistläkare säga eller för den delen skriva. Men andemeningen har varit att det här är så lätt så det ska de klara på vårdcentralen. Eller ännu värre som en öron-näs och halsläkare jag diskuterat med på facebook bl.a. skrev:

”Alla patienter ska inte träffa områdesspecialister, det är vare sig effektivt eller patientsäkert. Allmänläkare är generellt duktigare på effektiv handläggning av vanliga fall, helhetsperspektiv och att inte behandla i onödan. Områdesspecialister (som ÖNH som jag tillhör) är å andra sidan givetvis generellt bättre på att behandla komplexa patienter inom sitt område.”

Som patient kan jag bara skaka på huvudet åt resonemanget. Det finns ingen som är bättre på att t.ex. se om det halsonda orsakas av ett virus eller en bakterie och ofta direkt kan säga vilken bakterie det är än en ÖNH-läkare. Ingen som är bättre på att kurera bihåleinflammationer, som den här vintern verkar ha varit extra vanliga. Och så vidare. Det är ju bara att jämföra gissningarna på VC, de misslyckade försöken att behandla, med hur fort det (ofta) går att bli frisk när man äntligen får den här eftertraktade remissen till en specialist.

Problemet är att det är patienterna som upplever skillnaderna, det gör inte specialistläkarna. En ÖNH-läkare går förstås aldrig till VC när hen får ont i halsen. I stället utgår de från sig själva, när de bedömer vad någon annan läkare kan göra.  De tänker inte på att övriga inte har en lång specialistutbildning och erfarenhet att luta sig mot. Slutsatserna blir, som i citatet ovan, därför så fel och konsekvensen att de som borde kämpa hårt för sina patienter, tvärtom gör ont värre.

De stora felen som missade cancerdiagnoser, blodproppar, hjärtinfarkt etc. blir tidningsrubriker, sök gärna på vårdcentralen missade…

Däremot blir normalt inte de mindre, men för patienten ack så besvärliga, felbedömningarna uppmärksammade. Men DN:s Fredrik Strage beskriver i en krönika hur han fick stora delar av sommaren blivit förstörd pga av den felaktiga diagnosen han fick av doktorn. Det står faktiskt inte på vårdcentralen, men det är mest sannolikt till en sådan Fredrik Strage gick. Läkaren sade att den blixtrande smärta som spred sig mellan låret och vaden varje gång Fredrik Strage böjde benet berodde på en slemsäcksinflammation. Märkligt nog hade sjukgymnasten han besökte heller inga invändningar. Det hade däremot naprapaten som Fredrik till sist gick till. Denne förmodade att det rörde sig om ”falsk ichias” som kan tränas bort.

Det finns många patienter som likt Fredrik Strage går runt och är sjuka eller skadade onödigt länge. Det kostar förutom lidandet, i sjukskrivningar, förlorade inkomst, onödiga läkarbesök, läkemedel som tas i onödan osv. Att organisera om vården är alltså ett bra sätt att minska vård och omsorgskostnaderna.

1 kommentar

Under Vård och omsorg