Etikettarkiv: akutvård

Bättre strukturer ökade kvaliteten på Sankt Görans akutmottagning

Det är alltid roligt att berätta om goda exempel och ett sådant presenteras i Dagens Nyheter. Sankt Görans sjukhus, som redan tidigare var bra, har gjort förbättringar av rutinerna på akutmottagningen. När jag läser artikeln är slås jag dels av att utgångspunkten för reformerna är självklara och att mycket av det är sådant jag efterlyst i tidigare inlägg.

De som planerat förbättringarna är personalgrupperna som jobbar på akuten. Idén bakom kallas ”Lean” och togs ursprungligen fram av biltillverkaren Toyota för att effektivisera produktionen. Direkt överförd till vården skulle den förstås kunna leda till samma kaos som i NKS. Men ledningen för Sankt Göran valde att anpassa upplägget för vårdens mjuka värden och lade betoningen på att ta bort det som hindrade personalen i deras arbete.

Nu bedöms och prioriteras patienterna som kommer in först av ett team som leds av läkare som har högst kompetens. En självklarhet kan man tycka, men alltför ofta är det en AT-läkare som patienten först träffar på akuten.

En annan förbättring är också att man brutit ner hierarkierna så att alla yrkesgrupper kunskaper tas tillvara.

Genom förändringarna kan akutmottagningen ta emot fler patienter som också är mer nöjda och arbetssättet används nu på hela sjukhuset.

Något jag tidigare efterlyst är fler alternativ för läkarna på akutmottagningarna in att lägga in patienten eller hänvisa till vårdcentralen. Alltså besök på en specialistmottagning eller dagvårdsavdelning om det är fler undersökningar och provtagningar som behöver göras. Var och en som farit som en jojo mellan VC/hemmet och akuten skulle välkomna detta.

Sedan skulle det, vilket jag också skrivit tidigare, vara bra om det här arbetssättet fanns också i primärvården. T.ex. att en öron-näs och halsläkare är den första en patient med t.ex. täppthet och värkande bihålor möter för att få hjälp direkt eller remitteras vidare.

 

Annonser

Lämna en kommentar

Under Vård och omsorg

Ge ditt barn den bästa vård du förmår!

Narkosläkaren och tillika pappan Jakob Ratz Endler ondgör sig i en krönika i Läkartidningen över de, som han menar, ålderdomliga instrument som används i vården. Detta efter ett besök på vårdcentralen med den 7 månader gamle sonen som hade haft hög feber i några dagar. Av beskrivningen framgår att undersökningen av öronen var en jobbig upplevelse för alla inblandade och Jakob Ratz Endler efterlyser modernare instrument för ändamålet.

Just undersökningar av öron-näs och hals, som jag (tyvärr) har stor erfarenhet av som patient, kräver att doktorn har mycket bra finmotorik, stadig hand och framförallt har övat, övat och övat. Hur moderna instrument man än har går det inte komma ifrån att de måste föras in i det ömmande örat, halsen eller näsan.

Det kan egentligen bara öron-näs-och halsläkare och det är inte alla av dem som är lysande när det gäller mjukt handlag heller om jag ska vara ärlig…

Så Jakob Ratz Endler, med två läkarlöner har ni föräldrar råd att betala för betydligt bättre vård än den närmaste VC kan ge. Som förälder är det ens skyldighet att ge sina barn det bästa man förmår, så släpp principerna (dem kan ni tillämpa på er själva) och se till att sonen får gå hos barnläkare och öron-näs och halsläkare. Med bra upplevelser i bagaget kan desstom även öronbarn välja vårdyrken som vuxna.

Varför skriver jag nu inte detta på t.ex. Läkarförbundets fb-sida? Jag anstränger mig för att hålla mig till sak i diskussioner och föra dem i civiliserade ordalag. Därför är det bara ett par högerextrema sidor med höga krav på konformitet vad gäller åsikterna som blockat mig. Fram till häromdagen, då jag insåg att Läkarförbundet sällat sig till skaran. Det gav mig ett välbehövligt, gott skratt efter en lång arbetsdag.

Kommentarer inaktiverade för Ge ditt barn den bästa vård du förmår!

Under Vård och omsorg

Busenkelt! sade specialistläkaren

Nej, just ordet busenkelt har jag inte hört någon specialistläkare säga eller för den delen skriva. Men andemeningen har varit att det här är så lätt så det ska de klara på vårdcentralen. Eller ännu värre som en öron-näs och halsläkare jag diskuterat med på facebook bl.a. skrev:

”Alla patienter ska inte träffa områdesspecialister, det är vare sig effektivt eller patientsäkert. Allmänläkare är generellt duktigare på effektiv handläggning av vanliga fall, helhetsperspektiv och att inte behandla i onödan. Områdesspecialister (som ÖNH som jag tillhör) är å andra sidan givetvis generellt bättre på att behandla komplexa patienter inom sitt område.”

Som patient kan jag bara skaka på huvudet åt resonemanget. Det finns ingen som är bättre på att t.ex. se om det halsonda orsakas av ett virus eller en bakterie och ofta direkt kan säga vilken bakterie det är än en ÖNH-läkare. Ingen som är bättre på att kurera bihåleinflammationer, som den här vintern verkar ha varit extra vanliga. Och så vidare. Det är ju bara att jämföra gissningarna på VC, de misslyckade försöken att behandla, med hur fort det (ofta) går att bli frisk när man äntligen får den här eftertraktade remissen till en specialist.

Problemet är att det är patienterna som upplever skillnaderna, det gör inte specialistläkarna. En ÖNH-läkare går förstås aldrig till VC när hen får ont i halsen. I stället utgår de från sig själva, när de bedömer vad någon annan läkare kan göra.  De tänker inte på att övriga inte har en lång specialistutbildning och erfarenhet att luta sig mot. Slutsatserna blir, som i citatet ovan, därför så fel och konsekvensen att de som borde kämpa hårt för sina patienter, tvärtom gör ont värre.

De stora felen som missade cancerdiagnoser, blodproppar, hjärtinfarkt etc. blir tidningsrubriker, sök gärna på vårdcentralen missade…

Däremot blir normalt inte de mindre, men för patienten ack så besvärliga, felbedömningarna uppmärksammade. Men DN:s Fredrik Strage beskriver i en krönika hur han fick stora delar av sommaren blivit förstörd pga av den felaktiga diagnosen han fick av doktorn. Det står faktiskt inte på vårdcentralen, men det är mest sannolikt till en sådan Fredrik Strage gick. Läkaren sade att den blixtrande smärta som spred sig mellan låret och vaden varje gång Fredrik Strage böjde benet berodde på en slemsäcksinflammation. Märkligt nog hade sjukgymnasten han besökte heller inga invändningar. Det hade däremot naprapaten som Fredrik till sist gick till. Denne förmodade att det rörde sig om ”falsk ichias” som kan tränas bort.

Det finns många patienter som likt Fredrik Strage går runt och är sjuka eller skadade onödigt länge. Det kostar förutom lidandet, i sjukskrivningar, förlorade inkomst, onödiga läkarbesök, läkemedel som tas i onödan osv. Att organisera om vården är alltså ett bra sätt att minska vård och omsorgskostnaderna.

1 kommentar

Under Vård och omsorg

Vilken partiledare vågar börja vända vårdskutan åt rätt håll?

Inför valet i september är vården den viktigaste frågan för väljarna, men förtroendet för partiernas vårdpolitik är lågt rapporterar DN. Inget parti har särskilt starkt väljarstöd i sjukvårdsfrågan säger David Ahlin opinionschef på Ipsos. Med tanke på att partiernas vårdpolitik skiljer sig väldigt lite åt, hade det förstås varit konstigt om mätningarna visat något annat.

På partiernas att göra-lista efter valet är man någorlunda eniga om att utbilda specialistsjuksköterskor och Centern vill att de ska kunna studera med lön, man vill ha ett nationellt cancercentrum, patienterna ska kunna söka vård i hela landet, mer resurser till unga med psykisk ohälsa, mer ansvar på vårdcentralerna, satsa på digital utveckling. Alliansen vill återinföra kömiljarden och S MP och V vill begränsa vinsterna i välfärden.

Lägg till nedläggningar av väl fungerande sjukhus, kostnaderna för det icke-fungerande skrytbygget Nya Karolinska, köer för att träffa en specialist och sedan nya köer för operation osv och väljarnas låga förtroende för partiernas sjukvårdspolitik framstår som en sund reaktion.

Hur har det blivit så här tokigt? Ja, en faktor är det man får kalla allmänläkarlobbyn. Läkarförbundet verkar numera vara Allmänläkarförbundet och de propagerar för att patienten inte ska ha något alternativ till vårdcentralen och nu senast föreslår man en fast läkarkontakt. Vilket inte är något nytt. Åtminstone i de större städerna är det redan så att patienterna träffar samma läkare när de besöker VC, men det har inte minskat trängseln på akutmottagningarna, bristen på vårdplatser eller köerna till specialister.

En anledning till att politikerna nappat på idén med fastläkare och utvidgad primärvård kan säkert vara att man vill flytta över alltmer av vårdkostnaderna på den enskilde patienten eller på arbetsgivaren. Men man gör det smygvägen. Förlorarna är personer utan sjukvårdsförsäkring eller möjlighet att betala vården själva och som därför riskerar att fastna på vårdcentralen.

Vad borde då politiker som verkligen vill ge alla svenskar en bra och kostnadseffektiv vård göra?

Ser man till landet som helhet tror jag att sjukhusen måste vara själva navet i vården. Där finns akutvård, slutenvård och öppenvårdsmottagningar. Som jag har skrivit tidigare behöver man lägga till dagvård också, så att det finns flera vårdnivåer. Givetvis ska det finnas rehab på sjukhusen också med sjukgymnaster, dietister, arbetsterapeuter m.fl.

För att sjukhusen ska fungera måste sjuksköterskorna få bättre löner och arbetsvillkor, så att de vill arbeta där och dessutom stannar kvar. Centerns förslag om lön under specialistutbildningen är bra, men räcker inte.

Det behövs också fler specialistläkare, det råder brist på barnläkare, geriatriker, psykiatriker, allergiläkare, ja listan kan göras lång.

I de större städerna finns patientunderlag för typ läkarhus med specialister, lab, röntgen osv. och där kan öppenvården stå för basvården även för svårt och kroniskt sjuka patienter.

En annan viktig avlastning för sjukhusen är en bättre äldreomsorg där geriatriker är ansvariga för vården och har specialutbildade sjuksköterskor, samt farmaceuter till sin hjälp.

När det gäller barnhälsovården vill jag backa utvecklingen ca 30 år och återinföra barnläkare och barnsjuksköterskor på BVC. De yngsta har precis som de äldsta särskilt stort behov av specialutbildad vårdpersonal.

Genom att kompetenta läkare tidigt fångar upp patienterna kommer betydligt förre att bli de ”allra svårast sjuka”. Men runt dem som ändå finns bör olika specialister samarbeta och någon ha särskilt ansvar för kontakten med patienten och anhöriga.

Frågan är också om inte vården, som KD föreslagit, bör vara statlig. Det fungerar inte att landstingen står kostnaderna för vården, medan arbetsgivare och stat betalar sjukpeng och kommunerna för äldreomsorg. Dessa kostnader bör ligga på samma bord för att vården och omsorgen ska bli bra.

Ja, och så kan vi förstås ha vårdcentraler för de patienter som vill, men frågan är hur många som väljer det alternativet om det finns andra? Inte så många gissar jag eftersom det inte räckte med högre avgift för specialistbesök, utan man fick införa remisstvång för att patienterna skulle ”välja” vårdcentralen.

På det hela taget är det inte så konstigt att vi väljare inte är särskilt nöjda. Frågan är vilket parti vågar ta steget och föreslå en bättre vårdpolitik?

Kommentarer inaktiverade för Vilken partiledare vågar börja vända vårdskutan åt rätt håll?

Under Vård och omsorg

Nytt fall av mässling- varför upptäcktes det inte tidigare?

Ytterligare ett barn med mässling har upptäckts i Stockholm och bl.a.  SVT nyheter Stockholm och Dagens Nyheter tar upp fallet. En viktig detalj som ingen ägnar någon särskild uppmärksamhet är att barnet redan innan hen kom till akuten varit på två vårdcentraler skriver DN medan SVT nöjer sig med att skriva öppenvårdsmottagningar. Läkarna på dessa vårdcentraler, jag utgår faktiskt från att det är där familjen varit, har alltså missat symtomen på mässling. Detta trots att det nu har förekommit flera fall på senare år och informationen om symtomen borde ha gått ut till all vårdpersonal.

Men vad kan man egentligen begära av en läkare som har 12 veckor barnmedicin i sin utbildning och därefter sannolikt mest haft äldre bland sina patienter?! Det slog mig att på den här nivån går det faktiskt tillämpa Måns Roséns rapport ”Träning ger färdighet” som fått mycket kritik bl.a. i Dagens Medicin. Har man, som allmänläkarna, duttat med olika ämnen i vidareutbildningen är till att börja med kunskaperna otillräckliga. Inte blir det bättre av att man sedan får för lite träning på i det här fallet barnmedicin. Konsekvensen ser vi här i att smittspridningen av en allvarlig sjukdom blir onödigt omfattande för att den första läkaren missade att ställa rätt diagnos och remittera vidare.

Att satsa på en återgång till barnläkare och barnsjuksköterskor på BVC och primärvårdsmottagningar är en investering som jag är övertygad om snabbt skulle betala sig både ekonomiskt och när det gäller hälsan.

Kommentarer inaktiverade för Nytt fall av mässling- varför upptäcktes det inte tidigare?

Under Vård och omsorg

Läkare tvingas skicka hem sjuka patienter

Det är sorgligt att se en tom sal på en vårdavdelning, tom inte för att det saknas patienter, utan för att det saknas personal. Bristen på vårdplatser gör att läkare tvingas skicka hem patienter som egentligen hade behövt fortsatt sjukhusvård framgår i ett reportage i Svenska Dagbladet. Det här är givetvis stressande för både läkare och sjuksköterskor. 61% av läkarna som deltog i en undersökning som Läkarförbudet gjorde uppger att vårdplatsbristen har stor eller mycket stor negativ inverkan på arbetssituationen.

”– En katastrofal utveckling. Många vittnar om tuffa prioriteringar där den som är mest sjuk får den sista sängen medan resten inte ges den vård de borde få. Man tvingas chansa vilket riskerar att det uppstår komplikationer. Vi får också övertala anhöriga att ställa upp, säger Heidi Stensmyren, ordförande för Läkarförbundet.”

Heidi Stensmyren vill att Socialstyrelsen förtydligar ansvarsfördelningen när patienter far illa i vården. Där tycker jag att det vore bra om politikers, chefers och enskilda läkares ansvar rent generellt tydliggjordes. Det händer allt för ofta att man skyller på varandra.

Sedan kommer Heidi Stensmyren med den lite märkliga kommentaren att primärvården behöver stärkas för att kunna avlasta sjukhusen. Det faller på sin egen orimlighet att vårdcentralernas allmänläkare skulle kunna göra någon större skillnad för patienter som egentligen behöver slutenvård. Där behövs helt enkelt fler vårdplatser och för att åstadkomma det måste sjuksköterskorna få bättre löner och bättre villkor rent allmänt.

Sedan kan dagvård och mottagningar i öppenvården vara en avlastning, inte minst genom att förebygga så att patienter inte blir så svårt sjuka att de behöver akutvård och slutenvård. Jag tror också olika typer av hälsoundersökningar och screeningar i längden är ett bra sätt att spara lidande och pengar. En del anser att det är onödigt att undersöka friska personer, men det är inte riktigt så man ska se det. De man fångar upp på det sättet är personer med en sjukdom som ännu inte ger symtom och förhoppningsvis går lätt att bota.

Kommentarer inaktiverade för Läkare tvingas skicka hem sjuka patienter

Under Vård och omsorg

Podden ”På djupet” om vård och omsorg

I nuläget saknar tyvärr många patienter annan vård än den som erbjuds på vårdcentralerna. Mångas strategi är, har jag förstått, att så gott det går ta reda på vilken sjukdom/skada de har och helst lämpliga behandlingar innan läkarbesöket.

Socialstyrelsen verkar ha sett behovet och har en serie poddar under rubriken ”På djupet”  om skilda ämnen som hur man efter den 1 januari 2018 gör om man vill klaga på vården, hur man motverkar undernäring hos äldre samt ovanliga diagnoser.

Kommentarer inaktiverade för Podden ”På djupet” om vård och omsorg

Under Vård och omsorg

Den stora sjukhusstriden – angelägen dokumentär!

Missa inte Dokument inifråns miniserie Den stora sjukhusstriden där konsekvenserna av rikspolitikernas sjukvårdspolitik blir tydliga. Man beställer en utredning som ska komma med förslag på hur den högspecialiserade vården kan utvecklas och får den undermåliga rapporten Träning ger färdighet . Där det, baserat på ett felaktigt statistiskt underlag, påstås att 500 patienter per år dör därför att kirurgerna är för otränade. Det finns uppenbarligen inget i antalet rapporterade vårdskador som stödjer detta.

Västerviks sjukhus är exempel på ett mindre sjukhus som har förlorat en del ingrepp där de hade goda resultat. Seriens hjältar är de sympatiska kirurgerna Magnus och Mehmet som förklarar hur centraliseringen påverkar t.ex. akutvård och förlossningsvård. De planerade operationerna är nödvändiga just för att kunna klara akuta skador och sjukdomar. Man kan utgå från att dessa (olyckor och sjukdomar) inte inte tar hänsyn till vilka behandlingar som får göras på närmaste sjukhus…

I serien visas också hur patienterna konkret drabbas av längre väntetider och resvägar, något som för en cancerpatient kan vara ödesdigert.

Rikspolitikerna som intervjuas hävdar däremot, med hänvisning till den (missvisande) rapporten att centraliseringen är nödvändig för att rädda liv. Det vill säga fram till felen avslöjas, då verkar Annika Strandhäll, som är ansvarig minister, uppriktigt skakad. Vi kan bara hoppas att hon genast startar en kursändring.

Så å ena sidan är rikspolitikerna noga med träning och kunskap men i andra änden av vårdkedjan är det tvärtom. Man vill styra fler patienter till primärvården där allmänläkare ska dutta med allt mer som de faktiskt har väldigt lite utbildning för. Ska man göra allt möjligt får man heller ingen vidare träning på enskilda sjukdomar och skador. Vilket ju enligt politikerna är så viktigt…

Vi går alltså mot en vård med en väldigt låg och en väldigt hög nivå och allt mindre däremellan. Det slog mig att vårdcentralerna tyvärr kommer att förse den högteknologiska vården med ”de svårast sjuka patienterna” p.g.a. fel diagnoser och behandlingar. Ambitiösa allmänläkare får allt svårare att hitta öppenvårdsmottagningar att remittera patienter till.

Som jag skrivit tidigare är det ”mellannivån” man bör satsa på, och där ingår givetvis även de små och medelstora sjukhusen, för att spara pengar och lidande.

Sedan måste vissa ingrepp och behandlingar koncentreras för att det gäller så få patienter per år, men det har ingen i serien invändningar mot.

Kommentarer inaktiverade för Den stora sjukhusstriden – angelägen dokumentär!

Under Vård och omsorg

KD:s förslag till framtidens vård avskräcker

En fast allmänläkarkontakt påstås vara efterfrågat, men av vilka? Landstinget i Stockholm har successivt höjt priset för att gå till en specialist jämfört med att besöka vårdcentralen, nu kostar det i 350 kr jämfört med 200 kr. Trots det valde många som kunde det förstnämnda när de blev sjuka.

När detta försök att i få patienterna till vårdcentralerna inte gav önskat resultat har man infört remisstvång till allt fler specialister. Svenskarnas och inte minst arbetsgivarnas svar på det har blivit privata sjukvårdsförsäkringar, under 2017 var ökningen 3,5% enligt Svensk försäkring. Det betyder att 633 000 personer har en privat sjukvårdsförsäkring.

Är svenskarna på något sätt dumma som betalar extra för att slippa passera vårdcentralen (någon kallade dem rundningsmärken) på väg till specialisten? Nej knappast, man vill helt enkelt bli frisk så fort som möjligt och utan att behöva lägga mer tid än absolut nödvändigt på läkarbesök och sjukskrivning i väntan på behandling.

Myndigheten Vårdanalys beskriver de långa väntetiderna så här:

”Att vårdgarantin inte efterlevs drabbar många patienter. År 2016 fick nästan 68 000 patienter vänta mer än 90 dagar på ett nybesök inom den specialiserade vården och nära 35 000 på operation. Det är mer än dubbelt så många jämfört med 2012, säger Åsa Ljungvall, utredare, Vårdanalys.”

Att då som KD föreslår i en debattartikel i Dagens Samhälle, minska antalet specialister till förmån för allmänläkare är förstås kontraproduktivt. Det är ju i stället fler specialistläkare och specialistsjuksköterskor som behövs för att komma till rätta med de långa köerna. Sedan behövs de förstås ute i öppenvården så att patienterna inte blir de allra svårast sjuka.

Själv är jag som jag skrivit tidigare ett exempel på hur bra en patient kan klara sig med ”bara” besök hos en specialist i öppenvården. Jag kommer förhoppningsvis även i år att klara björkpollensäsongen utan sjukskrivning eller sjuknärvaro, eller för den delen besök på akuten. Detta tack vare att jag hör till de lyckligt lottade som får gå hos en allergiläkare, dessutom en riktigt bra sådan. Tänk om alla patienter fick vård av den kvaliteten, skulle vi då ha överbelagda akutmottagningar och vårdavdelningar, eller köer till specialistmottagningar och operationer? Jag tror inte det.

Så rösta inte på KD. Min förhoppning är att något parti kommer med ett vettigt förslag som gör att den som vill får lista sig hos en allmänläkare och den som inte vill det söker sig till specialister i öppenvården i första hand.

Kommentarer inaktiverade för KD:s förslag till framtidens vård avskräcker

Under Vård och omsorg

Vem går till doktorn för skojs skull?

Jag övar mig för tillfället på att inte bli upprörd över att människor faktiskt understår sig att vara ohederliga, obegåvade, oförskämda, förslagna etc. Det tar för mycket energi att hetsa upp sig.  Bättre då att lugnt konstatera sakernas tillstånd och sedan försöka agera på ett konstruktivt sätt. Som kristen tror jag att det är en av de fasteövningar som brukar dyka upp, lagom till Askonsdagen.

Igår var jag dock på väg att sätta morgonkaffet i halsen, innan jag kom ihåg mig. Anledningen var en ledare i DN med rubriken Fastna inte i nätläkarnas garn. Det är ett antal frågor som skribenterna till den borde ha ställt sig och förslagsvis till ett antal patienter innan man skrev texten.

Varför väljer så många människor att anlita en nätläkare? Är det för att den fysiska vårdcentralen erbjuder bra vård som gör patienten frisk? Knappast. Är det för att den vanlige doktorn, som skribenterna påstår, undersöker patienten? Självklart inte, alltför många doktorer sitter bara och stirrar på datorn under besöket.

Det man kan tänka sig att byta ut mot en nätdoktor är vård som är dålig. Jag skulle t.ex. aldrig drömma om att ha nätdoktorn som alternativ till ”mina” doktorer.

Ett exempel som ges i ledaren är en nätdoktor som erbjöd en gissning när en patient hade en ömmande fot och patienten fick sedan själv leta fram en ortoped och skicka in en undermålig remiss. Exakt det är vanligt på vårdcentralen också, vilket jag skrivit om i den här bloggen. Varför gör inte DN reportage om detta? Om att för många är den enda skillnaden mellan en VC och en nätdoktor att man sparar tid.

Slutligen skriver ledarredaktionen att vården ska gå till den som mest behöver den, alltså den som är svårast sjuk. Vilket kan låta vettigt, men det bästa är förstås att patienten aldrig blir den mest behövande, utan får hjälp innan sjukdomen, skadan har hunnit bli så allvarlig.

Jag menar vem skulle acceptera att bilverkstaden inte tog emot ens bil när det bara lät konstigt om motorn, utan propsade på att man skulle vänta tills den skar ihop?! Ingen, men så resonerar en del när det gäller sjukvård.

Så DN, tala med patienter, besök en akutmottagning och se hur många patienter som inte borde vara där. Och då menar jag inte kroniskt sjuka, som i brist på specialister i öppenvården, blir akut sjuka. Eller barnen som kom till akuten för att det saknas barnläkare och öron-näs och halsläkare på BVC och  i öppenvården. Inte heller tänker jag på alla äldre som kommer in till akuten undernärda och uttorkade pga dålig omvårdnad. De behöver alla hjälpen där och då, men borde inte ha behövt bli så sjuka om vården hade varit organiserad på ett bättre sätt och efter mer konstruktiva principer.

Kommentarer inaktiverade för Vem går till doktorn för skojs skull?

Under Vård och omsorg