Hur är läget för allergisjukvården i Region Stockholm?

Astma- och Allergiförbundets lokalförening för Region Stockholm och Gotland kommenterar läget sedan vårdvalet specialiserad allergivård lades ner.

Föreningen motsatte sig beslutet som Hälso-och sjukvårdsnämnden tog i slutet av 2023, helt enkelt för att det var god vård som lades ner. Ersättningen var för låg och  mottagningar hade därför stängts. De ansvariga politikernas lösning på det var inte att höja ersättningen, vilket hade varit logiskt. Utan att lägga ner vårdvalet.

Region Stockholm säger sig vilja stärka allergivården och att patienterna ska tas emot på KS eller SöS. Men det gäller långt ifrån alla som har gått på en specialistmottagning. De flesta kommer att ställas inför valet att hålla till godo med vårdcentralen eller betala vården privat, om det går.

Astma- och Allergiföreningen har ställt krav fler på högre kompetens när det gäller astma- och allergier i primärvården, dit alltså många patienter hänvisas. Självklart måste man göra det, precis som alla andra patientföreningar gör.

Politikernas lösning för att öka kunskapsnivån är att specialister ska ge allmänläkarna privatundervisning, som fått den lite finare benämningen konsultation.

Hur t.ex. allergologer och lungmedicinare både ska hinna ge vård till patienter, utbilda blivande specialister och i praktiken fjärrstyra läkare i primärvården är obegripligt.

Jag tror, som jag skrivit tidigare, att patientföreningarna måste arbeta mer tillsammans, t.ex. om kompetensutveckling i vården. Kraven ställt ett och ett är svårt, men möjligt att klara. Det är när man ser helheten som det omöjliga i uppgiften blir tydligt.

Mindre fluff i vårdcentralernas presentationer

För de patienter som är hänvisade till primärvården är det väldigt viktigt att kunna göra informerade val. Det går ju bara att byta vårdcentral två gånger per år och har man det som kallas ett pågående ärende går det inte att byta alls, hur dåligt det än fungerar.

När jag för ett par år sedan undersökte vilken kompetens det fanns på vårdcentralerna i Region Stockholm så var det mycket fluff som gick ut på att man var snälla och trevliga. Nyttiga fakta som vilken kompetens man hade och vilken vård man faktiskt kunde erbjuda saknades ofta.

När jag nu gör lite stickprov på 1177 ser jag att det blivit bättre. De säljiga, till intet förpliktigande  formuleringarna har tonats ned och det framgår bättre vad patienten kan förvänta sig. Gärdets vårdcentral har en av de mer utförliga beskrivningarna.

Dock saknas hos de vårdcentraler jag har tittat på fortfarande en hel del värdefull information. Inte minst vilken kompetens som finns hos personalen. Finns det dubbelspecialister? Finns det andra specialister än allmänläkare, t.ex. geriatriker eller gynekologer?  Vilka specialiteter allmänläkarna randat inom ( alltså att de i alla fall tillbringat lite tid på ett särskilt område)? För t.ex. en astmatiker är det förstås en fördel att lista sig hos en läkare som varit på en lungmedicinsk avdelning, än hos en som inte har det.

När det gäller de särskilda mottagningarna så måste det framgå om det det finns en specialistsjuksköterska. Det slarvas med det. En sköterska som uppges vara erfaren kan betyda lite vad som helst.

Ätstörning skildrad inifrån

DN har haft en serie på under rubriken Insidan där Signe Bennich Karlstedt och hennes mamma, psykologen Anna Bennich, öppet och modigt berättar om Signes ätstörning och behandling.

I första delen får läsaren veta hur Signe, som alltid varit perfektionist börjar tvinga sig att kräkas efter maten. Hur hon undviker att äta och att upptäckas. Så småningom berättar hennes kompis Amanda för Signes mamma om sin oro.

Signe får dagvård på Mandometerkliniken, men det hjälpte inte. Så här långt i läsningen tänker jag, jaha DN går lydigt i det rödgröna regionstyrets koppel och ska visa hur otillräckligt Mandometerklinikens behandling är.

Men där hade jag fel. I stället fortsätter historien med att får Signe slutenvård hos Mandometerkliniken. I takt med att hon får i sig tillräckligt med näring minskar depressionen och hon börjar intressera sig för omgivningen. Till slut blir Signe blir friskförklarad. Just hur påverkat psyket blir av svält skildras så man verkligen förstår det.

DN ger också psykiatrutskottets ordförande Sandra Ivanovic Rubin ( MP) möjlighet att förklara hur regionledningen tänker kring ätstörningsvården. Som så många gånger tidigare blir det lite rörigt, eftersom förändringarna som helt uppenbart görs av ideologiska skäl ska förklaras på annat sätt.

Det handlar, enligt Ivanovic Rubin, inte om att stänga ute privata vårdgivare säger hon. Samtidigt sägs alltså avtalet med Mando upp. Maria Andersson, enhetschef vid hälso- och sjukvårdsförvaltningen får förklara hur det är tänkt. De svårast sjuka patienterna ska vårdas i det nya Ungdomens hus vid gamla KS. Men det kommer inte att finnas på plats förrän 2026. Andra patienter ska tas om hand om psykiatrins öppenvård. Vilken kompetens finns där?

Primärvården ska vidareutbildas så att de kan identifiera och remittera patienterna. Intressant, för Christine Lorne (C) som är ansvarig för primärvården svarade på en fråga från mig att vårdcentralerna själv väljer hur de ska lägga upp fortbildningen. Men uppenbarligen inte när det gäller ätstörningsvården. Varför bara där? Behovet av kompetenshöjning finns på fler håll.

Slutsatsen blir att det är sannolikt att ytterligare en patientgrupp kommer att hamna i ett limbo i spåren av regionstyrets framfart.

Det blir dyrt när ideologin styr sjukvården

45 000 000  kr extra kostar det för Region Stockholm ta över all ätstörningsvård rapporterar bl.a. Mitt i. Man ska under hösten när avtalet med Mandolean AB fortfarande gäller köra dubbelt, så att inga patienter kommer i kläm. Jag förmodar att det gäller de av Mandos patienter som är hjälpta deras arbetssätt.

I stället för att komplettera med vård för de patienter som behöver psykiatrisk hjälp har man nu uppstartskostnader max. 5  000 000 kr, utbildning 2 467 000 kr förutom extra vårdplatser och vårdkontakter 2024 på 40 692 035 kr.

Den som frontar det här beslutet är Sandra Ivanovic Rubin ( MP) som är ordförande i psykiatriutskottet. Patienterna ska nu få en mer individanpassad vård, enligt Ivanovic Rubin. Hur den ska anpassas för de patienter där Mandos metod passar framgår inte. Tänker regionen kopiera den?

Det man förlorar på gungorna får man ta igen på karusellerna. Därför sparas det på en annan skör patientgrupp framgår det av ett debattinlägg i Dagens Nyheter där 14 psykologer och specialister i psykiatri lyfter fram farorna med snabbspår för ADHD-utredningar. En neuropsykiatrisk utredning går inte ut på att ta reda på om barnet har koncentrationssvårigheter, för det vet man redan. Utan på vad de beror på. Det är för övrigt en lite förenklad beskrivning skribenterna, ger för det handlar också om impulskontroll mm. Precis som när det gäller ätstörningar kan barnet ha fler diagnoser, t.ex. dyslexi eller autistiska drag. Region Stockholm föreslår ett ”snabbspår” där ett enda läkarbesök ligger till grund för diagnosen. I stället för att ordentlig utredning av barnets svagheter och styrkor görs.

Region Stockholm styrs för tillfället av ideologin, regionägd vård till varje pris. Kaoset som blir följden verkar hanteras genom att de patientgrupper som protesterar mest högljutt får lite kompensation för neddragningarna. medan man sparar mer på de som inte är lika röststarka och får samma genomslag i media.

Hur kan man tro att de avvecklade vårdvalen inte ska drabba patienterna?!

Avvecklingen av vårdvalen i Region Stockholm drabbar många patientgrupper. Amelie Tarschys Ingre och Robert Beronius båda (L) räknar upp flera i en debattartikel i Norrtälje tidning.

En mottagning jag själv har erfarenhet av är Aleris handkirurgimottagning på Nacka sjukhus. Jag tyckte att det fungerade bra där, även om det uppenbarligen var hårt tryck. Min remiss var prioriterad och det tog ganska precis en månad innan jag fick träffa handkirurgen och sedan ytterligare en till operationen, som också den var prioriterad. Nu har Södersjukhuset den enda handkirurgimottagningen inom den offentliga vården. Hur långa blir väntetiderna då?

Även vårdvalet allergologi läggs ner och en mottagning, Praktikertjänsts, på Kungsholmen har stängt i förtid. Hur ska det gå för patienterna då? Jag har från en kontakt med god insyn fått höra att allergologi inte ingår i läkarnas grundutbildning. Så allmänläkaren på vårdcentralen har kanske inte ägnat någon tid alls åt allergologi. Inte konstigt att de säger så märkliga saker då. Och inte konstigt att många allergiker är under- och felbehandlade. Samhällets kostnader för pollenallergiker var 2020 13 miljarder kronor! Den största delen stod nedsatt arbetskapacitet för. Det måste inte vara så, men det kräver att patienterna får träffa kompetenta läkare. Det får ännu färre göra nu.

Sedan har vi då ME/CFS där all specialistvård försvann med det skrotade vårdvalet. Mottagningen för patienter med postcovid har fått i uppdrag att utreda, inte behandla de här patienterna. Det är mest extremt också för att vårdcentralerna som S, C med stöd av V bestämt ska behandla ME/CFS vägrar göra det. Patienterna har hamnat i ett limbo. Vänsterpartiet har haft ett möte med RME- Stockholm och ska försöka undersöka och förstå vad som har gått fel. Hur kan de ha missat alla farhågor som framfördes innan beslutet om de nedlagda vårdvalen togs?

Jag tror att både V, S och C i Region Stockholm har det hett om öronen nu. Patientföreningarna ligger på, uppmanade av arga medlemmar. Kanske t.o.m. media vågar sig på kritiska granskningar av regionens hårda och faktist oschyssta behandling av fler än Psoriasisföreningen i Stockholm.

Gå nära för att förstå sjukvården

Helt plötsligt gör Dagens Nyheter ett reportage om sjukvården som är ett skolexempel på hur det ska se ut. Det gäller nedläggningen av Psoriasisföreningens fyra mottagningar i Stockholm. Reportern är på plats och låter personal och patienter beskriva konsekvenserna. Det vill säga att patienter står utan ljusbehandling när avtalet med regionen upphört och Psoriasisföreningen gått i konkurs.

Men inte nog med det reportaget fortsätter med att föreningens representant berättar om kontakterna med regionen där alla politiker varit positiva.

Talla Alkurdi (S) som, inom parentes sagt, tagit på sig rollen som bulldozer i regionstyret ges också utrymme att säga att inga löften getts. Patienterna hänvisar hon till de 14 hudmottagningarna i vårdvalet. En representant från en av dessa intervjuas och berättar att de inte kan erbjuda ljusbehandling eftersom det har varit Psoriasisföreningens nisch.

Konsekvenserna av det uppsagda avtalet och politikernas slingrande blir tydligt när reportern går nära och följer upp hela vägen. Inte bara accepterar påståenden som sanning.

Tyvärr är det inte så här artiklarna om de avvecklade vårdvalen, eller vård rent allmänt, brukar se ut. I stället är det snarare som det om bl.a. allergologi i Mitti, som ändå försöker problematisera. Men det blir för distanserat. Det nämns att läkare inte kommer att återvända till den regiondrivna verksamheten. En intervju med en läkare som väljer att gå i pension hade ökat förståelsen för konsekvenserna. Likaså borde åtmonstone en av patienterna som helt plötsligt står utan specialistvård intervjuas. Kan man få någon läkare från mottagningarna som helt plötsligt får ännu fler patienter att uttala sig.

Men inte minst granska vårdcentralerna som många patienter hänvisas ( förvisas) till. Vad har de för kompetens? Om de hänvisar till en specialistsjuksköterska, är det verkligen ok? Följ upp hälsoutvecklingen. Här har förstås patientföreningarna en roll att spela och ett sätt att visa sig relevanta.

Sjukvården behöver stabila förutsättningar

Det fungerar inte med en sjukvård där förutsättningarna helt plötsligt ändras pga de styrande politikernas ideologi. Det är smärtsamt tydligt både för patienter och professionen i Region Stockholm.

Nya lösningar behövs och tror jag helt utanför den offentliga sjukvården. Alternativvården erbjuder redan medlemskap som ett sätt att sprida kostnaderna. Kan det vara något även för skolmedicinen?

Går det att skapa sjukvårdsförsäkringar för kroniskt sjuka? Många av oss drabbas av de indragna vårdvalen. En försäkring för patienter som gått på privata specialistmottagningar och ofta har en väl kontrollerad sjukdom borde vara möjlig. Jag gillar inte uttrycket vända på varje sten, men här gäller det verkligen. Det handlar om patienters hälsa, vårdanställdas vilkor. På längre sikt också om att vårdyrkena blir mindre attraktiva. Och det är bråttom!

Det senaste i raden av larm kommer från Psoriasisföreningen i Stockholm som pga av det nedlagda vårdvalet för specialiserad hudsjukvård tvingats stänga sin mottagning och gå i konkurs. 5 000 patienter som gör 70 000 besök drabbas skriver DN. Vårdvalen kostar för mycket och når inte de mest behövande anser de styrande politikerna. De nämner inte att det krävs remiss till de flesta specialistmottagningar numera. Problemet är alltså inte att icke-behövande får vård utan att det finns för liten kapacitet. Dessutom borde man räkna på kostnaderna för besöken på vårdcentralen, ofta 5-6, innan någon remiss skrivs.

Att låta allmänläkare granska allmänläkare är ingen lysande idè

S.k. Hippokratesrevisioner går ut på att läkare granskar andra läkare. Och det kan förstås fungera om det t.ex.är en kardiolog som tar sig an kardiologer. I synnerhet om det är en erfaren och duktig expert.

Men att som Region Stockholm låta allmänläkare granska allmänläkare, vilket Läkartidningen skriver om är dåligt använda skattemedel. Vill man verkligen få grepp om den medicinska kvaliteten vore det bättre att låta några olika specialister undersöka hur deras respektive patientgrupp tas om hand i primärvården.

Men den tilltron till kompetensen i primärvården verkar inte politikerna ha. Vilket är fullt begripligt. Jag tittade på googleomdömen för den vårdcentral jag bytte till nu senast. Kritiken var i många fall inte nådig och betyget låg på typ 2,6. Men det såg inte så mycket bättre ut på andra håll. Förutom en vårdcentral där de senaste omdömena såg misstänkt ut som de man ser för hantverkare. Alltså väldigt positiva, med likartade formuleringar och där man berömmer något som flera har klagat på tidigare.

För att återgå till den här Hippokratesrevisionen, så är förmodligen syftet främst att kunna säga att primärvården är granskad. Vilka som gjort själva granskningen kommer sannolikt, precis som i artikeln, att kräva att man läser det finstilta.

Protester – gör att hoppet lever för Stockholms sjukvård

Min förra blogg slutade med att det är viktigt att våga hoppas, att inte ge upp fast det ser mörkt ut nu när många vårdval försvinner och likaså de sk avtalsläkarna. Det blir inte många specialister kvar för oss patienter som är hänvisade till den offentliga vården.

Tidningen Näringslivet har intervjuat en patient som lider av migrän och som frågar vart vart hon ska ta vägen nu när vårdvalet specialiserad neurologi försvinner. Den ställs till Talla Alkurdi (S) när Huvudvärksföreningen i Stockholm har möte. Några bra svar ges egentligen inte. Enligt Alkurdi är anledningen till att vårdvalet tas bort inte ideologisk (det betyder att hon trots allt inte är helt okänslig för kritik) utan i stället att vården inte fungerar. Köerna är för långa och tanken är att samla neurologerna i regionens egen verksamhet. Men så lär det inte bli enligt neurologerna själva:

”- Jag tror att man gjort ett misstag om man tror att vårdvalsneurologerna per automatik ska flytta till sjukhusen. Många av oss som jobbar i vårdvalet är 60 plus och kommer i så fall att sluta i förtid eller göra andra saker. Vi har några yngre kollegor som jobbar hos oss också och de har ju valt det här för att de vill slippa jourer, av olika skäl, säger Tor Ansved, som är specialistläkare och verksamhetschef för en av de fristående vårdvalsklinikerna, till Tidningen Näringslivet.”

Även en neurolog, Karolina af Edholm, på Danderyds sjukhus som är regionägt tror att antalet neurologer kommer att minska.

Behandlingen av de neurologer som är verksamma privat och som började granskas av regionens Hälso- och sjukvårdsnämnd direkt efter valet 2022 liknar närmast trakasserier. Däremot granskades inte kliniken vid Danderyds sjukhus som också ingår i vårdvalet. Man hittade brister i journalföringen, men politikerna brydde sig inte om de uppgifter HSN man begärt och också fått in.

En av Talla Alkurdis invändningar mot vårdvalet är att ”fel” patienter får vård. Frågan är om hon inte förstår eller struntar i att det är den goda vården som gör att de mår så pass bra. Karolina af Edholm förklarar:

”I samband med Huvudvärkföreningens möte berättar hon att granskningarna genomgående slagit ned på att behandling av migränpatienter som klarar av att jobba inte är medicinskt motiverad (för specialistvård), trots att det är just den återkommande behandlingen som gör det möjligt!”

Det ser inte bättre ut än att Hälso-och sjukvårdsnämnden i Region Stockholm fick i uppdrag att hitta brister hos de privata neurologerna inom vårdvalet, både kliniker och de enskilda avtalsläkarna. Därefter bestämde sig politikerna i majoriteten att dra in vårdvalet och hänvisa till HSN. Kort sagt, de fular sig. Och det är förmodligen lika illa andra specialiteter inom vårdvalet.

Även smärtforskaren Eva Kosek, verksam vid Karolinska institutet och Uppsala universitet tar upp frågan om specialistsjukvård i podden Medicinvetarna. Det finns så få smärtkliniker i Sverige, så vilka ska ge de här patienterna vård? Vilket i sin tur förutom att minska lidandet är ekonomiskt fördelaktigt för samhället.

Man kan undra om det måste bli mycket sämre innan det blir bättre? Eller så går det i allt snabbare takt mot att alla som kan har sjukvårdsförsäkringar, medan fattiga är hänvisade till en medicinskt undermålig primärvård?

Reportage om Mando med brister

SVT-Nyheter har gjort en serie reportage om bristerna i den privata vårdgivaren Mandometerklinikernas behandling av patienter med ätstörningar. Innan jag såg det senaste avsnittet var intrycket att den styrande majoriteten i Region Stockholm inte kunde ha gjort den bättre själva. Som reklam för sin politik alltså.

Det framgår i serien att att femton tidigare patienter och anställda är missnöjda med Mando och de intervjuade patienterna känner sig felbehandlade. Men det framgår inte hur många patienter Mandoklinikerna behandlat totalt i Stockholm. Vilket enligt de uppgifter jag hittat är ca 1100 per år. Det är alltså ingen stor grupp som är missnöjd.

SVT-Nyheter gör heller ingen jämförelse med hur nöjdheten och hälsan ser bland patienter på andra specialistmottagningar för ätstörningar eller för de patienter som vårdas i primärvården. Vilket är svagt.

Jag uppfattar Mandometers metod som en slags KBT, som ju annars är i ropet för och mot allt. Det passar förstås inte, lika lite som KBT, alla patienter. Det behövs alltså fler alternativ så att rätt patient får rätt behandling. Men precis som för andra vårdval kompletterar inte regionen, utan tar bort ett uppskattat alternativ. I det senaste reportaget framgår att den regionalt drivna ätstörningsvården ännu inte finns på plats. Och vart ska då de patienter som inte kan betala sin behandling privat ta vägen?