Tag Archives: attitydproblem

Barn och gamla under samma tak?

Sven Britton, professor i infektionssjukdomar, ledamot av Äldrenämnden i Stockholms kommun och socialdemokrat, har skrivit en debattartikel i DN som i alla fall fick mig att höja på ögonbrynen när jag läste den. Inte så att jag har något emot att olika generationer träffas i vardagen, vilket Britton hävdar att de inte gör nuförtiden. Jag rekommenderar honom till att börja med ett besök på valfri förskola när det är dags för hämtning, för att nyansera sin bild. Det brukar vara gott om far-och morföräldrar där då.

Sven Britton skriver vidare att ”I Sverige har behovet av platser i vård och omsorgboenden för gamla minskat de sista 20 åren och många platser har till ganska betydande kostnad stått tomma långa tider då man inte vågat avveckla om nya tider skulle komma”.

Detta påstående är det mest oroande i hela artikeln, eftersom Britton är ledamot i äldrenämnden och i det fallet borde veta bättre. Det är inte behoven som har minskat, utan möjligheterna att få en plats. I äldreomsorgen finns den ”grindvaktsfunktion” som en del allmänläkare längtar efter i primärvården och som övriga borde protestera mot. Det finns många belägg för det, jag hittade ett inslag på SVT som handlar om situationen i just Stockholm. 32 000 platser försvann i äldreboenden i Sverige under 2000-talet.

– ”I dag tvingas många äldre slåss i domstol för att komma in på äldreboende. Och det kan bli utdragna processer för de gamla och deras anhöriga”, säger Mats Thorslund som är professor i socialgerontologi.

Hur många har inte fått höra ”vi provar hemma först” när deras äldre släktingar ska skrivas ut från sjukhus?

De som får plats på ett boende idag är alltså väldigt dåliga och frågan är hur roligt det blir för förskolebarnen att träffa dem som Sven Britton påstår och vice versa? För att det ska vara en god idé krävs att man återskapar servicehusen där hyfsat pigga pensionärer kan flytta in.

Brittons förslag om att kombinera äldreboenden med studentboenden är ännu mer verklighetsfrämmande, förstår var och en som bott under samma tak som tonåringar och unga vuxna. Dygnsrytm, musiksmak åsikt om vad som är lämplig volym skiljer sig helt mellan äldre och ungdomar.

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Vård och omsorg

Den stora sjukhusstriden – angelägen dokumentär!

Missa inte Dokument inifråns miniserie Den stora sjukhusstriden där konsekvenserna av rikspolitikernas sjukvårdspolitik blir tydliga. Man beställer en utredning som ska komma med förslag på hur den högspecialiserade vården kan utvecklas och får den undermåliga rapporten Träning ger färdighet . Där det, baserat på ett felaktigt statistiskt underlag, påstås att 500 patienter per år dör därför att kirurgerna är för otränade. Det finns uppenbarligen inget i antalet rapporterade vårdskador som stödjer detta.

Västerviks sjukhus är exempel på ett mindre sjukhus som har förlorat en del ingrepp där de hade goda resultat. Seriens hjältar är de sympatiska kirurgerna Magnus och Mehmet som förklarar hur centraliseringen påverkar t.ex. akutvård och förlossningsvård. De planerade operationerna är nödvändiga just för att kunna klara akuta skador och sjukdomar. Man kan utgå från att dessa (olyckor och sjukdomar) inte inte tar hänsyn till vilka behandlingar som får göras på närmaste sjukhus…

I serien visas också hur patienterna konkret drabbas av längre väntetider och resvägar, något som för en cancerpatient kan vara ödesdigert.

Rikspolitikerna som intervjuas hävdar däremot, med hänvisning till den (missvisande) rapporten att centraliseringen är nödvändig för att rädda liv. Det vill säga fram till felen avslöjas, då verkar Annika Strandhäll, som är ansvarig minister, uppriktigt skakad. Vi kan bara hoppas att hon genast startar en kursändring.

Så å ena sidan är rikspolitikerna noga med träning och kunskap men i andra änden av vårdkedjan är det tvärtom. Man vill styra fler patienter till primärvården där allmänläkare ska dutta med allt mer som de faktiskt har väldigt lite utbildning för. Ska man göra allt möjligt får man heller ingen vidare träning på enskilda sjukdomar och skador. Vilket ju enligt politikerna är så viktigt…

Vi går alltså mot en vård med en väldigt låg och en väldigt hög nivå och allt mindre däremellan. Det slog mig att vårdcentralerna tyvärr kommer att förse den högteknologiska vården med ”de svårast sjuka patienterna” p.g.a. fel diagnoser och behandlingar. Ambitiösa allmänläkare får allt svårare att hitta öppenvårdsmottagningar att remittera patienter till.

Som jag skrivit tidigare är det ”mellannivån” man bör satsa på, och där ingår givetvis även de små och medelstora sjukhusen, för att spara pengar och lidande.

Sedan måste vissa ingrepp och behandlingar koncentreras för att det gäller så få patienter per år, men det har ingen i serien invändningar mot.

Lämna en kommentar

Filed under Vård och omsorg

KD:s förslag till framtidens vård avskräcker

En fast allmänläkarkontakt påstås vara efterfrågat, men av vilka? Landstinget i Stockholm har successivt höjt priset för att gå till en specialist jämfört med att besöka vårdcentralen, nu kostar det i 350 kr jämfört med 200 kr. Trots det valde många som kunde det förstnämnda när de blev sjuka.

När detta försök att i få patienterna till vårdcentralerna inte gav önskat resultat har man infört remisstvång till allt fler specialister. Svenskarnas och inte minst arbetsgivarnas svar på det har blivit privata sjukvårdsförsäkringar, under 2017 var ökningen 3,5% enligt Svensk försäkring. Det betyder att 633 000 personer har en privat sjukvårdsförsäkring.

Är svenskarna på något sätt dumma som betalar extra för att slippa passera vårdcentralen (någon kallade dem rundningsmärken) på väg till specialisten? Nej knappast, man vill helt enkelt bli frisk så fort som möjligt och utan att behöva lägga mer tid än absolut nödvändigt på läkarbesök och sjukskrivning i väntan på behandling.

Myndigheten Vårdanalys beskriver de långa väntetiderna så här:

”Att vårdgarantin inte efterlevs drabbar många patienter. År 2016 fick nästan 68 000 patienter vänta mer än 90 dagar på ett nybesök inom den specialiserade vården och nära 35 000 på operation. Det är mer än dubbelt så många jämfört med 2012, säger Åsa Ljungvall, utredare, Vårdanalys.”

Att då som KD föreslår i en debattartikel i Dagens Samhälle, minska antalet specialister till förmån för allmänläkare är förstås kontraproduktivt. Det är ju i stället fler specialistläkare och specialistsjuksköterskor som behövs för att komma till rätta med de långa köerna. Sedan behövs de förstås ute i öppenvården så att patienterna inte blir de allra svårast sjuka.

Själv är jag som jag skrivit tidigare ett exempel på hur bra en patient kan klara sig med ”bara” besök hos en specialist i öppenvården. Jag kommer förhoppningsvis även i år att klara björkpollensäsongen utan sjukskrivning eller sjuknärvaro, eller för den delen besök på akuten. Detta tack vare att jag hör till de lyckligt lottade som får gå hos en allergiläkare, dessutom en riktigt bra sådan. Tänk om alla patienter fick vård av den kvaliteten, skulle vi då ha överbelagda akutmottagningar och vårdavdelningar, eller köer till specialistmottagningar och operationer? Jag tror inte det.

Så rösta inte på KD. Min förhoppning är att något parti kommer med ett vettigt förslag som gör att den som vill får lista sig hos en allmänläkare och den som inte vill det söker sig till specialister i öppenvården i första hand.

Lämna en kommentar

Filed under Vård och omsorg

Självklart vill en sjuk patient veta vad hen lider av!

Det är bra märkligt att så många läkare här i landet numera verkar vara nöjda med att undersöka vilka sjukdomar patienten inte har. Får man inte napp efter de första provtagningar och undersökningar man gör, så avfärdas patienten med ett ” jag vet inte vad det är, men det är inte farligt”. Blir patienten friskare av det? Knappast.

Jag blir lite fascinerad när jag läser AT-läkaren Ulrika Nettelblads krönika i Läkartidningen. Hon funderar bl.a. över ett patientbesök där hon upplevde att hon förklarat för patienten varför värken denna hade inte var farlig. Trots detta var patienten inte nöjd och när Ulrika Nettelblad frågade blev svaret:  ”Nej«, säger hon, »bara samma sak som jag undrade när jag kom hit. Vad det är för fel på mig?” Nettelblad beskriver det som en avgrund mellan vad hon vet och vad patienten tycker att hon borde veta.

Jag har svårt att se något orimligt i patientens besvikelse, hennes värk hade ju inte lindrats ett dugg av att hon fått veta vad den inte berodde på. En ung AT-läkare måste förstås inte kunna allt själv, men däremot veta vem som har rätt kompetens och skriva en remiss.

Ordet upplever, som väl är rimligt så som jag använder det ovan, har börjat missbrukas i vården. Smärtläkaren Björn Bragée skriver om det i en kolumn på Bragéeklinikers webbplats. Försäkringskassan talar om att patienter upplever sig vara sjuka och drar in sjukersättningen. Bragée skriver vidare:

”Många läkare säger nämligen så också om svårt sjuka patienter – ”jag förstår mycket väl att du upplever dig sjuk – men du har inte en känd sjukdom”, en liten ofin antydan om psykisk villfarelser, eller helt enkelt som en sällsynt frank neurolog sade ”en kulturyttring”.

Vad de här doktorerna faktiskt menar att det inte är en sjukdom som de känner till och det är definitivt något annat. Tänk så mycket bättre det skulle vara om läkare, som Björn Bragée föreslår, helt enkelt konstaterade att du är sjuk och skippar alla upplevelser. Framför allt innebär det att man måste ta patienternas symtom på allvar och faktiskt bemöda sig att ta reda på vad de beror på.

Personligen är jag extra irriterad på det här oskicket just nu eftersom jag väntar på en operation som sannolikt hade kunnat undvikas. Det vill säga om den doktor jag gick till för några år sedan inte bara hade sagt att ”jag vet inte vad det är, men det är inte farligt”, utan remitterat mig vidare. Då hade skadan gått att åtgärda på ett enklare och förstås mindre kostsamt sätt.

Lämna en kommentar

Filed under Vård och omsorg

15 dåliga exempel från primärvården

Läkarförbundet satsar, som jag skrivit tidigare, hårt på att lansera primärvården i allmänhet och allmänläkarna i synnerhet. I alla fall utåt, i sociala medier. Nu senast med ett inlägg om en äldre man som lovordar doktorn som känner alla hans krämpor. Och i en tid när allt fler i arbetsför ålder har sjukvårdsförsäkringar, så är det nog multisjuka äldre som är den främsta målgruppen för VC. En grupp som nog skulle må allra bäst av att ha en geriatriker som sin fasta doktor. För det är ju vad det handlar om, att doktorn kan bota eller lindra ens sjukdomar och skador. Inte bara känna till dem.

Ett annat försök att visa hur bra primärvården fungerar är ett seminarium som Läkartidningen arrangerar där man ska lyfta fram fem goda exempel från den svenska primärvården.

Det fick mig att fundera på hur många dåliga exempel jag själv stött på och skrivit om? Sagt och gjort jag har gått igenom mina tidigare bloggar. Jag kan ha missat någon och dessutom har inte alla fall jag känner till blivit inlägg.

I det här exemplet visas hur absurt det blir när en husläkare ska förklara undersökningar han själv inte gjort för patienten. För att inte tala om alla turer fram och tillbaka mellan VC och specialistmottagning.

Nästa blogg låter oss möta en allmänläkare med bristande kunskaper om lipödem. Frågan är hur många patienter som drabbats?

Ett ödesdigert misstag gjordes på en vårdcentral, vilket ledde till att en patient med proppar i lungan avled.

Längre ner i listan hittar jag patienten med bihåleinflammation som uppenbarligen inte fått rätt behandling på Vårdcentralen och till slut bara struntade i alltihop. Jag utvecklar där vilken läkare patienten borde ha mött, lämpliga undersökningar osv.

I denna blogg tas två misstag som kunde ha blivit ödesdigra upp. En läkare på en VC upptäcker inte en infektion i patientens struplockshuvud. I det andra fallet skickas en patient med ett skov av Ulcerös kolit hem från VC.

Kroniskt sjuka är en grupp som riskerar att få sämre vård genom att hänvisas till VC. Här beskriver en astmatiker sin försämrade hälsa.

En patient på Värmdö fick en blodpropp i armen diagnosticerad som allergisk reaktion på VC.

Livshotande sjukdom diagnosticerad som virus på VC.

I det här exemplet är det ett barn med, vad som visar sig vara, Crohns sjukdom som skickas runt mellan vårdcentraler. I journalen skrivs också in läkares åsikter, som att mamman är orolig.

Kvinna med hjärtproblem skickas till psykolog av allmänläkaren, som avfärdar symtomen med att det ställs så höga kvar på kvinnor idag.

Bebis ordineras fänkålste mot blodförgiftning.

En vårdcentral missar att ta urinprov på en 11-åring som drabbats att syraförgiftning.

I det här fallet har en patient svårt att få hjälp med ett smärtande knä.

Jag avslutar med patienten C:s kamp för att få hjälp mot öronvärk, det börjar på vårdcentralen och slutar på akuten.

Lämna en kommentar

Filed under Vård och omsorg

Tvärsäkra svar passar dåligt för religioner

På påskdagen såg jag om Jesus Christ Superstar och fann att filmen hade klarat tidens tand. Den lyfter fram valen som inte är självklara, som om man ska köpa dyr olja för att smörja Jesu fötter, eller köpa mat till de fattiga? En typ av frågor kristenheten fått ta ställning till om och om igen under hela sin existens. Svaren har skiftat och det är kanske inte självklart vad som är rätt. Fantastiska kyrkobyggen som skapat arbeten och fått ett bestående kulturellt värde. Samtidigt kunde dessa pengar använts för att lindra människors nöd. Kanske blir det inte helt rätt hur man än väljer?

I filmen presenteras möjliga motiv för hur de olika personerna inklusive folket agerar och som tittare började i varje fall jag funderar över vad som hänt om de valt annorlunda? Hade Jesus fortsatt att vandra runt och undervisa, hade det blivit en annan slags religion, eller ingen alls?

Tvärsäkra svar hör egentligen inte hemma religioner i allmänhet och inte kristendomen. Tyvärr är det inte alltid de trygga, harmoniska personerna som kan leva med en viss osäkerhet som söker sig till kyrkorna. I många fall är det tvärtom, man vill ha enkla och lättbegripliga regler i en komplicerad tillvaro.

Mycket i kristendomen är svårsmält för dagens människor, mirakel t.ex. som Maria Schottenius krävde i DN att Svenska kyrkan ska ta ställning till i en krönika. Sådant som alltså inte går att bevisa och uttala sig säkert om… En version som är ”rätt”, var uppenbarligen ett främmande resonemang för människorna som skrev NT. Därför har vi fyra olika evangelier med lite, ibland mycket, olika versioner av vad som hänt.

När det t.ex. gäller Uppståndelsen beskriver Matteus ett kraftigt jordskalv när de två Mariorna kommer till graven. En ängel kliver ner från himlen, rullar undan stenen och sätter sig på den och pratar med kvinnorna.

Markus skriver i stället om tre kvinnor, de två Mariorna och Salome som ser att stenen är bortrullad och att en man klädd i vitt sitter inne i graven.

Evangelisten Lukas talar i sin tur om kvinnorna, utan att nämna vilka,  som också de finner stenen bortrullad, men när de går in är det två män i skinande kläder som möter dem.

Johannesevangeliet, berättar om en kvinna, Maria från Magdala, som kommer till graven och finner att stenen är bortrullad. Hon springer hem och hämtar Simon Petrus och den lärjunge som Jesus älskade. Här beskrivs linnebindlarna och duken som täckt huvudet. Ingen man eller ängel nämns.

Bara genom att titta på dessa exempel blir det tydligt hur svårt det är att uttala sig säkert om mirakel och en hel del annat. Jag tror heller inte att det är så det är menat.

Ärkebiskop Antje Jackelén ger Maria Schottenius ett svar som förhoppningsvis kan hjälpa människor att växa. Svaret är långt och jag tänkte citera hennes beskrivning av motsatsparen i hur man förhåller sig till tron:

”Men visst finns det dragkamper i trons och teologins värld. Det finns de vill se mer av mirakelförkunnelse i kyrkan. Och det finns de som vill få tron att harmoniera maximalt med en modern naturvetenskaplig världsbild. Den ena linjen följer stråket som kan kallas ”credo quia absurdum” – jag tror därför att det är absurt. Det betyder, ju mer jag behöver offra av mitt förnuft för att tro desto större och äktare är tron. Ju övernaturligare, ju mer mirakel desto bättre. När det överdrivs leder det till svärmeri och extremism.

Den andra linjen följer stråket ”credo ut intelligam” – jag tror för att förstå och ”fides quaerens intellectum” – tron som söker insikt. Den förutsätter att tro inte kräver ett ”sacrificium intellectus” – att offra intellektet – fastän tron överstiger förnuftet. Det handlar mer om att tro med förnuftet, inte mot det.”

Som jag ser det behöver vi framförallt mer av insikten att vi tror, vilket inte är detsamma som att veta, och därmed en mer öppen hållning för olika tolkningar.

 

Lämna en kommentar

Filed under Religion-allmänt

Hur kompetent måste en patient vara?

Allmänläkarna översvämmar vårddebatten med krönikor, debattartiklar osv. Jag undrar ofta var specialisterna är, de vars kunskaper det verkligen vore intressant att ta del av. Jobbar de i stället för att skriva, är de oroliga för att få ännu fler patienter om de syns i media, eller får de helt enkelt inte in sina bidrag?

I en krönika i Dagens Medicin frågar sig distriktsläkaren Katarina Stolt Simfors hur hon ska bemöta en patient som har en farlig sjukdom men som inte vill ta medicinen hon ordinerat. Han säger att han inte mår bra av dem. Oklart om det är av mediciner i allmänhet, eller just den som behövs nu.

Till att börja med kan man fråga sig om en patient med en allvarlig sjukdom alls ska vara på vårdcentralen. Det är knappast där patienten känner sig trygg och därmed tillitsfull.

Men nu är patienten där och då  skulle man kunna tänka sig att doktorn frågar på vilket sätt det inte känns bra? Kanske finns det ett annat fabrikat att prova, (jodå känsliga patienter märker skillnaden), eller rent av ett annat läkemedel? Gör upp om att prova en medicin och fungerar det inte, så ska patienten höra av sig. Upplys patienten om att vi alla reagerar olika på mediciner och att det kan ta ett tag att hitta den rätta.

I stället frågar Katarina Stolt Simberg vad patienten själv har för tankar om hur hans hälsa ska förbättras? En fråga som kan ställas till en påläst och kompetent patient. Men generellt vill nog de flesta patienter känna att doktorn vet vad som är fel och har en plan. Den aktuella patienten reagerar precis så, med att svara att det ska väl du veta.

Det hela slutar med att Katarina Stolt Simberg säger att hon hör av sig om några dagar för att höra hur patienten mår. Tja, det är många patienter som får svaret, vi avvaktar. Det är sällan ett bra svar, troligen inte i det här fallet heller.

Det skulle var väldigt spännande att läsa hur, i synnerhet en av ”mina” doktorer hade hanterat situationen som beskrivs i krönikan. Om den alls uppstod. Men jag tvivlar på att han har tid att skriva krönikor.

Lämna en kommentar

Filed under Vård och omsorg

Vad kostar remisstvånget?

Patienten, vi kan kalla henne B, hade efter ett, för mig okänt, antal besök hos husläkaren fått en remiss till en specialistmottagning för undersökning och provtagning. Doktorn där hade efter undersökningen ett kort samtal med B där det framkom att han i sitt remissvar skulle rekommendera en remiss för fortsatt undersökning och troligen operation. I svaret fanns också en uppmaning till husläkaren att skriva ut den medicin specialisten ordinerat B.

B. lyckades få kontakt med husläkaren per telefon för att till att börja få medicinen. Hon bokade också en tid hos hos honom där de gemensamt försökte förstå svaret från specialisten. På vägen från samtalet med B, till remissvar hade specialisten dessutom ändrat sig, nu behövdes det inte göras något mer. Eller snarare mottagningen var fullbokad och kunde inte ta emot fler patienter.

B:s husläkare är en ung och seriös doktor som inser sina begränsningar, så när han fått nej på remissen om fortsatt undersökning hos den första specialisten, så skrev han en till, till en annan mottagning där han lyckades få in B för fortsatt utredning och behandling.

Låter det här snurrigt? Tänk då på att jag kan ha missat någon vända i denna skildring ur vårdens verklighet. Jag har ställt frågan tidigare, men den tål att upprepas, hur mycket tid går åt till att skriva och svara på remisser?! Tid som skulle kunna användas till att ta hand om patienterna. Låt därför patienter boka tid direkt hos en specialist och få gå kvar där tills sjukdomen/skadan är botad.

1 kommentar

Filed under Vård och omsorg

Vem går till doktorn för skojs skull?

Jag övar mig för tillfället i att inte bli upprörd över att människor faktiskt understår sig att vara ohederliga, obegåvade, oförskämda, förslagna etc. Det tar för mycket energi att hetsa upp sig.  Bättre då att lugnt konstatera sakernas tillstånd och sedan försöka agera på ett konstruktivt sätt. Som kristen tror jag att det är en av de fasteövningar som brukar dyka upp, lagom till Askonsdagen.

Igår var jag på väg att sätta morgonkaffet i halsen, innan jag kom ihåg mig. Anledningen var en ledare i DN med rubriken Fastna inte i nätläkarnas garn. Det är ett antal frågor som skribenterna till den borde ha ställt sig och förslagsvis till ett antal patienter innan man skrev texten. Varför väljer så många människor att anlita en nätläkare? Är det för att den fysiska vårdcentralen erbjuder bra vård som gör patienten frisk? Knappast. Är det för att den vanlige doktorn, som skribenterna påstår, undersöker patienten? Självklart inte, alltför många doktorer sitter bara och stirrar på datorn under besöket.

Det man kan tänka sig att byta ut mot en nätdoktor är vård som är dålig. Jag skulle t.ex. aldrig drömma om att ha nätdoktorn som alternativ till ”mina” doktorer.

Ett exempel som ges i ledaren är en nätdoktor som erbjöd en gissning när en patient hade en ömmande fot och patienten fick sedan själv leta fram en ortoped och skicka in en undermålig remiss. Exakt det är vanligt på vårdcentralen också, vilket jag skrivit om i den här bloggen. Varför gör inte DN reportage om detta? Om att för många är den enda skillnaden mellan en VC och en nätdoktor att man sparar tid.

Slutligen skriver ledarredaktionen att vården ska gå till den som mest behöver den, alltså den som är svårast sjuk. Vilket kan låta vettigt, men det bästa är förstås att patienten aldrig blir den mest behövande, utan får hjälp innan sjukdomen, skadan har hunnit bli så allvarlig. Jag menar vem skulle acceptera att bilverkstaden inte tog emot ens bil när det bara lät konstigt om motorn, utan propsade på att man skulle vänta tills den skar ihop?! Ingen, men så resonerar en del när det gäller sjukvård.

Så DN, tala med patienter, besök en akutmottagning och se hur många patienter som inte borde vara där. Och då menar jag inte kroniskt sjuka, som i brist på specialister i öppenvården, blir akut sjuka.  Eller barnen som kom till akuten för att det saknas barnläkare och öron-näs och halsläkare på BVC och  i öppenvården. Inte heller tänker jag på alla äldre som kommer in till akuten undernärda och uttorkade pga dålig omvårdnad. De behöver alla hjälpen där och då, men borde inte ha behövt bli så sjuka om vården hade varit organiserad på ett bättre sätt och efter mer konstruktiva principer.

Kommentarer inaktiverade för Vem går till doktorn för skojs skull?

Filed under Vård och omsorg

Tänk först-dela sedan

Det är allt för många människor som okritiskt tror på och sprider lösa rykten eller rena lögner. Vad är det som gör att välutbildade personer inte ställer frågan, kan det här verkligen stämma, innan man delar vidare? Jag har skrivit om det tidigare bl.a. i bloggen ” Vad gör lögnen med människorna”  där jag tar upp exemplet med påståendet att Stockholms biskop Eva Brunne tagit ner ett kors i en kyrka och markerat riktningen mot Mecka. En lögn, som man kan undra var den kommer ifrån. Någon som inte tar så hårt på budordet om att inte vittna falskt mot sin nästa helt klart. Den personen var givetvis medveten om vad hen gjorde, hur var det då med dem som spred den falska uppgiften vidare? Var de medvetna om att det här knappast kunde stämma, men valde att strunta i det? Eller kopplade de helt enkelt bort analysförmåga och kritiskt tänkande?

Mina Dennert tar också upp mytbildning och lögner i  bloggen Viskleken-Jag är här om facebookgruppen #jagärhär. Gruppen startades som en motvikt till alla aggressiva, hatiska och ibland hotfulla kommentarer som helt dominerade nätet för ett par år sedan. Gruppen har nu över 75000 medlemmar som försöker skapa ett bättre debattklimat och mer mångfald i kommentarsfälten. Det har gått bra och det är kanske inte så konstigt att de som tidigare hade kommentarsfälten för sig själva, som en arena för sexism, främlingsfientlighet o.s.v. är rejält irriterade. Så vad gör de? Faktum är att jag känner igen mycket från hur Katolska kyrkan behandlar kritiker, alltså först att ignorera den misshagliga personen, om inte det hjälper fortsätta med smutskastning och om man kan hot om straff.

#jagärhär har drabbats av lögner som att vi försöker tysta människor. Där kan en anledning vara att vissa felaktigt tror att yttrandefrihet innebär att ingen får säga emot en. Andra är helt enkelt inkonsekventa, de anser att de själva får formulera sig hur aggressivt som helst, men ve den som argumenterar emot med minsta skärpa.

I ryktesspridningen ingår också t.ex. att #jagärhär massanmäler fb-sidor och får dem nedstängda. Där är det ju så att antalet anmälningar inte spelar någon roll för facebook och att de stänger en sida eller tar bort en kommentar som bryter mot deras regler. Sedan kan vem som helst anmäla något man inte anser ska vara på facebook, det behöver man inte vara med i en grupp för. Men kanske har fler blivit uppmärksamma på möjligheten de senaste åren. Det märkliga är att inte fler stannar upp och funderar på hur grovt det som tagits bort egentligen är? Snarare än att klaga i högan sky över begränsningar. Det mesta får ändå framföras.

Så tänk först, dela sedan.

 

Kommentarer inaktiverade för Tänk först-dela sedan

Filed under Religion-allmänt, Samhälle