Kategoriarkiv: Samhälle

Ändamålet helgar medlen???

I början av veckan kommenterade pingstpastorn Micael Grenholm mitt inlägg ”Kristendomstest” för asylsökande så här:

”Roligt att du uppmärksammar testet. Jag förstår inte varför du säger att jag ligger farligt nära att bryta mot åttonde budet? På https://www.arjagkristen.nu/about står JAG under speldesign, inte Migrationverket. Så har det stått hela tiden. Däremot är alla frågorna från Migrationsverket, och vi vet att flera av dem återkommer i testliknande formulär, se http://www.inblick.se/bloggar/christian-m%C3%B6lk/christian-m%C3%B6lk/2019/01/28/migrationsverkets-fr%C3%A5gor-till-konvertiter Så Migrationverket har tester – det är de som bryter mot det åttonde budet när de förnekar det – men de använder inte testet JAG designade en torsdagseftermiddag.”

Läser man mitt inlägg så framgår det att jag, efter att ha tagit reda på det, är medveten om att det är Micael Grenholm som ligger bakom testet. Min invändning är att det verkade vara Migrationsverkets test när man gjorde det och att många också uppfattade det så. Faktum är också att det är Micael Grenholm, inte Migratiosverket, som bestämt vad som är rätt svar. Vilket inte heller var uppenbart.

Visst förstår jag att ”kristendomstestet” kanske inte fått någon större uppmärksamhet om det klart och tydligt som inledning stått att Micael Grenholm har satt samman frågor som asylsökande kristna konvertiter kan få till ett test och också gjort facit.

Men var går gränsen för hur man får tänja på sanningen för att man anser att ändamålet helgar medlen? Inte minst om man är kristen och har att följa det åttonde budordets uppmaning att inte vittna falskt mot sin nästa.

Ett exempel på hur den medvetna ohederligheten kan se ut är Bengt Malmgrens blogg Stoppa experimentverksamheten med könsstympande behandling av barn! Här sätter han samman könsstympning av flickor, som alla vettiga människor tar avstånd från med korrigering för ungdomar med könsdyrfori, alltså att en person inte känner att kropp och könsidentitet stämmer överens.

Bengt Malmgren är psykiatriker och har säkert, även om det här inte är hans specialområde, tillräckliga kunskaper för att veta att problem med könsidentiteten knappast har med t.ex. depressioner, ätstörningar, eller neuropsykiatriska diagnoser att göra. Även om de två förstnämnda säkert kan bli ett sekundärt tillstånd för den som inte får hjälp. Men trots detta antyder han att det är så. Han länkar till ett låst debattinlägg i SvD som ska stödja hans teori, så tyvärr kan jag inte kommentera den.

I inlägget ges också intrycket att det pågår experiment med att könsstympa barn, men så vitt jag kan se har Statens medicinsk-etiska råd förra sommaren sagt nej till att ungdomar under 18 år i undantagsfall ska kunna få könskorrigering.

Återigen var går gränsen för när man som kristen kan betraktas som spridare av falska rykten och lögner?

 Efter att bloggen publicerats fick jag ett tips om den här utmärkta artikeln från Läkartidningen om könsdysfori.

Uppdatering

Bengt Malmgren har tagit bort sin blogg, det var uppenbarligen fler än jag som var kritiska till den.

 

Annonser

Lämna en kommentar

Under Religion-allmänt, Samhälle

Värktabletter mot trasig räls och byt bara de trasigaste lederna,eller hur det nu var???

Så var det dags igen, jag får höra om en patient som skickats hem från akuten med recept starka värktabletter, opioider, åtminstone två gånger. Åkomman, som ursprungligen hade gått att åtgärda med dagkirurgi, hade till slut förvärrats och krävde en akut större operation och inläggning på sjukhus. Jag suckade över den kontraproduktiva sjukvårdspolitiken, det är mycket dyrare med patienter som hinner bli ”de svårast sjuka” innan de får vård. Hur många besök, om några, patienten ovan gjort på vårdcentralen innan smärtan blev för akut framgick inte av berättelsen. Men dessa är förstås, liksom det övriga, felanvända pengar dvs skattemedel.

Men faktum är att den här dumsnålheten verkar finnas i många offentligt drivna verksamheter. Ingen har väl kunnat undgå att det är stora problem i tågtrafiken. I ett inslag på SVT-Nyheter framgår att Trafikverket bara beställer utbyten av de sämsta växlarna och i bästa fall lagar direkt trasig räls. Kostnaderna för en ordentlig genomgång av spårnätet blir högre för varje år. Det är ju faktiskt  samma kortsiktiga tänkande som inom sjukvården. På något sätt måste man få politiker att tänka längre än i mandatperioder. För jag misstänker att det är en stor del av problemet.

När jag läser informationen på 1177 börjar jag fundera på hur mycket starka, beroendeframkallande läkemedel det konsumeras egentligen? Vid akuta skador och operationer kan de behövas någon vecka, men vid långvariga smärtor som fibromyalgi, muskelvärk och artros?! Borde inte det första alternativet vara att hitta och bota/lindra orsaken till smärtan? Men tyvärr fastnar många hos husläkaren och ordineras värktabletter och kanske sjukgymnastik, men hur många får möjlighet att komma till en smärtmottagning?

Jag hittade statistik över förskrivningen av just opioider i hela Sverige 2017 på Socialstyrelsens hemsida. 734 293 patienter i åldern 0-85 år fick  3 593 043 recept utskrivna. Det är 73,46 per 1000 invånare respektive 359,48 recept per 1000 invånare. Hur många av dessa skulle kunna få bättre hjälp?

 

Kommentarer inaktiverade för Värktabletter mot trasig räls och byt bara de trasigaste lederna,eller hur det nu var???

Under Samhälle, Vård och omsorg

”Kristendomstest” för asylsökande väcker frågor

Ett test på kristendomskunskaper som vid en snabb titt kan uppfattas vara det som asylsökande kristna konvertiter får göra hos Migrationsverket sprids i sociala medier. Jag undrade om detta verkligen kunde stämma och sökte information på nätet. Det visade sig Pingstpastorn Micael Grenholm satt samman frågor som kunde ställas till asylsökande ur protokoll från Migrationsverket. Men några test förekommer inte, vilket många av de som gjorde det på Facebook verkade tro. Här ligger Grenholm farligt nära att bryta mot det 8 budet, du ska inte vittna falskt mot din nästa. Att räkna upp Tio Guds bud är för övrigt en av frågorna i testet som är svårt och inriktat på kunskapsfrågor.

En fråga som inte ställts i diskussionen är hur det kommer sig att Migrationsverket fått uppfattningen att religionstillhörighet handlar om regler och form snarare än t.ex. tro och gudsbild? Faktum är att jag tror att vi kristna själva har en skuld i det. Vi har låtit konservativa kristna oemotsagda definiera kristen tro i den offentliga diskussionen. Kristendomen blir då en samling kring formfrågor som vem som ska få bli präst, vilka som får gifta sig, vem som får och inte får ta emot nattvarden och inte minst vem som är en ”riktig” kristen.

Vill vi att asylsökande ska få vettiga frågor behöver vi förmedla innehållet i den kristna tron på ett bättre sätt.

2 kommentarer

Under Religion-allmänt, Samhälle

Grattis allmänna rösträtten som fyller 100 år!

I morgon, den 17 december, firas att den allmänna rösträtten och alltså demokratin i Sverige fyller 100 år! Det är inte längre än så alla människors röst, oavsett kön och socialgrupp, har räknats. Värt att tänka på i tider då en del tar den  rättigheten för given och andra inte ens värdesätter den.

För min egen del var åren i Katolska kyrkan en ögonöppnare för hur ett samhälle kunde se ut utan demokrati, som för mig var något självklart. Erfarenheten att inte tas på allvar, inte ha något inflytande bara på grund av att jag är kvinna var omskakande och obehaglig.

Men man behöver bara gå hundra år tillbaka i tiden för att finna samma märkliga kvinnosyn här i landet som i Katolska kyrkan. Riksarkivet har gjort en pedagogisk genomgång av vägen fram till att kvinnorna i Sverige fick rösträtt. Man kan bl.a. läsa följande:

”I proposition nr 110 om rösträtt och valbarhet för kvinnor i riksdagsval från 18 maj 1912 argumenterades för en rad skäl till varför man måste låta kvinnan få rätten att rösta. Men argumenten präglas även av oro om den gifta kvinnan, som vid denna tid var omyndig, bör få rösträtt och inte som tidigare låta maken rösta.

Bland annat hävdar man att hon inte egentligen bör lämna hemmet för att rösta för då lämnar hon ju plikter och barn att åt sitt öde! Men i och med denna nya proposition nr.110, börjar man ifrågasätta kvinnans situation som gift och hennes möjligheter att påverka. Ska man kanske till och med ge gifta kvinnor utan barn rösträtt? Det är tydligt att man så smått börjar diskutera en ny könsmaktsfördelning.

Texten i propositionen belyser den svenska demokratiseringsprocessen och genusperspektivet som utvecklas nu. Propositionen skulle tjäna kvinnornas sak och en eventuell lagändring men samtidigt är det klart att det är en man som hållit i pennan.”

Den som vill kan jämföra med hur katolska påvar långt senare uttalat sig om kvinnor i en översikt som Vatikanradion gjort. Det är lätt att få intrycket av att mycken möda läggs på att få det att se ut som om kvinnor får inflytande, utan att någonting ändras på djupet:

”2015, 7 februari sa Franciskus vid möte med Påvliga kulturrådet att det handlar om att ta fram kriterier och nya tillvägagångssätt så att kvinnor inte känner sig som gäster i det sociala och kyrkliga livet utan helt och fullt som deltagare. Kyrkan är på det italienska språket ett feminint ord. Denna utmaning kan inte skjutas upp.”

Precis som i Sverige för 100 år sedan så är det inte frågan om att kvinnor får inflytande eller rösträtt, utan det är resultatet av en hård kamp. Egentligen är det alla de som kämpade, och för Katolska kyrkans del kämpar, vi firar i år. Utan deras kamp, ingen rösträtt och inget inflytande för kvinnor.

Det är inte bara Riksarkivet som lagt ut intressant material om processen fram till den allmänna rösträtten,  på Stockholmskällan finns en historik och med bilder samt länkar till källor.

 

Kommentarer inaktiverade för Grattis allmänna rösträtten som fyller 100 år!

Under Samhälle

Rick Riordan gör antikens gudavärld levande

Jag har tidigare skrivit om Rick Riordans serier om det antika Greklands och Roms gudavärld, böckerna om halvguden Percy Jackson. Riordan har sedan fortsatt med serien om Magnus Chase, son till den skandinaviska guden Frej som vävs ihop med den första serien genom Magnus kusin Annabeth som hör hemma bland de grekiska halvgudarna. Även i den tredje serien om faraoättlingarna Kane anar man att de också kommer att dras in i kampen mot kaos och förstörelse, det gäller att hindra jordgudinnan Gaia att vakna, syskonen Kane måste hindra kaosormen Apep att få makt.  i Skandinavien kämpar Magnus Chase och hans hjältar för att åtminstone skjuta fram Ragnarök. Även där är en gigantisk orm inblandad, Midgårdsormen.

Rick Riordan väver skickligt ihop dåtidens myter och berättelser med nutiden och de samtida tonåringar som är hjältarna. Läsaren lär sig, utan att tänka på det en hel del religionshistoria, får reflektera över olika etiska frågor. Ska man t.ex. hjälpa den som försökt skada en? Även mer filosofiska frågor som vad som händer med gudar och gudinnor som glömts bort tas upp. Finns de ändå, eller är gudavärlden beroende av att någon tror på dem? En fråga som den som författaren Neil Gaiman behandlat i boken American Gods.

Hur väl följer då Rick Riordan historien? Så vitt jag kan ser förvånansvärt nära, med tanke på att det verkligen är spännande episoder i nutiden han presenterar. De grekiska, romerska och nordiska halvgudarna skildras som sådana med vissa krafter som de fått från sin gudomlige förälder. Jason Grace, son till Jupiter, kan t.ex. flyga eller snarare bäras upp av vindarna. Karter och Sadie Kane hör däremot hemma i den egyptiska kontexten och beskrivs därför som ättlingar till faraoner och därför kan vara värdar för gudar och gudinnor. Sadie Kane samarbetar på det sättet med gudinnan Isis.

Sedan har jag gjort lite stickprov här och var, i synnerhet den egyptiska mytologin som jag inte kan så bra och när det är något som återfinns även i kristendomen. Guden Ra, beskrivs t.ex. ibland som treenig, han ska genom självbefruktning ska skapat gudaparet Shu och Tefnut,  som är aspekter av honom, Så vitt jag kan se liknar det också de gammaltestamentliga skapelseberättelserna. En annan, för kristendomen intressant egyptisk gud, är Ptah som kunde skapa genom ord och även var skulpturens gud.

Rick Riordans serier bör alltså kunna användas i religionsundervisningen i skolan, som ett sätt att väcka intresset för att lära sig mer om religion, historia och också nutiden. Och förstås att väcka intresset för läsning.

 

Kommentarer inaktiverade för Rick Riordan gör antikens gudavärld levande

Under Religion-allmänt, Religionshistoria, Samhälle

Religion – tro eller tyckande?

Håkan Lindgren har skrivit ett angeläget understreckare i SvD där han ställer frågan Kan religionen fylla tomrummet efter Gud?

Ateisten Lindgren refererar till medias rapporter om att religionen är på väg tillbaka in i samhället. Men vad är det egentligen man menar då? Liksom jag har han reagerat på att Gud inte är särskilt närvarande i den nutida väckelserörelsen, annat än för att ge legitimitet åt olika åsikter:

”Världen har upplevt många tidigare religiösa väckelser, men den här gången är det något konstigt med religionens återkomst: det är så lite religion i den. När vi talar om religionens återkomst talar vi om slöjor, aborter, delade badtider, evolutionsundervisning i skolan, skilsmässor, hbtq-rättigheter, förtryckande stater och förtryckande familjer. Det finns en gemensam nämnare här. Inget handlar om andlighet eller om livet efter detta. Allt handlar om makt: makten över andra människors vardagsliv här och nu. Många troende verkar uppriktigt sagt mer intresserade av makten över andra människors liv än av den himmel de säger sig tro på.”

Jag vill lägga till att det inte bara är Gud som är statist i många samfund, utan även tron. Du kan inte tro på att man inte får ha sex innan äktenskapet, det är din åsikt. Och visst har Håkan Lindgren rätt i att en hel del konservativa kristna framför allt verkar gå in för att begränsa och stänga ute dem som inte lever och tycker som de själva.

Irene Nordgren tar upp detta och frånvaron av ett glatt budskap, i en blogg på Katolsk Vision där hon ifrågasätter framstående katoliker som jesuiten Tomas Idergaard som är starkt negativ till Pride, medan hans amerikanske med broder James Martin är positiv till en inkluderande syn på HBTQ-personer. Diakonen Göran Fält anser att James Martins inbjudan till Världsfamiljmötet i Dublin borde dras tillbaka. Det handlar om att begränsa och utestänga människor från kyrkans gemenskap.

Men, och det nämner Håkan Lindgren i slutet av sin understreckare, de här personerna som fyller religionen med regler snarare än Gud och tro är inte de enda troende. De finns i varje samfund, i Katolska kyrkan är det sådana som James Martin SJ, här i Sverige sr Madeleine Fredell OP och förstås Katolsk Vision.

I Svenska kyrkan finns det visserligen representanter för ”regelreligionen”, men de är i minoritet. Vanligare är den typ av reflektion över tron som prästen Catharina Carlsson gör i Gud ser dig (som du är) där hon resonerar kring söndagens läsning ut Lukasevangeliets 18 kapitel. Om två män som beter sig helt olika i templet. Den ena jämför sig med andra, enligt honom, sämre människor, medan den andre, tullindrivaren, i stället ber Gud om nåd.

Catharina Carlsson skriver bl.a.

”Jesus säger oss att vi ska vara som den andre mannen. Varför? Jag tror att det är för Gud inte vill att vi ska förlita oss på våra egna gärningar eller förtjänande av Guds barmhärtighet. Istället ska vi förlita oss på Gud. Gud ser inte på människor som människor gör. Gud ser världen med en Skapares ögon, ögon som ser med kärlek och som känner oss bättre än vi känner oss själva. Det är hisnande att tänka på: att Gud känner oss alla precis som vi är och att inget är dolt för Gud.”

Och det är så här jag tycker att kristendomen ska vara, den ska utgå från Gud och Jesus, öppna perspektiv, inbjuda till egen reflektion över vad Gud vill just mig och ge hopp och tröst.

Kommentarer inaktiverade för Religion – tro eller tyckande?

Under Religion-allmänt, Samhälle

Mer om katolsk dubbelmoral i Irland

För några dagar sedan sändes den mycket sevärda filmen Philomena med Judi Dench och Steve Coogan i huvudrollerna. Filmen bygger på en verklig berättelse om en av alla de fattiga unga kvinnor på Irland som blev gravida utan att vara gifta. Det var oerhört skamfullt och flickorna/kvinnorna placerades på hem drivna av katolska organisationer där de fick arbeta under slavliknande förhållanden och sedan tvingades att gå med på att adoptera bort barnen. Kyrkan fick bidrag från staten för att bedriva verksamheten, men tjänade extra genom att sälja barnen till rika amerikanska par. Philomena Lees son hamnade just hos ett sådant par och i filmen får vi följa huvudpersonernas sökande efter honom.

Den som vill, kan läsa mer om bakgrunden i den här artikeln publicerad av RTE. Stigmatiseringen av ogifta mödrar och deras barn som pågick ända in på 1980-talet, så vitt jag kan förstå och gick hand i hand med social kontroll. När Irland blev självständigt från Storbritannien 1922 så ökande antalet barn som dog av vanvård eller helt enkelt blev dödade drastiskt.

”The Irish Times journalist, Kathy Sheridan, has reported that, between 1922 and 1950, more than 183 women stood trial for the murder of a newborn, a not insubstantial number given that domestic violence is generally grossly under reported.”

Nästa steg var de katolska inrättningarna Magdalen tvätterierna och andra hem för ogifta mödrar och barn. ”The Adoption Rights Alliance” räknar med att 90 000 ogifta kvinnor tvingades adoptera bort sina barn.

Det fanns några journalister som försökte slå larm:

”Reviewing its first edition in 1997, Padraig Ó Moráin the then Social Affairs Correspondent with the Irish Times called it ”one of the finest pieces of journalism this reader has come across for many a day”.

He said: ”It tells the story of the ruthless determination of the Catholic Church in this country to export ‘illegitimate’ babies to the United States in the 1950s, 1960s and 1970s so that they would never be adopted by Irish Protestant families.

”It tells of the collusion of the Irish State in this traffic despite warnings by – among a few others – Dr Noel Browne. And it tells of the callous failure of the modern State to lift a finger to help mothers and babies separated in those dark decades to meet again.”

Dr Browne had served as Minister for Health between 1948 and 1951.”

Som så ofta när det gäller Katolska kyrkan möttes frågorna med lögner och undanflykter, vilket gjort lidandet värre för de drabbade. Och det gäller ju inte ”bara” mödrar och barn utan andra släktingar.

Det säger en del om priset för dubbelmoral och en människosyn där bara barn födda under ”rätt” omständigheter tillerkänns ett värde. I vissa länder är det fortfarande så att sexualundervisningen är undermålig, tillgången på preventivmedel dålig, men den som blir gravid utan att vara gift blir stigmatiserad. I konservativa kristna kretsar är inte heller barn till homosexuella värda den trygghet som man talar sig varm om annars.

Kommentarer inaktiverade för Mer om katolsk dubbelmoral i Irland

Under Katolska kyrkan, Samhälle

Gå till källan nödvändigt initiativ från Svenska kyrkan

Det har spridits en hel del felaktiga påståenden om Svenska kyrkan, under en tid. Tyvärr ofta av människor som kallar sig kristna och borde veta bättre.

Svenska kyrkan har därför skapat en sida som heter just #Gå till källan, vilket sannolikt inte påverkar dem som medvetet sprider lögner och halvsanningar. Däremot kan alla som undrar om det verkligen kan stämma att Svenska kyrkan t.ex. tänker ersätta han med hen när man talar Jesus och Gud få klart besked (nej det ska Svenska kyrkan förstås inte göra).

Det är tråkigt att den här sidan ska behövas och var och en kan ju fundera över varför Svenska kyrkan drabbats så hårt av lögner och för att tala klarspråk, skitsnackande.

Kommentarer inaktiverade för Gå till källan nödvändigt initiativ från Svenska kyrkan

Under Samhälle

Klagandet i Växjö- exempel på hur det låter i katolska församlingar

I en artikel i Smålandsposten sade kyrkoherden i den katolska församlingen i Växjö, Ingvar Fogelqvist att de sökt bygglov för klockringning men nekats. Samtidigt fick Stiftelsen Växjö muslimer tillåtelse till böneutrop på fredagar. ”Nyheten”  spreds i Sverige och i världen i mitten av maj och gav upphov till många hatiska kommentarer. P4 Kronoberg fick ett tips om att den här ansökan om bygglov kanske inte existerade och gick igenom alla ansökningar så långt tillbaka som 1996 men fann ingen bygglovsansökan.

När detta kom fram ändrade Ingvar Fogelqvist sina uppgifter:

Ingvar Fogelqvists förklaring är att man måhända inte ansökt om att få ringa, men att man under ett möte 1993 ska ha fått en muntlig avrådan från att ringa i klockan.

– När vi har tryckt ut det här hör kyrkoherden av sig och berättar att det ska handla om en muntlig avrådan inför ett möte om bygglov för 25 år sedan, där den tidigare pastorn Paul Redmond ska ha hört detta. Det är inte riktigt samma sak. Han och de andra i kyrkan mår inte bra efter det här. Det är inte riktigt bra. Det här är en snäll farbror, han känner ju sig riktigt dum. Det var inte hans avsikt, säger Per Brolléus.

DN sammanfattar alla turerna väldigt bra i en artikel

Utifrån mina tidigare erfarenheter som katolik, är min reflektion att det här är ett typexempel på det skitsnack (om man ska tala klarspråk) som förekom då och uppenbarligen nu också i katolska församlingar. Man talar illa och ofta osant om icke-katoliker och i synnerhet då den sekulariserade kalla världen, Svenska kyrkan och muslimer. Den här gången råkade det bli en nyhet. Men det är en kultur som skulle må bra av att lyftas fram i ljuset, eftersom den skapar en osund vi mot dem känsla.

Ett misstag som många gör att betrakta Katolska kyrkan som lite gammalmodig och harmlös. Vi ser det hos journalisten Per Brolléus, som säger att Ingvar Fogelqvist är en snäll gammal farbror som inte vill någon illa. Det hade  inte skadat med lite mer research där, Ingvar Fogelqvist har varit i blåsväder förr. I en intervju från 2015 hävdar han att homosexualitet är en sjukdom, vilket går att läsa i en artikel i SvD. Nej, någon snäll gammal farbror är han sannerligen inte.

Det är också intressant att återigen uppleva Katolska kyrkans strategi vid avslöjanden eller kritik. Taktiken är generell och används vid stort och smått.

Det första är att bagatellisera det inträffade, ett litet misstag bara. Pressar man dessa debattörer på om det verkligen inte är en lögn att ge fel uppgifter och ändra sig först när detta är bevisat, blir det tyst eller så byter man ämne.

Misstänkliggör uppgiftslämnaren. Flera började spekulera om vem som kunde ha lämnat uppgifterna och vederbörandes dunkla syften… Att  anledningen kan var på visa på hur lögner och rykten florerar i en församling har inte fallit dem in. Eller så är det också dunkla avsikter? Hade uppgiftslämnaren varit katolik hade olika typer av bestraffningar blivit aktuellt, om det hade gått att komma åt personen.

Det positiva som ändå kan komma ut ur den här historien är ändå att det förhoppningsvis riktas mer uppmärksamhet på vad som händer de katolska församlingarna och att fler vågar säga ifrån och anmäla om det är rent olagliga saker som sägs.

Kommentarer inaktiverade för Klagandet i Växjö- exempel på hur det låter i katolska församlingar

Under Katolska kyrkan, Samhälle

Värna människors frihet, begränsa den inte

Det pågår en debatt i landet om vad de kristna samfunden ska göra och inte göra. Tyvärr är det som så ofta  konservativa troende som tar sig friheten att tala för alla kristna, vilket gör att den bild omvärlden får av kristna förstås blir missvisande. De flesta av oss är som folk är mest, men kristna.

När det gäller Svenska kyrkan gnäller vissa personer,  oavsett vad ledningen gör. I en diskussion jag deltog i nyligen klagade någon på att Svenska kyrkan inte tar ställning politiskt. Jag påpekade då att Svenska kyrkan var en av de organisationer som skulle delta i demonstrationer mot NMR i Ludvika och Boden, vilket jag såg som ett utmärkt politiskt ställningstagande. Nej, det var fel sorts engagemang invände den ena personen, nej det är arbetarnas dag protesterade den andra. Jag tror helt enkelt att de ville klaga och diskussionen kändes ganska meningslös.

Ärkebiskop Antje Jackelén tar upp ämnet kristnas politiska engagemang i en krönika i Kyrkans tidning. Själva kärnan i i den politik som kristna kan ägna sig åt sammanfattas väl i nedanstående citat:

”Vad menas egentligen med politisering av kyrkan? Om politisering är att göra kyrkans uppdrag känt i det offentliga rummet, då är jag stolt och tacksam över att vara ärkebiskop i en sådan kyrka. Om politisering innebär att gå ett visst partis ärenden, då säger jag att politisering är synd.”

Ärkebiskopen tar bl.a. upp samarbeten som Svenska kyrkan har med kyrkor i Indien, Egypten, Irak och Myanmar handlar om fredsbyggande, demokrati, kvinnors rättigheter och arbete mot genusbaserat våld.

Något som jag inte tycker lyfts fram tillräckligt i debatten är att Svenska kyrkan är en del i ett internationellt nätverk av Lutherska samfund, The Lutheran World Federation. På organisationens hemsida kan man läsa att de första kvinnliga lutherska prästerna i Thailand, Rev. Jongkolnee Sampachanyanon Sim och Rev. Somporn Kulachote, nyligen har vigts till sitt ämbete.

Katolska kvinnor kämpar fortfarande för möjligheten att få sin prästkallelse prövad, en stödaktion av modiga irländska katoliker nämns på We are Church Ireland´s webbplats.  Att verka för att alla människor ska kunna få en prästkallelse prövad är ett angeläget samarbetsprojekt mellan olika kristna samfund. Något som ger människor mer frihet, mer möjligheter och ett bättre liv. Den typ av politik jag anser är förenligt med kristen tro.

Kommentarer inaktiverade för Värna människors frihet, begränsa den inte

Under Samhälle, Svenska kyrkan