Kategoriarkiv: historia

Redan de gamla egyptierna vägde den dödes själ på våg

Ett vanligt motiv i kyrkomålningar från främst Uppland och Gotland och de flesta från 1400-talet är ärkeängeln Mikael som själavägare. Den intresserade kan läsa om folktron kring Mikael och Mickelsmäss på Nordiska museets informativa webbplats.

Men hur många har funderat på hur de här berättelserna om hur de dödas själar vägs på en våg för att sedan sorteras i onda och goda uppkommit? Det hade i alla fall inte jag gjort, tills jag för några år sedan insåg att det mesta i kristendomen har sina rötter i de äldre religionerna runt Medelhavet.

Ancient History Encyclopedia kan man läsa om hur guden Osiris väger den dödes hjärta på en gyllene våg med sanningens fjäder i den andra vågskålen. Befinns den döde ha levet ett gott liv, förs denne vidare till föregångaren till himmelrike. Den som inte passerar provet slukades av guden Amenti, ibland Amut, utrustad med bl.a. ett krokodilhuvud. Han bör vara den ursprunget till de medeltida kyrkomålningarnas suggestiva skildringar av helvetesgapet.

Annonser

Kommentarer inaktiverade för Redan de gamla egyptierna vägde den dödes själ på våg

Under historia, Religion-allmänt

Påsken-att våga gå mot strömmen

När det gäller Påsken är vi här och nu på en lång historisk utvecklingslinje och det gäller förstås samma sak för andra högtider. Inga traditioner,eller för den delen religioner, är statiska utan ständigt stadda i förändring. Även om en del människor närmast förtvivlat förnekar detta. Jag har skrivit om en del av de olika delar som smält samman i vår påsk i en tidigare blogg. För den som vill läsa mer om just Skärtorsdagen finns intressant läsning på Nordiska museets webbplats. Man ska då komma ihåg att Nordiska museet täcker tiden från 1600-talet och framåt, grovt räknat.

Men i det här inlägger tänkte jag skriva om Stilla veckan. I Palmsöndagens predikan fick vi (som vanligt) höra om hur Jesus rider in i Jerusalem, väl medveten om att många av dem som nu ropar Hosianna om några dagar ska ropa korsfäst. Sedan fortsatte predikan med frågan om hur det är med oss själva?  Hur långt vågar var och en av oss gå emot strömmen? Var går min gräns för vad jag vågar? Många journalister, politiker och andra måste tyvärr ställa sig den frågan idag, när lögner, ryktesspridning, hat och rena hot är en del av debatten.

De som var drivande när Jesus, på lösa grunder, anklagades och sedan dömdes till döden var de judiska översteprästerna. Romaren Pontius Pilatus hade kunnat ändra världshistorien om han stått på sig och fortsatt hävda att på så här lösa grunder dömer jag ingen. ”Folket” hade också kunnat ändra historien om var och en tagit ansvar, tänkt till och bett Pontius Pilatus frige Jesus.

Bibelns berättelser utmanar oss hela tiden till utveckling, att växa som människor och kristna. I år har min förståelse för betydelsen av att våga gå mot strömmen blivit fördjupad. Men också förståelsen för att det kan ha ett väldigt högt pris och att var och en får göra så gott den kan och vågar. Bättre att man lajkar en kommentar man tycker är bra, än att vara helt tyst.

Jag tänker ofta på de modiga människor som försöker förändra Katolska kyrkan. Den irländske prästen Tony Flannery som bl.a. stått upp för kvinnors rättigheter. På sin blogg publicerar han en artikel han skrivit om hur illa kvinnor behandlats i Katolska kyrkan genom historien. Flannery utmanar ärkebiskopen Diarmaid Martin att under de två sista åren av sin ämbetstid försöka åstadkomma en förändring, vågar Martin det?  Tony Flannery själv har trakasserats på många sätt. För tillfället får man upp en sidan som erbjuder Viagra som första förslag när man googlar på Tony Flannery. En kvalificerad gissning är att det är ”goda” kristna som ligger bakom det försöket till smutskastning.

En annan katolik som drabbats hårt för sitt mod är teologen Tina Beattie. Hon skriver i en artikel i The Guardian om hur hon censurerats för att hon tagit upp frågor som kyrkans syn på preventivmedel och kvinnliga präster. I en diskussion ingår givetvis att man kan bli motsagd, men det är något annat än att trakasseras, hotas och råka ut för ryktesspridning.

Och då står vi där igen, med frågan var står jag? Sprider jag lögner och rykten vidare, i värsta fall medveten om att de är just det? Eller försöker jag gå emot drevet? Om jag ser att någon blir hårt ansatt, håller jag tyst eller stöttar? Blir någon utfryst, står jag vid den personens sida eller vill jag inte lägga mig i?

Kommentarer inaktiverade för Påsken-att våga gå mot strömmen

Under historia, Religion-allmänt

Detta har vi kämpat för…

När det gäller frågor som t.ex. jämställdhet och preventivmedel finns det en del konservativa personer, i allmänhet män, som talar om vad kvinnor vill, s.k. mansplaining. Kvinnor vill, enligt dem, egentligen vara hemma med sina barn och nåja, det går väl inte riktigt att säga att kvinnor inte vill använda preventivmedel, ens för den mest övertygade värdekonservative kristne.

Vad de här personerna glömmer är att inget av det som uppnåtts t.ex. förskolor eller tillgång till preventivmedel bara har råkat ske, utan allt är resultatet av en kamp, från i första hand kvinnor. Det har funnits modiga förgrundsgestalter som fått betala ett högt pris för sitt engagemang och i vars fotspår alla mindre modiga har kunnat gå. De första barnstugorna fanns redan i mitten på 1800-talet och gjorde det möjligt för fattiga kvinnor att arbeta, utan att behöva lämna barnen vind för våg. Men vanligt blev det först på 70-talet, då det genomfördes demonstrationer under parollen ”Ropen skalla, daghem åt alla”.

RFSU har samlat en del viktiga årtal för reformer som på olika sätt rör jämställdheten och som kan vara bra att dra sig till minnes.

Som framgår att sammanställningen ovan har även de homosexuellas rättighet kommit successivt och för att människor kämpat för dem. Så sent som 1979 slutar man räkna homosexualitet som en sjukdom och först 2009 blir äktenskapslagstiftningen könsneutral. Jag mötte några av pionjärerna i kampen för homosexuellas rättigheter för ett par år sedan och skrev om det i bloggen ”Mycket har förändrats sedan slaget i Storkyrkan”.

Det gemensamma för de här framstegen som gjorts är just att de tillför något. Även kvinnor har fått möjlighet att arbeta, barnen har fått en organiserad barnomsorg och i synnerhet de barn som har torftiga eller dåliga hemförhållanden får en fristad på förskolan. Människor kan välja när de vill bilda familj och det förekommer inga illegala aborter i Sverige. Även homosexuella kan gifta sig om de önskar. Det tillför värden, men tar inte bort några, vilket är viktigt att komma ihåg.

De senaste dagarna har det förekommit en debatt om månggifte, detta p.g.a. att det kommit familjer hit till Sverige där en man har haft flera fruar. Lisa Magnusson tar upp det i en signerad ledare, där hon argumenterar för att de som älskar varandra ska kunna välja formen för sitt äktenskap och hänvisar just till homosexuellas rättigheter. Även om hon är väl medveten om att de inblandade kvinnorna kanske mer eller mindre tvingats in i äktenskapet

Jag tycker inte att det är riktigt jämförbart, för det första har jag svårt att tro att det finns så många som skulle föredra den här typen av äktenskap så mycket att de är beredda att kämpa för den. Sedan är det frågan om att tillföra eller dra ifrån och här tror jag att risken att människor,  i synnerhet kvinnor, tvingas in i ett månggifte väger över det positiva i att leva som man vill. Fast helt säker är jag inte.

Kommentarer inaktiverade för Detta har vi kämpat för…

Under historia, Samhälle

Maja Hagerman om julen

I Dagens DN finns en intressant text av Maja Hagerman. Hon skriver om julfirandet,men kanske ännu mer om hur det historiska sammanhanget påverkat och påverkar människors syn på julen. Maja Hagerman inleder med att ta upp en artikel från 1894 i Svenska Fornminnesföreningens tidskrift författad av Oscar Montelius, en av pionjärerna inom arkeologin här i landet. Montelius slår fast att julen i norden från början var en ljusfest och stödjer detta bl.a. på den romerske historikern Prokopios. Denne beskrev hur nordborna skickade upp spejare på de högsta bergstopparna för att spana efter solens återkomst. När spejarna rapporterat att de sett den ordnade befolkningen fester för att fira detta.

Även efter att kristendomen införts fortsatte julen enligt Montelius att vara den största högtiden, fast påsken egentligen är viktigare för kyrkan.

Maja Hagerman tar upp ännu en uppsats ”Om julens härkomst”  som skrevs 1899 av folklivsforskaren Nils Edvard Hammarstedt. Hos honom ligger, enligt Hagerman, tyngdpunkten på förfäderskult i stället för solkult. Julen ursprung står att finna i en forngermansk högtid med rötter i stenåldern.

För min del ser jag Nationalromantikens idéer hos både Montelius och Hammarstedt. I slutet på 1800-talet fanns det de som tyckte att svenskarna blivit för veka och de blickade bakåt mot tider då Sverige var starkt, som Stormaktstiden och Vasatiden. Eller ännu längre tillbaka till förhistorisk tid. Vilket förstås färgade hur tidens forskare såg på t.ex. julens ursprung.

Kristna forskare ser i första hand ett ett judiskt ursprung till vårt julfirande, vilket framgår av signaturen Inez kommentar till min blogg Glad Saturnalia.

Jag vill stanna upp lite vid ljusets betydelse i äldre tid, egentligen ända fram till tidigt 1900-tal. Vi tänker kanske inte på det idag, när vi har ett överflöd av elektriskt ljus. Men förr var ljuset värdefullt, inte minst här i norden. Det var dyrt att lysa upp ett hem. Jag har läst skildringar från 1700-talets högreståndsmiljöer där fester bedömdes bl.a. efter hur många ljus värden hade kostat på sig.

Fester som firar ljusets återkomst, fester för solen verkar kanske lite märkligt för dagens människor. De flesta av oss tänker längre inte på hur beroende vi är av den.  Att vara världens ljus, som Jesus beskrivs som hade, tror jag, en annan laddning för människor som bokstavligen levde mer i mörker än det har för oss idag. Inte heller dagens kristna tror jag förstår symoliken som kristna i äldre tider.

För att återgå till Maja Hagerman så ser hon förskolorna som dagens traditionsbärare och hon avslutar sin text så här med anknytning till Luciafirandet:

”Genom traditionen kommer barnen mot oss bärande på sitt budskap om framtiden. Alla som vill är ljusbärare. Och detta kan minsta unge genast förstå, glädjen i att få vara den som kommer med ljusets budskap i en mörk tid.”

Jag håller med om att vi verkligen behöver ljusets budskap i alla bemärkelser och önskar mina läsare en god, ljus och fridfull jul!

 

 

2 kommentarer

Under historia