En patient har sökt hjälp på vårdcentral vid olika tillfällen för lite ovanliga symtom. Det är inget läkarna känt igen, vilket resulterat i en verkningslös behandling och i övrigt ingen hjälp alls.
Patienten har en bekant som jobbar i vården, men har som princip att inte besvära denne med frågor. Efter ett par års besvär börjar hen dock bli desperat och ringer till sist sin bekant.
Det vill sig så väl att den här personen är utbildad inom rätt specialitet och direkt är i stort sett säker på vad patienten lider av och vart hen ska vända sig.
Problemet är att patienten inte har en sjukvårdsförsäkring så det blir inte en specialistmottagning, utan vårdcentralen igen. Patienten har nu ett förslag på diagnos och då går det lättare att bli tagen på allvar. Någon remiss blir det inte utan läkaren på VC ska konsultera en specialist. Patienten tycker att det låter som doktorn tänker på fel specialist men blir osäker.
Väl hemma kontrollerar hen med bekantingen, jodå patienten hade rätt och doktorn fel. Patienten ringer till vårdcentralen. Det visar sig att doktorn redan har ringt till specialisten som var fel och som påpekade detta och hänvisade till rätt specialist.
Vilket otroligt slöseri med tid och resurser här har varit, så här långt. Och det är ju inte på långa vägar klart ännu. Förutom att återskapa snabbare vägar genom vården rent allmänt, är frågan hur patienter med ovanliga diagnoser ska fångas upp tidigare?
Annelis blogg 