Kategoriarkiv: Katolska kyrkan

Det finns många sorters knasbollar i vår Herres hage

För några dagar sedan dök en helt absurd artikel från The Guardian upp i mitt Facebookflöde. Det handlade om den katolske prästen Rafał Jarosiewic i norra Polen, som av någon anledning bestämt sig för att ordna ett bål där församlingsborna kunde bränna föremål som de ansåg var onda, magiska eller ockulta:

”In the pictures, flames consumed an African wooden mask, a small Buddhist figure, figurines of elephants, books on personality and magic, and children’s novels from JK Rowling’s Harry Potter series.”

Efter att de fått hård kritik bad Jarosiewic och de andra prästerna som var inblandade om ursäkt. De kunde inte riktigt förklara sina varför de gjort som de gjort, men hade inte menat att någon skulle blir upprörd. Min första reaktion var att skratta åt det hela, vilka knasbollar. Men det finns en allvarligare sida av det här, det har bränts misshagliga böcker förr. På Forum för levande historia kan man t.ex. läsa om 1930-talets bokbål i Tyskland där litteratur som ansågs vara otyska brändes. Bokbål är helt enkelt inget gott tecken.

Det är alltså oerhört viktigt att, som människor gjorde i Polen, säga ifrån. Det är också ett sätt att visa att, nej de flesta kristna tänker inte så här. Som jag har skrivit tidigare behöver vanliga, sansade kristna ta mer plats och inte låta de konservativa ibland fundamentalistiska grupperna tala för alla kristna.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Katolska kyrkan

#overcoming silence

Här i Sverige är det huvudsakligen förtrycket av kvinnor inom islam som uppmärksammas. Den globala rörelse av  kvinnor som kämpar mot patriarkala strukturer inom Katolska kyrkan får väldigt lite plats i media. Voices of Faith, som vill öka kvinnors inflytande i kyrkan, verka för att katolska kvinnor ska kunna bli diakoner och präster  och förstås se krafttag mot övergrepp mot kvinnor och barn har startat en kampanj. #Overcoming silence vill skapa en opinion för en förändring. Ett skakande exempel är Barbara Dorris berättelse om hur hon från 6 års ålder blev våldtagen av en katolsk präst. Hon frågar sig varför ingen vuxen i omgivningen reagerade på att prästen ville vara ensam med en liten flicka. Historien fortsätter med en ung präst med ett liknande beteende, där Barbara Dorris försökte slå larm till en ointresserad kyrkoledning.

Utsträck arbetet mot förtryck av kvinnor till andra religioner än Islam!

Lämna en kommentar

Under Katolska kyrkan

Tro, tradition och religion

Jag har ofta glädje av reflektionerna i bloggen ”Tankar inför helgen” på Svenska kyrkans webbplats. Inför Trettonhelgen skriver prästen Ulf Söderlind under rubriken ”Balans och närvaro” om sökandet som trons motor:

”Sökandet är trons motor. Vi människor kommer alltid att söka, även när vi funnit det vi söker, så fortsätter trons äventyr. Ju mer jag finner Jesus, dess då mer söker jag honom. Och sökandet blir intensivare och djupare ju fler gånger vi ger oss ut för att hitta.”

Sökte gjorde också de österländska stjärntydarna som det berättas om i NT. De sökte ett kungabarn och kom fel, till Kung Herodes. Sedan följde de stjärnan och lämnade sina föreställningar om vad de sökte och kom rätt. Gåvorna guld, rökelse och myrra kan symbolisera  Jesu natur, gul-hans kungavärdighet, rökelse-hans uppdrag och myrra-som användes vid begravningar, Jesu död.

”Dessa gåvor visar riktningen i vårt sökande. Guldet handlar om våra skickligheter. De ställer vi i människors tjänst. Rökelsen är ett tecken på våra böner. De är vårt beroende av Gud. Myrran är det Jesus gjort och gör för oss i våra liv. Här får sökandet sin balans och lösning.”

Jag kan förstås inte låta bli att gå in på Nordiska museets webbplats och se vad de skriver om de svenska traditionerna kring  Trettonhelgen. I det gamla bondesamhället vandrade stjärngossar runt mellan gårdarna i sällskap med julbocken och Kung Herodes. I städerna tiggde djäknarna (latinskoleeleverna) ihop pengar för nästa termin på detta sätt. Men traditioner förändras och med tiden dök stjärngossarna i stället upp i Lucia-tågen.

Efter denna utvikning tar jag en titt på vad Katolska kyrkan ägnar sig åt och det handlar som vanligt mycket om formen, religionen. Nya sexuella övergrepp uppdagas och i Sverige förfasar sig diakonen Göran Fäldt över att jesuiten James Martin m.fl. anser att samkönade relationer ska inbegripas i familjebegreppet.Vilket Iréne Nordgren skriver om på Katolsk Visions blogg.

Jag tror tyvärr att det finns en ”marknad” för regelreligiositet och quick-fixar. Gör som jag säger, så älskar Gud dig är en på sitt sätt enklare väg än att ge sig ut att söka efter oväntade. Men jag är glad att Svenska kyrkan håller sökandets fana högt.

 

Kommentarer inaktiverade för Tro, tradition och religion

Under historia, Katolska kyrkan, Svenska kyrkan

Halloweenfirande i kyrkan-inget att förfasa sig över

Kreativiteten är stor bland konservativa kristna när det gäller att hitta anledningar att kritisera Svenska kyrkan. Senast förfasade sig några av dem över att en församling hade haft halloween-firande för en grupp barn i åldern 1-5 år. Direkt komiskt blev det när en katolik i kommentarsfältet gladde sig över att Katolska kyrkan inte hade visat intresse för halloweenfirande. För att förstå varför behöver man känna till historien bakom det som vi nu ser som en amerikansk och kommersiell företeelse.

Halloween  är en förkortning för Hallow’s Even eller All Hallow’s Eve och inleder traditionellt tredagarsfirandet som fortsätter med alla helgons dag och alla själars dag. I likhet med de flesta högtider har Halloween en bakgrund med pålagringar från olika tider och religioner. Troligen går traditionen tillbaka på kelternas skördefirande, i synnerhet Samhain som firades den 31 oktober- 1 november i framförallt Skottland och Irland. Människorna trodde att gränsen mellan de levandes och de dödas världar var tunn vid Samhain. Därför bad man för de döda och tände ljus, för att sedan äta och dricka tillsammans. Även de döda erbjöds en måltid.

Den kristna kyrkan har alltid varit bra på att infoga seder och bruk man inte kan utrota i kyrkoåret. Och så gör den tidiga kyrkan också med Samhain som ges ett lämpligare innehåll. Så här skriver engelska Wikipedia:

”The feast of All Hallows’, on its current date in the Western Church, may be traced to Pope Gregory III‘s (731–741) founding of an oratory in St Peter’s for the relics ”of the holy apostles and of all saints, martyrs and confessors”.[77][78] In 835, All Hallows’ Day was officially switched to 1 November, the same date as Samhain, at the behest of Pope Gregory IV.[79] Some suggest this was due to Celtic influence, while others suggest it was a Germanic idea,[79] although it is claimed that both Germanic and Celtic-speaking peoples commemorated the dead at the beginning of winter.[80] They may have seen it as the most fitting time to do so, as it is a time of ‘dying’ in nature.[79][80] It is also suggested that the change was made on the ”practical grounds that Rome in summer could not accommodate the great number of pilgrims who flocked to it”, and perhaps because of public health considerations regarding Roman Fever – a disease that claimed a number of lives during the sultry summers of the region.

Alla högtider förändras som sagt med tiden och till Halloween kom så småningom att läggas alla de upptåg som vi nu förknippar med firandet. Irländska och skotska invandrare tog Halloween med sig till Amerika där det tidigast är känt från 1700-talet. Med tiden har det mer blivit som en karneval där inte bara kristna deltar.

På Nordiska museets utmärkta webbplats kan man läsa en kortare text på svenska om Halloween där man pekar på att det är ett bra exempel på en migrerande högtid. Det kom till Sverige i slutet på 1980-talet och upplevs här som sekulär och ganska kommersiell högtid.

Nå, är det då så hemskt att ta in halloweenfirandet i en svenskkyrklig församling? Nej, det har ju kristna, visserligen katolska, rötter så det är mer en fråga om hur man gör. Det är ju ett tillfälle att tala om livet, döden och hur människor har trott. När det gäller små barn är nog ändå det viktigaste att ha roligt.

En annan tanke som slår mig är att etnologi borde vara ett skolämne. Om fler kände till bakgrunden till traditioner vi betraktar som väldigt svenska och oföränderliga, skulle många bråk kunna undvikas.

Kommentarer inaktiverade för Halloweenfirande i kyrkan-inget att förfasa sig över

Under Katolska kyrkan, Religionshistoria, Svenska kyrkan

Vilka signaler sänder en kyrkoherde som inte vill viga samkönade par?

Har det någon betydelse om en kyrkoherde inte vill viga samkönade par? Den frågan är aktuell efter att Matteus församling utsett Petter Sundelius till ny kyrkoherde, vilket bl.a. Mitti skrivit om. I intervjun uttrycker sig Sundelius diplomatiskt, det här är vad han har kommit fram till och att samkönade par självklart ska kunna bli vigda i församlingen.

Med tanke på att kyrkoherden är chef i församlingen, ser jag det som problematiskt om vederbörande talar om att han helt enkelt vill diskriminera en grupp, homosexuella. Det går emot Svenska kyrkans budskap som jag tolkar det.

Ja, men samvetsfriheten då invänder någon? Men frågan är om det är en frihet att få stänga ute människor ur en gemenskap p.g.a. deras sexuella läggning? En av prästens uppgifter är att viga par, ska inte brudparets tro vara det avgörande för om man som präst accepterar att göra det?

Som jag skrivit tidigare är dock problemen i Svenska kyrkan än västanfläkt i jämförelse med de som katoliker får leva med. Iréne Nordgren skriver på Katolsk Visions blogg om den tyske jesuiten Ansgar Wucherpfennig som varit rektor för jesuiterna universitet i Sankt Georgen. Han har inte fått sitt förordnande förlängt eftersom han uttalat sig positivt om homosexuella. Här är det inte tal om någon samvetsfrihet.

Men är jag inte inkonsekvent om jag tycker att Ansgar Wucherpfennig ska få fortsätta som rektor? Nja tänk på att han vill bjuda in fler i kyrkans gemenskap, inte stänga ute fler. Det är skillnad anser jag.

2 kommentarer

Under Katolska kyrkan, Svenska kyrkan

Övergreppen Katolska kyrkan gärna vill glömma

Jag har tidigare skrivit att det katolska medverkandet i vad som, i alla fall periodvis, är ett drev mot Svenska kyrkan görs i stället för att engagera sig i rötan i det egna samfundet. När jag skrev detta visste jag inte att en ny stor skandal där Katolska kyrkan är inblandad var på gång.

Nu är det årtionden av katolska prästers sexuella övergrepp mot barn i Pennsylvania som avslöjats skriver DN. Högsta domstolen där släppte nyligen en rapport som visar att tusentals barn är drabbade och över 300 katolska präster har begått övergrepp. Fallen har i vanlig ordning mörkats av Katolska kyrkans ledning. De flesta övergreppen skedde innan 2002 då ett nytt regelverk antogs av de amerikanska biskoparna. Jag vill här tillägga att det kan ta lång tid innan offren berättar om vad de varit med om, så än kan man inte säga om antalet övergrepp under senare år. Det är bara att hoppas att de är få.

National Catholic Reporter skriver även de att Vatikanen efter två dagars tystnad uttalade sig om rapporten. Vatikanens talesman Greg Burke sade att Heliga stolen tar Högsta domstolens rapport på stort allvar. Nu är det knappast några nyheter för kyrkans ledning eftersom rapporten inte enbart bygger på vittnesmål utan kyrkliga dokument:

”More than 300 priests were accused of committing sexual assault in the report, which spanned 70 years and was built on church records and testimony from victims and witnesses.”

Det kan för övrigt bli ett tufft besök på Irland för Påven, The Guardian rapporterar att antalet mässbesökare sjunker snabbt och att kyrkan tappar mark som auktoritet. Vilket inte är så konstigt, landet är ju också hårt drabbat av sexuella övergrepp och frågan är nu om Franciskus tar sig tid att träffa och tala med överlevande?

Till det ska läggas såren efter The Magdalene Laundries, tvätterierna där fattiga kvinnor och flickor som ansågs vara ”fallna” hölls som slavar. Och förstås det mödra- och barnhem där ogifta fattiga mödrar slet hårt och födde sina barn som sedan såldes, ofta till amerikanska föräldrar. Jag har skrivit om det i bloggen Philomena – om Katolska kyrkans mörka sidor.

Tidigare försäkringar om att man ska gå till botten med de här skamfläckarna i Katolska kyrkans historia har varit ett spel för gallerierna. Återstår att se om något händer nu. Tidigare ambassadören vid Heliga stolen, Ulla Gudmundson, påpekar i en intervju, som är låst, i Kyrkans tidning att en förändring också kräver att människor sluta blunda och vända bort blicken. Och så är det ju, övergreppen skulle inte kunna fortgå om människor som vet eller anar säger ifrån.

Kommentarer inaktiverade för Övergreppen Katolska kyrkan gärna vill glömma

Under Katolska kyrkan

Mer om katolsk dubbelmoral i Irland

För några dagar sedan sändes den mycket sevärda filmen Philomena med Judi Dench och Steve Coogan i huvudrollerna. Filmen bygger på en verklig berättelse om en av alla de fattiga unga kvinnor på Irland som blev gravida utan att vara gifta. Det var oerhört skamfullt och flickorna/kvinnorna placerades på hem drivna av katolska organisationer där de fick arbeta under slavliknande förhållanden och sedan tvingades att gå med på att adoptera bort barnen. Kyrkan fick bidrag från staten för att bedriva verksamheten, men tjänade extra genom att sälja barnen till rika amerikanska par. Philomena Lees son hamnade just hos ett sådant par och i filmen får vi följa huvudpersonernas sökande efter honom.

Den som vill, kan läsa mer om bakgrunden i den här artikeln publicerad av RTE. Stigmatiseringen av ogifta mödrar och deras barn som pågick ända in på 1980-talet, så vitt jag kan förstå och gick hand i hand med social kontroll. När Irland blev självständigt från Storbritannien 1922 så ökande antalet barn som dog av vanvård eller helt enkelt blev dödade drastiskt.

”The Irish Times journalist, Kathy Sheridan, has reported that, between 1922 and 1950, more than 183 women stood trial for the murder of a newborn, a not insubstantial number given that domestic violence is generally grossly under reported.”

Nästa steg var de katolska inrättningarna Magdalen tvätterierna och andra hem för ogifta mödrar och barn. ”The Adoption Rights Alliance” räknar med att 90 000 ogifta kvinnor tvingades adoptera bort sina barn.

Det fanns några journalister som försökte slå larm:

”Reviewing its first edition in 1997, Padraig Ó Moráin the then Social Affairs Correspondent with the Irish Times called it ”one of the finest pieces of journalism this reader has come across for many a day”.

He said: ”It tells the story of the ruthless determination of the Catholic Church in this country to export ‘illegitimate’ babies to the United States in the 1950s, 1960s and 1970s so that they would never be adopted by Irish Protestant families.

”It tells of the collusion of the Irish State in this traffic despite warnings by – among a few others – Dr Noel Browne. And it tells of the callous failure of the modern State to lift a finger to help mothers and babies separated in those dark decades to meet again.”

Dr Browne had served as Minister for Health between 1948 and 1951.”

Som så ofta när det gäller Katolska kyrkan möttes frågorna med lögner och undanflykter, vilket gjort lidandet värre för de drabbade. Och det gäller ju inte ”bara” mödrar och barn utan andra släktingar.

Det säger en del om priset för dubbelmoral och en människosyn där bara barn födda under ”rätt” omständigheter tillerkänns ett värde. I vissa länder är det fortfarande så att sexualundervisningen är undermålig, tillgången på preventivmedel dålig, men den som blir gravid utan att vara gift blir stigmatiserad. I konservativa kristna kretsar är inte heller barn till homosexuella värda den trygghet som man talar sig varm om annars.

Kommentarer inaktiverade för Mer om katolsk dubbelmoral i Irland

Under Katolska kyrkan, Samhälle

Klagandet i Växjö- exempel på hur det låter i katolska församlingar

I en artikel i Smålandsposten sade kyrkoherden i den katolska församlingen i Växjö, Ingvar Fogelqvist att de sökt bygglov för klockringning men nekats. Samtidigt fick Stiftelsen Växjö muslimer tillåtelse till böneutrop på fredagar. ”Nyheten”  spreds i Sverige och i världen i mitten av maj och gav upphov till många hatiska kommentarer. P4 Kronoberg fick ett tips om att den här ansökan om bygglov kanske inte existerade och gick igenom alla ansökningar så långt tillbaka som 1996 men fann ingen bygglovsansökan.

När detta kom fram ändrade Ingvar Fogelqvist sina uppgifter:

Ingvar Fogelqvists förklaring är att man måhända inte ansökt om att få ringa, men att man under ett möte 1993 ska ha fått en muntlig avrådan från att ringa i klockan.

– När vi har tryckt ut det här hör kyrkoherden av sig och berättar att det ska handla om en muntlig avrådan inför ett möte om bygglov för 25 år sedan, där den tidigare pastorn Paul Redmond ska ha hört detta. Det är inte riktigt samma sak. Han och de andra i kyrkan mår inte bra efter det här. Det är inte riktigt bra. Det här är en snäll farbror, han känner ju sig riktigt dum. Det var inte hans avsikt, säger Per Brolléus.

DN sammanfattar alla turerna väldigt bra i en artikel

Utifrån mina tidigare erfarenheter som katolik, är min reflektion att det här är ett typexempel på det skitsnack (om man ska tala klarspråk) som förekom då och uppenbarligen nu också i katolska församlingar. Man talar illa och ofta osant om icke-katoliker och i synnerhet då den sekulariserade kalla världen, Svenska kyrkan och muslimer. Den här gången råkade det bli en nyhet. Men det är en kultur som skulle må bra av att lyftas fram i ljuset, eftersom den skapar en osund vi mot dem känsla.

Ett misstag som många gör att betrakta Katolska kyrkan som lite gammalmodig och harmlös. Vi ser det hos journalisten Per Brolléus, som säger att Ingvar Fogelqvist är en snäll gammal farbror som inte vill någon illa. Det hade  inte skadat med lite mer research där, Ingvar Fogelqvist har varit i blåsväder förr. I en intervju från 2015 hävdar han att homosexualitet är en sjukdom, vilket går att läsa i en artikel i SvD. Nej, någon snäll gammal farbror är han sannerligen inte.

Det är också intressant att återigen uppleva Katolska kyrkans strategi vid avslöjanden eller kritik. Taktiken är generell och används vid stort och smått.

Det första är att bagatellisera det inträffade, ett litet misstag bara. Pressar man dessa debattörer på om det verkligen inte är en lögn att ge fel uppgifter och ändra sig först när detta är bevisat, blir det tyst eller så byter man ämne.

Misstänkliggör uppgiftslämnaren. Flera började spekulera om vem som kunde ha lämnat uppgifterna och vederbörandes dunkla syften… Att  anledningen kan var på visa på hur lögner och rykten florerar i en församling har inte fallit dem in. Eller så är det också dunkla avsikter? Hade uppgiftslämnaren varit katolik hade olika typer av bestraffningar blivit aktuellt, om det hade gått att komma åt personen.

Det positiva som ändå kan komma ut ur den här historien är ändå att det förhoppningsvis riktas mer uppmärksamhet på vad som händer de katolska församlingarna och att fler vågar säga ifrån och anmäla om det är rent olagliga saker som sägs.

Kommentarer inaktiverade för Klagandet i Växjö- exempel på hur det låter i katolska församlingar

Under Katolska kyrkan, Samhälle

Nunnor behandlas som tjänstefolk

” Tjänstekvinnan ska sättas i hårt, slitsamt och smutsigt arbete” Hon ska endast få ”grovt kött”  att äta och ”skall hållas nere under träldomens och tjänandets ok”. Så skrev den engelske munken Bartholomaeus Anglicus som levde på 1200-talet och undervisade i Paris skolor. Jag stötte på honom i Jeremy Mussons Up& Down Stairs Livet på engelska slott och herresäten i verkligheten, som finns på bokrean nu.

Tyvärr verkar mycket av den medeltida kvinnosynen leva kvar i Katolska kyrkan idag. Det jesuitdrivna magasinet America har publicerat en artikel som beskriver hur nunnor behandlas som tjänstefolk av biskopar och kardinaler. America refererar i sin tur till en artikel av Lucetta Scaraffia i Women Church World,” som ingår i Vatikanens tidning L’Osservatore Romano.

Redan i inledningen beskrivs i ett citat en situation som man inte trodde förekom i västvärlden:

”Some of them serve in the homes of bishops or cardinals, others work in the kitchens of church institutions or teach. Some of them, serving the men of the church, get up in the morning to make breakfast, and go to sleep after dinner is served, the house cleaned and the laundry washed and ironed,”

En nunna som kallas sr Marie berättar att de (nunnorna) sällan inbjuds att sitta med vid bordet under måltiderna. Nicole Winfield som skrivit artikeln i America konstaterar att det här förhållandet varit allmänt känt länge, men att det är anmärkningsvärt att en tidning som står så nära Vatikanen nu vågar skriva om saken. Redaktören för Women Church World Lucetta Scaraffia säger att de försöker ge en röst till dem som inte vågar säga något själva.

Jag misstänker att en och annan läsare tycker att om inte de här nunnorna är nöjda så får de väl säga ifrån eller helt enkelt säga upp sig. Men så enkelt är det förstås inte, många nunnor kommer från fattiga familjer i Afrika, Asien eller Latinamerika. De är beroende av försörjningen från sin orden och känner inte att de kan klaga på arbetsvillkoren.

I artikeln tas även våld mot kvinnor upp, Latinamerika är t.ex. den del av världen där kvinnor löper störst risk att drabbas av våld.  En anledning till att det nu faktiskt verkar gå att diskutera kvinnors situation i Katolska kyrkan är att påven Franciskus förefaller vara medveten om problemet. Han har sagt: ”that he was concerned that in many cases, women’s work in the church ”sometimes is more servitude than true service.” Men för att en förändring ska ske behöver han få mycket stöd underifrån.

 

 

 

Kommentarer inaktiverade för Nunnor behandlas som tjänstefolk

Under Katolska kyrkan

Årets svensk 2017 – hur tänkte juryn här??!

Tidskriften Fokus utsåg i år för tolfte året i rad Årets svensk och kriterierna juryn har att följa vid valet är:

”Utmärkelsen Årets svensk ska tilldelas en person som under året stuckit ut på ett sätt som förändrat Sverige till det bättre. Det kan, men måste inte innebära att personen gjort sig känd i offentligheten. Det centrala är att vinnaren visat prov på självständighet och originalitet i ett land som på gott och ont gillar det samstämmiga och välanpassade. Det är naturligt om Årets svensk har gjort sig fiender, inte bara vänner, för det är svårt att åstadkomma något värt att belöna, utan att det har ett pris.”

Valet i år föll på kardinal Anders Arborelius och jag undrar hur juryn tänkte där? Hur kan en person som inte är det minsta självständig, utan strikt följer sitt samfund dvs Katolska kyrkan, utan att någonsin uttrycka en egen åsikt, få priset? Juryns val gör att den som t.ex. tycker att det helt rätt att kvinnor diskrimineras, att homosexuella ska leva i celibat och inte får gifta sig, anses förändra landet till det bättre!

Anders Arborelius har inte protesterat mot hur de sexuella övergreppen inom Katolska kyrkan hanterats, han har inte sagt i från om de omänskliga abortlagstiftningarna i många katolska länder, nu aktuellt genom ett extremt fall, en kvinna i El Salvador som dömts 20 års fängelse efter ett missfall. Han har, mig veterligt, inte upplyst Vatikanen om att Sverige är ett bra land för familjer, många par väljer att skaffa 3-4 barn, eftersom vi har en väl utbyggd barnomsorg, föräldraledighet m.m. Hade han gjort något av detta hade det varit ett prov på självständighet och han hade fått betala ett högt pris, tro mig.

Kommentarer inaktiverade för Årets svensk 2017 – hur tänkte juryn här??!

Under Katolska kyrkan