Etikettarkiv: värderingar

Grattis allmänna rösträtten som fyller 100 år!

I morgon, den 17 december, firas att den allmänna rösträtten och alltså demokratin i Sverige fyller 100 år! Det är inte längre än så alla människors röst, oavsett kön och socialgrupp, har räknats. Värt att tänka på i tider då en del tar den  rättigheten för given och andra inte ens värdesätter den.

För min egen del var åren i Katolska kyrkan en ögonöppnare för hur ett samhälle kunde se ut utan demokrati, som för mig var något självklart. Erfarenheten att inte tas på allvar, inte ha något inflytande bara på grund av att jag är kvinna var omskakande och obehaglig.

Men man behöver bara gå hundra år tillbaka i tiden för att finna samma märkliga kvinnosyn här i landet som i Katolska kyrkan. Riksarkivet har gjort en pedagogisk genomgång av vägen fram till att kvinnorna i Sverige fick rösträtt. Man kan bl.a. läsa följande:

”I proposition nr 110 om rösträtt och valbarhet för kvinnor i riksdagsval från 18 maj 1912 argumenterades för en rad skäl till varför man måste låta kvinnan få rätten att rösta. Men argumenten präglas även av oro om den gifta kvinnan, som vid denna tid var omyndig, bör få rösträtt och inte som tidigare låta maken rösta.

Bland annat hävdar man att hon inte egentligen bör lämna hemmet för att rösta för då lämnar hon ju plikter och barn att åt sitt öde! Men i och med denna nya proposition nr.110, börjar man ifrågasätta kvinnans situation som gift och hennes möjligheter att påverka. Ska man kanske till och med ge gifta kvinnor utan barn rösträtt? Det är tydligt att man så smått börjar diskutera en ny könsmaktsfördelning.

Texten i propositionen belyser den svenska demokratiseringsprocessen och genusperspektivet som utvecklas nu. Propositionen skulle tjäna kvinnornas sak och en eventuell lagändring men samtidigt är det klart att det är en man som hållit i pennan.”

Den som vill kan jämföra med hur katolska påvar långt senare uttalat sig om kvinnor i en översikt som Vatikanradion gjort. Det är lätt att få intrycket av att mycken möda läggs på att få det att se ut som om kvinnor får inflytande, utan att någonting ändras på djupet:

”2015, 7 februari sa Franciskus vid möte med Påvliga kulturrådet att det handlar om att ta fram kriterier och nya tillvägagångssätt så att kvinnor inte känner sig som gäster i det sociala och kyrkliga livet utan helt och fullt som deltagare. Kyrkan är på det italienska språket ett feminint ord. Denna utmaning kan inte skjutas upp.”

Precis som i Sverige för 100 år sedan så är det inte frågan om att kvinnor får inflytande eller rösträtt, utan det är resultatet av en hård kamp. Egentligen är det alla de som kämpade, och för Katolska kyrkans del kämpar, vi firar i år. Utan deras kamp, ingen rösträtt och inget inflytande för kvinnor.

Det är inte bara Riksarkivet som lagt ut intressant material om processen fram till den allmänna rösträtten,  på Stockholmskällan finns en historik och med bilder samt länkar till källor.

 

Annonser

Lämna en kommentar

Under Samhälle

Vilka signaler sänder en kyrkoherde som inte vill viga samkönade par?

Har det någon betydelse om en kyrkoherde inte vill viga samkönade par? Den frågan är aktuell efter att Matteus församling utsett Petter Sundelius till ny kyrkoherde, vilket bl.a. Mitti skrivit om. I intervjun uttrycker sig Sundelius diplomatiskt, det här är vad han har kommit fram till och att samkönade par självklart ska kunna bli vigda i församlingen.

Med tanke på att kyrkoherden är chef i församlingen, ser jag det som problematiskt om vederbörande talar om att han helt enkelt vill diskriminera en grupp, homosexuella. Det går emot Svenska kyrkans budskap som jag tolkar det.

Ja, men samvetsfriheten då invänder någon? Men frågan är om det är en frihet att få stänga ute människor ur en gemenskap p.g.a. deras sexuella läggning? En av prästens uppgifter är att viga par, ska inte brudparets tro vara det avgörande för om man som präst accepterar att göra det?

Som jag skrivit tidigare är dock problemen i Svenska kyrkan än västanfläkt i jämförelse med de som katoliker får leva med. Iréne Nordgren skriver på Katolsk Visions blogg om den tyske jesuiten Ansgar Wucherpfennig som varit rektor för jesuiterna universitet i Sankt Georgen. Han har inte fått sitt förordnande förlängt eftersom han uttalat sig positivt om homosexuella. Här är det inte tal om någon samvetsfrihet.

Men är jag inte inkonsekvent om jag tycker att Ansgar Wucherpfennig ska få fortsätta som rektor? Nja tänk på att han vill bjuda in fler i kyrkans gemenskap, inte stänga ute fler. Det är skillnad anser jag.

2 kommentarer

Under Katolska kyrkan, Svenska kyrkan

Rick Riordan gör antikens gudavärld levande

Jag har tidigare skrivit om Rick Riordans serier om det antika Greklands och Roms gudavärld, böckerna om halvguden Percy Jackson. Riordan har sedan fortsatt med serien om Magnus Chase, son till den skandinaviska guden Frej som vävs ihop med den första serien genom Magnus kusin Annabeth som hör hemma bland de grekiska halvgudarna. Även i den tredje serien om faraoättlingarna Kane anar man att de också kommer att dras in i kampen mot kaos och förstörelse, det gäller att hindra jordgudinnan Gaia att vakna, syskonen Kane måste hindra kaosormen Apep att få makt.  i Skandinavien kämpar Magnus Chase och hans hjältar för att åtminstone skjuta fram Ragnarök. Även där är en gigantisk orm inblandad, Midgårdsormen.

Rick Riordan väver skickligt ihop dåtidens myter och berättelser med nutiden och de samtida tonåringar som är hjältarna. Läsaren lär sig, utan att tänka på det en hel del religionshistoria, får reflektera över olika etiska frågor. Ska man t.ex. hjälpa den som försökt skada en? Även mer filosofiska frågor som vad som händer med gudar och gudinnor som glömts bort tas upp. Finns de ändå, eller är gudavärlden beroende av att någon tror på dem? En fråga som den som författaren Neil Gaiman behandlat i boken American Gods.

Hur väl följer då Rick Riordan historien? Så vitt jag kan ser förvånansvärt nära, med tanke på att det verkligen är spännande episoder i nutiden han presenterar. De grekiska, romerska och nordiska halvgudarna skildras som sådana med vissa krafter som de fått från sin gudomlige förälder. Jason Grace, son till Jupiter, kan t.ex. flyga eller snarare bäras upp av vindarna. Karter och Sadie Kane hör däremot hemma i den egyptiska kontexten och beskrivs därför som ättlingar till faraoner och därför kan vara värdar för gudar och gudinnor. Sadie Kane samarbetar på det sättet med gudinnan Isis.

Sedan har jag gjort lite stickprov här och var, i synnerhet den egyptiska mytologin som jag inte kan så bra och när det är något som återfinns även i kristendomen. Guden Ra, beskrivs t.ex. ibland som treenig, han ska genom självbefruktning ska skapat gudaparet Shu och Tefnut,  som är aspekter av honom, Så vitt jag kan se liknar det också de gammaltestamentliga skapelseberättelserna. En annan, för kristendomen intressant egyptisk gud, är Ptah som kunde skapa genom ord och även var skulpturens gud.

Rick Riordans serier bör alltså kunna användas i religionsundervisningen i skolan, som ett sätt att väcka intresset för att lära sig mer om religion, historia och också nutiden. Och förstås att väcka intresset för läsning.

 

Kommentarer inaktiverade för Rick Riordan gör antikens gudavärld levande

Under Religion-allmänt, Religionshistoria, Samhälle

Religion – tro eller tyckande?

Håkan Lindgren har skrivit ett angeläget understreckare i SvD där han ställer frågan Kan religionen fylla tomrummet efter Gud?

Ateisten Lindgren refererar till medias rapporter om att religionen är på väg tillbaka in i samhället. Men vad är det egentligen man menar då? Liksom jag har han reagerat på att Gud inte är särskilt närvarande i den nutida väckelserörelsen, annat än för att ge legitimitet åt olika åsikter:

”Världen har upplevt många tidigare religiösa väckelser, men den här gången är det något konstigt med religionens återkomst: det är så lite religion i den. När vi talar om religionens återkomst talar vi om slöjor, aborter, delade badtider, evolutionsundervisning i skolan, skilsmässor, hbtq-rättigheter, förtryckande stater och förtryckande familjer. Det finns en gemensam nämnare här. Inget handlar om andlighet eller om livet efter detta. Allt handlar om makt: makten över andra människors vardagsliv här och nu. Många troende verkar uppriktigt sagt mer intresserade av makten över andra människors liv än av den himmel de säger sig tro på.”

Jag vill lägga till att det inte bara är Gud som är statist i många samfund, utan även tron. Du kan inte tro på att man inte får ha sex innan äktenskapet, det är din åsikt. Och visst har Håkan Lindgren rätt i att en hel del konservativa kristna framför allt verkar gå in för att begränsa och stänga ute dem som inte lever och tycker som de själva.

Irene Nordgren tar upp detta och frånvaron av ett glatt budskap, i en blogg på Katolsk Vision där hon ifrågasätter framstående katoliker som jesuiten Tomas Idergaard som är starkt negativ till Pride, medan hans amerikanske med broder James Martin är positiv till en inkluderande syn på HBTQ-personer. Diakonen Göran Fält anser att James Martins inbjudan till Världsfamiljmötet i Dublin borde dras tillbaka. Det handlar om att begränsa och utestänga människor från kyrkans gemenskap.

Men, och det nämner Håkan Lindgren i slutet av sin understreckare, de här personerna som fyller religionen med regler snarare än Gud och tro är inte de enda troende. De finns i varje samfund, i Katolska kyrkan är det sådana som James Martin SJ, här i Sverige sr Madeleine Fredell OP och förstås Katolsk Vision.

I Svenska kyrkan finns det visserligen representanter för ”regelreligionen”, men de är i minoritet. Vanligare är den typ av reflektion över tron som prästen Catharina Carlsson gör i Gud ser dig (som du är) där hon resonerar kring söndagens läsning ut Lukasevangeliets 18 kapitel. Om två män som beter sig helt olika i templet. Den ena jämför sig med andra, enligt honom, sämre människor, medan den andre, tullindrivaren, i stället ber Gud om nåd.

Catharina Carlsson skriver bl.a.

”Jesus säger oss att vi ska vara som den andre mannen. Varför? Jag tror att det är för Gud inte vill att vi ska förlita oss på våra egna gärningar eller förtjänande av Guds barmhärtighet. Istället ska vi förlita oss på Gud. Gud ser inte på människor som människor gör. Gud ser världen med en Skapares ögon, ögon som ser med kärlek och som känner oss bättre än vi känner oss själva. Det är hisnande att tänka på: att Gud känner oss alla precis som vi är och att inget är dolt för Gud.”

Och det är så här jag tycker att kristendomen ska vara, den ska utgå från Gud och Jesus, öppna perspektiv, inbjuda till egen reflektion över vad Gud vill just mig och ge hopp och tröst.

Kommentarer inaktiverade för Religion – tro eller tyckande?

Under Religion-allmänt, Samhälle

Nattvarden – att dela en måltid

Semestern ger möjlighet att besöka nya platser och sammanhang. Själv deltog jag efter bästa förmåga i en tysk mässa i går. I tyska lutherska kyrkor var temat igår Nattvarden- Gud stillar hunger, den som förstår tyska kan bl.a. höra en utmärkt läsning av evangelietexten från Joh 6 på Liturgischer Kalender. Den handlar om hur Jesus ordnar mat åt 5000 utifrån fem kornbröd och två fiskar. Med reservation för eventuella missuppfattningar från min sida så höll prästen en mycket tänkvärd predikan. Den knöt an till dagens flyktingar som tvingats lämna sina hem och där en del kommer till Europa (ett sett till helheten litet antal vill jag inflika). Prästen tog även upp gemenskapen i nattvarden, att dela en måltid, att visa gästfrihet mot den som behöver hjälp.

Jag reflekterar utifrån predikan vidare att evangeliet här handlar om att bry sig om sin nästa. Lärjungarna ser att människorna är hungriga, men hur ska de få fram mat till alla? Lärjungarna fastnar dock inte i sin oro, utan litar på Jesus när han säger åt dem att börja dela ut bröd och fisk. Dessutom visar pojken som hade brödet och fiskarna generositet och omtanke när han ger bort maten han burit med sig. Våga känna tillit till Gud är därför ytterligare ett budskap i berättelsen.

Lite grand är det så i Tyskland och Sverige, många oroar sig för att resurserna inte ska räcka nu när vi tagit emot så många flyktingar. Men faktiskt går båda ekonomierna bra, till skillnad från många andra länder. Kanske är det som i evangelietexten när man litar på Gud och börjar göra gott så räcker resurserna och blir över.

 

 

Kommentarer inaktiverade för Nattvarden – att dela en måltid

Under Religion-allmänt

Patienten från hjärnan till lilltån- det klarar ingen läkare

Hur länge skulle det dröja innan några läkare reagerade på att riktningen sjukvården har är helt befängd?! Ganska länge visade det sig. I början av maj sändes miniserien ”Den stora sjukhusstriden” där faran med att centralisera i synnerhet kirurgiska ingrepp till enstaka sjukhus blev tydlig.

Nu har Dagens Medicin också ett debattinlägg av Per-Gunnar Larsson, som har flera inriktningar han är allmänläkare och specialist i företagshälsovård, f d flygöverläkare och flyg­special­läkare i Flygvapnet. Han konstaterar att Anna Nergårdhs utredning om vården bara innebär mindre förändringar av en dysfunktionell primärvård.

Särskilt glad blir jag över att det äntligen är en läkare som konstaterar det som borde vara självklart, det är inte möjligt för en läkare att behärska alla åkommor från hjärnan till tårna, här vill jag tillägga dessutom för patienter i alla åldrar.

Så här fortsätter Per-Gunnar Larsson:

”Primärvården har trots ihärdiga ansträngningar under mer än 30 år inte klarat av att nå upp till de tidigare ställda målsättningarna och torde nu få ännu mindre möjlighet att med ytterligare större uppdrag klara genomförandet. Orsaken är egentligen självklar; sjukvård är en avancerad verksamhet där diagnostik och behandling av allehanda sjukdomstillstånd kräver specialkunskaper, som allmänläkare inte klarar av att upprätthålla. När patienter får problem med tänderna är de betrodda att gå till tandläkare direkt utan att passera husläkaren, men vid problem från andra organ så ska husläkaren först konsulteras.”

Men det är inte så länge sedan vi kunde välja att gå direkt till en specialist, häromdagen konstaterade en bekant att det gjorde man ju förr, men nu är man tvungen att börja på VC.

Per-Gunnar Larssons förslag till organiserande av sjukvården är också bra, även om jag är tveksam till att alla privatläkare ska vara knutna till ett sjukhus. I de större städerna finns ju privata sjukhus och läkarhus som fungerar väldigt bra. Det finns ingen anledning att de skulle vara beroende av ett mindre väl fungerande landstingsdrivet sjukhus. Men det kanske inte är det som menas i nedanstående förslag:

1. Sjukhusen ska vara basen för all offentlig sjukvård inom tydliga geografiska upptagningsområden.

2. Sjukhusen ska svara för all öppenvård och på lämpligt sätt organisera den nära människorna i sitt upptagningsområde.

3. Personalen i öppenvården ska vara en resurs i sjukhusens/sjukvårdens dygnet runt-verksamhet.

4. Alla offentligfinansierade ”privata” specialistläkare och andra offentligfinansierade ”privata” vårdgivare som i dag arbetar utanför sjukhusen eller inom primär­vården ska ha en tydlig anknytning till ett sjukhus. De ska även vid behov kunna arbeta på sjukhuset och ska räknas som en sjukhusresurs.

5. Sjukhusens geriatriska kliniker ska i sin uppgift inkludera ansvar för sjukvårdsbehoven och den allmänna omvårdnaden på sjukhem och äldreboenden inom sitt geografiska upptagningsområde.

6. Patienter ska ha en tydlig tillhörighet till olika sjukhus och dess öppenvårdsmottagningar.

7. De 21 landstingen/regionerna och 290 kommunerna i riket bör ha likartad styrning och ledning av sjukvården. Sjukvården i Sverige kan organiseras med statlig styrning och därmed skulle landstingen kunna avvecklas.

Kommentarer inaktiverade för Patienten från hjärnan till lilltån- det klarar ingen läkare

Under Vård och omsorg

Folkkyrkan en utopi?

Jag har haft den öppna kyrkan som ideal, en folkkyrka där kanske inte alla tolkningar av kristendomen, men många ryms. En kyrka där den som för första gången på många år besöker en kyrka och blir glatt överraskad över att prästen är så avspänd kan känna sig välkommen. En kyrka för den som är intresserad av att reflektera över tro och sin relation till Gud. Men också en kyrka för den som inte klarar av osäkerhet utan behöver enkla regler att leva efter och tydliga svar även på svåra frågor. Kort sagt en kyrka som rymmer människor som tolkar tro på olika sätt, har olika åsikter, olika temperament och olika behov.

Men jag börjar tvivla på att det är möjligt. En grupp svenskkyrkliga, inte särskilt stor så vitt jag förstår, tar väldigt mycket plats. De kräver svar från ledningen på just sina frågor, de kräver att få slippa samarbeta med kvinnliga präster eller viga samkönade par osv. De kräver full yttrandefrihet för egen del och tror att det är synonymt med att slippa bli motsagda. För andra åsikter råder inte samma tolerans.

Kanske är det bäst att dela upp troende så att Katolska kyrkan m.fl. tar emot dem som vill ha en enkel, tydlig och konservativ tro? Medan Svenska kyrkan tar alla som har en öppnare hållning?

Alternativet är att sätta tydligare gränser för personliga påhopp, diskriminering m.m. från präster och andra som representerar Svenska kyrkan. Självklart ska diskussionen vara levande, jag har en gång för alla fått nog av en tyst kyrka. Men samtalet ska vara sakligt, utan lögner och påhopp.

Kommentarer inaktiverade för Folkkyrkan en utopi?

Under Religion-allmänt, Svenska kyrkan

Klagandet i Växjö- exempel på hur det låter i katolska församlingar

I en artikel i Smålandsposten sade kyrkoherden i den katolska församlingen i Växjö, Ingvar Fogelqvist att de sökt bygglov för klockringning men nekats. Samtidigt fick Stiftelsen Växjö muslimer tillåtelse till böneutrop på fredagar. ”Nyheten”  spreds i Sverige och i världen i mitten av maj och gav upphov till många hatiska kommentarer. P4 Kronoberg fick ett tips om att den här ansökan om bygglov kanske inte existerade och gick igenom alla ansökningar så långt tillbaka som 1996 men fann ingen bygglovsansökan.

När detta kom fram ändrade Ingvar Fogelqvist sina uppgifter:

Ingvar Fogelqvists förklaring är att man måhända inte ansökt om att få ringa, men att man under ett möte 1993 ska ha fått en muntlig avrådan från att ringa i klockan.

– När vi har tryckt ut det här hör kyrkoherden av sig och berättar att det ska handla om en muntlig avrådan inför ett möte om bygglov för 25 år sedan, där den tidigare pastorn Paul Redmond ska ha hört detta. Det är inte riktigt samma sak. Han och de andra i kyrkan mår inte bra efter det här. Det är inte riktigt bra. Det här är en snäll farbror, han känner ju sig riktigt dum. Det var inte hans avsikt, säger Per Brolléus.

DN sammanfattar alla turerna väldigt bra i en artikel

Utifrån mina tidigare erfarenheter som katolik, är min reflektion att det här är ett typexempel på det skitsnack (om man ska tala klarspråk) som förekom då och uppenbarligen nu också i katolska församlingar. Man talar illa och ofta osant om icke-katoliker och i synnerhet då den sekulariserade kalla världen, Svenska kyrkan och muslimer. Den här gången råkade det bli en nyhet. Men det är en kultur som skulle må bra av att lyftas fram i ljuset, eftersom den skapar en osund vi mot dem känsla.

Ett misstag som många gör att betrakta Katolska kyrkan som lite gammalmodig och harmlös. Vi ser det hos journalisten Per Brolléus, som säger att Ingvar Fogelqvist är en snäll gammal farbror som inte vill någon illa. Det hade  inte skadat med lite mer research där, Ingvar Fogelqvist har varit i blåsväder förr. I en intervju från 2015 hävdar han att homosexualitet är en sjukdom, vilket går att läsa i en artikel i SvD. Nej, någon snäll gammal farbror är han sannerligen inte.

Det är också intressant att återigen uppleva Katolska kyrkans strategi vid avslöjanden eller kritik. Taktiken är generell och används vid stort och smått.

Det första är att bagatellisera det inträffade, ett litet misstag bara. Pressar man dessa debattörer på om det verkligen inte är en lögn att ge fel uppgifter och ändra sig först när detta är bevisat, blir det tyst eller så byter man ämne.

Misstänkliggör uppgiftslämnaren. Flera började spekulera om vem som kunde ha lämnat uppgifterna och vederbörandes dunkla syften… Att  anledningen kan var på visa på hur lögner och rykten florerar i en församling har inte fallit dem in. Eller så är det också dunkla avsikter? Hade uppgiftslämnaren varit katolik hade olika typer av bestraffningar blivit aktuellt, om det hade gått att komma åt personen.

Det positiva som ändå kan komma ut ur den här historien är ändå att det förhoppningsvis riktas mer uppmärksamhet på vad som händer de katolska församlingarna och att fler vågar säga ifrån och anmäla om det är rent olagliga saker som sägs.

Kommentarer inaktiverade för Klagandet i Växjö- exempel på hur det låter i katolska församlingar

Under Katolska kyrkan, Samhälle

Självklart vill en sjuk patient veta vad hen lider av!

Det är bra märkligt att så många läkare här i landet numera verkar vara nöjda med att undersöka vilka sjukdomar patienten inte har. Får man inte napp efter de första provtagningar och undersökningar man gör, så avfärdas patienten med ett ” jag vet inte vad det är, men det är inte farligt”. Blir patienten friskare av det? Knappast.

Jag blir lite fascinerad när jag läser AT-läkaren Ulrika Nettelblads krönika i Läkartidningen. Hon funderar bl.a. över ett patientbesök där hon upplevde att hon förklarat för patienten varför värken denna hade inte var farlig. Trots detta var patienten inte nöjd och när Ulrika Nettelblad frågade blev svaret:  ”Nej«, säger hon, »bara samma sak som jag undrade när jag kom hit. Vad det är för fel på mig?” Nettelblad beskriver det som en avgrund mellan vad hon vet och vad patienten tycker att hon borde veta.

Jag har svårt att se något orimligt i patientens besvikelse, hennes värk hade ju inte lindrats ett dugg av att hon fått veta vad den inte berodde på. En ung AT-läkare måste förstås inte kunna allt själv, men däremot veta vem som har rätt kompetens och skriva en remiss.

Ordet upplever, som väl är rimligt så som jag använder det ovan, har börjat missbrukas i vården. Smärtläkaren Björn Bragée skriver om det i en kolumn på Bragéeklinikers webbplats. Försäkringskassan talar om att patienter upplever sig vara sjuka och drar in sjukersättningen. Bragée skriver vidare:

”Många läkare säger nämligen så också om svårt sjuka patienter – ”jag förstår mycket väl att du upplever dig sjuk – men du har inte en känd sjukdom”, en liten ofin antydan om psykisk villfarelser, eller helt enkelt som en sällsynt frank neurolog sade ”en kulturyttring”.

Vad de här doktorerna faktiskt menar att det inte är en sjukdom som de känner till och det är definitivt något annat. Tänk så mycket bättre det skulle vara om läkare, som Björn Bragée föreslår, helt enkelt konstaterade att du är sjuk och skippar alla upplevelser. Framför allt innebär det att man måste ta patienternas symtom på allvar och faktiskt bemöda sig att ta reda på vad de beror på.

Personligen är jag extra irriterad på det här oskicket just nu eftersom jag väntar på en operation som sannolikt hade kunnat undvikas. Det vill säga om den doktor jag gick till för några år sedan inte bara hade sagt att ”jag vet inte vad det är, men det är inte farligt”, utan remitterat mig vidare. Då hade skadan gått att åtgärda på ett enklare och förstås mindre kostsamt sätt.

Kommentarer inaktiverade för Självklart vill en sjuk patient veta vad hen lider av!

Under Vård och omsorg

Religiösa friskolor-nej tack!

Debatten kring religiösa friskolor är livlig efter Socialdemokraternas utspel om att religiösa friskolor ska förbjudas. Anledningen är att inget barn ska behöva utsättas för religiös påverkan i skolan.

Det här förslaget delar upp kristna efter delvis nya linjer. Vi som inte tycker att religiösa friskolor ska finnas gör det förstås också av olika skäl. Många håller säkert, för ovanlighets skull, med förbundet Humanisterna och Ulf Gustafsson och Patrik Lindenfors som skrivit ett debattinlägg i SvD. De lyfter fram att skolan bör vara en mötesplats för barn med olika bakgrund, där förstås religiös dito hör hemma. Religion är något man får ägna sig åt hemma och på fritiden. Vilket jag anser är det viktigaste argumentet. Vill vi inte ha fundamentalister i framtiden är det i skolan vi ska börja arbetet. Jag håller också med dem om att många av de barn som går i religiösa skolor är de som allra mest skulle behöva en mer blandad och tolerant omgivning.

Bland förespråkarna för de religiösa friskolorna, finns sju kristna ledare, bl.a. ärkebiskop Antjé Jackelén och de  har skrivit ett svar på Förbundet Humanisternas inlägg.  Skribenternas främsta argument är att få religiösa friskolor missköter sig och dessa borde inte göra att de välartade straffas:

”Undervisningen ska vara konfessionsfri. Aktiviteter med religiös prägel är frivilliga och sker utanför schemalagd tid. Läroplanens grundläggande värden som jämställdhet och individens frihet gäller. Skolinspektionen kontrollerar att skolorna följer statliga styrdokument.”

Men om nu undervisningen är konfessionsfri och religiösa aktiviteter läggs på fritiden så borde inte de religiösa friskolorna behövas.

Ett annat argument jag stött på i debatten är att troende elever blir mobbade i sina skolor och att det därför behövs religiösa friskolor. Tänker man sig särskilda skolor för andra grupper av mobbade elever också? Nej, svaret på det blir givetvis att om några ska flyttas från skolan är det mobbarna, inte de drabbade.

Inget av de argument som hittills framförts för religiösa friskolor håller så vitt jag kan se. Återstår att se om det blir en valfråga.

Kommentarer inaktiverade för Religiösa friskolor-nej tack!

Under Religion-allmänt