Etikettarkiv: värderingar

Vilka kristna lyssnar till en hatpredikant?!

Det är inte helt lätt att var kristen i dessa dagar, knappt har man bemött kommentarerna runt KD:s öppning för samarbete med SD. Nej, de flesta kristna tänker faktiskt inte så här utan är vanliga människor och vill inte diskriminera kvinnor, homosexuella, invandrare, de som tillhör andra religioner (islam och judendom). Vi är som folk är mest, fast troende.

Direkt efter Ebba Bush Thors utspel kommer nyheten om att den amerikanske kristne hatpredikanten Steven Anderson planerar att komma till Sverige. Min fråga blir förstås men vilka kristna vill lyssna till en pastor som predikar hat? Jag tar några citat ur DN:s artikel:

”När 49 människor sköts ihjäl på en gayklubb i Orlando sommaren 2016 gladdes pastorn.

– De goda nyheterna är att det finns 50 färre pedofiler i världen, sa han bland annat i en video som väckte anstöt och uppmärksamhet långt utanför hans vanliga publik.”

”På frågan om hur han kommenterar att han pekas ut som ledare för en hatgrupp riktad mot htbq-personer svarar han bara kort:

”Jag tar det som en komplimang!”

”Han har tidigare spelat in videoklipp som ”Svenska protestanter är så ondskefulla att folk tror att de är ateister!” och gått till angrepp mot svenska abortlagar.

– Jag skulle inte vilja bo i det feministiska helvetet oavsett hur mycket du betalar mig, säger han i en video.”

Steven Anderson har blivit nekad att komma till flera länder och när han blev utslängd ur Botswana rapporterade BBC om detta och intervjuade bl.a. president Ian Kama som sade ”We don’t want hate speech in this country. Let him do it in his own country,” he said. ” Då hade Anderson i en lokal radiostation sagt att homosexuella skulle stenas till döds.

Styrkan och svagheten med kristendomen och skulle jag tro de flesta religioner är att den är full av oklarheter och motstridiga budskap. Det gäller både om man betonar Bibelns betydelse (lutheraner) eller fördrar att lägga tyngden på kyrkans historia (katoliker). Det krävs kunskaper i exegetik, kyrkohistoria, religionshistoria litteraturhistoria, historia m.m. för att kunna tolka någorlunda rätt. Samtidigt talar ju också Bibelns texter och annan kristen litteratur direkt till var och en av oss utifrån vem vi är och vår situation.

Tyvärr gör det att människor tolkar Bibeln utifrån sina egna åsikter, vilket har inspirerat till den humoristiska Holy Bible Cherry Picked Edition. Förvånansvärt många uttalar sig även å Guds vägnar och denne råkar då alltid ha samma åsikter som den som talar. En del av dessa som anpassar religionen efter sina syften har definitivt inga goda avsikter. Och jag misstänker att Steven Anderson hör till dessa, det borde inte vara svårt att utifrån de befintliga lagarna mot hat och hets kunna neka honom att komma till Sverige.

Som ett exempel på en text som är öppen för tolkning tar jag söndagens episteltext i Svenska kyrkan, den är hämtad från Petrusbrevets 2 kapitel, verserna 1-3:

”Lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och förställning, avund och förtal. Som nyfödda barn skall ni längta efter den rena, andliga mjölken, för att växa genom den och bli räddade. ‘Ni har ju fått smaka Herrens godhet.`”

Var och en kan fundera på hur man själv förstår texten och hur andra kan tänkas tolka den.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Religion-allmänt

Ändamålet helgar medlen???

I början av veckan kommenterade pingstpastorn Micael Grenholm mitt inlägg ”Kristendomstest” för asylsökande så här:

”Roligt att du uppmärksammar testet. Jag förstår inte varför du säger att jag ligger farligt nära att bryta mot åttonde budet? På https://www.arjagkristen.nu/about står JAG under speldesign, inte Migrationverket. Så har det stått hela tiden. Däremot är alla frågorna från Migrationsverket, och vi vet att flera av dem återkommer i testliknande formulär, se http://www.inblick.se/bloggar/christian-m%C3%B6lk/christian-m%C3%B6lk/2019/01/28/migrationsverkets-fr%C3%A5gor-till-konvertiter Så Migrationverket har tester – det är de som bryter mot det åttonde budet när de förnekar det – men de använder inte testet JAG designade en torsdagseftermiddag.”

Läser man mitt inlägg så framgår det att jag, efter att ha tagit reda på det, är medveten om att det är Micael Grenholm som ligger bakom testet. Min invändning är att det verkade vara Migrationsverkets test när man gjorde det och att många också uppfattade det så. Faktum är också att det är Micael Grenholm, inte Migratiosverket, som bestämt vad som är rätt svar. Vilket inte heller var uppenbart.

Visst förstår jag att ”kristendomstestet” kanske inte fått någon större uppmärksamhet om det klart och tydligt som inledning stått att Micael Grenholm har satt samman frågor som asylsökande kristna konvertiter kan få till ett test och också gjort facit.

Men var går gränsen för hur man får tänja på sanningen för att man anser att ändamålet helgar medlen? Inte minst om man är kristen och har att följa det åttonde budordets uppmaning att inte vittna falskt mot sin nästa.

Ett exempel på hur den medvetna ohederligheten kan se ut är Bengt Malmgrens blogg Stoppa experimentverksamheten med könsstympande behandling av barn! Här sätter han samman könsstympning av flickor, som alla vettiga människor tar avstånd från med korrigering för ungdomar med könsdyrfori, alltså att en person inte känner att kropp och könsidentitet stämmer överens.

Bengt Malmgren är psykiatriker och har säkert, även om det här inte är hans specialområde, tillräckliga kunskaper för att veta att problem med könsidentiteten knappast har med t.ex. depressioner, ätstörningar, eller neuropsykiatriska diagnoser att göra. Även om de två förstnämnda säkert kan bli ett sekundärt tillstånd för den som inte får hjälp. Men trots detta antyder han att det är så. Han länkar till ett låst debattinlägg i SvD som ska stödja hans teori, så tyvärr kan jag inte kommentera den.

I inlägget ges också intrycket att det pågår experiment med att könsstympa barn, men så vitt jag kan se har Statens medicinsk-etiska råd förra sommaren sagt nej till att ungdomar under 18 år i undantagsfall ska kunna få könskorrigering.

Återigen var går gränsen för när man som kristen kan betraktas som spridare av falska rykten och lögner?

 Efter att bloggen publicerats fick jag ett tips om den här utmärkta artikeln från Läkartidningen om könsdysfori.

Uppdatering

Bengt Malmgren har tagit bort sin blogg, det var uppenbarligen fler än jag som var kritiska till den.

 

Lämna en kommentar

Under Religion-allmänt, Samhälle

Biskop Vikström utreder kränkande uttalanden om homosexuella

Jag har tidigare skrivit om hur viktigt det är att ”vanliga” kristna, som förutom sin tro är som folk är mest tar plats i det offentliga rummet. Vi kan inte låta, den inte så stora gruppen, värdekonservativa kristna göra sig till språkrör för oss alla. Det är inte bra om kristen för allmänheten blir liktydigt med negativ till kvinnliga präster, samkönade äktenskap, familjeplanering (nej det handlar inte bara om aborter), jämställdhet…

Därför är det så glädjande att läsa om hur biskopen i Borgå stift, Björn Vikström beslutat att utreda kaplanen Markus Engströms kränkande kommentarer om homosexuella.

Det är ganska beklämmande att Markus Engströms försvarar sig med att han bara uttalar Herrens åsikt, som av en händelse är densamma som hans egen. Fast det förutsätter förstås att Engström har en direktlinje till Gud.

Kommentarer inaktiverade för Biskop Vikström utreder kränkande uttalanden om homosexuella

Under Religion-allmänt

Grattis allmänna rösträtten som fyller 100 år!

I morgon, den 17 december, firas att den allmänna rösträtten och alltså demokratin i Sverige fyller 100 år! Det är inte längre än så alla människors röst, oavsett kön och socialgrupp, har räknats. Värt att tänka på i tider då en del tar den  rättigheten för given och andra inte ens värdesätter den.

För min egen del var åren i Katolska kyrkan en ögonöppnare för hur ett samhälle kunde se ut utan demokrati, som för mig var något självklart. Erfarenheten att inte tas på allvar, inte ha något inflytande bara på grund av att jag är kvinna var omskakande och obehaglig.

Men man behöver bara gå hundra år tillbaka i tiden för att finna samma märkliga kvinnosyn här i landet som i Katolska kyrkan. Riksarkivet har gjort en pedagogisk genomgång av vägen fram till att kvinnorna i Sverige fick rösträtt. Man kan bl.a. läsa följande:

”I proposition nr 110 om rösträtt och valbarhet för kvinnor i riksdagsval från 18 maj 1912 argumenterades för en rad skäl till varför man måste låta kvinnan få rätten att rösta. Men argumenten präglas även av oro om den gifta kvinnan, som vid denna tid var omyndig, bör få rösträtt och inte som tidigare låta maken rösta.

Bland annat hävdar man att hon inte egentligen bör lämna hemmet för att rösta för då lämnar hon ju plikter och barn att åt sitt öde! Men i och med denna nya proposition nr.110, börjar man ifrågasätta kvinnans situation som gift och hennes möjligheter att påverka. Ska man kanske till och med ge gifta kvinnor utan barn rösträtt? Det är tydligt att man så smått börjar diskutera en ny könsmaktsfördelning.

Texten i propositionen belyser den svenska demokratiseringsprocessen och genusperspektivet som utvecklas nu. Propositionen skulle tjäna kvinnornas sak och en eventuell lagändring men samtidigt är det klart att det är en man som hållit i pennan.”

Den som vill kan jämföra med hur katolska påvar långt senare uttalat sig om kvinnor i en översikt som Vatikanradion gjort. Det är lätt att få intrycket av att mycken möda läggs på att få det att se ut som om kvinnor får inflytande, utan att någonting ändras på djupet:

”2015, 7 februari sa Franciskus vid möte med Påvliga kulturrådet att det handlar om att ta fram kriterier och nya tillvägagångssätt så att kvinnor inte känner sig som gäster i det sociala och kyrkliga livet utan helt och fullt som deltagare. Kyrkan är på det italienska språket ett feminint ord. Denna utmaning kan inte skjutas upp.”

Precis som i Sverige för 100 år sedan så är det inte frågan om att kvinnor får inflytande eller rösträtt, utan det är resultatet av en hård kamp. Egentligen är det alla de som kämpade, och för Katolska kyrkans del kämpar, vi firar i år. Utan deras kamp, ingen rösträtt och inget inflytande för kvinnor.

Det är inte bara Riksarkivet som lagt ut intressant material om processen fram till den allmänna rösträtten,  på Stockholmskällan finns en historik och med bilder samt länkar till källor.

 

Kommentarer inaktiverade för Grattis allmänna rösträtten som fyller 100 år!

Under Samhälle

Vilka signaler sänder en kyrkoherde som inte vill viga samkönade par?

Har det någon betydelse om en kyrkoherde inte vill viga samkönade par? Den frågan är aktuell efter att Matteus församling utsett Petter Sundelius till ny kyrkoherde, vilket bl.a. Mitti skrivit om. I intervjun uttrycker sig Sundelius diplomatiskt, det här är vad han har kommit fram till och att samkönade par självklart ska kunna bli vigda i församlingen.

Med tanke på att kyrkoherden är chef i församlingen, ser jag det som problematiskt om vederbörande talar om att han helt enkelt vill diskriminera en grupp, homosexuella. Det går emot Svenska kyrkans budskap som jag tolkar det.

Ja, men samvetsfriheten då invänder någon? Men frågan är om det är en frihet att få stänga ute människor ur en gemenskap p.g.a. deras sexuella läggning? En av prästens uppgifter är att viga par, ska inte brudparets tro vara det avgörande för om man som präst accepterar att göra det?

Som jag skrivit tidigare är dock problemen i Svenska kyrkan än västanfläkt i jämförelse med de som katoliker får leva med. Iréne Nordgren skriver på Katolsk Visions blogg om den tyske jesuiten Ansgar Wucherpfennig som varit rektor för jesuiterna universitet i Sankt Georgen. Han har inte fått sitt förordnande förlängt eftersom han uttalat sig positivt om homosexuella. Här är det inte tal om någon samvetsfrihet.

Men är jag inte inkonsekvent om jag tycker att Ansgar Wucherpfennig ska få fortsätta som rektor? Nja tänk på att han vill bjuda in fler i kyrkans gemenskap, inte stänga ute fler. Det är skillnad anser jag.

2 kommentarer

Under Katolska kyrkan, Svenska kyrkan

Rick Riordan gör antikens gudavärld levande

Jag har tidigare skrivit om Rick Riordans serier om det antika Greklands och Roms gudavärld, böckerna om halvguden Percy Jackson. Riordan har sedan fortsatt med serien om Magnus Chase, son till den skandinaviska guden Frej som vävs ihop med den första serien genom Magnus kusin Annabeth som hör hemma bland de grekiska halvgudarna. Även i den tredje serien om faraoättlingarna Kane anar man att de också kommer att dras in i kampen mot kaos och förstörelse, det gäller att hindra jordgudinnan Gaia att vakna, syskonen Kane måste hindra kaosormen Apep att få makt.  i Skandinavien kämpar Magnus Chase och hans hjältar för att åtminstone skjuta fram Ragnarök. Även där är en gigantisk orm inblandad, Midgårdsormen.

Rick Riordan väver skickligt ihop dåtidens myter och berättelser med nutiden och de samtida tonåringar som är hjältarna. Läsaren lär sig, utan att tänka på det en hel del religionshistoria, får reflektera över olika etiska frågor. Ska man t.ex. hjälpa den som försökt skada en? Även mer filosofiska frågor som vad som händer med gudar och gudinnor som glömts bort tas upp. Finns de ändå, eller är gudavärlden beroende av att någon tror på dem? En fråga som den som författaren Neil Gaiman behandlat i boken American Gods.

Hur väl följer då Rick Riordan historien? Så vitt jag kan ser förvånansvärt nära, med tanke på att det verkligen är spännande episoder i nutiden han presenterar. De grekiska, romerska och nordiska halvgudarna skildras som sådana med vissa krafter som de fått från sin gudomlige förälder. Jason Grace, son till Jupiter, kan t.ex. flyga eller snarare bäras upp av vindarna. Karter och Sadie Kane hör däremot hemma i den egyptiska kontexten och beskrivs därför som ättlingar till faraoner och därför kan vara värdar för gudar och gudinnor. Sadie Kane samarbetar på det sättet med gudinnan Isis.

Sedan har jag gjort lite stickprov här och var, i synnerhet den egyptiska mytologin som jag inte kan så bra och när det är något som återfinns även i kristendomen. Guden Ra, beskrivs t.ex. ibland som treenig, han ska genom självbefruktning ska skapat gudaparet Shu och Tefnut,  som är aspekter av honom, Så vitt jag kan se liknar det också de gammaltestamentliga skapelseberättelserna. En annan, för kristendomen intressant egyptisk gud, är Ptah som kunde skapa genom ord och även var skulpturens gud.

Rick Riordans serier bör alltså kunna användas i religionsundervisningen i skolan, som ett sätt att väcka intresset för att lära sig mer om religion, historia och också nutiden. Och förstås att väcka intresset för läsning.

 

Kommentarer inaktiverade för Rick Riordan gör antikens gudavärld levande

Under Religion-allmänt, Religionshistoria, Samhälle

Religion – tro eller tyckande?

Håkan Lindgren har skrivit ett angeläget understreckare i SvD där han ställer frågan Kan religionen fylla tomrummet efter Gud?

Ateisten Lindgren refererar till medias rapporter om att religionen är på väg tillbaka in i samhället. Men vad är det egentligen man menar då? Liksom jag har han reagerat på att Gud inte är särskilt närvarande i den nutida väckelserörelsen, annat än för att ge legitimitet åt olika åsikter:

”Världen har upplevt många tidigare religiösa väckelser, men den här gången är det något konstigt med religionens återkomst: det är så lite religion i den. När vi talar om religionens återkomst talar vi om slöjor, aborter, delade badtider, evolutionsundervisning i skolan, skilsmässor, hbtq-rättigheter, förtryckande stater och förtryckande familjer. Det finns en gemensam nämnare här. Inget handlar om andlighet eller om livet efter detta. Allt handlar om makt: makten över andra människors vardagsliv här och nu. Många troende verkar uppriktigt sagt mer intresserade av makten över andra människors liv än av den himmel de säger sig tro på.”

Jag vill lägga till att det inte bara är Gud som är statist i många samfund, utan även tron. Du kan inte tro på att man inte får ha sex innan äktenskapet, det är din åsikt. Och visst har Håkan Lindgren rätt i att en hel del konservativa kristna framför allt verkar gå in för att begränsa och stänga ute dem som inte lever och tycker som de själva.

Irene Nordgren tar upp detta och frånvaron av ett glatt budskap, i en blogg på Katolsk Vision där hon ifrågasätter framstående katoliker som jesuiten Tomas Idergaard som är starkt negativ till Pride, medan hans amerikanske med broder James Martin är positiv till en inkluderande syn på HBTQ-personer. Diakonen Göran Fält anser att James Martins inbjudan till Världsfamiljmötet i Dublin borde dras tillbaka. Det handlar om att begränsa och utestänga människor från kyrkans gemenskap.

Men, och det nämner Håkan Lindgren i slutet av sin understreckare, de här personerna som fyller religionen med regler snarare än Gud och tro är inte de enda troende. De finns i varje samfund, i Katolska kyrkan är det sådana som James Martin SJ, här i Sverige sr Madeleine Fredell OP och förstås Katolsk Vision.

I Svenska kyrkan finns det visserligen representanter för ”regelreligionen”, men de är i minoritet. Vanligare är den typ av reflektion över tron som prästen Catharina Carlsson gör i Gud ser dig (som du är) där hon resonerar kring söndagens läsning ut Lukasevangeliets 18 kapitel. Om två män som beter sig helt olika i templet. Den ena jämför sig med andra, enligt honom, sämre människor, medan den andre, tullindrivaren, i stället ber Gud om nåd.

Catharina Carlsson skriver bl.a.

”Jesus säger oss att vi ska vara som den andre mannen. Varför? Jag tror att det är för Gud inte vill att vi ska förlita oss på våra egna gärningar eller förtjänande av Guds barmhärtighet. Istället ska vi förlita oss på Gud. Gud ser inte på människor som människor gör. Gud ser världen med en Skapares ögon, ögon som ser med kärlek och som känner oss bättre än vi känner oss själva. Det är hisnande att tänka på: att Gud känner oss alla precis som vi är och att inget är dolt för Gud.”

Och det är så här jag tycker att kristendomen ska vara, den ska utgå från Gud och Jesus, öppna perspektiv, inbjuda till egen reflektion över vad Gud vill just mig och ge hopp och tröst.

Kommentarer inaktiverade för Religion – tro eller tyckande?

Under Religion-allmänt, Samhälle

Nattvarden – att dela en måltid

Semestern ger möjlighet att besöka nya platser och sammanhang. Själv deltog jag efter bästa förmåga i en tysk mässa i går. I tyska lutherska kyrkor var temat igår Nattvarden- Gud stillar hunger, den som förstår tyska kan bl.a. höra en utmärkt läsning av evangelietexten från Joh 6 på Liturgischer Kalender. Den handlar om hur Jesus ordnar mat åt 5000 utifrån fem kornbröd och två fiskar. Med reservation för eventuella missuppfattningar från min sida så höll prästen en mycket tänkvärd predikan. Den knöt an till dagens flyktingar som tvingats lämna sina hem och där en del kommer till Europa (ett sett till helheten litet antal vill jag inflika). Prästen tog även upp gemenskapen i nattvarden, att dela en måltid, att visa gästfrihet mot den som behöver hjälp.

Jag reflekterar utifrån predikan vidare att evangeliet här handlar om att bry sig om sin nästa. Lärjungarna ser att människorna är hungriga, men hur ska de få fram mat till alla? Lärjungarna fastnar dock inte i sin oro, utan litar på Jesus när han säger åt dem att börja dela ut bröd och fisk. Dessutom visar pojken som hade brödet och fiskarna generositet och omtanke när han ger bort maten han burit med sig. Våga känna tillit till Gud är därför ytterligare ett budskap i berättelsen.

Lite grand är det så i Tyskland och Sverige, många oroar sig för att resurserna inte ska räcka nu när vi tagit emot så många flyktingar. Men faktiskt går båda ekonomierna bra, till skillnad från många andra länder. Kanske är det som i evangelietexten när man litar på Gud och börjar göra gott så räcker resurserna och blir över.

 

 

Kommentarer inaktiverade för Nattvarden – att dela en måltid

Under Religion-allmänt

Patienten från hjärnan till lilltån- det klarar ingen läkare

Hur länge skulle det dröja innan några läkare reagerade på att riktningen sjukvården har är helt befängd?! Ganska länge visade det sig. I början av maj sändes miniserien ”Den stora sjukhusstriden” där faran med att centralisera i synnerhet kirurgiska ingrepp till enstaka sjukhus blev tydlig.

Nu har Dagens Medicin också ett debattinlägg av Per-Gunnar Larsson, som har flera inriktningar han är allmänläkare och specialist i företagshälsovård, f d flygöverläkare och flyg­special­läkare i Flygvapnet. Han konstaterar att Anna Nergårdhs utredning om vården bara innebär mindre förändringar av en dysfunktionell primärvård.

Särskilt glad blir jag över att det äntligen är en läkare som konstaterar det som borde vara självklart, det är inte möjligt för en läkare att behärska alla åkommor från hjärnan till tårna, här vill jag tillägga dessutom för patienter i alla åldrar.

Så här fortsätter Per-Gunnar Larsson:

”Primärvården har trots ihärdiga ansträngningar under mer än 30 år inte klarat av att nå upp till de tidigare ställda målsättningarna och torde nu få ännu mindre möjlighet att med ytterligare större uppdrag klara genomförandet. Orsaken är egentligen självklar; sjukvård är en avancerad verksamhet där diagnostik och behandling av allehanda sjukdomstillstånd kräver specialkunskaper, som allmänläkare inte klarar av att upprätthålla. När patienter får problem med tänderna är de betrodda att gå till tandläkare direkt utan att passera husläkaren, men vid problem från andra organ så ska husläkaren först konsulteras.”

Men det är inte så länge sedan vi kunde välja att gå direkt till en specialist, häromdagen konstaterade en bekant att det gjorde man ju förr, men nu är man tvungen att börja på VC.

Per-Gunnar Larssons förslag till organiserande av sjukvården är också bra, även om jag är tveksam till att alla privatläkare ska vara knutna till ett sjukhus. I de större städerna finns ju privata sjukhus och läkarhus som fungerar väldigt bra. Det finns ingen anledning att de skulle vara beroende av ett mindre väl fungerande landstingsdrivet sjukhus. Men det kanske inte är det som menas i nedanstående förslag:

1. Sjukhusen ska vara basen för all offentlig sjukvård inom tydliga geografiska upptagningsområden.

2. Sjukhusen ska svara för all öppenvård och på lämpligt sätt organisera den nära människorna i sitt upptagningsområde.

3. Personalen i öppenvården ska vara en resurs i sjukhusens/sjukvårdens dygnet runt-verksamhet.

4. Alla offentligfinansierade ”privata” specialistläkare och andra offentligfinansierade ”privata” vårdgivare som i dag arbetar utanför sjukhusen eller inom primär­vården ska ha en tydlig anknytning till ett sjukhus. De ska även vid behov kunna arbeta på sjukhuset och ska räknas som en sjukhusresurs.

5. Sjukhusens geriatriska kliniker ska i sin uppgift inkludera ansvar för sjukvårdsbehoven och den allmänna omvårdnaden på sjukhem och äldreboenden inom sitt geografiska upptagningsområde.

6. Patienter ska ha en tydlig tillhörighet till olika sjukhus och dess öppenvårdsmottagningar.

7. De 21 landstingen/regionerna och 290 kommunerna i riket bör ha likartad styrning och ledning av sjukvården. Sjukvården i Sverige kan organiseras med statlig styrning och därmed skulle landstingen kunna avvecklas.

Kommentarer inaktiverade för Patienten från hjärnan till lilltån- det klarar ingen läkare

Under Vård och omsorg

Folkkyrkan en utopi?

Jag har haft den öppna kyrkan som ideal, en folkkyrka där kanske inte alla tolkningar av kristendomen, men många ryms. En kyrka där den som för första gången på många år besöker en kyrka och blir glatt överraskad över att prästen är så avspänd kan känna sig välkommen. En kyrka för den som är intresserad av att reflektera över tro och sin relation till Gud. Men också en kyrka för den som inte klarar av osäkerhet utan behöver enkla regler att leva efter och tydliga svar även på svåra frågor. Kort sagt en kyrka som rymmer människor som tolkar tro på olika sätt, har olika åsikter, olika temperament och olika behov.

Men jag börjar tvivla på att det är möjligt. En grupp svenskkyrkliga, inte särskilt stor så vitt jag förstår, tar väldigt mycket plats. De kräver svar från ledningen på just sina frågor, de kräver att få slippa samarbeta med kvinnliga präster eller viga samkönade par osv. De kräver full yttrandefrihet för egen del och tror att det är synonymt med att slippa bli motsagda. För andra åsikter råder inte samma tolerans.

Kanske är det bäst att dela upp troende så att Katolska kyrkan m.fl. tar emot dem som vill ha en enkel, tydlig och konservativ tro? Medan Svenska kyrkan tar alla som har en öppnare hållning?

Alternativet är att sätta tydligare gränser för personliga påhopp, diskriminering m.m. från präster och andra som representerar Svenska kyrkan. Självklart ska diskussionen vara levande, jag har en gång för alla fått nog av en tyst kyrka. Men samtalet ska vara sakligt, utan lögner och påhopp.

Kommentarer inaktiverade för Folkkyrkan en utopi?

Under Religion-allmänt, Svenska kyrkan