Tag Archives: urkyrkan

Allt om Bibeln- en informativ webbplats

Allt om Bibeln är en alldeles utmärkt webbplats för den som vill veta mer om Bibelns texter och deras kontext. Vi har många utmaningar, vid förståelsen av texterna. Hur olika översättningar gjorts, där kan det vara bra att titta på andra länders tolkningar. Vi lever i en helt annan tid och ifrågasätter andra saker än vad Jesu samtida gjorde. Olika författare vänder sig till olika grupper, vilket gör att texterna ibland ger helt olika versioner av hur det förhöll sig. Och så vidare.

Det går även bra att ställa frågor, t.ex. om hur judarna såg på Jesus? Där är svaret att de flesta nog inte kände till honom alls och de som mötte honom såg honom troligen som en kringvandrande skriftlärd och undergörare. ”Några, kanske främst de som bara hört ryktena om honom, menade att han kanske var den Messias som profeterna lovat skulle komma. Och ett fåtal var helt säkra på att han var denne Messias – och de anslöt sig till honom och blev hans lärjungar. ”

 

Annonser

Kommentarer inaktiverade för Allt om Bibeln- en informativ webbplats

Filed under Religion-allmänt, Religionshistoria

Att utveckla en religion

I begynnelsen satsade de kristna på att vara aktuella och någorlunda flexibla. Jag tidigare tagit upp hur evangeliernas författare vänder sig till olika grupper och anpassar, inte minst början av berättelsen, efter dessa. Personligen älskar jag Johannesevangeliets försäkran om att ljuset kommit in i världen och inte kan övervinnas av mörkret. Kanske är det den version som är lättast för dagens människor att förstå. Matteusevangeliet vände sig till judarna och hade därför en detaljerad stamtavla för Jesus från Abraham till Josef. Något som inte hade gjort intryck på det grekisk-romerska sammanhang Lukasevangeliet vände sig till. Släktskap var viktigt för en ledare även där, men denne skulle ha anor från en Gud, Julius Caesar ansåg sig t.ex. vara släkt med gudinnan Venus.

Många präster, såväl katolska som svenskkyrkliga, ser berättelserna om Jesu födelse som till stor del myt. I alla fall har jag det intrycket. I stället fokuserar man på påsken och Jesu död och uppståndelse. Vilket jag å andra sidan inte riktigt kan engagera mig i på samma sätt. Helt enkelt för att jag är övertygad om att en Gud inte kan dödas.

Sedan är Jesu död, nedstigande i dödsriket och uppståndelse inte så unik som kristna gärna framsttäller den som. Däremot är detaljerna få i jämförelse med t.ex. historien om hur gudinnan Inana frivilligt gick ner i dödsriket, eller något som ligger närmare oss i norden berättelsen om hur Oden frivilligt dör, hänger upp sig i världsträdet och sedan återuppstår.

Julen och påsken är stora högtider i kyrkorna, men det Nya testamentet berättar mest om är faktiskt vad Jesus gjorde och sade. Där är det förstås viktigt att komma ihåg att det är män med olika agendor som gjort urvalet. Trots detta är det en fascinerande gud och människa (halvgud skulle samtiden greker och romare m.fl. sannolikt säga, om de accepterade honom som Guds son) som möter oss. Omgivningen framstår som chockade över att han umgås med kvinnor, tullindrivare, prostituerade, spetälska, fariséer. Givetvis beroende på vilka det gäller. Jesus lär att vi ska älska varandra även våra fiender, han gör under för att hela och mätta hungrande. Han berättar liknelser som nog är lika svåra att förstå idag, fast på ett annat sätt, som för hans lärjungar.  Läsaren får en hel del konkreta uppmaningar till hur vi ska bete oss mot varandra, annat är väldigt abstrakt.

En annan faktor att ta hänsyn till är att den kristna kyrkan byggs upp med romarrikets maktstrukturer och faktiskt religion som förebild. Den blir på det sättet en effektiv organisation som erövrar stora delar av världen. En av de negativa sidorna som märks, främst i den Katolska kyrkan, är att det lätt blir påven och kyrkan, människor i praktiken tror på. Gud och Jesus Kristus blir bifigurer eller ett alibi för det man gör och lär.

En annan fara är att religionen blir för teoretisk och abstrakt, det är baksidan av att präster och teologer leder kyrkan. Gud riskerar att försvinna i alltför intellektuella predikningar om sådant som Treenigheten.

Jag tror också att det kan finnas risker med att koncentrera sig på att göra som Jesus, alla kristna samfund har t.ex. en mer eller mindre omfattande diakonal verksamhet. Svenska kyrkan brukar av konservativa kristna beskyllas för att bara vara en välgörenhetsinrättning.

Men allt ovanstående ger också möjlighet för de kristna samfunden att vara relevanta idag. Vi får aldrig, som jag ser det, glömma att det i grunden handlar om en kult av den treenige Guden. Vi påminns om Bibelns berättelser, frambär och tar emot offer. På något sätt tror jag att detta finns kvar i människors medvetande i uppslutningen vid de stora helgerna. Där är också söndagens mässor och gudstjänster viktiga. Vilket behöver lyftas fram, sedan kan man givetvis diskutera sådant som tid. Vi lever inte i ett bondesamhälle längre där kl. 11 var närmast idealiskt.

Om vi har denna medvetenhet i grunden, ska kyrkorna givetvis sedan göra allt det andra, studera, hjälpa de utsatta, utveckla kyrkomusiken, vara en mötesplats för människor i alla skeden av livet. Alla kyrkor måste inte heller arbeta helt lika, om vi tar Svenska kyrkan tror jag dock att det är bra om det finns en kyrka med ”medelverksamhet” i varje församling.

Kommentarer inaktiverade för Att utveckla en religion

Filed under Religionshistoria

Gud,tro och religion

Relationen mellan Gud, enskilda människor och grupper samt den beskrivning av relationen/relationerna som religionerna utgör fascinerar mig mer och mer.

Den här veckan är det final för Reformationsåret, som uppmärksammar att det den 31 oktober är 500 år sedan Martin Luther, i alla fall enligt traditionen, spikade upp sina 95 teser på kyrkporten i Wittenberg. Han ville knappast skapa ett nytt samfund, men hans tro gick inte längre att förena med Katolska kyrkans dåvarande tolkning av kristendomen, alltså religionen. Här ska inflikas att tro och samvete givetvis hänger intimt samman. Martin Luther kunde t.ex. inte tro att det gick att köpa sig kortare tid i Skärselden och riskerade sitt liv för att reformera Katolska kyrkan. Han var förstås inte först med kritisera Katolska kyrkan, tidigare fanns t.ex. Katarerna, men han var kritikern som överlevde.

Men var Martin Luther den ende som tvivlade? Knappast, men då som nu fanns det säkert människor som tvivlade och teg och de som ansåg att intäkterna från avlatsbreven var viktigare än att hålla sig till sanningen.

Kristendomens historia är fylld av partsinlagor, i mångt och mycket är det segrarnas historia och nu ska jag komma in på Bibelöversättarnas makt. Där kan man med för övrigt jämföra svenska översättningar med engelska, tyska, franska eller vilka språk man nu behärskar. Där går att se vilka olika val av ord som gjorts i olika länder.

I torsdags hade jag för ovanlighetens skull möjlighet att gå på ett föredrag i sr. Madeleine Fredells OP serie, Födda att representera Gud, på spaning efter en teologisk människosyn i vår tid. Den här gången var temat Guds döttrar och söner födda av Guds vilja (scrolla ner för att hitta föredraget). Som alltid med sr, Madeleines föredrag är det faktafyllt och ger åhöraren/läsaren mycket att tänka på. För egen del har jag alltså funderat på Bibelöversättarnas roll och makt. De har valmöjligheter och påverkar genom det hur vi som läsare uppfattar en text. Sr Madeleine diskuterar bl.a. hur man i Bibel 2000 översätter det grekiska ordet exousia vars betydelse enligt sr. Madeleine är auktoritet, fullmakt, myndighet.

Exemplet är hämtar ut Johannes 1:12-13.

”I meningen från Johannesprologen står det i den svenska översättningen att ” … han har givit rätten att bli Guds barn ….” Jag har valt att översätta det med ”makten att bli Guds barn”. Om jag var konsekvent med hur jag behandlar det grekiska ordet exousia borde jag översätta det med ”auktoritet”, ”fullmakt” eller ”myndighet”. Eftersom begreppet handlar om en förmåga som ska påverka omgivning är auktoritet i betydelsen ”få att växa” den bästa översättningen. Ordet ”myndighet” handlar om att vi är ”myndiga” och därmed åtnjuter ett självbestämmande, att vi själva har rätt att tolka tillvaron och ge uttryck för det. ”Fullmakt” visar på att begreppet är något vi får oss givet av en högre instans, vilket också ligger i exousia. I vår mening från Johannesprologen har jag ändå valt att översätta det med ”makt” av rent stilistiska skäl. ”Rätten att bli Guds barn” låter dels alltför svagt, dels kan det leda tanken till att vi får ”rätten” om vi på något sätt visar oss värdiga till det och det är alltid farligt att lämna sådana beslut i människors händer! Det är nämligen väldigt lätt att negera meningen och säga ”du har inte rätt att vara Guds barn”!”

Genom att sina val har översättarna, som jag förstår det , förminskat människans roll jämfört med originaltextens innebörd. Ett val som påverkar läsarens tolkning av den.

Religion är precis som historia, ofta hänger de i hop, viktigt att sätta sig in i för att det förflutna och vår samtid. Men vi måste hela tiden komma ihåg att det inte är objektiva presentationer vi får, vilket exemplet ovan belyser. Gud kan vi ha en relation till, vi ber till hen och uppfattar i bästa fall ett svar, många har behov av att gemensamt uttrycka sin tro. Detta är till stor del det som, vinklat på olika sätt, beskrivs i religionerna. Rleigionen kan vara till hjälp för den enskildes relation till Gud, men kan också vara motsatsen. Den stora faran är när Gud och religionen blandas samman och människor börjar dyrka religionen/samfundet och dess ledare, snarare än Gud. Jag tror att det har varit och är en orsak till konflikter och krig. Men jag har inte glömt en annan stor anledning till krig, längtan efter makt och rikedom. Vilket var en av anledningen till att Martin Luther överlevde och reformationen kunde spridas. Samtidigt visar det att Gud kan förvandla det mindre fullkomliga till något gott, så vi får aldrig tappa hoppet.

Kommentarer inaktiverade för Gud,tro och religion

Filed under Katolska kyrkan, Religion-allmänt, Svenska kyrkan

Hur undviker vi att skapa nya fariséer?

För en tid sedan insåg jag under en diskussion att en del katoliker ser Katolska kyrkan som en (av)gud. Detta ständiga hänvisande till, valda delar, av kyrkans tradition, kommentarer som; -Gud nog känner till kyrkans regler när det gäller prästkallelser- blev med ens begripliga. Men absolut inte mer kompatibla med mitt samvete där Gud står över alla mänskliga påfund. Och en religion bara har existensberättigande i den mån den hjälper de troende att komma närmare Gud.

På Patheos förs en besläktad diskussion i bloggen 5 Simple Steps to Creating Pharisees in Your Church. De fem knepen för att skapa nya fariséer är, med mina kommentarer:

1. Håll på traditioner för traditionernas skull. Här är principen att ha traditioner som syns, så att det också är tydligt vilka som får vara med och vilka som är uteslutna ur gemenskapen.

2. Sätt teoretiska kunskaper om Bibeln högre, än att i sitt dagliga liv följa den. Ta valfri teoretisk, gärna mycket akademisk, diskussion om vad t.ex. kärleken till nästan innebär. Jämför med dem som försöker visa kärlek till nästan och inkludera alla i församlingen.

3. Döm efter ytan, ju finare kläder under söndagsmässan desto bättre. Det gäller att visa att man inte bara är kristen, utan framgångsrik. Känd slår allt i vissa kyrkliga sammanhang.

4. Fördöm alla som inte tycker som du. Här är Josh Daffern så träffsäker att jag citerar honom rakt av:

Pharisees need to be culture warriors, ready to defend their rigid view of tradition/scripture and willing to mete out healthy doses of judgement to those who don’t share their values and lifestyle (see Matthew 9:11). Good Pharisees will be careful to avoid anything written by the apostle John (too much ‘love’ nonsense in there). Pharisees are much better suited to the prophetic passages of condemnation in the Old Testament. Who cares if that was primarily meant to the nation of Israel? There’s good hellfire and brimstone in there!

5. Var avvisande mot dem som inte är som du. Dyker det trots allt upp några syndare  ( synonymt med oliktänkande) i församlingen, se till att de vet sin plats. Man kan åstadkomma mycket med en kylig blick, inte ta en utsträckt hand osv.

Nu är det väl få av oss som är helt fria från farisée-drag. Själv läste jag tidigare idag en artikel med efterföljande kommentarer och tänkte att vad alla samfund verkligen behöver är fler normala, sunda människor. Det vill sådana som är som jag…

 

Kommentarer inaktiverade för Hur undviker vi att skapa nya fariséer?

Filed under Religion-allmänt

Vatten, sol och en regnbåge

Denna söndag är dopet ämnet för predikningarna i Svenska kyrkan. Prästen Josefine Gräsberg Franzéns blogg med rubriken Vatten under Tankar inför helgen är tänkvärd och poetisk. Josefine Gräsberg Franzén berättar om hur hon döpte ett barn i en lummig trädgård, där solen sken under själva dopet. När sällskapet sedan skulle sätta sig ner för att dricka kaffe började det regna och man fick snabbt retirera in. Mitt i förflyttningen bröt plötsligt solen igenom molnen och en vacker regnbåge sträckte sig över himlen. Regnbågen som i 1:a Mosebok står för Guds förbund med människorna, han lovar då att aldrig mer skada en levande varelse. Bloggen sammanfattas med en vacker avslutning:

”Den där eftermiddagen i trädgården bildade solens ljus och regnet som föll en regnbåge, ett löfte om liv. Då påmindes jag om de viktiga komponenterna som möts i dopet: ljuset, vattnet och livet. De möts i en stor kärleksmanifestation där Gud är närvarande. Precis som det står i den svenska psalmen 386 ”Livets vatten i en dopfunt, vittnar om att Gud är här”

Gud kallar oss att vara lärjungar, precis som vi är, med löfte om ljus och livgivande vatten.”

Min egen reflektion över läsningarna är att dagens människor har svårt att förstå hur de som levde när Bibeln skrev ner tänkte.  Motsägelserna stör oss, men uppenbarligen inte dem. Jesus som Guds son var tydligen ett argument, både för kristna och hedningarna, inget som behövde förklaras närmare, som vi tycker. Ja, även om vi rör oss framåt i tiden till medeltiden, har vi svårt att förstå den tidens människor och deras ofta sinnliga religiositet. De föreställde sig t.ex. att Jesus var närvarande i ett krucifix och svarade på deras böner.

Men beroende av vatten av solen är något som är gemensamt för oss idag och de som levde för 2000 år sedan eller mer. Likaså förundran över regnbågen.

Kommentarer inaktiverade för Vatten, sol och en regnbåge

Filed under Svenska kyrkan

Mer om Egeria

Signaturen Inez fyller på med mer uppgifter om Egeria, den tidiga kristna resenären, som jag skrivit om i en tidigare blogg och som så ofta är Inez kommentar värd ett eget inlägg.

”Bra att du uppmärksammar en av den tidiga kyrkans kvinnor som hamnat i skuggan av männen. Det är märkligt att resebreven inte upptäcktes förrän i slutet av 1800-talet. Artos & Norma Bokförlag publicerade 2006 ”Egeria – Resebrev från det Heliga landet” i svensk översättning. Förlaget beskriver henne så här:

”Egeria var en aristokratisk dam, troligen från Spanien, som på 380-talet företog en enastående resa i Orienten. På åsneryggen och utan någon större eskort tog hon sig genom Egypten och Palestina till Syrien. Resan avslutades med en färd genom Mindre Asien till Konstantinopel. Flera gånger stannade Egeria till i Jerusalem, och hennes beskrivning av gudstjänstlivet där är en av liturgihistoriens viktigaste källor. Överallt längs vägen besökte hon orter med bibliska minnen som förevisades av entusiastiska munkar – klostren blomstrade redan och tog gärna emot pilgrimer.

Sina upplevelser beskrev Egeria i brev till en grupp väninnor, och resan skildras livfullt i dagboksform. Brevsamlingen är helt unik: den enda skrift från den tidiga kyrkan som är författad av en kvinna. För första gången föreligger den nu i en komplett översättning från latin till svenska och är försedd med en utförlig kommentar.”

http://www.artos.se/tidiga-kyrkan/resebrev-%e2%80%93-fran-det-heliga-landet

Det finns faktiskt ett målat porträtt av Egeria som är lika detaljrikt som hennes brev, det tyder på att hon betraktades som en ansedd person av sin samtid. På målningen framträder en vacker kvinna med uppsatt hår, mörka ögon och ljusbrun hy. Klädedräkten är kantad med grönt mönster, hon bär halsband av grön sten och örhängen av klar sten. Egeria har ett allvarsamt ansiktsuttryck och möter vår blick. Plötsligt känns hon så levande.”

https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Fayum-18.jpg

Kommentarer inaktiverade för Mer om Egeria

Filed under Religionshistoria

Jungfru Maria som trätoämne

Kristna borde inte ägna sig åt hat kan man tycka, men det gör en del i alla fall. En som nu på senare tid t.o.m. har drabbats av dödshot är dominikansystern Lucia Caram rapporterar The Guardian. Vad har hon sagt eller gjort för att råka ut för detta? Jo, sagt att hon tror att Maria och Josef var ett normalt par och därför även hade ett sexliv. Det blir på så sätt en kritik mot Katolska kyrkans lära att Maria var jungfru hela sitt liv.

Detta har kommenterats i två bloggar på Katolsk Vision först ut var Iréne Nordgren som bl.a. tar upp Robert J Miller -katolik och professor i religionsvetenskap som boken Born Divine för fram teorin att Jesus kunde vara son till en romersk soldat som våldtagit Maria. Den typen av våldtäkter var enligt vad Iréne Nordgren skriver inte ovanligt på Jesu tid.  Gert Gelotte har lagt in sr Madeleine Fredells OP kommentar till det inträffade. Den är som vanligt mycket lärd och Sr. Madeleine tar bl.a. upp hur Maria beskrivs i NT, utifrån den tidens behov är jag benägen att säga. Så här skriver sr. Madeleine t.ex. om Paulus syften:

”Paulus är den förste författaren som försöker förklara en gryende judisk – kristen tro. Han säger två viktiga saker om Jesus och indirekt om Maria. Gal 4:4-5: ”Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen, för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt.” För Paulus är Jesu födelse viktig endast i så motto att han fötts på ett normalt sätt av en kvinna in i vår värld. Paulus understryker att Jesus är en förgänglig människa som måste stå under lagen, det vill säga underkasta sig en specifik kultur. Detta sker för att vi ska bli arvtagare till Guds rike och allt vad det innebär. Om Jesus blivit befruktad på ett övernaturligt sätt skulle nog Paulus ha sagt något om det.”

Själv har jag tagit upp frågan i tidigare bloggar bl.a den här, med utgångspunkten att Jesu gudomliga härstamning kommer in i bilden först när kristendomen ska lanseras i omgivningen, i första hand då Romarriket. Att föreslå en Gud eller ens en ledare utan en Gud eller Gudinna i släkttavlan gick helt enkelt inte i det sammanhanget.

Jag hittade en intressant artikel med ett par år på nacken i Forskning & Framsteg. Den är skriven av Jonas Carlquist, professor i Nordiska språk, vid Umeå universitet. Han skriver om hur människor såg på Jungfru Maria i medeltidens Sverige. Först ges en bakgrund där det framgår att Jungfru Maria på 400-talet är en av kristenhetens förgrundsgestalter och vidare att kulten av henne är som störts under högmedeltiden. Hon ses då som den den främsta medlaren mellan människorna och Gud och det grundas t.ex. gillen till hennes ära.

Jonas Carlquist fokuserar på hur Jungfru Maria framställdes för allmänheten under medeltiden. Det fanns bilder, främst då i form av skulpturer, handskrifter och berättelser, böner och mirakel som bör ha spridits till gemene man och kvinna. Hon användes av kyrkan i undervisningssyfte, de dygder och känsloyttringar som var accepterade fanns med i berättelserna om Jungfru Maria:

”Maria blev ett moraliskt föredöme för folket genom legendernas berättelser om hennes renhet, lydnad, ödmjukhet och fromhet och bilderna bekräftade detta.”

Det fanns uppenbarligen också en ekonomisk aspekt av Mariakulten. En hel del byggnationer och utsmyckning av kyrkorna bekostades av plenar-avlaten. En biskop kunde bevilja en person 40 dagars avdrag på tiden i skärselden genom att besöka en viss kyrkan på särskilda helgdagar men också genom att skänka gåvor eller arbetsinsatser till kyrkan.

Mitt intryck att Jungfru Maria använts på olika sätt av kyrkans ledare genom historien. Den verkliga Maria däremot är det svårare att få en bild av. Men i det lilla som finns i NT framträder en betydligt starkare och modigare kvinna än den ödmjuka och lydiga hon blivit i kyrkans historieskrivning.

Kommentarer inaktiverade för Jungfru Maria som trätoämne

Filed under Katolska kyrkan

Gud som föder en son

Jag har ju börjat gå en ny väg och hitta min plats i ett nytt sammanhang, Svenska kyrkan och mer konkret den församling jag engagerat mig i. I söndagsmässan ges möjlighet att tända ljus och be efter nattvarden, vilket jag ofta gör. Vid ljusbäraren, som i likhet med den älskade frälsarkransen är en frukt av biskop emeritus Martin Lönnebos kreativitet, finns en ask med små lappar med en bibelvers att ta med sig för den som vill. Det brukar jag göra, i början mycket för att visa uppskattning för att någon/några tagit sig tid att välja ut verser, skriva av dem och klippa dessa små lappar.

Men det är också väldigt bra att uppmärksammas på andra texter i Bibeln än sina favoriter. I Bibeln kan var och en  hitta det som stämmer överens med ens egen uppfattning. Den som är seriöst intresserad av tro, är nyfiken på helheten. Intalar jag mig själv och har bestämt mig för att läsa hela kapitlet eller i det här fallet brevet som söndagarnas verser ingår i.

Den här söndagen var versen jag drog nämligen ur Hebreerbrevet, närmare bestämt 13:13 ”Låt oss då gå till honom utanför lägret och dela hans smälek”. Väl värt att begrunda med tanke på det oroande världsläget, med dess slutenhet och nationalism.

Hebreerbrevet skrevs i orostider, enligt Bibel 2000 troligen på 80-talet. Författaren är inte Paulus utan en välutbildad kristen av judisk börd. Det vänder sig till icke-judiska kristna som i tider av förföljelse vill lämna kyrkan till förmån för synagogan. Författaren vill visa på den gudomliga uppenbarelsen genom Kristus och att det inte finns någon återvändo för den som avfaller från tron. Brevet har karaktären av predikan som flitigt citerar Gamla Testamentet. Så långt Bibel 2000.

Redan i första kapitlets  femte vers hittar jag något intressant ” Ty aldrig har Gud sagt till någon ängel: Du är min son, jag har fött dig idag.”

Med tanke på att författaren vänder sig till läsare som kan tänkas ha en hellenistisk-romersk bakgrund är det förstås viktigt med Jesus gudomliga släktband, för att denne ska tas på allvar. Frågan är hur dåtida läsare uppfattade utsagan att Gud fött en son? Att Gud även är kvinna, eller mer som när Zeus födde fram Pallas Athenae ur sitt huvud? Det kan jag inte svara på. Troligen gav inte en Gud som föder barn upphov till så många frågor hos människorna som levde på 80-talet som hos oss idag.

Vad säger redaktionen bakom Bibel 2000 om detta? Ingenting visar det sig. Verserna runt omkring har kommentarer, men inte denna, som verkligen skulle behöva det. Hur ser det ut på andra håll i Bibeln? Det är samma sak visar mitt stickprov. Den vers i Matteusevangeliet där Jesus jämför sig med en höna som samlar sina kycklingar under vingarna saknar kommentar. I GT är det likadant med Ordspråksbokens beskrivningar av Visheten, hon som var den första, och uppenbarligen närvarande när Gud skapade universum. Det är väldigt magert med förklaringar.

Det är ju inte så att kvinnliga aspekter på Gud och Jesus saknas i Bibeln, eller för den delen i kristenhetens historia. Däremot har de hela tiden på olika sätt undervärderats eller  ”glömts bort”. Är det inte dags att ändra på det?!

Kommentarer inaktiverade för Gud som föder en son

Filed under Religion-allmänt

Idag firar vi apostlarnas apostel!

Påven har beslutat att den 22 juli är en festdag för apostlarnas apostel Maria Magdalena. Vad det innebär förklaras pedagogiskt på NCR:s webbplats:

”While most liturgical celebrations of individual saints during the year are known formally as memorials, those classified as feasts are reserved for important events in Christian history and for saints of particular significance, such as the Twelve Apostles.”

En festdag är alltså förbehållet de mest betydelsefulla händelserna och gestalterna i Katolska kyrkans historia. Genom att ge Maria Magdalena den statusen, ger Franciskus oss kvinnor, inte minst unga kvinnor, en kraftfull förebild.

Här i Sverige har festdagen uppmärksammats av Sr Madeleine Fredell på Dominikansystrarnas webbplats. Maria Magdalena är även dominikanernas skyddshelgon eftersom hon var den första som förkunnade det glada budskapet om Jesu uppståndelse.

Även Iréne Nordgren skriver om festdagen på Katolsk Visions blogg.

Kommentarer inaktiverade för Idag firar vi apostlarnas apostel!

Filed under Katolska kyrkan

Kyrkan som aldrig blev av – om starka, bortglömda kvinnor

Sverige har precis fått sitt andra kvinnliga helgon, Elisabeth Hesselblad. En starkt och driftig kvinna som till skillnad från många andra katolska kvinnor kunde följa Guds kallelse.

Katolska kvinnor som varit kallade till att bli präster och diakoner har haft det betydligt svårare. Dock vigs numera kvinnliga katolska präster även om dessa, till skillnad från t.ex. präster som begått övergrepp, exkommuniceras.

Men kvinnor hade inte behövt bli andra klassens katoliker om kyrkan hade tagit en annan väg, då i början. Om detta kan man läsa i artikeln The Rebel Virgins and Desert mothers… på Atlas Obscura. Där ges en pedagogisk och lättläst beskrivning av kvinnliga ledare i urkyrkan, senare till stor del bortglömda eller troligare utrensade ur historieskrivningen.

Under de första århundradena i kristenhetens historia fanns församlingarna i hemmen, där kvinnorna styrde. Följaktligen kunde kvinnor även leda församlingarna. Hade kyrkan stannat vid det och inte blivit en politisk institution, hade det kanske varit självklart även nu med kvinnor i ledningen:

In the apostle Paul’s letter to the early congregation he founded in Corinth, he suggested that women should not teach or even speak aloud in church—but in his letter to the Romans, he also name-checked 28 prominent leaders in the Roman Christian community, 10 of whom were women. (A woman, the minister Phoebe, was Paul’s entree into that community.) Eventually, in some areas, there were even female bishops. This was back when the church was still a social movement, not yet a political powerhouse, and women were drawn to the possibilities it cracked open for them—as preachers, prophets, and patrons.

I artikeln presenteras heliga jungfrur, att leva i celibat blev ett sätt för kvinnor att både kunna hänge sig åt Gud och komma undan kraven på att gifta sig och bilda familj. Men det här var något som stoppades under brutala former i slutet av 200-talet:

This life outside of social convention would not last. Toward the end of the third century, the emperor Diocletian ordered widespread attacks on chaste Christian women. All partner-less women who refused to marry were to be raped or prostituted. 1,000 widows were martyred in Antioch; 2,000 virgins were martyred in Ancyra.

At the same time, women’s place within the once exceptionally open movement began to contract. As Christianity expanded outward into the political realm, growing into an ambitious institution that aimed to harden its doctrine and practices, a decision was made: Women would no longer minister, prophesy, or baptize, and in the name of consistency, many of their stories would not be preserved. Church rank-and-file began to insist that women should not be ordained, should not baptize others, and should not teach the gospel—arguments that for the first 200 years had not been made, at least not on any meaningful scale. Few of these early female leaders would remain a part of the church’s history.

Phyllis Zaganos artikel på NCR med boktips för den som vill veta mer om kvinnliga diakoner i kyrkans historia blir en fortsättning på temat, tänk om Katolska kyrkan gjort andra val.

 

 

Kommentarer inaktiverade för Kyrkan som aldrig blev av – om starka, bortglömda kvinnor

Filed under Katolska kyrkan