Trettondagen – varje person kan göra något viktigt

I Trettondagens evangelietext ur Matteusevangeliet möter vi de österländska stjärntydarna ( alltså astronomer/astrologer). De har sett judarnas nyfödde konungs stjärna gå upp och följt den. På vägen kommer de till Kung Herodes som ber dem komma tillbaka om de hittar den nye konungen. Stjärntydarna blir i en dröm uppmanade att ta en annan väg hem och följer den.

Genom att göra som de blir tillsagda i drömmen hindrar de Herodes från att få veta var Jesusbarnet finns. Även Josef får en uppmaning i en dröm, att fly med Maria och barnet till Egypten. Även han tar rätt beslut och berättelsen om Jesu liv kan fortsätta.

Men vänta nu, fortsättningen är att Kung Herodes dödar alla gossar under två år i Betlehem med omnejd. Det blev inte ett gott slut på den historien, jag är inte alls nöjd med det. Men så tänker jag att det kanske fanns en eller flera människor vars roll var att varna mer brett, men som struntade i det?

Elisabeth Åsbrink berättar i Dagens Nyheter om mer närliggande exempel där människors handlingar kan åstadkomma underverk. Hon tar bl.a upp detta från Andra Världskrigets Frankrike. Samtidigt som det fanns en nazistisk marionettregering i Paris, räddade byborna i sydfranska Chambon-sur-Lignon ca 5000 judar. De två nyckelpersonerna Magda och André Trocmé organiserade ett nätverk för att hjälpa flyktingarna vidare. I det ingick judiska organisationer, kväkare och den franska motståndsrörelsen.

När tiderna, som nu, är mörka och bekymmersamma gör tanken på att varje god handling är betydelsefull det lättare att tro att allt kommer att bli bra.

Biskopens stav både leder och skyddar flocken

Sällan har väl fastetidens allvar varit mer relevant än i år. Litanian (700:1) som i vanliga fall känns lite ålderdomlig är efter Rysslands invasion i Ukraina högaktuell. Det är svårt att tänka sig att Långfredagens sorg den här gången ska övergå i påsknattens jubel. Men vi får se det som ett löfte om att hur eländigt allt än är nu så visar påsken att det inte är slutet. Det goda och ljuset segrar till sist.

Kriget har gjort att jag omvärderat mycket, inte minst min syn på Nato, en gång och så en gång till. Från negativ till att det är nödvändigt att vara med, men att det inte är läge just nu. Sedan insåg jag (och uppenbarligen många andra) att jo nu är en bra tidpunkt när Ryssland är upptaget på annat håll.

Jag har tidigare referat broder Cadfaels kloka kommentarer ur Ellis Peters deckare. De utspelar sig under de år på 1130 och 1140-talen då kusinerna Maud (Matilda) och Stephen kämpar om kronan i England. I An Excellent Mystery frågar broder Oswin oroligt sin mentor Cadfael om denne med sin bakgrund som korsfarare skulle kunna strida igen? Broder Cadfael svarar att ingen vet vad man skulle göra i ett utsatt läge. Om någon svag och hjälplös hotas.

Han påminner också Oswin att biskoparnas böjda kräkla, ursprungligen en herdestav, har två syften, att leda och skydda flocken.

Jag har ju läst boken förut, men som med all god litteratur upptäcker jag nya saker varje gång. Detta om biskopsstavens dubbla funktioner har jag inte tänkt på tidigare. Men när nu tiderna är som de är så tål det att tänka på. Behöver en biskop skydda sin flock och vad innebär det? Jag har inget svar, ännu.

Vad betyder existentiella frågor för hälsan?

Jag deltar sedan några månader i forskningsstudien Livsstilsverktyget. Var och varannan gång jag öppnar det stör jag mig på något. Men att tänka igenom varför jag blir irriterad och vad jag skulle vilja ha istället är faktiskt givande. Så än har jag inte hoppat av, fast jag funderat på det några gånger.

De existentiella frågorna är en viktig del av Livstilsverktyget och läkaren och forskaren Anders Rosengren som leder och frontar studien beskriver sin syn på kopplingen mellan dem och hälsa bl.a. i den intervjun i Kurera.

Det där var inte jag medveten om när jag anmälde mig. Och jag retade mig väldigt på de andliga avsnitten när de dök upp. Det var inte vad jag ville ha, där. Religion får jag på annat håll. Och hur tas exemplen som har en viss slagsida mot kristendomen emot av ateister och deltagare med annan religiös bakgrund? Jag började fundera på om man kan ta upp existentiella ämnen så att det fungerar för icke-troende och troende från olika religioner och konfessioner.

Att tala om Gud eller en högre makt är troligen inte så relevant för ateisten och agnostikern. Däremot är frågan om meningen med livet något som bör intressera alla. För att ta ett exempel. Jag undrar om livet här och nu är viktigast för en icke-troende? I så fall är det kanske inte så konstigt att sekulariserade Sverige har starka sociala skyddsnät och ett stort engagemang för klimatet?

Man kan också ha ett fågelperspektiv på religioner och ta avstamp i historien. Ta synen på sjukdomar och hälsa t.ex. Grekernas Apollon både sköt pilar med sjukdomar på människorna men var även hälsans gud. Föreställningen att sjukdomar kom med pilar togs över av de kristna. Vi har martyren Sankt Sebastian som blev skyddshelgon för pestdrabbade eftersom han överlevt att beskjutas med pilar. Sjukdomar var något som drabbade en och om man skulle överleva låg i gudarnas/guds händer. Frågan är hur mycket den synen påverkar oss idag? Och vad händer i krocken med alla hälsotrender, där man t.ex. kan bli pigg och frisk genom superkost, alltså något man själv kan styra?

Jo, visst finns det existentiella frågor som kan ge alla något. Men det kräver lite eftertanke att hitta dem.

Hur bilden av ondskan förändrats

I en serie med fyra korta filmer berättar domkyrkokaplan Ulf Lindgren om hur människorna främst under gammaltestmentlig tid arbetat med bilden av ondskan och hur den förändrats. Men han för förstås berättelsen fram till nutid.

Ulf Lindgren är en god och engagerad berättare och jag får lust att lära mig, läsa i Gamla Testamentet, lära mig mer om judendomen, jämföra med andra religioner i runt Medelhavet osv.

Så passa på att se de här filmerna medan det går.

De som var med vid korset

Jag har läst och hört Bibeltexterna om Påsken många gånger, men det finns alltid en ny ingång, något nytt att lära sig.

När jag hör evangelietexten för Långfredagen hämtad ur Markusevangeliet kap. 15: 21-41 befinner jag mig, bildligt förstås inte bokstavligt, med dem som står vid korset. De jag knappt ägnat en tanke förut. Officeren och hans mannar som blir förskräckta av jordbävningen, att förhänget i templet gick itu, att gravar öppnade sig och kroppar uppväckte. Inte konstigt vem skulle inte ha blivit det? -Den mannen måste ha varit Guds son” konstaterar de.

Där är kvinnorna som följt Jesus, många är de också. Två av dem får dessutom namn Maria från Magdala och Maria som är mor till Jakob och Josef. En tredje omnämns som mor till Sebedaios söner. Något mer berättar inte Markus.

Det gör inte heller evangelisterna Matteus och Lukas. I Johannesevangeliet däremot får kvinnorna en mer aktiv roll. De står nära korset, det är Jesu mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala.

Som jag skrivit tidigare dyker de upp förvånansvärt ofta i Bibeln, kvinnorna och det är alltså de som följt med till slutet. Även här nämns de och har fått stå kvar genom seklerna trots att kristenheten sannerligen inte har utmärkt sig för någon jämställdhet. Vilket märks så sent som i Bibel 2000, där kvinnorna i texterna ytterst sällan anses värdiga några kommentarer.

Men i närheten av eller kanske t.o.m. nedanför korset befann sig kvinnorna i Jesus följe. Vi kan försöka föreställa oss sorgen, vanmakten, smärtan de måste ha känt. De kunde inte göra annat än att vara där för sedan berätta för andra om vad som hänt så att inte Jesu död glömdes bort. De återkommer ju sedan som vittnen för uppståndelsen också.

Historien har upprepat sig sedan dess, människor drabbas av maktens våld och är beroende av att andra vittnar om det för att rättvisa ska skipas.

Vi har lärt oss att hoppa över dem – om kvinnorna i Bibeln

Jag lånade Kryddad olja – kvinnor i Bibeln skriven av Ylva Eggehorn som e-ljudbok och nästan sträcklyssnade på den. Så fascinerande var de gestalter som hon låter kliva fram ur Bibeln, från Saraj och Hagar i Gamla testamentet till Lydia i Apostlagärningarna. Den går att låna som vanlig bok också, däremot verkar det bara gå att köpa den som e-ljudbok.

Visst kände jag till namnen, men att det finns så mycket information om de här kvinnorna visste jag inte. Eller snarare, hade jag inte lagt märke till. Hur kommer det sig? Om vi tar Hagar som finns med i 1 Mosebok så var hon en ung egyptisk slavflicka som tillhörde Saraj, Abrahams hustru. Hon var med andra ord en ägodel och när Saraj föreslår Abraham att han ska skaffa barn med Hagar, har denna förstås inget att säga till om.

När Hagar blir gravid börjar hon känna sitt värde och Saraj uppfattar det som att hon ser ner på sin matmor och straffar henne. Hagar rymmer och möter då en ängel och för ett samtal med denne. Ängeln ger henne ett löfte om att hennes ättlingar ska bli talrika – ”Du är havande och skall föda en son, och du skall ge honom namnet Ismael, ty Herren har hört din klagan.”

Ylva Eggehorn lyfter även fram att Hagar ger Gud ett namn ”Du är seendets Gud”. ” Har jag verkligen sett Gud och förblivit vid liv?” Det handlar enligt Ylva Eggehorn också om att Gud har sett Hagar. Hur som helst är hela den här episoden märkvärdig och jag går ner till kommentarerna i Bibel 2000 för att se vad man skriver där. Inget om Hagar.

Jag funderade på att kalla den här bloggen något i stil med Teologer och illusionister om kvinnorna som blev osynliga. Ett av illusionsnumren för att få kvinnorna i Bibeln att framstå som oviktiga är att inte nämna dem i kommentarerna till Bibelverserna. Även när det sker något så iögonenfallande som samtalet ovan och att Gud får ytterligare ett namn.

Berättelsens fortsättning i 1 Mosebok 21: 14-20 är inte mindre häpnadsväckande. När Isak fötts kör Abraham så småningom, på Sarajs uppmaning, iväg Hagar och Ismael ut i öknen, visserligen med mat och vatten, men ändå mot en säker död. Gud har dock i en dröm försäkrat honom om att han ska ta hand om dem.

Ylva Eggehorn beskriver situationen där Hagar lagt ifrån sig den döende pojken för att hon inte står ut med att höra honom gråta. Återigen kommer en ängel och denna uppmanar henne att gå bort till Ismael och ta hand om honom. Hagar gör som ängeln säger och upptäcker då en källa. Ylva Eggehorn påpekar hur viktigt vatten är i det här området och att det egentligen är osannolikt med en oupptäckt källa. Dem höll man noga reda på, för att inte tala om att en kvinna upptäcker den.

Hagar har kommit långt från det objekt hon var i början att historien, hon har blivit ett subjekt. Vilket blir ännu tydligare när det sedan står att hon skaffade Ismael en hustru från Egypten.

Kommenteras detta i Bibel 2000, nej man är konsekvent i att ge kvinnorna så liten uppmärksamhet som möjligt. Och så har det ju länge varit även i litteratur och undervisning och illusionskonsterna lyckades ju länge. Kvinnorna var osynliga, fast de fanns under läsarens ögon.

Ny serie om kyrkan i kriser och kriser i kyrkan

Domkyrkoförsamlingen har gjort ytterligare en informativ serie, Kyrkan i kriser-kriser i kyrkan. Där berättar domkyrkokaplan Ulf Lindgren sakligt om hur kristenheten har agerat i tider av kris som under pest och andra epidemier. I andra avsnittet förklaras så bakgrunden till korstågen och inkvisitionen. Därefter följer; Har kyrkorna beskyddat eller förföljt judarna?; Varför har kyrkorna mörklagt prästers övergrepp mot kvinnor
och barn?; När har kyrkorna kritiserat sociala orättvisor och när har de
skapat kränkande system?

Vi möter människans bästa och sämsta sidor i dessa ca 10 minuter långa avsnitt. Mycket pedagogiskt och intressant för den som är gillar historia i allmänhet och kyrkohistoria i synnerhet.

Kristi Himmelsfärd i en historisk kontext

Vi firade nyligen Kristi Himmelsfärd och den här gången stannade jag upp inför det välbekanta och som vi nutidsmänniskor har så svårt att tänka oss har skett, bokstavligen. Så verkar inte samtiden ha sett på det, de två evangelister som nämner Kristin Himmelsfärd återger den som, om inte vanlig händelse, så alla fall inget att förvånas över. Markus skriver helt enkelt att ”När herren Jesus hade talat till dem blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida”. Lukas är lite mer utförlig:

”Han tog dem med sig ut ur staden bort mot Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. Medan han välsignade dem lämnade han dem och fördes upp till himlen. De föll ner och hyllade honom och återvände sedan till Jerusalem under stor glädje. Och de var ständigt i templet och prisade Gud.”

Lärjungarna i Lukasevangeliet är inte förvånade, utan de beter sig snarast som om det fått en bekräftelse på något de hoppats på. Det här får mig att undra om inte detta är den kristna versionen av en berättelse som i olika varianter fanns och hade funnits i närområdet. Vi har självklart referensen från Gamla Testamentet, Elie Himmelsfärd, men det måste finnas fler liknande berättelser. Efter ett tag inser jag att olika varianter på temat halvgud som lyfts upp till himlen är vanliga i t.ex. den grekiska och romerska mytologin. En känd berättelse som ofta avbildats i konsten är Amor och Psyche och då företrädesvis slutscenen där Psyche lyfts upp till Olympen av amoriner. En annan historia är den om hjälten Orion som  efter sin död lyfts upp till himlen och blir en stjärnbild. I historien om Orions födelse förekommer för övrigt tre gudar, Zeus, Poseidon och Hermes som besökte en gamling en hydda och där blev bjudna på mat. Gamlingen beklagade sig över att han inte hade någon son. De tre gudarna kissade då på skinnet av oxen de just hade ätit, sade åt mannen att gräva ner den i jorden och gräva upp den efter nio månader. Och då fanns där Orion. Där finns likheter med episoden ur 1 Mosebok och de tre männen som besöker Abraham och Sara.

Men nu var det Kristi Himmelsfärd det handlade om. En av dem som oftast jämförs med Jesus är Herakles eller Herkules på latin. Om hans död kan man läsa att han reste sitt eget gravbål på berget Etna, gav bort sina ägodelar, lade sig ner med huvudet på sin klubba och bredde skinnet av det nemeiska lejonet över sig. När elden brann och de andra gudarna oroade sig lugnade Zeus dem med att säga att det bara var den mänskliga sidan hos Herakles som brändes på bålet. Den gudomliga skulle han, Zeus, lyfta upp till himlen.

En del kristna blir väldigt störda av likheter mellan kristendomen och någon annan religion än judendomen. Jag tolkar det däremot som att det som så många berättar om, fast lite olika, måste bygga på en gemensam erfarenhet och faktiskt bli mer sannolikt. Om än i mytologisk dräkt.

Människor och tro om Guds kvinnliga aspekter skapar onödig konflikt

Sedan jag lämnade Katolska kyrkan har jag inte följt vad som händer så noga. Men jag har uppfattat det som att det ändå har blivit lite högre i tak. Nu har jag främst på facebook sett att det uppstått en konflikt som utlöstes av ett avsnitt i serien Människor och tro som heter Moder Jord, Pachamama och Jungfru Maria, tänk om Gud är kvinna?

Där medverkar bl.a. katolikerna Irené Nordgren, psykoterapeut och teolog och sr Madeleine Fredell OP oerhört lärd dominikansyster. De båda finns med i inledningen av programmet och ca 20 minuter in och talar först om inkulturation och betydelsen av Katolska kyrkan för första gången på många hundra år fått in utomeuropeisk påve.

I mitten av programmet talar sedan främst sr Madeleine om Guds kvinnliga aspekter så som de framträder i Bibeln, där t.ex. Visheten en aspekt av Gud är kvinna. Om Jesus är både Gud och människa har han också de kvinnliga aspekterna av Gud. Det hela är mycket intressant och vidgar i mitt tycke bilden av Gud. Sedan kan jag tycka att det är lite onödigt att använda ordet queer, som alla vet triggar igång många konservativa kristna. Rubriken är också lite onödigt provocerande ur katolsk synvinkel eftersom sr Madeleine är tydligt med att Gud inte är en varelse som kan könsbestämmas. Men detta har att göra med de andra inslagen i programmet och där är det för övrigt inte så klokt att lägga ett inslag med en reikihelare och alltså New Age mitt i emellan avsnitten om traditionella religioner som inkulturerats i katolicismen och inslaget där sr Madeleine utifrån kyrko- och Bibelhistoria belyser Gud kvinnliga aspekter.

Konservativa katoliker som bl.a. diskuterar i fb-gruppen Katoliker i Sverige och jesuiten Thomas Idergard har kritiserat i första hand sr Madeleine, vilket man kan läsa om på Katolsk Visions blogg.

Thomas Idergard har även kritiserat duon och då främst sr Madeleine i debattinlägg i Dagen. Den första ligger bakom en betalvägg, men Sr Madeleines och Iréne Nordgrens svar och denna replik från Idergard går att läsa. Så vitt jag kan förstå har Thomas Idegard antingen inte lyssnat på inslaget alls. Eller så har han gjort det men hoppas att han är rätt ensam och det och angriper något helt annat än vad som sägs i inslaget. Det är i så fall inte första och tyvärr säkert inte sista gången lumpna trick förekommer i Katolska kyrkan.

Jesu kvinnliga lärjungar – ny bild av kristendomens tidiga historia

Jesu kvinnliga lärjungar är en sevärd dokumentär som går att se på SVT-Play till den 13 juni 2020. Tittaren får följa forskarna Helen Bond och Joan Taylor som, mestadels i Israel, letar efter mer uppgifter om de kvinnor som nämns i Evangelierna.

De börjar med den kanske mest välkända, Maria från Magdala. Maria var det vanligaste namnet på Jesu tid och det gällde därför att skilja de olika Mariorna åt, vilket oftast skedde med hjälp av makens namn. Så inte med Maria från Magdala som Joan Taylor tror var en självständig och troligen välbärgad kvinna som tillsammans med Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusa och många andra kvinnor helt enkelt bidrog till att försörja gruppen. De beskrivs kort i Lukas 8 kapitel.

Taylor och Bond resonerar också, utifrån den grekiska versionen av Markusevangeliets 6 kapitel, om vad formuleringen att lärjungarna skickades ut två och två betyder. De kommer fram till att Jesus troligen skickades en man och en kvinna, vilket är rimligt om han ville nå så många som möjligt. Det här förklaras förstås mer utförligt i programmet.

Helen Bond och Joan Taylor beger sig slutligen ner i Neapels katakomber och ser tillsammans med konstvetaren Ally Kateusz en mycket intressant målning som föreställer Cerula som av komposition och attribut att döma kan ha varit biskop under sent 400 eller tidigt 500-tal. Som så ofta kan man se att något förekom och rent av var vanligt genom klagomål och förbud mot vad det nu är.

Ally Kateusz berättar att målningen är samtida med en viss händelse inom kyrkan.

– År 495 e.kr. skrev påven Gelasius I till biskoparna i södra Italien och ondgjorde sig över att kvinnor där förrättade gudstjänster vid altaren och utförde andra manliga sysslor.

När började då kvinnorna tryckas tillbaka i kyrkan? Bond och Taylor säger att det har att göra med Konstantin I som valde en militär maskulin variant av kristendomen när han tillät den år 313.

Det argument som kvinnoprästmotståndarna fört fram mest, att Jesus bara valde män till lärjungar, blir allt mer ifrågasatt. Och vi får hoppas att kristendomens utveckling, eller ska man säga återgång till att vara mer jämställd fortsätter.