Nej till abort är inte ja till livet!

Nej till abort är inte ja till livet slår Lisa Magnusson fast i sin utmärkta ledare i DN. Detta med anledning av att barnmorskorna Ellinor Grimmark och Åsa Steen fått nej i Europadomstolen för sina samvetsbetänkligheter när det gäller att medverka vid abort och preventivmedelsrådgivning.

Nej till legala aborter innebär inte att inga aborter utförs, utan är indirekt ett ja till illegala aborter. Ofta med risk för kvinnans liv. SVT rapporterade i maj 2019 att enligt WHO dör 47 000 flickor och kvinnor per år i världen p.g.a. illegala aborter. Om Ellinor Grimmark och Åsa Steen hade fått bifall i Europadomstolen hade risken varit att en del av dessa kvinnor inom en inte alltför avlägsen framtid varit svenska. För ingen ska tro att Ellinor Grimmark, Åsa Steen och deras meningsfränder skulle ha nöjt sig med att bara de fick samvetsfrihet. Och trots det negativa domslutet är jag övertygad om att konservativa kristna kommer att försöka utbilda sig till barnmorskor och gynekologer för att, som Lisa Magnusson helt korrekt skriver, sabotera sjukvården. Den viktigaste preventiva åtgärden blir därför att försäkra sig om att det är lämpligare kandidater som får börja specialiseringarna till dessa yrken

Ellinor Grimmark har sagt att hon kan göra andra arbetsuppgifter som att arbeta på MVC. Men vad skulle då hända om det visar sig att en av hennes patienter bär på ett skadat foster? Ska någon annan barnmorska rycka in och stötta föräldrarna om de bestämmer sig för abort? Om en kvinna på efterkontrollen ber råd om lämpliga preventivmedel, får hon professionella råd av Ellinor Grimmark, eller är det åter en kollega som måste rycka in? Nej, det argumentet håller inte, utbildar man sig i ett yrke måste man vara beredd att utföra allt som ingår i arbetsuppgifterna.

Slutligen, det är viktigt att alla vi kristna som inte delar den här extrema uppfattningen säger ifrån att det inte är något vi stöder. Annars förstärks bilden av kristna som värdekonservativa kufar.

Årets svensk 2017 – hur tänkte juryn här??!

Tidskriften Fokus utsåg i år för tolfte året i rad Årets svensk och kriterierna juryn har att följa vid valet är:

”Utmärkelsen Årets svensk ska tilldelas en person som under året stuckit ut på ett sätt som förändrat Sverige till det bättre. Det kan, men måste inte innebära att personen gjort sig känd i offentligheten. Det centrala är att vinnaren visat prov på självständighet och originalitet i ett land som på gott och ont gillar det samstämmiga och välanpassade. Det är naturligt om Årets svensk har gjort sig fiender, inte bara vänner, för det är svårt att åstadkomma något värt att belöna, utan att det har ett pris.”

Valet i år föll på kardinal Anders Arborelius och jag undrar hur juryn tänkte där? Hur kan en person som inte är det minsta självständig, utan strikt följer sitt samfund dvs Katolska kyrkan, utan att någonsin uttrycka en egen åsikt, få priset? Juryns val gör att den som t.ex. tycker att det helt rätt att kvinnor diskrimineras, att homosexuella ska leva i celibat och inte får gifta sig, anses förändra landet till det bättre!

Anders Arborelius har inte protesterat mot hur de sexuella övergreppen inom Katolska kyrkan hanterats, han har inte sagt i från om de omänskliga abortlagstiftningarna i många katolska länder, nu aktuellt genom ett extremt fall, en kvinna i El Salvador som dömts 20 års fängelse efter ett missfall. Han har, mig veterligt, inte upplyst Vatikanen om att Sverige är ett bra land för familjer, många par väljer att skaffa 3-4 barn, eftersom vi har en väl utbyggd barnomsorg, föräldraledighet m.m. Hade han gjort något av detta hade det varit ett prov på självständighet och han hade fått betala ett högt pris, tro mig.

Därefter hade ängeln inget mer att säga…

På The Modist Bloggist hittar jag en tankeväckande blogg med rubriken The Virgin Mary is Pro-Choice. Där jämförs till att börja med de två möten med Ärkeängeln Gabriel som Lukasevangeliet berättar om. Det första tillfället är när prästen Sakarias får veta att hans hustru Elisabet ska föda en son som ska få namnet Johannes.  Sakarias kommer med invändningar inför detta, vilket inte tas emot väl av Gabriel:

”8 Sakarias sade till ängeln: ”Hur skall jag få visshet om detta? Jag är ju gammal, och min hustru är till åren.” 19 Ängeln svarade honom: ”Jag är Gabriel som står vid Guds tron, och jag är utsänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud. 20 Men du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag då detta sker, eftersom du inte trodde på mina ord, som skall gå i uppfyllelse när tiden är inne.”

En tid därefter blir Gabriel sänd till jorden igen. Den här gången till en ung kvinna vid namn Maria, som också hon får ett meddelande som gör henne förvånad. Hon ska bli havande och formulerar sina tvivel, men på ett lite annat sätt och Gabriel reagerar också annorlunda.

”34 Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.” 35 Men ängeln svarade henne: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. 36 Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. 37 Ty ingenting är omöjligt för Gud.” 38 Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.”

Både Sakarias och Maria uttrycker alltså tvivel och kring det resonerar ShieldingC i sin text. Prästen Sakarias förväntas tjäna Gud och när han vill ha bevis för att hustrun ska kunna bli gravid, straffas han med nio månaders stumhet. Maria däremot har ett val, att hon säger ja förutsätter att hon hade kunnat svara nej. Ytterligare en skillnad är att det är Maria, inte ängeln som får sista ordet, vilket ShieldingC påpekar. Ytterligare en skillnad jag ser i attityden hos Sakarias respektive Maria. Sakarias kräver bevis, han mopsar helt enkelt upp sig mot Gabriel, medan Maria ställer en fullt rimlig fråga.

Elisabet och Maria representerar också två grupper av kvinnor som man genom historien sett ner på och betraktat som misslyckade, dvs den ofruktsamma kvinnan och den ogifta tonårsmamma. Trots det väljer Gud ut dem som mödrar till Johannes och Jesus, något som vare sig kyrkliga eller världsliga ledare genom historien verkar ha reflekterat över.

Marias möjlighet att välja mellan att bli gravid eller avstå är inte ett alternativ för katolska kvinnor enligt kyrkans lära. ShieldingC påpekar också att graviditeter inte alltid beskrivs i positiva ordalag i Bibeln:

”We have it on biblical authority that pregnancy is not always a blessing. Cursed be the breasts that suck and the wombs that bear in days of tribulation. Luke said so a few times, and Matthew said so once.”

Sedan följer ett ganska långt och komplicerat resonemang om människovärdet, graviditet och abort, där tyvärr preventivmedel som en möjlighet att undvika oönskade graviditeter saknas. Som så ofta i katolska sammanhang. Men det är alltså de lite ovanliga perspektiven i inledningen av bloggen jag koncentrerat mig på.

 

Detta har vi kämpat för…

När det gäller frågor som t.ex. jämställdhet och preventivmedel finns det en del konservativa personer, i allmänhet män, som talar om vad kvinnor vill, s.k. mansplaining. Kvinnor vill, enligt dem, egentligen vara hemma med sina barn och nåja, det går väl inte riktigt att säga att kvinnor inte vill använda preventivmedel, ens för den mest övertygade värdekonservative kristne.

Vad de här personerna glömmer är att inget av det som uppnåtts t.ex. förskolor eller tillgång till preventivmedel bara har råkat ske, utan allt är resultatet av en kamp, från i första hand kvinnor. Det har funnits modiga förgrundsgestalter som fått betala ett högt pris för sitt engagemang och i vars fotspår alla mindre modiga har kunnat gå. De första barnstugorna fanns redan i mitten på 1800-talet och gjorde det möjligt för fattiga kvinnor att arbeta, utan att behöva lämna barnen vind för våg. Men vanligt blev det först på 70-talet, då det genomfördes demonstrationer under parollen ”Ropen skalla, daghem åt alla”.

RFSU har samlat en del viktiga årtal för reformer som på olika sätt rör jämställdheten och som kan vara bra att dra sig till minnes.

Som framgår att sammanställningen ovan har även de homosexuellas rättighet kommit successivt och för att människor kämpat för dem. Så sent som 1979 slutar man räkna homosexualitet som en sjukdom och först 2009 blir äktenskapslagstiftningen könsneutral. Jag mötte några av pionjärerna i kampen för homosexuellas rättigheter för ett par år sedan och skrev om det i bloggen ”Mycket har förändrats sedan slaget i Storkyrkan”.

Det gemensamma för de här framstegen som gjorts är just att de tillför något. Även kvinnor har fått möjlighet att arbeta, barnen har fått en organiserad barnomsorg och i synnerhet de barn som har torftiga eller dåliga hemförhållanden får en fristad på förskolan. Människor kan välja när de vill bilda familj och det förekommer inga illegala aborter i Sverige. Även homosexuella kan gifta sig om de önskar. Det tillför värden, men tar inte bort några, vilket är viktigt att komma ihåg.

De senaste dagarna har det förekommit en debatt om månggifte, detta p.g.a. att det kommit familjer hit till Sverige där en man har haft flera fruar. Lisa Magnusson tar upp det i en signerad ledare, där hon argumenterar för att de som älskar varandra ska kunna välja formen för sitt äktenskap och hänvisar just till homosexuellas rättigheter. Även om hon är väl medveten om att de inblandade kvinnorna kanske mer eller mindre tvingats in i äktenskapet

Jag tycker inte att det är riktigt jämförbart, för det första har jag svårt att tro att det finns så många som skulle föredra den här typen av äktenskap så mycket att de är beredda att kämpa för den. Sedan är det frågan om att tillföra eller dra ifrån och här tror jag att risken att människor,  i synnerhet kvinnor, tvingas in i ett månggifte väger över det positiva i att leva som man vill. Fast helt säker är jag inte.

Bara lilla jag – och så förstås pro-birth-rörelsen – mot stora staten

Nej, den abort- och preventivmedelsvägrande barnmorskan Ellinor Grimmark skulle förstås aldrig tala om pro-birth utan pro-life. Men tittar man på organisationen Vitae Foundations, som Grimmarks advokat Ruth Nordström enligt DN tillhör så har de inte så många idéer om livet efter förlossningen. På sin hemsida beskriver de människans rättigheter med orden liv, frihet och att söka lyckan. Kanske inte så relevant för de barn som föds in i fattiga familjer där risken är att det inte finns tillräckligt med mat, kläder, utbildning och hälsovård… Nu är det nog inte de fattiga Vitae Foundation tänker på, bilderna på sidan About us visar unga, vackra, vita kvinnor och en liten flicka i klänning. Måttet på att vara lyckad verkar för övrigt vara att tala i mobilen, även när barnet är med.

Nej, pro-birth-rörelsen bryr sig inte nämnvärt om barnen när de väl är födda. Inte heller om de fattiga kvinnor och barn som i första hand blir lidande av att möjligheten till preventivmedelsrådgivning, säkra aborter, mödravård och hälsovård hotas. Några av dem berättade om sin situation i ett utmärkt reportage från Indien i DN i går. Redan i ingressen berättar Sapna att hon som 16-åring blev våldtagen av sin morbror. Hon blev gravid och  fick möjlighet att göra abort, annars hade hon blivit utkörd av sin familj.

Det framgår vidare av artikeln att en tredjedel av mödradödligheten beror på osäkra aborter. Tonårsflickor drabbas hårdare av komplikationer i samband med graviditet och förlossning. Det är den näst vanligaste dödsorsaken för flickor i ålder 15-19 år. Det är de här flickorna och kvinnorna som i första hand är förlorarna nu när USAID har strypt bidragen till de frivilligorganisationer som bistår fattiga indier med hälsovård däribland preventivmedelsrådgivning och aborter. FPA India är en av dessa organisationer, som ingår i ett globalt nätverk. Titta gärna på deras hemsida där bilderna visar t.ex. undervisning för en grupp indiska kvinnor, eftersom bilden som det pekas på visar en illustration av en  livmoder, äggstockar och äggledare bör det vara en grundläggande information om hur dessa fungerar. Eller minibussen som rymmer en av de mobila kliniker som nämns i DN:s artikel. FPA grundades 1949 och är alltså en gammal organisation och här har vi en ambition som, i praktiken, verkligen är pro-life:

FPA India strengthens a voluntary commitment to advocate for SRH and Rights and, choices. It promotes access to SRH information and services related to family planning, safe abortions, HIV/AIDS and sexuality to poor, marginalised and vulnerable populations including young people.

Det är viktigt att göra motstånd mot pro-birthrörelsen främst för de fattigas skull, oavsett om de bor i Indien eller i Sverige. Den som verkligen är för livet arbetar för att alla som vill ska ha tillgång till preventivmedel och om nödvändigt säkra och helst tidiga aborter, så att de barn som föds kan få den basala omsorg som gör att de så småningom ”kan söka lyckan”.

Här i Sverige måste vi värna den vårdorganisering vi har och inte särskilja preventivmedelsrådgivning och aborter från övrig hälsovård. Ellinor Grimmark m.fl. föreslår särskilda abortsjuksköterskor. Detta trots att de är väl medvetna om de trakasserier och våld som drabbat personal som arbetat på t.ex. Planned Parenthoods kliniker i USA.

Och som jag skrivit tidigare, var noga med urvalet till barnmorske- och gynekologutbildningarna, så att de fanatiska preventivmedels-och abortmotståndarna aldrig får ta upp platser där. För arbetsgivarna  gäller också att tänka igenom platsannonser och anställningsintervjuer så att de inte dras in i samma cirkus som den nu pågår med Ellinor Grimmark som huvudrollsinnehavare, men givetvis inte regissör.

 

Mindre bistånd till kvinnohälsovård pro-death snarare än pro-life

Nicholas Kristof beskriver i en kolumn i New York Times konsekvenserna för kvinnor på Tahiti av Donald Trumps nedskärningar av bidragen till reproduktiv hälsa. Han skräder inte orden och kallar det hela pro-death i stället för pro-life. Detta med tanke på hur fattiga kvinnor drabbas av att inte ha tillgång till preventivmedel. Konsekvenserna av de uteblivna bidragen blir att alltför unga kvinnor blir gravida, har för många graviditeter, för tätt. Vilket ökar risken för skador och att de dör i sviterna av sina skador:

”When women and girls don’t have access to family planning and reproductive health care, they’re more likely to suffer pelvic organ prolapses, in which the bladder, uterus or bowel may protrude from the vagina. Or they suffer a fistula, a childbirth injury that leaves them leaking urine or feces, stinking and ostracized, and sometimes unable to walk. Women with prolapses or fistulas sit in their huts, humiliated, wondering if they are cursed, waiting to die.”

Om bidragen till FN:s befolkningsfond skärs ner blir konsekvenserna väldigt negativa. Uträkningar som redovisas i artikeln visar att 3,7 miljoner aborter har kunnat förebyggas, med fondens hjälp:

The birth control provided by the U.N. Population Fund averted more than 3.7 million abortions last year alone, health advocates say. So if you’re against abortion, you should support the U.N. Population Fund, not try to destroy it.

Även om det naturligtvis är svårt att säkert veta hur många kvinnor som verkligen hade blivit gravida om de inte hade haft tillgång till preventivmedel, så ger de en vink om hur viktigt det här stödet är, om man verkligen värnar livet.

En debattartikel i DN skriver av Ingrid Hedström, ger ett historiskt perspektiv på frågan genom att berätta om ett Sverige, innan familjeplaneringen slagit igenom. Det är hjärtskärande att läsa om små barn som stämplats som sinnesslöa och lämnades till sinnesslöanstalter där många av dem dog efter bara några månader. Preioden det rör sig om är 20-30-talen när rasbiologin var som populärast, även om den levde kvar betydligt längre än så.

Barnen som lämnas på dessa inrättningar var dubbelt utsatta och kom ofta från mycket fattiga förhållanden. Det kunde röra sig om en arbetarfamilj med 13 barn eller ett ogift hembiträde som blivit gravid. Barn som trots allt klarat sig en 6-7 år hemma, dör inom kort tid när de kommer till sinnesslöanstalten. Sjukdomar sprids snabbt i de överfulla lokalerna och medicinbudgeten skärs hela tiden ned.

Hur kunde det här få fortgå mitt i samhället? Kanske därför att omgivningen inte brydde sig, lättjan är en av ondskans följeslagare. Det är bekvämt att vända bort blicken.

Idag skärs biståndet till reproduktiv hälsa ner och allt för många inte ids tänka på vad konsekvenserna blir för de kvinnor och förstås barn som är beroende av just den vården.

 

 

 

 

Maria Teresa Rivera-drabbad av El Salvadors abortlagstiftning

Signaturen Inez ger ett konkret exempel på hur El Salvadors abortlagstiftning drabbar fattiga människor. Och det är när vi möter den enskilda drabbade som omänskligheten i dem blir som mest begriplig. Tack Inez!

Anneli,

Bra att du ständigt tar upp religiöst och politiskt kvinnoförtryck. Jag bidrar med ett enskilt kvinnoöde.

Maria Teresa Rivera, en fattig kvinna i El Salvador, fick ett sent missfall 2011. På sjukhuset anklagades hon för abort, ett år senare dömdes hon av domstol för mord och domaren fastställde straffet till 40 års fängelse. Högsta domstolen tog på nytt upp hennes rättsfall 2016 då El Salvadors ombudsman för mänskliga rättigheter lyckades bevisa att det inte kan ha rört sig om en abort. Maria Teresa Rivera frigavs ur fängelset. Men regeringen accepterade inte frigivningen utan försökte utöva påtryckningar genom El Salvadors åklagarmyndighet som överklagade domen och begärde att en ny rättegång ska genomföras.

Rättssäkerheten är svag och yttrandefriheten begränsad i El Salvador. Hon hade trätt fram i offentlighetens ljus internationellt, eftersom hon uttalat sig mot El Salvadors abortlagstiftning i kampanjer från Amnesty International och Center for Reproductive Rights, därför blev hon, särskilt som kvinna, en hotfull person för de styrande. Hon berättar:

“These laws apply only to women, and only to poor women. The daughters and sisters of the rich go to their private hospitals, not to prison. Or they leave the country if they want to have abortions. Those of us who didn’t want to abort, but had obstetric emergencies, we went to prison. We experienced criminalization rather than help when we went to public hospitals. The societal and work-related discrimination, along with the judicial persecution that I faced every day, brought me to the decision to leave my country.”

Maria Teresa Rivera ansökte om asyl i Sverige 2016. Migrationsverket bedömde att hon var utsatt för diskriminering, förföljelse på grund av kön och politisk uppfattning och därmed inte hade någon möjlighet att få skydd i sitt hemland. I mars 2017 beviljade Migrationsverket henne och sonen asyl i tre år med möjlighet till förnyad asyl. Hon är den enda personen i något land som någonsin getts politisk asyl på grund av abortlagstiftning. Den här sortens djupt orättvisa rättsfall intresserar sig inte Alliance Defending Freedom och juristen Ruth Nordström för. Tack Migrationsverket.

Nu tänker Maria Teresa Rivera använda sin frihet i Sverige till att fortsätta kämpa mot abortförbudet och fängelsestraffen i El Salvador.

http://www.dn.se/ekonomi/global-utveckling/kvinna-far-asyl-efter-fangelsedom-for-abort/?print=true

https://rewire.news/article/2017/03/28/salvadoran-woman-becomes-first-person-granted-asylum-due-regressive-abortion-laws/Inez

Förlossningsvården visar att landstingen inte bör ansvara för vården

Den ansträngda förlossningsvården har på olika sätt diskuterats på senare tid. Inte minst nedläggningen av BB Sollefteå som bl.a. Aftonbladet skrivit om och som lett till att gravida kvinnor fått mer än 10 mil till BB. Jag såg någon som kommenterade detta ungefär med att då får man åka iväg i god tid. Men vilket sjukhus har numera plats för kvinnor som väntar på att förlossningen ska starta?! Dessutom kan den gå fort och på kort tid gå från en helt normal förlossning, till en som kräver akuta åtgärder. Så långa avstånd till BB är riskabelt, men inte heller storstäderna klarar sig från anmärkningar.

Blivande föräldrar hänvisas runt mellan sjukhusen i Stockholm och på Barnmorskeförbundets hemsida redovisas statistik där det bl.a.framgår att Stockholm 2015 låg högt när det gäller förlossningsskador,  7,3 % av förstföderskorna som drabbades, medan Norrbotten låg betydligt lägre, på 2,4%.  Att orsaken är stress och tidsbrist hos personalen är väl en kvalificerad gissning. Sedan har det också funnits en tråkig attityd kring förlossningsskador, som så ofta när det gäller kvinnor anses det vara ”normalt” och något man får leva med.

Nu anmäls dock fler, SVT Nyheter Uppsala berättar om Katarina Olbers som drabbades av allvarliga bristningar i samband med en förlossning, dessa blev slarvigt hopsydda och orsakade känselbortfall och inkontinens. Nu har hon fått en ersättning på 200 000 kr från LÖF (Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag) och uppmanar andra drabbade att anmäla sina skador.

Just bristerna och ojämlikheten inom kvinnosjukvården i landet visar tydligt på svagheterna med att vården är landstingsdriven. Det skulle bli jämnare kvalitet om staten stod för vården.

El Salvadors omänskliga abortlagar

Amnesty har just nu en aktion mot El Salvadors fullständigt omänskliga abortlagar. Abort, vi talar förstås om illegala ofta osäkra aborter, är där alltid ett brott som kan leda till 2-8 års fängelse. Som om inte detta var nog så riskerar kvinnor som fått missfall eller komplikationer under graviditeten att beskyllas för att ha försökt göra abort. De kan i värsta fall anklagas för mord och dömas till mellan 30-40 års fängelse. Just nu sitter åtminstone 25 kvinnor i fängelse anklagade för detta enligt Amnesty. Även The Guardian skriver om detta och i den artikeln framgår även att kvinnor i El Salvador protesterar mot de omänskliga lagarna.

Nu finns ett förslag om att reformera abortlagstiftningen. Det innebär att abort legaliseras i de fall då kvinnans eller flickans liv eller hälsa är i fara, då graviditeten är ett resultat av våldtäkt samt då fostret inte är livsdugligt. Tre ledamöter lagkommissionen är för och tre har inte tagit ställning ännu. Skriv gärna på Amnestys aktion.

Med tanke på diskussionerna om religion och terrorism kan det vara på sin plats att diskutera ovanan att dra alla som tillhör t.ex. en religion över en kam. I det här fallet gäller det Katolska kyrkan. De flesta människor, katoliker som icke-katoliker, är jag övertygad om ser abort som en nödlösning. Men de förändringar som nu föreslås är det få som har invändningar emot. Många katoliker använder preventivmedel och delar alltså inte Katolska kyrkans syn på familjeplanering. Så frågan är om El Salvadors omänskliga abortlagar beror på att landets invånare är katoliker? Nej jag tror inte det, även om det säkert påverkar. De flesta länder där katoliker är i majoritet har betydligt med humana lagar. Det måste till andra, kulturella faktorer för att det ska bli så här illa. Vilket är värt att hålla i minnet i andra sammanhang.

 

 

Signaturen Inez om de senaste turerna runt Planned Parenthood

Signaturen Inez har skrivit en kommentar till ett äldre inlägg, det hon skriver är viktigt och jag gör därför ett inlägg av den:

Donationer av fostervävnad till forskning utgör promille av Planned Parenthoods verksamhet. Det verkar osannolikt att en non-profit organisation olagligt skulle sälja fostervävnad för småmynts skull och att stoppa dem i privata fickor skulle inte heller vara värt besväret. Ändå har blotta misstanken blivit brännande politik med syfte att förbjuda aborter i USA. Viljan att ta makten över kvinnors kroppar och sinnen framstår som kallsinnigt beräknande fanatism.

Senaste nytt om Planned Parenthood story:

Somliga extremistiska abortmotståndare ingår nu i president Trumps regering eller samarbetar nära med den och en abortmotståndare har utnämnts till domare i Högsta domstolen. Amerikanska kongressens Select Investigative Panel har publicerat både republikanernas och demokraternas utredningar om Planned Parenthood. Den svenska kristna pressen skriver ensidigt om republikanernas utredning och som om Planned Parenthoods skuld skulle vara slutgiltigt bevisad. De nämner inte att kongressen redan tidigare har genomfört tre andra utredningar, 13 delstater har gjort egna rättsliga undersökningar och likaså en åtalsjury i Texas; samtliga instanser har friat Planned Parenthood från alla brottsanklagelser. Världen idag, Dagen, Kyrka och Folk, Signum och Respekt hakar på amerikansk högerkristen press utan källkritik och tar som given utgångspunkt att Planned Parenthood är skyldiga. De nämner inte demokraternas utredning som går att läsa här:

https://selectpaneldems-energycommerce.house.gov/sites/default/files/20161228%20Full%20Report.pdf

Jan Schakowsky, som är medlem i demokraternas panel, skrev i ett skarpt pressmeddelande:

“History will not look kindly upon this Panel. Panel Republicans spent nearly $1.6 million taxpayer dollars chasing inflammatory lies being peddled by anti-abortion extremists. Their inappropriate working relationship with these groups put law-abiding doctors and researchers at risk. After fifteen months investigating the secretly-recorded and deceptively-edited video allegations, Panel Republicans have uncovered no evidence of wrongdoing. They have repeatedly made false claims, including a series of ‘criminal referrals’ to federal, state, and local law enforcement officials based on unsourced, unverified documents and information. In some instances, Panel Republicans recycled claims of anti-abortion extremists that have already been investigated and dismissed. The Panel’s so-called ‘final report’ is illegitimate. Under the resolution, the Panel – not just its chair or majority members – must issue the report. Republicans refused to give Democratic members the opportunity to review the report, failed to hold the required public meeting, and ignored the requirement that the full Panel vote on its release. This Select Investigative Panel leaves behind a legacy of lies, intimidation, and procedural misconduct. It will be remembered, like the House Un-American Activities Committee and McCarthy hearings for its excesses and abuses of power.”

https://selectpaneldems-energycommerce.house.gov/news/press-releases-in-the-news/2017-01-03/schakowsky-blasts-select-panel-republicans-secretive-and

Republikanernas utredning påstår att forskning med hjälp av donerad fostervävnad aldrig har resulterat i ett enda läkemedel, aldrig har lett till ett enda vaccin och aldrig har använts för att framställa poliovaccin. Tidskriften Science har bemött dessa falska påståenden och listar en rad läkemedel, vaccin och poliovaccin som vetenskapsmän har lyckats framställa tack vare fostervävnad. Att republikanerna ljuger om etablerad vetenskap som enkelt går att verifiera är talande för hur de förhåller sig till sanningen och illustrerar metoderna de använder. Om de behöver förneka att något gott kan komma ur forskning med hjälp av fostervävnad så blåljuger de helt sonika. Ett välbekant tecken på fanatism. Läs Science faktagranskning här:

http://www.sciencemag.org/news/2017/01/fact-checking-congress-s-fetal-tissue-report

Abortmotståndarna i delstaten Texas är starkt pådrivande i rättsprocesser och har som målsättning att avskaffa de federala bidragen till Planned Parenthood så att de tvingas stänga samtliga sina hälsocentraler, oavsett konsekvenserna för människor. Nyligen tillkännagav domare Sam Spark domstolsbeslutet:

”A secretly recorded video, fake names, a grand jury indictment, congressional investigations — these are the building blocks of a best-selling novel rather than a case concerning the interplay of federal and state authority through the Medicaid program. Yet, rather than a villain plotting to take over the world, the subject of this case is the State of Texas’s efforts to expel a group of health care providers from a social health care program for families and individuals with limited resources.

The video in question offers, at most, theoretical conversations concerning what might be possible in a research partnership between a health care provider and a tissue procurement company. The inspector general had no evidence any [Planned Parenthood Gulf Coast] doctor ever altered an abortion procedure, for research or for any other purpose.”

Domare Sam Sparks, fastslår alltså i domen att videofilmerna är fiktion och inte ens en gnutta bevis, “even a scintilla of evidence”.

http://www.nbcnews.com/news/us-news/texas-judge-blocks-cutting-funds-planned-parenthood-sharp-rebuke-n723956

https://assets.documentcloud.org/documents/3472410/Sparks-PP-Ruling.pdf

Abortmotståndarna i Texas ger som förväntat inte upp utan vill nu istället lagstifta om att foster som blivit borttaget genom abort eller missfall måste begravas. Lagen ska förhindra försäljning av fostervävnad, trots att det inte har bevisats att någon sådan har skett. Abortmotståndarna i flera andra delstater försöker just nu intensivt avskaffa de federala bidragen med målet att stänga samtliga Planned Parenthoods hälsocentraler.

Intresserade läsare som vill få en sakligare rapportering av Planned Parenthood story än den som ges i den svenska kristna pressen kan läsa t.ex. Vox:

http://www.vox.com/identities/2017/1/12/14189500/defund-planned-parenthood-congress-paul-ryan-republicans

Jag rekommenderar alla som är intresserade av reproduktiv och sexuell hälsa och sammanhörande rättigheter och rättvisefrågor att läsa Rewire och deras granskande ”ethical journalism”. Rewire behandlar främst amerikanska förhållanden, men som vi har sett når de högerkristnas politiska nätverk även vårt land:

https://rewire.news/

Huvudrättegången, där Planned Parenthood och David Daleiden-CMP ömsesidigt har åtalat varandra, pågår fortfarande i Kalifornien. Vi får se hur det går.

Inez