Ge livsstilsråd med måtta

Det är viktigt att motionera och äta sunt. Många har åsikter om vad som är lagom och de går ofta isär.

Den här sketchen utspelar sig så vitt jag förstår på vårdcentralen och kanske är det en och annan som känner igen sig. För egen del minns jag en vår för flera år sedan då jag ena veckan fick höra av en sköterska att jag skulle träna ordentligt. Nästa vecka sade någon av hennes kollegor, att nej, jag fick inte anstränga mig alls.

Så råd om träning mm bör inte ges slentrianmässigt. Och så var det förstås detta med att lyssna på vad patienten berättar…

Tänkvärd rolig video

Den som har ett Facebook-konto kan se videon om ett par präster som hamnar bland damunderkläderna på ett varuhus. Först skrattade jag bara, men sedan tänkte jag till lite. Det finns mer än bara humor i episoden.

 

https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=10156597742992330&id=273250047329

Respekt för naturen uttryckt på olika sätt

Memen ovan har jag lånat från fb-gruppen ”Episcopal Church Memes”, eftersom den passar så bra som illustration till det här inlägget som egentligen handlar om att vi människor uppfattar verkligheten så olika. Gud föreslår att sanningen, som är för komplicerad för människor att förstå, ska beskrivas i en allegori. Till svar får hen -men tänk om folk en dag börjar tolka den bokstavligt. Sedan är det väl inte så sannolikt att Gud inte skulle förstå att risken för bokstavstro finns och tror jag alltid har funnits, men ändå.

När jag läser Lena Andersson ledare, Om naturen ges rättigheter har även tumören rätt till ett värdigt liv i dagens DN blir det tydligt att benägenheten att tolka det som sägs eller skrivs bokstavligt också kan leda till felaktiga avståndstaganden. Lena Andersson ondgör sig här över att en del människor vill ge naturen rättigheter, ett exempel hon tar upp är Whanganuifloden i Nya Zeeland. Enligt Lena Andersson kan floder och träd inte ges rättigheter eftersom de bara är och inte kan vara återhållsamma mot oss. Hon tycker att idén är idiotisk helt enkelt.

Jag undrar om kraven på rättigheter för naturen helt enkelt inte är en anpassning till vår tid av uppfattningen av att naturen är besjälad. Återigen vi är olika, en del människor uppfattar det så, andra inte. Jag tror att den skillnaden alltid har funnits men i olika grad, beroende på tidsandan. Olikheterna behövs också för att vi hjälpligt ska förstå den komplexa och svårgripbara värld vi lever i.

Om jag går vidare med bara ett exempel, träden. Så har de en viktig roll de flesta religioner, de är en viktig aktör i världen oavsett om det är kunskapens träd i Edens lustgård eller asken Yggdrasil i en den fornnordiska tron. Heliga lundar är vanligt förekommande. I antikens Grekland och Rom fanns religion finns dryader, gudomligheter som levde i träd och var ett med dessa.

Jag tror att det helt enkelt fanns en förståelse för att träden var levande varelser som enligt tidens bruk formulerades i myter och allegorier. Ett sätt att beskriva tillvaron som funnits kvar långt fram i tiden och fortfarande finns även om de ser annorlunda ut. Just träd är ett bra exempel eftersom forskningen på senare år kommit fram till att de kommunicerar med varandra, kan hjälpa  och varna varandra, vilket. Den intresserade kan bl.a.läsa om det i en artikel från 2016 på SVT-nyheter.

Så förståelsen för trädens väsen har ”alltid” funnits. Förr uttryckte den som sagt gärna i myter och så vitt jag förstår är forskarna nu inne på att de aldrig var avsedda att tolkas bokstavligt. Idag leder det till stora problem när fler människor gör just det. Jag misstänker att kraven på rättigheter för t.ex. träd är en sådan bokstavstolkning. Respekt och vördnad för naturen skulle bättre uttrycka det skydd naturen behöver. Sedan blir det ju lika tokigt när man, som Lena Andersson, bokstavstolkar men drar helt andra slutsatser; naturen kan inte ta hänsyn till oss, alltså är den bara materia och ska inte ha rättigheter.

 

 

 

Han ville egentligen bli infektionsläkare

-Vad tror du att jag kan göra för dig idag då?

Patienten tittar lite undrande på doktorn som sitter mittemot henne, hon har precis beskrivit sina problem, en värkande axel och sömnproblem för honom. Första impulsen är att lite irriterat svara att det där är doktorns jobb, men att magnetröntga axeln kunde ju vara en början. Sedan blir patienten nyfiken, vad är det som får en läkare att ställa en sådan fråga?

– Vad tror du själv att du kan göra? Frågar patienten i stället och är noga med att också visa sitt intresse för svaret.

Doktorn tittar på henne och säger eftertänksamt.

-Egentligen är ju det jag kan den sociala biten, att få patienten att känna sig lyssnad på och att jag bryr mig om. Allt det andra finns det ju andra som är mycket bättre på.

Patienten ser att det finns mer som trycker doktorn och ler uppmuntrande.

– När jag gick läkarutbildningen drömde jag om att bli infektionsläkare, men min fru var mer begåvad och driftig än jag. När vi fick barn insåg vi att det inte fungerade om båda två blev specialister med jourpass osv. Så jag blev allmänläkare eftersom arbetstiderna och lönen var bra och det gick lätt att flytta om min fru fick en attraktiv tjänst.

Doktorn har vid det här laget tårar i ögonen och berättar om hur svårt det blivit nu när läkarna på sjukhusen skickar svårt sjuka patienter till vårdcentralen och förväntar sig att de ska få rätt vård. Eller ännu värre, nu gråter doktorn och patienten ger honom en pappersnäsduk, när specialisterna inte skickar patienten till VC men poängterar att det här är enkelt, det borde de fixa på vårdcentralen.

Patienten och doktorn småpratar lite grand om olika patienters behov och patienten säger förstående att en läkare inte måste kunna allt, men däremot behöver veta vilken doktor som kan patientens åkomma. Efter en stund har de kommit fram till att patienten till att ska få en remiss till en ortoped för smärtorna i axeln. Om värken försvinner går det säkert bättre att sova också, så det behöver man inte göra något åt nu.

Patienten tänker att resultatet blev egentligen detsamma som om hon följt sin första impuls, men på det här sättet fick hon ju så mycket större förståelse för hur läkare har det.

( Den här texten är skriven fritt efter allmänläkaren Olle Hellströms krönika i Läkartidningen. Vare sig läkaren eller patienten existerar i verkligheten och historien har lånade detaljer från fler håll än Hellströms krönika).

 

 

 

Rick Riordan gör antikens gudavärld levande

Jag har tidigare skrivit om Rick Riordans serier om det antika Greklands och Roms gudavärld, böckerna om halvguden Percy Jackson. Riordan har sedan fortsatt med serien om Magnus Chase, son till den skandinaviska guden Frej som vävs ihop med den första serien genom Magnus kusin Annabeth som hör hemma bland de grekiska halvgudarna. Även i den tredje serien om faraoättlingarna Kane anar man att de också kommer att dras in i kampen mot kaos och förstörelse, det gäller att hindra jordgudinnan Gaia att vakna, syskonen Kane måste hindra kaosormen Apep att få makt.  i Skandinavien kämpar Magnus Chase och hans hjältar för att åtminstone skjuta fram Ragnarök. Även där är en gigantisk orm inblandad, Midgårdsormen.

Rick Riordan väver skickligt ihop dåtidens myter och berättelser med nutiden och de samtida tonåringar som är hjältarna. Läsaren lär sig, utan att tänka på det en hel del religionshistoria, får reflektera över olika etiska frågor. Ska man t.ex. hjälpa den som försökt skada en? Även mer filosofiska frågor som vad som händer med gudar och gudinnor som glömts bort tas upp. Finns de ändå, eller är gudavärlden beroende av att någon tror på dem? En fråga som den som författaren Neil Gaiman behandlat i boken American Gods.

Hur väl följer då Rick Riordan historien? Så vitt jag kan ser förvånansvärt nära, med tanke på att det verkligen är spännande episoder i nutiden han presenterar. De grekiska, romerska och nordiska halvgudarna skildras som sådana med vissa krafter som de fått från sin gudomlige förälder. Jason Grace, son till Jupiter, kan t.ex. flyga eller snarare bäras upp av vindarna. Karter och Sadie Kane hör däremot hemma i den egyptiska kontexten och beskrivs därför som ättlingar till faraoner och därför kan vara värdar för gudar och gudinnor. Sadie Kane samarbetar på det sättet med gudinnan Isis.

Sedan har jag gjort lite stickprov här och var, i synnerhet den egyptiska mytologin som jag inte kan så bra och när det är något som återfinns även i kristendomen. Guden Ra, beskrivs t.ex. ibland som treenig, han ska genom självbefruktning ska skapat gudaparet Shu och Tefnut,  som är aspekter av honom, Så vitt jag kan se liknar det också de gammaltestamentliga skapelseberättelserna. En annan, för kristendomen intressant egyptisk gud, är Ptah som kunde skapa genom ord och även var skulpturens gud.

Rick Riordans serier bör alltså kunna användas i religionsundervisningen i skolan, som ett sätt att väcka intresset för att lära sig mer om religion, historia och också nutiden. Och förstås att väcka intresset för läsning.

 

Jag säger bara Råger Mååår

De senaste veckorna har jag befunnit mig mitt i en kulturkrock och allt som oftast känt mig som Hasse Alfredsson  i sketchen På jobbet. Jag har nämligen diskuterat det stundande kyrkovalet med svenskkyrkliga, märk väl även präster, som ifrågasatt om det alls ska vara några kyrkoval, i så fall ska det vara indirekt, de har ifrågasatt om politiska partier ska få vara med osv. Som svensk kan jag förstå den här diskussionen, som f.d. katolik säger jag i stället till dem att de ska vara glada att de, dvs vi, alls får rösta, mängder av katoliker kämpar hårt för inflytande i sitt samfund. Präster och anställda borde vara glada över att de arbetar i en kyrka där de faktiskt får diskutera fritt, utan att riskera arbete, hem och umgänge.

På irländska Association of Catholic Priests hemsida uppmärksammas reformationen. De deltar i organisationen We Are Churchs manifestation den 29 oktober under parollen Church Reform Now! Det man vill ha är: demokratiska strukturer, kvinnliga präster, rättvisa inte kanonisk lag, gifta präster och att alla ska vara välkomna. Det här min översättning från engelskan ska tilläggas. Det ska bli intressant att se om Vi är kyrka Sverige vågar delta. Så grundläggande saker kämpar katolikerna alltså för.

Svenska präster protesterar mot vad de anser är slavliknande arbetsvillkor och hotar med strejk läser jag i DN. Som svensk tycker att det är bra att prästerna är fackligt organiserade och att de givetvis ska rimliga arbetsvillkor, något som i ännu högre grad gäller kyrkomusikerna.

Som tidigare katolik känner jag, men snälla ni era katolska kollegor ÄR livegna, de förväntas vara tillgängliga jämt, de får inte gifta sig, inte äga något, deras utbildning är inte gångbar utanför Katolska kyrkan. Många har det på sätt och vis bra med hushållerska, städerska, tvätten lämnas bort och de har all teknisk utrustning, bil osv. Men de har inget sådan som yttrandefrihet och ingenstans att ta vägen om de vill lämna sitt jobb. Man kan säga att de är lyxslavar.

Den här kluvenheten är rätt påfrestande att leva med nu. Men kanske blir till sist det mest positiva med mina år som katolik en större uppskattning av det som många svenskar, inte minst Svenska kyrkans medlemmar tar för givet, men som jag tror att vi behöver värna.

 

Skämt åsido från en återvändare

Jag har nyligen hittat till fb-sidan Pastor Holger, präst i grannförsamlingen. Pastor Holger betonar att vare sig han eller grannförsamlingen finns, vilket är särskilt viktigt för katolska läsare att komma ihåg. Grannförsamlingen och dess präst påminner nämligen inte så lite om den bild av Svenska kyrkan som nu och då förmedlas i katolska predikningar.

Förra hösten meddelade Pastor Holger att han skulle få träffa Påven under dennes besök i Lund. Direkt när jag såg frågorna pastor Holger tänkte ta upp förstod jag att audiensen inte blivit av. För att förklara varför har jag tagit hjälp av pater Svanse, som skulle ha befunnit sig i påveföljets utkant om han existerat, vilket han förstås inte gör.

Pater Svanse, direkt när jag såg att pastor Holger bl.a. ville diskutera teodicéproblemets lösning förstod jag att mötet med Påven skulle ställas in. Kan du berätta för läsaren hur det kommer sig?

– Det var en korrekt iakttagelse och förklaringen är att katolska ledare sedan flera år har ändrat inriktning. Vi tänker inte så mycket på Gud längre. I ärlighetens namn är han mer en bakgrund till våra mässor där vi t.ex. få visa våra vackra outfits. Även Jesus är en tveksam gestalt i mångas ögon. Frågan är om han verkligen var en riktig katolik? Inte minst med tanke på hans märkliga idéer om att inte göra  skillnad på folk och folk…

Fast Kristus har jag absolut för mig nämndes ofta i katolska mässor, så länge jag var kvar i kyrkan.

-Ja, ja men Kristus är uppstånden och talar inte så mycket, om man inte lyssnar noga förstås. Men det jag ville komma fram till är att Katolska kyrkan nuförtiden fokuserar på de vardagsnära frågorna, de som berör många människor. Framförallt är våra ledare väldigt intresserade av vem-som-gör-vad-och-med-vem-i-sovrummen, eller någon annanstans. Och det är kanske inte så konstigt eftersom de flesta av oss präster inte-gör-något-med-någon-någonstans (eller borde inte göra det). Vi försöker helt enkelt göra sexlivet så besvärligt som möjligt för dem som får ägna sig åt det. Någon rättvisa måste det vara här i världen.

Men, med all respekt, är inte det något ni faktiskt borde strunta i, med tanke på att ni talar om något som ni egentligen inte vet så mycket om?

– Det tycker jag inte alls, vi präster går på bio så jag anser nog att vi har tillräckliga kunskaper om hur människors (utsvävande) samliv ser ut.

Fast film är ju fiction, men vi lämnar det. Pastor Holger skriver också att han gärna lärde sig en del av Katolska kyrkan, han nämner celibatets välsignelser.

-Ja det var verkligen synd att vi inte fick möjlighet att berätta mer om det för Pastor Holger och de svenskkyrkliga representanterna under mötet i Lund. Som jag ser det är en stor fördel med celibatet att alla som vill bli präster är välkomna, under förutsättning att man är man och kan tänka sig att leva i celibat. Kyrkan betalar utbildningen som specialanpassas efter studentens förutsättningar (föreläsare som klagar över bristande förkunskaper och läshuvud hos de blivande prästerna blir för övrigt åthutade). Jag rekommenderar alltid de blivande prästerna att satsa på att bo i kollektiv, eftersom man då kan betala någon (kvinna) för att göra allt hushållsarbete, trots att lönen är dålig.

För ovana läsare bör jag förtydliga att pater Svanse med kollektiv nog menar att bli ordenspräst i stället för stiftspräst. Jag tackade för att denne, i katolska sammanhang, ovanligt frispråkige präst tog sig tid för en intervju. Men kom ihåg att p. Svanses raka svar kan bero på att han inte existerar.

10 skäl för att män inte ska prästvigas

Humor är, när den fungerar, ett ypperligt sätt att visa på det absurda och löjeväckande i en företeelse som här argumenten mot kvinnliga präster. Listan jag länkar till tar upp tio anledningar till att män inte är lämpliga att bli präster. Skälen är väl valda för att matcha dem som brukar anges för att kvinnor inte ska prästvigas, eller vad sägs om exemplen nedan, jag översätter inte alla tio:

Mannens plats är i armén.

Mannens fysik gör honom lämplig att hugga träd eller brottas med bergslejon. Att ägna sig pastoralt arbete är onaturligt för en man.

Män är för emotionella för att passa som präster eller pastorer, vilket deras beteende i samband med basket – och fotbollsmatcher visar.

Män kan vara delaktiga i sin församling, utan att vara prästvigda. De kan t.ex. sopa gångar, laga kyrktaket och kanske t.o.m. leda sången på fars dag. Genom att följa den traditionella mansrollen (kanske kan vi rent av säga naturen?!)  kan de bli en vital del av kyrkans liv.

Författaren Eugen Cho inleder med att skriva om bristen på jämlikhet i världen och jag länkar till FN:s statistik över kvinnor situation i världen 2015. Där framgår bl.a. att 1 av 3 kvinnor i världen har drabbats av fysiskt eller sexuellt våld någon gång. Vilket kan ses som en kommentar till min tidigare blogg om ärkebiskopen av Toledos uttalande om att kvinnors som blir misshandlade har en av skulden till det själva.

Religiös frihet- vad det är och inte är

En bild,eller i det här fallet, en meme säger mer än tusen ord. Om den är bra.

Religionsfrihet med humor

Konservativa kristna, och så vitt jag förstår konservativa i personer i de flesta religioner, talar gärna om hur viktigt det är med religionsfrihet och samvetsfrihet. Problemet är att denna frihet väldigt ofta går ut på att begränsa och förtrycka andra människor.

Hur ska vi tackla det här? I USA provar man att göra det med humor, fast med allvar bakom. Think Progress skriver om Stephen Cavanaugh som hävdar sin rätt att praktisera Pastafarian enligt vilken världen skapats av det flygande spagettimonstret. Han kräver samma religionsfrihet för sig som Hobby Lobbyn gör för konservativa kristna så här kan det se ut:

But is it a religion? And does Cavanaugh’s professed belief in an all-powerful clump of pasta and meatballs grant him the freedom not to follow certain legal restrictions in much the same way that the owners of Hobby Lobby do not need to provide their employees with birth control coverage?

Det här prövas nu av domare och hur utgången blir är inte alls given. Cavanaugh har skickligt konstruerat sin religion så att den i mångt och mycket är uppbyggd som kristendomen. Att avfärda den som fullständigt absurd och osannolik undrar jag om någon vågar sig på. Det går att beskriva de etablerade religionerna så att de låter precis lika befängda. Kanske får det här åtminstone beslutsfattarna att tänka till ordentligt.

På NCR står att läsa att det inte är så mycket bevänt med åsiktsfriheten på Catholic News Service som drivs av den amerikanska katolska biskopskonferensen, men har en viss självständighet. Kanske kan man jämföra den med Signum här i landet. Chefredaktören Tony Spence lämnar sin post efter att ha blivit attackerad av konservativa katolska bloggare. Dessa anklagade Spens för att HBTQ-propaganda efter att han twittrat just religionsfrihet. Hans uppdragsgivare stöttade honom inte utan alltså bett honom avgå.

Ett exempel på de här konservativa bloggplatserna är Church Militant som bl.a. skriver så här:

According to the article linked to by Spence, the bill would have reaffirmed already existing non-discrimination laws for businesses and public services while clarifying that discrimination on the basis of sex was a reference to one’s biological reality, not on one’s deviant fantasy.  Furthermore, the new law prevents perverted men pretending to be women from entering into women’s bathrooms.

Det bör vara transpersoner skribenten syftar på. Ett kränkande sätt att uttrycka sig som jag hoppas att vi slipper här i landet. Samtidigt är samhället väldigt inriktat på att upptäcka muslimska fundamentalister nu. Jag menar att vi bör ha ögonen även på andra fundamentalister. De har oavsett religiös eller annan hemvist det gemensamt att de ogillar olika.