God sjukvård och bra stöd

Den goda sjukvård som finns får man patient ofta leta upp själv. Likaså webbplatser och poddar som berättar om den och ger tips till patienter.

Den goda sjukvården

Öron-näs och halsläkare är oslagbara när det gäller att ta upp anamnes tänker jag när jag läser min journal. Läkaren har i stort sett fått med allt jag berättade om min yrsel vid besöket.

Vi har inte träffats förut och kommer sannolikt inte att ses igen. Kan det bli någon god vård då? Ja, absolut! God vård bygger på en bra struktur för besöket, noggranna undersökningar och förstås läkarens kunskaper. Den här läkaren undersökte öronen ordentligt, här var det inte tal att bara lysa med en lampa. Men vid yrsel är det ögonrörelserna som är viktiga och de undersöktes på flera olika sätt. Dagen innan läkarbesöket var jag hos en audionom, eftersom hörseln ibland försämras av yrsel. Den som vill veta mer om hur en ordentlig undersökning går till kan läsa mer på Yrselcenters webbplats yrsel.com

Yrselcenters webbplats läste jag för övrigt noga och längtansfullt medan jag letade vägar för att ta mig till en specialist. Precis så ska god vård vara organiserad. En mottagning med olika typer av specialister som kan samarbeta kring patienten. Tyvärr för mig tar de bara emot försäkringspatienter.

Så är också arbetet på Bragée kliniker organiserat runt de patientgrupper man arbetar med.

Finns det här arbetssättet i den offentligt ägda vården? Ja, ett exempel är postcovidmottagningen på Karolinska sjukhuset som arbetar multidisciplinärt också.

För att sammanfatta; god vård kräver att läkaren har djup kunskap om sjukdom/symtom. Att läkaren har bra struktur för besöket, lyssnar ordentligt på patienten och har kunskap och instrument för att göra ordentliga undersökningar.

I den bästa av världar är mottagningen också multidisciplinär. Då blir vården ännu bättre.

Patientutbildning aka göra det bästa av situationen

Något som formligen exploderat är olika plattformar för att utbilda patienter. Det kan kallas att göra patienterna mer delaktiga i vården. Jag skulle säga att försöka rusta dem för primärvården där patientens kunskaper ofta är förutsättningen för att bli frisk eller må bättre.

En av mina följare på Facebook tipsade om Migränstafetten som är en riktigt bra podd. I de olika avsnitten intervjuas experter på migrän om hur de arbetar, hur migränvård ser ut och borde se ut och de ger tips om vad som är viktigt att tänka på för den som lider av migrän. I ett avsnitt intervjuas också en patient.

De olika patientföreningarna, jag tar som exempel Astma-och Allergiförbundet, satsar också på att utbilda patienter. I det här sammanhanget är avsnittet om att söka vård viktigt. Där finns t.ex. en länk till de nationella riktlinjerna för astmavård. Viktigt för den astmatiker som är hänvisad till primärvården att känna till. Precis som för andra sjukdomar finns det bra behandlingar som inte når ut till patienterna.

Sedan försöker väldigt många både specialister, patientföreningar och regionerna höja kompetensen hos allmänläkare. Men då har vi kommit för långt ifrån ämnet, god vård.

Det är tur att Region Stockholm har gott om pengar och jag massor av tid

Nej, så är det förstås inte, även om det är lätt att tro det med tanke på hur många besök som numera krävs i sjukvården för att i bästa fall få rätt diagnos och behandling. Om man inte har en sjukvårdsförsäkring förstås, som jag önskat att jag hade en sådan den senaste tiden.

Jag har sedan över en månad yrsel, fast i stort sett bara när jag går. Följaktligen har det varit lätt att vänta på att det ska gå över av sig självt. Om man är lagd åt det hållet och det är ju jag. Men till sist ledsnade jag och hittade den informativa webbplatsen yrsel.com och började läsa på.

Helst ska yrsel behandlas snabbt, det hade jag redan missat. Jag visste sedan tidigare att en öron-näs och halsläkare skulle vara bra att börja med, vilket diagrammen bekräftar. Hur löser jag det?

Första stationen blir en lättakut efter att jag känt mig bra och tagit en lite längre promenad där det gungade till rejält på slutet. EKG, blodtryck och syresättning kollas. Den, så vitt jag kunde se, ende läkaren i tjänst testade om det var stroke, kände på nacken och trodde att det var den som orsakade yrseln. Forskningen ger, vill jag påpeka, inga belägg för nackrelaterad yrsel. Han erbjöd sig att skriva ut en antinflammatorisk smärtlindrande medicin som sannolikt finns på absolut-inte-listan för astmatiker som jag. Så jag sade nej tack och köpte Tigerbalsam, som jag vet att jag tål. Det känns ju behagligt, men yrseln är kvar.

Nästa stopp var vårdcentralen, jag fick tid rätt snabbt, och hoppades på en remiss till öron-näs och halsläkare. Jag hade förberett mig så noga jag kunde och lyckades någorlunda redogöra hur jag mår och hur länge det har pågått. Detta trots att den relativt unge och kaxige läkaren avbryter stup i ett. Nu är det inte frågan om nacke som orsak till yrseln, utan högt blodtryck. Jag förklarade för honom att det har varit betydligt högre, utan att just yrsel varit ett symtom. Men säger att jag ska kontakta min hjärtläkare. Läkaren lyssnar inte så noga på vad jag säger och ordinerar dubbel dos Losartan, 100 mg i stället för 50 mg, vilket jag inte tycker låter som en god idé. Han hade föredragit Amlodipin, men jag berättade om ambulansfärden till akuten när jag testade den. Doktorn kände sig generös och ”bjöd på” blodprov, mitt förslag, fast han var säker på att inte det skulle visa något.

Dubbel dos Losartan lät inte bra. Men jag beslöt mig för att testa och så var den dagen förstörd. Domnade händer och fötter, svaghetskänsla till de tidigare symtomen. Egentligen borde jag ha åkt till akuten, men det tog emot. Akuten är en väldigt jobbig plats att vara på. Så jag lade mig på soffan och läste. Som tur var klingade symtomen av framåt eftermiddagen.

Blodprovet visade lite låg natriumnivå så det behöver jag ta om senare hälsade läkaren på vårdcentralen och hoppades att jag mådde bra nu. 😳

Jag kontaktade min hjärtläkares mottagning och den årliga kontrollen tidigareläggs, så frågan om blodtryck och natrium kan jag lägga åt sidan.

Men yrseln är ju kvar. Ska jag betala en öron-näs och halsläkare privat? Nej, det rekommenderas inte eftersom yrselutredningar är ett detektivarbete och det kan krävas undersökningar och provtagningar av olika slag. Det riskerar att bli dyrt för patienten.

Jag brukar försöka få tips på bra specialister och öron-näs och halsmottagningar har jag fått rekommenderade. Men det enda användbara uppslaget i min remisslösa sistuation är en allmänläkare som intresserar sig för yrsel och samarbetar med en fysioterapeut inriktad på yrsel och balans. När jag ringer till mottagningen och beskriver symtomen funderar sköterskan på om det inte kan var kristallsjuka. Nja, inte utifrån de beskrivningar jag sett.

Vi får se vad detta tredje läkarbesök på kort tid kan ge. Men det är säkert inte det sista och alla de här turerna kostar mig och regionen pengar. Varför inte direkt sortera in patienter till de läkare som säkert kan hjälpa dem, i stället för som nu börja på den lägsta?

Vilket upplägg ger mest och bäst sjukvård för pengarna?

Opartiskhet är ovanligare än man tror. Det beror inte bara på att man vill vinkla t.ex. rapport, utan på att det inte går att redovisa allt. Men de val man gör påverkas förstås av vad man vill uppnå.

En avsändare som inte tycker att sjukvården ska finansieras av sjukvårdsförsäkringar använder USA som exempel. Vill man däremot, som Timbro, visa att sjukvårdsförsäkringar visst kan vara en bra lösning tar man i stället Schweiz och Nederländerna som exempel. Där är också väntetiden på att få komma till en specialistmottagning kort. Vilket jag förstås lyfter fram, eftersom jag anser att det är specialistvården som är den goda och effektiva vården.

I Sverige ökar antalatet personer som har en sjukvårdsförsäkring privat eller via arbetsgivaren stadigt. Enligt Svensk Försäkrings statistik var antalet drygt 720 000, som alltså är beredda att betala ganska mycket extra för sjukvård.

Timbro skriver också att husläkaren i många länder har en samordnande funktion. Det borde betyda att allmänläkaren, får instruktioner från specialister på olika områden om uppföljning, vilka prover som ska tas och när patienten ska på kontroll hos t.ex. kardiologen.

Här i Sverige talar man mer om grindvakter, alltså ett hinder för patienterna att ta sig vidare i vårdkedjan. Det skrivs också mycket om patienter som söker vård i onödan, sitter på akuten för nöjes skull osv. Men utan något stöd för påståendena och nej, det är inte diagnosen, utan symtomen patienten söker för som räknas här. Vilket jag bl.a. skrev om i den här bloggen.

Det jag tror behövs är att ansvariga politiker nyfiket ( ett modeord jag är rejält trött på) och utan förutfattade åsikter börjar undersöka vilket system och vilken typ av vård som ger högst medicinsk kvalitet, bäst hälsa men med minst antal vårdkontakter.

Hög kvalitet och effektivitet – så bra kan sjukvården vara

Jag har varit irriterad i ögonen några dagar och inte fått fason på det med de ögondroppar jag har. Så jag skickade ett meddelande via 1177.se till den ögonläkarmottagning jag var hos för ett par år sedan. Jag beskrev symtomen och svarade på diverse frågor om hälsa och mediciner. Det dröjde någon dag sedan fick jag svar och en läkartid dagen efter.

Så smidigt och effektivt kan alltså vården fortfarande fungera här i landet. Ingen omväg över vårdcentralen, utan direkt till rätt doktor med rätt kunskaper och inte minst rätt instrument. Nu har jag fått diagnos och fler sorters ögondroppar, samt en kräm att ta till natten. Allt ordnat på ett besök. Ögonlocksinflamationen är kronisk och hornhinnan har en genetisk svaghet. Men varje besök hos en specialist på ett område ger också patientutbildning på köpet, så nu kan jag förhoppningsvis hålla symtomen i schack på egen hand.

Sjukvården är numera som ett sällskapsspel. Den här gången hade jag tur och kom till rutan ”gå direkt till en specialistmottagning”. Men ofta är det ju snarare ”du är på vårdcentralen, doktorn avvaktar, stå över fem kast” eller ”du står i operationskö, gå tillbaka till start”.

Sommarpratare om den ideala vården

Jag har inte lyssnat på mer än de tre senaste avsnitten i Akademiska sjukhusets serie Sommar på Akademiska men det jag hört ger en bild av sjukvården när den är som bäst. För, som jag har skrivit tidigare, det finns väldigt bra sjukvård.

Akademiska sjukhuset är ett universitetssjukhus, så vikten av forskning lyfts förstås fram. Kardiologen Stefan James säger t.ex. att han vill veta om en behandling fungerar eller ej om han blir sjuk. En god idé han har är att alla patienter borde erbjudas att delta i forskningsprojekt. Däremot kommer inte hans förhoppning om att få den bästa vården när han blir äldre att infrias. Inte som det ser ut nu i alla fall. Han kommer sannolikt att sitta mitt emot en allmänläkare som är snäll, men inte gör särskilt mycket mer än småpratar.

Sjuksköterskans Anngela Ingvarssons entusiasm inför att arbeta med geriatrik är smittande. Lyssnaren får dessutom veta mycket om vad omvårdnad innebär. Hon lyfter även fram personcentrerad sjukvård, att ta reda på vad patienten önskar. Hur som helst är det bara att hoppas att många, både blivande läkare och sköterskor, lyssnar och lockas att specialisera sig inom geriatrik.

Akutläkaren Susan Järhult beskriver hur det kan gå till när en svårt sjuk patient kommer med ambulans till akuten där ett helt team väntar. Då går allt snabbt och effektivt. Men hon snuddar också vid de patienter man hastigt fått lämna, kanske mitt i en undersökning. Susan Järhult tar också upp de patienter som blir kvar på akuten för att vårdplatser saknas. I det här avsnittet skymtar dessutom sjukvårdshistoriken, patienten som kommer in akut har ett par gånger senaste tiden sökt vård för hosta. Men Susan Järhult går inte in mer på det. Synd, för ska man bedriva den bästa sjukvården är det nödvändigt att veta hur man tidigt fångar upp sjukdomar. Innan patienten blir så sjuk att ambulans och intensivvård krävs.

Uppdrag – håll Sverige vid liv visar hur ojämlik sjukvården är

Efter att ha sett alla avsnitten i serien Uppdrag-håll Sverige vid liv gör jag några reflektioner.

Den första, och säkert redaktionens avsikt, är att det fortfarande finns väldigt god vård i Sverige. Att se olika kirurger i arbete är en fröjd, inte bara operationerna utan också hur de bemöter patienterna före och efter.

Även det sista avsnittets inslag med en patient som behandlas i tryckkammare var intressant. Det är bra att uppmärksamma människor på att bara för att cancern är botad är inte allt som vanligt.

Dessa inslag fungerade även bra att visa i TV, precis som rehabträningen. Knepigare är vissa andra som besöket på en barndiabetesmottagning. Att ”bara” prata går inte riktigt fram genom rutan. Ville man ha med riktigt bra ”basvård” hade det varit smartare att t.ex. filma en hjärtläkare som gör ultraljud på ett hjärta och förklarar vad man ser. De bästa apparaterna återger bilden i färg och det är väldigt visuellt gångbart.

Jag förmodar att redaktionen kände att man måste ha med inslag från glesbygden och primärvården. Och då blev kriteriet riktigt bra sjukvård uppenbarligen helt omöjligt att få till. Så i stället för att följa ett team som arbetar med avancerad sjukvård i hemmet ASIH så visas en allmänläkare och distriktssköterska (?) som åker ut till ett par svårt sjuka patienter i skärgården och småpratar lite. Utan att göra just något alls i medicinsk väg.

I tidigare avsnitt har vi sett hur lång tid transporter i ambulans tar i norra delen av Sverige och varit på det lilla som är kvar av Kiruna sjukhus akutmottagning. Läkaren i det inslaget säger att det är roligt att få ta hand om så många olika sjukdomar och skador. Tänk dig en mekaniker som glatt säger att det är så roligt att ena dagen laga motorn på ett flygplan, nästa fixa bromsarna på ett lok…

Så min slutsats är att ja, det finns väldigt god sjukvård om man bor i större stad. Det är ”bara” svårt att komma till den. Men det blev också väldigt tydligt att den som bor i glesbygden och är sjuk har sämre förutsättningar att få kompetent hjälp. Turistorten Åre möjligen undantaget. Jag gissar att det inte var syftet med serien

Uppdrag: håll Sverige vid liv visar den goda vården

SVT har en serie, Uppdrag: håll Sverige vid liv som så här långt, jag har sett två avsnitt, visar svensk sjukvård när den är som bäst.

Att det finns god vård, inte minst duktiga läkare är något jag försöker påminna om ofta. Många människor dömer alla läkare efter dem de träffat på vårdcentralen, eller möjligen akuten. I serien möter man bl.a. en barnkardiolog, en hjärnkirurg och deras patienter med anhöriga. Kompetensen och engagemanget hos dessa läkare och deras kollegor går faktiskt igenom rutan.

Vi får även följa en annan typ av vård bl.a. ett ambulansteam med stort upptagningsområde och ett, vad jag kan se välfungerande rehab, för ryggmärgsskadade.

Allt filmat under en dag enligt presentationen. Akutpatienterna har man inte kunnat styra över, men ett urval har förstås gjorts. När det gäller de planerade ingreppen blir principen tydligare. Det är patienter som snabbt kommit rätt i vården som får vara med. Alltså är det patienten där den godartade tumören upptäcktes så fort hon kom till akuten vi får träffa. Inte någon av dem som först fastnade i primärvården och kanske skickades runt till fysioterapeut eller psykolog för sina mer smygande symtom.

Att det går bra och blir rätt är en sida av svensk sjukvård, men det gäller att hålla två tankar i huvudet samtidigt och komma ihåg att alltför många råkar ut för dålig vård.

Lite prat och mycket verkstad – ett lyckat besök hos doktorn

Med bara någon veckas mellanrum har jag varit på besök hos båda mina nuvarande läkare. Så bra, så effektivt och skönt att inte så mycket hänger på mina kunskaper och min förmåga att redogöra för hur jag mår.

Båda ägnar sig nämligen åt verkstad i form av prover och undersökningar. Det börjar förstås med att jag berättar vad som hänt och hur jag mår. Men sedan gjorde allergi- och astmaläkaren som är ny för mig en ordentlig spirometri och lyssnade förstås också på lungorna.

Hjärtläkaren i sin tur hade skickat mig att ta blodprover innan besöket och när jag väl var där tog han ekg och gjorde ultraljud på hjärtat och halspulsådern. Den sistnämnda filmen tittade vi på gemensamt och jag fick förklarat vad som fungerar väl, vilket är det mesta, och vad som är lite mindre bra. Sedan tog han förstås blodtrycket och lyssnade på hjärta och lungor han med.

För patienten är det ett suveränt upplägg. Förutom blodproverna görs allt under besöket hos läkaren. Den som jobbar behöver inte gå ifrån flera gånger. För den äldre och lite sköra patienten slipper doktorn välja mellan en välbehövlig undersökning och fler tröttande vårdbesök. Och man slipper den ibland oroliga väntan på svaren. För doktorn är vinsten att inga remisser ska skrivas och som sedan riskerar att komma bort på vägen, vilket förstås även gäller svaren. Och båda gör en tidsvinst som kan visa sig vara livsviktig för patienten.

När resultat och värden har gåtts igenom finns ett konkret och bra underlag för doktorn att föreslå en plan. Och det är lättare för mig som patient att förstå den och komma med synpunkter.

Tar det här inte lång tid? Nej, besöken är oftast inte mer än 20 minuter hos specialister heller. För upplägget låt patienten berätta fritt, undersök och sammanfatta och gör en plan räcker den tiden. Även om det förstås skulle bli ännu bättre med ytterligare några minuter

Riskfaktorer för att utveckla autism

Det pågår en hel del intressant forskning inom medicin i Sverige. I ett projekt på Akademiska sjukhuset i Uppsala studeras faktorer i barndomen som ökar risken att utveckla autism.

Sedan tidigare är det känt att ärftlighet spelar en stor roll. Men en tvillingstudie visar att även låg födelsevikt, infektioner, hjärnskakning och kramper under det första levnadsåret kan öka risken inte bara för autism, utan för andra neuropsykiatriska funktionshinder.

Kunskapen från studien kan ha betydelse för tidiga insatser, säger studiens huvudförfattare Johan Isaksson, psykolog och docent vid Akademiska sjukhuset och Uppsala universitet.

– Resultaten är potentiellt viktiga för att bättre förstå vilka faktorer som bidrar till autism vilket kan bidra till tidig upptäckt, förebyggande åtgärder och tidiga insatser inom exempelvis mödra- och barnhälsovården, säger han.

Många klagar på att sjukvården i Sverige är dålig. Men som jag skrivit tidigare är det viktigt att komma ihåg att det finns mycket som är bra också. Det gäller bara att som patient få tillgång den goda sjukvården.

Det skadar inte att byta läkare då och då

Jag har verkligen gillat de specialistläkare jag gått hos i flera år och de har gjort att jag kan leva ett rätt normalt liv.

Så nu när de en efter en gått i pension har jag oroat mig lite för hur det ska gå. Jag saknar fortfarande en öron-näs halsläkare, men de två andra har ersatts och det är faktiskt inte så dumt. Känner man varandra väl så kör man på med det som ändå fungerar, men en ny läkare ser på ens sjukdomar med nya ögon.

-Den här undersökningen har du inte gjort på länge och minsann visade den inte något som behöver bevakas, om än inte behandlas, ännu.

Det här tänker jag på när jag letar efter en debattartikel som jag dumt nog inte sparade och som är omöjlig att hitta nu. Sökmotorerna blir verkligen sämre och sämre. Där föreslås att vårdcentraler ska ha jouröppet och att 1177 ska hänvisa patienter till ”sin” vårdcentral om de ringer kväll eller helg. Som exempel tar de en äldre man som fått andnöd. Personalen på vårdcentralen som ”känner” patienten kan då svara att men du får ju ofta andnöd när barnen åker hem. Är det inte så den här gången? Som så ofta tänker läkare i primärvården i banorna psykosomatiska besvär. Skulle det här förslaget bli verklighet berövar man patienten i exemplet möjligheten att träffa en läkare som lyssnar och t.ex. frågar om någon av familjerna har pälsdjur hemma? Och om det visar sig vara rätt gör en allergiutredning. Ett rätt skrämmande scenario.

En fast läkare är jättebra om läkaren i fråga är kompetent och ödmjuk (det brukar hänga ihop). Det är så skönt att t.ex. slippa förklara hur ens hosta brukar bete sig och vilka hostmediciner som fungerar och inte.

Men är det en läkare med bristande kunskaper och förutfattade meningar då är man fast hos läkaren och inget annat.