Jag hade tyvärr inte möjlighet att vara med på det föredrag i november förra året då den brittiska teologen Tina Beattie bl.a. visade bokilluminationen Livets och dödens träd av Berthold Furtmeyr (ca 1460- efter 1501). Men personer som var med berättade om den och jag blev nyfiken och sökte reda på var bilden fanns, vilket visade sig vara i Bayerische Staatsbibliothek. Kunde det verkligen vara så ärkebiskopen av Salzburg, Bernard von Rohr, beställde en bild av Jungfru Maria som delar ut hostior?
Salzburgsmissalet var ett praktverk som Berthold Furtmeyr arbetade på mellan 1468-87. Allt som allt består det av 5 band och 680 pergamentsblad. Illuminationerna är förstklassiga och utförda i det som idag oftast kallas gouache alltså täckande vattenfärg, bladguld och även silver på pergament.
Livets och dödens träd flankerat av Maria Ecclesia och Eva är lämpligt nog placerat vid liturgin vid Corpus Christi numera ”Kristi kropps och blods högtid” på svenska.
Den är uppbyggd av fem cirklar formade av blommande kvistar, i den mellersta utgör trädet centrum. Trädet är ingen unikt kristen symbol utan förekommer i stort sett i alla religioner i sin egenskap av att förena himmel och jord, eller som världsaxel.
Intressant i just det här sammanhanget är t.ex. Egypten och Sykomorträdet där gudinnan Hathor delade ut stärkande mat och dryck till de avlidna eller deras själsfågel (ba). Den sumeriske växtlighetsguden Dumuzi (Tamuz) dyrkas också i skepnad av ett livets träd ( jag länkar engelska wiki men slog själv först upp träd i Symbollexikonet av Hans Biedermann).
Den kristna symboliken skiljer sig inte så mycket från de äldre religionerna. Trädet symboliserar det av Gud skapade livet, liv, död och återuppståndelse. Det ofruktbara trädet står för syndaren. Kristi kors tros ha timrats av virke från kunskapens träd, varför korsets träd blivit livets träd. Jungfru Maria betraktades som ett livets träd.
Om vi tittar närmare på trädet på bilden hänger äpplen (frukt enligt hebreiskan, översattes av någon anledning till äpple under medeltiden) och hostior. Intressant nog hänger dessa om vartannat. Till vänster, från vår sida sett, i trädet finner vi den korsfäste Kristus, till höger en dödskalle. Nedanför trädet ligger en omtöcknad (?) Adam och runt trädstammen slingrar sig ormen elegant och bistår Eva, som står till höger om trädet, med ännu ett äpple. De köande ser faktiskt ut att vara uteslutande män som har ett skelett, döden, bakom sig.
Till vänster om trädet delar jungfru Maria ut hostior till en knäböjande grupp som består av såväl män som kvinnor, dessa har en beskyddande ängel bakom sig. Det faktum att ärkebiskopen valde motivet jungfru Maria (här som representant för kyrkan) som delar ut hostior är säger en del. Idag tror jag att motivet vore otänkbart.
Jag läser på om hur kvinnans roll i kyrkan förändrades under medeltiden i en artikel av Gary Macy på NCR:s webbplats.
Med tanke på att mycket skedde under 1200-talet bl.a. när det gällde synen på om kvinnor kunde vigas till kyrkliga ämbeten är det intressant med en så sen skildring av en kvinna som delar ut kommunionen.
Fram till 1200-talet innebar vigning att välja och insätta en person i en funktion t.ex. i en församling. Och den som ledde en församling förväntades även leda liturgin.
Efter långa diskussioner mellan teologer och kanoniker bestämdes på 1200-talet att den definition av vigning som vi känner till idag skulle gälla. Den vigde kunde konsekrera bröd och vin i vilken församling som helst och vigningen kom att enbart omfatta präster, diakoner och subdiakoner.
Denna omdefinition ledde till att kvinnor definitivt uteslöts från ovanstående och man började lära ut att kvinnor aldrig utfört några av de uppgifter som nu bara präster, diakoner och subdiakoner fick göra.
Något som inte stämmer, det finns spår av kvinnor som t.ex. firade eukaristin åtminstone från 300-1000-talet. En sten daterad till 300-500-talet i Poitiers har följande inskription, jag citerar här artikelns engelska översättning, ”Martia the priest [presbytera] made the offering together with Olybrius and Nepos.” Forskare har tolkat inskriptionen som att Martia firade eukaristin tillsammans två män Olybrius och Nepos.
Från 1000-talet och fram till 1200-talet försvagades sedan kvinnors ställning i kyrkan allt mer och en förklaring anser Gary Macy är att abedissor inte längre var vigda till sitt ämbete utan övergick till att vara lekfolk.
I början av 1200-talet debatterade teologer och kanoniker om kvinnor kunde bli eller någonsin varit vigda och kom fram till att det inte gick eftersom kvinnor är underlägsna männen både fysiskt, intellektuellt.
Franciskanen Duns Scotus gick emot den allmänna åsikten genom att hävda att skälet till att kvinnor inte kunde bli vigda var att Jesus bara utvalt män. Så småningom kom det att bli kyrkans ståndpunkt.
Överhuvudtaget var könsrollerna inte lika uppdelade under medeltiden som de blev senare. Ulla Gudmundson skriver i sin understreckare i SvD bl.a. att kvinnliga helgon i äldre tid var starka och handlingskraftiga medan de manliga kunde vara omtänksamma och milda.
Så vitt jag kan se finns det ingen anledning till att katolska ledare inte kan inspireras av den här tiden i kristenhetens historia i sitt sökande efter möjligheter att ge oss kvinnor mer inflytande i Katolska kyrkan.