Etikettarkiv: fundamentalism

Det finns många sorters knasbollar i vår Herres hage

För några dagar sedan dök en helt absurd artikel från The Guardian upp i mitt Facebookflöde. Det handlade om den katolske prästen Rafał Jarosiewic i norra Polen, som av någon anledning bestämt sig för att ordna ett bål där församlingsborna kunde bränna föremål som de ansåg var onda, magiska eller ockulta:

”In the pictures, flames consumed an African wooden mask, a small Buddhist figure, figurines of elephants, books on personality and magic, and children’s novels from JK Rowling’s Harry Potter series.”

Efter att de fått hård kritik bad Jarosiewic och de andra prästerna som var inblandade om ursäkt. De kunde inte riktigt förklara sina varför de gjort som de gjort, men hade inte menat att någon skulle blir upprörd. Min första reaktion var att skratta åt det hela, vilka knasbollar. Men det finns en allvarligare sida av det här, det har bränts misshagliga böcker förr. På Forum för levande historia kan man t.ex. läsa om 1930-talets bokbål i Tyskland där litteratur som ansågs vara otyska brändes. Bokbål är helt enkelt inget gott tecken.

Det är alltså oerhört viktigt att, som människor gjorde i Polen, säga ifrån. Det är också ett sätt att visa att, nej de flesta kristna tänker inte så här. Som jag har skrivit tidigare behöver vanliga, sansade kristna ta mer plats och inte låta de konservativa ibland fundamentalistiska grupperna tala för alla kristna.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Katolska kyrkan

Vilka kristna lyssnar till en hatpredikant?!

Det är inte helt lätt att var kristen i dessa dagar, knappt har man bemött kommentarerna runt KD:s öppning för samarbete med SD. Nej, de flesta kristna tänker faktiskt inte så här utan är vanliga människor och vill inte diskriminera kvinnor, homosexuella, invandrare, de som tillhör andra religioner (islam och judendom). Vi är som folk är mest, fast troende.

Direkt efter Ebba Bush Thors utspel kommer nyheten om att den amerikanske kristne hatpredikanten Steven Anderson planerar att komma till Sverige. Min fråga blir förstås men vilka kristna vill lyssna till en pastor som predikar hat? Jag tar några citat ur DN:s artikel:

”När 49 människor sköts ihjäl på en gayklubb i Orlando sommaren 2016 gladdes pastorn.

– De goda nyheterna är att det finns 50 färre pedofiler i världen, sa han bland annat i en video som väckte anstöt och uppmärksamhet långt utanför hans vanliga publik.”

”På frågan om hur han kommenterar att han pekas ut som ledare för en hatgrupp riktad mot htbq-personer svarar han bara kort:

”Jag tar det som en komplimang!”

”Han har tidigare spelat in videoklipp som ”Svenska protestanter är så ondskefulla att folk tror att de är ateister!” och gått till angrepp mot svenska abortlagar.

– Jag skulle inte vilja bo i det feministiska helvetet oavsett hur mycket du betalar mig, säger han i en video.”

Steven Anderson har blivit nekad att komma till flera länder och när han blev utslängd ur Botswana rapporterade BBC om detta och intervjuade bl.a. president Ian Kama som sade ”We don’t want hate speech in this country. Let him do it in his own country,” he said. ” Då hade Anderson i en lokal radiostation sagt att homosexuella skulle stenas till döds.

Styrkan och svagheten med kristendomen och skulle jag tro de flesta religioner är att den är full av oklarheter och motstridiga budskap. Det gäller både om man betonar Bibelns betydelse (lutheraner) eller fördrar att lägga tyngden på kyrkans historia (katoliker). Det krävs kunskaper i exegetik, kyrkohistoria, religionshistoria litteraturhistoria, historia m.m. för att kunna tolka någorlunda rätt. Samtidigt talar ju också Bibelns texter och annan kristen litteratur direkt till var och en av oss utifrån vem vi är och vår situation.

Tyvärr gör det att människor tolkar Bibeln utifrån sina egna åsikter, vilket har inspirerat till den humoristiska Holy Bible Cherry Picked Edition. Förvånansvärt många uttalar sig även å Guds vägnar och denne råkar då alltid ha samma åsikter som den som talar. En del av dessa som anpassar religionen efter sina syften har definitivt inga goda avsikter. Och jag misstänker att Steven Anderson hör till dessa, det borde inte vara svårt att utifrån de befintliga lagarna mot hat och hets kunna neka honom att komma till Sverige.

Som ett exempel på en text som är öppen för tolkning tar jag söndagens episteltext i Svenska kyrkan, den är hämtad från Petrusbrevets 2 kapitel, verserna 1-3:

”Lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och förställning, avund och förtal. Som nyfödda barn skall ni längta efter den rena, andliga mjölken, för att växa genom den och bli räddade. ‘Ni har ju fått smaka Herrens godhet.`”

Var och en kan fundera på hur man själv förstår texten och hur andra kan tänkas tolka den.

Lämna en kommentar

Under Religion-allmänt

Biskop Vikström utreder kränkande uttalanden om homosexuella

Jag har tidigare skrivit om hur viktigt det är att ”vanliga” kristna, som förutom sin tro är som folk är mest tar plats i det offentliga rummet. Vi kan inte låta, den inte så stora gruppen, värdekonservativa kristna göra sig till språkrör för oss alla. Det är inte bra om kristen för allmänheten blir liktydigt med negativ till kvinnliga präster, samkönade äktenskap, familjeplanering (nej det handlar inte bara om aborter), jämställdhet…

Därför är det så glädjande att läsa om hur biskopen i Borgå stift, Björn Vikström beslutat att utreda kaplanen Markus Engströms kränkande kommentarer om homosexuella.

Det är ganska beklämmande att Markus Engströms försvarar sig med att han bara uttalar Herrens åsikt, som av en händelse är densamma som hans egen. Fast det förutsätter förstås att Engström har en direktlinje till Gud.

Kommentarer inaktiverade för Biskop Vikström utreder kränkande uttalanden om homosexuella

Under Religion-allmänt

Tro, tradition och religion

Jag har ofta glädje av reflektionerna i bloggen ”Tankar inför helgen” på Svenska kyrkans webbplats. Inför Trettonhelgen skriver prästen Ulf Söderlind under rubriken ”Balans och närvaro” om sökandet som trons motor:

”Sökandet är trons motor. Vi människor kommer alltid att söka, även när vi funnit det vi söker, så fortsätter trons äventyr. Ju mer jag finner Jesus, dess då mer söker jag honom. Och sökandet blir intensivare och djupare ju fler gånger vi ger oss ut för att hitta.”

Sökte gjorde också de österländska stjärntydarna som det berättas om i NT. De sökte ett kungabarn och kom fel, till Kung Herodes. Sedan följde de stjärnan och lämnade sina föreställningar om vad de sökte och kom rätt. Gåvorna guld, rökelse och myrra kan symbolisera  Jesu natur, gul-hans kungavärdighet, rökelse-hans uppdrag och myrra-som användes vid begravningar, Jesu död.

”Dessa gåvor visar riktningen i vårt sökande. Guldet handlar om våra skickligheter. De ställer vi i människors tjänst. Rökelsen är ett tecken på våra böner. De är vårt beroende av Gud. Myrran är det Jesus gjort och gör för oss i våra liv. Här får sökandet sin balans och lösning.”

Jag kan förstås inte låta bli att gå in på Nordiska museets webbplats och se vad de skriver om de svenska traditionerna kring  Trettonhelgen. I det gamla bondesamhället vandrade stjärngossar runt mellan gårdarna i sällskap med julbocken och Kung Herodes. I städerna tiggde djäknarna (latinskoleeleverna) ihop pengar för nästa termin på detta sätt. Men traditioner förändras och med tiden dök stjärngossarna i stället upp i Lucia-tågen.

Efter denna utvikning tar jag en titt på vad Katolska kyrkan ägnar sig åt och det handlar som vanligt mycket om formen, religionen. Nya sexuella övergrepp uppdagas och i Sverige förfasar sig diakonen Göran Fäldt över att jesuiten James Martin m.fl. anser att samkönade relationer ska inbegripas i familjebegreppet.Vilket Iréne Nordgren skriver om på Katolsk Visions blogg.

Jag tror tyvärr att det finns en ”marknad” för regelreligiositet och quick-fixar. Gör som jag säger, så älskar Gud dig är en på sitt sätt enklare väg än att ge sig ut att söka efter oväntade. Men jag är glad att Svenska kyrkan håller sökandets fana högt.

 

Kommentarer inaktiverade för Tro, tradition och religion

Under historia, Katolska kyrkan, Svenska kyrkan

Religion – tro eller tyckande?

Håkan Lindgren har skrivit ett angeläget understreckare i SvD där han ställer frågan Kan religionen fylla tomrummet efter Gud?

Ateisten Lindgren refererar till medias rapporter om att religionen är på väg tillbaka in i samhället. Men vad är det egentligen man menar då? Liksom jag har han reagerat på att Gud inte är särskilt närvarande i den nutida väckelserörelsen, annat än för att ge legitimitet åt olika åsikter:

”Världen har upplevt många tidigare religiösa väckelser, men den här gången är det något konstigt med religionens återkomst: det är så lite religion i den. När vi talar om religionens återkomst talar vi om slöjor, aborter, delade badtider, evolutionsundervisning i skolan, skilsmässor, hbtq-rättigheter, förtryckande stater och förtryckande familjer. Det finns en gemensam nämnare här. Inget handlar om andlighet eller om livet efter detta. Allt handlar om makt: makten över andra människors vardagsliv här och nu. Många troende verkar uppriktigt sagt mer intresserade av makten över andra människors liv än av den himmel de säger sig tro på.”

Jag vill lägga till att det inte bara är Gud som är statist i många samfund, utan även tron. Du kan inte tro på att man inte får ha sex innan äktenskapet, det är din åsikt. Och visst har Håkan Lindgren rätt i att en hel del konservativa kristna framför allt verkar gå in för att begränsa och stänga ute dem som inte lever och tycker som de själva.

Irene Nordgren tar upp detta och frånvaron av ett glatt budskap, i en blogg på Katolsk Vision där hon ifrågasätter framstående katoliker som jesuiten Tomas Idergaard som är starkt negativ till Pride, medan hans amerikanske med broder James Martin är positiv till en inkluderande syn på HBTQ-personer. Diakonen Göran Fält anser att James Martins inbjudan till Världsfamiljmötet i Dublin borde dras tillbaka. Det handlar om att begränsa och utestänga människor från kyrkans gemenskap.

Men, och det nämner Håkan Lindgren i slutet av sin understreckare, de här personerna som fyller religionen med regler snarare än Gud och tro är inte de enda troende. De finns i varje samfund, i Katolska kyrkan är det sådana som James Martin SJ, här i Sverige sr Madeleine Fredell OP och förstås Katolsk Vision.

I Svenska kyrkan finns det visserligen representanter för ”regelreligionen”, men de är i minoritet. Vanligare är den typ av reflektion över tron som prästen Catharina Carlsson gör i Gud ser dig (som du är) där hon resonerar kring söndagens läsning ut Lukasevangeliets 18 kapitel. Om två män som beter sig helt olika i templet. Den ena jämför sig med andra, enligt honom, sämre människor, medan den andre, tullindrivaren, i stället ber Gud om nåd.

Catharina Carlsson skriver bl.a.

”Jesus säger oss att vi ska vara som den andre mannen. Varför? Jag tror att det är för Gud inte vill att vi ska förlita oss på våra egna gärningar eller förtjänande av Guds barmhärtighet. Istället ska vi förlita oss på Gud. Gud ser inte på människor som människor gör. Gud ser världen med en Skapares ögon, ögon som ser med kärlek och som känner oss bättre än vi känner oss själva. Det är hisnande att tänka på: att Gud känner oss alla precis som vi är och att inget är dolt för Gud.”

Och det är så här jag tycker att kristendomen ska vara, den ska utgå från Gud och Jesus, öppna perspektiv, inbjuda till egen reflektion över vad Gud vill just mig och ge hopp och tröst.

Kommentarer inaktiverade för Religion – tro eller tyckande?

Under Religion-allmänt, Samhälle

Religiösa friskolor-nej tack!

Debatten kring religiösa friskolor är livlig efter Socialdemokraternas utspel om att religiösa friskolor ska förbjudas. Anledningen är att inget barn ska behöva utsättas för religiös påverkan i skolan.

Det här förslaget delar upp kristna efter delvis nya linjer. Vi som inte tycker att religiösa friskolor ska finnas gör det förstås också av olika skäl. Många håller säkert, för ovanlighets skull, med förbundet Humanisterna och Ulf Gustafsson och Patrik Lindenfors som skrivit ett debattinlägg i SvD. De lyfter fram att skolan bör vara en mötesplats för barn med olika bakgrund, där förstås religiös dito hör hemma. Religion är något man får ägna sig åt hemma och på fritiden. Vilket jag anser är det viktigaste argumentet. Vill vi inte ha fundamentalister i framtiden är det i skolan vi ska börja arbetet. Jag håller också med dem om att många av de barn som går i religiösa skolor är de som allra mest skulle behöva en mer blandad och tolerant omgivning.

Bland förespråkarna för de religiösa friskolorna, finns sju kristna ledare, bl.a. ärkebiskop Antjé Jackelén och de  har skrivit ett svar på Förbundet Humanisternas inlägg.  Skribenternas främsta argument är att få religiösa friskolor missköter sig och dessa borde inte göra att de välartade straffas:

”Undervisningen ska vara konfessionsfri. Aktiviteter med religiös prägel är frivilliga och sker utanför schemalagd tid. Läroplanens grundläggande värden som jämställdhet och individens frihet gäller. Skolinspektionen kontrollerar att skolorna följer statliga styrdokument.”

Men om nu undervisningen är konfessionsfri och religiösa aktiviteter läggs på fritiden så borde inte de religiösa friskolorna behövas.

Ett annat argument jag stött på i debatten är att troende elever blir mobbade i sina skolor och att det därför behövs religiösa friskolor. Tänker man sig särskilda skolor för andra grupper av mobbade elever också? Nej, svaret på det blir givetvis att om några ska flyttas från skolan är det mobbarna, inte de drabbade.

Inget av de argument som hittills framförts för religiösa friskolor håller så vitt jag kan se. Återstår att se om det blir en valfråga.

Kommentarer inaktiverade för Religiösa friskolor-nej tack!

Under Religion-allmänt

Mindre bistånd till kvinnohälsovård pro-death snarare än pro-life

Nicholas Kristof beskriver i en kolumn i New York Times konsekvenserna för kvinnor på Tahiti av Donald Trumps nedskärningar av bidragen till reproduktiv hälsa. Han skräder inte orden och kallar det hela pro-death i stället för pro-life. Detta med tanke på hur fattiga kvinnor drabbas av att inte ha tillgång till preventivmedel. Konsekvenserna av de uteblivna bidragen blir att alltför unga kvinnor blir gravida, har för många graviditeter, för tätt. Vilket ökar risken för skador och att de dör i sviterna av sina skador:

”When women and girls don’t have access to family planning and reproductive health care, they’re more likely to suffer pelvic organ prolapses, in which the bladder, uterus or bowel may protrude from the vagina. Or they suffer a fistula, a childbirth injury that leaves them leaking urine or feces, stinking and ostracized, and sometimes unable to walk. Women with prolapses or fistulas sit in their huts, humiliated, wondering if they are cursed, waiting to die.”

Om bidragen till FN:s befolkningsfond skärs ner blir konsekvenserna väldigt negativa. Uträkningar som redovisas i artikeln visar att 3,7 miljoner aborter har kunnat förebyggas, med fondens hjälp:

The birth control provided by the U.N. Population Fund averted more than 3.7 million abortions last year alone, health advocates say. So if you’re against abortion, you should support the U.N. Population Fund, not try to destroy it.

Även om det naturligtvis är svårt att säkert veta hur många kvinnor som verkligen hade blivit gravida om de inte hade haft tillgång till preventivmedel, så ger de en vink om hur viktigt det här stödet är, om man verkligen värnar livet.

En debattartikel i DN skriver av Ingrid Hedström, ger ett historiskt perspektiv på frågan genom att berätta om ett Sverige, innan familjeplaneringen slagit igenom. Det är hjärtskärande att läsa om små barn som stämplats som sinnesslöa och lämnades till sinnesslöanstalter där många av dem dog efter bara några månader. Preioden det rör sig om är 20-30-talen när rasbiologin var som populärast, även om den levde kvar betydligt längre än så.

Barnen som lämnas på dessa inrättningar var dubbelt utsatta och kom ofta från mycket fattiga förhållanden. Det kunde röra sig om en arbetarfamilj med 13 barn eller ett ogift hembiträde som blivit gravid. Barn som trots allt klarat sig en 6-7 år hemma, dör inom kort tid när de kommer till sinnesslöanstalten. Sjukdomar sprids snabbt i de överfulla lokalerna och medicinbudgeten skärs hela tiden ned.

Hur kunde det här få fortgå mitt i samhället? Kanske därför att omgivningen inte brydde sig, lättjan är en av ondskans följeslagare. Det är bekvämt att vända bort blicken.

Idag skärs biståndet till reproduktiv hälsa ner och allt för många inte ids tänka på vad konsekvenserna blir för de kvinnor och förstås barn som är beroende av just den vården.

 

 

 

 

Kommentarer inaktiverade för Mindre bistånd till kvinnohälsovård pro-death snarare än pro-life

Under Samhälle, Vård och omsorg

Godheten är starkare än ondskan

Efter det förskräckliga terrordådet i Stockholm går mina och de flestas tankar givetvis till offren och deras närmaste. De finns i våra förböner. Mitt i eländet finns det ändå något som värmer och tröstar, Stockholmarnas medmänsklighet och omsorg om dem som drabbats. Fb-sidan #OpenStockholm bildades snabbt och människor bidrog med vad de kunde, skjuts, eller rent av husrum till människor som inte kunde ta sig hem.

Jag är återigen otroligt tacksam över att bo i just Sverige och stolt över svenskarna. Vi visar att godheten är starkare än ondskan vi just sett prov på.

Jag är också också tacksam och stolt över att höra till ett samfund som har en så klok och medkännande ledare som Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén, se och hör intervjun med henne på TV 4 i morse.

Kommentarer inaktiverade för Godheten är starkare än ondskan

Under Samhälle

Maria Teresa Rivera-drabbad av El Salvadors abortlagstiftning

Signaturen Inez ger ett konkret exempel på hur El Salvadors abortlagstiftning drabbar fattiga människor. Och det är när vi möter den enskilda drabbade som omänskligheten i dem blir som mest begriplig. Tack Inez!

Anneli,

Bra att du ständigt tar upp religiöst och politiskt kvinnoförtryck. Jag bidrar med ett enskilt kvinnoöde.

Maria Teresa Rivera, en fattig kvinna i El Salvador, fick ett sent missfall 2011. På sjukhuset anklagades hon för abort, ett år senare dömdes hon av domstol för mord och domaren fastställde straffet till 40 års fängelse. Högsta domstolen tog på nytt upp hennes rättsfall 2016 då El Salvadors ombudsman för mänskliga rättigheter lyckades bevisa att det inte kan ha rört sig om en abort. Maria Teresa Rivera frigavs ur fängelset. Men regeringen accepterade inte frigivningen utan försökte utöva påtryckningar genom El Salvadors åklagarmyndighet som överklagade domen och begärde att en ny rättegång ska genomföras.

Rättssäkerheten är svag och yttrandefriheten begränsad i El Salvador. Hon hade trätt fram i offentlighetens ljus internationellt, eftersom hon uttalat sig mot El Salvadors abortlagstiftning i kampanjer från Amnesty International och Center for Reproductive Rights, därför blev hon, särskilt som kvinna, en hotfull person för de styrande. Hon berättar:

“These laws apply only to women, and only to poor women. The daughters and sisters of the rich go to their private hospitals, not to prison. Or they leave the country if they want to have abortions. Those of us who didn’t want to abort, but had obstetric emergencies, we went to prison. We experienced criminalization rather than help when we went to public hospitals. The societal and work-related discrimination, along with the judicial persecution that I faced every day, brought me to the decision to leave my country.”

Maria Teresa Rivera ansökte om asyl i Sverige 2016. Migrationsverket bedömde att hon var utsatt för diskriminering, förföljelse på grund av kön och politisk uppfattning och därmed inte hade någon möjlighet att få skydd i sitt hemland. I mars 2017 beviljade Migrationsverket henne och sonen asyl i tre år med möjlighet till förnyad asyl. Hon är den enda personen i något land som någonsin getts politisk asyl på grund av abortlagstiftning. Den här sortens djupt orättvisa rättsfall intresserar sig inte Alliance Defending Freedom och juristen Ruth Nordström för. Tack Migrationsverket.

Nu tänker Maria Teresa Rivera använda sin frihet i Sverige till att fortsätta kämpa mot abortförbudet och fängelsestraffen i El Salvador.

http://www.dn.se/ekonomi/global-utveckling/kvinna-far-asyl-efter-fangelsedom-for-abort/?print=true

https://rewire.news/article/2017/03/28/salvadoran-woman-becomes-first-person-granted-asylum-due-regressive-abortion-laws/Inez

Kommentarer inaktiverade för Maria Teresa Rivera-drabbad av El Salvadors abortlagstiftning

Under Religion-allmänt, Samhälle

Religiösa friskolor-en dålig idé

13 socialdemokrater vill i en debattartikel i DN att S ska säga nej till religiösa friskolor. De inleder med ett tungt argument, att det är viktigt att människor med olika bakgrund möts i skolan. Jag vill tillägga att förskola och skola är den största möjligheten vi har i livet till det. Sedan går vi vidare åt olika håll, men kontakterna från dagis och skola kan i bästa fall bestå och ge oss vidgade vyer.

Undertecknarna tar även upp barnens rätt att själva välja religion eller ingen alls om de önskar det och nämner då barnkonventionen:

”Men frågan får nu en ny juridisk dimension. Just nu inkorporeras Barnkonventionen i svensk lagstiftning. Därmed måste även barns och ungas religionsfrihet och rätt att själva söka och välja (eller välja bort) religion eller annan livsåskådning garanteras.”

De fortsätter:

”De religiösa friskolornas lobbyister brukar lyfta fram Europakonventionens skrivningar om rätt till undervisning som stämmer överens med föräldrarnas religiösa övertygelse. Men Europakonventionen tvingar inte stater att skattefinansiera religiösa friskolor, eller att låta dem ingå i det skolpliktiga skolväsendet. Däremot ska rätten att driva exempelvis bibelskola, koranskola eller humanistiskt konfaläger garanteras – men då på kvällar, helger eller lov.”

Jo, men visst är det så och vi ska komma ihåg att på det viset resonerar de allra flesta troende föräldrar, barnen går i en vanlig skola och får sedan gå i söndagsskola eller vad de nu kan vara på fritiden.

Jag har genom åren talat med föräldrar som valt en religiös friskola för att det var det enda fungerande alternativet i närområdet. Där har kommunerna en uppgift att se till att de kommunala skolorna är tillräckligt bra.

Sedan har vi förstås de mer fanatiska föräldrarna som helt enkelt inte vill att barnen ska komma i kontakt med alternativ till deras egen tolkning av religionen de tillhör. Precis som artikelförfattarna skriver, är det de barnen som allra mest skulle behöva den frizon förskola och skola kan erbjuda.

 

Kommentarer inaktiverade för Religiösa friskolor-en dålig idé

Under Religion-allmänt, Samhälle