Kategoriarkiv: Religion-allmänt

Redan de gamla egyptierna vägde den dödes själ på våg

Ett vanligt motiv i kyrkomålningar från främst Uppland och Gotland och de flesta från 1400-talet är ärkeängeln Mikael som själavägare. Den intresserade kan läsa om folktron kring Mikael och Mickelsmäss på Nordiska museets informativa webbplats.

Men hur många har funderat på hur de här berättelserna om hur de dödas själar vägs på en våg för att sedan sorteras i onda och goda uppkommit? Det hade i alla fall inte jag gjort, tills jag för några år sedan insåg att det mesta i kristendomen har sina rötter i de äldre religionerna runt Medelhavet.

Ancient History Encyclopedia kan man läsa om hur guden Osiris väger den dödes hjärta på en gyllene våg med sanningens fjäder i den andra vågskålen. Befinns den döde ha levet ett gott liv, förs denne vidare till föregångaren till himmelrike. Den som inte passerar provet slukades av guden Amenti, ibland Amut, utrustad med bl.a. ett krokodilhuvud. Han bör vara den ursprunget till de medeltida kyrkomålningarnas suggestiva skildringar av helvetesgapet.

Annonser

Lämna en kommentar

Under historia, Religion-allmänt

Religion – tro eller tyckande?

Håkan Lindgren har skrivit ett angeläget understreckare i SvD där han ställer frågan Kan religionen fylla tomrummet efter Gud?

Ateisten Lindgren refererar till medias rapporter om att religionen är på väg tillbaka in i samhället. Men vad är det egentligen man menar då? Liksom jag har han reagerat på att Gud inte är särskilt närvarande i den nutida väckelserörelsen, annat än för att ge legitimitet åt olika åsikter:

”Världen har upplevt många tidigare religiösa väckelser, men den här gången är det något konstigt med religionens återkomst: det är så lite religion i den. När vi talar om religionens återkomst talar vi om slöjor, aborter, delade badtider, evolutionsundervisning i skolan, skilsmässor, hbtq-rättigheter, förtryckande stater och förtryckande familjer. Det finns en gemensam nämnare här. Inget handlar om andlighet eller om livet efter detta. Allt handlar om makt: makten över andra människors vardagsliv här och nu. Många troende verkar uppriktigt sagt mer intresserade av makten över andra människors liv än av den himmel de säger sig tro på.”

Jag vill lägga till att det inte bara är Gud som är statist i många samfund, utan även tron. Du kan inte tro på att man inte får ha sex innan äktenskapet, det är din åsikt. Och visst har Håkan Lindgren rätt i att en hel del konservativa kristna framför allt verkar gå in för att begränsa och stänga ute dem som inte lever och tycker som de själva.

Irene Nordgren tar upp detta och frånvaron av ett glatt budskap, i en blogg på Katolsk Vision där hon ifrågasätter framstående katoliker som jesuiten Tomas Idergaard som är starkt negativ till Pride, medan hans amerikanske med broder James Martin är positiv till en inkluderande syn på HBTQ-personer. Diakonen Göran Fält anser att James Martins inbjudan till Världsfamiljmötet i Dublin borde dras tillbaka. Det handlar om att begränsa och utestänga människor från kyrkans gemenskap.

Men, och det nämner Håkan Lindgren i slutet av sin understreckare, de här personerna som fyller religionen med regler snarare än Gud och tro är inte de enda troende. De finns i varje samfund, i Katolska kyrkan är det sådana som James Martin SJ, här i Sverige sr Madeleine Fredell OP och förstås Katolsk Vision.

I Svenska kyrkan finns det visserligen representanter för ”regelreligionen”, men de är i minoritet. Vanligare är den typ av reflektion över tron som prästen Catharina Carlsson gör i Gud ser dig (som du är) där hon resonerar kring söndagens läsning ut Lukasevangeliets 18 kapitel. Om två män som beter sig helt olika i templet. Den ena jämför sig med andra, enligt honom, sämre människor, medan den andre, tullindrivaren, i stället ber Gud om nåd.

Catharina Carlsson skriver bl.a.

”Jesus säger oss att vi ska vara som den andre mannen. Varför? Jag tror att det är för Gud inte vill att vi ska förlita oss på våra egna gärningar eller förtjänande av Guds barmhärtighet. Istället ska vi förlita oss på Gud. Gud ser inte på människor som människor gör. Gud ser världen med en Skapares ögon, ögon som ser med kärlek och som känner oss bättre än vi känner oss själva. Det är hisnande att tänka på: att Gud känner oss alla precis som vi är och att inget är dolt för Gud.”

Och det är så här jag tycker att kristendomen ska vara, den ska utgå från Gud och Jesus, öppna perspektiv, inbjuda till egen reflektion över vad Gud vill just mig och ge hopp och tröst.

Lämna en kommentar

Under Religion-allmänt, Samhälle

Nattvarden – att dela en måltid

Semestern ger möjlighet att besöka nya platser och sammanhang. Själv deltog jag efter bästa förmåga i en tysk mässa i går. I tyska lutherska kyrkor var temat igår Nattvarden- Gud stillar hunger, den som förstår tyska kan bl.a. höra en utmärkt läsning av evangelietexten från Joh 6 på Liturgischer Kalender. Den handlar om hur Jesus ordnar mat åt 5000 utifrån fem kornbröd och två fiskar. Med reservation för eventuella missuppfattningar från min sida så höll prästen en mycket tänkvärd predikan. Den knöt an till dagens flyktingar som tvingats lämna sina hem och där en del kommer till Europa (ett sett till helheten litet antal vill jag inflika). Prästen tog även upp gemenskapen i nattvarden, att dela en måltid, att visa gästfrihet mot den som behöver hjälp.

Jag reflekterar utifrån predikan vidare att evangeliet här handlar om att bry sig om sin nästa. Lärjungarna ser att människorna är hungriga, men hur ska de få fram mat till alla? Lärjungarna fastnar dock inte i sin oro, utan litar på Jesus när han säger åt dem att börja dela ut bröd och fisk. Dessutom visar pojken som hade brödet och fiskarna generositet och omtanke när han ger bort maten han burit med sig. Våga känna tillit till Gud är därför ytterligare ett budskap i berättelsen.

Lite grand är det så i Tyskland och Sverige, många oroar sig för att resurserna inte ska räcka nu när vi tagit emot så många flyktingar. Men faktiskt går båda ekonomierna bra, till skillnad från många andra länder. Kanske är det som i evangelietexten när man litar på Gud och börjar göra gott så räcker resurserna och blir över.

 

 

Kommentarer inaktiverade för Nattvarden – att dela en måltid

Under Religion-allmänt

När inleddes drevet mot Svenska kyrkan?

Att det pågår ett drev mot Svenska kyrkan och i synnerhet ärkebiskopen blir allt tydligare. Det framförs ständiga krav på agerande, men samma personer som kräver det blir också upprörda när Svenska kyrkan agerar och uttalar sig. De ställer frågor om allt möjligt och kräver svar, genast och tydligt ska det vara, även när frågorna rör existentiella ting. Inte blir de nöjda med svaren heller, utan ställer frågorna igen och så fortsätter det.

Hur det kan se ut ges ett exempel på i Annika Borgs debattinlägg i Dagen där hon ställer en hel rad frågor och kommer med påståenden av varierande sanningsgrad om Svenska kyrkans agerande i Israel. Jag tar ett exempel på hur det kan se ut. Antje Jackelén gör sig mödan att svara Annika Borg i en artikel

1. Varför valde du att inte positivt uppmärksamma 70-årsdagen av staten Israels bildande?

Som kyrka har vi inte för vana att gratulera länder på deras självständighetsdagar. Däremot gjorde biskopsmötet ett gemensamt uttalande med anledning av 70-årsdagen av befrielsen av förintelselägret Auschwitz den 27 januari 2015. Vi biskopar betonade vikten av fortsatt arbete mot antisemitism och mot förakt för det judiska folket samt hänvisade till den judiska traditionens tikkun olam, mänsklighetens gemensamma ansvar att hela, laga och förbättra världen.

Man kan tycka att Annika Borg som faktiskt är präst och teolog, borde känna till ovanstående. Kanske gör hon det, men räknar med att många andra är okunniga.

Jag insåg nyligen fullt ut att det inte är någon idé att ta alla ”frågor” och ”uppmaningar” som avsändarnas önskan om att få svar. Utan att i stället se det hela som ett kyrkopolitiskt spel, där inte alla spelare är synliga. Frågan är t.ex. vilken roll de svenska katolska ledarna spelar? De präster som söndag efter söndag bokstavligen snackade skit om Svenska kyrkan från predikstolen? Vad har de och deras närmaste krets mer gjort?

Hur kommer det sig t.ex. att DN:s skribent Maria Schottenius, som så vitt jag vet inte är troende, börjar kräva besked av Svenska kyrkan i olika frågor, i nästan samma höga tonläge som Annika Borg? Varför kräver Israels ambassadör Ilan Ben Dov att just Svenska kyrkan ska uttala sig? Har de verkligen kommit att tänka på Svenska kyrkan själva, eller kommer uppslagen från annat håll?

För att undvika missförstånd, jag har inget emot diskussioner, tvärtom. Men de ska vara schyssta och med ett ärligt uppsåt.

När började då drevet? Jag skulle gissa på runt 2010 och att det sedan eskalerat efter att Antjé Jackelén blev vald till ärkebiskop. Det stack givetvis i ögonen på kvinnoprästmotståndare, som gör allt de kan för att hon ska misslyckas. Hur ska de annars ha ett uns trovärdighet kvar?! Likadant var det med tajmningen när kommuniteten på Berget konverterade precis när Mikael Mogren var nytillträdd biskop i Västerås. Den öppet homosexuelle biskopen skulle tillfogas ett bakslag direkt.

Det finns fler aspekter att ta med i svaret på frågan om när och varför drevet startat. Prästen Kent Wisti sätter in kampanjen i ett större sammanhang i en blogg. Han skriver att debatten startade redan runt år 2000 och tar upp konkreta exempel på missnöjet.

Han beskriver också lögnerna och mytbildningen som jag skrivit om tidigare, t.ex. att biskopen i Stockholm skulle ha tagit ner ett kors i en kyrka och markerat riktningen mot Mecka. Något sådant har aldrig inträffat. Här skulle det vara värdefullt att få kartlagt om någon och i så fall vem spridit lögnen eller om det är frågan om ”viskleken”.

Även avslutningen på bloggen där Kent Wisti, då 2016, sätter in drevet i en större kontext är viktig, inte minst detta valår:

”En nyfascistisk kraftig våg slår över Europa. Tiden är orolig.

Människor frågar efter starka, tydliga ledare som kan samla den egna gruppen. Ett sätt att skapa ett vi är genom att skapa ett dom. Det ser vi hända över hela världen progressivt.

Det som nu händer är att identitetsdebatten i Svenska kyrkan kontamineras av de nyfascistiska rörelserna i Europa. Den svans som nu ger livsnäring åt debatten runt svenska kyrkan får själv sin näring från nyfascismen i Europa.

I pipeline ligger en kyrkopolitisk kampanj från Sverigedemokraterna om att ”göra Svenska kyrkan svensk igen”. Retoriken är direkt hämtad från Donald Trump, men också en parafras på Bevara Sverige Svenskt.

Ärkebiskop Antje Jackelén har modet och styrkan att inte spela den roll som försöker regisseras åt henne.

Hon vill inte bära svärdet utan väljer att dela brödet.

Det kostar tid. Det kostar ork.

Det krävs mod. Det krävs hopp.”

9 kommentarer

Under Religion-allmänt, Svenska kyrkan

Folkkyrkan en utopi?

Jag har haft den öppna kyrkan som ideal, en folkkyrka där kanske inte alla tolkningar av kristendomen, men många ryms. En kyrka där den som för första gången på många år besöker en kyrka och blir glatt överraskad över att prästen är så avspänd kan känna sig välkommen. En kyrka för den som är intresserad av att reflektera över tro och sin relation till Gud. Men också en kyrka för den som inte klarar av osäkerhet utan behöver enkla regler att leva efter och tydliga svar även på svåra frågor. Kort sagt en kyrka som rymmer människor som tolkar tro på olika sätt, har olika åsikter, olika temperament och olika behov.

Men jag börjar tvivla på att det är möjligt. En grupp svenskkyrkliga, inte särskilt stor så vitt jag förstår, tar väldigt mycket plats. De kräver svar från ledningen på just sina frågor, de kräver att få slippa samarbeta med kvinnliga präster eller viga samkönade par osv. De kräver full yttrandefrihet för egen del och tror att det är synonymt med att slippa bli motsagda. För andra åsikter råder inte samma tolerans.

Kanske är det bäst att dela upp troende så att Katolska kyrkan m.fl. tar emot dem som vill ha en enkel, tydlig och konservativ tro? Medan Svenska kyrkan tar alla som har en öppnare hållning?

Alternativet är att sätta tydligare gränser för personliga påhopp, diskriminering m.m. från präster och andra som representerar Svenska kyrkan. Självklart ska diskussionen vara levande, jag har en gång för alla fått nog av en tyst kyrka. Men samtalet ska vara sakligt, utan lögner och påhopp.

Kommentarer inaktiverade för Folkkyrkan en utopi?

Under Religion-allmänt, Svenska kyrkan

Tvärsäkra svar passar dåligt för religioner

På påskdagen såg jag om Jesus Christ Superstar och fann att filmen hade klarat tidens tand. Den lyfter fram valen som inte är självklara, som om man ska köpa dyr olja för att smörja Jesu fötter, eller köpa mat till de fattiga? En typ av frågor kristenheten fått ta ställning till om och om igen under hela sin existens. Svaren har skiftat och det är kanske inte självklart vad som är rätt. Fantastiska kyrkobyggen som skapat arbeten och fått ett bestående kulturellt värde. Samtidigt kunde dessa pengar använts för att lindra människors nöd. Kanske blir det inte helt rätt hur man än väljer?

I filmen presenteras möjliga motiv för hur de olika personerna inklusive folket agerar och som tittare började i varje fall jag funderar över vad som hänt om de valt annorlunda? Hade Jesus fortsatt att vandra runt och undervisa, hade det blivit en annan slags religion, eller ingen alls?

Tvärsäkra svar hör egentligen inte hemma religioner i allmänhet och inte kristendomen. Tyvärr är det inte alltid de trygga, harmoniska personerna som kan leva med en viss osäkerhet som söker sig till kyrkorna. I många fall är det tvärtom, man vill ha enkla och lättbegripliga regler i en komplicerad tillvaro.

Mycket i kristendomen är svårsmält för dagens människor, mirakel t.ex. som Maria Schottenius krävde i DN att Svenska kyrkan ska ta ställning till i en krönika. Sådant som alltså inte går att bevisa och uttala sig säkert om… En version som är ”rätt”, var uppenbarligen ett främmande resonemang för människorna som skrev NT. Därför har vi fyra olika evangelier med lite, ibland mycket, olika versioner av vad som hänt.

När det t.ex. gäller Uppståndelsen beskriver Matteus ett kraftigt jordskalv när de två Mariorna kommer till graven. En ängel kliver ner från himlen, rullar undan stenen och sätter sig på den och pratar med kvinnorna.

Markus skriver i stället om tre kvinnor, de två Mariorna och Salome som ser att stenen är bortrullad och att en man klädd i vitt sitter inne i graven.

Evangelisten Lukas talar i sin tur om kvinnorna, utan att nämna vilka,  som också de finner stenen bortrullad, men när de går in är det två män i skinande kläder som möter dem.

Johannesevangeliet, berättar om en kvinna, Maria från Magdala, som kommer till graven och finner att stenen är bortrullad. Hon springer hem och hämtar Simon Petrus och den lärjunge som Jesus älskade. Här beskrivs linnebindlarna och duken som täckt huvudet. Ingen man eller ängel nämns.

Bara genom att titta på dessa exempel blir det tydligt hur svårt det är att uttala sig säkert om mirakel och en hel del annat. Jag tror heller inte att det är så det är menat.

Ärkebiskop Antje Jackelén ger Maria Schottenius ett svar som förhoppningsvis kan hjälpa människor att växa. Svaret är långt och jag tänkte citera hennes beskrivning av motsatsparen i hur man förhåller sig till tron:

”Men visst finns det dragkamper i trons och teologins värld. Det finns de vill se mer av mirakelförkunnelse i kyrkan. Och det finns de som vill få tron att harmoniera maximalt med en modern naturvetenskaplig världsbild. Den ena linjen följer stråket som kan kallas ”credo quia absurdum” – jag tror därför att det är absurt. Det betyder, ju mer jag behöver offra av mitt förnuft för att tro desto större och äktare är tron. Ju övernaturligare, ju mer mirakel desto bättre. När det överdrivs leder det till svärmeri och extremism.

Den andra linjen följer stråket ”credo ut intelligam” – jag tror för att förstå och ”fides quaerens intellectum” – tron som söker insikt. Den förutsätter att tro inte kräver ett ”sacrificium intellectus” – att offra intellektet – fastän tron överstiger förnuftet. Det handlar mer om att tro med förnuftet, inte mot det.”

Som jag ser det behöver vi framförallt mer av insikten att vi tror, vilket inte är detsamma som att veta, och därmed en mer öppen hållning för olika tolkningar.

 

Kommentarer inaktiverade för Tvärsäkra svar passar dåligt för religioner

Under Religion-allmänt

Påsken-att våga gå mot strömmen

När det gäller Påsken är vi här och nu på en lång historisk utvecklingslinje och det gäller förstås samma sak för andra högtider. Inga traditioner,eller för den delen religioner, är statiska utan ständigt stadda i förändring. Även om en del människor närmast förtvivlat förnekar detta. Jag har skrivit om en del av de olika delar som smält samman i vår påsk i en tidigare blogg. För den som vill läsa mer om just Skärtorsdagen finns intressant läsning på Nordiska museets webbplats. Man ska då komma ihåg att Nordiska museet täcker tiden från 1600-talet och framåt, grovt räknat.

Men i det här inlägger tänkte jag skriva om Stilla veckan. I Palmsöndagens predikan fick vi (som vanligt) höra om hur Jesus rider in i Jerusalem, väl medveten om att många av dem som nu ropar Hosianna om några dagar ska ropa korsfäst. Sedan fortsatte predikan med frågan om hur det är med oss själva?  Hur långt vågar var och en av oss gå emot strömmen? Var går min gräns för vad jag vågar? Många journalister, politiker och andra måste tyvärr ställa sig den frågan idag, när lögner, ryktesspridning, hat och rena hot är en del av debatten.

De som var drivande när Jesus, på lösa grunder, anklagades och sedan dömdes till döden var de judiska översteprästerna. Romaren Pontius Pilatus hade kunnat ändra världshistorien om han stått på sig och fortsatt hävda att på så här lösa grunder dömer jag ingen. ”Folket” hade också kunnat ändra historien om var och en tagit ansvar, tänkt till och bett Pontius Pilatus frige Jesus.

Bibelns berättelser utmanar oss hela tiden till utveckling, att växa som människor och kristna. I år har min förståelse för betydelsen av att våga gå mot strömmen blivit fördjupad. Men också förståelsen för att det kan ha ett väldigt högt pris och att var och en får göra så gott den kan och vågar. Bättre att man lajkar en kommentar man tycker är bra, än att vara helt tyst.

Jag tänker ofta på de modiga människor som försöker förändra Katolska kyrkan. Den irländske prästen Tony Flannery som bl.a. stått upp för kvinnors rättigheter. På sin blogg publicerar han en artikel han skrivit om hur illa kvinnor behandlats i Katolska kyrkan genom historien. Flannery utmanar ärkebiskopen Diarmaid Martin att under de två sista åren av sin ämbetstid försöka åstadkomma en förändring, vågar Martin det?  Tony Flannery själv har trakasserats på många sätt. För tillfället får man upp en sidan som erbjuder Viagra som första förslag när man googlar på Tony Flannery. En kvalificerad gissning är att det är ”goda” kristna som ligger bakom det försöket till smutskastning.

En annan katolik som drabbats hårt för sitt mod är teologen Tina Beattie. Hon skriver i en artikel i The Guardian om hur hon censurerats för att hon tagit upp frågor som kyrkans syn på preventivmedel och kvinnliga präster. I en diskussion ingår givetvis att man kan bli motsagd, men det är något annat än att trakasseras, hotas och råka ut för ryktesspridning.

Och då står vi där igen, med frågan var står jag? Sprider jag lögner och rykten vidare, i värsta fall medveten om att de är just det? Eller försöker jag gå emot drevet? Om jag ser att någon blir hårt ansatt, håller jag tyst eller stöttar? Blir någon utfryst, står jag vid den personens sida eller vill jag inte lägga mig i?

Kommentarer inaktiverade för Påsken-att våga gå mot strömmen

Under historia, Religion-allmänt

Religiösa friskolor-nej tack!

Debatten kring religiösa friskolor är livlig efter Socialdemokraternas utspel om att religiösa friskolor ska förbjudas. Anledningen är att inget barn ska behöva utsättas för religiös påverkan i skolan.

Det här förslaget delar upp kristna efter delvis nya linjer. Vi som inte tycker att religiösa friskolor ska finnas gör det förstås också av olika skäl. Många håller säkert, för ovanlighets skull, med förbundet Humanisterna och Ulf Gustafsson och Patrik Lindenfors som skrivit ett debattinlägg i SvD. De lyfter fram att skolan bör vara en mötesplats för barn med olika bakgrund, där förstås religiös dito hör hemma. Religion är något man får ägna sig åt hemma och på fritiden. Vilket jag anser är det viktigaste argumentet. Vill vi inte ha fundamentalister i framtiden är det i skolan vi ska börja arbetet. Jag håller också med dem om att många av de barn som går i religiösa skolor är de som allra mest skulle behöva en mer blandad och tolerant omgivning.

Bland förespråkarna för de religiösa friskolorna, finns sju kristna ledare, bl.a. ärkebiskop Antjé Jackelén och de  har skrivit ett svar på Förbundet Humanisternas inlägg.  Skribenternas främsta argument är att få religiösa friskolor missköter sig och dessa borde inte göra att de välartade straffas:

”Undervisningen ska vara konfessionsfri. Aktiviteter med religiös prägel är frivilliga och sker utanför schemalagd tid. Läroplanens grundläggande värden som jämställdhet och individens frihet gäller. Skolinspektionen kontrollerar att skolorna följer statliga styrdokument.”

Men om nu undervisningen är konfessionsfri och religiösa aktiviteter läggs på fritiden så borde inte de religiösa friskolorna behövas.

Ett annat argument jag stött på i debatten är att troende elever blir mobbade i sina skolor och att det därför behövs religiösa friskolor. Tänker man sig särskilda skolor för andra grupper av mobbade elever också? Nej, svaret på det blir givetvis att om några ska flyttas från skolan är det mobbarna, inte de drabbade.

Inget av de argument som hittills framförts för religiösa friskolor håller så vitt jag kan se. Återstår att se om det blir en valfråga.

Kommentarer inaktiverade för Religiösa friskolor-nej tack!

Under Religion-allmänt

Hur är det med jämställdheten i frikyrkorna?

Så här på internationella kvinnodagens kväll kan det t.ex. vara på sin plats att dela en blogg av Katarina Hedman om jämställdheten i frikyrkorna. Personligen har jag förknippat framförallt Pingst med en konservativ kvinnosyn. Men som i det flesta kristna samfund är det dessa som syns och hörs, medan många eller majoriteten är för jämställdhet.

I den här bloggen från Hela Pingsten, diskuteras bl.a. kan låta bli att styra in barn i de traditionella könsrollerna genom att förväntningar på hur flickor respektive pojkar ska vara. En annan fråga är hur kvinnor får samma möjligheter som män i en församling?

Frikyrkan och patriarkatet

Kommentarer inaktiverade för Hur är det med jämställdheten i frikyrkorna?

Under Religion-allmänt

Älska din nästa utan dold agenda

Jag hade tänkt skriva ytterligare en missmodig blogg om de pedofila övergreppen i Katolska kyrkan, som aldrig verkar ta slut. Men i stället blir det en blogg om människor som vill stärka andra, hur man lär av varandra och allra mest om en kärlek utan krav på motprestationer. Kärlek utan en dold agenda om man så vill.

Kristna talar ofta om kärlek, värme och vissa sätter det i motsats till det sekulära samhällets kyla. Jag brukar då invända att, i synnerhet konservativa, kristna ofta beter sig på ett sätt som är allt annat än kärleksfullt. Den som t.ex. är homosexuell stöts ut och förtalas. Man skiljer ut vissa flyktingar, kristna, som ska få hjälp, medan andra lika utsatta inte ska få komma hit osv.

Länge har jag lite undrande sett att det ofta är de som, så vitt jag vet, inte är särskilt troende som är mest kärleksfulla mot sina medmänniskor. De senaste veckorna har jag, liksom många andra, blivit lycklig över serien Lerins lärlingar som finns på SVT Play. Vi får följa ett gäng personer med olika funktionsnedsättningar som under vänlig och ödmjuk ledning av konstnären Lars Lerin får utveckla sina konstnärliga talanger. Nu är de här programmen säkert hårt redigerade, men förmedlar ändå intrycket av att givandet är ömsesidigt, alla medverkande växer som människor. Inte minst de olika gästerna. Vi tittare får också tänka till, inte minst när det gäller hur vi bemöter varandra och vilka förutfattade meningar vi har om människor.

Kan man tänka sig något liknande i ett kristet sammanhang? Det finns säkert, men jag tror att det tyvärr är vanligt att tänka välgörenhet eller att vinna själar. Dessutom är det inte ovanligt att höra kristna uttala sig föraktfullt om att man ”bara” har en social verksamhet, precis som man säger ”bara” har fina om konserter. Och det ju i allmänhet Svenska kyrkan som blir anklagad för det.

Men om vi skulle ställa frågan om det sociala engagemanget till Jesus, som han möter oss i evangelierna, vad skulle han svara? Thor-Leif  Strindberg ger på Allt om Bibelns hemsida ett ganska långt svar på frågan om hur en kristen ska leva, men sammanfattar det så här:

”I grund och botten handlar det alltså om detta som Jesus sammanfattar i orden:

”Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem” (Matt 7:12)Att i alla avseenden behandla andra så som vi själva vill bli behandlade (och så som Gud behandlar oss) – att alltid låta kärlek, barmhärtighet, medkänsla, ansvar, omtanke, respekt och rättvisa komma till uttryck i allt vi tänker och gör mot vår omgivning, mot naturen, mot djur och människor, mot föräldrar och kamrater, i skolan och på arbetsplatser – det är så Gud vill att vi ska leva.”

Tänk att detta ska vara så lätt att helt enkelt strunta i, att döma av hur många som anser sig vara ”riktiga”  kristna uttalar sig och uppför sig.

 

 

Kommentarer inaktiverade för Älska din nästa utan dold agenda

Under Religion-allmänt, Samhälle