Kategoriarkiv: Religion-allmänt

Vilka kristna lyssnar till en hatpredikant?!

Det är inte helt lätt att var kristen i dessa dagar, knappt har man bemött kommentarerna runt KD:s öppning för samarbete med SD. Nej, de flesta kristna tänker faktiskt inte så här utan är vanliga människor och vill inte diskriminera kvinnor, homosexuella, invandrare, de som tillhör andra religioner (islam och judendom). Vi är som folk är mest, fast troende.

Direkt efter Ebba Bush Thors utspel kommer nyheten om att den amerikanske kristne hatpredikanten Steven Anderson planerar att komma till Sverige. Min fråga blir förstås men vilka kristna vill lyssna till en pastor som predikar hat? Jag tar några citat ur DN:s artikel:

”När 49 människor sköts ihjäl på en gayklubb i Orlando sommaren 2016 gladdes pastorn.

– De goda nyheterna är att det finns 50 färre pedofiler i världen, sa han bland annat i en video som väckte anstöt och uppmärksamhet långt utanför hans vanliga publik.”

”På frågan om hur han kommenterar att han pekas ut som ledare för en hatgrupp riktad mot htbq-personer svarar han bara kort:

”Jag tar det som en komplimang!”

”Han har tidigare spelat in videoklipp som ”Svenska protestanter är så ondskefulla att folk tror att de är ateister!” och gått till angrepp mot svenska abortlagar.

– Jag skulle inte vilja bo i det feministiska helvetet oavsett hur mycket du betalar mig, säger han i en video.”

Steven Anderson har blivit nekad att komma till flera länder och när han blev utslängd ur Botswana rapporterade BBC om detta och intervjuade bl.a. president Ian Kama som sade ”We don’t want hate speech in this country. Let him do it in his own country,” he said. ” Då hade Anderson i en lokal radiostation sagt att homosexuella skulle stenas till döds.

Styrkan och svagheten med kristendomen och skulle jag tro de flesta religioner är att den är full av oklarheter och motstridiga budskap. Det gäller både om man betonar Bibelns betydelse (lutheraner) eller fördrar att lägga tyngden på kyrkans historia (katoliker). Det krävs kunskaper i exegetik, kyrkohistoria, religionshistoria litteraturhistoria, historia m.m. för att kunna tolka någorlunda rätt. Samtidigt talar ju också Bibelns texter och annan kristen litteratur direkt till var och en av oss utifrån vem vi är och vår situation.

Tyvärr gör det att människor tolkar Bibeln utifrån sina egna åsikter, vilket har inspirerat till den humoristiska Holy Bible Cherry Picked Edition. Förvånansvärt många uttalar sig även å Guds vägnar och denne råkar då alltid ha samma åsikter som den som talar. En del av dessa som anpassar religionen efter sina syften har definitivt inga goda avsikter. Och jag misstänker att Steven Anderson hör till dessa, det borde inte vara svårt att utifrån de befintliga lagarna mot hat och hets kunna neka honom att komma till Sverige.

Som ett exempel på en text som är öppen för tolkning tar jag söndagens episteltext i Svenska kyrkan, den är hämtad från Petrusbrevets 2 kapitel, verserna 1-3:

”Lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och förställning, avund och förtal. Som nyfödda barn skall ni längta efter den rena, andliga mjölken, för att växa genom den och bli räddade. ‘Ni har ju fått smaka Herrens godhet.`”

Var och en kan fundera på hur man själv förstår texten och hur andra kan tänkas tolka den.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Religion-allmänt

Ändamålet helgar medlen???

I början av veckan kommenterade pingstpastorn Micael Grenholm mitt inlägg ”Kristendomstest” för asylsökande så här:

”Roligt att du uppmärksammar testet. Jag förstår inte varför du säger att jag ligger farligt nära att bryta mot åttonde budet? På https://www.arjagkristen.nu/about står JAG under speldesign, inte Migrationverket. Så har det stått hela tiden. Däremot är alla frågorna från Migrationsverket, och vi vet att flera av dem återkommer i testliknande formulär, se http://www.inblick.se/bloggar/christian-m%C3%B6lk/christian-m%C3%B6lk/2019/01/28/migrationsverkets-fr%C3%A5gor-till-konvertiter Så Migrationverket har tester – det är de som bryter mot det åttonde budet när de förnekar det – men de använder inte testet JAG designade en torsdagseftermiddag.”

Läser man mitt inlägg så framgår det att jag, efter att ha tagit reda på det, är medveten om att det är Micael Grenholm som ligger bakom testet. Min invändning är att det verkade vara Migrationsverkets test när man gjorde det och att många också uppfattade det så. Faktum är också att det är Micael Grenholm, inte Migratiosverket, som bestämt vad som är rätt svar. Vilket inte heller var uppenbart.

Visst förstår jag att ”kristendomstestet” kanske inte fått någon större uppmärksamhet om det klart och tydligt som inledning stått att Micael Grenholm har satt samman frågor som asylsökande kristna konvertiter kan få till ett test och också gjort facit.

Men var går gränsen för hur man får tänja på sanningen för att man anser att ändamålet helgar medlen? Inte minst om man är kristen och har att följa det åttonde budordets uppmaning att inte vittna falskt mot sin nästa.

Ett exempel på hur den medvetna ohederligheten kan se ut är Bengt Malmgrens blogg Stoppa experimentverksamheten med könsstympande behandling av barn! Här sätter han samman könsstympning av flickor, som alla vettiga människor tar avstånd från med korrigering för ungdomar med könsdyrfori, alltså att en person inte känner att kropp och könsidentitet stämmer överens.

Bengt Malmgren är psykiatriker och har säkert, även om det här inte är hans specialområde, tillräckliga kunskaper för att veta att problem med könsidentiteten knappast har med t.ex. depressioner, ätstörningar, eller neuropsykiatriska diagnoser att göra. Även om de två förstnämnda säkert kan bli ett sekundärt tillstånd för den som inte får hjälp. Men trots detta antyder han att det är så. Han länkar till ett låst debattinlägg i SvD som ska stödja hans teori, så tyvärr kan jag inte kommentera den.

I inlägget ges också intrycket att det pågår experiment med att könsstympa barn, men så vitt jag kan se har Statens medicinsk-etiska råd förra sommaren sagt nej till att ungdomar under 18 år i undantagsfall ska kunna få könskorrigering.

Återigen var går gränsen för när man som kristen kan betraktas som spridare av falska rykten och lögner?

 Efter att bloggen publicerats fick jag ett tips om den här utmärkta artikeln från Läkartidningen om könsdysfori.

Uppdatering

Bengt Malmgren har tagit bort sin blogg, det var uppenbarligen fler än jag som var kritiska till den.

 

Lämna en kommentar

Under Religion-allmänt, Samhälle

Kvinnliga biskopar – ingen nyhet

Glädjande nog låter fler och fler kristna samfund människor som har en kallelse till ett ämbete får den prövad oavsett den sökandes kön eller civilstånd.

Idag vigdes docenten i religionsfilosofi, Karin Johannesson, till biskop för Uppsala stift, man kan se den live på Svenska kyrkan webbplats. Och i år är det 30 år sedan den första kvinnliga biskopen vigdes i Anglikanska kyrkan, hon hette Barbara Harris, Episcopal Diocese of Massachusetts, som var biskop mellan (1989-2003).

I Katolska kyrkan handlar mycket nu om att fler sexuella övergrepp uppdagats på barn, men man har lyft fram att även nunnor är offer. Även barnen till präster uppmärksammas också på allvar. Detta gäller även för sajten Women’s Ordination Conference. Så jag fick gå tillbaka ett par veckor till en blogg som handlar om frustrationen i att vara så nära, men inte framme vid att att katolska kvinnor ska få möjlighet att bli vigda till diakon, präst och förstås biskop.

På många håll går alltså utvecklingen mot lika villkor för män och kvinnor i kristna samfund framåt. Man får dock aldrig glömma att kvinnor inte fått tillträde till verklig delaktighet och inflytande, utan att det är något många kämpat sig till. Ett arv att förvalta och inte ta för givet.

Lämna en kommentar

Under Religion-allmänt

Biskop Vikström utreder kränkande uttalanden om homosexuella

Jag har tidigare skrivit om hur viktigt det är att ”vanliga” kristna, som förutom sin tro är som folk är mest tar plats i det offentliga rummet. Vi kan inte låta, den inte så stora gruppen, värdekonservativa kristna göra sig till språkrör för oss alla. Det är inte bra om kristen för allmänheten blir liktydigt med negativ till kvinnliga präster, samkönade äktenskap, familjeplanering (nej det handlar inte bara om aborter), jämställdhet…

Därför är det så glädjande att läsa om hur biskopen i Borgå stift, Björn Vikström beslutat att utreda kaplanen Markus Engströms kränkande kommentarer om homosexuella.

Det är ganska beklämmande att Markus Engströms försvarar sig med att han bara uttalar Herrens åsikt, som av en händelse är densamma som hans egen. Fast det förutsätter förstås att Engström har en direktlinje till Gud.

Kommentarer inaktiverade för Biskop Vikström utreder kränkande uttalanden om homosexuella

Under Religion-allmänt

”Kristendomstest” för asylsökande väcker frågor

Ett test på kristendomskunskaper som vid en snabb titt kan uppfattas vara det som asylsökande kristna konvertiter får göra hos Migrationsverket sprids i sociala medier. Jag undrade om detta verkligen kunde stämma och sökte information på nätet. Det visade sig Pingstpastorn Micael Grenholm satt samman frågor som kunde ställas till asylsökande ur protokoll från Migrationsverket. Men några test förekommer inte, vilket många av de som gjorde det på Facebook verkade tro. Här ligger Grenholm farligt nära att bryta mot det 8 budet, du ska inte vittna falskt mot din nästa. Att räkna upp Tio Guds bud är för övrigt en av frågorna i testet som är svårt och inriktat på kunskapsfrågor.

En fråga som inte ställts i diskussionen är hur det kommer sig att Migrationsverket fått uppfattningen att religionstillhörighet handlar om regler och form snarare än t.ex. tro och gudsbild? Faktum är att jag tror att vi kristna själva har en skuld i det. Vi har låtit konservativa kristna oemotsagda definiera kristen tro i den offentliga diskussionen. Kristendomen blir då en samling kring formfrågor som vem som ska få bli präst, vilka som får gifta sig, vem som får och inte får ta emot nattvarden och inte minst vem som är en ”riktig” kristen.

Vill vi att asylsökande ska få vettiga frågor behöver vi förmedla innehållet i den kristna tron på ett bättre sätt.

2 kommentarer

Under Religion-allmänt, Samhälle

Vem dömer och vem blir dömd?

Idag är det domssöndagen, kyrkoårets sista söndag som symboliseras av svärdet och liljan. Den förstnämnda talar om rättvisa som ska skipas på den Yttersta domen. Liljan symboliserar här frid och evigt liv och att Gud för Jesu Kristi skull ska låta nåd gå före rätt. Detta läser jag i Svenska kyrkans dagbok med kyrkoalmanacka.

På Svenska kyrkans blogg ”Tankar inför helgen” skriver prästen Catharina Carlsson under rubriken Domaren, inte domen om Domsöndagen. Hon inleder med att berätta att hon har lätt att döma sig själv och frågar om läsaren känner igen sig i det. Catharina Carlsson går sedan vidare till den slutgiltiga domen som är något annat än vårt ”vanliga” dömande av oss själva. Då är det i stället Människosonens dom som Jesus talar om i Matt 25:31-46 där han ska skilja getterna från fåren. Många är rädda för den, men Catharina Carlsson resonerar kring vem det är som är domaren, Jesus Kristus, som älskar oss och känner oss som dem vi verkligen är. Tanken på domen blir då mindre skrämmande.  Carlsson skriver bl.a.

”Vad kallar Jesus dig och mig att göra? Det är inte rädsla eller oro som han vill ha av oss. Nej, han kallar oss till tjänst och uppriktighet. ”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.” Jesus kallar oss, precis som vi är med alla våra otillräckligheter och styrkor, att gripa in i världen. Ge mat åt den som hungrar, dryck åt den som törstar, hem åt den hemlöse, kläder åt den nakne, omsorg om den sjuke och barmhärtighet mot den fängslade. Han kallar oss, dig och mig, att göra skillnad. Att älska världen som om alla människor vore han. Han ger oss en utmaning – och han ger oss gåvor.”

Jag tänker vidare på Catharina Carlssons text. Jag tror att det som främst skiljer den sista, yttersta domen, från allt vi kan göra här på jorden är att maskerna, svepskälen, de dolda avsikterna o.s.v. är bortskalade.Vi står där med vad vi gjort, inte gjort och varför, men också med de förutsättningar och förmågor vi haft, blottlagda.  Jesus talar om vad det kan innebära på flera ställen i evangelierna och med olika infallsvinklar. Jag kommer att tänka på Lukasevangeliets berättelse om tullindrivaren och fariséen i templet. Den förstnämnde hörde till en grupp som var föraktade eftersom de ansågs vara ohederliga. Tullindrivaren är medveten om det, förmodligen gör han så gott han kan givet förutsättningarna. Det är i alla fall så jag tolkar Jesus kommentar, han visste ju. Fariséen däremot följer reglerna till punkt och pricka, men drivkraften verkar inte vara den rätta. Hos just honom, det fanns andra fariséer som säkert gjorde sitt bästa. Vi får komma ihåg att evangelierna i mångt och mycket är segrarnas historia.

Vart vill jag då komma? Egentligen att jag tar fasta på Catharina Carlssons förtrösta på att den som till sist dömer oss känner oss och dömer oss utifrån det. Så länge vi faktiskt gör så gott vi kan och där är förutsättningarna olika, behöver vi inte vara rädda, tvärtom. Och att vi ska vara försiktiga med att döma oss själva och andra eftersom vi just inte ser hela bilden.

 

 

 

Kommentarer inaktiverade för Vem dömer och vem blir dömd?

Under Religion-allmänt, Svenska kyrkan

Rick Riordan gör antikens gudavärld levande

Jag har tidigare skrivit om Rick Riordans serier om det antika Greklands och Roms gudavärld, böckerna om halvguden Percy Jackson. Riordan har sedan fortsatt med serien om Magnus Chase, son till den skandinaviska guden Frej som vävs ihop med den första serien genom Magnus kusin Annabeth som hör hemma bland de grekiska halvgudarna. Även i den tredje serien om faraoättlingarna Kane anar man att de också kommer att dras in i kampen mot kaos och förstörelse, det gäller att hindra jordgudinnan Gaia att vakna, syskonen Kane måste hindra kaosormen Apep att få makt.  i Skandinavien kämpar Magnus Chase och hans hjältar för att åtminstone skjuta fram Ragnarök. Även där är en gigantisk orm inblandad, Midgårdsormen.

Rick Riordan väver skickligt ihop dåtidens myter och berättelser med nutiden och de samtida tonåringar som är hjältarna. Läsaren lär sig, utan att tänka på det en hel del religionshistoria, får reflektera över olika etiska frågor. Ska man t.ex. hjälpa den som försökt skada en? Även mer filosofiska frågor som vad som händer med gudar och gudinnor som glömts bort tas upp. Finns de ändå, eller är gudavärlden beroende av att någon tror på dem? En fråga som den som författaren Neil Gaiman behandlat i boken American Gods.

Hur väl följer då Rick Riordan historien? Så vitt jag kan ser förvånansvärt nära, med tanke på att det verkligen är spännande episoder i nutiden han presenterar. De grekiska, romerska och nordiska halvgudarna skildras som sådana med vissa krafter som de fått från sin gudomlige förälder. Jason Grace, son till Jupiter, kan t.ex. flyga eller snarare bäras upp av vindarna. Karter och Sadie Kane hör däremot hemma i den egyptiska kontexten och beskrivs därför som ättlingar till faraoner och därför kan vara värdar för gudar och gudinnor. Sadie Kane samarbetar på det sättet med gudinnan Isis.

Sedan har jag gjort lite stickprov här och var, i synnerhet den egyptiska mytologin som jag inte kan så bra och när det är något som återfinns även i kristendomen. Guden Ra, beskrivs t.ex. ibland som treenig, han ska genom självbefruktning ska skapat gudaparet Shu och Tefnut,  som är aspekter av honom, Så vitt jag kan se liknar det också de gammaltestamentliga skapelseberättelserna. En annan, för kristendomen intressant egyptisk gud, är Ptah som kunde skapa genom ord och även var skulpturens gud.

Rick Riordans serier bör alltså kunna användas i religionsundervisningen i skolan, som ett sätt att väcka intresset för att lära sig mer om religion, historia och också nutiden. Och förstås att väcka intresset för läsning.

 

Kommentarer inaktiverade för Rick Riordan gör antikens gudavärld levande

Under Religion-allmänt, Religionshistoria, Samhälle

Redan de gamla egyptierna vägde den dödes själ på våg

Ett vanligt motiv i kyrkomålningar från främst Uppland och Gotland och de flesta från 1400-talet är ärkeängeln Mikael som själavägare. Den intresserade kan läsa om folktron kring Mikael och Mickelsmäss på Nordiska museets informativa webbplats.

Men hur många har funderat på hur de här berättelserna om hur de dödas själar vägs på en våg för att sedan sorteras i onda och goda uppkommit? Det hade i alla fall inte jag gjort, tills jag för några år sedan insåg att det mesta i kristendomen har sina rötter i de äldre religionerna runt Medelhavet.

Ancient History Encyclopedia kan man läsa om hur guden Osiris väger den dödes hjärta på en gyllene våg med sanningens fjäder i den andra vågskålen. Befinns den döde ha levet ett gott liv, förs denne vidare till föregångaren till himmelrike. Den som inte passerar provet slukades av guden Amenti, ibland Amut, utrustad med bl.a. ett krokodilhuvud. Han bör vara den ursprunget till de medeltida kyrkomålningarnas suggestiva skildringar av helvetesgapet.

Kommentarer inaktiverade för Redan de gamla egyptierna vägde den dödes själ på våg

Under historia, Religion-allmänt

Religion – tro eller tyckande?

Håkan Lindgren har skrivit ett angeläget understreckare i SvD där han ställer frågan Kan religionen fylla tomrummet efter Gud?

Ateisten Lindgren refererar till medias rapporter om att religionen är på väg tillbaka in i samhället. Men vad är det egentligen man menar då? Liksom jag har han reagerat på att Gud inte är särskilt närvarande i den nutida väckelserörelsen, annat än för att ge legitimitet åt olika åsikter:

”Världen har upplevt många tidigare religiösa väckelser, men den här gången är det något konstigt med religionens återkomst: det är så lite religion i den. När vi talar om religionens återkomst talar vi om slöjor, aborter, delade badtider, evolutionsundervisning i skolan, skilsmässor, hbtq-rättigheter, förtryckande stater och förtryckande familjer. Det finns en gemensam nämnare här. Inget handlar om andlighet eller om livet efter detta. Allt handlar om makt: makten över andra människors vardagsliv här och nu. Många troende verkar uppriktigt sagt mer intresserade av makten över andra människors liv än av den himmel de säger sig tro på.”

Jag vill lägga till att det inte bara är Gud som är statist i många samfund, utan även tron. Du kan inte tro på att man inte får ha sex innan äktenskapet, det är din åsikt. Och visst har Håkan Lindgren rätt i att en hel del konservativa kristna framför allt verkar gå in för att begränsa och stänga ute dem som inte lever och tycker som de själva.

Irene Nordgren tar upp detta och frånvaron av ett glatt budskap, i en blogg på Katolsk Vision där hon ifrågasätter framstående katoliker som jesuiten Tomas Idergaard som är starkt negativ till Pride, medan hans amerikanske med broder James Martin är positiv till en inkluderande syn på HBTQ-personer. Diakonen Göran Fält anser att James Martins inbjudan till Världsfamiljmötet i Dublin borde dras tillbaka. Det handlar om att begränsa och utestänga människor från kyrkans gemenskap.

Men, och det nämner Håkan Lindgren i slutet av sin understreckare, de här personerna som fyller religionen med regler snarare än Gud och tro är inte de enda troende. De finns i varje samfund, i Katolska kyrkan är det sådana som James Martin SJ, här i Sverige sr Madeleine Fredell OP och förstås Katolsk Vision.

I Svenska kyrkan finns det visserligen representanter för ”regelreligionen”, men de är i minoritet. Vanligare är den typ av reflektion över tron som prästen Catharina Carlsson gör i Gud ser dig (som du är) där hon resonerar kring söndagens läsning ut Lukasevangeliets 18 kapitel. Om två män som beter sig helt olika i templet. Den ena jämför sig med andra, enligt honom, sämre människor, medan den andre, tullindrivaren, i stället ber Gud om nåd.

Catharina Carlsson skriver bl.a.

”Jesus säger oss att vi ska vara som den andre mannen. Varför? Jag tror att det är för Gud inte vill att vi ska förlita oss på våra egna gärningar eller förtjänande av Guds barmhärtighet. Istället ska vi förlita oss på Gud. Gud ser inte på människor som människor gör. Gud ser världen med en Skapares ögon, ögon som ser med kärlek och som känner oss bättre än vi känner oss själva. Det är hisnande att tänka på: att Gud känner oss alla precis som vi är och att inget är dolt för Gud.”

Och det är så här jag tycker att kristendomen ska vara, den ska utgå från Gud och Jesus, öppna perspektiv, inbjuda till egen reflektion över vad Gud vill just mig och ge hopp och tröst.

Kommentarer inaktiverade för Religion – tro eller tyckande?

Under Religion-allmänt, Samhälle

Nattvarden – att dela en måltid

Semestern ger möjlighet att besöka nya platser och sammanhang. Själv deltog jag efter bästa förmåga i en tysk mässa i går. I tyska lutherska kyrkor var temat igår Nattvarden- Gud stillar hunger, den som förstår tyska kan bl.a. höra en utmärkt läsning av evangelietexten från Joh 6 på Liturgischer Kalender. Den handlar om hur Jesus ordnar mat åt 5000 utifrån fem kornbröd och två fiskar. Med reservation för eventuella missuppfattningar från min sida så höll prästen en mycket tänkvärd predikan. Den knöt an till dagens flyktingar som tvingats lämna sina hem och där en del kommer till Europa (ett sett till helheten litet antal vill jag inflika). Prästen tog även upp gemenskapen i nattvarden, att dela en måltid, att visa gästfrihet mot den som behöver hjälp.

Jag reflekterar utifrån predikan vidare att evangeliet här handlar om att bry sig om sin nästa. Lärjungarna ser att människorna är hungriga, men hur ska de få fram mat till alla? Lärjungarna fastnar dock inte i sin oro, utan litar på Jesus när han säger åt dem att börja dela ut bröd och fisk. Dessutom visar pojken som hade brödet och fiskarna generositet och omtanke när han ger bort maten han burit med sig. Våga känna tillit till Gud är därför ytterligare ett budskap i berättelsen.

Lite grand är det så i Tyskland och Sverige, många oroar sig för att resurserna inte ska räcka nu när vi tagit emot så många flyktingar. Men faktiskt går båda ekonomierna bra, till skillnad från många andra länder. Kanske är det som i evangelietexten när man litar på Gud och börjar göra gott så räcker resurserna och blir över.

 

 

Kommentarer inaktiverade för Nattvarden – att dela en måltid

Under Religion-allmänt