Tag Archives: kvinnliga präster

Årets svensk 2017 – hur tänkte juryn här??!

Tidskriften Fokus utsåg i år för tolfte året i rad Årets svensk och kriterierna juryn har att följa vid valet är:

”Utmärkelsen Årets svensk ska tilldelas en person som under året stuckit ut på ett sätt som förändrat Sverige till det bättre. Det kan, men måste inte innebära att personen gjort sig känd i offentligheten. Det centrala är att vinnaren visat prov på självständighet och originalitet i ett land som på gott och ont gillar det samstämmiga och välanpassade. Det är naturligt om Årets svensk har gjort sig fiender, inte bara vänner, för det är svårt att åstadkomma något värt att belöna, utan att det har ett pris.”

Valet i år föll på kardinal Anders Arborelius och jag undrar hur juryn tänkte där? Hur kan en person som inte är det minsta självständig, utan strikt följer sitt samfund dvs Katolska kyrkan, utan att någonsin uttrycka en egen åsikt, få priset? Juryns val gör att den som t.ex. tycker att det helt rätt att kvinnor diskrimineras, att homosexuella ska leva i celibat och inte får gifta sig, anses förändra landet till det bättre!

Anders Arborelius har inte protesterat mot hur de sexuella övergreppen inom Katolska kyrkan hanterats, han har inte sagt i från om de omänskliga abortlagstiftningarna i många katolska länder, nu aktuellt genom ett extremt fall, en kvinna i El Salvador som dömts 20 års fängelse efter ett missfall. Han har, mig veterligt, inte upplyst Vatikanen om att Sverige är ett bra land för familjer, många par väljer att skaffa 3-4 barn, eftersom vi har en väl utbyggd barnomsorg, föräldraledighet m.m. Hade han gjort något av detta hade det varit ett prov på självständighet och han hade fått betala ett högt pris, tro mig.

Annonser

Kommentarer inaktiverade för Årets svensk 2017 – hur tänkte juryn här??!

Filed under Katolska kyrkan

Hoppet har två vackra döttrar – de heter Vrede och Mod

Rubriken är inspirerad av kyrkofadern Augustinus (354-430) och är, på engelska, också rubriken till en artikel av Therese Koturbashs, en av ledarna i  Women’s Ordination Worldwide (WOW). Jag återkommer till den strax.

Men jag ska börja med en debattartikel  i Kyrkans tidning som har rubriken Varför samtalar vi inte? Prästen Gösta Tingström frågar sig där varför man inte talar om andliga ting i Svenska kyrkan. Min första reaktion blir, vad talar han om?! I de Svenskkyrkliga sammanhang jag befinner mig i talas det i allra högsta grad om andliga ting. Nyligen läste jag Mikael Mogrens 100 frågor om Gud och 200 svar, vad var det om inte ett samtal om tro och andliga ting.

Nästa tanke är att Gösta Tingström skapar en s.k. halmdocka, i det här fallet presenterar han ett problem som är litet om det alls finns och angriper det sedan. Så vitt jag kan se skulle den rimliga förklaringen då vara att han vill sälja in ett eget projekt, Pilgrim 500.  Av nyfikenhet och för att se om det är jag som av en slump befinner mig i sammanhang där det finns rika tillfällen till andliga samtal så surfade jag runt  och tittade på några andra församlingars program. Det såg bra ut där också.

Det kan förstås vara så att det är min bakgrund i Katolska kyrkan som spelar in igen, men jag tror inte det. Även om jag kom tillbaka till Svenska kyrkan andligt utarmad, vill jag ha djup i diskussionerna om tro och andlighet. Samtidigt är jag förstås påverkad av att ha varit tvungen att lägga energi och tid på att kämpar för grundläggande frågor som allas möjlighet att få sin prästkallelse prövad. Det är också genom den kampen jag lärt känna och tagit hjälp av Hoppet, Vreden och Modet, vilket alltså även Therese Koturbash gjort.

Koturbash skriver i sin artikel om hur hon blev smärtsamt medveten om hur Katolska kyrkans ledning resonerade:

  • because I am a woman, I do not bear an iconic resemblance to Christ (Inter Insignores)
  • because my spirit has been delivered in the biological packaging of a woman, in our sacraments a simple piece of bread or a machine cut wafer has greater capacity to be recognised as Christ
  • while a man can stand in for the bride or groom, my ‘woman’ being imposes limitations on what ‘my package’ can represent

Ännu märkligare är att ljusstakar och tyg genom historien varit mer välkomna vid altaret än kvinnor. För så är det ju, kyrkan ledning har nästan slagit knut på sig själva för att hålla kvinnor borta från prästämbetet och, vilket jag tror är det väsentliga, makten.

Therese Koturbash har precis som jag och många andra kvinnor brottats med tvivel om hon skulle stanna kvar i Katolska kyrkan. Hon valde att stanna kvar och fann styrka i kampen för att alla Gud kallar ska kunna bli präster.

Då är frågan hur jag ska knyta ihop de här trådarna? En reflexion är att andlighet och tro, även om Gösta Tingström inte upplever det så, är viktigt i Svenska kyrkan, medan Katolska kyrkan är upptagen med kampen om inflytande och makt. Det sistnämnda rör mer basala frågor, medan Svenska kyrkan har tid och kraft över för det som borde var det centrala dvs Gud och tro.

Kommentarer inaktiverade för Hoppet har två vackra döttrar – de heter Vrede och Mod

Filed under Katolska kyrkan, Svenska kyrkan

Kvinnor i Svenska kyrkan och Katolska kyrkan

Jag fortsätter min jämförelse mellan att vara kvinna i Svenska kyrkan och att vara kvinna i Katolska kyrkan. Den som är Göteborg och på bokmässan, vilket jag tyvärr inte är kan ta del av seminarier och samtal där Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén medverkar. I programmet finns givetvis inslag om Martin Luther, bl.a. seminariet Den besvärlige hjälten där Mark Levengood samtalar med författaren Per Svensson, teologen Werner Jeanrond och ärkebiskop Antje Jackelén. De tar sig an frågor som vem Luther var, hur arvet lever vidare och om reformationen fortfarande pågår? Det sistnämnda skulle jag säga ingår i betydelsen av reformation. Eftersom världen förändras måste även kyrkan göra det, men frågan är förstås hur? I morgon samtalar ärkebiskopen också med den syriska journalisten och författaren Samar Yazbek som skrivit en bok om inbördeskriget i Syrien och dess fasor.

Som kvinna i Svenska kyrkan är det alltså möjligt att bli högste ledare, hur ser det då ut i Katolska kyrkan?

Katolska kvinnor över hela världen har bildat ett nätverk som heter Catholic Women Speak som började som en sluten facebook-grupp. Denna har utövat en närmast oemotståndlig lockelse på konservativa katoliker med destruktiva syften. Någon av dem har lyckats komma in i gruppen och orsakat stort elände genom att hänga ut kvinnor. Några, som Rebecca Bratten Weiss, har blivit avskedade från sina arbeten på katolska universitet och liknande. Någon yttrandefrihet råder nämligen inte i Katolska kyrkan. CWS gör ett uttalande på sin webbplats till stöd för bl.a. Rebecca Bratten Weiss och jag citerar ett stycke där det även beskrivs vad som drabbat jesuiten James Martin och CWS grundare Tina Beattie:

”We are dismayed to note how many Catholic organisations and institutions are being swayed by the threat of attack from these groups. This includes the withdrawal or rescheduling of several speaking invitations for Fr James Martin SJ following attacks relating to his book, Building a Bridge: How the Catholic Church and the LGBT Community Can Enter into a Relationship of Respect, Compassion and Sensitivity. Organisations affected include Cafod, the official development agency of the Bishops of England and Wales, which decided to reschedule a lecture by Fr Martin because, to quote from a statement, ‘we saw the strength of feeling it generated in some quarters. … We have recent experience of social media attacks. Responding to these takes a significant amount of staff resource’. (See the Tablet editorial, 20 September 2017).

Another member of CWS, Professor Tina Beattie, was the target of the attacks referred to in that statement, again instigated by a screenshot from CWS’s private Facebook group. Tina is a member of Cafod’s theological reference group (an advisory group of theologians who volunteer their time but who do not represent Cafod or seek to influence policy). She faced sustained questioning from trustees and senior management because in April 2016 she signed a letter (along with 98 other Catholics, including well-known bona fide theologians), urging the Polish bishops not to support their government’s proposal to criminalise abortion. In May 2016, Tina gave a full account of her position on her blog. Eventually in July 2017, Cafod’s trustees arrived at a decision not to ask for her resignation.”

Jag tog en titt på jesuitdrivna tidskriften Signums webbplats men hittade ingen kommentar till vad deras välkände medbroder drabbats av… Jag har tidigare skrivit om faran med att vända bort blicken och inte visa civilkurage. Det kan kännas tryggt för stunden, men vill vi verkligen ha en värld där alla hukar av rädsla?! Om inte måste vi helt enkelt lämna vår komfortzon, var och en efter sin förmåga och sitt mod.

Kommentarer inaktiverade för Kvinnor i Svenska kyrkan och Katolska kyrkan

Filed under Katolska kyrkan, Svenska kyrkan

Politisk men kanske inte partipolitisk

DN:s ledarskribent Erik Helmerson har återigen synpunkter på Svenska kyrkan, dock med reservationen att han kan tyckas vara förmäten som har synpunkter på ett samfund han inte tillhör. På sätt och vis har han rätt i det, men Erik Helmerson är ledarskribent och Svenska kyrkan är betydelsefull i Sverige och ska givetvis få uppmärksamhet från Sveriges största dagstidningen utifrån det. Sedan är det lite trist att katoliken Erik Helmerson just aldrig hittar något positivt att skriva om Svenska kyrkan.

I ledaren framför Erik Helmerson invändningar mot hur demokratin i Svenska kyrkan är organiserad, d.v.s. utifrån politiska partier och självklart kan man diskutera om det systemet bör bytas ut. Han kunde dock göra en jämförelse med Katolska kyrkan som är helt odemokratisk och klerikal. En kyrka där lekfolket i allmänhet och kvinnor i synnerhet kämpar för att få inflytande och för att räknas. Inspiration finns t.ex. i Washington Post där Alexandra Petri skriver  en satir om hur skrämmande kvinnor är i många katolska klerkers ögon. Alexandra Petri refererar till den en av de mest konservativa katolska ledarna, kardinal Raymond Burke, som trasslat in sig i följande formulering:

“The Church becomes very feminized. Women are wonderful, of course. They respond very naturally to the invitation to be active in the Church. Apart from the priest, the sanctuary has become full of women. The activities in the parish and even the liturgy have been influenced by women and have become so feminine in many places that men do not want to get involved.”

Alexandra Petri kommenterar:

Well, sure. Women are wonderful. Only, if they’re involved, everything is RUINED. Other than that, they are great and it is wonderful that they are participating.

Kardinal Burke, som själv lätt kan tas för en välklädd tant, är oroad för att flickors och kvinnors närvaro ska göra männen feminina och därmed av någon anledning till sämre präster. För att inte tala om att männen skräms bort om det är för många kvinnor i ett sammanhang.  Alexandra Petri gör, den i mitt tycke korrekta, reflektionen att de som så mycket energi på att hålla kvinnor utanför alla former av inflytande inte är så säkra på sin gudomliga utvaldhet. Snarare tvärtom.

Men om jag ska gå tillbaka till frågan om Svenska kyrkan ska vara politisk, så blir nog svaret faktiskt ja och det är också Erik Helmerson inne på. Om vi går till evangelierna så verkar den historiske Jesus ha månat mycket om de fattiga och utstötta. Han hade dessutom uppenbarligen inga problem med att involvera kvinnor i verksamheten. Inget av det nyss nämnda passade för övrigt den tidens motsvarigheter till kardinal Burke, utan var då som nu brännbara ämnen. Vilket inte minst Svenska kyrkan fått känna av, det gnälls på det Internationella arbetet, det gnälls på arbetet för att hjälpa flyktingar som kommit till Sverige. Kritikerna låtsas inte om all hjälp som ensamma och fattiga i Sverige får genom kyrkan, utan efterlyser i högt tonläge något som redan finns….

Så nog är en kristen kyrka värd namnet politisk, men däremot kanske den inte ska vara partipolitisk. Framtidsperspektivet att SD får mer inflytande över Svenska kyrkan är skrämmande och i sig ett skäl att överväga ett annat system. Men oavsett vad som sker är framtiden beroende av att engagera tillräckligt många av alla medlemmar som trivs med livet och har det bra. Nu närmast för att rösta, men viktigast är förstås som aktiva och involverade i församlingarnas verksamhet.

Kommentarer inaktiverade för Politisk men kanske inte partipolitisk

Filed under Katolska kyrkan, Samhälle, Svenska kyrkan

Gnällande gubbar… favorit i repris

Så här i semestertider kan det vara lämpligt att reprisera bloggar som fortfarande är aktuella. Som den här om hur de patriarkala strukturerna genom kristendomens historia förtryckt och förtrycker kvinnor. Jag skrev den för tre år sedan och visst har det gnällts mycket på Svenska kyrkan och som av en händelse framförallt på de kvinnliga företrädarna, precis som jag förutspådde. Men vi ska inte ge upp hoppet, utan tro att Gud till slut lyckas nå fram och upplysa alla om vad som verkligen är väsentligt.

 

Genom de sekler kristenheten existerat ekar ett klagande och gnällande från otaliga upprörda gubbar, inte minst när kvinnor fått inflytande över kyrkan. Nu senast har högljudda röster bland värdekonservativa kristna protesterat mot att Svenska kyrkan låtit kyrkklockor varna när nazister haft möten.

Jag tror inte att det i första hand är för att de sympatiserar med nazisternas åsikter, utan för att man tar varje tillfälle i akt att kritisera Svenska kyrkan. Faktum är att jag, trots att jag inte är någon profet, vågar mig på att förutspå att kritiken mot Svenska kyrkan från konservativt håll kommer att nå nya höjder nu när den fått en kvinna som ärkebiskop.

Personligen tycker jag att klockringningen var ett värdigt sätt att markera mot nazisterna, utan att kränka yttrandefriheten.

Just när det gäller kvinnors inflytande i kristendomen finns det tidiga exempel på gnäll från gubbar. Paradoxalt nog är dessa verbala utbrott bland de bästa spåren som finns på kvinnligt ledarskap i den tidiga kyrkan. Sr Christine Schenk ger ett exempel i sin blogg på NCR, hon skriver så här:

”Often, the only way we know that a woman was leading at all is because churchmen are complaining about it. For example, in the third century, Hippolytus wrote the Apostolic Tradition, telling his community not to ordain the widows. Well, someone must have been ordaining them, or he wouldn’t have needed a rule.”

I ärlighetens namn ska sägas att Christine Schenk också lyfter fram män som samarbetat med kvinnor t.ex. apostlarna Paulus och Petrus. Den sistnämnde nämner Tabitha den enda kvinna som omnämns som lärjunge. Paulus i sin tur kallar Phoebe, Prisca och Junia sina medarbetare och apostlar bland hedningarna.

I boken ”Her share of the Blessings” av Ross Shepard Kraemer hittar jag ytterligare gnällande gubbar, varav en är påven Gelasius, som för övrigt är den senaste påven av afrikanskt ursprung. I ett brev till tre sicilianska församlingar daterat år 494 uttrycker han sin irritation över att kvinnor uppmuntras att officiera vid de heliga altaren och delta i angelägenheter som borde vara förbehållna män.

Som vi vet vann de klagande gubbarna framåt 1100-1200-talen och när det gäller Katolska kyrkan har kvinnor sedan dess i praktiken inget inflytande. Vi får hoppas att de åsikter som allt oftare framförs, senast av ledarskribenten och katoliken Erik Helmerson på DN:s ledarsida får gehör. Han skriver i en ledare om rasism och riktat till vänstern: ”Tycker ni att det är alldeles okej att människor delas in och döms efter egenskaper de inte kan påverka? Är inte detta vad ni annars ägnar er vakna tid åt att bekämpa?”

Jag tycker att den frågan likaväl kan ställas till Katolska kyrkans ledare, ska vi kvinnor stängas ute från prästämbetet och därigenom från makten bara för att vi råkat födas till just kvinnor ?!

 

Kommentarer inaktiverade för Gnällande gubbar… favorit i repris

Filed under Religionshistoria, Svenska kyrkan

Centralt och perifert i tron

Jag har varit katekumen och sändes nyligen ut till församlingen och världen vid en högtidlig mässa i Storkyrkan. Detta efter två terminer med samtal, bön reflexioner och undervisning.

Svenska kyrkans katekumenat är för övrigt inspirerat av den verksamhet Katolska kyrkan i Frankrike utformade för att ta emot återvändande katoliker. Vilket en av pionjärerna som startade katekumenat i Stockholm berättade för mig. Gissningsvis växte det fram i efterdyningarna av Andra Vatikankonciliet.

En av de frågor vi tog upp under våra träffar var vad som är centralt och vad som är perifert i tron. Ett sätt att värdera och strukturera olika påståenden som jag redan har haft nytta av. En del är lätt att placera, som att ”Gud är kärlek”, det är självklart centralt. Personligen tycker jag också att ”bara män kan bli präster” borde vara lätt att placera i periferin, alltså sådant som inte är så viktigt.

Jag tänker på det när jag läser Jamie Mansons skildring på NCR av vad som hände en liten grupp kvinnor som arbetar för att alla (oavsett kön och civilstånd) som har en prästkallelse ska kunna få den prövad. De ville göra en fredlig manifestation vid ett jubileumsfirande för präster i Vatikanen för ganska precis ett år sedan. Ingen aktuell händelse alltså, men Jamie Manson har inte känt att hon kunnat skriva om det som hände förrän nu.

Gruppen som hade biljetter till en mässa som Påven skulle fira, mottogs inte av präster, men väl av många poliser. Just de här brukar skydda Vatikanen mot terrorister. Väskorna söktes igenom noggrant, men inte efter vapen utan efter prästkragar:

”While other pilgrims were herded onto the square with the most cursory glance at their belongings, we were held as a group and subjected to a thorough search of our bags.

I was carrying a small satchel with a fresh blouse inside. The security officer whipped the shirt out, shook it violently in the air, and then threw it back into my arms. It took me a moment to realize that he wasn’t looking for a weapon; he was looking for a clerical collar.”

Poliserna är mycket bekymrade över en kvinnlig anglikansk präst i sällskapet som just bär en prästkrage, ja hon har förstås rätt att vara klädd som en präst eftersom hon är det, säger polisen. Men de därinne, de manliga klerkerna alltså, kommer inte att förstå det. Hela dagen och förstås artikeln fortsätter på samma tragikomiska vis och jag rekommenderar läsning av den i sin helhet.

Tänk att lägga så mycket resurser på att hindra representanterna Women’s Ordination Conference och Women’s Ordination Worldwide att framföra sitt budskap. Ett budskap som i grund och botten borde höra till det som är centralt i tron, det är Gud som bestämmer och Gud som kallar präster.

 

4 kommentarer

Filed under Religion-allmänt

Ytterligare en kvinna vigd till katolsk präst

Även om Katolska kyrkan officiellt inte vill kännas vid dem, så ökar antalet kvinnliga katolska präster sakta men säkert. Det är modiga kvinnor som tar steget, trots att de straffas av kyrkans ledning. The Charlotte Observer rapporterar om Abigail Eltzroth som prästvigts  i Asheville. På frågan om hur hon ser på hotet om exkommunicering svarar Abigail Eltztroth:

”As for the threat of excommunication, Eltzroth said: “I’m sure that I will be (excommunicated) if I haven’t been already. But there are plenty of saints who have been excommunicated. So that’s not going to stop us.”

David Hains talesman för Charlottes katolska stift hoppas att inga katoliker besöker det han kallar falska mässor eller tar emot falska sakrament och påpekar att det är en synd. Men faktum är att fler och fler katoliker verkar strunta i detta.

Det påpekas i artikeln att det är många andra kristna samfund som välkomnar kvinnor att bli präster. Lutherska världsförbundet, där Svenska kyrkan ingår har t.ex. en ung kvinnlig präst, Lydia Posselt, som predikar vid avslutningsgudstjänsten vid det stora mötet i Windhoek i Namibia i maj.

Kommentarer inaktiverade för Ytterligare en kvinna vigd till katolsk präst

Filed under Katolska kyrkan, Religion-allmänt

Många kom till Tony Flannerys mässa

Den irländske prästen Tony Flannery som förbjudits att uttala sig offentligt firade mässa i går rapporterar The Irish Times. Flannery bestraffning beror på att han kritiserat Katolska kyrkans kvinnosyn m m.

Hundratals människor hade kommit till mässan som var Tony Flannerys sätt att fira sin födelsedag. Han konstaterade bl.a. att Katolska kyrkan är i stort behov av förnyelse. Vidare att ledningens hot och skrämseltaktik inte fungerar längre. Katolikerna är inte lika rädda längre.

Kommentarer inaktiverade för Många kom till Tony Flannerys mässa

Filed under Katolska kyrkan

Julens budskap i två predikningar

Den kristna julen, det stora mysteriet om ljuset som kommer in och lyser upp mörkret, gud som går in i tiden och blir människa. Men julen är också en berättelse om två fattiga människor i Palestina. En ung kvinna som säger ja till att bära Guds son, trots risken att bli utfryst eller rent av straffad och en man som väljer att stötta henne fastän barnet hon bär inte är hans.  De lyckas inte få plats på något härbärge, utan Maria måste föda sitt barn i ett stall eller möjligen en grotta ( det sistnämnda skulle kunna vara någons hem, se en tidigare blogg).

Josef, Maria och spädbarnet Jesus måste sedan gå i landsflykt och var beroende av egyptiernas välvilja för att klara sig innan de så småningom kunde återvända hem.

Det är inte svårt att se parallellerna till dagens flyktingkatastrof vilken också de två predikningar jag tänkte ta upp gör. Den första är hämtad från Catholic Women Preach och hålls av sr Christine Schenk CSJ som har barnmorskans perspektiv på händelserna.

Christine Schenk ger i sin predikan en saklig skildring av hur det rent konkret kan ha gått till när Maria födde sitt barn i boskapsskjulet, som alltså var den enda tillgängliga platsen. När vi bygger upp våra julkrubbor, finns där herdar, tre vise män, diverse djur, men ingen barnmorska! Christine Schenk konstaterar att knappast är troligt att Josef förlöste barnet. Det bör ha varit kunniga kvinnor i grannskapet som bistod Maria. Förlossningar var högriskprojekt i Palestina i början av 100-talet. Forskare har räknat med att mödradödligheten var runt 35%, men kanske kände Maria och Josef mindre oro än de flesta, eftersom det väntade barnet var så speciellt.

Marias och Josefs situation känns obehagligt aktuell och det är också något som Christien Schenk påpekar, hur många människor befinner sig inte idag i samma situation som de gjorde då och hon formulerar några frågor till oss:

My midwife’s question for each of us tonight, is to ask in what way are we laboring, like Mary to birth God’s abiding love into a world so much in need of it?

In what way are we, like Joseph, supporting the efforts of all who labor on behalf of the marginalized — refugees, immigrants, the homeless poor or victims of sex-trafficking?

In what way are we, like the midwives, supporting our powerful birthing God, who longs for right relationship and protection of a Mother Earth that in fact, gave birth to us all?

Christine Schenks predikan har mycket gemensamt med ärkebiskop Antje Jackeléns predikan i  julbönen i Uppsala domkyrka. Ärkebiskopen inleder med att säga att det är dags att lägga allt åt sidan för att ta emot det goda, att känna hopp. Hon poängterar också att det är en ständigt aktuell händelse som borde höra hemma i tidningarnas A-del, som en god nyhet.

Var inte rädda, säger änglarna, men i år har många som ärkebiskopen talat med varit oroliga. Även hon själv känner oro och definierar den som ”fyra farliga P: polarisering, populism, protektionism och det nyligen till årets ord 2016 utsedda ”post-truth”.”  Antje Jackelén tar också upp situationen för Egyptens kopter som hon nyligen besökt, för dem är martyriet ständigt närvarande. Jag kan dock tänka mig att de flesta människor oavsett om det är i Egypten eller här i Sverige inte har någon längtan efter att bli martyrer. De/vi önskar mest av allt är att få se våra barn växa upp i trygghet och fred.

Ärkebiskopen skriver också om den uppmaning Jesu födelse ger oss:

Ett nyfött barn kan inte lämna oss likgiltiga. Det engagerar våra bästa känslor och all vår välvilja. Det är så vi lever med Jesus Kristus: våra bästa känslor och all vår välvilja mobiliseras. Och det behövs. För än är inte Jesajas underbara profetia (om ljuset som strålar fram över dem som vandrar i mörkret och om slutet för stridsstövlar och blodfläckade mantlar) verklighet överallt. Än finns det stövlar som bärs i strid och nog hörs det stöveltramp. Än finns det mantlar som fläckats av blod. Vi ser dem på bilder från Aleppo, Mosul, och många andra platser där krig, konflikter, våld och terror har skördat offer också i år. Varje dag skadas barn i sina kroppar och själar. Än vandrar folk i mörkret utan att ljus syns.

Den fråga jag själv ställer mig om och om igen är, varför inte de länder där de kristna kyrkorna är som starkast visar mest engagemang för flyktingar och andra utsatta? Bland de allra bästa, om inte bäst i klassen, är i stället det sekulariserade Sverige? Här finns inte mycket till religiositet, men uppenbarligen godhet. På något sätt är Gud som mest närvarande i ett land där flertalet inte är troende. Se där, ytterligare ett mysterium.

Kommentarer inaktiverade för Julens budskap i två predikningar

Filed under Religion-allmänt, Samhälle

Två goda förebilder för kristna kvinnor

Jag fortsätter min väg tillbaka in i Svenska kyrkan och märker att jag som kristen och kvinna sträcker på mig. Nu är jag lika mycket värd, har samma ansvar och samma möjligheter som mina manliga bröder.

Nytt är också att jag är med i ett samfund med en ledare jag respekterar och som är en förebild. Jag behöver inte vara orolig för obetänksamma kommentarer eller tvivelaktiga uttalanden från vår ärkebiskop.

Antje Jackelén har varit på besök i Egypten vilket bl.a. Studio 1 i SR rapporterar om.  Den koptiska kyrkan i Egypten är en av de äldsta kristna kyrkorna i Mellanöstern. En påminnelse om att olika religioner samsats väl under lång tid och borde kunna göra det även nu. Som läget är nu har Egyptens kopter utsatts för förföljelse, hot, nedbrända kyrkor m.m. och säkert är det värdefullt att känna att de inte är bortglömda.

Det hade funnits en viss oro över hur en kvinnlig kyrkoledare skulle tas emot. Obefogad visade det sig. Antje Jackelén fick ett pampigt mottagande och hade uppenbarligen ett givande möte med den koptiske påven.

Så bra, man ska inte förutsätta dåligt uppförande från andra, utan förvänta sig det bästa. Sedan är det också viktigt att inte låta den mest rigide och diskriminerande sätta gränserna. Vi kan ta Oas-rörelsen som är en karismatisk grupp i Svenska kyrkan. De tar väldigt mycket ”hänsyn” till kvinnoprästmotståndarna och låter inte  kvinnliga präster tjänstgöra vid nattvarden på sina riksmöten, framgår i en artikel i Dagen. Det är inte acceptabelt anser jag, i ekumeniska sammanhang ska de mest generösa reglerna gälla, inte de mest begränsande.

Men det är klart för varje tillfälle människor får erfara att kvinnor är utmärkta präster, pastorer, biskopar och till och med ärkebiskop. Ju svårare blir det att hävda att kvinnor inte kan vara kallade till att bli präster. Så det finns förstås en tanke bakom hur Oas-rörelsen och andra agerar. Sedan är det upp till oss andra att säga ifrån, även om det blir högljudda protester.

En annan kvinnlig förebild och inspirationskälla är sr. Madeleine Fredell OP som håller morgonandakterna i P1 den här veckan. Idag talade hon om en av mina favorittexter Johannesprologen. Jag har inte tidigare tänkt på hur texten beskriver ordens betydelse. Det skapande ordet hos Gud. Hur kaotisk tillvaron skulle vara om vi inte kunde sätta ord på tankar och känslor. En ”predikan” i klass med det bästa jag hört från katolska präster och långt bättre än de flesta. Vilket präst Katolska kyrkan hade fått i sr Madeleine!

 

2 kommentarer

Filed under Katolska kyrkan, Svenska kyrkan