Ätstörning skildrad inifrån

DN har haft en serie på under rubriken Insidan där Signe Bennich Karlstedt och hennes mamma, psykologen Anna Bennich, öppet och modigt berättar om Signes ätstörning och behandling.

I första delen får läsaren veta hur Signe, som alltid varit perfektionist börjar tvinga sig att kräkas efter maten. Hur hon undviker att äta och att upptäckas. Så småningom berättar hennes kompis Amanda för Signes mamma om sin oro.

Signe får dagvård på Mandometerkliniken, men det hjälpte inte. Så här långt i läsningen tänker jag, jaha DN går lydigt i det rödgröna regionstyrets koppel och ska visa hur otillräckligt Mandometerklinikens behandling är.

Men där hade jag fel. I stället fortsätter historien med att får Signe slutenvård hos Mandometerkliniken. I takt med att hon får i sig tillräckligt med näring minskar depressionen och hon börjar intressera sig för omgivningen. Till slut blir Signe blir friskförklarad. Just hur påverkat psyket blir av svält skildras så man verkligen förstår det.

DN ger också psykiatrutskottets ordförande Sandra Ivanovic Rubin ( MP) möjlighet att förklara hur regionledningen tänker kring ätstörningsvården. Som så många gånger tidigare blir det lite rörigt, eftersom förändringarna som helt uppenbart görs av ideologiska skäl ska förklaras på annat sätt.

Det handlar, enligt Ivanovic Rubin, inte om att stänga ute privata vårdgivare säger hon. Samtidigt sägs alltså avtalet med Mando upp. Maria Andersson, enhetschef vid hälso- och sjukvårdsförvaltningen får förklara hur det är tänkt. De svårast sjuka patienterna ska vårdas i det nya Ungdomens hus vid gamla KS. Men det kommer inte att finnas på plats förrän 2026. Andra patienter ska tas om hand om psykiatrins öppenvård. Vilken kompetens finns där?

Primärvården ska vidareutbildas så att de kan identifiera och remittera patienterna. Intressant, för Christine Lorne (C) som är ansvarig för primärvården svarade på en fråga från mig att vårdcentralerna själv väljer hur de ska lägga upp fortbildningen. Men uppenbarligen inte när det gäller ätstörningsvården. Varför bara där? Behovet av kompetenshöjning finns på fler håll.

Slutsatsen blir att det är sannolikt att ytterligare en patientgrupp kommer att hamna i ett limbo i spåren av regionstyrets framfart.

Det blir dyrt när ideologin styr sjukvården

45 000 000  kr extra kostar det för Region Stockholm ta över all ätstörningsvård rapporterar bl.a. Mitt i. Man ska under hösten när avtalet med Mandolean AB fortfarande gäller köra dubbelt, så att inga patienter kommer i kläm. Jag förmodar att det gäller de av Mandos patienter som är hjälpta deras arbetssätt.

I stället för att komplettera med vård för de patienter som behöver psykiatrisk hjälp har man nu uppstartskostnader max. 5  000 000 kr, utbildning 2 467 000 kr förutom extra vårdplatser och vårdkontakter 2024 på 40 692 035 kr.

Den som frontar det här beslutet är Sandra Ivanovic Rubin ( MP) som är ordförande i psykiatriutskottet. Patienterna ska nu få en mer individanpassad vård, enligt Ivanovic Rubin. Hur den ska anpassas för de patienter där Mandos metod passar framgår inte. Tänker regionen kopiera den?

Det man förlorar på gungorna får man ta igen på karusellerna. Därför sparas det på en annan skör patientgrupp framgår det av ett debattinlägg i Dagens Nyheter där 14 psykologer och specialister i psykiatri lyfter fram farorna med snabbspår för ADHD-utredningar. En neuropsykiatrisk utredning går inte ut på att ta reda på om barnet har koncentrationssvårigheter, för det vet man redan. Utan på vad de beror på. Det är för övrigt en lite förenklad beskrivning skribenterna, ger för det handlar också om impulskontroll mm. Precis som när det gäller ätstörningar kan barnet ha fler diagnoser, t.ex. dyslexi eller autistiska drag. Region Stockholm föreslår ett ”snabbspår” där ett enda läkarbesök ligger till grund för diagnosen. I stället för att ordentlig utredning av barnets svagheter och styrkor görs.

Region Stockholm styrs för tillfället av ideologin, regionägd vård till varje pris. Kaoset som blir följden verkar hanteras genom att de patientgrupper som protesterar mest högljutt får lite kompensation för neddragningarna. medan man sparar mer på de som inte är lika röststarka och får samma genomslag i media.

Reportage om Mando med brister

SVT-Nyheter har gjort en serie reportage om bristerna i den privata vårdgivaren Mandometerklinikernas behandling av patienter med ätstörningar. Innan jag såg det senaste avsnittet var intrycket att den styrande majoriteten i Region Stockholm inte kunde ha gjort den bättre själva. Som reklam för sin politik alltså.

Det framgår i serien att att femton tidigare patienter och anställda är missnöjda med Mando och de intervjuade patienterna känner sig felbehandlade. Men det framgår inte hur många patienter Mandoklinikerna behandlat totalt i Stockholm. Vilket enligt de uppgifter jag hittat är ca 1100 per år. Det är alltså ingen stor grupp som är missnöjd.

SVT-Nyheter gör heller ingen jämförelse med hur nöjdheten och hälsan ser bland patienter på andra specialistmottagningar för ätstörningar eller för de patienter som vårdas i primärvården. Vilket är svagt.

Jag uppfattar Mandometers metod som en slags KBT, som ju annars är i ropet för och mot allt. Det passar förstås inte, lika lite som KBT, alla patienter. Det behövs alltså fler alternativ så att rätt patient får rätt behandling. Men precis som för andra vårdval kompletterar inte regionen, utan tar bort ett uppskattat alternativ. I det senaste reportaget framgår att den regionalt drivna ätstörningsvården ännu inte finns på plats. Och vart ska då de patienter som inte kan betala sin behandling privat ta vägen?