Tina Beattie, professor i Catholic studies (det är svårt att hitta en exakt översättning på svenska) vid Roehamptons universitet i London var på besök i Stockholm förra veckan. Det fanns tre tillfällen att lyssna till henne, varav jag till min sorg bara hann med det sista, ett seminarium med titeln Whose Rights, Which Rights? – The United Nations, the Vatican, Gender and Sexual and Reproductive Rights. Tina Beattie är till att börja med en gudabenådad föreläsare, som klarar av göra komplicerade teorier begripliga även för icke-teologen. Det var också en förmån att få uppleva lite av den mångfald av åsikter, tolkningar och teorier som finns bland katoliker, inte minst forskare i den ”stora” katolska världen.
Jag förde inte anteckningar med tanken att skriva ett referat utan jag tänkte ta upp några punkter som gjorde intryck på mig. En annan person skulle kanske ta upp något annat. Vi som deltog hade förberett oss genom att läsa en artikel med samma rubrik som seminariet.
Det är tre saker jag framför allt tänkt på efter seminariet. Det första är att mitt intryck av att Katolska kyrkan inte bryr sig om barnens situation när de väl är födda verkar stämma. Kyrkan har helt enkelt inget att säga om barn efter födseln enligt Tina Beattie, jag var tvungen att googla på det för att se om det verkligen inte fanns något. Men nej, inget om barns rätt till grundläggande saker som tillräckligt med mat, kläder, tak över huvudet, utbildning, vård och förstås kärlek. Inte så konstigt då att barn sålts och drabbats av övergrepp i sådan utsträckning på katolska institutioner.
Det andra Tina Beattie visade på är skillnaden mellan det abstrakta ”familjen”, som kyrkans ledare gärna talar om och man menar då kärnfamiljen, och de verkliga ”familjerna” som ser och alltid har sett ut på en mängd olika sätt. Det saknas en lära för hur Katolska kyrkan och närmast församlingarna, ska möta katolska familjer med barn som växer upp hos släktingar, har en förälder, styvföräldrar, samkönade föräldrar, utökade familjer o.s.v.
Till sist så talar Katolska kyrkan ledare om ”kvinnan” och då företrädesvis som maka och mor. Den teologi som finns handlar mycket om att stänga ute oss konkreta ”kvinnor” från inflytande i kyrkan. Katolska kyrkan behöver, som jag ser det, utforma en lära för hur alla olika katolska kvinnor ska känna sig hemma i kyrkan oavsett utbildningsnivå, civilstånd etc. En lära för ”kvinnor” inte ”kvinnan” precis som man i praktiken har en lära om ”männen” inte ”mannen”. Vilken man skulle acceptera att buntas ihop med alla andra män?!
Det här är två exempel på att det kan vara viktigt att märka ord.
Läs gärna Tina Beatties blogg där hon nu senast kommenterat familjesynoden i Rom.
Annelis blogg 