Efter en telefonkontakt med min doktor nr 2 konstaterar jag att jag återigen inte kom ihåg allt jag tänkt säga. Främst berodde det förstås på att jag visste att det var för lite tid jag hade till mitt förfogande, stress alltså. Doktor nr 2 är en både kompetent, erfaren och noggrann specialist så det blir nog bra i alla fall. Men jag kan inte låta bli att fundera på om jag kan göra presentationen på ett bättre sätt nästa gång? Presentation, ja det är lika bra att använda sina yrkesfärdigheter, inte så att jag tänker sätta ihop en pedagogisk powerpoint, men jag måste strukturera det jag vill berätta och skriva stolpar för att klara att hålla mig till de 90 sekunder det ska ta.
Det sistnämnda enligt den underhållande artikeln Patientcentrerad konsultation, som trots sin rubrik vänder sig till läkare. Det är förstås inte bara jag och andra patienter som är bekymrade över svårigheterna att kommunicera det väsentliga under ett läkarbesök utan även en hel del läkare.
Det är nyttigt för mig som patient att på det här sättet få en inblick hur doktorn kan tänkas resonera. Författarna (som båda är allmänläkare) skriver bl.a. om patientens 3F, föreställningar, förväntningar, farhågor. Centralt anses också vara att ta reda på patientens agenda, i många fall är den egentliga orsaken till att patienten söker vård en annan än den som uppges, tror författarna. De flesta patienter jag på olika sätt har kommit i kontakt med skulle nog snarare beskriva det som att man har ett eller flera symtom som man vill ha hjälp att bli kvitt.
Riktigt bekymrad blir jag när jag läser följande stycke om fördelarna med metoden patientcentrerad konsultation:
”Det är effektivt både i akuta situationer och i mottagningsarbete eftersom patientens egentliga problem identifieras lättare och risken för onödiga utredningar minskar.”
Tänk om doktor nr 1 egentligen aldrig trott på att jag har ont i halsen, bihålorna eller hostar till jag kräks, hemska tanke 😉 Skämt åsido det kan ju t.ex. vara en allergi som är den grundläggande orsaken till besvär som dem jag nämner men det vet inte jag som patient i förväg. Slutet av citatet är värre, för ett större problem än en utredning för mycket är en utredning för lite, eller hur?
Nåja, författarna till artikeln har trots allt fått grepp om det väsentligaste i ett besök hos doktorn, att hen lyssnar, undersöker och att man sedan resonerar om vad som ska göras. Sedan är jag tveksam till om 1-3 minuter räcker för den genomsnittlige patienten att beskriva sina problem som författarna tror. Det är bättre och också effektivare att lägga mer tid per besök och göra rätt än att det blir fel och patienten måste komma tillbaka. I synnerhet gäller detta på vårdcentralen där läkarna har grunda kunskaper. Som så ofta är kvalitet att föredra framför kvantitet.
Annelis blogg 