För livet eller mot valfrihet?

Den som läst signaturen Inez kommentarer till bloggen ”Tro ett funktionshinder eller en arbetsskada” behöver inte läsa allt i den här. Jag kopierar in Inez texter och de synnerligen användbara länkarna dels för att jag själv behöver hitta dem lätt och dels som en service till andra läsare. Att leta sig fram till ett äldre inlägg är inte så svårt men att återfinna en bra kommentar är näst intill omöjligt.

Inez har letat upp en hel del material som är till hjälp för att bemöta de mest fanatiska, värdekonservativa kristna som på olika sätt försöker hindra kvinnor (och män) inte bara från att kunna göra legala aborter utan också från att få tillgång till preventivmedel, att kunna sterilisera sig och göra IVF-behandlingar. Vän av ordning undrar säkert hur dessa personer som säger sig vara ”för livet” kan var emot assisterade befruktningar? Ja, det beror nog på att just den gruppen kristnas engagemang egentligen mer handlar om att vara emot sex, i synnerhet samkönat, de är emot jämställdhet (kvinnor som föder många barn har mindre chans att utbilda sig och arbeta), men de är framförallt emot valfrihet, alla ska dansa efter deras pipa. Människor som befinner sig i livet mellan födelse och död, kan de däremot vara förvånansvärt likgiltiga för.

Här är nu Inez två kommentarer:

”Först vill jag säga att jag är emot abort i princip men stöder laglig aborträtt, jag förespråkar preventivmedel som uttryck för ansvarstagande i en relation.

Frågan om samvetsklausuler i vården har åter aktualiserats genom att Sverige anmälts till Europarådet av förespråkarna och jag förvånas över intensiteten i deras kamp. Vad är egentligen drivkraften? Deras argumentation förefaller självcentrerad, en ideologi ska inplanteras i vården för att växa till. Jag finner ingen verklig omsorg om vare sig fostret eller kvinnan, perspektivet utgår från vårdpersonalens obehag. Från början var jag positivt inställd till samvetsklausuler, men förespråkarnas självcentrering och missbruk internationellt fick mig att ändra uppfattning.

Organisation Catholics for Choice förespråkar varje människas fullständiga rättighet att följa sin innersta röst. Catholics for Choice förespråkar samvetsfrihet på ett ovanligt seriöst och trovärdigt sätt, de placerar strikt patienten i centrum. De svenska förespråkarna för samvetsfrihet borde lära sig av dem för att få sympatier. Organisationen har publicerat vägledande broschyrer om samvetsfrihet som ger ett bra underlag för vidare diskussioner.

Broschyren “In Good Conscience: Conscience Clauses and Reproductive Rights – Who Decides?” ger en överblick över samvetsklausuler, reproduktiva rättigheter och hälsovård inom Europa i anslutning till katolska perspektiv på samvetsfrihet:

http://www.catholicsforchoice.org/documents/InGoodConscience–Europe.pdf

Broschyren ”In Good Conscience: Respecting the Beliefs of Healthcare Providers and the Needs of Patients” berör amerikansk lagstiftning och hälsovård, men kan vara användbar för svenska förhållanden genom att lära av deras erfarenheter. Den ger en kort översikt över några viktiga teman i debatten om samvetsfrihet, samvetsklausulernas utveckling sedan 1973 och katolska kyrkans lära om samvetet:

http://www.catholicsforchoice.org/topics/healthcare/documents/InGoodConscience2010.pdf

Europarådet kritiserade skarpt missförhållandena i Italien och fällde landet för att kvinnor diskriminerades i vården. Europarådet är rådgivande och jag vet inte om Italien har genomfört några förbättringar, det står ändå klart att landet har blamerat sig. Enligt Europakonventionen är samvets- och religionsfrihet grundläggande rättigheter, men den säger också att dessa rättigheter inte är absoluta. Individens rätt att hävda sitt samvete begränsas av andras människors fri- och rättigheter, som i detta fall kvinnors rätt till reproduktiv hälsovård. Om Sverige mot förmodan skulle fällas av Europarådet får det troligen inte några konsekvenser eftersom en nationell majoritet är emot samvetsklausuler. Europadomstolen klargjorde i ett mål mot Frankrike att det var tillåtet att bötfälla personal på apotek som med åberopande av religiösa samvetsskäl vägrade att sälja preventivmedel.

Förespråkarna framhåller ofta Norge som det goda exemplet där samvetsklausul för abort fungerar smidigt. Det stämmer inte. Det ursprungliga lagförslaget i Norge gällde även att vårdpersonal skulle kunna vägra att hänvisa patienter vidare för preventivmedelsrådgivning och assisterad befruktning. Det senaste lagförslaget innebar att läkare skulle ha rätt att vägra hänvisa abortsökande patienter vidare till gynekolog, därmed skulle kvinnor som bor på mindre orter utan sjukhus riskera att bli skickade mellan olika samvetsömma läkare. Det skulle också innebära att kvinnor riskerar att inte få abort i tid eftersom Norges gräns för fri abort dras vid vecka 12. Lagförslaget avslogs efter en häftig debatt. Petter Sortland (Ap) vände i ett uttalande blicken till patienten:

”Vi var samde om at det i dette tilfellet er snakk om ein sterk part, og ein svak og sårbar part. Den svake parten er kvinna.”

http://www.nrk.no/sognogfjordane/alle-seier-nei-til-reservasjonsrett-1.11683222

Att vårdpersonal och politiker förespråkar säker tillgång till reproduktiv hälsovård för alla kvinnor beror inte på politisk korrekthet, de ger uttryck för samvetsbaserad etik.

En internationell överblick visar att det återkommande problemet är förespråkarnas ständiga strävan efter att utvidga samvetsklausulerna. De säger samvetsfrihet för abort, men avser snart även ”abortliknande” preventivmedel som spiral och akut-p-piller. I USA och flera europeiska länder går det inte att tala om en dold agenda, den blottas i öppen dager. Att ständigt försvåra kvinnors autonomi, tillgång till reproduktiv hälsovård och expandera gränserna för sin egen samvetsfrihet är helt enkelt diskriminering.

I USA har man sett konsekvenserna av kraven på ständig samvetsexpansion på bekostnad av andra människors rättigheter, det mest berömda exemplet är bagare som vägrar baka bröllopstårta till samkönade par. Starka opinionsbildande religiösa grupper vill tillskansa sig makt över kvinnor och homosexuella för att beröva dem deras samvetsfrihet. Stora religiösa vårdinstitutioner har samvetsklausuler som leder till påtvingade och skadliga konsekvenser för människors liv. Det blir orimligt när vårdinstitutioner, apotek, försäkringsbolag, skolor etc. påstår sig ha samvets- och religionsfrihet. Samvetsfriheten tillhör enbart individen. Se den korta klargörande videon från Coalition for Liberty & Justice här:

http://vimeo.com/99036119

Aborter ska förbyggas av samhället och det behövs mer kunskap för att ta lärdom av andra länders erfarenheter och minska antalet aborter internationellt. Se den korta faktabaserade videon ”Abortion Worldwide” från det högt ansedda Guttmacher Institute här:

http://youtu.be/YVJu61BKpkI

Det bästa sättet att minska aborter internationellt är sexualundervisning, preventivmedel och föra dialog om etik och samlevnad. Se den korta faktabaserade videon ”Benefits of Contraceptive Use in the United States” från Guttmacher Institute här:

http://youtu.be/iYZ6ao7jir8

Anneli, ingenting är så stärkande som kunskap, eller hur?”

 

”Svenska Läkaresällskapet säger i ett uttalande den 19 november 2014 nej till samvetsklausul i vården.

Uttalandet bygger på bedömningen att det finns grundläggande etiska principer för svensk hälso- och sjukvård som är värda att beskydda:

1. Hälso- och sjukvården är till för att möta patientens behov och inte personalens.

2. En enskild legitimerad yrkesutövare kan inte själv definiera sina arbetsuppgifter.

3. Alla patienter ska bemötas på ett likvärdigt sätt i hälso- och sjukvården

3. Vid intressekonflikter i vården ska patientens intressen ha företräde.

Läs hela uttalandet här:

http://www.sls.se/PageFiles/227/uttalande%20om%20samvetsklausul%202014.pdf