Lurig serie om möjlighet att välja förlossningssätt

Jag har i en tidigare blogg skrivit om serien Snitt eller inte? som i alla fall ger sken av att opartiskt ta sig an frågan om kvinnor ska kunna välja kejsarsnitt eller inte. Det hade varit bättre om man från början gått ut med att man håller med de ansvariga i vården, som till varje pris vill undvika kejsarsnitt. Även om priset för mor och barn är högt. För varje inslag som var för mer valfrihet, följdes av ett som påtalade riskerna med kejsarsnitt. Däremot var man mer återhållsam med riskerna med en svår vaginal förlossning, där det finns gott om fall som visar på dessa. Här är ett skräckexempel.

Den här inställningen blir väldigt tydlig i de läsarkommentarer man som avslutning valt att publicera. Den som följt diskussionen i ämnet på sociala medier vet att det är ganska jämn fördelning av personer som anser att det i större utsträckning ska vara kvinnans val och de som anser att det är professionen som ska avgöra. Så ser det inte ut i DN:s urval, där en av sju kommentarer kan tolkas som positiv till att kvinnan får välja själv. Den kommer från en kvinna som fick livslånga skador efter en vaginal förlossning. Övriga är negativa till att kvinnor ska få välja. Den avslutande är en rätt irrelevant kommentar som framför allt är positiv till hemförlossningar.

Fula grepp av förlossningsläkare

Dagens Nyheter har en intressant serie som heter Snitt eller inte? En serie om att föda. DN verkar ofta gå i politikernas och Läkarförbundets ledband när det gäller sjukvårdsfrågor. Här har man dock gjort ett antal intervjuer där lite olika åsikter framförs om möjligheter för kvinnor att välja att förlösas med kejsarsnitt.

Sandra Centerwall som kämpar för kvinnors rätt att välja kejsarsnitt intervjuades i det första reportaget i serien. Hon kritiserar förlossningsläkarna för att försöka övertala kvinnor att föda vaginalt och att möjligheterna att få göra kejsarsnitt är olika beroende på var i landet man bor.

Ett problem när det gäller att få en rättvisande bild av riskerna med kejsarsnitt är att planerade, akuta och urakuta kejsarsnitt läggs ihop. Trots att riskerna med ett planerat snitt är mindre.

Serien har som sagt varit intressant och visat lika olika sätt att resonera. Men idag, i avsnitt fem, reagerade jag på de riktigt fula grepp som förlossningsläkaren Ellika Andolf tar till. Hon tar upp de ca 7% som vill föda med kejsarsnitt och fokuserar sedan på en liten grupp förstföderskor:

”För några år sedan gjorde vi en studie om förstföderskor som fått kejsarsnitt utan medicinsk indikation. Tio procent av dem hade varit inlagda på psykiatrisk avdelning före förlossningen. Och i de fallen handlar det inte om lätt ångest eller depressivitet, utan om allvarlig sjukdom.”

Den här betoningen på ett litet antal förstföderskor med psykiska problem riskerar tyvärr att smeta över på alla som önskar kejsarsnitt. Den allmänna bilden blir att det är psykiskt sköra kvinnor som inte vill föda vaginalt. Men det finns ju också andra, väldigt rationella skäl till att kräva ett planerat kejsarsnitt.

Omföderskor som begär kejsarsnitt är i det sammanhanget värda att studera, eftersom det också säger en del om riskerna med en vaginal förlossning. Men när jag söker på forskning om detta hittar jag inte mycket, omföderskorna kan nämnas i inledningen, men sedan är de osynliga. Däremot hittar jag i sökningsresultatet en intressant chatt på SVT Nyheter väst, där det inte bara framförs åsikter utan ges exempel:

”Jag gick igenom en fruktansvärd förlossning för ca 20 år sedan,
och valde att inte få fler barn pga det trauma jag fick och levde med flera år.
Fick ingen hjälp att bearbeta det som hänt. Självklart ska man inte behöva åka till
Norge eller annat land för att få kejsarsnitt, det ska finnas här på närmaste BB.”

”Att en kvinna inte ska få bestämma över sin egen kropp är ett övergrepp från vårdens sida. Jag fick ett så kallat förlossningskontrakt så det så fint hette. Var jag öppen 4 cm kunde jag kräva ett snitt. Men kunde jag verkligen det? Svaret är nej. Dem spelade teater med mig, hade det inte varit för att min son vände sig hade jag fått föda vaginalt. Så det blev ett akut snitt för mig istället. Vem ska bestämma över min kropp??

I reportaget i DN intervjuas också Karin Pettersson, chef för förlossningsvården på KS och hon tycker själv att man tar stor hänsyn till kvinnornas önskemål och beklagar att det finns så lite tillit till vårdpersonalens kunskaper. Kanske kan exemplen från chatten på SVT Nyheter väst bl.a. de två här ovan, ge henne och andra en förklaring till det.