Värdekonservativa kristna från olika samfund har den senaste tiden hyllat individens samvetsfrihet utifrån ett konkret fall, barnmorskan Ellinor Grimmark. Hon vill inte medverka vid aborter och såg jag i en intervju inte heller ägna sig åt preventivmedelsrådgivning. Trots detta anser hon att hon borde ha fått en tjänst vid en klinik där dessa arbetsuppgifter kan förekomma.
Katoliker som ledarskribenten i Svd Roland Poirier Martinsson har förutom att betona att den enskilde måste kunna följa sitt samvete även lyft fram det positiva i t.ex. ökad mångfald i vården. Den här gruppen och i synnerhet Poirier-Martinsson som bor i USA har nu en ny behjärtansvärd uppgift som samvetsfrihetens riddare.
På National Catholic Reporters webbplats berättar Marianne Duddy-Burke i Catholic schools’ contracts are unfair to LGBT community om hur katolska skolor i Ohio och Hawaii vill rensa bort homosexuella sökande till tjänster. Detta genom att i anställningskontrakten skriva in homosexualitet, att ingå ett samkönat äktenskap eller ens delta i Pridearrangemang som möjliga skäl för uppsägning. Det här är dessutom toppen på ett isberg av avskedanden av homosexuella anställda som har utnyttjat sin lagliga rätt att gifta sig.
Marianne Duddy-Burke uppmanar amerikanska katoliker att protestera mot den Katolska arbetsgivares behandling av homosexuella. Hon borde som sagt få stöd av svenska kristna som bejakar samvetsfriheten. Om de är konsekventa i sitt agerande förstås.
Konsekvens är en dygd jag själv försöker tillämpa, därför får jag lite problem eftersom jag förespråkat att man vid anställning av personal vid kvinnokliniker bör vara noga med att ta reda på att de sökande vill göra sitt jobb. Inte på det direkt diskriminerande sätt som de aktuella skolorna i USA vill göra men ändå. Men lagar och regler i Katolska kyrkan är inte demokratiskt tagna, utan har genom historien bestämts av segraren i olika interna strider. Därför anser jag inte att de har samma tyngd som demokratiskt fattade beslut.Konsekvensen blir att samvetsfriheten väger tyngre när någon tar ställning mot katolska regler och dogmer.
Samvetsfrihetens vänner bör för övrigt även hålla ögonen på den katolska biskopen i Portsmouth, Philip Egan. Han anser att de katolska parlamentsledamöter som röstade för samkönade äktenskap ska nekas att ta emot kommunion rapporterar Christopher Lamb i The Tablet. Biskop Egan verkar inte vara införstådd med att Katolska kyrkan anser att samvetet står över det mesta. Lyckligtvis vet hans kollegor i biskopskonferensen för England och Wales detta och har meddelat att det inte är aktuellt med några kyrkliga sanktioner mot dem som röstade för samkönade äktenskap. Vilket 47 av 82 katolska ledamöter gjorde.
Jag ser nu (lördag) att Åke Bonnier har tagit upp bemötandet av homosexuella i Svenska kyrkan i en blogg. Han skriver där om sin önskan att alla ska känna sig välkomna i kyrkan. Vidare att en särskild Kärlekens mässa under Prideveckan inte borde behövas, varje mässa borde vara just det. Han tar upp ämnet med anledning av en artikel på Svd:s webbplats där det tydligen står att en svenskkyrklig präst inte velat viga ett samkönat par. Jag har inte läst artikeln själv. Jag förmodar att den prästen åberopade samvetsskäl för sitt agerande. Den som nu tänker hylla samvetsfriheten bör först tänka på att den i så fall också måste gälla för en katolsk präst som viger samkönade par, eller hur. Läs gärna de många kommentarerna, som visar att det finns olika åsikter även i Svenska kyrkan. Men att den som hör till Svenska kyrkan uppenbarligen känner sig betydligt friare att uttrycka sina åsikter än många katoliker gör.
Annelis blogg 