Jag kom äntligen iväg och såg Spotlight igår, en av de bästa filmer jag sett och verkligen värd alla sina priser!
Frågan var hur regissören, Tom McCarthy, klarat att göra en film om katolska prästers övergrepp mot barn och ungdomar, här gäller det Boston, som är uthärdlig att se?
Briljant visade det sig. McCarthy har utgått från journalisterna på The Boston Globes redaktion Spotlight och deras arbete med att gräva fram uppgifter om präster som begått sexuella övergrepp. Det tillsammans med strålande skådespelarinsatser, vem skulle t.ex. inte vilja ha den nya chefredaktören spelad av Liev Schreiber som chef, gör Spotlight till en toppfilm. Läs gärna också vad NCR skriver om den.
Filmen bygger på spänningen i journalisternas arbete, men markerar tillräckligt tydligt offrens lidande och utsatthet och hur beräknande de här prästerna varit. De har noga valt ut sina offer bland fattiga och svaga barn, ofta pojkar för att det var mindre risk att de skulle berätta något, än om prästen valt en flicka för övergreppen.
Det blev också tydligt vilket mod som krävdes av de första som försökte hjälpa offren och avslöja vad som hänt. I filmen möter journalisterna t.ex. Phil Saviano, en av ledarna för SNAP en organisation för överlevande offer. I början av 2000-talet när handlingen utspelas hade den ännu bara en handfull medlemmar. De flesta offer vågade inget säga, en del hade fått ersättning av Katolska kyrkan mot löfte om att hålla tyst. Prästen Thomas Doyle är en annan person som nämns i filmen, han har fått betala ett högt pris för sitt tidiga engagemang för offren.
Med små gester visar också regissören hur Katolska kyrkan medvetet försökte dölja vad som hänt och påverka såväl journalisterna som rättsväsende. Vännen till en av journalisterna känner även kardinalen och försöker förtroligt få honom att avstå från att gräva vidare. Kardinalen är inte fullkomlig, men han och kyrkan gör ju mycket gott… Visst är det fler än jag som tycker att det känns bekant?