Tag Archives: död och återuppståndelse

Dansen kring guldkalven

I går lyssnade jag till en förträfflig predikan utifrån läsningen om det borttappade myntet,  vilsna fåret samt den förlorade sonen. Jag är väl medveten om att det är privilegium, många katoliker här i landet får hålla till godo med torftiga predikningar eller sådana där svaveloset skulle behöva vädras ur kyrkan efteråt…

Gårdagens gammaltestamentliga text den välkända berättelsen  ”dansen runt guldkalven” ur 2:a Moseboken är en berättelse som alltid fascinerat mig. Men redan som liten undrade jag hur det kom sig att israeliterna bestämde sig för just en kalv? Det var ingen som förklarade det då och faktiskt inte senare heller. Det tog många år innan jag förstod hur det förhöll sig.

Det var ju inte så att folket skapade sig en ny gud i sitt utsatta läge, utan troligen gjorde de det mer naturliga att gå tillbaka till en gammal välbekant och trygg gud, Baal eller möjligen den lika välbekante El.  Man kan läsa om den kananeiske fruktbarhetsguden som ofta avbildades som en tjur, eller en tjurkalv i t.ex.  Karen Armstrongs Historien om Gud och Jonas Gardells Om Gud. För att ta två lättåtkomliga böcker i ämnet.

Baal  var alltså en fruktbarhetsgud som bekämpade kaos och oreda. Men han drabbas också av motgångar och måste bege sig ner till Mot, dödens och ofruktbarhetens gud. Hans käresta och syster Anat klyver Mot med sitt svärd, men det är inte hon som ger honom livet åter, hur det gick till är oklart. Anats strid med Mot behövde också upprepas under rituella former år från år.

Men den gyllene kalven kan som jag skrev också vara högguden El. Tillsammans med Baal en av de gudar så småningom smälte ihop till det vi kallar Gud, namnet har för övrigt bevarats till våra dagar i namnet IsraEL.

Båda alternativen verkar rimliga, Karen Armstrong skriver att det inte finns några samtida källor, men att en teori är att Abraham var en av de kringvandrande hövdingar som ledde sitt folk från Mesopotamien mot Medelhavet i slutet av 2000-talet f.kr. Vilket gör det troligt att så väl El som Baal hörde till de gudar de dyrkade.

Det är för övrigt intressant att det finns så många gudar och gudinnor i antiken som just beger sig ner till dödsriket. Det äldsta exemplet vi känner till är Inanna i Mesopotamien, Isis och Ishtar är andra exempel Karen Armstrong nämner. I Grekland finns myten om död och återuppståndelse i samband med Dionysos och här i norra Europa hängde sig Oden enligt myten i ett träd för att få visdom. Det säger en hel del om hur människorna tänkte och jag hoppas kunna återkomma till ämnet vid ett senare tillfälle.

 

Annonser

Kommentarer inaktiverade för Dansen kring guldkalven

Filed under Religionshistoria