Etikettarkiv: avhoppade präster

Jim Wilbur hjälpte katolska präster som ville lämna sitt ämbete

NCR uppmärksammade för ett par dagar sedan den nyligen avlidne Jim Wilbur som efter att han själv på 1970-talet slutat som präst hjälpt andra, både män och kvinnor som velat lämna ordnar och ämbete. Det kan tyckas vara överflödigt, men en präst eller ordenssyster har oftast inte en utbildning som håller måttet i det ”vanliga” samhället, får lämna sin bostad och också ofta sitt sociala sammanhang om man väljer att hoppa av. För dessa har det  säkerligen guld värt med en organisation som hjälper en att klara den övergången, vilket det också finns vittnesmål om i artikeln.

Jag har tidigare tagit upp problemet med att katolska präster och ordensfolk i praktiken riskerar att bli ”livegna” om man inte hoppar av tidigt, framförallt för att man har svårt att försörja sig. Det gäller givetvis extra mycket dem som kommer till t.ex. Europa från fattigare länder. Givetvis önskar man att alla som väljer att bli präster eller gå in i en orden ska vara nöjda med sitt val, men precis som när det gäller äktenskapet kan det gå fel. Att då stanna kvar gör knappast någon lycklig.

Hur kan situationen förbättras? Ett sätt  kan vara att den som tänker sig en bana som katolsk präst eller inom en orden har en ordentlig utbildning i bagaget. Framförallt som en säkerhet att falla tillbaka på. När det gäller ordnarna kan jag också tänka mig att man inte måste binda sig för hela livet, utan för en period. Vilket jag också tror skulle öka utbytet mellan kyrkan och samhället i övrigt i och med att det blir ett flöde fram och tillbaka.

Annonser

Kommentarer inaktiverade för Jim Wilbur hjälpte katolska präster som ville lämna sitt ämbete

Under Katolska kyrkan

Han levde sida vid sida med pedofila katolska präster

 P4 Stockholm har intervjuat Erik Westerberg, som under 17 år var katolsk präst. Han berättar här om hur det var att inse att en del av de präster han levde med under sin tid i USA begått och begick sexuella övergrepp. Insikten om vad som pågick och att det skedde med ledningens goda minne var en starkt bidragande orsak till att Erik Westerberg slutade att arbeta som präst.

Han beskriver en situation som känns igen bl.a. från den nu aktuella filmen Spotlight som jag skrivit om i en tidigare blogg. De pedofila prästerna flyttas runt mellan församlingarna medan offren och de som försöker hjälpa dem misstänkliggörs om kyrkan inte kan köpa deras tystnad. Allt för att Katolska kyrkans rykte inte ska svärtas ner.

Jag tänker fortfarande på den utsatthet som offren i filmen utstrålar, inte minst den skådespelare som gestaltar Phil Saviano, organisationen SNAP:s grundare. Det var ett högt pris de här pionjärerna fick betala, men jag tror att de idag känner att det var värt det.

2 kommentarer

Under Katolska kyrkan

Berget – behandla andra som du själv vill bli behandlad

”Så som ni vill att andra människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem” står det i Lukas 6:31.

Föreståndaren för Berget i Rättvik, Peder Bergquist, och fem medlemmar av kommuniteten där har gått bakom ryggen på sin biskop Mikael Mogren och i hemlighet gjort upp med biskop Anders Arborelius om att konvertera till Katolska kyrkan. I en intervju i Kyrkans tidning säger Mikael Mogren att han fick beskedet efter att ha hållit ett föredrag på Meditationsgården på Berget. Han är tydlig med att enskilda personer förstås kan konvertera men inte ta med sig en hel verksamhet. Jag förstår att han är arg, men samtidigt undrar jag om han inte ska vara glad över att slippa de här personerna. Varför återkommer jag till.

Det finns katoliker t.ex. Bengt Malmgren, som i en blogg välkomnar det som skett och talar om ökad ekumenik. Hmm, frågan är vad han och givetvis biskop Anders skulle tycka om situationen var den omvända? Om vi, rent hypotetiskt, tänker oss att t.ex.de anställda på en katolsk stiftsgård, eller medlemmarna i en kommunitet bestämmer sig för att gå över till Svenska kyrkan och förhandlar om detta utan att säga någonting till biskop Anders. Denne skulle givetvis precis som Mikael Mogren sedan ställas inför fullbordat faktum.

Hur skulle tongångarna från biskopsämbetet och katoliker låta då?  Skulle man tala varmt om nya möjligheter för ekumeniken. Om inte så följer man inte Jesu uppmaning att behandla andra som man själv vill bli behandlad.

Biskop Anders verkar sent omsider ha insett att det här nog inte var någon bra idé och gör en pudel i Dagen. Han försäkrar bl.a. att Katolska kyrkan inte tänker lägga beslag på någon egendom.

Och visst har han skäl att vara bekymrad, för den som gått bakom ryggen på sin chef en gång, kan givetvis göra det en gång till.

Som katolik är jag tyvärr van vid att skämmas över vad kyrkans ledning ställer till med, men jag vänjer mig aldrig. Jag kan bara säga att jag tycker att både Peder Bergquist och de övriga fem och givetvis Katolska kyrkans ledning med biskop Anders i spetsen har uppfört sig illa och faktiskt riktigt korkat.

2 kommentarer

Under Religion-allmänt

Påven engagerar sig i trafficking, men städar han upp i Katolska kyrkan?

Påven Franciskus engagerar sig, som många uppmärksammat, i såväl trafficking och miljöfrågor.  I en artikel i The Tablet rapporteras från tvådagarsseminariet Modern Slavery and Climate Change  som anordnades av två påvliga akademier. Påven sade i ett tal där att vi ser stora folkförflyttningar bl.a. orsakade av att öknarna brer ut sig och skogar försvinner. Påven fortsatte med att hävda att urbaniseringen bidrar till trafficking där kvinnor och barn är särskilt utsatta. Han pekade också på den globala uppvärmningen som en orsak till fattigdom och därmed trafficking.

Det är självklart angeläget att så många som möjligt, även Katolska kyrkan,  uppmärksammar såväl miljöfrågor som människohandel. Men när det gäller det sistnämnda anser jag att påven också bör titta på villkoren för präster och ordensmedlemmar. Hur fria är de egentligen? Den här frågan aktualiseras när en katolsk präst hoppar av. I bästa fall har han en utbildning som är värd något utanför kyrkan, men ofta inte.

Iréne Nordgren skriver på Katolsk Vision om prästen Miguel Antonio Gomez Espinosa som kom till Sverige, blev kär i en man och nu är präst i Svenska kyrkan. Så ”smidigt” löser det sig inte för alla. Prästen Anthony Lobos blev på äldre dagar kär och bestämde sig för att gifta sig, hellre än att som omgivningen föreslog ha ett hemligt förhållande. Han fick då ingen pension el. dyl. från Katolska kyrkan trots att han arbetat som präst i 40 år. Lobos hade tidigare arbetat som yogalärare och kunde fortsätta med detta i Berlin, vilket han som jag förstår det fortfarande gör. Artikeln i Church-Gate återger hans öde, men jag tror att skribenten har fel i att det skulle finnas någon särskild avdelning i kurian som har hand om utomäktenskapliga barn till katolska präster. Visserligen är dessa inte så få som man kan tro, jag har skrivit om fall tidigare, men jag förmodar att det är kongregationen för klerker (klerus) som har hand om detta.

De avhoppade prästernas situation uppmärksammas alltså då och då även i Sverige, men hur är det  med t.ex. ordenssystrar från fattiga länder som kommer till europeiska kloster? Vad jag förstått arbetar de ofta under hårda villkor, men det är inget som jag sett någon form av rapport om. Jag tar upp frågan eftersom jag tror att detta är så allmänt känt att det borde finnas något tillgängligt material i ämnet. Kanske någon läsare känner till det?

Visserligen avlägger präster och ordensfolk löften för livet, men av olika skäl kan den enskilde vilja lösas från det. Om man då av ekonomiska och andra skäl har att välja mellan att stanna kvar, eller i princip stå på bar backe, hur stor är då skillnaden jämfört med det slavarbete påven vill motverka?

Självklart måste det finnas en balans mellan att Katolska kyrkan inte kan kosta på långa utbildningar för unga människor som sedan försvinner och att en präst eller syster inte bokstavligen ska stå på bar backe om hen lämnar sitt uppdrag. Det behöver lösas om kyrkan ska vara en trovärdig röst i debatten om trafficking och modernt slaveri.

Kommentarer inaktiverade för Påven engagerar sig i trafficking, men städar han upp i Katolska kyrkan?

Under Katolska kyrkan

22 katolska ledare föreslår lösningar på kyrkans kris

Som jag skrivit tidigare är det viktigt att vi katoliker själva formulerar våra önskemål om förändring av kyrkan och att vi gentemot omvärlden är tydliga med alla katoliker inte är fanatiska motståndare till jämställdhet, kvinnliga präster, samkönade äktenskap m.m. Detta för att om möjligt motverka den fullt begripliga uppfattningen att katolik, eller mer generellt kristen, är synonymt med värdekonservativ kuf.

I april hölls ett stort möte mellan olika katolska reformgrupper i Limerick på Irland och det har nu resulterat i ett upprop till påven om förändringar av Katolska kyrkans organisation. Jag har hittat en bra sammanfattning av och kommentar till uppropet på Women’s Ordination Conference hemsida. Men uppropet är bara två sidor långt och skrivet på en fullt begriplig engelska, ingen slingrig vatikanska som kan avskräcka, så läs det gärna i sin helhet.

Uppropet tar upp olika utmaningar för Katolska kyrkan, dels den akuta prästbristen där ledningens lösning är jätteförsamlingar med prästerna snarast som administratörer och inte ”hemma” någonstans. Undertecknarna föreslår att man istället ska låta lekfolket ta ett större ansvar för att leda församlingarna, så är det i praktiken redan nu på många håll. Och givetvis vill de att alla prästkallelser ska tas till vara, om katolska kvinnor och gifta män med en kallelse också fick bli präster skulle prästbristen snart bli mindre.

Vad man inte tar upp är problemet med att allt fler katoliker slutar praktisera och också lämnar kyrkan, här är en undersökning som visar statistisk på det, men det finns fler. Problemet med tomma kyrkor är alltså inte unikt för Svenska kyrkan, utan gäller även Katolska kyrkan i länder där man haft motsvarande position historisk sett.

Uppropet genomsyras av en önskan om en inkluderande kyrka där man söker efter likheter, snarare än skillnader, försöker förstå snarare än att döma. Jag avslutar med att citera den tänkvärda inledningen till uppropet:

Pope Francis, your vision of the Church moves us: a Church following the path and the spirit of Jesus; united in respect and candor,
as equals, as true fellow travelers – squarely facing those who are marginalized and most in need of solidarity.
Instead of deepening rifts, you bring us together. Instead of judging, you seek to understand. Instead of closing doors, you open hearts.
Here, the original model of the Church, as Jesus has shown us through his own life, is finally perceived again.

 

Kommentarer inaktiverade för 22 katolska ledare föreslår lösningar på kyrkans kris

Under Katolska kyrkan

Katolska kyrkan i förändring

Amanda Björkman redogör i DN för hur många medlemmar Svenska kyrkan tappat och ställer det mot den växande Katolska kyrkan i landet. Förklaringen till att den sistnämnda växer är enligt Björkman att den ställer krav på de troende medan Svenska kyrkan förlorar medlemmar på att vara för öppen och lättillgänglig. Det är visserligen sant att Katolska kyrkan i Sverige växer, men det beror främst på invandringen. Dessa invandrare slutar sedan praktisera eller lämnar kyrkan helt när de blivit mer integrerade i landet. Jag har ingen statistik på detta (den intresserade kan säkert få fram sådan) men vet att tappet oroar kyrkans ledning. I länder där Katolska kyrkan är dominerande ser situationen ofta ut som den Amanda Björkman beskriver från sitt besök i en Stockholmskyrka, några få deltagare i mässan.

Så jag tror Svenska kyrkan gör helt rätt i att prova nya vägar att möta människor och bli relevant för dagens människor. En trygg, välutbildad människa söker och behöver något annat än den som lever i fattigdom och under hot. De sistnämnda har varit verkligheten för de flesta genom historien och är tyvärr fortfarande på många håll i världen.

Även Katolska kyrkan förändras vare sig dess ledning vill det eller ej. Man har också att möta ett sviktande medlemsantal på många håll och dessutom är prästbristen akut. Kraven på förändring kommer både från lekfolk, ordenssystrar och präster, som också samarbetar.  Pfarrer-Initiative, som började som en proteströrelse bland präster  i Österrike rapporterar från ett möte som reformrörelserna i Katolska kyrka haft i Limerick på Irland, värdar var irländska Association of Catholic Priests.  Kate McElwees artikel ger sin reflektion på irländska We are Churchs hemsida. Frågan om jämställdhet var central på mötet och hon beskriver också hur fr. Tony Flannery, som var en av arrangörerna, talade om modet att våga framföra sin åsikt även när exkommuniceringen hänger över en. På hans egen blogg finns bl.a. ett pressmeddelande från mötet där det framgår att man även talade om hur kyrkan ska bli bättre att möta olika familjers behov, hur hbtq-personer ska kunna känna sig mer inkluderade i Katolska kyrkan. Även social rättvisa och miljöfrågor stod på agendan.

I Sverige är Katolska kyrkan liten och så också den grupp som aktivt verkar för att kyrkan ska uppdateras. Men Vi är kyrka Sverige finns, även om man ännu inte riktigt kommit igång med något opinionsarbete att tala om. I morgon arrangerar man dock en samtalskväll om Katarina av Siena i serien om kvinnliga kyrkolärare.  Samtalet, som hålls i Sankta Eugenia Katolska församling, inleds kl.19.15 av sr. Madeleine Fredell OP.

 

1 kommentar

Under Katolska kyrkan